Jag kanske verkar ganska mjäkig och mesig, och visst kan jag ta en del skit. Grejen är bara som sådan att jag är skicklig på att samla på mig ess att förvara i rockärmen. En vacker dag kan de nämligen vara fina att plocka fram, vrida litet på, betrakta och sedan leende stoppa tillbaka dem. Eller helt enkelt lägga korten på borden och kunna gå därifrån med full pott.

Det finns människor, bekantskaper och kontakter som jag redan på förhand kan anse dessa hållhakar viktiga att successivt samla in, jag känner liksom igen människotypen. Sedan finns det självklart sådana människor som jag för länge sedan insett aldrig någonsin skulle förtjäna att utsättas för dessa, och då samlar jag dessa mest som fina minnen.

Men, jag är en människa, en personlighet som faktiskt lyckas ta mig ur det mesta. Och då kan det vara bra att vara litet extra tillmötesgående gentemot mig. I synnerhet om det handlar om banala skitsaker som för mig har ett värde. För jag menar, jag spelar inte ofta, och inte gärna, men väl när det behövs och då är jag en jävel på det.

Bara som en påminnelse.