...att veta att, pja, hur ska jag formulera det här då? Jo, kanske så här: Det kan irritera mig som fan att veta att det finns en människa out there som i teorin skulle vara en perfekt livspartner, en sådan där människa man verkligen klickar med på de flesta plan, men att det faktiskt ALDRIG skulle funka i praktiken.

Nu måste jag börja göra mig iordning inför jobbet. Det stör mig att veta att jag måste börja knata iväg om en timme när jobbet faktiskt inte börjar förrän 12.15. Och dessutom vill jag ge en jävla spark i arslet till de som beslutat om nya tidsreglerna: hade det inte varit för att morgondagens arbete börjar 06.45 istället för 08.15 hade jag kunnat få TVÅ arbetsdagar istället för EN. Nu, eftersom det är så jävla viktigt med dessa elva timmar sammanhängande vila får jag inte jobba alls imorgon. Och fanimej, dra åt helvete, sedan när kan jag inte avgöra själv hur mycket jag vill vila emellan?

Det där blir bara skit, tro mig, vilket märks redan nu. Det är en sak för alla ordinarie, som har sitt schemalagda jobb och sin fasta lön. För oss timvikarier som rings in när vi behövs är det förödande då det kommer att innebära mycket mindre jobb. Vilket är uppenbart redan nu. För övrigt är de nya tiderna helt uppåt väggarna dåliga med ensamarbete trekvart varje morgon. Visst kan det väl funka på en väldigt lugna avdelning, men på en sådan där fem, sex boende kan möta en i korridoren på morgonen blir det stressigt om man är två. Hur FAN blir det inte då man är ENSAM?? Tack så mycket, EU.