Jag ska betala en hiskelig (nästan) summa till CSN i slutet av månaden, en summa som härrör sig från det år då jag jobbade häcken av mig samtidigt som jag inkasserade studielån. Nåväl, DET behöver jag inte gnälla om, regler är regler men varför de är som de är behöver jag inte älta. Jag tycker det är fel, det får räcka. Hur som: Eftersom jag är i stort sett oavlönad husslav under täckmantel "mammaledig" blir en stor återbetalning rätt...saftig, med tanke på att det varken lönar sig eller stimulerar att torka skit på hemmaplan. Så jag ringer till CSN och ber om att få betala av denna skuld och får prata med... Någon som inte kan svenska. Igen.

Observera nu att jag inte är ute efter att kasta rasistiska grodor, men hur kan det komma sig att TVÅ av de handläggare jag haft att göra med på CSN INTE FÖRSTÅR SVENSKA?!

För det är rätt svårt att kommunicera när motparten säger "Ursäkta, jag förstår inte vad du säger..."

Är yrket som handläggare på CSN en del av examinationen i SFI eller what?

Hur som kom vi fram till att jag ska få ett papper hemskickat. Imponerande. På det papperet kan jag läsa vad som gäller och jag får själv välja hur jag ska lägga upp min återbetalning (till en ränta som givetvis INTE styrs av vad är det, reporäntan, som resten av räntorna verkar göra). Kunde de inte ha skickat med det i samma kuvert på en gång - i det kuvert de skickade två inbetalningskort - eller tror de på fullaste allvar att gemene man kan hosta upp sexsiffriga belopp bara rakt upp och ner? JAG kan då inte det...

Så åtta minuter tog det - exklusive väntetid - för att få ett papper hemskickat. Jisses Amalia. Och nästa år skulle arbetslösheten rekordstiga till vaddå, 11%, eller vad pratade Magnus om? Undrar vilka som får gå från CSN...

Vi är färdigpackade inför kvällens Skavstatripp tillika morgondagens Rigaresa. Att se hur det går för Mymmel att 1) sova intill mig utan mina bröst i munnen och 2) att SITTA i mitt eller Magnus knä under start och landning blir två spännande grejer. Hon sitter ju helst inte - stå is the shit för vår Mymla.

Men - innan dess: Babysimma. Om en dryg timme lär vi bege oss. Så adios tills vidare. See you next week. Och ha en trevlig valborg.

Hahaha! Vad gör man inte när det är server downtime på EQ och Mymmel sover?
Vad heter ni? Lisa och Magnus
Hur träffades ni? Hrrm... Internet.
Hur länge har ni varit tillsammans? Sedan typ oktober -07.
Är ni förlovade? Icke.
Bor ni ihop? Japp.
Har ni barn? Ett stycke Eira.
Har båda körkort? Såklart.
Isåfall, vem kör bäst? Magnus. Alla gånger Magnus. 
Kommer du ihåg er första kyss? Jag tror det...
Vem sa "Jag älskar dig" först? Säkerligast jag,
Vem är äldst? Magnus. Åtta år äldre.
Vilka stjärntecken är ni? Fisk och jungfru. 
Vem fyller först på året? Jag. 
Håller ni i handen på stan? Ibland.
Vem är längst? Magnus.
Vem sjunger bäst? Jag.
Var nån av er oskuld när ni träffades? Nej.
Kände ni varann innan ni blev ihop? Inte på en fläck.
Vad har ni gemensamt? Rätt mycket, egentligen.
Blev du kär i första ögonkastet? Hahaha! Nej, det blev nog ingen av oss.
Har ni någon speciell låt? Nix.
Har ni några "frikort"? Vad FASEN är det? Något fjortonåringar sysslar med?
Har ni stora framtidsplaner? Vad som är stort för mig behöver inte vara det för dig.
Har ni gråtit i varandras armar? Nej, men utanpå. *flinar*
Har ni varit utomlands tillammans? På torsdag har vi.
Vilket är ert bästa minne? Oj... Man borde kanske svara "när Eira föddes", men för min del så var det nog insikten om det faktum att vara med Magnus var som att komma hem.
Vem lagar bäst mat? Jag, alla gånger. 
Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Umgås, antingen via datorn eller AFK.
Ger ni alltid varandra en puss när ni ses? I stort sett jämt, ja.
Bodde ni långt ifrån varandra när ni träffades första gången? Nej, tvåhundra meter kanske?
Blir du lätt svartsjuk? Icke.
Brukar ni bråka? Ibland.
Ringer eller SMS:ar ni mest? Både och...
Vilken är hennes/hans finaste kroppsdel? Hans ögon gillar jag. Eira har ärvt dem, tack och lov. Och så har han fina armar och händer, och... Jag gillar nog allt.
Brukar nån av er prata i sömnen? Det skulle nog vara jag i sådana fall...

...kanske man kan tycka. Eller helt enkelt att jag på något vis är skadad, sjuk i huvudet eller vilket epitet man nu vill sätta på mig och min störda politiskt inkorrekta humor.

Men jag började (som vanligt) min datamorgon med att kolla bl.a. Aftonbladet, och överst var en artikel om kannibalen Lennart Persson, vilken mördade sina två fostersystrar och tog sig en smakbit av dem. Så långt är allt bara sick fuck och tragik, och jag menar ABSOLUT INTE att bagatellisera detta illdåd - snarare göra mig lustig över skribent och eventuella redigerare som kanske... Pja, enligt mig borde ha sett komiken i det absolut sista citatet:

"- Läkarna tycker naturligtvis inte att det är bra att jag ständigt känner blodtörst. Men är man vampyr så är man, det är inget att göra åt."

Här brutalskrattade jag tyst för mig själv, för jag menar, kom igen! "Är man vampyr så är man!" Är det bara jag som har hört uttrycket "Är man ninja så är man!" skorras fram på skånska? Jag tror att det kommer från någon sketch av... Någon. Men jag minns inte varifrån eller från vilka.

Hur som. Därav garvet.

Magnus jobbar kväll ikväll. Vi har varit först på BVC och vägt Mymlan som nu väger 6,6 kg och är hela 64,5 cm lång. Hon har btw fått två tänder, kan i stort sett sitta själv (åtminstone i matstolen) och halvkryper samt snurrar runt, runt, från mage till rygg och tillbaka. Go Eira! Besökte sedan "babycaféet" och var där ett tag medan vi ändå var i Mockfjärd och det var väl okej. Kanske inte som en intressant diskussion på skolan eller ett sjysst arbetspass på jobbet, men what the heck, tiden gick iaf.

Imorgon: Willyshandling åt mormor, hämtning av gåstol åt Eira så jag slipper aktivera ungen all hennes vakna tid och sedan middag hos H&M. Ska packa inför Riga också: På onsdag åker vi raka vägen från babysimmet till Nyköping, sover där en natt och åker tidigt torsdag morgon. Blir skönt att komma iväg.

NU ska jag underhålla en gnällande Mymla som inte kan leka själv ens i babygymmet.

Jag har drömt asmysko drömmar i natt. Så enkelt var det med det. Dessutom funderade Magnus på om Eira ska vakna tre, fyra gånger varje natt när hon börjat äta riktig mat också eftersom han minsann inte tänkte ställa sig och steka korv eller kotletter mitt i natten. Sweet. Haha!

Jag tycker att det är rätt intressant, hur vi 80-talister anses vara. Amelia Adamo säger i artikeln så här:

"- De är lata och har väldigt hög svansföring, säger hon om 80-talisterna. '...' Jag tycker att de är rätt så gnälliga och rätt så bortskämda. Samtidigt som de har höga krav på att arbetet ska vara utvecklande och lönen hög." och fortsätter sedan med att lägga ansvaret på... Sin egen generation:

- Jag tror det beror på att vi 40-talister har curlat dem så mycket. De har haft en enorm räkmacka och inte på något sätt behövt anstränga sig. Men när de ska släppa taget så är inte verkligheten på det viset. '...' Till skillnad från andra generationer som verkligen har arbetat och rättat munnen efter matsäcken har den här generationen haft en ganska stor matsäck från början.

Så säga vad man vill om Gustav Fridolin - men han slog huvudet litet på spiken:
"- Vi skulle gärna skaffa fast jobb och bostad - om det bara fanns några."

Jag menar inte att det inte FINNS något fast jobb och att skaffa bostad är förhållandevis enkelt på landsbygden. Problemet är bara att man bli vuxen så mycket senare idag. Kanske beror det på hur vi har curlats, men också på hur världen och samhället har breddats något så enormt för vår generation jämfört med 40-talisterna. Vi har fått lära oss att ifrågasätta - vara (käll)kritiska - och att auktoriteter inte är auktoriteter i ordets rätta bemärkelse. Väldigt få av oss har vuxit upp i hem där man riskerade en risbastu till efterrätt eller där mat inte var en rättighet per definition alla dagar i veckan. Möjligheter har vi tusen av och vi stressar genom det mesta för att hinna till nästa grej, nästa jobb, nästa projekt.

Under tiden pratas det om att höja pensionsåldern, göra det än svårare för 80-talisterna att äntra arbetsmarknaden på riktigt. Detta för att 40-talisterna fått mersmak på vad de själva missade. Delvis, i alla fall. För den bittra sanningen är ändock att nej, vi kan inte välja och vraka. Att förverkliga oss själva är ingen rättighet, det är en dröm vi lever på och ingen ids väcka oss ur den för att stoppa kaffekoppen under näsan och låta oss lukta på det bittra kallat "verkligheten".



Och när jag har bläddrat i VHS utbildningskatalog har jag inte tänkt på vad jag VILL bli. Jag har tänkt på om jag kommer att få några jobb. SÅ bortskämda är 80-talisterna. Eller åtminstone den cyniska delen av oss.

(Ibland undrar jag om jag har en släng av typ depression eller liknande? Eller så är det bara mitt franska temperament som skiner genom...)

(Jag bara gnäller. Läs inte vidare. Jag måste bara få skriva för att få det ur mig. Det kanske KÄNNS bättre då iaf.)

Jag är så inihelvete less på att vara hemma med barn. Min dag är följande - i stort sett varenda dag: Vakna typ en gång i halvtimmen mellan 6 och 8 eftersom Mymlan sover så lätt då. Gå upp och roa Eira i två, tre timmar till dess jag får buffa henne till sömns skrikande. (Hon skrikande alltså - inte jag.) Vänta på att hon sover klart - hon sover aldrig mer än 45 minuter, MAX en timme, och att göra något vettigt under den tiden är lögn eftersom ungen vaknar då och jag måste sätta igång Operation: Roa Eira i några timmar till. Därefter, när hon vaknat någon gång mellan 11 och 13 beroende på när jag fick henne att somna, lär jag roa henne ett tag till. Är mamma hemma och inte ska jobba åker vi dit och är där tills Magnus kommer hem från sitt jobb. Då går vi hem och roar Eira till dess det är dags att sova igen.

Jag hatar att vara hemmamamma. Så fucking jävla ostimulerande. Och inte känner jag en käft jag kan umgås med och vad ska jag på Öppna Förskolan att göra? Prata babybajs och nappflaskor med andra vars åsikter är att det är heaven on earth att vara förälder? Vad mig anbelangar kunde jag gärna få bli gravid igen typ nu och göra bort det här med barn de närmaste åren så kanske jag kan börja leva igen.

Jag längtar SÅ efter att plugga och diskutera på riktigt. RIKTIGA saker. Efter att få ha ett goddamnit LIV.

Nu ska jag fortsätta roa min dotter som vrålar på golvet eftersom det inte är kul att ligga ensam i fem minuter. Jag får helt enkelt bubba vidare på ungen, fram och tillbaka i den här jävla lägenheten.

Skjut mig, någon. Det känns mer lockande.

Allt lugna puckar. Så enkelt var det med det. Ska göra nytt babysimförsök på onsdag (eftersom vi inte kom iväg förra veckan p.g.a. mormorsskjuts) och til helgen ska jag jobba.

Och visst är hon en riktig sweetie, vår Eira?

Okej, det är är inte varken rättvist eller ens i närheten av...sätt in vilket ord ni vill, jag är helt enkelt för trött för att hitta det ord som egentligen skulle skrivas där. (Typ realistiskt, reellt, konstruktivt, snällt eller gud vet vad... Jag hittar det bara inte!)

...så man kan ropa hej någon gång?!

Första riktiga dalauppdateringen...

Efter tio välbehövliga dagar i Piteå styrde vi kosan hemåt, nästan två timmar senare än tänkt då både Mymlan och mamman sov så gott att väckning inte fanns på tapeten. Två matstopp för Eira blev det; ett innan Umeå och ett i...Hudiksvall där vi tänkte försöka äta på McDonalds men lade ner projektet då vi såg att vi lika gärna kunde åka över Bollnäs hem och käka på Max där. Vilket vi försökte med. Bollnäs kom vi till och Max kom vi till och dit hade alla andra också hittat. Att få mat på Max hade nog tagit en dryg halvtimme minst, och så länge ville vi inte vänta, i synnerhet inte då GPS:en visade på typ 15 mil kvar hem... Istället blev det efter en del tråcklande med innehållsförteckningar till slut en kokt korv med pommes frites på en korvkiosk längre bort och jag brände mig så extremt illa i munnen att jag då vi kom hem inte kunde äta riktigt... Jag ska nog göra ett nytt försök snart.

Well - still alive and kicking!