NU klarade jag uppkörningen, äntligen äntligen äntligen, så imorgon bär det av till Örebro med Hanna för flyttstädning. Moahahahaha. Nu har jag både bil och körkort; vuxenpoäng eller vad?? ;)

Från Fredrik. (Som f.ö. har en sån jävla irriterande popup-grej på sin blogg att jag tänker sluta kolla den om han inte tar bort den. Vidrigt.)

4 arbeten jag haft i mitt liv:
1. Vårdbiträde
2. Croupier
3. Servitris
4. Fabriksarbetare eller vad man ska kalla det...

4 filmer jag kan se om & om igen:
1. 40 days and 40 nights
2. Memoirs of a geisha
3. Beck-filmerna
4. Schindler's list

4 städer jag har bott i:
1. Kristinehamn
2. Falun
3. Linköping
4 Typ Katrineholm.


4 tv-serier jag gärna ser:
1. Vänner
2. Uppdrag: Granskning
3. Desperate Housewives
4. Cityakuten

4 ställen jag vill åka till:

1. Asien i största allmänhet...
2. Sydamerika, också det i största allmänhet...
3. Backpacka i England/Irland
4. Canada

4 webbsidor jag besöker dagligen:
1. http://www.qx.se
2. http://www.google.se
3. http://www.darkside.se
4. http://www.aftonbladet.se

4 favoriträtter:
1. Jag kan inte svara på det.
2. Jag blir sugen och då vill jag ha vad det nu är jag är sugen på.
3. Och så beror det på vem som lagar maten såklart.
4. Men i största allmänhet gillar jag svensk husmanskost likväl som det mesta andra undantaget indiskt.

4 ställen där jag stortrivs:
1. I min säng.
2. I sommarstugan.
3. Engelska i Borlänge när det väl händer...
4. På flygplatser innan avresa.

4 vänner som jag tror kommer svara:
1. Nathalie. Sedan är det ingen annan jag vet som bloggar...




Åh, så KUL det är med listor!! Moahahahaha!

...en massa mysko saker, sådana där grejer som mest sitter kvar som en känsla när man vaknar. Hade inte många detaljer alls i huvudet, mest en sådan där äckelkänsla utan att vara äcklad överhuvudtaget.

Sov faktiskt hos J ikväll, aningens hastigt påkommet eftersom jag väcktes halv två av att "Ingen kickar fotboll som han, Zlatan, jag sa Zlatan..." och var då i min egen säng hos mamma.

Insikt ett? Telefonen ringer.

Insikt två? Klockan är halv två.

Insikt tre? Det är J och han måste vara full, eller iaf litet på lyset eftersom han två timmar tidigare skickat sms till mig trots att han vet att mitt Comviq Kontantkort inte funkat på hur länge då?

Insikt fyra? Nu ska vi reda ut saker. (Ja, onyktert...)

Insikt fem? Jag står med fleecebyxor och väntar på att köra bil.

Och så helt plötsligt ringde väckarklockan, jag låg bedvid J hos honom, klockan var sju och vi hade nog "rett ut" det mesta.

Imponerande. Tror jag. No more no less.

Idag ska jag köra bil igen och nu är jag mer än lovligt less på körlektioner, för att inte tala om Falu stad. Firrar jag inte lappen nu orkar jag fasen inte försöka igen. Punkt och slut.

Mission i helgen: flytta. Hanna hjälper. Jag MÅSTE således ha fått körkort. Forden står på gården och väntar.

...men inte med körkort. Inte riktigt än. Snart, får jag hoppas.

Helvetesvecka framför mig nu. Dags att sova. Allt blir bra bara man sover. Om inte annat hinner man inte reflektera. Å andra sidan kan man göra som jag gör: drömma mardrömmar. Man kan göra så, men det är inte rätt.

Såg btw ngn film om ngt Wolf Creek igår och blev jättearg för att tjejerna inte dödade cowboysnubben när de hade chansen. Varför springer tjejer på film bara omkring och skriker? Jag hade haft ihjäl honom när jag hade chansen. Helt klart.

Nybastad och med rotborste nyskrubbad. Ska byta sängkläder och krypa ner där, renare än vad jag varit sedan typ januari och innan Island. Nice.

Not quite, va? Jobb idag igen, efter knappt tre timmar sömn. Behöver jag berätta att jag nog var ett helvete på jobbet idag? Kommande vecka känns så tröstlös på något sätt och jag vet att det enda jag har tjatat om är att få ledigt och sova ut så tjatar jag om det igen. Jag orkar helt enkelt inte längre! Successivt blir jag allt mer deprimerad, och allt mer självömkande. Jag tycker inte om mig själv alls. Och att ha människor omkring mig som konstant klankar ner på vad jag gör, hur jag gör och hur jag är och tycker, rycker inte upp mig. Snarare tvärtom. Vilket naturligtvis är mitt fel, eftersom jag kunde låtit bli att göra vad jag gjorde, inte gjort det som jag gjorde, inte vara som jag är och inte tycka vad jag tycker. Sådant borde jag inse själv, inte sant? *dryper av sarkasm*'

Men det är lustigt, hur jag har svårare att släppa människor som gör mig illa än människor som vill mig väl. Det är ett jävla mönster.

Less fortfarande, less och rastlös med krypande ångest. Låt mig sova, men jag orkar inte drömma mardrömmar. Hur många veckor då har jag inte gjort det?

Jag behöver ingen eller inga som håller upp mig. Sådant löser jag själv. Eller motsvarande.

Jag avskyr verkligen när saker och ting är rakt igenom förutsägbara, litet som att man alltid, alltid dricker tre koppar kaffe varje onsdag när man träffas inte för att man egentligen vill utan för att man måste, för att det har blivit en vana. Och så avskyr jag innerligt, blir t.o.m. riktigt off, av människor som inte tycks ta en avvikelse från deras grundplanering, en grundplanering skapad helt på egen hand utan konversation med andra inblandade parter. Suck suck suck. DÅ blir jag pubertal, riktigt jävla pubertal. Sedan kliar det i kroppen och jag har slutat förvånas över att jag aldrig nöjer mig. Tacka fan för det, när människor omkring mig är lika kreativa, nyskapande och impulsiva som ööh... ja, ett ingenting.

Less? Jag? No shit, Sherlock! Kanske behöver jag bara ett schysst ligg, men jag orkar inte engagera mig i sådant heller.

Två dagar jobb kvar och inte får jag vila nästa vecka heller. Jag är inte jag längre. Nu har jag jobbat non stop sedan början av juni 2005. Semester? Ja tack. Den semestern får jag tillbringa i Örebro nästa helg, och då inte med en kall öl utan med att bära flyttkartonger.

Jag vet inte om jag börjar bli deppig, men inte fan är just någonting sådär jätteroligt längre. Usch.

...jobbat idag. Varför inte, menar jag? Det är grått och regnigt ute, jag har inga som helst planer för dagen och jag är rastlös så in i helvete. Varför kan jag aldrig stanna på ett och samma ställe länge nog för att kliet i benen ska hinna lägga sig? Det rycker i mig, något annat drar, och jag är återigen inte nöjd. Söker annat, precis som alltid, och romantiserar ett liv jag aldrig ens sett röken av. För mig är det aldrig svart eller vitt, jag avundas sådana människor. Det finns bara gråzoner, och det är upp till varje självutnämnd konstnär att avgöra hur man färgar dem. Kanske letar jag efter den där rökromantiska cafémiljön, där nätterna övergår i dag eller man helt tappar tidsperspektivet och bara andas för att man måste, kanske inte för att man vill, eftersom det är så lätt att vara svår. Och jag önskar så förtivlat att jag vore en av alla artists i världen, kanske att jag kunde måla, kanske kunde sjunga, åtminstone beröra så som jag berörs av så otroligt mycket men aldrig har någon med mig som berörs på samma sätt.

Av någon anledning söker jag en teaterkurs, jag som inte vet om jag kan skådespela, jag som starkt tvivlar på det. Men det vore så skönt med kreativitet, så skönt att träffa människor som vill beröra och beröras. Jag är så trött på känslokyla, är så trött så trött på likgiltighet. Omkring mig behöver jag människor som vill leva fullt ut och som ständigt söker utveckling, människor som besitter förmågan att reflektera, människor som inte bara sätter sig ner och säger "jahapp, men det här blev väl jättebra, det här kör vi på, så gör ju alla andra..."

De senaste dagarna har jag funderat på att sätta ut en annons på Blocket, om att jag söker en bil. I den annonsen ska jag tillägga att jag också söker en så att säga själsfrände. Någon som tror att jag får napp? Nu är jag så less på att vara ensam med människor omkring mig. Amen.

Och på gården här hemma står ett stycke Ford och ropar efter mig. Jag har smarrat litet på den, men måste kika närmare på den. Verkar pigg, och jag kan t.o.m. backa med den, trots att det är en stor Scorpio... (Hur det nu kan vara möjligt att jag kan backa med den och inte med körskolans små VW's...) Nå, har firrat en ny tid för uppkörning och håller tummarna för att det inte är samma otäcka snubbe då som i fredags... Och nej, jag "skyller" inte på honom, jag vet själv vad jag gjorde för fel, men han var så himla otäck. Min körlärare höll med om att det var många - oavsett uppnått resultat - som hade svårt för honom. Någon mer sympatisk nästa gång, tack!

Trodde jag skulle jobba en B-tur idag, 8-14.45, men märkte igår efter "Bodyguard" att jag började 6.55. Fy faan. Imorgon blir dock kort, kort. Nu ska jag ut och köra! :)

Jag menar, varför kan jag inte ens säga vad jag egentligen vill säga när det är något bra men ändå begära att andra ska säga vad de vill när det är bra grejer??

Ibland är det så jävla svårt att vara mjuk och säga "ja snälla jag vill verkligen verkligen bara göra ingenting och sen kramas litegrann och höra att jag är söt, kanske känna fingrar i håret och så somna sen under mitt täcke på min sida med din kudde som jag har gjort till min" och det vore helt enkelt mer än tillräckligt, jag vore så nöjd med det. Istället säger jag "ja, du vet, jag ska jobba imorgon, så..." och väntar på fraser som aldrig kommer eftersom samma språk är helt olika beroende på vem som pratar det. (Jag är en jävel på att romantisera och nu romantiserar jag utav bara helvete men ändå...) Nu ska jag krypa till kojs själv och det känns faktiskt jättetrist. Det hela handlar nog om att jag är cepetrött efter att ha sovit inte ens tre timmar i natt och inte ens sovit middag på dagen. Något jag gjort varenda dag sedan Island, undantaget idag och en eller två andra gånger. Är allmänt uppgiven och everything just feels like men va faan. Kanske blir det bättre imorgon.

Det är bara det att jag är så förtvivlat trött på allting. Fysiskt trött, alltså. Idag var dock första dagen sedan jag kom hem som jag inte hade ont i kroppen av trötthet kring lunch. Alltid något. Nu snurrar det istället rejält och jag måste få sova. Med andra ord är det precis lika bra att jag stannar hemma ändå, eftersom han inte slutar jobba förrän sent.

Jag är en riktig gnällfia.

Nästa gång ska jag säga precis som jag tycker, tänker, känner, vill och önskar.

(Nästa blogginlägg ska jag inte avsluta med en lögn, hur bra den än låter...)

FAAN så liten jag är då! Skärpning!

Jag kan fascineras över människor som orkar vara sådär korrekta som jag aldrig orkar. Sådär självständiga med sina nojor och neuroser, liksom bära upp dem med någon slags stolthet. Och så fascineras jag över de toleranta människor som orkar med alla de där andra som inte blev som "alla andra", de som utan krusiduller accepterar, respekterar och uppskattar människorn just för deras nojor och neuroser. Jag bär inte mina nojor och vad-det-nu-är med värdighet.

Istället reflekterar jag alldeles för mycket över precis allting och lastar min osäkerhet på andra människor, på samma gång som jag är livrädd att belasta någon med mina triviala bekymmer.

Och J sade igår att jag måste tuffa till mig, men jag är verkligen inte en tuff människa. Jag känner på tok för mycket för att kunna vara det. Å andra sidan är det inte enbart till min nackdel. Det värsta jag kan tänka mig är att bli uppfattad som känslokall. Känslokyla äcklar mig, och gör mig rejält avtänd. Sorgligt men sant. Iaf konstant sådan. Att det sedan kan behövas för att distansera sig må så vara, men... Nej. Usch.

Köket doftar kycklingklubbor, jag längtar efter bättre ekonomi, egen lägenhet och att få kramas, typ sådär som när jag somnade framför TV:n med J förra veckan eller hur det nu var. Körlektionerna idag gick minst sagt åt helvete. Imorgon är en annan dag. Jag håller tummarna för att det ska gå bättre då. Det måste det göra.

Rubriken var verkligen en sammanfattning av vad som hänt sedan senaste inlägget här. Jag är konstant trött, sådär trött att det gör ont i kroppen, och huvudet bara är en enda osammanhängande gegga. Mina njurar är uppfuckade, varför vet de inte, och jag hade en akuttid på röntgen men skippade den eftersom jag efter tio timmar utan mat och dryck var helt färdig, bara grinade och ville hem. Shit happens, och jag självbehandlade mig med Diklophenac i tre dagar, var konstant groggy med hade till slut inte lika jävla ont iaf.

Så jobb: vad annars gör jag än jobbar?? Kollar på film och dricker öl. Hade faktiskt en vansinnigt trevlig torsdagkväll (?) med öl, vin, mycket snack och en del babbel. I övrigt ekonomisk kris, minst sagt, eftersom det verkligen rinner pengar på det där sabla körkortet. Nåja, inte långt kvar till uppkörning nu, dvs om de låter mig köra upp. Det visar sig. F.ö. har jag hittat en bil, men måste få med Valle att titta på den. Kanske har jag lyckats sneaka åt mig en lägenhet också.

Och det där med paradoxer handlar inte om annat än vanlig, jävla kvinnlighet, beslutsamhet och obeslutsamhet i en sjuk mix.

Nu ska jag sova. Körlektion imorgon klockan fanimej åtta i Falun.

Varför är jag alltid sist med sådana där radioplågor som den där Zlatan-låten? Jag vet inte hur länge J wap-letade efter den igår, och nu thank God är jag hemma och har tankat hem den. Den blir de närmaste två veckornas åka buss-låt.

Har spenderat helgen med bad, mys, film och mat. Tiptop. Imorgon är det körlektion och job. Ledig nästa gång måndag nionde. Money money.

Nu ska jag iväg med Anna och Daniel och bada. Ikväll "Schindler's list" med J innan arbetsveckan drar igång och vi inte träffas förrän vi bägge gått av. Det är iofs sweet att längta efter ngn också. ;)