Jag tror att jag DÖR...
Har deltagit i mitt livs första bodypump-pass och är förvånad över att det finns rörelser jag aldrig kunde ana att en människa kunde utföra. Min kropp är precis lika förvånad och balanserar mellan något slags pubertalt uppror modell "Vad i helvete har du utsatt oss för?!" och en grym endorfinkick jag faktiskt bara uppnått på ett enda sätt tidigare... Själv är jag tvärnöjd även om jag åter insett att min koordinationsförmåga och smidighet är att jämställa med en högdräktig elefant som har huvudrollen i "Nötknäpparen" eller liknande. Nå, det var faktiskt skönt att arbeta genom kroppen. Siktar på torsdag nästa gång och det blir nog faktiskt till att hålla mig till just det gymet. Imorgon blir det slappt med bara en timme promenad. Idag har jag varit mer effektiv än på länge och dessutom ÄTIT väldigt bra. Och inte nog med att det får vara lugn motionsdag imorgon: jag börjar inte jobba förrän 15. Vilket innebär SOVMORGON! Med tanke på hur helvetisk min kalender ser ut efter att jag försökt kombinera jobb, praktik, plugg och extrajobb är det verkligen guld värt.
Natti!
(Och Fredrik, vad var det för idé?)
Natti!
(Och Fredrik, vad var det för idé?)
Svar på kommentaren till inlägget nedan...
Jag vet att alla feminister inte hävdar samma sak, på samma gång som jag vet att i alla fall den genusvetenskap jag läste propsade på radikalfeminismen, och på samma gång som jag vet att det alltför sällan inom feminismen idag talas om kvinnors förmåga att tänka och agera själva. Den uppfattning jag personligen har fått gällande åtminstone radikalfeminismen är att den faktiskt binder ris åt sin egen rygg då det hela tiden framhävs att det är ett patriarkalt samhälle, att kön är sociala konstruktioner och att kvinnors sätt att tänka, agera och resonera är ett resultat av långvarigt förtryck av män. Amen to that, upp till kamp och deras kulor i våra gevär á la -68 eller när det nu var.
Ett favvoargument hos många radikalfeminister är att vi i Sverige har en arbetsmarknad som är oerhört könssegregerad (om detta uttryck inte finns ber jag om ursäkt och hoppas på att ngn ändå ska förstå vad min sjukt trötta hjärna menar...). Men, då måste jag fråga, i Turkiet eller Iran, eller varför inte Peru eller på Bali, hur många kvinnor förvärvsarbetar där?
Jag hade en gång en samhällskunskapslärare som plötsligt upptäckte att hon fick mindre i lön än sin manlige kollega med samma utbildning och lika lång anställningstid som hon själv. Inte deppade hon för det, inte skyllde hon på ett patriarkalt skitsamhälle och kontaktade facket. Nej nej, hon tog sitt ansvar, inte som kvinna utan som människa, gick till sin chef, drämde en mapp i bordet och krävde samma lön som kollegan med argument att "annars skär jag ballarna av dig". Och en stund senare hade hon inte bara höjd lön utan också den summa hon "missat" i förhållande till kollegans lön. (Nej, kommentaren var med glimten i ögat, ok?)
Med detta vill jag ha sagt att jag tror verkligen inte på något systerskap, tror inte att gruppen "feminister" är speciellt starka idag, snarare utskrattade och minst av allt trovärdiga i sin politik, kanske tack vare grupper som Radical Cheerleaders och F!. Ska man leva anno 2007 måste man ta sitt ansvar som människa, för det finns inte en enda feministgrupp, vänsteraktivist eller för den delen MUF som kommer att löneförhandla åt en. Så tror jag, och jag vet att jag tror så för att jag (favvoargument från rad.fem.) "inte förstått att vi lever i ett patriarkalt samhälle och att jag är förtryckt". Men jösses, i förhållande till kvinnor i många andra länder har vårt jämställdhetsarbete kommit hur långt som helst. Problemet är bara att vi svenskar tror att saker och ting ska kunna lösas inte individuellt utan genom olika konstellationer etc. Verkligheten är som sådan att människor måste börja ta eget ansvar! Män gör det, så varför gör inte vi kvinnor det istället för att ursäkta oss med att vi är så förtryckta? Fegt, om man frågar mig.
Och när det gäller föräldraskap finns det inte en regering i helskotta som ska lagstifta om hur jag och min framtida partner ska dela upp föräldraledighet. Skamligt vore det om vi inte kunde lösa det själva, på det sätt som passar oss bäst. Jag tycker att det är pinsamt att det är så fult för en kvinna idag att vilja vara mamma, att gilla det. Snacka om att nedvärdera något positivt. Även här återkommer man till samma sak: man måste ta ansvar för sig själv, sitt liv och sina önskningar. Med det också sagt att föräldrapenningen snarare borde vara grundad på familjens totala inkomst.
Nej, jag är inte heller för kejsarsnitt p.g.a. "förlossningsfobi", kvinnans rätt att bestämma över sin kropp eller kontrollbehov/tjat. Hur ofeministiskt är inte det, att inte kunna föda sitt eget barn vaginalt?
Jag VET att jag får skit för mina åsikter, så på mig bara. Jag är på tok för förtryckt för mitt eget bästa.
Ett favvoargument hos många radikalfeminister är att vi i Sverige har en arbetsmarknad som är oerhört könssegregerad (om detta uttryck inte finns ber jag om ursäkt och hoppas på att ngn ändå ska förstå vad min sjukt trötta hjärna menar...). Men, då måste jag fråga, i Turkiet eller Iran, eller varför inte Peru eller på Bali, hur många kvinnor förvärvsarbetar där?
Jag hade en gång en samhällskunskapslärare som plötsligt upptäckte att hon fick mindre i lön än sin manlige kollega med samma utbildning och lika lång anställningstid som hon själv. Inte deppade hon för det, inte skyllde hon på ett patriarkalt skitsamhälle och kontaktade facket. Nej nej, hon tog sitt ansvar, inte som kvinna utan som människa, gick till sin chef, drämde en mapp i bordet och krävde samma lön som kollegan med argument att "annars skär jag ballarna av dig". Och en stund senare hade hon inte bara höjd lön utan också den summa hon "missat" i förhållande till kollegans lön. (Nej, kommentaren var med glimten i ögat, ok?)
Med detta vill jag ha sagt att jag tror verkligen inte på något systerskap, tror inte att gruppen "feminister" är speciellt starka idag, snarare utskrattade och minst av allt trovärdiga i sin politik, kanske tack vare grupper som Radical Cheerleaders och F!. Ska man leva anno 2007 måste man ta sitt ansvar som människa, för det finns inte en enda feministgrupp, vänsteraktivist eller för den delen MUF som kommer att löneförhandla åt en. Så tror jag, och jag vet att jag tror så för att jag (favvoargument från rad.fem.) "inte förstått att vi lever i ett patriarkalt samhälle och att jag är förtryckt". Men jösses, i förhållande till kvinnor i många andra länder har vårt jämställdhetsarbete kommit hur långt som helst. Problemet är bara att vi svenskar tror att saker och ting ska kunna lösas inte individuellt utan genom olika konstellationer etc. Verkligheten är som sådan att människor måste börja ta eget ansvar! Män gör det, så varför gör inte vi kvinnor det istället för att ursäkta oss med att vi är så förtryckta? Fegt, om man frågar mig.
Och när det gäller föräldraskap finns det inte en regering i helskotta som ska lagstifta om hur jag och min framtida partner ska dela upp föräldraledighet. Skamligt vore det om vi inte kunde lösa det själva, på det sätt som passar oss bäst. Jag tycker att det är pinsamt att det är så fult för en kvinna idag att vilja vara mamma, att gilla det. Snacka om att nedvärdera något positivt. Även här återkommer man till samma sak: man måste ta ansvar för sig själv, sitt liv och sina önskningar. Med det också sagt att föräldrapenningen snarare borde vara grundad på familjens totala inkomst.
Nej, jag är inte heller för kejsarsnitt p.g.a. "förlossningsfobi", kvinnans rätt att bestämma över sin kropp eller kontrollbehov/tjat. Hur ofeministiskt är inte det, att inte kunna föda sitt eget barn vaginalt?
Jag VET att jag får skit för mina åsikter, så på mig bara. Jag är på tok för förtryckt för mitt eget bästa.
"Aarhg sluta definiera mig"
...heter en klubb på QX och medlem i den klubben kan man bli om man håller med om detta:
"Är du trött på att bli definierad av andra som homosexuell, bisexuell, heterosexuell eller som kille eller tjej? Anledningen till att den här klubben finns är för att vi människor är för sorgliga på att kategorisera! För är det någon som skall kategorisera DIG så är det DU och ingen annan, precis som att ingen utom JAG skall kategorisera MIG. So make a statement och vägra finna dig i detta! Lev och låt leva!"
Och jag frågar mig varför folk lider av denna fobi gällande att bli kategoriserade? Menar, punkaren/anarkisten/hårdrockaren eller vad det nu är hävdar att han/hon klär sig på ett visst sätt för att "skilja sig från mängden" och på samma gång ser de identiska ut! Vips! så har de blivit vad de fruktar mest i sin pubertetskris: kategoriserade. Och jag är övertygad om att den stolta flatan eller bögen högaktingsfullt skiter i huruvida de är kategoriserade homos eller ej. Vad spelar det för roll? För övrigt föddes de flesta människor som antingen pojke eller flicka, och visst kan man klanka ner på könsroller, patriarkatet, sociala normer blaha blaha, men det måste ha funnits en anledning till att det blev två olika kön! Det måste finnas en anledning till att vi skiljer oss genetiskt. Och fysiskt. Och psykiskt. (Här hävdar iofs alla feminister att vi inte ÄR olika, utan att det är samhället som konstruerat skillnaderna... *suck*)
Vad jag är? Pja, heterosexuell kvinnlig student som bitvis svär över CSN's inkomstpolicys. Stolt över det? Inte nämnvärt. Rädd för att kategoriseras heterosexuell kvinnlig student? Inte ett jota.
Jag tror att det är först då man försonats med sig själv som människa, som man faktiskt skiter i alla dessa kategoriseringar. När jag var 17, mer pubertal än idag och jävligt hård, då brydde jag mig. Nu lever jag mitt liv som jag vill det och låter människor få vara hur mycket gay, bi, hetero eller trans de vill. Trots allt är vi alla människor.
"Är du trött på att bli definierad av andra som homosexuell, bisexuell, heterosexuell eller som kille eller tjej? Anledningen till att den här klubben finns är för att vi människor är för sorgliga på att kategorisera! För är det någon som skall kategorisera DIG så är det DU och ingen annan, precis som att ingen utom JAG skall kategorisera MIG. So make a statement och vägra finna dig i detta! Lev och låt leva!"
Och jag frågar mig varför folk lider av denna fobi gällande att bli kategoriserade? Menar, punkaren/anarkisten/hårdrockaren eller vad det nu är hävdar att han/hon klär sig på ett visst sätt för att "skilja sig från mängden" och på samma gång ser de identiska ut! Vips! så har de blivit vad de fruktar mest i sin pubertetskris: kategoriserade. Och jag är övertygad om att den stolta flatan eller bögen högaktingsfullt skiter i huruvida de är kategoriserade homos eller ej. Vad spelar det för roll? För övrigt föddes de flesta människor som antingen pojke eller flicka, och visst kan man klanka ner på könsroller, patriarkatet, sociala normer blaha blaha, men det måste ha funnits en anledning till att det blev två olika kön! Det måste finnas en anledning till att vi skiljer oss genetiskt. Och fysiskt. Och psykiskt. (Här hävdar iofs alla feminister att vi inte ÄR olika, utan att det är samhället som konstruerat skillnaderna... *suck*)
Vad jag är? Pja, heterosexuell kvinnlig student som bitvis svär över CSN's inkomstpolicys. Stolt över det? Inte nämnvärt. Rädd för att kategoriseras heterosexuell kvinnlig student? Inte ett jota.
Jag tror att det är först då man försonats med sig själv som människa, som man faktiskt skiter i alla dessa kategoriseringar. När jag var 17, mer pubertal än idag och jävligt hård, då brydde jag mig. Nu lever jag mitt liv som jag vill det och låter människor få vara hur mycket gay, bi, hetero eller trans de vill. Trots allt är vi alla människor.
Vi har i alla fall en kvar...
(Jaa, jag ska snart sluta älta...)
Studentpasta!
Jag måste bara säga, jaa, jag verkligen bara måste få säga, att ibland är jag så jävla BRA! Följande recept på studentpastasås är apgott. Och jag hittade på det i stort sett helt själv. Eller, ja, det gjorde jag faktiskt.
Man steker lök, häller över krossade tomater, stjälper i en burk tonfisk och därpå salt, svartpeppar, vitlök (litet!!) och pizzakrydda, tror jag att det var. Voilá, och du har en oätbar pastasås som inte ens skulle funka dagarna innan löning. MEN, nu till det briljanta: EFTER att man har slevat upp röran på tallriken tillsammans med nykokt pasta strör man över riven Västerbottenost eller vad den nu heter, och det hela är faktiskt GOTT!
Jag har försökt bearbeta Bosse-sorgen i helgen, men hjälp av jobb, jobb, åter jobb och tre lättöl. Det har gått sådär hyfsat. Man kan vara förkrossad utan att storgråta som jag gjorde till dess sömntabletterna från Oona verkade i torsdags kväll. Visst ska man inte använda sig av kemiska substanser för att förtränga eller lindra, men i det fallet var det så välbehövligt eftersom allt jag kunde se framför mig... Ja, faktiskt kan jag inte ens skriva det. Det bär mig så emot. Men, vår ena juvelhund är någon annanstans och gräver efter råttor, någonstans där han får springa helt koppellös och leka hur mycket han vill och ja, nu gråter jag igen. My God, det här kommer att ta tid...
Man steker lök, häller över krossade tomater, stjälper i en burk tonfisk och därpå salt, svartpeppar, vitlök (litet!!) och pizzakrydda, tror jag att det var. Voilá, och du har en oätbar pastasås som inte ens skulle funka dagarna innan löning. MEN, nu till det briljanta: EFTER att man har slevat upp röran på tallriken tillsammans med nykokt pasta strör man över riven Västerbottenost eller vad den nu heter, och det hela är faktiskt GOTT!
Jag har försökt bearbeta Bosse-sorgen i helgen, men hjälp av jobb, jobb, åter jobb och tre lättöl. Det har gått sådär hyfsat. Man kan vara förkrossad utan att storgråta som jag gjorde till dess sömntabletterna från Oona verkade i torsdags kväll. Visst ska man inte använda sig av kemiska substanser för att förtränga eller lindra, men i det fallet var det så välbehövligt eftersom allt jag kunde se framför mig... Ja, faktiskt kan jag inte ens skriva det. Det bär mig så emot. Men, vår ena juvelhund är någon annanstans och gräver efter råttor, någonstans där han får springa helt koppellös och leka hur mycket han vill och ja, nu gråter jag igen. My God, det här kommer att ta tid...
Doggen är död...
Den största, vår Bosse, är död och det gör så sjukt ont i mig. Varför gick inte dagen att ändra? Och varför kan man inte ångra döden med ett Ctrl-Z? Nu finns det ingen "liten och minst" utan bara en minst som fortfarande sitter i köksfönstret och väntar på sin far. Jag vet att smärtan kommer att klinga av men just nu är det så outhärdligt. Antar att jag borde försöka sova eller nåt nu...
Abort på tok för sent?
Läser en artikel i Expressen, om att abortera foster i vecka 30, dvs knappt två månader innan förlossningen. Och jag måste fråga: varför gör man inte abort tidigare då? Okej om det har blivit något fel på fostret; kanske har det dött eller liknande. Då tycker jag att det är BRA. För kvinnans skull inte minst. Men jag menar, man kan ju inte hävda att det är knas med generna: Sådant kan man kolla omkring vecka 15 med hjälp av fostervattensprov och därefter ta ställning till om man vill abortera eller inte. Ultraljud å sin sida kan också hjälpa. Men i vecka 30? Ungen ska ju snart fram vid det laget? Och att ha gjort slut med pojkvännen eller fått second thoughts är fanimej inte orsak att göra abort. I synnerhet inte då de med största sannolikhet säkert kan rädda det barnet om det hade fötts vid den tidpunkten!
Nå, jag ska villigt erkänna att jag delvis är mot abort. Må så vara att kvinnan ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp etc. som feministerna menar, och det är inte det jag sätter mig mot! Däremot tycker jag att abort som preventivmetod är under all kritik. Har man oskyddad sex får man faktiskt ta ansvar för vad som kan bli konsekvenser, anser jag. Visst, om en kondom spricker, om p-pillerna inte funkar, om man blir våldtagen eller liknande. Men om man de facto är vid sina sinnens fulla bruk och medvetet väljer att inte skydda sig ("Vid sina sinnens fulla bruk" innefattar även 03.30 en löningslördag efter krogstängning. Är man inte vid sina sinnens fulla ska man ha gått hem för länge sedan. Ensam.) pja, då kan man inte bli överraskad om gravtestet helt plötsligt visar positivt. Och ja, jag är för att abortera foster med kromosomrubbningar, ryggmärgsbråck etc. Men det får man inte säga eftersom det är lika hemskt som att kalla folk med något form av funktionshinder eller bokstavskombination vilken den än må vara, för miffon. Om Fredrik Virtanen inte får det, tror jag knappast att jag får det. Och det oavsett hur mycket kärlek man än lägger bakom orden.
Anorexia, GI, Atkins och Viktväktarna...
Och jag kan inte begripa hur jädra motsägelsefulla Aftonbladet är. Till exempel. Innan jul var det kampen mot klimathotet och nu ska de bekämpa anorexia, allt medan de två klick bort har sida efter sida innehållande träningstips, olika dieter, "Så tappar du fem kilo innan vilken helg det nu kan vara" och så vidare. Och chockbilder på fru Beckham, Nicole Richie och Gud vet vem mer av alla Hollywoodkändisar som blivit så smala. Jag har tänkt mycket på det där; ser jag någon på TV eller i en tidning som INTE är så smal reagerar jag och funderar över hur i helvete de har lyckats få sina jobb trots att de så solklart är mulliga. Men Lisa, för faan, hjälp!
Om du tänker efter nu, lilla fröken, så inser du ganska snabbt att Victoria Beckham faktiskt är sjukligt smal och likaså Nicole Richie. Lik förbannat är det dessa tjejer som blir stilikoner i mångt och mycket, så pass att jag inte ens reflekterar över att de är så små, så små.
Men faktum kvarstår: nöjd kommer jag nog inte att bli innan jag fyllt trettio, trettiofem och insett att jag har ett annat värde än det min kropp utåt säger. Och hur lätt är det att inse?
Apropå allt det här ska jag byta om nu och pysa iväg till Leksand för att träna. Nu måste jag få träningsrutin igen. Det får mig att må mycket, mycket bättre!
(Och förresten är Katrin tillbaks i bloggsfären! Rekommenderas!)
Om du tänker efter nu, lilla fröken, så inser du ganska snabbt att Victoria Beckham faktiskt är sjukligt smal och likaså Nicole Richie. Lik förbannat är det dessa tjejer som blir stilikoner i mångt och mycket, så pass att jag inte ens reflekterar över att de är så små, så små.
Men faktum kvarstår: nöjd kommer jag nog inte att bli innan jag fyllt trettio, trettiofem och insett att jag har ett annat värde än det min kropp utåt säger. Och hur lätt är det att inse?
Apropå allt det här ska jag byta om nu och pysa iväg till Leksand för att träna. Nu måste jag få träningsrutin igen. Det får mig att må mycket, mycket bättre!
(Och förresten är Katrin tillbaks i bloggsfären! Rekommenderas!)
Hållhakar och sånt man inte gör...
Jag kanske verkar ganska mjäkig och mesig, och visst kan jag ta en del skit. Grejen är bara som sådan att jag är skicklig på att samla på mig ess att förvara i rockärmen. En vacker dag kan de nämligen vara fina att plocka fram, vrida litet på, betrakta och sedan leende stoppa tillbaka dem. Eller helt enkelt lägga korten på borden och kunna gå därifrån med full pott.
Det finns människor, bekantskaper och kontakter som jag redan på förhand kan anse dessa hållhakar viktiga att successivt samla in, jag känner liksom igen människotypen. Sedan finns det självklart sådana människor som jag för länge sedan insett aldrig någonsin skulle förtjäna att utsättas för dessa, och då samlar jag dessa mest som fina minnen.
Men, jag är en människa, en personlighet som faktiskt lyckas ta mig ur det mesta. Och då kan det vara bra att vara litet extra tillmötesgående gentemot mig. I synnerhet om det handlar om banala skitsaker som för mig har ett värde. För jag menar, jag spelar inte ofta, och inte gärna, men väl när det behövs och då är jag en jävel på det.
Bara som en påminnelse.
Det finns människor, bekantskaper och kontakter som jag redan på förhand kan anse dessa hållhakar viktiga att successivt samla in, jag känner liksom igen människotypen. Sedan finns det självklart sådana människor som jag för länge sedan insett aldrig någonsin skulle förtjäna att utsättas för dessa, och då samlar jag dessa mest som fina minnen.
Men, jag är en människa, en personlighet som faktiskt lyckas ta mig ur det mesta. Och då kan det vara bra att vara litet extra tillmötesgående gentemot mig. I synnerhet om det handlar om banala skitsaker som för mig har ett värde. För jag menar, jag spelar inte ofta, och inte gärna, men väl när det behövs och då är jag en jävel på det.
Bara som en påminnelse.
Saker som att andas...
Jag vet inte vad som föranleder sådant som hände idag, men när jag stod i köket hos mor min så insåg jag att jag inte kunde djupandas ordentligt. Det var liksom jag drog efter andan, sög i mig så mycket luft jag bara kunde, men allt stoppades av en, ja, knut i bröstet. Men å andra sidan har halva dagen och litet till ägnats åt ångestkänslor som poppade upp verkligen out of nowhere, så möjligt... Mycket möjligt.
Nu fryser jag så mycket att jag måste krypa ned i sängen, under täcket. Senare ska jag till Oona och basta: det blir mycket, mycket välbehövligt för att inte tala om urskönt att kliva in i en het bastu och bli uppvärmd inifrån och ut.
Nu fryser jag så mycket att jag måste krypa ned i sängen, under täcket. Senare ska jag till Oona och basta: det blir mycket, mycket välbehövligt för att inte tala om urskönt att kliva in i en het bastu och bli uppvärmd inifrån och ut.
Och andras förhållanden?
Jag minns inte riktigt, påminn mig, eftersom det känns litet som jag har glömt hur det var att vara helt ogrumlat kär! (Om jag någonsin har varit det...) Menar, visst har jag gjort något tappert försök de senaste snart fyra åren, men det har alltid varit något som "stört" i bakgrunden. Och så ser jag på andras relationer och på andras kärleksyttringar gentemot varandra och jag kan verkligen inte minnas att det var på det sättet, så pussigt, mysigt och harmoniskt om än med småbekymmer som finns i alla relationer i botten. Eller så vidrigt med en notoriskt otrogen skitstövel som bara utnyttjar, ljuger och manipulerar så till den vida grad att den ena parten flera år senare faktiskt inte har en enda vän kvar från "innan" och försakar sin egen identitet, sina egna önskningar och mål och dessutom fejkar varenda orgasm i deras kassa sexliv, av rädsla att förlora detta arsel?
En väninna till mig förklarade sitt ointresse för killar och relationer med att "hon hade nog med sig själv" och jag kan inte annat än instämma, med tanke på hur jag själv är; egofixerad och alldeles för kräsen. Det ska liksom investeras i så fruktansvärt mycket för att få en relation att fungera, och jag har helt enkelt inte energin. Kanske kan det tyckas bekymrande, men å andra sidan, om jag faktiskt tycker att nuet är helt okej trots frånvaron av stadig partner, GÖR det något? Visst, i långa loppet vill jag också ha en familj, en vardagsrelation och den tryggheten, men helt ärligt: just nu stör tanken på att ha en karl omkringstövlandes hos mig var och varannan dag mer än den lockar. För i och med att man inleder en relation hamnar man automatiskt i en situation där man måste ta hänsyn till den andra parten, och VILL jag verkligen det?
Visst kan man hävda att jag inte har "träffat rätt man", att det en dag kommer att "klicka" med någon och jag helt plötsligt inte vill annat än att tvätta hans skitiga sockor, funka som avelsdjur och släppa allt för att behaga honom och vår relation, men snälla nån;
j a g k a n v e r k l i g e n i n t e s e d e t k o m m a !
Vem skulle det vara och var skulle jag träffa honom?! Nå, man kanske trillar över någon helt oförhappandes, men det känns litet som att ett förhållande skulle begränsa mig så otroligt mycket, nästan irritera mig mer än behaga mig.
Har insett att mitt-ditt-vårt är så fruktansvärt viktigt för en relation, men eftersom jag har så fruktansvärt svårt att lita på snoppbärare eller kanske för att jag har sett så himla många exempel på hur dessa tenderar att bete sig i förhållanden törs jag helt enkelt inte släppa in någon så pass mycket. Kvarstår gör då det gamla välkända Lisa-konceptet: förakta dem för deras naiva snällhet och kärlek och passa för fan på att vara otrogen innan de hinner först. Och det är ju HEMSKT! Jag vill verkligen inte vara sådan, så jag nöjer mig med det där sporadiska som inte kan såra mig eller hittar helt enkelt en karl som inte vill ha mig på riktigt. Då blir jag heller inte besviken. Men vad är det för liv?!
Jag måste lära mig att se människorna bakom könet, att inte dra alla över en kam, och det handlar inte om frånvaron av fadersfigur för egen del, åtminstone tror jag det inte. Eller så är det helt enkelt så att mitt mansförakt bottnar däri, jag vet inte... Och det paradoxala är att jag verkligen trivs bra med det motsatta könet, om man bortser från det faktum att sex alltid ska vara underliggande i till och med den mest vänskapliga av vänskapsrelationer. Jag menar inte att sex inte är trevligt, för visst är det skoj och skönt med rätt partner, men någonstans tröttnar till och med jag på att duga som knull men inte som flickvän eller potentiell fru.
Men hur gör andra människor? Hur fasen lyckas de vara kära? Eller är det bara jag som har så mycket bottenslam med mig att den där rena, skira kärleken inte lyckas ta sig upp till ytan? Eller handlar det om att jag aldrig tillåter den bubbla upp just för att jag vet att det inte är menat för mig? Är det kanske så att andra människor nöjer sig, tänker att "Pja, detta är trots allt bekvämt, och nu har vi faktiskt kollat på hund ihop och hans kläder har flyttat in i min garderob, så varför inte, när vi trots allt har varit ihop i hur länge då?" Och vips! är hela relationen för etablerad och trygg för att lämna? Medan de i själva verket till en början berättar om sitt tvivel, sina funderingar och frånvaron eller ej av kärleken för att sedan hamna just där: Där de har NÖJT sig och helt enkelt blivit för själsligt lata och omotionerade för att bryta upp?
Men helskotta, av alla av manligt kön jag känt har jag litat-litat på två av dem och bägge har sårat mig något så fruktansvärt. Och visst sårar man varandra, så är livet, så är alla relationer vilka de än är, men att återuppbygga ett förtroende för någon som en gång på något sätt kränkt dig på vilket sätt det nu än kan vara, är fanimej inte det lättaste och så är hjärnspökena igång i en ruggigt ond cirkel. Samtidigt vet jag med mig att man faktiskt inte kan begära hur mycket som helst av en människa. Man kan inte styra och ställa med individer liksom vore de Barbiedockorna från barnaåren och de där prinsessbröllopen då den oskuldsfulla bruden och den ömma, omhändertagande brudgummen lever lyckliga i alla sina dagar är en utopi skapad av jag vet inte vem men inte av mig och inte av oss, fastän vi alla önskar att verkligheten faktiskt vore sådan. Åtminstone ibland.
En väninna till mig förklarade sitt ointresse för killar och relationer med att "hon hade nog med sig själv" och jag kan inte annat än instämma, med tanke på hur jag själv är; egofixerad och alldeles för kräsen. Det ska liksom investeras i så fruktansvärt mycket för att få en relation att fungera, och jag har helt enkelt inte energin. Kanske kan det tyckas bekymrande, men å andra sidan, om jag faktiskt tycker att nuet är helt okej trots frånvaron av stadig partner, GÖR det något? Visst, i långa loppet vill jag också ha en familj, en vardagsrelation och den tryggheten, men helt ärligt: just nu stör tanken på att ha en karl omkringstövlandes hos mig var och varannan dag mer än den lockar. För i och med att man inleder en relation hamnar man automatiskt i en situation där man måste ta hänsyn till den andra parten, och VILL jag verkligen det?
Visst kan man hävda att jag inte har "träffat rätt man", att det en dag kommer att "klicka" med någon och jag helt plötsligt inte vill annat än att tvätta hans skitiga sockor, funka som avelsdjur och släppa allt för att behaga honom och vår relation, men snälla nån;
j a g k a n v e r k l i g e n i n t e s e d e t k o m m a !
Vem skulle det vara och var skulle jag träffa honom?! Nå, man kanske trillar över någon helt oförhappandes, men det känns litet som att ett förhållande skulle begränsa mig så otroligt mycket, nästan irritera mig mer än behaga mig.
Har insett att mitt-ditt-vårt är så fruktansvärt viktigt för en relation, men eftersom jag har så fruktansvärt svårt att lita på snoppbärare eller kanske för att jag har sett så himla många exempel på hur dessa tenderar att bete sig i förhållanden törs jag helt enkelt inte släppa in någon så pass mycket. Kvarstår gör då det gamla välkända Lisa-konceptet: förakta dem för deras naiva snällhet och kärlek och passa för fan på att vara otrogen innan de hinner först. Och det är ju HEMSKT! Jag vill verkligen inte vara sådan, så jag nöjer mig med det där sporadiska som inte kan såra mig eller hittar helt enkelt en karl som inte vill ha mig på riktigt. Då blir jag heller inte besviken. Men vad är det för liv?!
Jag måste lära mig att se människorna bakom könet, att inte dra alla över en kam, och det handlar inte om frånvaron av fadersfigur för egen del, åtminstone tror jag det inte. Eller så är det helt enkelt så att mitt mansförakt bottnar däri, jag vet inte... Och det paradoxala är att jag verkligen trivs bra med det motsatta könet, om man bortser från det faktum att sex alltid ska vara underliggande i till och med den mest vänskapliga av vänskapsrelationer. Jag menar inte att sex inte är trevligt, för visst är det skoj och skönt med rätt partner, men någonstans tröttnar till och med jag på att duga som knull men inte som flickvän eller potentiell fru.
Men hur gör andra människor? Hur fasen lyckas de vara kära? Eller är det bara jag som har så mycket bottenslam med mig att den där rena, skira kärleken inte lyckas ta sig upp till ytan? Eller handlar det om att jag aldrig tillåter den bubbla upp just för att jag vet att det inte är menat för mig? Är det kanske så att andra människor nöjer sig, tänker att "Pja, detta är trots allt bekvämt, och nu har vi faktiskt kollat på hund ihop och hans kläder har flyttat in i min garderob, så varför inte, när vi trots allt har varit ihop i hur länge då?" Och vips! är hela relationen för etablerad och trygg för att lämna? Medan de i själva verket till en början berättar om sitt tvivel, sina funderingar och frånvaron eller ej av kärleken för att sedan hamna just där: Där de har NÖJT sig och helt enkelt blivit för själsligt lata och omotionerade för att bryta upp?
Men helskotta, av alla av manligt kön jag känt har jag litat-litat på två av dem och bägge har sårat mig något så fruktansvärt. Och visst sårar man varandra, så är livet, så är alla relationer vilka de än är, men att återuppbygga ett förtroende för någon som en gång på något sätt kränkt dig på vilket sätt det nu än kan vara, är fanimej inte det lättaste och så är hjärnspökena igång i en ruggigt ond cirkel. Samtidigt vet jag med mig att man faktiskt inte kan begära hur mycket som helst av en människa. Man kan inte styra och ställa med individer liksom vore de Barbiedockorna från barnaåren och de där prinsessbröllopen då den oskuldsfulla bruden och den ömma, omhändertagande brudgummen lever lyckliga i alla sina dagar är en utopi skapad av jag vet inte vem men inte av mig och inte av oss, fastän vi alla önskar att verkligheten faktiskt vore sådan. Åtminstone ibland.
Jag må vara ung ännu...
...men ska som de flesta andra kvinnor samma väg vandra... Så, once again: ärligt stulet från nån på QX!
Fördelen med äldre kvinnor!
1. En äldre kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar dej minst 12 öl, medan en äldre kvinna vill ligga med dej efter en kopp örtté och en mazarin.
2. Äldre kvinnor har bra jobb och pensionsförsäkringar.
3. En äldre kvinna kommer aldrig att anklaga dej för att du "utnyttjar henne". Hon utnyttjar dej!
4. En äldre kvinna väcker dej inte klockan 2 på natten och frågar efter din åsikt. Hon litar tillräckligt mycket på sitt eget omdöme för att ge fan i vad du tycker.
5. En äldre kvinna har alltid en kondom i handväskan. Yngre kvinnor hoppas att du har en i plånboken för det är ju så pinsamt att köpa dem.
6. Ju äldre en kvinna blir, desto större sexdrift får hon. Ju äldre en man blir, desto mindre sexdrift.. då är det ju naturligt att äldre kvinnor går ut med yngre män och yngre kvinnor går ut med gamla gubbar!
7. Du behöver inte betala taxin åt en äldre kvinna. Äldre kvinnor kan springa snabbare och promenera längre eftersom de har så bekväma skor eller så betalar de taxin själva.
8. Man kan ha "one-night-stands" med en äldre kvinna. En äldre kvinna är redan involverad med någon, så du behöver inte gå runt och ha ångest för att du måste inleda ett djupare förhållande. Det sista hon vill ha i livet är ännu en klängig, gnällig och beroende man.
9. Äldre kvinnor är mer ärliga. En äldre kvinna kommer att säga till dej att du är ett svin om du beter dej som ett. En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut med henne för att hon sagt fel saker.
10.Äldre kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen. De har egna vänner och intressen.
11.En äldre kvinna kommer när hon vill. Du behöver inte fundera över huruvida du tillfredställer henne eller inte eftersom hon garanterat klarar av den saken med eller utan din hjälp.
12.Äldre kvinnor gör slag i saken. En äldre kvinna lyfter luren och frågar om du vill gå ut, yngre kvinnor sitter vid telefonen och väntar på att du skall ringa.
13.Äldre kvinnor kan laga fantastiska maträtter av riktiga råvaror. Yngre kvinnor kan ringa Pizzerian och du får gå och hämta.
14.Äldre kvinnor är "synska". Du hinner aldrig bekänna att du har prasslat, de vet redan om det på något underligt sätt.
15.Äldre kvinnor har ofta en intressant kollektion underkläder som dom har fått av olika beundrare genom tiderna. Yngre kvinnor har ofta inga underkläder alls och ser till att du praktiskt taget aldrig får den där stripteasen du vill ha.
16.Äldre kvinnor vet vad knipövningar är och har dessutom lärt sig använda dem vid rätt tillfälle.
17.Äldre kvinnor är erfarna. Dom vet att efter 12 bärs kan det finnas vissa svårigheter att få upp den. Yngre kvinnor behöver lite tid att greppa detta faktum och du får ägna resten av natten åt att massera hennes ego med kärleksförklaringar.
18.Äldre kvinnor kommer aldrig att anklaga dej för stjäla de bästa åren av hennes liv. De har någon annan redan snott.
Fördelen med äldre kvinnor!
1. En äldre kvinna är billigare att dejta. En yngre kvinna kostar dej minst 12 öl, medan en äldre kvinna vill ligga med dej efter en kopp örtté och en mazarin.
2. Äldre kvinnor har bra jobb och pensionsförsäkringar.
3. En äldre kvinna kommer aldrig att anklaga dej för att du "utnyttjar henne". Hon utnyttjar dej!
4. En äldre kvinna väcker dej inte klockan 2 på natten och frågar efter din åsikt. Hon litar tillräckligt mycket på sitt eget omdöme för att ge fan i vad du tycker.
5. En äldre kvinna har alltid en kondom i handväskan. Yngre kvinnor hoppas att du har en i plånboken för det är ju så pinsamt att köpa dem.
6. Ju äldre en kvinna blir, desto större sexdrift får hon. Ju äldre en man blir, desto mindre sexdrift.. då är det ju naturligt att äldre kvinnor går ut med yngre män och yngre kvinnor går ut med gamla gubbar!
7. Du behöver inte betala taxin åt en äldre kvinna. Äldre kvinnor kan springa snabbare och promenera längre eftersom de har så bekväma skor eller så betalar de taxin själva.
8. Man kan ha "one-night-stands" med en äldre kvinna. En äldre kvinna är redan involverad med någon, så du behöver inte gå runt och ha ångest för att du måste inleda ett djupare förhållande. Det sista hon vill ha i livet är ännu en klängig, gnällig och beroende man.
9. Äldre kvinnor är mer ärliga. En äldre kvinna kommer att säga till dej att du är ett svin om du beter dej som ett. En yngre kvinna säger ingenting, för tänk om du skulle göra slut med henne för att hon sagt fel saker.
10.Äldre kvinnor tar inte över dina vänner och dina intressen. De har egna vänner och intressen.
11.En äldre kvinna kommer när hon vill. Du behöver inte fundera över huruvida du tillfredställer henne eller inte eftersom hon garanterat klarar av den saken med eller utan din hjälp.
12.Äldre kvinnor gör slag i saken. En äldre kvinna lyfter luren och frågar om du vill gå ut, yngre kvinnor sitter vid telefonen och väntar på att du skall ringa.
13.Äldre kvinnor kan laga fantastiska maträtter av riktiga råvaror. Yngre kvinnor kan ringa Pizzerian och du får gå och hämta.
14.Äldre kvinnor är "synska". Du hinner aldrig bekänna att du har prasslat, de vet redan om det på något underligt sätt.
15.Äldre kvinnor har ofta en intressant kollektion underkläder som dom har fått av olika beundrare genom tiderna. Yngre kvinnor har ofta inga underkläder alls och ser till att du praktiskt taget aldrig får den där stripteasen du vill ha.
16.Äldre kvinnor vet vad knipövningar är och har dessutom lärt sig använda dem vid rätt tillfälle.
17.Äldre kvinnor är erfarna. Dom vet att efter 12 bärs kan det finnas vissa svårigheter att få upp den. Yngre kvinnor behöver lite tid att greppa detta faktum och du får ägna resten av natten åt att massera hennes ego med kärleksförklaringar.
18.Äldre kvinnor kommer aldrig att anklaga dej för stjäla de bästa åren av hennes liv. De har någon annan redan snott.
Då var man med bil då...
Och det blev en ricecookercar, en Mazda och jag är tvärnöjd med att ha prutat 15.000. Så, all's well that ends well och nu kan jag åka och jobba imorgon bitti. Snacka om tajming. Nu ska jag krypa ner i soffan och kolla på nya Beck-filmen. Jag är verkligen helt utpumpad efter dagen!
Men, grattis Lisa.
Men, grattis Lisa.
Tidigt blev det...
...när klockan ringde 05 och man sedan inte kan somna om. Snacka om att känna sig helt färdig om några timmar. Känner mig helt passiv och fundrar över hur jag ska klara dagen. Troligast blir det inget bilköp idag heller, vilket innebär att jag måste övernatta hos mor för att sedan ta en promenix till jobbet kring 07 imorgon. Pissigt, med tanke på att det imorse var runt femton minus här. Huwwa. Jag önskade verkligen att vintern inte skulle komma vilket den ändå gjorde med besked.
Är i övrigt helt, pja, kalla det mör, i kroppen men ändå tillfreds. Ibland behöver saker inte vara så avancerade för att ge mental tillfredsställelse! Nu är det verkligen duschdags: kan inte begripa hur mitt hår kan bli så skitigt efter bara en dag, men jag antar att det är vad som händer om man pillar för mycket i det.
Är i övrigt helt, pja, kalla det mör, i kroppen men ändå tillfreds. Ibland behöver saker inte vara så avancerade för att ge mental tillfredsställelse! Nu är det verkligen duschdags: kan inte begripa hur mitt hår kan bli så skitigt efter bara en dag, men jag antar att det är vad som händer om man pillar för mycket i det.
En Audi utan backspegel, tack!
Var och kikade på den där Audin, och please! De senaste sex åren har de kört bilen omkring 9000 mil, inte bytt kamrem och vet inte heller NÄR det blivit bytt innan dess. Oljefilter visste de inte heller när det var bytt, och backspegeln låg i handskfacket men kunde limmas på plats om man ville. Karln i hushållet ansåg dock att en backspegel inte var så nödvändig... Pris? För en sjutton år gammal Audi? 19.900. Så, nej tack.
Lyckades dock pruta ner en annan bil, en Mazda från -96, 10.000 kronor med argumentet "hundhår". Jag ska ner åtta till så tar jag den på fläcken.
Imorgon blir det operation provköra Clio, BMW och Mazda. Amen. Nu: duscha. Jag fryser ihjäl.
Lyckades dock pruta ner en annan bil, en Mazda från -96, 10.000 kronor med argumentet "hundhår". Jag ska ner åtta till så tar jag den på fläcken.
Imorgon blir det operation provköra Clio, BMW och Mazda. Amen. Nu: duscha. Jag fryser ihjäl.
Biljakten fortsätter...
Nej, det blev ingen bil igår, av de två jag kikade på. Dels den där Toyotan, men please, jag och en sportbilsmodell typ? Nej. Jag som är kombin personifierad. Testade också ngt med en Vento (?) men det var nog mer mor, styvfar och grannen som pushade på den, så när de upptäckte ngt med vatten i oljan (??) och därmed avgjorde att jag inte skulle ha bilen grät jag inte floder. Vi klickade inte riktigt, jag och den. Så, idag blir det en titt på (skrik inte nu) en Ford Mondeo, en Audi och ett besök på bilaffären i Borlänge som har Sveriges sämsta radioreklam. Jag är verkligen så fruktansvärt okunnig när det gäller bilar; ser den okej ut inuti så är det väl en bra bil, tänker fröken. Och vet samtidigt att det tyvärr inte är så lätt.
Men kan någon vänlig själ berätta för mig vad det är för fel på Ford egentligen? Alla rynkar på näsan eller skriker rakt ut "nejförihelvete" men ingen berättar vad problemet är?! Vad som är problemet med min Scorpio vet jag ju, men den hade jag ju inte räknat med längre än till april ändå, så att den dog nu var bara litet tidigare än beräknat...
Nu är min mor på ingång. Hon ska få kaffe innan vi kollar på Forden.
Men kan någon vänlig själ berätta för mig vad det är för fel på Ford egentligen? Alla rynkar på näsan eller skriker rakt ut "nejförihelvete" men ingen berättar vad problemet är?! Vad som är problemet med min Scorpio vet jag ju, men den hade jag ju inte räknat med längre än till april ändå, så att den dog nu var bara litet tidigare än beräknat...
Nu är min mor på ingång. Hon ska få kaffe innan vi kollar på Forden.
Yesterday's news...
Eller motsvarande, kalla det "rubriktorka" istället!
Hade en helt okej Bolanche-kväll igår och har faktiskt lyckats ungdå bakfylla. Perfekt, må jag säga. Nu är det biltitt på gång. Trillade över en annons på Spray igår, på en Toyota Celica 2.0 GTI 16 (vad nu det är...) och tänkte att "what the heck, jag kan väl kika iaf..."
Så, nu bär det av och jag tänkte försöka få mamma att plocka fram typ en oxfilé till middagen eller liknande. Jag är i starkt behov av god mat, känner jag!
Hade en helt okej Bolanche-kväll igår och har faktiskt lyckats ungdå bakfylla. Perfekt, må jag säga. Nu är det biltitt på gång. Trillade över en annons på Spray igår, på en Toyota Celica 2.0 GTI 16 (vad nu det är...) och tänkte att "what the heck, jag kan väl kika iaf..."
Så, nu bär det av och jag tänkte försöka få mamma att plocka fram typ en oxfilé till middagen eller liknande. Jag är i starkt behov av god mat, känner jag!
Ganska nyligen tänkt tanke...
Inte många år sedan jag kom på vad Simon & Garfunkel's "The sun is burning" faktiskt handlar om. Eller är jag helt fel ute??
The sun is burning in the sky
Strands of clouds go slowly drifting by
In the park the lazy breeze
Are joining in the flowers, among the trees
And the sun burns in the sky
Now the sun is in the west
Little kids go home to take their rest
And the couples in the park
Are holdin hands and waitin for the dark
And the sun is in the west
Now the sun is sinking low
Children playin know its time to go
High above a spot appears
A little blossom blooms and then draws near
And the sun is sinking low
Now the sun has come to earth
Shrouded in a mushroom cloud of death
Death comes in a blinding flash
Of hellish heat and leaves a smear of ash
And the sun has come to earth
Now the sun has disappeared
All is darkness, anger, pain and fear
Twisted, sightless wrecks of men
Go groping on their knees and cry in pain
And the sun has disappeared
The sun is burning in the sky
Strands of clouds go slowly drifting by
In the park the lazy breeze
Are joining in the flowers, among the trees
And the sun burns in the sky
Now the sun is in the west
Little kids go home to take their rest
And the couples in the park
Are holdin hands and waitin for the dark
And the sun is in the west
Now the sun is sinking low
Children playin know its time to go
High above a spot appears
A little blossom blooms and then draws near
And the sun is sinking low
Now the sun has come to earth
Shrouded in a mushroom cloud of death
Death comes in a blinding flash
Of hellish heat and leaves a smear of ash
And the sun has come to earth
Now the sun has disappeared
All is darkness, anger, pain and fear
Twisted, sightless wrecks of men
Go groping on their knees and cry in pain
And the sun has disappeared
Fördelen...
...med att arbeta på Bolanche vilket är Borlänges största krog, är att man helgen innan löning kan få med väninnan ut och att hon gladeligen betalar krogrundan eftersom denna fröken firrar gratis inträde. Perfekt, när pengarna inte räcker till riktigt, tack vare Ms. Piggy som hon nu fått heta.
Och jag har haft SÅ svårt att välja outfit för kvällen. Varför vet jag inte, för jag menar, det är för Guds skull Borlänge jag ska ut i, och jag kommer inte att hitta Mannen ikväll. Nå, fortsätter sörpla G&T i väntan på Borlängeskjutsen!
Och jag har haft SÅ svårt att välja outfit för kvällen. Varför vet jag inte, för jag menar, det är för Guds skull Borlänge jag ska ut i, och jag kommer inte att hitta Mannen ikväll. Nå, fortsätter sörpla G&T i väntan på Borlängeskjutsen!
Ingen lacktopp...
"Lisa, man går inte ut på Bolanche iförd en lacktopp. Hur gärna man än vill."
"Nej, jag vet, men jag tycker att det är trist."
"Trist för vem?"
"Trist för mig. Men å andra sidan, en lacktopp passar inte så bra til jeans, och ska jag ha en matchande kjol blir det hela oanständigt. FÖR oanständigt."
"Du borde skaffa kamrater att besöka fetischklubbar med istället!"
"Ja, jag vet... Men det FINNS inga fetischklubbar här!"
"Du får väl åka till Hufvudstaden eller liknande..."
"Och gå på Dekadance? Hmm... Jag vet fan inte.."
"Nej, hur som: häng in lacktoppen i garderoben igen! Inga sådana kläder ikväll!"
"Nehepp... Då får jag väl rota vidare efter något mer passande."
"Mmm, det är inte så att du saknar kläder i garderoben!"
"Vet jag väl... Men ändå..."
Beroende av vem då?
Jag kan inte begripa hur jag kunde vakna idag med en enorm kärlek till livet och en inställning långt mer positiv än på länge! Ute: vitt i det gråa, och solen har tagit semester fastän det är vi här som behöver den. Och jag kommer gång på gång tillbaka till det faktum att allt faktiskt löser sig. Jag har många järn i elden, kan försörja mig själv och har planer framåt även om jag är duktig på att titta bakåt, och detta leder mig rakt in i följande blogginlägg som verkligen var ngt att ta i beaktande. (Att läsa det innan man fortsätter med min utläggning är nog ett måste...)
När jag och tjejkompisarna sitter och snackar om Mr. Right är han undantagslöst en lång, mörk man, snuskigt rik och en passionerad älskare. Dessutom är han en bra familjefar, en människa med humor, ambitioner, intelligens och ödmjukhet. Listan kan göras lång, men frågan är hur mycket som faktiskt är allvar i detta?
Visst skulle detta säkert vara en trevlig man, men som killen i bloggen skriver: "Har på senaste tiden pratat med rätt många kvinnor som gör just detta, väljer bort sig själva och sina egna önskemål i livet bara för att dom hittat en man med fet plånbok som kan tänka sig att leva med dom om dom bara inte gör si...eller bara inte gör så...." och jag måste fråga mig vad för slags tillvaro det egentligen är? Och vad det är för slags tjejer som faktiskt försakar sig själva så pass?
Men visst, jag ska villigt erkänna att jag inte har någon större spontan lust på den förtidspensionerade killen straxt över trettio, med betalningsanmärkningar och intelligens, social kompetens och ambitioner som en guldfisk. Och jag har sett tjejer som försakar och förnedrar sig själva totalt inför män som bara utnyttjar dem. Detta äcklar mig och jag frågar mig varför tjejer så ofta nöjer sig? Är det rädslan över att förbli singlar och barnlösa, att inte få ägna sitt liv åt att ta hand om någon?
Förresten, det där med att "ta hand om" sin kille, var kom det från?! Vilken gen hos oss kvinnor får oss att tro att en kille som snart fyller trettio inte vet hur man tvättar kläder? Att han inte kan hantera en dammsugare eller packa matsäck åt ungarna? Att det enda han kan i matlagningsväg är att grilla kött eftersom det är übermanligt?
(Och jag är expert på att glida från ämnet, men skit samma...)
Men visst, det vore väl trevligt att träffa en man med alla dessa önske-attribut, men eftersom "kaka söker maka" tror jag för det första inte att Mr. Businessman skulle kolla åt "Lisa snart 24 och en vacker dag undersköterska". Och för det andra, det är liksom inte PENGARNA hos en man jag vill åt, men jag vet hur jag själv är: jag vill kunna unna mig den där resan eller den där middagen eller vad det nu kan vara, och kollar man på Anders Arbetslös finns inte det med på kartan.
Något som är unikt med min mormor, född 1914, är att hon ALDRIG varit beroende ekonomiskt av någon. Hon började jobba 1924 och fortsatte som yrkesverksam långt över 70 års ålder om jag inte missminner mig. Detta överförde hon på min mor och min moster: Bli ALDRIG beroende av någon!! Och ingen av dem har varit det. Om man bortser från min mors bidrag då och då, sådär som mammor kan ställa upp på ibland, klarar jag mig själv ekonomiskt. Visst, jag har inga dundersummor att tala om, men om jag inte hade varit så pass slösaktig som jag faktiskt är hade min ekonomi tillåtit en resa någonstans i stort sett varje månad.
Så, när grannungen, 20 år gammal, menar att jag borde skaffa mig en karl höjer jag på ögonbrynen och undrar varför i helvete då? Jo, för att någon ska kunna ta hand om mig. Liksom jag inte är kapabel att ta hand om mig själv?! Om jag träffar någon efter alla dessa år är det inte för att bli omhändertagen. Det är så viktigt att ha "ditt-mitt-vårt" och kunna hålla isär alla dessa.
Anledningen till att jag är singel just nu är nog helt enkelt att jag inte vill nöja mig. Och det är inget fel i det, tvärtom. Det talar nog snarare om en sund självbild, tycker jag.
När jag och tjejkompisarna sitter och snackar om Mr. Right är han undantagslöst en lång, mörk man, snuskigt rik och en passionerad älskare. Dessutom är han en bra familjefar, en människa med humor, ambitioner, intelligens och ödmjukhet. Listan kan göras lång, men frågan är hur mycket som faktiskt är allvar i detta?
Visst skulle detta säkert vara en trevlig man, men som killen i bloggen skriver: "Har på senaste tiden pratat med rätt många kvinnor som gör just detta, väljer bort sig själva och sina egna önskemål i livet bara för att dom hittat en man med fet plånbok som kan tänka sig att leva med dom om dom bara inte gör si...eller bara inte gör så...." och jag måste fråga mig vad för slags tillvaro det egentligen är? Och vad det är för slags tjejer som faktiskt försakar sig själva så pass?
Men visst, jag ska villigt erkänna att jag inte har någon större spontan lust på den förtidspensionerade killen straxt över trettio, med betalningsanmärkningar och intelligens, social kompetens och ambitioner som en guldfisk. Och jag har sett tjejer som försakar och förnedrar sig själva totalt inför män som bara utnyttjar dem. Detta äcklar mig och jag frågar mig varför tjejer så ofta nöjer sig? Är det rädslan över att förbli singlar och barnlösa, att inte få ägna sitt liv åt att ta hand om någon?
Förresten, det där med att "ta hand om" sin kille, var kom det från?! Vilken gen hos oss kvinnor får oss att tro att en kille som snart fyller trettio inte vet hur man tvättar kläder? Att han inte kan hantera en dammsugare eller packa matsäck åt ungarna? Att det enda han kan i matlagningsväg är att grilla kött eftersom det är übermanligt?
(Och jag är expert på att glida från ämnet, men skit samma...)
Men visst, det vore väl trevligt att träffa en man med alla dessa önske-attribut, men eftersom "kaka söker maka" tror jag för det första inte att Mr. Businessman skulle kolla åt "Lisa snart 24 och en vacker dag undersköterska". Och för det andra, det är liksom inte PENGARNA hos en man jag vill åt, men jag vet hur jag själv är: jag vill kunna unna mig den där resan eller den där middagen eller vad det nu kan vara, och kollar man på Anders Arbetslös finns inte det med på kartan.
Något som är unikt med min mormor, född 1914, är att hon ALDRIG varit beroende ekonomiskt av någon. Hon började jobba 1924 och fortsatte som yrkesverksam långt över 70 års ålder om jag inte missminner mig. Detta överförde hon på min mor och min moster: Bli ALDRIG beroende av någon!! Och ingen av dem har varit det. Om man bortser från min mors bidrag då och då, sådär som mammor kan ställa upp på ibland, klarar jag mig själv ekonomiskt. Visst, jag har inga dundersummor att tala om, men om jag inte hade varit så pass slösaktig som jag faktiskt är hade min ekonomi tillåtit en resa någonstans i stort sett varje månad.
Så, när grannungen, 20 år gammal, menar att jag borde skaffa mig en karl höjer jag på ögonbrynen och undrar varför i helvete då? Jo, för att någon ska kunna ta hand om mig. Liksom jag inte är kapabel att ta hand om mig själv?! Om jag träffar någon efter alla dessa år är det inte för att bli omhändertagen. Det är så viktigt att ha "ditt-mitt-vårt" och kunna hålla isär alla dessa.
Anledningen till att jag är singel just nu är nog helt enkelt att jag inte vill nöja mig. Och det är inget fel i det, tvärtom. Det talar nog snarare om en sund självbild, tycker jag.
Snön gör livet ljusare...
Ja, faktiskt. Hur mycket jag än vill ha vår nu måste jag tillstå att så snart snön hade fallit blev allt ljusare. Om inte annat märktes det väl när vi var på väg hem från Sthlm och kom till Borlänge: det var litet som att bli bländad. Bra, faktiskt, då det har varit ett helsike att köra bil kvällstid.
Och så är jag märkvärdigt ljus och lätt till sinnes: ringde nyss till min bank och frågade om de precis som SEB hade sådana där studentlån vilket de naturligtvis inte hade. Efter en stunds konverserande kom vi dock fram till att det nog inte skulle vara en omöjlighet ändå att få ett lån beviljat med tanke på att jag har inkomst från både CSN och från jobbet. Ska kika in litet senare och jag håller alla tummar jag har för att jag kan få till stånd ett bilköp inom kort. Det känns också bättre att ta ett helt vanligt lån än något special: räntorna brukar vara lägre på ett vanligt lån. Nå, funkar inte det får jag helt enkelt testa andra alternativ.
Jag vet hur snabbt jag svänger i humöret vid motgångar, så att vara nedslagen om några timmar räknar jag nästan med.
Nu är det dock helg. Helg helg helg och jag njuter av tanken. Om allt går som det ska hade jag tänkt lyxa till med en flaska vitt ikväll. Är verkligen hur sugen som helst på det!
Och så är jag märkvärdigt ljus och lätt till sinnes: ringde nyss till min bank och frågade om de precis som SEB hade sådana där studentlån vilket de naturligtvis inte hade. Efter en stunds konverserande kom vi dock fram till att det nog inte skulle vara en omöjlighet ändå att få ett lån beviljat med tanke på att jag har inkomst från både CSN och från jobbet. Ska kika in litet senare och jag håller alla tummar jag har för att jag kan få till stånd ett bilköp inom kort. Det känns också bättre att ta ett helt vanligt lån än något special: räntorna brukar vara lägre på ett vanligt lån. Nå, funkar inte det får jag helt enkelt testa andra alternativ.
Jag vet hur snabbt jag svänger i humöret vid motgångar, så att vara nedslagen om några timmar räknar jag nästan med.
Nu är det dock helg. Helg helg helg och jag njuter av tanken. Om allt går som det ska hade jag tänkt lyxa till med en flaska vitt ikväll. Är verkligen hur sugen som helst på det!
Vad porrfilm lär oss...
(ärligt stulet från ngn brud på qx...)
1. Kvinnor bär högklackade skor i sängen.
2. Män är aldrig impotenta.
3. När en man tillfredsställer en kvinna oralt är 10 sekunder mer än nog. (Vilket de flesta killar faktiskt TROR!)
4. Om en främmande man kommer på en kvinna med att onanera, så skriker hon inte generat utan insisterar på att han ska ha sex med henne.
5. Kvinnor ler uppskattande när män sprutar sperma i ansiktet på dem.
6. Kvinnor njuter av att ha sex med fula, medelålders män. (Och dessa medelålders män njuter av att ha sex med söta, unga flickor, så det går väl på ett ut...)
7. Kvinnor stönar okontrollerat när de suger av en man.
8. Kvinnor kommer alltid samtidigt som män.
9. En avsugning är alltid en god hjälp när en kvinna vill slippa betala fortkörningsböter. (Sådant händer aldrig mig!! Men å andra sidan har jag ju förihelvete ingen bil längre!!)
10. Alla kvinnor låter mycket när de har sex.
11. Folk på 70-talet kunde inte knulla utan ett vilt gitarrsolo i bakgrunden.
12. De där brösten är äkta.
13. En vanlig och njutbar sexuell övning för en man är att ta sin halvstyva penis och daska den upprepade gånger på en kvinnas häck. (Eller på fittan... Eller i ansiktet. Eller...)
14. Män stönar alltid ”OH YEAH!” när det går för dem.
15. Om två män deltar så gör de ”high five” och kvinnan blir inte upprörd.
16. Dubbel penetrering får kvinnor att le.
17. Asiatiska män existerar inte.
18. Om du råkar hitta ett par som har sex utomhus, så bankar inte killen skiten ur dig om du trycker in din kuk i munnen på hans flickvän.
19. Det finns en handling.
20. När en man tar en kvinna bakifrån, kan han verkligen egga upp henne genom att ge henne en liten dask på baken. (En DASK på baken? Wake up and smell the coffee, boys...)
21. Sjuksköterskor suger av sina patienter. (Men undersköterskor går hela vägen...)
22. Män drar sig alltid ur.
23. När din flickvän kommer på sin bästa vän med att suga av dig, är hon bara arg en liten stund innan hon knullar er bägge två.
24. Kvinnor har aldrig huvudvärk… eller mens. (Jo. Jag är alldeles för medveten om det i skrivande stund.)
25. När en kvinna suger en mans kuk är det viktigt för honom att påminna henne det. ”Sug!”.
26. Rövhål är rena.
27. När en man kommer på en kvinnas häck är det ett tillfredsställande resultat för alla inblandade parter.
28. Kvinnor ser alltid glatt överraskade ut när de öppnar en mans byxor och hittar en snopp där.
29. Män behöver inte be.
30. När en man står upp under en avsugning, lägger han alltid en hand fast bakpå den knäböjande kvinnans huvud och den andra stolt på höften.
31. Könssjukdommar finns inte.
32. Alla som kör ut pizza är egentligen gigolos.
33. Två minuters konversation är max vad en människa klarar av med kläderna på.
34. Kukar är alltid snygga.
35. Fötter är en integral del av varenda sexakt.
36. Alla tjejer vill ha kuk i röven men killarna vill inte ens ha ett finger där.
37. En kyss går till så att man sticker ut tungan ur munnen så mycket det går och slår den andras tunga med.
38. Om snoppen är större än genomsnittssnoppen förutsätter mannen att han är en bra älskare och att kvinnan får en orgasm vid blotta åsynen av snoppen. (Sämst sexpartners = storkukade. Undantagslöst.)
1. Kvinnor bär högklackade skor i sängen.
2. Män är aldrig impotenta.
3. När en man tillfredsställer en kvinna oralt är 10 sekunder mer än nog. (Vilket de flesta killar faktiskt TROR!)
4. Om en främmande man kommer på en kvinna med att onanera, så skriker hon inte generat utan insisterar på att han ska ha sex med henne.
5. Kvinnor ler uppskattande när män sprutar sperma i ansiktet på dem.
6. Kvinnor njuter av att ha sex med fula, medelålders män. (Och dessa medelålders män njuter av att ha sex med söta, unga flickor, så det går väl på ett ut...)
7. Kvinnor stönar okontrollerat när de suger av en man.
8. Kvinnor kommer alltid samtidigt som män.
9. En avsugning är alltid en god hjälp när en kvinna vill slippa betala fortkörningsböter. (Sådant händer aldrig mig!! Men å andra sidan har jag ju förihelvete ingen bil längre!!)
10. Alla kvinnor låter mycket när de har sex.
11. Folk på 70-talet kunde inte knulla utan ett vilt gitarrsolo i bakgrunden.
12. De där brösten är äkta.
13. En vanlig och njutbar sexuell övning för en man är att ta sin halvstyva penis och daska den upprepade gånger på en kvinnas häck. (Eller på fittan... Eller i ansiktet. Eller...)
14. Män stönar alltid ”OH YEAH!” när det går för dem.
15. Om två män deltar så gör de ”high five” och kvinnan blir inte upprörd.
16. Dubbel penetrering får kvinnor att le.
17. Asiatiska män existerar inte.
18. Om du råkar hitta ett par som har sex utomhus, så bankar inte killen skiten ur dig om du trycker in din kuk i munnen på hans flickvän.
19. Det finns en handling.
20. När en man tar en kvinna bakifrån, kan han verkligen egga upp henne genom att ge henne en liten dask på baken. (En DASK på baken? Wake up and smell the coffee, boys...)
21. Sjuksköterskor suger av sina patienter. (Men undersköterskor går hela vägen...)
22. Män drar sig alltid ur.
23. När din flickvän kommer på sin bästa vän med att suga av dig, är hon bara arg en liten stund innan hon knullar er bägge två.
24. Kvinnor har aldrig huvudvärk… eller mens. (Jo. Jag är alldeles för medveten om det i skrivande stund.)
25. När en kvinna suger en mans kuk är det viktigt för honom att påminna henne det. ”Sug!”.
26. Rövhål är rena.
27. När en man kommer på en kvinnas häck är det ett tillfredsställande resultat för alla inblandade parter.
28. Kvinnor ser alltid glatt överraskade ut när de öppnar en mans byxor och hittar en snopp där.
29. Män behöver inte be.
30. När en man står upp under en avsugning, lägger han alltid en hand fast bakpå den knäböjande kvinnans huvud och den andra stolt på höften.
31. Könssjukdommar finns inte.
32. Alla som kör ut pizza är egentligen gigolos.
33. Två minuters konversation är max vad en människa klarar av med kläderna på.
34. Kukar är alltid snygga.
35. Fötter är en integral del av varenda sexakt.
36. Alla tjejer vill ha kuk i röven men killarna vill inte ens ha ett finger där.
37. En kyss går till så att man sticker ut tungan ur munnen så mycket det går och slår den andras tunga med.
38. Om snoppen är större än genomsnittssnoppen förutsätter mannen att han är en bra älskare och att kvinnan får en orgasm vid blotta åsynen av snoppen. (Sämst sexpartners = storkukade. Undantagslöst.)
Bye bye love...
Min Ford har nu officiellt gått i graven och vad som sker härnäst är omöjligt att förutsäga. Hem ska den i alla fall, från verkstaden, och jag ska imorgon dag försöka fixa ett lån och köpa en ny bil. Alltså inte en ny-ny, men en bättre begagnad och snälla gode du däruppe, bevilja lånet, god damn it. Annars jag hava problem, du vet... Är verkligen SÅ glad att jag inte har betalningsanmärkningar, att jag aldrig gått i god för någon, och att jag faktiskt up until now aldrig tagit något på avbetalning eller bett om kredit. Har f.d. vänner som nog inte ens får öppna ett telefonabonnemang och jag menar, hur skoj är det, att vara inte ens trettio fyllda och redan ha Kronofogdemyndigheten som snabbval på mobilen? För att vara sådan.
I övrigt en ganska ineffektiv dag under vilken jag inte blivit klar med allt jag föresatt mig. Ett besök hos mamsen blev det dock och imorgon är en ny dag. En dag då jag lär ta tag i det mesta med buller och bång. Och inte helt överraskande: kom på nyss, efter att ha pratat med min Gode Vän om middag, att jag ännu inte har ätit. Konstigt, att jag inte är hungrig. Nå, nu är det iaf middagsdags om än sen sådan.
I övrigt en ganska ineffektiv dag under vilken jag inte blivit klar med allt jag föresatt mig. Ett besök hos mamsen blev det dock och imorgon är en ny dag. En dag då jag lär ta tag i det mesta med buller och bång. Och inte helt överraskande: kom på nyss, efter att ha pratat med min Gode Vän om middag, att jag ännu inte har ätit. Konstigt, att jag inte är hungrig. Nå, nu är det iaf middagsdags om än sen sådan.
En mentalt krävande gårdag...
Det var verkligen en mycket intressant gårdag som satte spår i huvudet på mig. Inte direkt efteråt, men kände imorse när jag vaknade hur mentalt slut jag är! Åkte på studieresa med skolan till Stockholm, och skulle först till ett härberge. Efter mycket om och men lyckades fem bilar, även kallad Masexpressen av vår lärare, hitta rätt. Besökte där var kort men ändå givande, på något sätt. Väldigt intressant att se hur man värderar saker olika. Killen som visade oss runt där påpekade vad alla tänkte: oavsett hur renbäddat det vore i sängarna skulle ingen av oss lägga oss i dem. Medan det för gästerna som kommer dit är paradiset. Verkligen tänkvärt, i synnerhet med tanke på att en annan kan tycka att hotellrummet är för litet...
Sedan åkte vi till rättspsyk i Huddinge och fick tillfälle att dregla över vad-han-nu-hette som tog hand om oss där. (Jag tror att ALLA 17 kvinnor minns honom, men inte vad han sade... *flinar skämtsamt*) Nå, hur som visade han oss runt på en av avdelningarna, och det var nog faktiskt det som satte djupast spår. Dels fick vi titta in i en av dessa isoleringsceller, vilket han menade var otäckt. Det enda fröken Pervo lade märke till var fängselanordningarna för ben, armar och överkropp. Då kändes det litet som att jag kanske hade platsat på avdelningen som boende, mer än besökare... (Att dregelobjektet sedan erbjöd sig att spänna fast mig i sängen tackade jag skyndsamt och generat nej till med argumentet 'Det törs jag inte...' Med det menade jag inte att det verkade otäckt...) Till sist fick vi möta de boende där, och nu i efterhand... Ja, alltså...
Vi gick förbi dem, killarna log uppskattande, damerna hejade. Det vill säga, killarna kollade som vilka killar som helst på stan, och inte såg de annorlunda ut heller. Det blev litet av en chock i efterhand att tänka att killen du möter på ICA, karln som sätter sig bredvid dig på bussen eller damen som tar hand om dina barn på dagis faktiskt kan vara de värsta av mördare, pedofiler och våldtäktsmän. Bestialiska, liksom. För inte stod det "pedofil" målat i pannan på någon, eller "huggit ihjäl sin make och sedan styckat honom". Just det där att dessa människor man läser om i tidningarna ser ut som precis vem som helst. DET är faktiskt svårt att få ur huvudet...
Vi lämnade hur som Hufvudstaden kring halv sex på kvällen, med begynnande snöstorm som sällskap. Då snöstormen växte sig större och större allt eftersom föll det sig så att resan hemåt, vilken i vanliga fall tar max tre timmar, slutade som dryga fem timmar bilfärd. Jag STUPADE i säng när jag kom hem, kan jag säga! Och av någon anledning är jag fortfarande inte utvilad...
Idag: förhoppningsvis börja på rehabiliteringsgrejen inom vård och omsorg och kanske t.o.m. slutföra den. Ta en promenad, vilket inte blev av igår tack vare studieresan. Och, inte att förglömma: kolla hur det blir med min bil, om jag måste skaffa mig en ny fort som fan. Jag tror nästan att det blir så. Någon som vill sälja en bil åt fröken??
Sedan åkte vi till rättspsyk i Huddinge och fick tillfälle att dregla över vad-han-nu-hette som tog hand om oss där. (Jag tror att ALLA 17 kvinnor minns honom, men inte vad han sade... *flinar skämtsamt*) Nå, hur som visade han oss runt på en av avdelningarna, och det var nog faktiskt det som satte djupast spår. Dels fick vi titta in i en av dessa isoleringsceller, vilket han menade var otäckt. Det enda fröken Pervo lade märke till var fängselanordningarna för ben, armar och överkropp. Då kändes det litet som att jag kanske hade platsat på avdelningen som boende, mer än besökare... (Att dregelobjektet sedan erbjöd sig att spänna fast mig i sängen tackade jag skyndsamt och generat nej till med argumentet 'Det törs jag inte...' Med det menade jag inte att det verkade otäckt...) Till sist fick vi möta de boende där, och nu i efterhand... Ja, alltså...
Vi gick förbi dem, killarna log uppskattande, damerna hejade. Det vill säga, killarna kollade som vilka killar som helst på stan, och inte såg de annorlunda ut heller. Det blev litet av en chock i efterhand att tänka att killen du möter på ICA, karln som sätter sig bredvid dig på bussen eller damen som tar hand om dina barn på dagis faktiskt kan vara de värsta av mördare, pedofiler och våldtäktsmän. Bestialiska, liksom. För inte stod det "pedofil" målat i pannan på någon, eller "huggit ihjäl sin make och sedan styckat honom". Just det där att dessa människor man läser om i tidningarna ser ut som precis vem som helst. DET är faktiskt svårt att få ur huvudet...
Vi lämnade hur som Hufvudstaden kring halv sex på kvällen, med begynnande snöstorm som sällskap. Då snöstormen växte sig större och större allt eftersom föll det sig så att resan hemåt, vilken i vanliga fall tar max tre timmar, slutade som dryga fem timmar bilfärd. Jag STUPADE i säng när jag kom hem, kan jag säga! Och av någon anledning är jag fortfarande inte utvilad...
Idag: förhoppningsvis börja på rehabiliteringsgrejen inom vård och omsorg och kanske t.o.m. slutföra den. Ta en promenad, vilket inte blev av igår tack vare studieresan. Och, inte att förglömma: kolla hur det blir med min bil, om jag måste skaffa mig en ny fort som fan. Jag tror nästan att det blir så. Någon som vill sälja en bil åt fröken??
Klockan är ingenting...
...men jag har redan börjat dagen. Duschat, kokat kaffe, sminkat mig och - hör och häpna! - packat matsäck! Moi! Nu är det Hufvudstaden som gäller and well, be back tonight. Rättspsyk, here I come!
Akademikerkapacitet anno 2007...
Nu orkar jag inte leta på SprayDate efter konversationen som sådan, men i korta drag: kille förutsätter efter en stunds konversation om fackförbund (i och med mitt medlemsskap i Kommunal) att jag inte har någon akademisk utbildning i ryggen, varpå jag svarar att jag inte hade lust efter 20p och faktiskt inte vet vad jag vill. Då menar han att jag iaf har "kapaciteten". Och snälla, att mena att man behöver ha en speciell KAPACITET för att utbilda sig idag är rent skitsnack, på ren bondsvenska för oss alla ännu icke fullfjädrade akademiker.
Jag ser människor i verkligheten såväl som på nätet som utbildar sig eller för den delen redan har utbildat sig på någon högre nivå, och Gud hjälpe detta land om det är de människorna rent generellt som ska styra och ställa efter fyrtiotalisterna! Folk som inte kan stava, folk som väljer yrke inte efter intresse eller "läggning" utan av rent ekonomiska skäl, människor som absolut måste vara så politiskt korrekta att till och med UngVänster framstår som öppensinnade...
Jag menar inte på något sätt att akademiker är ett dåligt släkte, absolut inte, men jag köper inte att man anno 2007 behöver några särskilda förutsättningar för att klara en utbildning på universitetsnivå.
Så, ja, jag har nog kapaciteten, det stämmer. Men jag har fanimej inte intresset för det. I alla fall inte just nu.
Jag ser människor i verkligheten såväl som på nätet som utbildar sig eller för den delen redan har utbildat sig på någon högre nivå, och Gud hjälpe detta land om det är de människorna rent generellt som ska styra och ställa efter fyrtiotalisterna! Folk som inte kan stava, folk som väljer yrke inte efter intresse eller "läggning" utan av rent ekonomiska skäl, människor som absolut måste vara så politiskt korrekta att till och med UngVänster framstår som öppensinnade...
Jag menar inte på något sätt att akademiker är ett dåligt släkte, absolut inte, men jag köper inte att man anno 2007 behöver några särskilda förutsättningar för att klara en utbildning på universitetsnivå.
Så, ja, jag har nog kapaciteten, det stämmer. Men jag har fanimej inte intresset för det. I alla fall inte just nu.
Jag klarar liksom inte av grejen...
Grejen att vara tjej. Innan jag åkte till Island var jag ganska mullig, på gränsen till tjock. När jag kommer hem säger folk att jag är för smal. Åtta månader senare har jag gått upp två kilo och så får jag höra att jag börjar bli tjock, att det syns att jag gått upp i vikt. Jag orkar inte. När får man bli nöjd? Fortfarande är det storlek trettiosex som är basic, och 28 i jeans. Men nej, det är inte heller bra. Vad fan är bra och när ska jag duga?
Jag VET att det är inför mig själv jag ska duga, men jag gör det inte, och jag fattar grejen och nu ska jag sluta äta. Varför är jag så satans rädd för att kräkas?!
Varför, varför, varför kan jag aldrig bli nöjd med mig själv?
Och varför varför varför har jag inte självdisciplin nog att skaffa mig på gränsen till anorexia?
Tio kilo. Sedan ska jag sluta gnälla. Jag orkar inte vara människa i det här samhället.
Jag VET att det är inför mig själv jag ska duga, men jag gör det inte, och jag fattar grejen och nu ska jag sluta äta. Varför är jag så satans rädd för att kräkas?!
Varför, varför, varför kan jag aldrig bli nöjd med mig själv?
Och varför varför varför har jag inte självdisciplin nog att skaffa mig på gränsen till anorexia?
Tio kilo. Sedan ska jag sluta gnälla. Jag orkar inte vara människa i det här samhället.
Kvällsblogg...
Idag har varit en passivitetens måndag som snart skall förvandlas till effektivitetens tisdag. Så är förhoppningen i alla fall. Har dock varit litet duktig idag och tagit en rask promenad på nästan en timme, samt övertalat Oona att få låna hennes motionscykel en vecka för att sedan kunna avgöra om jag ska investera i en egen. Förhoppningsvis skulle jag kunna vara disciplinerad nog att trampa på den där en dryg halvtimme varje morgon. Det skulle göra susen: har fortfarande inte nått önskad vikt, så jag behöver det verkligen.
Och så en sista reflektion innan jag nattar mig själv: när man märker att mer än hälften av alla ens "Mottagna filer" är porr av olika slag bör man överväga vad för slags bekanta man har, inte sant? Det blir liksom litet "Oh my God, den där bruden kan suga kuk, var kom den här filen ifrån?!"-effekten och jag är glad att jag bor ensam i en stuga. *flinar*
Och så en sista reflektion innan jag nattar mig själv: när man märker att mer än hälften av alla ens "Mottagna filer" är porr av olika slag bör man överväga vad för slags bekanta man har, inte sant? Det blir liksom litet "Oh my God, den där bruden kan suga kuk, var kom den här filen ifrån?!"-effekten och jag är glad att jag bor ensam i en stuga. *flinar*
Åååh, vånda...!
Om jag strukturerar upp min dag är det för att jag ska få något gjort. Jag hade struktur idag men strukturen for åt helvete om man får säga så, när min lärare ringde och meddelade att praktikdagarna var uppskjutna p.g.a. vinterkräksjuka. (Well, thanks... No more magsjuka for this miss...) Och så var det litet av konceptet "nollställa" helt plötsligt. Men, jag är inte den som är den, så jag unnade mig litet sovmorgon och strukturerade samtidigt upp dagen litet halvhafsigt. Nu har strukturen fallit sönder och samman, vilket har lett till att jag sitter framför datorn och är grymt rastlös, med böckerna uppslagna på köksbordet men ingen Lisa på soffan. Dessutom är jag hungrig, vilket är illa, då jag redan igår kväll bestämt mig för att äta mat ikväll vilket således innebär att det är onödigt att laga mat nu.
Och jag SKA ta en promenad, men inte än. Det måste bli litet senare och jag måste ta mig samman, kanske dricka en kopp kaffe och ta en snus för att varva ner. Hur kan en i stort sett tom dag vara så stressande?!
Och jag SKA ta en promenad, men inte än. Det måste bli litet senare och jag måste ta mig samman, kanske dricka en kopp kaffe och ta en snus för att varva ner. Hur kan en i stort sett tom dag vara så stressande?!
Kunde inte sagt det bättre själv...
Fredrik Virtanen slog huvudet på spiken och skriver en sanning. Varsågod och läs.
För övrigt är jag magsjukenojig efter att ha läst på LunarStorm att det går magsjuka på jobbet och CRAP! jag jobbade i lördags!! Så, inget sova än på några timmar och tackochlov har jag laddat upp med tuggumin.
För övrigt är jag magsjukenojig efter att ha läst på LunarStorm att det går magsjuka på jobbet och CRAP! jag jobbade i lördags!! Så, inget sova än på några timmar och tackochlov har jag laddat upp med tuggumin.
Ett sjukt begär...
...drabbade mig, bara sådär. Knäckebrödsmackor med ost, och en kopp varm choklad till. Vet inte om det var någon barndomsnostalgi, men ljuvligt var det!
Har haft en halveffektiv dag, med iofs alldeles för litet plugg gjort, och detsamma gäller städningen. Nå, lyckades fixa "plockandet" iaf, och nästan avsluta det näst sista i studieväg. Så med tanke på gårdagen får jag väl vara nöjd, antar jag.
Imorgon börjar dock allvaret och jag lider av ordtorka då jag inte har ett skit att förtälja.
Har haft en halveffektiv dag, med iofs alldeles för litet plugg gjort, och detsamma gäller städningen. Nå, lyckades fixa "plockandet" iaf, och nästan avsluta det näst sista i studieväg. Så med tanke på gårdagen får jag väl vara nöjd, antar jag.
Imorgon börjar dock allvaret och jag lider av ordtorka då jag inte har ett skit att förtälja.
Söndag = plugg/städdag...
Jag är ledsen att säga det, men så är det tvunget att bli. För huset ser ut som om den där orkanen Per eller vad han heter i år, har varit in och vänt. Det kallas en mix ac shopping och "göra sig iordning inför krogen". Och studierna vore fint att bli klar med.
Och något som verkligen kan få avsluta en bakiskväll är den där Mel Gibson-filmen klockan 21. Mer tjejigt och singel kan det inte bli, och sådant är underbart.
(Insåg dessutom att nej, jag kan inte ta mig hem till mamma idag, för jag har ingen bil! Så kan det vara!)
Och något som verkligen kan få avsluta en bakiskväll är den där Mel Gibson-filmen klockan 21. Mer tjejigt och singel kan det inte bli, och sådant är underbart.
(Insåg dessutom att nej, jag kan inte ta mig hem till mamma idag, för jag har ingen bil! Så kan det vara!)
Man vet att man är full...
...när man behöver fokusera mer på tangentbordet än musiken. Och man är så kissnödig på vägen hem att man nästan gråter och dessutom beter sig pubertalt inför en förälder. Pinsamt, no shit. Dessutom kan man gärna sätta in ngn psykoanalys eller motsvarande inför det faktum att jag verkligen inte attraheras av någon under fyrtio. Jag tror inte att det är ett "bra tecken" och Sofia får gärna berätta varför jag är såhär fucked up i huvudet men utan att komma med "frånvaro av pappa"-klyschor. Amen.
Och jag har haft riktigt jävla trevligt ikväll. Nästa gång vill jag gå ut med lillebror.
Sova sova sova sova nu... I min ännu obäddade säng. Jävla tur att man inte kör på hemmamatch. Eller bortamatch, vad mig anbelangar. Varför bryta ett vinnande koncept?
Och jag har haft riktigt jävla trevligt ikväll. Nästa gång vill jag gå ut med lillebror.
Sova sova sova sova nu... I min ännu obäddade säng. Jävla tur att man inte kör på hemmamatch. Eller bortamatch, vad mig anbelangar. Varför bryta ett vinnande koncept?
Det kan irritera mig som fan...
...att veta att, pja, hur ska jag formulera det här då? Jo, kanske så här: Det kan irritera mig som fan att veta att det finns en människa out there som i teorin skulle vara en perfekt livspartner, en sådan där människa man verkligen klickar med på de flesta plan, men att det faktiskt ALDRIG skulle funka i praktiken.
Nu måste jag börja göra mig iordning inför jobbet. Det stör mig att veta att jag måste börja knata iväg om en timme när jobbet faktiskt inte börjar förrän 12.15. Och dessutom vill jag ge en jävla spark i arslet till de som beslutat om nya tidsreglerna: hade det inte varit för att morgondagens arbete börjar 06.45 istället för 08.15 hade jag kunnat få TVÅ arbetsdagar istället för EN. Nu, eftersom det är så jävla viktigt med dessa elva timmar sammanhängande vila får jag inte jobba alls imorgon. Och fanimej, dra åt helvete, sedan när kan jag inte avgöra själv hur mycket jag vill vila emellan?
Det där blir bara skit, tro mig, vilket märks redan nu. Det är en sak för alla ordinarie, som har sitt schemalagda jobb och sin fasta lön. För oss timvikarier som rings in när vi behövs är det förödande då det kommer att innebära mycket mindre jobb. Vilket är uppenbart redan nu. För övrigt är de nya tiderna helt uppåt väggarna dåliga med ensamarbete trekvart varje morgon. Visst kan det väl funka på en väldigt lugna avdelning, men på en sådan där fem, sex boende kan möta en i korridoren på morgonen blir det stressigt om man är två. Hur FAN blir det inte då man är ENSAM?? Tack så mycket, EU.
Nu måste jag börja göra mig iordning inför jobbet. Det stör mig att veta att jag måste börja knata iväg om en timme när jobbet faktiskt inte börjar förrän 12.15. Och dessutom vill jag ge en jävla spark i arslet till de som beslutat om nya tidsreglerna: hade det inte varit för att morgondagens arbete börjar 06.45 istället för 08.15 hade jag kunnat få TVÅ arbetsdagar istället för EN. Nu, eftersom det är så jävla viktigt med dessa elva timmar sammanhängande vila får jag inte jobba alls imorgon. Och fanimej, dra åt helvete, sedan när kan jag inte avgöra själv hur mycket jag vill vila emellan?
Det där blir bara skit, tro mig, vilket märks redan nu. Det är en sak för alla ordinarie, som har sitt schemalagda jobb och sin fasta lön. För oss timvikarier som rings in när vi behövs är det förödande då det kommer att innebära mycket mindre jobb. Vilket är uppenbart redan nu. För övrigt är de nya tiderna helt uppåt väggarna dåliga med ensamarbete trekvart varje morgon. Visst kan det väl funka på en väldigt lugna avdelning, men på en sådan där fem, sex boende kan möta en i korridoren på morgonen blir det stressigt om man är två. Hur FAN blir det inte då man är ENSAM?? Tack så mycket, EU.
För drygt ett år sedan...
...var jag tvungen att läsa "Fittstim", och i texten skriven av Jonna Berg hittade jag följande ord och då tyckte jag att de var sanningar. Om de är sanningar nu vet jag inte, men hur som är det tänkvärda rader!
"'En egen ö', vill inte alla vara det? Jag vill det i alla fall. Det är klart, det är tryggare att vara fastland och inte skilja sig för mycket från andra, men det är garanterat tråkigare. Vågar du vara din egen ö så får du säkert ta lite skit då och då, men du har antagligen mycket roligare och har lättare att bli drottning över ditt eget rike. En egen ö har sin egen plats på kartan, den har ett eget utseende, egna förutsättningar och den flyter inte in i någonting annat, den har egna gränser.
Och det är mycket lättare att skapa sina egna lagar och leva efter dem. Tycker du att det är helt okej att inte vara perfekt, att ligga över din idealvikt, att ha några one-night-stands, att inte alltid vara behaglig så är det okej, du bestämmer själv. Att vara sin egen kostar lite, men det är alla gånger värt det, och du behöver inte falla in i någon trist klichébild av hur ditt liv och du själv ska vara."
"'En egen ö', vill inte alla vara det? Jag vill det i alla fall. Det är klart, det är tryggare att vara fastland och inte skilja sig för mycket från andra, men det är garanterat tråkigare. Vågar du vara din egen ö så får du säkert ta lite skit då och då, men du har antagligen mycket roligare och har lättare att bli drottning över ditt eget rike. En egen ö har sin egen plats på kartan, den har ett eget utseende, egna förutsättningar och den flyter inte in i någonting annat, den har egna gränser.
Och det är mycket lättare att skapa sina egna lagar och leva efter dem. Tycker du att det är helt okej att inte vara perfekt, att ligga över din idealvikt, att ha några one-night-stands, att inte alltid vara behaglig så är det okej, du bestämmer själv. Att vara sin egen kostar lite, men det är alla gånger värt det, och du behöver inte falla in i någon trist klichébild av hur ditt liv och du själv ska vara."
Ytterligare en stulen lista...
Jag VET att det inte är ngt intressant att läsa, men det är så kul att fylla i!
Hur många nycklar finns det på din nyckelknippa?
Jag har två "nyckelknippor": en med husnyckeln och en med bilnyckeln.
Vilken svordom använder du mest?
Fan, tror jag att det är.
Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
Fråga Honom: det varierar. Ska jag jobba morgon ställer jag dock mobilen på 05.55.
Var köper du dina matvaror ifrån?
Ica, Willys eller Konsum.
Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Beror på bildens karaktär...
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
En ny bil.
Har någon någonsin kallat dig lat?
Haha, ja!
Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Det har hänt!
Föredrar du vanlig eller chokladmjölk?
Va? Vanlig vad? Vanlig mjölk? Dricker inte mjölk annat än i kaffet (och knappt det nu för tiden...) eller till pannkakor och ännu mer sällan chokladmjölk.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan?
Ööh... *funderar* Nej... Eller jo förresten! Min mamma!
När var senast någon stötte på dig?
Säg det... Jag märker aldrig sådant!
Vad åt du till middag?
Har inte ätit middag idag. Men till lunch åt jag tacorester.
Kan du vissla?
Kan inte alla det?
Vem var den sista som ringde dig?
Min Gode Vän.
Vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Sådant där är läskigt, men i spökhus/spöktåg kan jag tillbringa tid.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Troligast.
Hur många syskon har du?
Fem halvsyskon. Fyra pojkar på 18, 17, 16 och 14, tror jag och en syster på 17.
Är du blyg inför det motsatta könet?
Sällan.
När flög du senast?
Den 15/5-06 från Island.
Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Två, snart fyra, och en kökssoffa.
Pratar du några andra språk?
Engelska, litet franska, litet isländska, ytterst litet tyska och spanska, men däremot rövarspråket flytande!
Diskar du din egen disk?
För det mesta. Annars gör Oona det.
Har du gråtit offentligt?
Hmm... Mmm, men kan inte minnas när.
Har du en stationär dator eller en laptop?
Stationär, men skulle behöva en laptop också. En att skriva på, bara.
Vilka gör du, önskningar eller planer?
Va? Jag fattar inte frågan? Jag både önskar och planerar, tror jag...
Försöker du alltid lära dig nya saker?
Nej, ibland matar man bara in information och glömmer det sedan. Allt för att prestera bra för stunden. Men man lär sig nog ändå, hela tiden, tror jag...
Vill du just nu ha några tatueringar eller piercingar?
Nej, inte direkt.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Ja.
Vad har du med dig in på bion?
Mycket popcorn, vatten och tuggummi.
Vem var din favoritlärare?
Pirven från högstadiet.
Skulle du någonsin dejta någon med väldigt mycket tatueringar?
Aldrig i livet, usch så otäckt!
Gillar du att flyga i flygplan?
Japp.
Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Intelligens och ambitioner, självironi och humor.
Har du någonsin blivit attraherad av någon oattraktiv?
Haha, ja!
Vilken är din favoritdrink?
Oj... Dricker så sällan drinkar... Gin&Tonic gillar jag...
Gillar du din boendesituation?
Mmm, om stugan hade legat ngn annanstans än Dalarna...
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Det beror nog på. För tillfället runt 10, annars mellan sex och åtta, tror jag.
Äter du frukost dagligen?
Nej. I stort sett bara om jag sover på hotell.
Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Ibland, ibland inte.
Vilken är din favoritfrukt?
Körsbär. Om det hade gått. Annars... Hmm... Ingen aning.
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Till viss del, även om det inte syns på mig... ;)
Hur gammal blir du nästa födelsedag?
24.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Så inihelvete!
Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Arg... Hmm... Min Gode Vän, tror jag.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Motsatta, tror jag.
Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Jag skulle ha hetat Nathalie, men så ploppade jag ut och mamma såg en Lisa. Min pappa hävdade då att det var ngt man kallade hundar, men som så många gånger annars fick kvinnan sin vilja igenom. Och tur var väl det: jag hade aldrig blivit ngn bra Nathalie.
Gillar du senap?
Till stuvade makaroner och stekta köttbullar, samt till rotmos och fläskkorv. Annars, nej.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
Jag säger oftast ingenting. Är en sådan som dekar ner mig till ngn säger åt mig att lägga av.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Öh, nej, det finns bättre sätt att få kickar på!
Sover du på sida, mage eller rygg?
Sida eller rygg.
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
Ingen aning alls... Kanske litet Scarlett Johansson's roll i "Lost in translation", men det är tveksamt... Jag vet inte. Har fått höra "Jenny" i Forrest Gump, men hur man ska tolka det vete katten...
Tycker du om att krama folk?
Njae... Det beror nog på.
Skulle du säga att du är trendig?
Knappast!
Äger du en digitalkamera?
Tyvärr inte.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Ingen, vad jag vet... Elller...?
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Det beror nog på vem som avger löftet...
Böcker som har fått dig att gråta?
"Sagan om Isfolket"-böckerna, och många, många fler.
Tycker du att du är attraktiv?
Vissa dagar, ur rätta vinklar med bra ljus...
Vad är du allergisk mot?
Pollen, katter, damm, äpplen, körsbär, avocado, plommon, nektariner, do I need to go on?
Vad har du för åsikt om sex utan känslomässiga förpliktelser?
Funkar i teorin men inte i praktiken!
Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Inte!
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Ingen aning...
Jag skulle ha köpt hatten...
Igår köpte jag just den där kappan, idag investerade jag i en svart sjal och sneglade samtidigt på den svarta hatten, tänkte att den skulle passa riktigt bra till kappan, men i nästa tanke också på hur dum jag säkert skulle se ut med hatten på huvudet. And now I regret it. Skulle också ha tagit med mina två par jeans och sytt upp dem, men minne, vad är det? En parfym blev det dock, Dolce&Gabbanas "Light Blue", en sådan där panikparfym. Ett par skor blev det också. Bland annat. Det finns fanimej ingen gräns när jag väl sätter igång... Men kappan är hur snygg som helst, inte sant?? :)
Helt hopplöst förlorad...
*garvar* Min nya kärlek är faktiskt Markoolio och Linda Bengtzing med "Värsta schlagern". Kan man annat än att bli på riktigt gott humör?
Och ja, jag erkänner. Jag gillar faktiskt schlager. Ska det dansas är det fanimej till schlager.
Är det nu jag ska skämmas? Nå, jag är stolt. I mig själv, iaf. Ibland.
(Och det är en fördel med att bo i eget hus: det finns ingen granne som kan bryta sig in efter att man har spelat urkass musik på repeat i timmar...)
Och ja, jag erkänner. Jag gillar faktiskt schlager. Ska det dansas är det fanimej till schlager.
Är det nu jag ska skämmas? Nå, jag är stolt. I mig själv, iaf. Ibland.
(Och det är en fördel med att bo i eget hus: det finns ingen granne som kan bryta sig in efter att man har spelat urkass musik på repeat i timmar...)
Vuxenvarning...
...är det när man spanar in väglaget på Vägverkets hemsida bara för att veta om det är halka mellan Gagnef och Falun. Eller snarare fegisvarning. ;)
Och jag tycker att Gert Fylkings sluta röka-projekt är riktigt gulligt. Rix MorronZoo är nog det i särklass bästa morgonprogrammet på radio, och medan min bilradio fortfarande funkade kunde jag faktiskt åka tidigare till skolan för att få lyssna litet längre på Roger, Titti och Gert.
Apropå bilar så har min bil avlidit, och om det är för evigt har jag inte lyckats finna ut än. Dock tog den ut spökandet i förskott: innan den dog bestämde den sig för att dra igång allt det elektriska som fortfarande fungerade. Och ja, jag blev ganska förvånad då jag satt på min kökssoffa, pratade i telefon och råkade slänga en blick ut genom fönstret och bilen stod med lamporna på och vindrutetorkarna igång. Må så vara att det var en grå och regnig dag i förrgår, så man kan ha viss förståelse för att min gamla Ford inte ville bli fullt så blöt, och kanske tänkte den att den skulle lysa upp tillvaron litet. Så envis var den att det inte gick att stänga av lamporna, och då batteriet i en bil är mycket tjurigare än biljsjälen bestämde sig batteriet några timmar senare för att tacka för sig. Nu har jag en bilträff med ett stycke Egon om exakt en vecka, och tills dess får jag helt enkelt put my faith in startkablar. Om jag och mamma vågar sätta dit dem, that is.
Skolan flyter på skitbra nu, känns det som. Idag blir det dock en studiepaus, kanske tas upp igen framåt kvällningen, men eftersom jag tänkte fjäska till mig tacos är det tveksamt. Förresten flyter det mesta på skitbra nu, tror jag. Och ja, mascara gör nog en hel del för självförtroendet trots allt.
Och jag tycker att Gert Fylkings sluta röka-projekt är riktigt gulligt. Rix MorronZoo är nog det i särklass bästa morgonprogrammet på radio, och medan min bilradio fortfarande funkade kunde jag faktiskt åka tidigare till skolan för att få lyssna litet längre på Roger, Titti och Gert.
Apropå bilar så har min bil avlidit, och om det är för evigt har jag inte lyckats finna ut än. Dock tog den ut spökandet i förskott: innan den dog bestämde den sig för att dra igång allt det elektriska som fortfarande fungerade. Och ja, jag blev ganska förvånad då jag satt på min kökssoffa, pratade i telefon och råkade slänga en blick ut genom fönstret och bilen stod med lamporna på och vindrutetorkarna igång. Må så vara att det var en grå och regnig dag i förrgår, så man kan ha viss förståelse för att min gamla Ford inte ville bli fullt så blöt, och kanske tänkte den att den skulle lysa upp tillvaron litet. Så envis var den att det inte gick att stänga av lamporna, och då batteriet i en bil är mycket tjurigare än biljsjälen bestämde sig batteriet några timmar senare för att tacka för sig. Nu har jag en bilträff med ett stycke Egon om exakt en vecka, och tills dess får jag helt enkelt put my faith in startkablar. Om jag och mamma vågar sätta dit dem, that is.
Skolan flyter på skitbra nu, känns det som. Idag blir det dock en studiepaus, kanske tas upp igen framåt kvällningen, men eftersom jag tänkte fjäska till mig tacos är det tveksamt. Förresten flyter det mesta på skitbra nu, tror jag. Och ja, mascara gör nog en hel del för självförtroendet trots allt.
"Shortbus"
Fredrik nämnde att han tänkte på mig när han kollade på "Shortbus" varpå jag tänkte att "what the heck" och såg den. Och... Alltså... Hur man än kan komma på tanken att på något sätt förknippa mig med den filmen är det tragiskt. En deprimerad bög? Kvinna oförmögen att få orgasm? Less Domina? Glada transor? Hm. Inget känns riktigt riktigt. Eller så finns det ngt djupare med filmen som jag uppenbarligen är oförmögen att skönja. Närmast skulle jag vilja jämföra den med "Ken Park" som i sanning är en sick-fuck-film. "Shortbus" var liksom en lightvariant av den... Äh, jag vet inte...
Nu ska jag sova efter att ha firat orgie i surfande som en "Välkommen hem"-gest åt mitt nyvunna bredband!
Nu ska jag sova efter att ha firat orgie i surfande som en "Välkommen hem"-gest åt mitt nyvunna bredband!
"Vi börjar bli gamla"-tecken...
Ett säkert tecken på singel-paniken är att man ALLTID är snabb att snegla på karlns vänstra ringfinger för att checka läget: gift eller ej?
Ett säkert tecken på att man börjar bli gammal är att man resonerar så här: "I början avskydde jag verkligen Britney Spears, men nu tycker jag faktiskt att Britney är riktigt svängig!" (Har uttalats...) När man tycker att något är "svängigt", eller "piffigt", eller "piggt" eller liknande, mmm, då är det medelåldersvarning.
Ett säkert tecken på Lisa-nojighet är att man tvingar sin mor att sitta stand-by i telefonen ifall man skulle åka på en enorm elektrisk chock när man försöker sätta in ett nytt nätverkskort i datorn. (Hände nyss.)
Och en eloge till nästan alla på Telia (undantaget "om du inte har bensin i bilen så startar den inte, eller hur"-killen) som har stått ut med mig hela dagen. NU funkar mitt bredband. Om jag inte ruckar på nätverkskabeln, that is. Nå, morgondagens bekymmer...
Ett säkert tecken på att man börjar bli gammal är att man resonerar så här: "I början avskydde jag verkligen Britney Spears, men nu tycker jag faktiskt att Britney är riktigt svängig!" (Har uttalats...) När man tycker att något är "svängigt", eller "piffigt", eller "piggt" eller liknande, mmm, då är det medelåldersvarning.
Ett säkert tecken på Lisa-nojighet är att man tvingar sin mor att sitta stand-by i telefonen ifall man skulle åka på en enorm elektrisk chock när man försöker sätta in ett nytt nätverkskort i datorn. (Hände nyss.)
Och en eloge till nästan alla på Telia (undantaget "om du inte har bensin i bilen så startar den inte, eller hur"-killen) som har stått ut med mig hela dagen. NU funkar mitt bredband. Om jag inte ruckar på nätverkskabeln, that is. Nå, morgondagens bekymmer...
Let's go to Helsinki...
...och kolla på Eurovisionfinalen, tycker tjejerna och jag tänker att "jaa... det kanske kunde vara en skojig grej att göra, men undrar om det är värt pengarna..." Och det kan jag säga att nej, det är det inte. Inte på långa vägar. Kollar man på priserna ser man ganska snart att detta är ett sådant event man skulle ha sparat till ÅR i förväg. Litet "utifall att" något av våra grannländer eller varför inte Sverige skulle få hålla Eurovisionfinalen. Men helt ärligt, om jag har niotusen kronor till övers, sådär, så spenderar jag nog de pengarna på annat än en event ticket in Helsinki där inte ens resa, boende och mat är inkluderat. Iofs FANNS det en biljett med rubb och stubb, till och med efterfest, men den kostade €2190 och det kändes litet överambitiöst, sådär...
Idag har varit en städdag och jag är inte klar ännu. Min mor får följa med tillbaka och hjälpa med gardiner och sådant ointressant. Dessutom har jag tiggt till mig ett gammalt sminkbord med tillhörande spegel, så nu är det dags att stuva in det i mors bil och dra mig hemåt stugan igen. Med hammare och spik i högsta hugg, då jag precis hittat två småhyllor att sätta upp över sängen.
Tjao tjao!
Idag har varit en städdag och jag är inte klar ännu. Min mor får följa med tillbaka och hjälpa med gardiner och sådant ointressant. Dessutom har jag tiggt till mig ett gammalt sminkbord med tillhörande spegel, så nu är det dags att stuva in det i mors bil och dra mig hemåt stugan igen. Med hammare och spik i högsta hugg, då jag precis hittat två småhyllor att sätta upp över sängen.
Tjao tjao!
Fredrik-lista...
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? (Läs: förra året)
Japp.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Hade inga, tror jag...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Hmm... Det borde jag väl ha kommit ihåg??
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, peppar peppar...
5. Vilka länder besökte du?
Island.
6. Är det något du saknar år 2006 som du vill ha år 2007?
*ler* En massa saker... Nåja.
7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
15/5. Då kom jag hem till Sverige igen och det var så jävla skönt!
8. Vad var din största framgång 2006?
Körkortet!
9. Största misstaget?
*asgarvar* Oh well, det finns ett par att välja på...
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Neej, inte nämnvärt tror jag...
11. Bästa köpet?
Det måste vara min überbilliga Ford.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Cigaretter, mat och bensin.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Körkortet.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
*ler brett* Bosson - You; Dixie Chicks - Not ready to make nice; Lars Winnerbäck - Mareld... På rak arm, alltså.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har nog varit mer deppad 2006 än på många, många år...
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat.
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gått upp i vikt.
20. Hur tillbringade du julen?
2006? På jobbet.
23. Hur många one night stands?
*funderar* Vad räknas som sådana då...? Jag har då tre stycken jag gärna vill föra in på listan som sådana, men verkligheten säger nog annat, men onödighetsfaktorn och det kassa i dem säger verkligen ine night stands...
24. Favoritprogram på TV?
Desperate Housewives.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Neej, tror jag inte...
26. Bästa boken du läste i år?
Svårt, svårt... Jag läser så mycket!
27. Största musikaliska upptäckten?
Öhrrm...
28. Något du önskade dig och fick?
Japp.
29. Något du önskade dig men inte fick?
In deed.
30. Årets bästa film?
Hur ska man minnas det?!
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2006? Hur många år fyllde du?
Minns inte... Fyllde 23.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Klart det gör!
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2006?
Jag får väl säga som Paris Hilton: just me...
34. Vad fick dig att må bra?
Jobbet, familjen, vänner...
35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Colin Firth.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Ingen alls.
37. Vem saknade du?
*suckar*
38. De bästa nya människorna du träffade?
Har inte tänkt så...
39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Lita på magkänslan!!
40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
Det är sensommar Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Ner faller löven
och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full
Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för LA
Det finns en anda i Dublin
men den är skadlig för mig
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag har lånat av banken
Jag har säkerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?
/Lasse W - Mareld
Japp.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Hade inga, tror jag...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Hmm... Det borde jag väl ha kommit ihåg??
4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, peppar peppar...
5. Vilka länder besökte du?
Island.
6. Är det något du saknar år 2006 som du vill ha år 2007?
*ler* En massa saker... Nåja.
7. Vilket datum från år 2006 kommer du alltid minnas, och varför?
15/5. Då kom jag hem till Sverige igen och det var så jävla skönt!
8. Vad var din största framgång 2006?
Körkortet!
9. Största misstaget?
*asgarvar* Oh well, det finns ett par att välja på...
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Neej, inte nämnvärt tror jag...
11. Bästa köpet?
Det måste vara min überbilliga Ford.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Cigaretter, mat och bensin.
15. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Körkortet.
16. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2006?
*ler brett* Bosson - You; Dixie Chicks - Not ready to make nice; Lars Winnerbäck - Mareld... På rak arm, alltså.
17. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag har nog varit mer deppad 2006 än på många, många år...
18. Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat.
19. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gått upp i vikt.
20. Hur tillbringade du julen?
2006? På jobbet.
23. Hur många one night stands?
*funderar* Vad räknas som sådana då...? Jag har då tre stycken jag gärna vill föra in på listan som sådana, men verkligheten säger nog annat, men onödighetsfaktorn och det kassa i dem säger verkligen ine night stands...
24. Favoritprogram på TV?
Desperate Housewives.
25. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Neej, tror jag inte...
26. Bästa boken du läste i år?
Svårt, svårt... Jag läser så mycket!
27. Största musikaliska upptäckten?
Öhrrm...
28. Något du önskade dig och fick?
Japp.
29. Något du önskade dig men inte fick?
In deed.
30. Årets bästa film?
Hur ska man minnas det?!
31. Vad gjorde du på din födelsedag 2006? Hur många år fyllde du?
Minns inte... Fyllde 23.
32. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Klart det gör!
33. Hur skulle du beskriva din stil år 2006?
Jag får väl säga som Paris Hilton: just me...
34. Vad fick dig att må bra?
Jobbet, familjen, vänner...
35. Vilken kändis var du mest sugen på?
Colin Firth.
36. Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
Ingen alls.
37. Vem saknade du?
*suckar*
38. De bästa nya människorna du träffade?
Har inte tänkt så...
39. En värdefull läxa du lärt dig i år?
Lita på magkänslan!!
40. Citera en sångtext som summerar ditt år:
Det är sensommar Sverige
Jag är på väg härifrån
Jag kan inte förklara
Jag stänger av telefonen
Ner faller löven
och bladen blir mull
Jag kanske åker till Island
Jag kanske super mig full
Jag är för fattig för London
Jag är för tyst för LA
Det finns en anda i Dublin
men den är skadlig för mig
Jag glider ifrån allt
Vad var jag en gång?
Jag förlorar mitt fokus
Vad drömde jag om?
Jag har lånat av banken
Jag har säkerhetsdörr
Jag skulle aldrig få säga
Att det var enklare förr
Jag ser mig i spegeln
Det är en dålig dag
Är det honom jag känner?
Är det han som är jag?
/Lasse W - Mareld
Still no internet...
Så nu ska bror få firra ett nytt nätverkskort åt mig. Kanske är det felet, kanske inte. Det återstår att se. Har varit grymt effektiv idag: först skola och klar med en kurs thank God, sedan in med en kyckling i ugnen hos mor och en timme rask promenad på det. Nu är det äta kyckling-dags och ikväll måste jag verkligen ta tag i stugan. Nu ser det ut som fan med alla lådor som står och står överallt. Fy faan.
Dagen efter dagen...
Och jag tackar min lyckliga stjärna över att ha kommit från festen i god tid; redan halv två fick jag skjuts därifrån och överförfriskad var jag inte heller, bara allmänt mysberusad, så för min del var det bra. De andra hade fortsatt festa till halv sju i morse, men sådant är inte för mig. Tyvärr, kanske. I övrigt bjöd inte kvällen på några som helst överraskningar. Mest action var nog Oonas och Åsas tappra försök att med hjälp av en TV-shopmixer göra frozen margueritas, men efter två misslyckade försök då allt rann ur behållaren tog Lina över och fixade drinkarna i en helt vanlig standardmatberedare från början av nittiotalet. Sensmoral: man SKA faktiskt inte handla från TV-shop. Det hade vem som helst kunnat skriva under på redan från början!
Ikväll blir det bio, och jag försöker förtränga röran därhemma och det faktum att jag har så jävla mkt skolarbete som ska vara klart till imorgon eftermiddag. Ständigt denna ångest. Avskyr verkligen att gå i skolan. För mig finns inget värre. Amen.
Ikväll blir det bio, och jag försöker förtränga röran därhemma och det faktum att jag har så jävla mkt skolarbete som ska vara klart till imorgon eftermiddag. Ständigt denna ångest. Avskyr verkligen att gå i skolan. För mig finns inget värre. Amen.
