När luften gick ur henne...
Litet så kändes det halv tolv idag när tentan var avklarad. Som att någon suttit på mina axlar i flera dagar och plötsligt bestämt sig för att resa sig upp. Eftertentasnack på Kåren, lunch på Stämgaffeln med Jeff och en ivägmailad artikel till Kolsyra. Har precis kört igång två maskiner tvätt och mailat från min gamla baby hos Magnus och är för lat för att gå hem innan det är dags att slänga tvätten i torktumlaren. Så kommer det, det där obligatoriska "Nu har stressen och alla spänningar släppt"-illamåendet och det mest frestande av allt är att slänga sig i sängen, ställa klockan på 14 och sova bort fyrtiofem minuter. I sanning en sak att överväga, men jag tror att jag väntar tills jag kommit hem.
Nu väntar en hel vecka ledigt innan nästa kurs och jag tror tamejfan att jag blev godkänd på tentan. Något annat skulle faktiskt förvåna mig, men å andra sidan ska man inte ropa hej förrän man kommit över ett bäcken, så...
Daladagarna vill jag inte stressa igenom. Jag vill mest göra det jag verkligen vill, istället för att göra saker jag borde. Mormor är självskriven, liksom Oxberg och H&M. Oona och Danne lär jag träffa eftersom vi ska tillbringa någon natt där, och givetvis också familjen.
(Och jag passar på att skicka en ENORM tanke till äldstebrodern som inte verkar ha det så bra i RIga... Älskade bror, om du läser det här - jag vet inte om du gör det, om du ens HINNER göra det - TA HAND OM DIG!!)
Helst av allt hade jag velat köra neråt redan idag men jag inser det orimliga med det; Om Magnus är hemma till tidigast 16 skulle vi inte komma iväg förrän tidigast 17-17.30 vilket innebär att vi inte skulle vara framme förrän framåt fem, sex imorgonbitti och det är bara onödigt. Bättre är då att åka imorgon, tidigt, och komma fram i rimlig tid. Grejen är bara den att jag vill åka NU. Helst igår.
Så pratade jag med Yvonne från jobbet och var tvungen att gråta en skvätt efteråt. Jaa, jag saknar mitt jobb. Saknar så in i fruktansvärt. På fredag ska jag dock dit och hämta schemat och det finns verkligen några "ljuspunkter" jag tänker ta tillfället i akt och tjinga på. Bara för att de inte minns mig innebär inte det att jag inte minns dem och inte tycker om dem. Så enkelt kan det vara ibland.
Slösurfningsdags. Jag kanske borde porrsurfa järnet och sedan klicka på alla Congratulations-skyltar jag bara kan hitta. Magnus skulle säkert bli jätteglad om jag meddelade att jag vunnit en bil, några miljoner dollar och en guldklocka. *garvar*
Nu väntar en hel vecka ledigt innan nästa kurs och jag tror tamejfan att jag blev godkänd på tentan. Något annat skulle faktiskt förvåna mig, men å andra sidan ska man inte ropa hej förrän man kommit över ett bäcken, så...
Daladagarna vill jag inte stressa igenom. Jag vill mest göra det jag verkligen vill, istället för att göra saker jag borde. Mormor är självskriven, liksom Oxberg och H&M. Oona och Danne lär jag träffa eftersom vi ska tillbringa någon natt där, och givetvis också familjen.
(Och jag passar på att skicka en ENORM tanke till äldstebrodern som inte verkar ha det så bra i RIga... Älskade bror, om du läser det här - jag vet inte om du gör det, om du ens HINNER göra det - TA HAND OM DIG!!)
Helst av allt hade jag velat köra neråt redan idag men jag inser det orimliga med det; Om Magnus är hemma till tidigast 16 skulle vi inte komma iväg förrän tidigast 17-17.30 vilket innebär att vi inte skulle vara framme förrän framåt fem, sex imorgonbitti och det är bara onödigt. Bättre är då att åka imorgon, tidigt, och komma fram i rimlig tid. Grejen är bara den att jag vill åka NU. Helst igår.
Så pratade jag med Yvonne från jobbet och var tvungen att gråta en skvätt efteråt. Jaa, jag saknar mitt jobb. Saknar så in i fruktansvärt. På fredag ska jag dock dit och hämta schemat och det finns verkligen några "ljuspunkter" jag tänker ta tillfället i akt och tjinga på. Bara för att de inte minns mig innebär inte det att jag inte minns dem och inte tycker om dem. Så enkelt kan det vara ibland.
Slösurfningsdags. Jag kanske borde porrsurfa järnet och sedan klicka på alla Congratulations-skyltar jag bara kan hitta. Magnus skulle säkert bli jätteglad om jag meddelade att jag vunnit en bil, några miljoner dollar och en guldklocka. *garvar*
Nu är det dags...
Eller ja, om två timmar då, men jag ska frukostera på Kåren först, och träffa pluggänget där också för en sista omgång litteraturdiskussion. Inom kort visar det sig om dagarnas panikplugg gett resultat eller ej. Ärligt talat hyser jag inga större förhoppningar alls. Blir det omtenta så blir det, och jag blir inte förvånad. Däremot tycker jag nog att det är jävligt onödigt...
(Om Nötknäppar-narcissister däremot skulle få lov att tenta om skulle jag dricka hysteriskt mycket alkohol för att fira den dag det hade kommit ut... Sån är jag.)
Frukostdags nu.
(Om Nötknäppar-narcissister däremot skulle få lov att tenta om skulle jag dricka hysteriskt mycket alkohol för att fira den dag det hade kommit ut... Sån är jag.)
Frukostdags nu.
Graviditet, rödvinsdrickande och fosterdiagnostik...
Läser på någon Expressensida, "Allt om barn", att den brittiska motsvarigheten till Socialstyrelsen, National Institute of Health and Clinical Excellence, fundrar på att ändra riktlinjerna vad gäller graviditet och alkoholkonsumtion efter vecka 12. NICE menar att man lätt kan dricka ett glas rött om dagen, graviditeten till trots, och en del människor går givetvis i taket.
Jag anser att allt är okej rent måttligt och för övrigt verkar det liksom gravida kvinnor idag helst borde hållas inspärrade inomhus eftersom allt, precis ALLT är farligt; fet mat, ost, mejeriprodukter, för mager mat, vegetarisk mat, luften de andas, att bära en stol från punkt a till punkt b är livsfarligt. Kort sagt verkar en graviditet ha blivit en slags kvinnosjukdom under nio månaders tid. Nio månader då kvinnan helst av allt verkar ska ha slutat leva helt och hållet för att inte riskera skador på fostret eller missfall.
Lev och låt leva, säger jag, och fundrar samtidigt - ursäkta om det blir snurrigt, jag är jättetrött - på det där med fosterdiagnostik. Jag och mina syskon skulle inte ha suttit här idag om min mor upptäckt något skevt då hon kromosomkollade oss. Själv har jag alla planer i världen på att tvinga mig till fostervattensprov på de barn jag funderar på att föda. Rätt eller fel?
För att vara frank: Nej, jag anser inte att det är fel att abortera ett foster med t.ex. ryggmärgsbråck, Downs syndrom eller annan kromosomrubbning. Inte heller anser jag att det är fel att stoppa en graviditet om man på förhand kan säga att fostret inte kommer att födas helt och friskt. "Hitler-resonemang", anser vissa, men jag resonerar så här:
Rent spontant: Jag har inte den energi som krävs för att ta hand om ett barn med lättare - eller svårare - handikapp, varken mentala eller fysiska diton. Att abortera ett sådant foster är
a) inte ansvarslöst eftersom det vore fruktansvärt ansvarslöst att föda ett barn till världen och sedan inte engagera sig i det som sig bör och
b) inte ett hån mot de människor som väljer att behålla ett barn med Downs syndrom eller liknande. Heder åt dessa som helt enkelt ORKAR engagera sig.
På samma gång som folk vill förbjuda aborter av sådana slag skriker folk efter aktiv dödshjälp. Vilket är viktigast, tycker ni? För mig är det solklart: Låt mig abortera ett barn som inte är "normalt", och låt mig ha samma rätt att bestämma över mitt eget - eller min i någon ruggig demenssjukdom svårt sjuka mors - liv.
Jag anser att allt är okej rent måttligt och för övrigt verkar det liksom gravida kvinnor idag helst borde hållas inspärrade inomhus eftersom allt, precis ALLT är farligt; fet mat, ost, mejeriprodukter, för mager mat, vegetarisk mat, luften de andas, att bära en stol från punkt a till punkt b är livsfarligt. Kort sagt verkar en graviditet ha blivit en slags kvinnosjukdom under nio månaders tid. Nio månader då kvinnan helst av allt verkar ska ha slutat leva helt och hållet för att inte riskera skador på fostret eller missfall.
Lev och låt leva, säger jag, och fundrar samtidigt - ursäkta om det blir snurrigt, jag är jättetrött - på det där med fosterdiagnostik. Jag och mina syskon skulle inte ha suttit här idag om min mor upptäckt något skevt då hon kromosomkollade oss. Själv har jag alla planer i världen på att tvinga mig till fostervattensprov på de barn jag funderar på att föda. Rätt eller fel?
För att vara frank: Nej, jag anser inte att det är fel att abortera ett foster med t.ex. ryggmärgsbråck, Downs syndrom eller annan kromosomrubbning. Inte heller anser jag att det är fel att stoppa en graviditet om man på förhand kan säga att fostret inte kommer att födas helt och friskt. "Hitler-resonemang", anser vissa, men jag resonerar så här:
Rent spontant: Jag har inte den energi som krävs för att ta hand om ett barn med lättare - eller svårare - handikapp, varken mentala eller fysiska diton. Att abortera ett sådant foster är
a) inte ansvarslöst eftersom det vore fruktansvärt ansvarslöst att föda ett barn till världen och sedan inte engagera sig i det som sig bör och
b) inte ett hån mot de människor som väljer att behålla ett barn med Downs syndrom eller liknande. Heder åt dessa som helt enkelt ORKAR engagera sig.
På samma gång som folk vill förbjuda aborter av sådana slag skriker folk efter aktiv dödshjälp. Vilket är viktigast, tycker ni? För mig är det solklart: Låt mig abortera ett barn som inte är "normalt", och låt mig ha samma rätt att bestämma över mitt eget - eller min i någon ruggig demenssjukdom svårt sjuka mors - liv.
Sådär riktigt bra...
...vet man bara att det är när verkligheten överträffar historien.
Words of wisdom in deed och nu ska jag ta en dusch innan jag ska dejta Chrille och Jeff för lagomlunch på Stämgaffeln.
Jag har varit vaken sedan innan fem, men who cares... Ibland är det skönt att vakna tidigt.
Words of wisdom in deed och nu ska jag ta en dusch innan jag ska dejta Chrille och Jeff för lagomlunch på Stämgaffeln.
Jag har varit vaken sedan innan fem, men who cares... Ibland är det skönt att vakna tidigt.
Den klassiska kuklösheten...
Är det något jag alltid haft svårt för vad gäller människor är det två slags människotyper. Eller nej, hur många som helst, säkert, men jag tänker ta upp två särskilda sådana.
Den första gruppen människor, låt mig kalla dem Nötknäppar-narcissister, baserat dels på deras uptight way of acting och inte minst deras narcissistiska drag. För det första är det narcissistiska personlighetsdraget som sådant relativt svårhanterligt. En person som lever i någon slags villfarelse där han eller hon lider av total hybris, saknar empatisk förmåga och i mångt och mycket i sin självförhävelse fungerar som en bulldozer.
Missförstå mig inte; det är en sak att veta sig vara bra på en sak, DE FACTO BRA, och en helt annan sak att TRO sig vara Den Ultimata Människan. På andra människors bekostnad. Människor av den typen äcklar mig något så infernaliskt. Jag VET vad jag är bra på - och vad jag är sämre på, men att förhäva mig själv genom att konstant nedvärdera andra människor, det finns liksom inte i min värdsbild och vad tjänar jag på det? Respekt? Knappast.
Om det är något jag lärt mig - trots en ännu icke avklarad akademisk examen - är det att aldrig, aldrig räkna bort människor baserat på utbildning, klass, kön eller hudfärg. Det behöver inte spela någon roll om en människa har doktorerat i kärnfysik, statsekonomi eller något annat überavancerat: Den personen kan vara så mycket mindre bildad och intelligent än en människa som harvat på SSAB hela sitt liv. För att kunna lära sig saker måste man kunna öppna upp för andra människors helt ovärderliga källa av kunskap, erfarenheter och värderingar. Nötknäppar-narcissister klarar inte av sådant, utan bedömer folk utifrån examina, ålder eller Gud vet vad sådana människor finner på för att förhäva sig själva.
Den andra gruppen jag inte tål är helt kuklösa människor. Folk som helt saknar stake nog att stå upp för sig själva och sina tabbar. Jag tabbar mig, ofta och ibland medvetet. Det händer att jag säger saker om och till människor, saker jag sedan grimaserar panikslaget över och funderar på om just DEN grodan var tvungen att skutta ur käften på mig.
Men, sagt är sagt och gjort är gjort, och det mest rakryggade som återstår att göra är att svälja skammen eller åtminstone försonas med den och stå för vad man gjort och kanske be om ursäkt. Dåliga lögner gör ingen skada ogjord, tvärtom. En dålig lögn to cover something up är ofta långt mer kränkande än själva handlingen i sig. Dessutom vet de flesta människor hur den beryktade Djungeltelegrafen funkar: Bättre än alla medier ever. Att bli "påkommen" med något jag valt att dölja just to save my own ass är SÅ genant. Vad än värre är: Tabbar som intresserar andra kommer ALLTID ut.
Just de här två människotyperna - och nu ska jag gå mot Bamses alla teorier - skulle behöva en mamma eller pappa som ställde dem i skamvrån med rumpan bar och spankade loss tills dessa kids (vilket de är, oavsett ålder...) insett vikten av hyfs, sunt förnuft och ett korrekt, moget beteende utan förtryckartendenser, mobbingstuk och vad som är konstruktivt och icke.
Pinsamt, hörrni, riktigt jävla PINSAMT. Jag hoppas att människor likt dessa har vett nog att skämmas. Skämmas. Om jag hade varit förälder till en sådan människa hade jag skämts ögonen ur mig. Jag hoppas att det går in någonstans.
Den första gruppen människor, låt mig kalla dem Nötknäppar-narcissister, baserat dels på deras uptight way of acting och inte minst deras narcissistiska drag. För det första är det narcissistiska personlighetsdraget som sådant relativt svårhanterligt. En person som lever i någon slags villfarelse där han eller hon lider av total hybris, saknar empatisk förmåga och i mångt och mycket i sin självförhävelse fungerar som en bulldozer.
Missförstå mig inte; det är en sak att veta sig vara bra på en sak, DE FACTO BRA, och en helt annan sak att TRO sig vara Den Ultimata Människan. På andra människors bekostnad. Människor av den typen äcklar mig något så infernaliskt. Jag VET vad jag är bra på - och vad jag är sämre på, men att förhäva mig själv genom att konstant nedvärdera andra människor, det finns liksom inte i min värdsbild och vad tjänar jag på det? Respekt? Knappast.
Om det är något jag lärt mig - trots en ännu icke avklarad akademisk examen - är det att aldrig, aldrig räkna bort människor baserat på utbildning, klass, kön eller hudfärg. Det behöver inte spela någon roll om en människa har doktorerat i kärnfysik, statsekonomi eller något annat überavancerat: Den personen kan vara så mycket mindre bildad och intelligent än en människa som harvat på SSAB hela sitt liv. För att kunna lära sig saker måste man kunna öppna upp för andra människors helt ovärderliga källa av kunskap, erfarenheter och värderingar. Nötknäppar-narcissister klarar inte av sådant, utan bedömer folk utifrån examina, ålder eller Gud vet vad sådana människor finner på för att förhäva sig själva.
Den andra gruppen jag inte tål är helt kuklösa människor. Folk som helt saknar stake nog att stå upp för sig själva och sina tabbar. Jag tabbar mig, ofta och ibland medvetet. Det händer att jag säger saker om och till människor, saker jag sedan grimaserar panikslaget över och funderar på om just DEN grodan var tvungen att skutta ur käften på mig.
Men, sagt är sagt och gjort är gjort, och det mest rakryggade som återstår att göra är att svälja skammen eller åtminstone försonas med den och stå för vad man gjort och kanske be om ursäkt. Dåliga lögner gör ingen skada ogjord, tvärtom. En dålig lögn to cover something up är ofta långt mer kränkande än själva handlingen i sig. Dessutom vet de flesta människor hur den beryktade Djungeltelegrafen funkar: Bättre än alla medier ever. Att bli "påkommen" med något jag valt att dölja just to save my own ass är SÅ genant. Vad än värre är: Tabbar som intresserar andra kommer ALLTID ut.
Just de här två människotyperna - och nu ska jag gå mot Bamses alla teorier - skulle behöva en mamma eller pappa som ställde dem i skamvrån med rumpan bar och spankade loss tills dessa kids (vilket de är, oavsett ålder...) insett vikten av hyfs, sunt förnuft och ett korrekt, moget beteende utan förtryckartendenser, mobbingstuk och vad som är konstruktivt och icke.
Pinsamt, hörrni, riktigt jävla PINSAMT. Jag hoppas att människor likt dessa har vett nog att skämmas. Skämmas. Om jag hade varit förälder till en sådan människa hade jag skämts ögonen ur mig. Jag hoppas att det går in någonstans.
Och det där gick ju rätt så... Bra.
MKV-examinationen, alltså. Jag har lidit av - enligt mig själv - befogad hybris gällande min intelligens och briljans. I rock. Jag firade det hela med att sitta drygt tre timmar på Kåren och läsa färdigt "Så arbetar en journalist" och fick tack vare det en huvudvärk som inte var - ÄR - av denna värld. Sedan klippte jag av mig håret och ser nu ut som en mellanstadielärare som inriktat sig på idrott och då i synnerhet typ orientering. I skrivande stund har jag ännu inte bestämt mig om jag är nöjd eller inte.
Nu är det middagsdags och vem älskar inte micromat? Idag ORKAR jag helt enkelt inte! Ska ta en pluggpaus på några timmar och sedan most likely möta upp Chrille och Jeff på skolan och läsa vidare... Har två böcker kvar, typ, men det känns liksom det är funkis ändå. När jag väl gett mig fan på något brukar det reda sig.
Apropå det tror jag att min micro börjar närma sig den värdnadsvärda åldern av 65, ni vet då de flesta går i pension. Slutsats? Tre år för en micro är jämställt med 65 år för en människa.
Nu är det middagsdags och vem älskar inte micromat? Idag ORKAR jag helt enkelt inte! Ska ta en pluggpaus på några timmar och sedan most likely möta upp Chrille och Jeff på skolan och läsa vidare... Har två böcker kvar, typ, men det känns liksom det är funkis ändå. När jag väl gett mig fan på något brukar det reda sig.
Apropå det tror jag att min micro börjar närma sig den värdnadsvärda åldern av 65, ni vet då de flesta går i pension. Slutsats? Tre år för en micro är jämställt med 65 år för en människa.
Ett jävla lustigt djur...
Igår morse drömde jag... Ja, en av de vidrigaste drömmarna någonsin; Fia fick huvudet bortskjutet av en amerikansk tjej som ville köra min bil. Man såg liksom hur hjärnsubstansen sprutade över asfalten... Lars hemifrån hade fått typ halva sidan bortsliten så när läkaren försökte rädda livet på honom lossnade helt sonika ena hälften. Oona i sin tur hade blivit klämd i min bil, där den där amerikanska tjejen helt enkelt hade gjort den platt. Bilen, alltså. Däremellan låg Oona, tvärs över baksätet med huvudet genom ena bakrutan och fötterna stickandes ut genom den andra. Hennes hals hölls samman av bara en enda liten skinnslamsa och - hur det nu kan vara möjligt, äsch, det var en dröm - hennes skrik av dödsångest var typ det enda som hördes på den parkering drömmen utspelade sig.
Hur vidrigt som helst, verkligen.
Så till det lustiga...
I natt har jag drömt följande:
Jag var inte kvar i Piteå, men ändå var jag det, trots att miljön var liksom Örebro. Sofia och jag - Hemma-Sofia - hade bestämt att vi skulle träffas på krogen, ta några öl och catch up. När vi kommer till krogen, vilken av någon anledning var ett ställe i Örebro som heter Orlando och där jag aldrig tidigare varit, går Sofia omedelbart på toaletten och jag blir lämnad ensam i rummet som påminde om ett av rummen på caféet Blå Lotus i Stockholm. En tjej vinglar fram till mig och ser ut liksom hon är på väg att kräkas. Jag knuffar undan henne, säger att hon fanimej får gå på toaletten om hon ska kräkas... I hörnet av rummet står redan två män, och bägge spyr i två bäckenliknande plastflaskor. Tjejen kryper under det låga bordet och kräks under det istället. Så tittar hon upp, ler mot mig och tackar för hjälpen.
När Sofia kommer tillbaka från toaletten är jag i det närmaste panikslagen och säger att vi måste gå, så enkelt är det. Jag ska hem, bära eller brista. Vi börjar gå mot hotellrummet jag bokat och plötsligt är vi i en stad jag faktiskt inte kan identifiera, men jag har drömt om den hur många gånger som helst och jag gillar den. I den här drömmen gillar jag den inte. Jag tvingar Sofia att hjälpa mig byta hotell och plötsligt ligger hotellet i Öjebyn, och hey, det är inte Örebro, i alla fall. Vid det laget är jag lämnad ensam men jag känner att jag inte kan stanna på det hotellet heller. Istället ringer jag efter en taxi och börjar plocka ihop mina saker.
Då taxin anländer har jag insett att jag faktiskt bodde där, i Öjebyn, och att jag inte skulle hinna packa ihop allt. Jag tänker att "skit samma" och hoppas trots det in i taxin och börjar wappa för att hitta billiga vandrarhem. Vid det laget har jag insett att jag inte har råd med ytterligare ett hotell. Vandrarhemmet på stan i Piteå är för dyrt, men så kommer jag ihåg att Jeff bor på ridklubben. Alltså åker jag dit och eftersom jag är medlem i STF kostar ett rum där bara 150 spänn. Taget.
Morgonen därpå är jag... Någon annanstans och Oona har ett café i anslutning till... Något, typ mitt hem men ändå inte. Jag är väldigt olustig i kroppen och måste berätta för alla om den sjuka drömmen jag hade härom natten. (Se absolut högst upp. Ja, jag berättar alltså om den dröm jag drömde igår natt i den dröm jag drömde i natt...)
Till mamma hinner jag inte berätta hela drömmen, den blir sporadisk då vi bägge blir jagade av en geting och till slut stänger vi in oss i ett av sovrummen hemma i Gagnef, trots att det huset i drömmen inte varit bebott på hur länge sedan som helst. Slut dröm and here I am.
Det finns verkligen drömmar som tvärsätter sig. För exakt en månad sedan bloggade jag om en annan sådan där dröm som jag inte lyckades undfly.
Människan är i sanning ett jävla lustigt djur.
Nu ska jag duscha och göra mig redon inför examinationen. Later y'all!
Hur vidrigt som helst, verkligen.
Så till det lustiga...
I natt har jag drömt följande:
Jag var inte kvar i Piteå, men ändå var jag det, trots att miljön var liksom Örebro. Sofia och jag - Hemma-Sofia - hade bestämt att vi skulle träffas på krogen, ta några öl och catch up. När vi kommer till krogen, vilken av någon anledning var ett ställe i Örebro som heter Orlando och där jag aldrig tidigare varit, går Sofia omedelbart på toaletten och jag blir lämnad ensam i rummet som påminde om ett av rummen på caféet Blå Lotus i Stockholm. En tjej vinglar fram till mig och ser ut liksom hon är på väg att kräkas. Jag knuffar undan henne, säger att hon fanimej får gå på toaletten om hon ska kräkas... I hörnet av rummet står redan två män, och bägge spyr i två bäckenliknande plastflaskor. Tjejen kryper under det låga bordet och kräks under det istället. Så tittar hon upp, ler mot mig och tackar för hjälpen.
När Sofia kommer tillbaka från toaletten är jag i det närmaste panikslagen och säger att vi måste gå, så enkelt är det. Jag ska hem, bära eller brista. Vi börjar gå mot hotellrummet jag bokat och plötsligt är vi i en stad jag faktiskt inte kan identifiera, men jag har drömt om den hur många gånger som helst och jag gillar den. I den här drömmen gillar jag den inte. Jag tvingar Sofia att hjälpa mig byta hotell och plötsligt ligger hotellet i Öjebyn, och hey, det är inte Örebro, i alla fall. Vid det laget är jag lämnad ensam men jag känner att jag inte kan stanna på det hotellet heller. Istället ringer jag efter en taxi och börjar plocka ihop mina saker.
Då taxin anländer har jag insett att jag faktiskt bodde där, i Öjebyn, och att jag inte skulle hinna packa ihop allt. Jag tänker att "skit samma" och hoppas trots det in i taxin och börjar wappa för att hitta billiga vandrarhem. Vid det laget har jag insett att jag inte har råd med ytterligare ett hotell. Vandrarhemmet på stan i Piteå är för dyrt, men så kommer jag ihåg att Jeff bor på ridklubben. Alltså åker jag dit och eftersom jag är medlem i STF kostar ett rum där bara 150 spänn. Taget.
Morgonen därpå är jag... Någon annanstans och Oona har ett café i anslutning till... Något, typ mitt hem men ändå inte. Jag är väldigt olustig i kroppen och måste berätta för alla om den sjuka drömmen jag hade härom natten. (Se absolut högst upp. Ja, jag berättar alltså om den dröm jag drömde igår natt i den dröm jag drömde i natt...)
Till mamma hinner jag inte berätta hela drömmen, den blir sporadisk då vi bägge blir jagade av en geting och till slut stänger vi in oss i ett av sovrummen hemma i Gagnef, trots att det huset i drömmen inte varit bebott på hur länge sedan som helst. Slut dröm and here I am.
Det finns verkligen drömmar som tvärsätter sig. För exakt en månad sedan bloggade jag om en annan sådan där dröm som jag inte lyckades undfly.
Människan är i sanning ett jävla lustigt djur.
Nu ska jag duscha och göra mig redon inför examinationen. Later y'all!
Det där med att kissa...
Av någon anledning har jag hamnat i någon slags propagandasituation, i vilken folk propagerar på det alldeles övernormala med att kissa. Grejen är bara den, att jag klarar tamejfan inte av att kissa framför folk. Jag menar, det är en grej om jag är på krogen eller på fest, jag är litet på lyset och någon vill följa med för det där obligatoriska tjejsnacket på muggen. Då funkar det. Men rent spontant, att typ vara ute och åka bil och verkligen verkligen vara sådär sjukt kissnödig... Alltså, att stanna bilen och gå ut för att kissa, jag är ledsen, men det funkar inte för mig. Jag skulle skämmas ihjäl, jag som har svårt för att gå på toaletten ens på skolan. Är jag den enda med det här resonemanget?!
Jag säger inte att det är äckligt att kissa, menar, come on, alla GÖR det ju, inte sant? Men måste man ta det där med kisseriet så pass långt som till en offentlig grej? En av killarna i klassen berättar att han och grabbarna brukar dra fram grejen och kissa tillsammans för att släcka lägerelden; åter någon annan stör sig inte på det där med att kissa ihop. Tillsammans.
Är det här någon slags norrlandssyn på att kissa? Att det är helt okej att skvätta precis var som helst? Mitt i skogen bara för att? Pinka med polarna?
MÅSTE jag lära mig att kissa publikt?! *garvar* Kanske är det någon slags hämningssläppare, eller så är jag bara i norrland, jag vet inte riktigt. Och varför skäms tjejer mer för att kissa än vad killar gör?!
Usch, jag måste verkligen sluta skämmas för så otroligt många grejer. Snacka om att begränsa sig själv...
Nu ska jag... Göra allt annat än att läsa kurslitteratur. Jag löser det litet senare.
Jag säger inte att det är äckligt att kissa, menar, come on, alla GÖR det ju, inte sant? Men måste man ta det där med kisseriet så pass långt som till en offentlig grej? En av killarna i klassen berättar att han och grabbarna brukar dra fram grejen och kissa tillsammans för att släcka lägerelden; åter någon annan stör sig inte på det där med att kissa ihop. Tillsammans.
Är det här någon slags norrlandssyn på att kissa? Att det är helt okej att skvätta precis var som helst? Mitt i skogen bara för att? Pinka med polarna?
MÅSTE jag lära mig att kissa publikt?! *garvar* Kanske är det någon slags hämningssläppare, eller så är jag bara i norrland, jag vet inte riktigt. Och varför skäms tjejer mer för att kissa än vad killar gör?!
Usch, jag måste verkligen sluta skämmas för så otroligt många grejer. Snacka om att begränsa sig själv...
Nu ska jag... Göra allt annat än att läsa kurslitteratur. Jag löser det litet senare.
Helg på riktigt...
Japp, nu jävlar. Har insett att "Svenska favoriter" kör schlagerkvällar fredag och lördag och jag stormtrivs. Under tiden har grannen ovanför precis dragit igång förfesten, kan jag höra, och jag kokar pasta eftersom man inte kan leva på kärlighet allena. Mycket studentskt: pasta, tomatsås och rödvin. Helt funkis idag, dock. Och, en ny insikt: Tänk att det var så här det var att ha det hyfsat städat i en hel vecka! Jag har till och med kunnat BO här! UTAN ångest för att komma hem. Ballt.
Om en timme "Idol", mer rödvin, choklad och Magnus. Hur Svensson och i andras ögon tristessen personifierad men hell, I like it. Så tråkig och lillgammal är jag.
Om en timme "Idol", mer rödvin, choklad och Magnus. Hur Svensson och i andras ögon tristessen personifierad men hell, I like it. Så tråkig och lillgammal är jag.
För er som ännu inte sett denna...
Jag tycker att det här är på tok för sant och jag är ändå ett barn of the 80's...
Till alla barn som överlevde 60 - och 70 - talet
Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!
För att...
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka nedför någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstations, Nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n. Inget surroundljud, CD-spelare, MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN.
Vi hade VÄNNER och dem fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen.
OTROLIGT ELLER HUR?
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så GRATTIS! Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på: Berätta för dina barn hur modiga och (lyckliga) deras föräldrar var
Till alla barn som överlevde 60 - och 70 - talet
Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese-dressing samt åt tonfisk direkt ur burken, men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagd på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade.
Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för det!!
För att...
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka nedför någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstations, Nindendos, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n. Inget surroundljud, CD-spelare, MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN.
Vi hade VÄNNER och dem fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen.
OTROLIGT ELLER HUR?
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!
Denna generation har faktisk fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!
Om du är en av dem så GRATTIS! Du kanske vill dela med dig av detta till andra som som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??
Och när du ända håller på: Berätta för dina barn hur modiga och (lyckliga) deras föräldrar var
Råttatouille - ett hot mot råttsverige
Nu råder det nyhetstorka i landet och moralpaniken har gått över styr. På Aftonbladet hittar jag den här artikeln. Jag vet inte vad jag ska säga, vet inte vad jag ska skriva, annat än "Hjälp, var är världen på väg?"
Och i typ Expressen kan man göra ett webbtest om Britney Spears skandaler det senaste året.
Jag tror inte att det har hänt så mycket i Sverige.
På hemmaplan har jag i alla fall fått iväg intervjuanalysen och artikeln från helvetet. Nu ska jag duscha, städa och fixa lunch. Sedan är det helg, typ. En helg under vilken jag lär läsa kurslitteratur.
Och i typ Expressen kan man göra ett webbtest om Britney Spears skandaler det senaste året.
Jag tror inte att det har hänt så mycket i Sverige.
På hemmaplan har jag i alla fall fått iväg intervjuanalysen och artikeln från helvetet. Nu ska jag duscha, städa och fixa lunch. Sedan är det helg, typ. En helg under vilken jag lär läsa kurslitteratur.
Kvinnojourshelvetesartikel och spontanspya...
Okej, here goes. Det är trots allt fredag.
INTERVJUN IGÅR GICK KÄPPRÄTT ÅT HELVETE OCH JAG HAR SUTTIT SEDAN TAMEJFAN NOLLÅTTA OCH FÖRSÖKT SKRIVA EN ARTIKEL OM KVINNOJOUREN FRÅN HELVETET I PITEÅ OCH DET FUNKAR INTE. INGENTING FUNKAR TAMEJFAN EFTERSOM JAG LIKA GÄRNA HADE KUNNAT RIPPA ALLT, PRECIS ALLT, FRÅN TYP BRÅ ELLER ROKS ELLER VILKEN SOM HELST JÄVLA FEMÅRING PÅ STAN OCH EFTERSOM JAG TROTS ALLT VILL ANVÄNDA MIG AV MINA ANTECKNINGAR FRÅN INTERVJUN ÄR JAG ÄNNU MER FAST OCH LOST OCH LÅST INTE MINST. JAG KOMMER INTE PÅ NÅGOT BRA UPPLÄGG, FORMEN SKITER SIG OCH JAG KAN FÖR MITT LIV INTE ENS TRYCKA FRAM EN JÄVLA MELLANRUBRIK OCH BYTA STYCKE. JAG VILL BARA BLI KLAR KLAR KLAR MED DEN HÄR SKITEN OCH DESSUTOM TITTADE JAG PÅ EXEMPELTENTAN VI FICK SKICKAD TILL OSS OCH JAG INSER ATT JAG INTE ENS KAN SVARA PÅ DE FRÅGOR FRÅN DEN LITTERATUR JAG FAKTISKT HAR LÄST OCH SÅ SÄGER HON ATT DET BARA ÄR ATT ANVÄNDA HUVUDET MEN VILKET JÄVLA HUVUD DÅ?! DET ÄR GRÅTT OCH DET ÄR KALLT SOM FAN OCH JAG SKULLE BEHÖVA:
- TVÄTTA.
- STÄDA.
- DUSCHA.
- DRICKA SPRIT.
ISTÄLLET SITTER JAG HEMMA, ÄR TOTALT ONÖDIG I SKRIVANDEÅNGESTEN OCH HINKAR I MIG OBSCENA MÄNGDER KAFFE OCH HAR FÅTT FÖR MIG ATT ALLT GÅR MYCKET BÄTTRE OM JAG RÖKER OCH DET I SIG ÄR SÅ JÄVLA ONÖDIGT MEN KANSKE SÅ JAG FUNKAR EFTERSOM DET ÄR TENTAPERIOD OCH OM DET ÄR VAD SOM KRÄVS - ATT JAG RÖKER FÖR ATT SAMLA TANKARNA - SO BE IT. TENTAPERIODEN VARAR INTE FÖR EVIGT OCH DÅ KAN JAG GE FAN I ATT RÖKA EFTER DET OCH DET KOMMER ATT GÅ ALLDELES LYSANDE FÖR TROTS ALLT ÄR DET ASVIDRIGT ATT RÖKA OCH DEN SOM SÄGER ANNAT ÄR DUM I HUVUDET.
OCH JAG SNORAR - IGEN. OCH HAR HUVUDVÄRK - IGEN. OCH SMÅONT I HALSEN - IGEN. OCH NÄR I HELVETE SKA JAG FÅ BLI TIPP TOPP NOG FÖR ATT TRÄNA? DET ÄR LIKSOM INGEN IDÉ ATT FARA OCH TRÄNA NÄR KROPPEN VÄRKER OCH HUVUDET ÄR ETT ENDA BOMULLSLUDD OCH DET KOMMER ATT GÖRA ATT JAG BLIR TJOCK IGEN OCH JAG VILL VERKLIGEN INTE BLI TJOCK IGEN EFTERSOM JAG HATAR MIG SJÄLV NÄR JAG BLIR FÖR TJOCK.
ÅÅÅÅH, PSYKBRYT!!
Nu ska jag skriva igen.
INTERVJUN IGÅR GICK KÄPPRÄTT ÅT HELVETE OCH JAG HAR SUTTIT SEDAN TAMEJFAN NOLLÅTTA OCH FÖRSÖKT SKRIVA EN ARTIKEL OM KVINNOJOUREN FRÅN HELVETET I PITEÅ OCH DET FUNKAR INTE. INGENTING FUNKAR TAMEJFAN EFTERSOM JAG LIKA GÄRNA HADE KUNNAT RIPPA ALLT, PRECIS ALLT, FRÅN TYP BRÅ ELLER ROKS ELLER VILKEN SOM HELST JÄVLA FEMÅRING PÅ STAN OCH EFTERSOM JAG TROTS ALLT VILL ANVÄNDA MIG AV MINA ANTECKNINGAR FRÅN INTERVJUN ÄR JAG ÄNNU MER FAST OCH LOST OCH LÅST INTE MINST. JAG KOMMER INTE PÅ NÅGOT BRA UPPLÄGG, FORMEN SKITER SIG OCH JAG KAN FÖR MITT LIV INTE ENS TRYCKA FRAM EN JÄVLA MELLANRUBRIK OCH BYTA STYCKE. JAG VILL BARA BLI KLAR KLAR KLAR MED DEN HÄR SKITEN OCH DESSUTOM TITTADE JAG PÅ EXEMPELTENTAN VI FICK SKICKAD TILL OSS OCH JAG INSER ATT JAG INTE ENS KAN SVARA PÅ DE FRÅGOR FRÅN DEN LITTERATUR JAG FAKTISKT HAR LÄST OCH SÅ SÄGER HON ATT DET BARA ÄR ATT ANVÄNDA HUVUDET MEN VILKET JÄVLA HUVUD DÅ?! DET ÄR GRÅTT OCH DET ÄR KALLT SOM FAN OCH JAG SKULLE BEHÖVA:
- TVÄTTA.
- STÄDA.
- DUSCHA.
- DRICKA SPRIT.
ISTÄLLET SITTER JAG HEMMA, ÄR TOTALT ONÖDIG I SKRIVANDEÅNGESTEN OCH HINKAR I MIG OBSCENA MÄNGDER KAFFE OCH HAR FÅTT FÖR MIG ATT ALLT GÅR MYCKET BÄTTRE OM JAG RÖKER OCH DET I SIG ÄR SÅ JÄVLA ONÖDIGT MEN KANSKE SÅ JAG FUNKAR EFTERSOM DET ÄR TENTAPERIOD OCH OM DET ÄR VAD SOM KRÄVS - ATT JAG RÖKER FÖR ATT SAMLA TANKARNA - SO BE IT. TENTAPERIODEN VARAR INTE FÖR EVIGT OCH DÅ KAN JAG GE FAN I ATT RÖKA EFTER DET OCH DET KOMMER ATT GÅ ALLDELES LYSANDE FÖR TROTS ALLT ÄR DET ASVIDRIGT ATT RÖKA OCH DEN SOM SÄGER ANNAT ÄR DUM I HUVUDET.
OCH JAG SNORAR - IGEN. OCH HAR HUVUDVÄRK - IGEN. OCH SMÅONT I HALSEN - IGEN. OCH NÄR I HELVETE SKA JAG FÅ BLI TIPP TOPP NOG FÖR ATT TRÄNA? DET ÄR LIKSOM INGEN IDÉ ATT FARA OCH TRÄNA NÄR KROPPEN VÄRKER OCH HUVUDET ÄR ETT ENDA BOMULLSLUDD OCH DET KOMMER ATT GÖRA ATT JAG BLIR TJOCK IGEN OCH JAG VILL VERKLIGEN INTE BLI TJOCK IGEN EFTERSOM JAG HATAR MIG SJÄLV NÄR JAG BLIR FÖR TJOCK.
ÅÅÅÅH, PSYKBRYT!!
Nu ska jag skriva igen.
Paltromantik?
Och Magnus, den lille romantikern, undrar om han ska komma förbi efter plugget och ta med sig palt. Kan jag annat än säga jatack? Jag har liksom aldrig käkat palt och jag vet absolut inte om rödvin går ihop med det, men what the heck... Palt it is och ja, jag är verkligen i norra delarna av Sverige.
Min intervju idag gick... Sådär. No more to it. Dessutom är jag förkylningstung i huvudet men tänkte kurera det med en Panodil eller två. Kanske borde ta en dusch också. Sådant har jag inte gjort sedan gårdagen. Yeah, I think it's about time...
Min intervju idag gick... Sådär. No more to it. Dessutom är jag förkylningstung i huvudet men tänkte kurera det med en Panodil eller två. Kanske borde ta en dusch också. Sådant har jag inte gjort sedan gårdagen. Yeah, I think it's about time...
Morgonen som Gud glömde...
*gäspar stort*
Verkligen en sådan där morgon då jag vaknar och rent spontant faller tillbaka åtta, nio år i tiden och bestämmer mig för att skolka från skolan. Som om någon skulle bry sig om huruvida Lisa skolkar eller ej, liksom. Inte i dag, inte. När jag var sexton, jo, men no longer. Så jag masar mig upp ur sängen och inser att det är för grått ute för att jag ska orka duscha. För grått ute för att jag ska orka typ koka kaffe. (Och för litet kaffe kvar i kaffebruken för att jag ska kunna göra kaffe = för lat för att sträcka mig upp till över fläkten-hyllan och ta fram ett nytt kaffepaket)
Så slår det mig: Jag KAN inte skolka. KAN inte ge fan i att gå till skolan, och är jag redan vaken, ja då så. Sannolikheten att jag ska somna om är minimal. Kom tillbaka efter lunch om jag ska sova, okey?
Idag blir en sådan där "nu-ska-jag-beta-av-all-nödvändig-skit-och-sedan-fara-hem-till-sängen"-dag. Grejen är bara att dagen redan på förhand känns hur lång som helst...
Och vad gäller den där "Bevara äktenskapet"-kampanjen ska jag först och främst tillägga att jag om någon knappast är mot homoäktenskap i kyrkan: Min Gud är helt okej med sådant och ställer sig snarare frågande till varför folk inte insett det tidigare. Vad jag tycker är så lustigt med den kampanjen är RFSL som vill att kampanjen ska förbjudas och censureras: Kom igen, det står inte "En pedofil är också människa" eller "Låt Göran, 43, knulla din dotter" någonstans. Sådant hade väckt en grym folkstorm och det hela hade varit såväl förbjudet och censurerat i ett nafs.
Handlar det om att RFSL anser det traditionella, heterosexuella äktenskapet och kärnfamiljen vara stötande? Något att förskona gemene man från? En sådan åsikt eller tankegång är om något skrämmande. Precis lika skrämmande som om alla heterosexuella människor skulle gå man ur huse och proklamera att homosexualitet är en styggelse och att sådant borde om inte förbjudas så i alla fall censureras.
En vinkel klart värd att ta i beaktande, tycker jag.
Nu måste jag verkligen rusa... Fan, varför gör jag så här? Bloggar utan att ens ha börjat dagen och inser sedan att "Shit, nu kommer jag för sent och nu HINNER jag inte duscha heller!"
Verkligen en sådan där morgon då jag vaknar och rent spontant faller tillbaka åtta, nio år i tiden och bestämmer mig för att skolka från skolan. Som om någon skulle bry sig om huruvida Lisa skolkar eller ej, liksom. Inte i dag, inte. När jag var sexton, jo, men no longer. Så jag masar mig upp ur sängen och inser att det är för grått ute för att jag ska orka duscha. För grått ute för att jag ska orka typ koka kaffe. (Och för litet kaffe kvar i kaffebruken för att jag ska kunna göra kaffe = för lat för att sträcka mig upp till över fläkten-hyllan och ta fram ett nytt kaffepaket)
Så slår det mig: Jag KAN inte skolka. KAN inte ge fan i att gå till skolan, och är jag redan vaken, ja då så. Sannolikheten att jag ska somna om är minimal. Kom tillbaka efter lunch om jag ska sova, okey?
Idag blir en sådan där "nu-ska-jag-beta-av-all-nödvändig-skit-och-sedan-fara-hem-till-sängen"-dag. Grejen är bara att dagen redan på förhand känns hur lång som helst...
Och vad gäller den där "Bevara äktenskapet"-kampanjen ska jag först och främst tillägga att jag om någon knappast är mot homoäktenskap i kyrkan: Min Gud är helt okej med sådant och ställer sig snarare frågande till varför folk inte insett det tidigare. Vad jag tycker är så lustigt med den kampanjen är RFSL som vill att kampanjen ska förbjudas och censureras: Kom igen, det står inte "En pedofil är också människa" eller "Låt Göran, 43, knulla din dotter" någonstans. Sådant hade väckt en grym folkstorm och det hela hade varit såväl förbjudet och censurerat i ett nafs.
Handlar det om att RFSL anser det traditionella, heterosexuella äktenskapet och kärnfamiljen vara stötande? Något att förskona gemene man från? En sådan åsikt eller tankegång är om något skrämmande. Precis lika skrämmande som om alla heterosexuella människor skulle gå man ur huse och proklamera att homosexualitet är en styggelse och att sådant borde om inte förbjudas så i alla fall censureras.
En vinkel klart värd att ta i beaktande, tycker jag.
Nu måste jag verkligen rusa... Fan, varför gör jag så här? Bloggar utan att ens ha börjat dagen och inser sedan att "Shit, nu kommer jag för sent och nu HINNER jag inte duscha heller!"
Sju är mer än...
...tre och jag har något att grunna på. Ibland tror jag att min intelligens får sig rejäla törnar, eller snarare upptas min hjärna av intet annat än nästan totalt vakuum och "bells ringing in my ears". Med det inte sagt att det är fel, tvärtom. Man behöver kunna kasta sig från ett moln högt däruppe och veta att man i slutändan kommer att landa mjukare än någonsin och under färden neråt fått den absolut bästa av alla kickar there is. Nå, där är jag inte riktigt än, men resan är målet - som mer än en vettig man sagt.
Just nu: Tvärnöjd med livet. Litet halvstress över examinationerna men jag betar av dem en efter en, något annat har jag inte möjlighet att göra eftersom det inte är jag som bestämmer över dem. Sedan, mitt senaste projekt: Lära mig det här operativsystemet. Därefter, den där konstanta resan som jag absolut inte kan bärga mig inför.
Jaa, jag är nästintill euforisk och det är så skönt. Jag har hittat inte en utan två toppenmän: Allt handlar om kontraster och djup och damn it, sådana ser jag. Hela tiden. SÅ smaskigt.
Just nu: Tvärnöjd med livet. Litet halvstress över examinationerna men jag betar av dem en efter en, något annat har jag inte möjlighet att göra eftersom det inte är jag som bestämmer över dem. Sedan, mitt senaste projekt: Lära mig det här operativsystemet. Därefter, den där konstanta resan som jag absolut inte kan bärga mig inför.
Jaa, jag är nästintill euforisk och det är så skönt. Jag har hittat inte en utan två toppenmän: Allt handlar om kontraster och djup och damn it, sådana ser jag. Hela tiden. SÅ smaskigt.
And baby, I'm on Fedora...
Jao jao. Och ut på nätet har jag lyckats ta mig också. Vad som kvarstår? En hel jävla massa har jag på känn. Nu ska jag leka vidare.
(För övrigt fann jag något nästintill perverst i att sitta iförd kort kjol, fila naglarna och installera ett nytt operativsystem. Än mer perverst blir det när jag manuellt lyckats klura mig ut på nätet. I'm such hottie when it comes to things like this... Yeah yeah. Jag behöver inget sex. Aldrig mer. Jag har tagit mig ut på nätet.)
(För övrigt fann jag något nästintill perverst i att sitta iförd kort kjol, fila naglarna och installera ett nytt operativsystem. Än mer perverst blir det när jag manuellt lyckats klura mig ut på nätet. I'm such hottie when it comes to things like this... Yeah yeah. Jag behöver inget sex. Aldrig mer. Jag har tagit mig ut på nätet.)
Tentaperiod och broken baby...
Vilket ska man börja med?
Min baby är fortfarande trasig, trots att den står i min lägenhet nu. Och går igång. Inget Internet och helt åt helvete fel OS; jag vill verkligen inte köra Vista på den. Blev sugen på att testa Linux och damn it om jag inte ska få det att funka. Eller, jag och jag... Magnus blir det väl. Damn it om inte Magnus ska få det att funka! Ska hitta en tekniker på skolan och be dem reseta min uppkoppling. Kanske kan nätet hoppa igång sedan. Jävla skitnät, LTU, skitnät, hör ni det?!
I övrigt är det full rulle vad gäller examinationerna. Lyckades få in artiklarna dagen innan deadline och ska ha handledning på dem imorgon. Ska även göra en stor intervju med kvinnojouren i Piteå imorgon och sedan rusa hem för att skriva en intervjuanalys och en artikel baserad på intervjun. 14 på fredag är det deadline vad gäller den inlämningen. Måndagen innebär MKV-examination och sedan är det panikplugg till onsdagen då vi har tenta på journalistiken.
Torsdag sedan... Ååh, sweet ledighet. Då ska jag hem. Yes. Hem. Dala-hem och jag plockar med den där Magnus på sightseeing i Dalaland. Det kan nog bli fint, tror jag. Längtar SÅ till höstkalla Gagnef och räknar stenhårt med en tripp till stugan och förhoppningsvis kanske också litet jobb. Det skulle sitta fint i plånkan i december...
Apropå jobb ringde Chefen idag och gav mig jobb över precis hela julen. Schemalagt, från den 20/12 till 5/1. Kanoners och klockrent. Förhoppningsvis kan hon peta dit fler tider och sådant gråter inte jag över. Tvärtom tar jag tacksamt mot allt jobb jag kan få. Och njuter av det. Och precis just nu insåg jag att jag kanske ska höra av mig till Djurajobbet också, höra om de behöver mig över jul... Värt att tänka på, helt klart. Pengar är så jävla gött och jag behöver dem i sanning.
Nu ska jag ringa rätt på Emmelie och Simon och sammanställa kompendiet inför MKV:n imorgon. Snabba puckar här, må jag säga. Ikväll är det träning och så ska jag försöka få Magnus på fall innan läggdags... *flinar* (Eller, om inte annat, försöka få litet hjälp med frågeställningen inför morgondagens besök på kvinnojouren...)
Datadag, Kallaxtripp och bastubad...
Dimdag och nyss frukosterat. Sannas sms väckte oss och tack för det, verkligen. Annars hade jag med störst sannolikhet kunnat sova bort idag också. Min baby ligger i småbitar någonstans i lägenheten, och hårddiskarna är itryckta på Magnus gamlamoderkort. Min baby är död, ja. Min baby saknar fungerande operativsystem och jag ska testa köra Linux istället, bara för att det skulle kännas litet som att visa kuken. Om inte annat så för mig sjäv. Först, tömma skiten på alt jag villha, hur lätt det nu blir; skit sedan sommaren 2006 går inte i en handvändning att strukturera om och kopiera över. Yeah man. Let's rock it.
Sedan hämta Sanna på Kallax kring två och jag lär köra asförsiktigt. Ikväll är det träning och sedan bastubad. Det kan nog bli hur fint som helst. Imorgon sätter tentapluggandet igång på allvar och den första november bär det av hemåt Dlarna för några dagar. Jag tror att det kan bli riktigt bra.
Sedan hämta Sanna på Kallax kring två och jag lär köra asförsiktigt. Ikväll är det träning och sedan bastubad. Det kan nog bli hur fint som helst. Imorgon sätter tentapluggandet igång på allvar och den första november bär det av hemåt Dlarna för några dagar. Jag tror att det kan bli riktigt bra.
Datanördskontraster...
Jag är - som många vet - omåttligt förtjust i kontraster. Det kan handla om sött och salt, mjukt och hårt, fort eller långsamt. Och det kan definitivt handla om absurditeter i kontrast till vardagen i övrigt. Det kan handla om en säng belamrad med datagrejer; ljudkort, moderkort, nätverkskort och Gud vet vad. Kontrasten blir således det nördiga med det där mjuka eller hur man nu vill se det en säng kan innebära. Och det finns något perverst njutningsfullt i att sträcka ut sig på sängen intill de där datapryttlarna, något perverst med att sittandes i sängen blogga med tangentbordet i knät medan Mannen i förhållandet fixar nattmackor.
Ibland är det så frestande att outa saker man egentligen inte ska outa, och ibland är till och med ag romantiskt klyschig utan att avse det. Ibland kan "Liftarens guide till galaxen" vara precis vad som behövs för att få tummen ur. Det är hur nördigt som helst, och jag älskar det. I sanning älskar det.
Perfekt.
Ibland är det så frestande att outa saker man egentligen inte ska outa, och ibland är till och med ag romantiskt klyschig utan att avse det. Ibland kan "Liftarens guide till galaxen" vara precis vad som behövs för att få tummen ur. Det är hur nördigt som helst, och jag älskar det. I sanning älskar det.
Perfekt.
Färdigstädat...
Jag har lyckats med samtliga missions den här veckan; artiklarna klara och inlämnade, ett dygn i Älvdal med Magnus och nu även nystädat. So great. Man kan se mitt golv, till och med. Fascinerande. Jag hade glömt att jag hade ett sådant, och trodde en stund att vad jag gick på var mina skitiga kläder som stelnat till ett golv. Skämt åsido, nu är det rent, hyfsat så i alla fall. Städat, avslappnat och Idol på gång. That'll do, Lisa, that'll do. Imorgon ska jag försöka komma iväg till morgonpasset pump, och sedan är det inget mer med det.
Gårdagen var toppen; smet tidigare från skolan och kunde på så sätt åka innan kvällen med Magnus. Firrade middag, firrade bastun och sedan bara njöt av livets mer och mer goda saker. Det är verkligen liksom en kakburk. En kakburk vars kakor ännu inte gjort mig varken mätt eller illamående, bara sugen på fler. Sjukt, men så kan det gå.
Nu är det bara slappt resten av dygnet. På söndag eller måndag är det nya tag igen. Jag måste boka en intervju med någon. A.s.a.p också.
Gårdagen var toppen; smet tidigare från skolan och kunde på så sätt åka innan kvällen med Magnus. Firrade middag, firrade bastun och sedan bara njöt av livets mer och mer goda saker. Det är verkligen liksom en kakburk. En kakburk vars kakor ännu inte gjort mig varken mätt eller illamående, bara sugen på fler. Sjukt, men så kan det gå.
Nu är det bara slappt resten av dygnet. På söndag eller måndag är det nya tag igen. Jag måste boka en intervju med någon. A.s.a.p också.
30hp retorik, någon?
Insåg att sista datum för anmälningar till VHS var idag och tog tillfället i akt och sökte 30hp retorik i Luleå till nästa termin. Halvfart, kvällstid, och det är nog en grymt nyttig kurs. Förhoppningsvis finns det dessutom tidsrymd nog att leka på... Hittills har då inte de kurser vi läst varit så pass omfattande att jag inte hade hunnit läsa ngt mer därutöver. Dessutom, bäst att passa på nu i ettan, kanske, i fall tvåan blir jobbigare. Vilket den borde bli, eller inte, med tanke på att tvåorna läser tvåan och trean på samma gång eftersom det är så litet att göra. *funderar* Skulle man då kunna säga att den här utbildningen inte är tre år, utan två...? Nå, skit samma. Nu ska jag sova en stund. Tjingeling.
Priset för en gänghora...
Fyra års fängelse och 150.000 i skadestånd. Det är vad det kostar att som kille ha en gänghora att begagna sig av, en tjej som aldrig säger stopp. En dyr leksak, och i och med hovrättens fällande dom mot "Stureplansprofilerna" i tisdags en slags revolution vad gäller det svenska rättsväsendet i våldtäktsmål. För första gången läser jag om hur dessa killar får utstå samma frågor om sitt sexliv som de otaliga tjejer vilka anmäler våldtäkter där gärningsmännen frias på grund av offrets klädsel, rykte eller tidigare sexuella erfarenheter.
Som i så många andra rättsfall har advokat Leif Silbersky ombetts lämna en kommentar till domen, och Silbersky uttrycker sig på följande sätt:
"I fortsättningen verkar det vara en typ av bevisvärdering i sexmål och en annan typ av bevisvärdering i övriga mål."
Jag hajar till och tänker för mig själv att ja, det här är så självklart, så rätt. Att jämställa bevisvärderingen i ett våldtäktsmål med de bevis som krävs för att fälla någon för mord, stöld eller liknande är ett hån mot människans sexualitet och känsloliv.
Min generation fick från barnsben lära oss att sex är något unikt och vackert mellan två människor som älskar varandra. Idag ser inte verkligheten ut så. Idag skaffar vi oss knulkompisar, har one night stands och går på parklubbar iförda lackkläder med tillhörande stilettklackar. Sex överexploateras i media och vi försöker frenetiskt finna ett facit på att vad vi gör är trendigt, rätt och riktigt.
Således är det inget konstigt att en nittonårig tjej efter krogen följer med två killar hem. Två killar med vilka hon tidigare lekt sexlekar med, lekar som uppskattats av alla parter. Lekar där gränserna varit tydliga. Skillnaden är att det den här gången går över styr. Skillnaden den här gången är att hennes "stopp" upphör att vara ett stopp och leken övergår i ett regelrätt våldtäktsscenario.
Skillnaden den här gången är att det gamla feministiska slagordet från 70-talet blivit verklighet. Äntligen har det privata blivit politiskt, åtminstone i våldtäktssammanhang. Domen mot "Stureplansprofilerna" är det solklara beviset för detta.
Mössan hela dagen...
Mössan är ett av världens mest underskattade föremål. Jag orkar - hinner - inte tvätta håret eller fixa det idag, varför jag helt enkelt sätter en mössa på huvudet. Perfekt. Att den sedan kanske inte passar till min outfit må så vara, skit samma. Jag tror att jag ska knata till Åhléns och köpa fler likadana mössor i andra färger. Den här mössan är ett av mina absoluta favvoplagg.
Och jag har sovit så stört gott i natt, för att inte tala om vaknat precis lika gott och lugnt. Nu är det nerförsbacke. Verkligen nerförsbacke. Om inte allt för många timmar tar jag helg och därefter nya tag på söndag eller måndag. Perfekt. Ikväll ska jag dricka vin. Oh yes.
Den manliga förnedringen...
Härom dagen fick jag höra något som berörde mig - MIG! - väldigt illa. För att återberätta detta skapar jag en karaktär, låt oss kalla honom Sperma-Johnny.
Sperma-Johnny är en ung kille med good looks och självförtroende därefter. En kille som inte har några som helst problem att få flickorna på fall och naturligtvis agerar därefter.
Sperma-Johnny har en liten... Kanske inte fetisch, men grej, snarare: Han vill spruta sina ligg i ansiktet. Dränka dessa flickors mer eller mindre välmejkade anleten med sperma. Enligt djungeltelegrafen lyckas Sperma-Johnny med detta, mest för att han varken berättar för sina knull om detta, än mindre förvarnar dem om vad som komma skall.
Sperma-Johnny drar sig inte för att framför sina ligg peka ut de tidigare flickor han i sann manlig anda lägrat, än mindre skrodera om det faktum att han numer inte längre ligger med fula tjejer, utan höjt sin standard. Sin standard på sprutluder, brudar att sagga i ansiktet.
Och det här berör mig så illa. Jag är inte den som är den, kanske är jag den mest ekivoka av de människor jag känner, men... Sperma-Johnnys beteende är inte... Okej. Om någon människa verkligen vill bli sprutad i ansiktet, pja, varför inte. Som en del av en vuxenlek kan grejen till och med vara helt funkis.
Grejen är bara att om man vuxenleker tillämpar man förhoppningsvis sunt förnuft odlad med en god del kommunikation innan man ens kommer så långt som till "Gå". Spelplanen måste vara klar, man måste vara överens om vilken tomt man inte får beträda än mindre bygga hus på. Annars riskerar man att hamna i fängelse utan att passera "Gå" och inget frikort i världen kan få ut en därifrån. Game over, och det är dags att leta efter en ny partner att spela "Monopol" med.
Om jag någon gång skulle ha ett one night stand - eller för den delen pojkvän - som gjorde så: Jag lovar, smockan skulle inte hänga i luften; den skulle vara väl placerad i syfte att knäcka näsben. Efter överenskommelse, "Vilka är dina gränser och vilka är mina?" så är det helt okej. Man leker, man spelar på något, det blir en del av rollerna. Men... Bara så där. Nej. Aldrig.
Naturligtvis funderar jag över varför Sperma-Johnny gjort detta ansiktssprutande till sin grej. Att kalla det för ett dominant drag blir väldigt motsägelsefullt, då ryktet säger att Sperma-Johnny föredrar tjejer som tar för sig, tjejer som vet vad de vill ha och inte är rädda att ta kommandot. Likväl hamnar jag i ett resonemang baserat på ett genusperspektiv på så vis att Sperma-Johnny inte respekterar kvinnan. Han knullar gärna den lilla horan, men hon ska tydligt veta sin plats, att hon för honom inte är mer än en hora. En slit- och slängprodukt. Sperma-Johnnys sexualitet grundar sig inte på SSC - Safe, Sane & Consensual, utan på någon sjuk patriarkal förlegad struktur i vilken han känner ett behov av att pinka in sitt revir.
(Tjejen på bilden har inget med texten att göra...)
Vidare läser jag om domen mot "Stureplansprofilerna" och jag jublar över detta break-through vad gäller svenskt rättsväsende. Ska man leka tuffa vuxenlekar finns ordet "Stopp" av en anledning, och stopp betyder stopp, aldrig, aldrig "Fortsätt". Kanon, if you ask me. Som man bäddar får man ligga, och dessa killar kommer inte att få ligga - frivilligt - på bra länge.
Sperma-Johnny är en ung kille med good looks och självförtroende därefter. En kille som inte har några som helst problem att få flickorna på fall och naturligtvis agerar därefter.
Sperma-Johnny har en liten... Kanske inte fetisch, men grej, snarare: Han vill spruta sina ligg i ansiktet. Dränka dessa flickors mer eller mindre välmejkade anleten med sperma. Enligt djungeltelegrafen lyckas Sperma-Johnny med detta, mest för att han varken berättar för sina knull om detta, än mindre förvarnar dem om vad som komma skall.
Sperma-Johnny drar sig inte för att framför sina ligg peka ut de tidigare flickor han i sann manlig anda lägrat, än mindre skrodera om det faktum att han numer inte längre ligger med fula tjejer, utan höjt sin standard. Sin standard på sprutluder, brudar att sagga i ansiktet.
Och det här berör mig så illa. Jag är inte den som är den, kanske är jag den mest ekivoka av de människor jag känner, men... Sperma-Johnnys beteende är inte... Okej. Om någon människa verkligen vill bli sprutad i ansiktet, pja, varför inte. Som en del av en vuxenlek kan grejen till och med vara helt funkis.
Grejen är bara att om man vuxenleker tillämpar man förhoppningsvis sunt förnuft odlad med en god del kommunikation innan man ens kommer så långt som till "Gå". Spelplanen måste vara klar, man måste vara överens om vilken tomt man inte får beträda än mindre bygga hus på. Annars riskerar man att hamna i fängelse utan att passera "Gå" och inget frikort i världen kan få ut en därifrån. Game over, och det är dags att leta efter en ny partner att spela "Monopol" med.
Om jag någon gång skulle ha ett one night stand - eller för den delen pojkvän - som gjorde så: Jag lovar, smockan skulle inte hänga i luften; den skulle vara väl placerad i syfte att knäcka näsben. Efter överenskommelse, "Vilka är dina gränser och vilka är mina?" så är det helt okej. Man leker, man spelar på något, det blir en del av rollerna. Men... Bara så där. Nej. Aldrig.
Naturligtvis funderar jag över varför Sperma-Johnny gjort detta ansiktssprutande till sin grej. Att kalla det för ett dominant drag blir väldigt motsägelsefullt, då ryktet säger att Sperma-Johnny föredrar tjejer som tar för sig, tjejer som vet vad de vill ha och inte är rädda att ta kommandot. Likväl hamnar jag i ett resonemang baserat på ett genusperspektiv på så vis att Sperma-Johnny inte respekterar kvinnan. Han knullar gärna den lilla horan, men hon ska tydligt veta sin plats, att hon för honom inte är mer än en hora. En slit- och slängprodukt. Sperma-Johnnys sexualitet grundar sig inte på SSC - Safe, Sane & Consensual, utan på någon sjuk patriarkal förlegad struktur i vilken han känner ett behov av att pinka in sitt revir.
(Tjejen på bilden har inget med texten att göra...)
Vidare läser jag om domen mot "Stureplansprofilerna" och jag jublar över detta break-through vad gäller svenskt rättsväsende. Ska man leka tuffa vuxenlekar finns ordet "Stopp" av en anledning, och stopp betyder stopp, aldrig, aldrig "Fortsätt". Kanon, if you ask me. Som man bäddar får man ligga, och dessa killar kommer inte att få ligga - frivilligt - på bra länge.
Gråta-trött morgon...
Jag ska vara sjukt trött för att snooza nästan en halvtimme. *skakar på huvudet* Verkligen en sådan där dag då jag inte har den minsta lust att lämna lägenheten överhuvudtaget. Menar, kom igen, det är mörkt ute. Grått. Snö på något jävla tak. Blåsigt. Kallt. Varför kunde jag helt enkelt inte bara haft möjligheten att stanna i sängen? Och - för att fortsätta gnällandet - så orkar jag inte tvätta håret. Mössa på huvudet men jag ser trots det ut som... Jag vet fan inte vad det finns att jämställa det med, faktiskt. Grejen idag är inte att jag vaknat på fel sida. Grejen är att jag vaknade överhuvudtaget, tror jag.
Usch. Och så tänker jag på att så många åker hemöver; Emm i helgen som var, Sanna imorgon, Holm på fredag, Alex var iväg en sväng, Minna ska hem och jag vet inte vilka mer, men jag vill också hem, över en helg eller något liknande. Hem och krama doggen och ta det lugnt, kanske jobba litet. Jag missar ju helt Österforshösten nu. Jag har nära hem, men på samma gång längre än någonsin, och drygt åttio mil kör jag inte själv bara för att och defintivt inte i en handvändning. Boring, men jag, Jeff och Valentina snackade löst om att skippa sista föreläsningen innan jul och åka hemöver tidigare istället. Med litet tur - eller pja, liknande - kan det arta sig till drygt tre veckor på hemmaplan. Det vore hur skönt som helst för min del, och min mors värsta mardröm. *garvar* I och för sig, tre veckor från Piteå, det blir nog konstigt, det också... *funderar*
Jag undrar om jag fixar tre år utbildning här... Ibland är jag övertygad, ibland tror jag att min rastlösa sida tagit sig vatten över huvudet. Hur som lär jag dra mig mot skolan och dagens föreläsning nu. Hockey sedan, framåt kvällningen och jag lär nog verkligen köra så försiktigt, så försiktigt.
Usch. Och så tänker jag på att så många åker hemöver; Emm i helgen som var, Sanna imorgon, Holm på fredag, Alex var iväg en sväng, Minna ska hem och jag vet inte vilka mer, men jag vill också hem, över en helg eller något liknande. Hem och krama doggen och ta det lugnt, kanske jobba litet. Jag missar ju helt Österforshösten nu. Jag har nära hem, men på samma gång längre än någonsin, och drygt åttio mil kör jag inte själv bara för att och defintivt inte i en handvändning. Boring, men jag, Jeff och Valentina snackade löst om att skippa sista föreläsningen innan jul och åka hemöver tidigare istället. Med litet tur - eller pja, liknande - kan det arta sig till drygt tre veckor på hemmaplan. Det vore hur skönt som helst för min del, och min mors värsta mardröm. *garvar* I och för sig, tre veckor från Piteå, det blir nog konstigt, det också... *funderar*
Jag undrar om jag fixar tre år utbildning här... Ibland är jag övertygad, ibland tror jag att min rastlösa sida tagit sig vatten över huvudet. Hur som lär jag dra mig mot skolan och dagens föreläsning nu. Hockey sedan, framåt kvällningen och jag lär nog verkligen köra så försiktigt, så försiktigt.
Det där med för allt i världen...
Och jag surfar runt, läser mail, kollar presentationer, nyheter och Gud vet vad och inser helt plötsligt att jag inte för något i världen skulle vilja byta bort mitt liv just nu. Det känns verkligen liksom... Ja, som att något rör på sig. Som att tillvaron går framåt. Åh, struktur, vad är det, och spelar det någon roll att jag inte har riktig koll på om det ens behövs någon sådan? Jag bara glider med, och blir det motorstopp får jag kolla vad som är fel på bilen, om det går att laga den eller om det är ett skrotobjekt. Men att sitta i bilen och vänta på att den ska gå sönder är vansinne och då behöver man tamejfan inte ens ha klivit in i bilen från första början.
Dagens video: Timo Räisänen med "Sweet Marie". Den ligger med på Fias bilskiva och är bara så toppengreat.
Och jag kan för all del lägga in en av de absolut sexigaste låtarna jag vet, trots att det är The Sounds som gjort den. "Tony the beat", gott folk. Smakar fint, oh så fint.
Dagens video: Timo Räisänen med "Sweet Marie". Den ligger med på Fias bilskiva och är bara så toppengreat.
Och jag kan för all del lägga in en av de absolut sexigaste låtarna jag vet, trots att det är The Sounds som gjort den. "Tony the beat", gott folk. Smakar fint, oh så fint.
En stor gäsp och vattenlängtan...
Har förärats nästan tre timmar sömn nu på eftermiddagen, och jag tror verkligen att det var välbehövligt! Vaknar av telefonen och törst efter vatten och är allmänt seg. Ska trots det masa mig till träningen om någon timme. Jag pallar ett pass pump, no doubt about it.
Och så har jag gjort upp en mental struktur över veckan: Imorgon föreläsning vilket innebär att den dagen går åt till grupparbete - det sista. Sedan hockey i Boden och då jag kommer hem är jag med största sannolikhet för trött för att skriva på sportreferatet. Således får jag göra det på onsdag med undantag för två breaks, det första då jag kör Sanna till Kallax och det andra som kommer att innefatta tvätt. Onsdag lär också bli dagen då jag skriver min artikel, och jag har upplägget i huvudet men lider inte riktigt ännu av den tidspress som behövs för att jag ska sätta igång. Målet är att vara klar med artiklarna på torsdagkvällen och även fått in dem i examinationsmappen på Fronter by then. Fredag förmiddag kan jag således städa, eftersom min städ-deadline är söndag och jag faktiskt känner mig manad - minst sagt - att ha det rent till dess. Därefter tänker jag ta helg, för att till veckan sätta igång med sammanställningen av MKV-kompendiet och läsa litteraturen till Journalistiktentan. Jag borde firra det här med glans. Och, ja, just ja, en intervju ska göras också. No worries, jag behöver bara stressen för att prestera och den är på gång, minst sagt.
Nu ska jag plocka litet här hemma innan jag ska dra mig mot träningen. Har inte ätit idag heller, undantaget en halv baguette på Kåren: Min matlust är inte alls vad den borde vara och tankarna är någon helt annanstans än på mat. Så kan det vara och är huvudet dumt får kroppen lida så småningom. Ibland är det fullt möjligt att leva på bara kaffe...
Och så har jag gjort upp en mental struktur över veckan: Imorgon föreläsning vilket innebär att den dagen går åt till grupparbete - det sista. Sedan hockey i Boden och då jag kommer hem är jag med största sannolikhet för trött för att skriva på sportreferatet. Således får jag göra det på onsdag med undantag för två breaks, det första då jag kör Sanna till Kallax och det andra som kommer att innefatta tvätt. Onsdag lär också bli dagen då jag skriver min artikel, och jag har upplägget i huvudet men lider inte riktigt ännu av den tidspress som behövs för att jag ska sätta igång. Målet är att vara klar med artiklarna på torsdagkvällen och även fått in dem i examinationsmappen på Fronter by then. Fredag förmiddag kan jag således städa, eftersom min städ-deadline är söndag och jag faktiskt känner mig manad - minst sagt - att ha det rent till dess. Därefter tänker jag ta helg, för att till veckan sätta igång med sammanställningen av MKV-kompendiet och läsa litteraturen till Journalistiktentan. Jag borde firra det här med glans. Och, ja, just ja, en intervju ska göras också. No worries, jag behöver bara stressen för att prestera och den är på gång, minst sagt.
Nu ska jag plocka litet här hemma innan jag ska dra mig mot träningen. Har inte ätit idag heller, undantaget en halv baguette på Kåren: Min matlust är inte alls vad den borde vara och tankarna är någon helt annanstans än på mat. Så kan det vara och är huvudet dumt får kroppen lida så småningom. Ibland är det fullt möjligt att leva på bara kaffe...
Faktum är...
...att det inte finns någon "dagens video", "dagens visdomsord" eller något vettigt alls att säga eller skriva just nu. För det första är jag sjukt trött efter inte många timmar sömn alls och för det andra... *skrattar* Ja, jösses, jag säger då det! Att kliva upp ur sängen idag var i sanning en plåga utan dess like; hade lätt kunnat sova runt idag. Humöret är dock på topp och jag inser att jag åker på en sådan grym komplettering idag, men just nu kunde jag verkligen inte bry mig mindre. Hela den här helgen har gått åt till att bry mig om helt andra saker än plugg, that's for sure, så jag suger vidare på karamellen ett par, tre timmar och fokuserar därefter på att fixa allt som måste fixas innan torsdag kväll. Jag klarar det, jag har gjort det förut, och om man bara vill så kan man...
För övrigt är jag... Wow.
För övrigt är jag... Wow.
Kändisarna som köper sex...
Eller som Aftonbladet skriver; "Han är rik, känd och köper sex". Jag är ledsen att artikeln fordrar Plus-medlemsskap och således kan jag inte länka till den, men kontentan är följande: Transportera rumänska unga flickor till Sverige, knulla dem för en struntsumma och... Bete sig som svin. En av de åtalade männen har sagt följande i polisförhör, och jag saxar ur Plus-artikeln, enbart för att det är så befängt:
"Det blir så konstigt på något sätt eftersom man kan få göra någonting som man fantiserar om. Men samtidigt känns det fel, det känns som om man utnyttjar en människas svaghet. Och sen så är man ändå frestad."
Jag måste bara fråga mig... Vad är snett? Mannen ifråga närmar sig femtio, är skild och har tack och lov inga ungar som behöver skämmas över pappa. Hur tänker ni män som köper sex? Det här är inte en bitterhetsutläggning och jag avser absolut inte att förringa det manliga könet, men jag frågar ändå: Hur tänker ni?!
Jag menar, oroar ni er aldrig för att bli påkomna? Trots allt är det illegalt... Vore det inte mycket enklare att ha en helt vanlig vid sidan om-affär, eller ligger det en kick i att slänga upp en tusenlapp åt en sjuttonårig flicka som aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna föreställa sig att det jobb hon fick i Sverige skulle vara att bli knullad i analen av någon ur den svenska ekonomiska eliten? Någon som... Usch, jag blir så arg, och så fruktansvärt nyfiken på hur ni torskar tänker!
Tänker ni ens att ni är torskar, eller är en torsk en äcklig gubbe som plockar upp heroinhororna på Malmskillnadsgatan och får en sunkig avsugning för en femhundring? Är det skillnad på horor och horor? Föredrar ni traffickingflickorna eftersom de inte opponerar sig, eller vill ni ha Sofie 22 som säljer sex för att dryga ut studielånet? Men mest av allt, tell me: Varför väljer man att knulla någon som så solklart är mentalt avstängd och inte annat än en knullmaskin åt er?
Det finns ingen lycklig hora, jag tror verkligen inte det. Sex är hur perfekt som helst, men inte på det sättet. Aldrig på det sättet. Så enkelt är det.
Och vad gäller "eftersom man kan få göra någonting som man fantiserar om" måste jag bara få säga stackars människa. Stackars människa om det måste till att betalas för sådant.
"Det blir så konstigt på något sätt eftersom man kan få göra någonting som man fantiserar om. Men samtidigt känns det fel, det känns som om man utnyttjar en människas svaghet. Och sen så är man ändå frestad."
Jag måste bara fråga mig... Vad är snett? Mannen ifråga närmar sig femtio, är skild och har tack och lov inga ungar som behöver skämmas över pappa. Hur tänker ni män som köper sex? Det här är inte en bitterhetsutläggning och jag avser absolut inte att förringa det manliga könet, men jag frågar ändå: Hur tänker ni?!
Jag menar, oroar ni er aldrig för att bli påkomna? Trots allt är det illegalt... Vore det inte mycket enklare att ha en helt vanlig vid sidan om-affär, eller ligger det en kick i att slänga upp en tusenlapp åt en sjuttonårig flicka som aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna föreställa sig att det jobb hon fick i Sverige skulle vara att bli knullad i analen av någon ur den svenska ekonomiska eliten? Någon som... Usch, jag blir så arg, och så fruktansvärt nyfiken på hur ni torskar tänker!
Tänker ni ens att ni är torskar, eller är en torsk en äcklig gubbe som plockar upp heroinhororna på Malmskillnadsgatan och får en sunkig avsugning för en femhundring? Är det skillnad på horor och horor? Föredrar ni traffickingflickorna eftersom de inte opponerar sig, eller vill ni ha Sofie 22 som säljer sex för att dryga ut studielånet? Men mest av allt, tell me: Varför väljer man att knulla någon som så solklart är mentalt avstängd och inte annat än en knullmaskin åt er?
Det finns ingen lycklig hora, jag tror verkligen inte det. Sex är hur perfekt som helst, men inte på det sättet. Aldrig på det sättet. Så enkelt är det.
Och vad gäller "eftersom man kan få göra någonting som man fantiserar om" måste jag bara få säga stackars människa. Stackars människa om det måste till att betalas för sådant.
Kära dagbok,
...idag har jag handlat nya torkarblad till bilen men inte satt på dem. Jag har varit på Biltema - vilket enligt ryktet är en guldgruva för den kreative. Typ. Nåväl.
Jag har sett snön försvinna och oktoberslasket göra entré. Därefter har jag - nästan men inte helt - ensam bytt däck på Magnus bil och jag tycker själv att det är hur jävla coolt som helst. JAG. Byta däck. Moi. Exakt, just det, haha! (Lät mycket bättre när jag sade det högt för mig själv...) Faktum är att jag måste erkänna att oljiga händer och rött nagellack... Verkar kunna ha en tilltalande effekt på det manliga könet. Intressant, intressant, och jag fick köra bilen hem. Duktiga flickor får vad de förtjänar. Exakt, just det, haha! (Igen, det lät bättre när jag sade det högt för mig själv...)
Så, eftersom jag är such good girl får jag tillbringa eftermiddagen med Chrille och se en bandymatch jag ärligt talat inte bryr mig ett skit om. Snacka om att inte få vad man förtjänar: Då hade jag redan varit färdig journalist eftersom de flesta borde ha insett min storhet och briljans. Nå, i förlängningen ska väl även jag få gotta mig åt något här i livet, och det är med största sannolikhet INTE morgondagens skolpärs mellan nio och halv sex. Nu ladda batterierna och byta byxor. Jag måste verkligen boka en tvättid...
Jag har sett snön försvinna och oktoberslasket göra entré. Därefter har jag - nästan men inte helt - ensam bytt däck på Magnus bil och jag tycker själv att det är hur jävla coolt som helst. JAG. Byta däck. Moi. Exakt, just det, haha! (Lät mycket bättre när jag sade det högt för mig själv...) Faktum är att jag måste erkänna att oljiga händer och rött nagellack... Verkar kunna ha en tilltalande effekt på det manliga könet. Intressant, intressant, och jag fick köra bilen hem. Duktiga flickor får vad de förtjänar. Exakt, just det, haha! (Igen, det lät bättre när jag sade det högt för mig själv...)
Så, eftersom jag är such good girl får jag tillbringa eftermiddagen med Chrille och se en bandymatch jag ärligt talat inte bryr mig ett skit om. Snacka om att inte få vad man förtjänar: Då hade jag redan varit färdig journalist eftersom de flesta borde ha insett min storhet och briljans. Nå, i förlängningen ska väl även jag få gotta mig åt något här i livet, och det är med största sannolikhet INTE morgondagens skolpärs mellan nio och halv sex. Nu ladda batterierna och byta byxor. Jag måste verkligen boka en tvättid...
Nästan vänner igen...
Jag och mitt hår, alltså. När jag är litet låg brukar mitt hår vägra att göra som jag säger, alltså locka sig fint, fint bara av att få mousse ikramat. Vi har varit oense om en hel del ett tag nu, men efter att ha geggat i mousset idag verkar det som att mitt hårs långsinthet börjar ge sig; jag kan åter skönja lockar. I och för sig måste jag kolla noga, men det känns liksom att vi börjar bli buddies igen...
I natt hade granntjejen ovanför mig efterfest och den händelsen fick mig att inse vad för slags gammal tant jag kommer att bli: En sådan som Mr. Heckles - eller vad han nu heter - i "Vänner". Först blev jag arg och sedan ringde jag Störningsjouren och gnällde över orimligheten i att vakna av att någon sätter igång och festar. Sedan väntade jag en stund, men efter att bruden spelat "Boten Anna" och någon mer Basshunterlåt fick jag nog och gick med bestämda steg brandtrappan upp och krävde ett slut på festen. (Alltså, bad dem sänka volymen. Tyvärr inte gapa, skrika och bete sig. Det hade varit häftigare och med... Stake i.) Nå, efterfesten varade inte länge därefter och omkring halv sex lyckades jag somna igen, fortfarande med "Boten Anna" ekande i huvudet.
Nej okej, stryk det sista. Det var ett skämt. "Boten Anna", alltså. Men jag somnade halv sex, så...
Nu: Kallax och Emmelie. Sedan: Chrille och... Bandy? Tror jag.
Först: Dagens video, "Perfect Situation" med Weezer.
I natt hade granntjejen ovanför mig efterfest och den händelsen fick mig att inse vad för slags gammal tant jag kommer att bli: En sådan som Mr. Heckles - eller vad han nu heter - i "Vänner". Först blev jag arg och sedan ringde jag Störningsjouren och gnällde över orimligheten i att vakna av att någon sätter igång och festar. Sedan väntade jag en stund, men efter att bruden spelat "Boten Anna" och någon mer Basshunterlåt fick jag nog och gick med bestämda steg brandtrappan upp och krävde ett slut på festen. (Alltså, bad dem sänka volymen. Tyvärr inte gapa, skrika och bete sig. Det hade varit häftigare och med... Stake i.) Nå, efterfesten varade inte länge därefter och omkring halv sex lyckades jag somna igen, fortfarande med "Boten Anna" ekande i huvudet.
Nej okej, stryk det sista. Det var ett skämt. "Boten Anna", alltså. Men jag somnade halv sex, så...
Nu: Kallax och Emmelie. Sedan: Chrille och... Bandy? Tror jag.
Först: Dagens video, "Perfect Situation" med Weezer.
Det finns ingen rättvisa...
...i att behöva vakna när man sover SÅ skönt.
Och nu är jag vaken igen och måste sova. Imorgon: Emmelie på Kallax. Det blir bra och tack och lov har jag vinterdäck. *gäspar stort* En hur skön kväll som helst, för övrigt...
Och nu är jag vaken igen och måste sova. Imorgon: Emmelie på Kallax. Det blir bra och tack och lov har jag vinterdäck. *gäspar stort* En hur skön kväll som helst, för övrigt...
Första snön på Ankars...
Och plötsligt känner jag mig som en pensionär när klockan är 23 och ämnet "Är det läggdags?" kommer på tapeten. Men det snöar ute, och jag trodde att han skämtade.
Det snöar och det blåser och min bekanta granne Magnus har bjudit mig på middag; korv och snabbmakaroner. *garvar* Och egentligen var det jag som bad om det. För att vara rättvis, alltså.
Fotboll var det en stund och frankly, jag förlorade intresset vid tanke på den kakburk jag lämnat kvar på Ankars. Som den duktiga tös jag är käkade jag snällt upp middagen innan det var dags att attackera kakburken. Kakor är gott men vaniljdrömmarna som mormor brukar baka smakar inte tillnärmelsevis lika gott som den där blandningen. Grillat är godast, höll jag på att säga, men Burger King-sloganen hade verkligen inget alls med Cloettas Gott och Blandat.
Nu glasstajm och det snöar, verkligen snöar som fan, och jag är inte i Paris och inte i Gagnef. Jag är på fucking Ankars och firar snön med kaffeglass. Superbt.
Baileys och bollfritt...
Mötte upp Marit för ett stycke handbollsmatch bara för att inse att chanserna till ett sportreferat minskat från hundra till... Noll. Vi hittade helt enkelt ingen match att referera, men väl en Pink Floyd-konsert, vilket hade varit roligare men inte hjälpt ett dugg när det kommer till att skriva ett sportreferat...
Så, driftig som jag är åkte jag tillbaka till Ankars och började hinka Baileys hos Magnus istället. Man måste vara litet kreativ, och gjort mig i ordning hade jag redan firrat på en kvart innan den förmodade matchen. Och, jag måste bara fråga mig följande: what about naked men? Jag kommer aldrig att se en sådan ens om han står bakom mig... Surt, sade räven om rönnbären.
Nåja. Later, folks.
Så, driftig som jag är åkte jag tillbaka till Ankars och började hinka Baileys hos Magnus istället. Man måste vara litet kreativ, och gjort mig i ordning hade jag redan firrat på en kvart innan den förmodade matchen. Och, jag måste bara fråga mig följande: what about naked men? Jag kommer aldrig att se en sådan ens om han står bakom mig... Surt, sade räven om rönnbären.
Nåja. Later, folks.
Dagens video...
Jag hittade dagens video på bilskivan som Fia lämnat i Charlie. This is me, then. *garvar* Och jag är på ett lysande, sjukt, underbart kanonbra humör!
Oona om tjafs...
Så ringer Oona och vi snabbpratar och kommer fram till att vi alla haft vår beskärda del av tjafs och att det vore så skönt att slippa det nu. Hon verkar ha hittat det där tjafsfria och ja, vi förtjänar allihopa att vara utan det nu. Maybe this is growing up, jag vet inte riktigt?
Nu ska jag gå loss på Mead för allt vad jag är värd. Förr eller senare borde jag kunna ta mig från skolan och hem igen.
Nu ska jag gå loss på Mead för allt vad jag är värd. Förr eller senare borde jag kunna ta mig från skolan och hem igen.
Oh, och inte att förglömma...
När vi åkte från Minna igår kväll var det sådär häftigt norrsken att vi körde förbi infarten hem och stannade i mörkret och kollade på norrskenet. Hur ballt som helst och jag har världens bästa vinterjacka: Tack mormor, tack mamma. *flinar*
(Och nej, det skulle inte handla om min vinterjacka utan om norrskenet vilket var kanonhäftigt. Sådant tilltalar verkligen mina mer romantiska sidor. De jag absolut inte har, alltså. Inte officiellt i alla fall. Egentligen är jag en riktig softie.)
(Och nej, det skulle inte handla om min vinterjacka utan om norrskenet vilket var kanonhäftigt. Sådant tilltalar verkligen mina mer romantiska sidor. De jag absolut inte har, alltså. Inte officiellt i alla fall. Egentligen är jag en riktig softie.)
Måttstocksjeansen ett minne blott...
Som sagt, det där med måttstocksjeans känns in deed som ett minne blott och bekräftar bara att jag har gått ner i vikt, och inte upp, sedan jag kom till Piteå. Träning och inga chips pays off, kan jag säga, även om det där med träningen legat på latsidan en stund nu. Imorgon kväll är det dock dags igen och jag behöver den kicken som fan. *funderar*
Idag blir en sådan där slödag; jag har inte ens orkat tvätta håret än, men vet med mig att jag blir så illa tvungen innan fotbollen ikväll. Om jag inte vill skrämma slag på mina kamrater, that is. Först, dock, träffa Jeff och Valentina i skolan och göra Mead, för att sedan hem och duscha och troligen basket med Marit innan fotbollen på Oslagbar.
Vad gäller resten av livet är jag ganska speechless. Idol hos Minna igår, och att Patrizia åkte i stället för Sam är ett stort frågetecken. Rockade gjorde Evelina, och Gathania hade också snäppt upp sig. Efter Idol Kopps, och jag garvar lika mycket varje gång.
Har kommit på det där som är allmängiltigt vilken positiv känsla man än ska känna: Man ska inte tänka. Om man tänker när man tittar på typ Kopps blir det inte alls lika roligt. Tänker man när man knullar blir det inte alls lika bra. Ingrediensen till den lyckade komedin eller knullet är "avstängning" på ett positivt sätt: Tänk inte, åk bara med och smaka på det götta som erbjuds. Helt enkelt. Fascinerande, att Kopps kunde ge en sådan livsavgörande insikt. *flinar*
Så ännu en sen natt hos Magnus som i och för sig... Jo, det blev nog sent. Såvida inte typ fyra blivit tidigt? Nå, fråga mig inte, jag och tidsperspektiv är inte alltid förenligt... Fick även med mig ett av de absolut grymmaste citaten ever därifrån och naturligtvis har jag glömt det alldeles. Formuleringen, alltså, och det egentliga sammanhanget, vilket grämer mig som bara den. Illa, illa, eftersom det var så lysande sagt.
(I Norrland pratar man norrländska and that's... Nice.)
Till sist: Det är så grymt gött att vara på lika gött humör. Oh in deed so.
Idag blir en sådan där slödag; jag har inte ens orkat tvätta håret än, men vet med mig att jag blir så illa tvungen innan fotbollen ikväll. Om jag inte vill skrämma slag på mina kamrater, that is. Först, dock, träffa Jeff och Valentina i skolan och göra Mead, för att sedan hem och duscha och troligen basket med Marit innan fotbollen på Oslagbar.
Vad gäller resten av livet är jag ganska speechless. Idol hos Minna igår, och att Patrizia åkte i stället för Sam är ett stort frågetecken. Rockade gjorde Evelina, och Gathania hade också snäppt upp sig. Efter Idol Kopps, och jag garvar lika mycket varje gång.
Har kommit på det där som är allmängiltigt vilken positiv känsla man än ska känna: Man ska inte tänka. Om man tänker när man tittar på typ Kopps blir det inte alls lika roligt. Tänker man när man knullar blir det inte alls lika bra. Ingrediensen till den lyckade komedin eller knullet är "avstängning" på ett positivt sätt: Tänk inte, åk bara med och smaka på det götta som erbjuds. Helt enkelt. Fascinerande, att Kopps kunde ge en sådan livsavgörande insikt. *flinar*
Så ännu en sen natt hos Magnus som i och för sig... Jo, det blev nog sent. Såvida inte typ fyra blivit tidigt? Nå, fråga mig inte, jag och tidsperspektiv är inte alltid förenligt... Fick även med mig ett av de absolut grymmaste citaten ever därifrån och naturligtvis har jag glömt det alldeles. Formuleringen, alltså, och det egentliga sammanhanget, vilket grämer mig som bara den. Illa, illa, eftersom det var så lysande sagt.
(I Norrland pratar man norrländska and that's... Nice.)
Till sist: Det är så grymt gött att vara på lika gött humör. Oh in deed so.
Kultursociologi och Mead-helvete...
Jaaa, jag sitter i fucking skolan och ska skriva en treminuters jävla redovisning om Mead och frankly: I don't give a damn about it! Om jag hade kunnat hade jag helt enkelt googlat på Mead och sammanställt det, snackat på och fått godkänt. Grejen är bara den, att jag förutsätter att jag på något sätt i min redovisning borde dra paralleller till de andra pragmatisterna, typ Peirce, James och Dewey. Om inte annat så för att bibehålla mitt rykte som besserwisser.
Eller som Emmelie sa: "Vi har accepterat att du är mycket smartare än alla andra". (Hade man kunnat, så hade man sett en blinkande smiley ovanför hennes huvud när hon sade det, men eftersom verklighet inte är Internet nöjer jag mig med att skapa en illustration i ord. Håll till godo.)
Idag har jag träffat världens bästa uska, för övrigt. Hon stack mig så fint, så fint och det kändes inte alls. Jag blev tvärlyrisk och berättade för henne hur underbar hon var och talade om att hon minsann fick sticka mig hur mycket hon ville. Frågan är bara hur mycket blod de snodde från mig; Fem eller sex rör blev det, så att jag är snurrig och trött kanske inte bara beror på näringsbrist? Jag borde verkligen försöka äta ordentligt idag, men jag har ingen som helst matlust. Inte ens chips lockar. Sick fuck me.
Efter doktorsbesöket flög fan i mig och jag körde till... Långträsk. Var nu det ligger. Vid ICA (?) i Långträsk vände jag och åkte tillbaka till Piteå. Ibland undrar jag vad jag har för konstig fetisch vad gäller att åka bil... Nå, det rensar huvudet, i alla fall.
Imorgon fotboll på Oslagbar. Kanske en öl eller två också, beror nog på om jag ska köra bil eller ej...
ÅÅÅÅH, dags att ta mig an den amerikanska pragmatismen. Jag längtar. Eller not.
Godmorgon, Piteå!
Jag tycker att det gränsar till skamligt att det inte finns någon video gjord med min all time hgih åka bil-musik, Amy Diamonds "Shooting star". Den låten är en sådan där tidiga Österforsmorgnar på väg till jobbet, de där dimsjoken över åkrarna och vetskapen om att det - beroende på vilken avdelning jag ska vara - finns nybryggt kaffe och en färsk FaluKuriren som väntar på mig innan det är dags att plocka upp pensionärer till en ny dag. Och åh, ja, jag saknar det big time. Verkligen. Två skilda världar in deed, högskolelivet och Gagnefsgården. Kanske kompletterar de varandra, jag vet inte, men en sak är säker: Jag älskar verkligen det jobbet och jag gör det bra också.
Nå, jag nöjer mig med The Fray's "How to save a life" istället. Den är också med på min nya åka bil-skiva vilken tog någon timme att pussla ihop för att få precis som jag vill ha den.
(Och anledningen till att det är en massa Grey's Anatomy-karaktärer i videon är helt enkelt för att de två andra videovarianter jag fann var så ruggigt kassa... Och så är Patrick Dempsey en riktig hottie. Så är det bara.)
My God, my God, my God...
Jag är verkligen tjejen med fingrarna i kakburken.
Big time so.
Och faktum är att kakorna verkar vara så pass goda att jag står kvar i skafferiet och nallar av dem en stund till.
My God.
Big time so.
Och faktum är att kakorna verkar vara så pass goda att jag står kvar i skafferiet och nallar av dem en stund till.
My God.
Pervobloggar(e)...
Kära läsare,
Ni som är lättstötta, renodlade vaniljare eller helt enkelt totalt ointresserade av sex och andra människor kan sluta läsa nu. Jag tillhör inte någon av ovan nämnda kategorier. Därav inlägget.
Via Herr & Fröken Gos blogg fann jag min väg till Hasse och Anna vilket var... Intressant och absolut inte rekommenderat att läsa om man inte befinner sig hemma, långt från kidsens ögon eller liknande. Hasse och Anna blir en solklar ny favorit.
Till alla er som - liksom jag - är open minded och gillar chokladsmak är det bara att dämpa belysningen, låsa ytterdörren och sätta er och läsa. För all del, varför inte med partnern bredvid? *flinar*
Brudklänningar...
Apropå vår diskussion tidigare idag... *skrattar* Jag surfade på Tradera och trillade över en brudklänning för 1500 - vilket jag tyckte var så billigt att jag var tvungen att kolla vad det var för krafs. Och oh my God. Jag skulle nog kanske kunna tänka mig att gifta mig i det krafset... Eller?
Litet för prålig för min smak, egentligen, men vacker för det. Nå, jag ska surfa vidare och kolla normala kläder eller andra mer eller mindre spännande saker man kan införskaffa på Tradera...
(Och rockkillar...
...med halvlångt hår är ögongodis. Faktiskt. *flinar*)
"Hey there Delilah..."
Är det något jag är kär i, så är det Plain White T's "Hey there Delilah". Givetvis är den med på min åka bil-skiva. Just sit back and enjoy. Videon som sådan är också helt makalös och... Det finns så mycket jag vill göra, men som aldrig kommer att bli gjorda. Vemodigt, men sant, och så blir det någon slags klarsyn över allt. Så kan det vara.
Efter Mark...
...tror jag att de flesta av oss kände att vi lätt hade kunnat sitta på Acusticum non stop mellan 09 och 16 för att lyssna på Mark Levengoods visdomsord, istället för den ynka timme vi fick. Nå, en timme är bättre än inget, måste jag säga. *skrattar*
Därefter lunch med Minna och Fia, och en hel del prat om relationer, äktenskap och ungar. Eftersom vi är tjejer vet vi på förhand hur saker och ting ska vara, eller som Minna sade: "Jag har haft en lista på barnnamn sedan jag var femton."
Men jag menar, visst, jag vet hur mitt bröllop ska vara (I Gagnefs kyrka, helst åka kyrkbåt innan, gifta mig i... Dräkt eller vanlig vit klänning, har inte bestämt mig riktigt, och därefter den där klassiska Stuggu-festen, och så börja smekmånad typ på något av de skabbiga men överskattade Tällbergshotellen. Alternativt ett ute i det fria-bröllop i sommarstugan. Hur som ska John Sund viga mig eftersom han är världens bästa präst ever. Amen.), vad mina ungar ska heta (Aron och Alva) och hur jag vill bo med min make. (På landet, i skogen, på en gård där jag kan ha några hästar, några får, jobba extra inom vården och utöver det försörja mig på att skriva, kanske en bok eller så, och min man ska ha ett normalt jobb men inte vara rädd för att byta om till jeans och kunna ta ett redigt tag på gården...)
Hur det sedan blir är en annan historia, troligen vitt skild från mina drömmar och krav. Men, som tjej får man - ska man - drömma. Och romantisera. Helt enkelt.
Nå, jag ska tänka på att byta om och kanske försöka få i mig ett äpple eller så innan jag åker och tränar. Har lånat ut Charlie - min gröna fara - till hockeygänget som ska till Luleå ikväll, men lyckades ändock ta mig hem från StepIn. Body pump ikväll blir perfekt, verkligen. Åtminstone hoppas jag det.
Därefter lunch med Minna och Fia, och en hel del prat om relationer, äktenskap och ungar. Eftersom vi är tjejer vet vi på förhand hur saker och ting ska vara, eller som Minna sade: "Jag har haft en lista på barnnamn sedan jag var femton."
Men jag menar, visst, jag vet hur mitt bröllop ska vara (I Gagnefs kyrka, helst åka kyrkbåt innan, gifta mig i... Dräkt eller vanlig vit klänning, har inte bestämt mig riktigt, och därefter den där klassiska Stuggu-festen, och så börja smekmånad typ på något av de skabbiga men överskattade Tällbergshotellen. Alternativt ett ute i det fria-bröllop i sommarstugan. Hur som ska John Sund viga mig eftersom han är världens bästa präst ever. Amen.), vad mina ungar ska heta (Aron och Alva) och hur jag vill bo med min make. (På landet, i skogen, på en gård där jag kan ha några hästar, några får, jobba extra inom vården och utöver det försörja mig på att skriva, kanske en bok eller så, och min man ska ha ett normalt jobb men inte vara rädd för att byta om till jeans och kunna ta ett redigt tag på gården...)
Hur det sedan blir är en annan historia, troligen vitt skild från mina drömmar och krav. Men, som tjej får man - ska man - drömma. Och romantisera. Helt enkelt.
Nå, jag ska tänka på att byta om och kanske försöka få i mig ett äpple eller så innan jag åker och tränar. Har lånat ut Charlie - min gröna fara - till hockeygänget som ska till Luleå ikväll, men lyckades ändock ta mig hem från StepIn. Body pump ikväll blir perfekt, verkligen. Åtminstone hoppas jag det.
...and today, I made coffee!
Jag visste inte riktigt om jag skulle kliva upp idag, när klockan ringde, men med ett bestämt tag i min egen krage masade jag mig till slut upp ur sängen och... Gjorde kaffe. Att jag brygger kaffe hemma är numer ytterst sällsynt. För det första dricker jag inte särskilt mycket kaffe längre, undantaget i skolan. Och för det andra vill jag vara sugen på det för att kunna bälga i mig en kopp. Idag var jag kaffesugen, för att inte tala om typ blogg- eller läsa tidningen vid köksbordet-sugen. Eftersom jag är en fattig student har jag inte råd med morgontidning (och tur är väl det, eftersom hela min lägenhet skulle vara överfylld av olästa DN's eller liknande efter en vecka...) så blev det bloggande i stället. I och för sig pratade Mandy om att man kunde skaffa sig enbart en söndagsprenumeration på DN, och om Svenskan fanns som sådan hade det kunnat vara hur trevligt som helst.
Ja, jag romantiserar igen: Hur många jävla söndagmorgnar skulle jag studsa upp ur sängen med hastigheten av en pingisboll, fixa frukost och sätta mig vid köksbordet och leka seriös med Svenskans kulturdel? Tillåt mig skratta...
Åh, förresten gjorde jag något jättemoget igår, apropå det där fobiska. Jag ringde till vuxenpsyk och berättade att det inte är hållbart, det där med illamående- och spynojan. Vi snackade i en halvtimme om hur det där påverkar mig, var jag gör i preventativt syfte och så vidare, varefter kvinnan jag talade med slutligen sammanfattade min berättelse. Jag skrattade gott; att höra om min egen noja och alla fåniga restriktioner jag sätter upp fick mig att framstå som komplett sjuk i huvudet. Nå, gjort är gjort och jag tror att det kan vara välbehövligt.
Det sjuka är dock att jag trivs ganska bra med att inte äta, även om jag vet med mig att jag behöver det. Jag käkade en smörgås igår, på Kåren, och sedan inget annat förutom ett glas cola hos Magnus framåt midnatt eller nåt. Samhället är så pass sjukt att jag faktiskt känner mig duktig. Sick fuck society.
Och apropå Magnus - eller inte - så drog vi sista Beckfilmen igår, "I Guds namn", och var jag inte dyster innan hade jag nog blivit det då jag såg den. En av de i särklass absolut sämsta svenska filmproduktioner som någonsin gjorts. Faktum är att jag inte begriper vad Kjell Sundvall har pysslat med: Handlar det om att de vill skapa en allmän antipati mot Beck eftersom det är den sista filmen? Nummer 23 i serien, "Det tysta skriket", var en av de absolut bästa filmerna, men det här var liksom ett skämt. Ett skämt vilkens story jag inte ens uppfattade som särskilt trovärdig eller sannolik. Ingenting var bra; Beck var inte bra, grannen sög, Gunvald var intet mer än tragik och filmen kändes bara allmänt osammanhängande. Rysligt dåligt. Verkligen.
Till sist - för att avsluta morgonens roman - fick jag mail från Christian från MKV-lighten i vilket han bifogade följande länk om att pojkar offras av feminister. Läs och begrunda. Jag vet dock inte om jag håller med till punkt och pricka. Det där med kön kontra genus blir ett sådant omfattande resonemang att jag inte ska tråka ut mina läsare med det. Jag vacklar, oh in deed vacklar.
Nu måste jag snabbduscha om jag ska hinna fånga Mark Levengood på föreläsning.
Ja, jag romantiserar igen: Hur många jävla söndagmorgnar skulle jag studsa upp ur sängen med hastigheten av en pingisboll, fixa frukost och sätta mig vid köksbordet och leka seriös med Svenskans kulturdel? Tillåt mig skratta...
Åh, förresten gjorde jag något jättemoget igår, apropå det där fobiska. Jag ringde till vuxenpsyk och berättade att det inte är hållbart, det där med illamående- och spynojan. Vi snackade i en halvtimme om hur det där påverkar mig, var jag gör i preventativt syfte och så vidare, varefter kvinnan jag talade med slutligen sammanfattade min berättelse. Jag skrattade gott; att höra om min egen noja och alla fåniga restriktioner jag sätter upp fick mig att framstå som komplett sjuk i huvudet. Nå, gjort är gjort och jag tror att det kan vara välbehövligt.
Det sjuka är dock att jag trivs ganska bra med att inte äta, även om jag vet med mig att jag behöver det. Jag käkade en smörgås igår, på Kåren, och sedan inget annat förutom ett glas cola hos Magnus framåt midnatt eller nåt. Samhället är så pass sjukt att jag faktiskt känner mig duktig. Sick fuck society.
Och apropå Magnus - eller inte - så drog vi sista Beckfilmen igår, "I Guds namn", och var jag inte dyster innan hade jag nog blivit det då jag såg den. En av de i särklass absolut sämsta svenska filmproduktioner som någonsin gjorts. Faktum är att jag inte begriper vad Kjell Sundvall har pysslat med: Handlar det om att de vill skapa en allmän antipati mot Beck eftersom det är den sista filmen? Nummer 23 i serien, "Det tysta skriket", var en av de absolut bästa filmerna, men det här var liksom ett skämt. Ett skämt vilkens story jag inte ens uppfattade som särskilt trovärdig eller sannolik. Ingenting var bra; Beck var inte bra, grannen sög, Gunvald var intet mer än tragik och filmen kändes bara allmänt osammanhängande. Rysligt dåligt. Verkligen.
Till sist - för att avsluta morgonens roman - fick jag mail från Christian från MKV-lighten i vilket han bifogade följande länk om att pojkar offras av feminister. Läs och begrunda. Jag vet dock inte om jag håller med till punkt och pricka. Det där med kön kontra genus blir ett sådant omfattande resonemang att jag inte ska tråka ut mina läsare med det. Jag vacklar, oh in deed vacklar.
Nu måste jag snabbduscha om jag ska hinna fånga Mark Levengood på föreläsning.
Less på det irrationella emetofobiska...
Och återigen erkänner jag för mig själv att jag verkligen, verkligen måste ta tag i det där emetofobiska. Att gå hem från skolan för att jag känner mig mätt vilket skulle kunna tolkas som illamående = magsjuka = panik, är inte okej. Jag är stor flicka och jag vet att jag - med största sannolikhet och *peppar peppar* - inte är magsjuk. Den irrationella delen av mig skriker "Panik, fly, för faan, innan du spyr!" och jag lyder blint, utan att reflektera. Så kommer jag hem och har all möjlighet i världen att spy, om jag nu skulle vilja det, varpå jag slappnar av och inser att jag inte är mer magsjuk än igår, i förrgår eller i förra veckan. *peppar peppar*
Jag försöker verkligen tänka rationellt när det blir sådär, andas bort det och fokusera på något annat eller åtminstone på att sannolikeheten är så minimal, men ibland tar det där verkligen överhanden och jag agerar utan att tänka. Menar, jag ÄR inte magsjuk, men mitt psyke ställer in sig på att jag är det. Och folk frågar om jag faktiskt mår illa, men jag varken kan eller törs svara egentligen: Eftersom jag jobbar fram ett illamående i och med panik och ångest blir jag på sätt och vis illamående eftersom kroppen reagerar på min noja med klassiska illamåendesymptom. Skulle jag bekräfta att jag är illamående skulle det i min fucked up brain innebära att jag var magsjuk och då skulle jag bli än mer panikslagen. En ond cirkel.
Jag måste verkligen lägga ner det här, men jag tror tamejfan att jag behöver hjälp för att klara av det. Det är helt sinnessjukt att jag (JAG!) ska låta något annat styra över mig. Helt sjukt och hur onödigt som helst.
Måste sova en stund, eller i alla fall försöka. Eller så tar jag en lång dusch. Det brukar hjälpa.
Jag försöker verkligen tänka rationellt när det blir sådär, andas bort det och fokusera på något annat eller åtminstone på att sannolikeheten är så minimal, men ibland tar det där verkligen överhanden och jag agerar utan att tänka. Menar, jag ÄR inte magsjuk, men mitt psyke ställer in sig på att jag är det. Och folk frågar om jag faktiskt mår illa, men jag varken kan eller törs svara egentligen: Eftersom jag jobbar fram ett illamående i och med panik och ångest blir jag på sätt och vis illamående eftersom kroppen reagerar på min noja med klassiska illamåendesymptom. Skulle jag bekräfta att jag är illamående skulle det i min fucked up brain innebära att jag var magsjuk och då skulle jag bli än mer panikslagen. En ond cirkel.
Jag måste verkligen lägga ner det här, men jag tror tamejfan att jag behöver hjälp för att klara av det. Det är helt sinnessjukt att jag (JAG!) ska låta något annat styra över mig. Helt sjukt och hur onödigt som helst.
Måste sova en stund, eller i alla fall försöka. Eller så tar jag en lång dusch. Det brukar hjälpa.
Frostvarning och sena nätter...
Jaa, en sen natt till. Tänk om alla nätter jobb hade varit lika otröttande och tänk om jag hade fått 130 spänn i timmen för att stanna uppe sent, kolla på film och snacka skit med någon annan än en kollega. Missförstå mig inte, mina kollegor är alla helt underbara och att tillbringa en arbetsnatt med någon av dem är absolut inte slöseri med tid utan snarare rätt skojigt och harmoniskt. Vad jag menar är snarare att det är skillnad på folk och folk, och definitivt skillnad på betalt eller ej. Och nej, jag tar inte - och vill heller inte ta - betalt för att umgås. Det vara bara en parallell till alla sena nätter på jobbet då jag hade kunnat hugga av en arm för att få sova bara en timme eller två på grund av att det var så lugnt. FÖR lugnt.
Hur som. När jag knatade hem från Magnus var det nästintill frost på marken. Ibland kan jag uppskatta sådant något så sanslöst och till och med romantisera över det. Ni vet, första snön och så vidare och så vidare. Att det sedan slaskar, är kallt och blåser är en annan historia, men jag är skicklig på att romantisera. Något så gräsligt, också. Skulle jag vara i Paris hade jag romantiserat den svenska hösten och första snön; nu sitter jag och romantiserar julskyltning på Champs Elysées och den Parisluft som egentligen inte är annat än avgaser och skit. Nåväl.
Jag vet inte vad jag vill komma till, annat än att jag - trots huvudvärk - haft en jätteskön kväll, med Parry Hotter och snack. Outstanding, om man får vara sådan. Mitt sunda förnuft säger att det inte är okej att stanna uppe till nästan 02 när jag ska ha föreläsning imorgon bitti, men what the heck: Man får vara ung och omdömeslös, inte sant?
Det är litet tilt i huvudet på mig och jag tror att det är ett sundhetstecken. Om inte annat så för att klockan snart är två på natten och jag precis har pillat ur linserna och nu är på väg i säng. Jag har en solklar chans till en god nattsömn i natt, tror jag.
Jaja. Över och ut. Jag måste lära mig sluta när det är dags.
Typ.
Hur som. När jag knatade hem från Magnus var det nästintill frost på marken. Ibland kan jag uppskatta sådant något så sanslöst och till och med romantisera över det. Ni vet, första snön och så vidare och så vidare. Att det sedan slaskar, är kallt och blåser är en annan historia, men jag är skicklig på att romantisera. Något så gräsligt, också. Skulle jag vara i Paris hade jag romantiserat den svenska hösten och första snön; nu sitter jag och romantiserar julskyltning på Champs Elysées och den Parisluft som egentligen inte är annat än avgaser och skit. Nåväl.
Jag vet inte vad jag vill komma till, annat än att jag - trots huvudvärk - haft en jätteskön kväll, med Parry Hotter och snack. Outstanding, om man får vara sådan. Mitt sunda förnuft säger att det inte är okej att stanna uppe till nästan 02 när jag ska ha föreläsning imorgon bitti, men what the heck: Man får vara ung och omdömeslös, inte sant?
Det är litet tilt i huvudet på mig och jag tror att det är ett sundhetstecken. Om inte annat så för att klockan snart är två på natten och jag precis har pillat ur linserna och nu är på väg i säng. Jag har en solklar chans till en god nattsömn i natt, tror jag.
Jaja. Över och ut. Jag måste lära mig sluta när det är dags.
Typ.
Tjafs, tjafs, tjafs...
Hela tiden tamejfan tjafs.
Hur är det MÖJLIGT att tjafsa om EXAKT samma saker FEM gånger? Säga SAMMA saker och tjura över SAMMA saker. Hela tiden.
Jag är så trött på att ha det så. Så ofattbart trött.
Och än mindre vill jag dela med mig av något alls.
Det jag faktiskt PRATAR om leder till...
(Voilá!)
...TJAFS.
Lustigt, inte sant?
Så OBESKRIVLIGT trött på tjafs.
Vintern är här...
Alltså, det förutsätter jag. Om det inte är vinter har Pitebo glömt att sätta på värmen i min lägenhet. Hur kan det vara så förbenat kallt, och hur kan det komma sig att jag alltid, alltid vill ha sovmorgon de två dagar i veckan som jag faktiskt måste kliva upp 07.30? Det är inte så att jag lever ett tungt liv rent morgonmässigt med mina två tidigdagar i veckan...
I morgon har vi föreläsning med Björn Häger, vilket jag ser grymt mycket fram mot efter att ha läst "Intervjuteknik". Så grym, verkligen. Innan dess ska vi dra kultursociologi vilket jag inte är fullt lika entusiastisk över efter att inte ens ha öppnat boken mer än för att... Nåväl. Vi har en vecka på oss innan redovisning. Jag måste dessutom skriva en artikel om bröstcancer. Hur kan det komma sig att allt rinner av mig som vatten?!
Igår bevistade jag min tredje hockeymatch ever, Skellefteå-Brynäs, i vilket Brynäs åkte på pisk. Jag har för övrigt aldrig varit så usel på att köra bil, men jag måste fråga mig varför i hela fridens namn det inte finns BELYSNING längs E4 mellan Skellefteå och Piteå?! Helljus i all sin ära, men jag såg verkligen nada... Oh well, idag är en annan dag. Jag ska nog packa väskan inför skolan nu...
Och så fundrar jag över en inbjudan jag fick för någon vecka sedan, om jag ska tacka ja till den trots allt, men å andra sidan orkar jag inte tjafsa om det. Är det något jag är så inihelvete mätt på, så är det att tjafsa. Så enkelt är det. Återigen blir jag övertygad att det där med att vara ensam rent partnermässigt kanske inte är så himla dumt. Ingen partner = inget tjafs. Amen to that.
Åh, skola var det, ja.
I morgon har vi föreläsning med Björn Häger, vilket jag ser grymt mycket fram mot efter att ha läst "Intervjuteknik". Så grym, verkligen. Innan dess ska vi dra kultursociologi vilket jag inte är fullt lika entusiastisk över efter att inte ens ha öppnat boken mer än för att... Nåväl. Vi har en vecka på oss innan redovisning. Jag måste dessutom skriva en artikel om bröstcancer. Hur kan det komma sig att allt rinner av mig som vatten?!
Igår bevistade jag min tredje hockeymatch ever, Skellefteå-Brynäs, i vilket Brynäs åkte på pisk. Jag har för övrigt aldrig varit så usel på att köra bil, men jag måste fråga mig varför i hela fridens namn det inte finns BELYSNING längs E4 mellan Skellefteå och Piteå?! Helljus i all sin ära, men jag såg verkligen nada... Oh well, idag är en annan dag. Jag ska nog packa väskan inför skolan nu...
Och så fundrar jag över en inbjudan jag fick för någon vecka sedan, om jag ska tacka ja till den trots allt, men å andra sidan orkar jag inte tjafsa om det. Är det något jag är så inihelvete mätt på, så är det att tjafsa. Så enkelt är det. Återigen blir jag övertygad att det där med att vara ensam rent partnermässigt kanske inte är så himla dumt. Ingen partner = inget tjafs. Amen to that.
Åh, skola var det, ja.
Åh Du min Skapare...
Jag trodde någonstans att jag aldrig hade haft värre mensvärk än igår, men tji fick jag. Kan någon förklara varför vi kvinnor prompt ska lida varenda jävla månad? (Nej, det är inte en ursäkt för att inte städa och plugga, jag vet det, och jag ska göra bägge delar...)
Har haft en topppenhelg, faktiskt, vilken började med en av de sju dödssynderna, frosseri. Fredagen spenderades hos Minna och Jens med Alex och vad vi gjorde var just det: Frossade. Tacos, efterrätt, snacks, för att till sist ställas inför den mycket intressanta frågeställningen "Var gör man av magen när man är så sjukt mätt?" Idol, givetvis, och Anastasia åkte ut vilket var helt rätt. Amanda fick en knäpp på näsan av juryn vilket var än mer välbehövligt och Mattias går numer under namnet Snygg-Matte. Han har ersatt Snygg-Erik från förra omgången.
Lördag sedan, shopping och förförförfest hos Minna med Alex. Smarriga drinkar och gött käk, sedan Alex, Erik och Kalles vilket var... Inte min grej. Magnus agerade lifesaver och körde mig och Minna till Max istället, varefter det bar av till Ankars igen. Home sweet home.
Igår innebar en roadtrip i mitt nya landskap vilken avslutades som det sig bör i Älvsbyn. Jag har någon konstig dragning ditåt, fråga mig inte varför. Sedan middag och övermättnad igen, film, snack och vips! var klockan 06 och jag ramlade hemåt. Det är litet i huvudet liksom jag gjort två nätter jobb nu...
Eftersom jag har söndag idag är det dags att ägna denna måndag-söndag åt typiska söndagssaker; städning, läxläsning och träning. Ska även försöka peta i mig något ätbart så snart som möjligt och inte minst attackera Panodilburken för att om inte kurera så åtminstone lindra min satans jävla mensvärk. Det är fan inte rättvist. Inte alls.
Har haft en topppenhelg, faktiskt, vilken började med en av de sju dödssynderna, frosseri. Fredagen spenderades hos Minna och Jens med Alex och vad vi gjorde var just det: Frossade. Tacos, efterrätt, snacks, för att till sist ställas inför den mycket intressanta frågeställningen "Var gör man av magen när man är så sjukt mätt?" Idol, givetvis, och Anastasia åkte ut vilket var helt rätt. Amanda fick en knäpp på näsan av juryn vilket var än mer välbehövligt och Mattias går numer under namnet Snygg-Matte. Han har ersatt Snygg-Erik från förra omgången.
Lördag sedan, shopping och förförförfest hos Minna med Alex. Smarriga drinkar och gött käk, sedan Alex, Erik och Kalles vilket var... Inte min grej. Magnus agerade lifesaver och körde mig och Minna till Max istället, varefter det bar av till Ankars igen. Home sweet home.
Igår innebar en roadtrip i mitt nya landskap vilken avslutades som det sig bör i Älvsbyn. Jag har någon konstig dragning ditåt, fråga mig inte varför. Sedan middag och övermättnad igen, film, snack och vips! var klockan 06 och jag ramlade hemåt. Det är litet i huvudet liksom jag gjort två nätter jobb nu...
Eftersom jag har söndag idag är det dags att ägna denna måndag-söndag åt typiska söndagssaker; städning, läxläsning och träning. Ska även försöka peta i mig något ätbart så snart som möjligt och inte minst attackera Panodilburken för att om inte kurera så åtminstone lindra min satans jävla mensvärk. Det är fan inte rättvist. Inte alls.
Lördagsshopping...
Idag har jag... Spenderat pengar. Dels köpte jag en kjol från Gina Tricot och hade jag kunnat hade jag postat en bild på den. Vidare en topp, från samma ställe, ett armband från Åhléns och även en ny väska där. Smink och ett rosa band på Kick's, Panodil och handsprit från Apoteket och två lampor från Clas Ohlsson. Jag är nöjd, men förväntar mig ångest imorgon eller när jag nu kollar saldot på kontot nästa gång. Nå, det får vara värt det. Kjolen blev jag kär i på studs och dessutom har jag sökt med ljus och lykta efter en sådan modell som passar på mig. Så, jag är nöjd.
Ikväll blir det - återigen - middag hos Minna och sådan där tjejig "göra sig i ordning", förmodar jag. Superbt och jag plockar med en flaska vitt. Sedan fest hos Eric och förmodligen utång därefter. Jag ska hur som ha en ny kjol på mig. *ler förnöjt*
Nu duschdags. Jag ser SÅ fram mot den duschen, faktiskt. Tjingeling!
Ikväll blir det - återigen - middag hos Minna och sådan där tjejig "göra sig i ordning", förmodar jag. Superbt och jag plockar med en flaska vitt. Sedan fest hos Eric och förmodligen utång därefter. Jag ska hur som ha en ny kjol på mig. *ler förnöjt*
Nu duschdags. Jag ser SÅ fram mot den duschen, faktiskt. Tjingeling!
Oh sweet Friday...
Idag var verkligen en sådan där never ending day som för min del inte kom igång på allvar förrän framåt tvåtiden. Morgonen var en übersvacka då vi skickades ut för att skriva om invigningen av Acusticum och det kändes bara tvärblä. Hur det nu än blev fick jag ihop en artikel med kommentarer. Kort sagt kändes det bra. Eftermiddagen blev roligare, tyckte jag, då vi fick skriva notiser mot deadlines. Hur nyttigt som helst att producera under sådan slags press, och då vi lämnade klassrummet för att ta helg hade jag fortfarande någon slags adrenalinrusch i mig.
Nu är jag hemma, efter en del helgshopping och ska till Minna om en stund för att käka tacos, kolla på Idol och bara fredagshänga. Solklart potential att bli en höjdarkväll. Imorgon fest hos Eric.
Nu är jag hemma, efter en del helgshopping och ska till Minna om en stund för att käka tacos, kolla på Idol och bara fredagshänga. Solklart potential att bli en höjdarkväll. Imorgon fest hos Eric.
Gråvädersdag och bristande skolsug...
Nej, jag ville inte kliva upp ur sängen i morse. Ja, det är grått som fan och jag åker rutschkana ner i en bitterhetsdepression grundad på PMS, tror jag. Fortfarande snörvlig men nu har jag åtminstone kommit på varför jag känt mig så klen de senaste dagarna: Jag väntar på att bli magsjuk och fråga mig inte varför eftersom jag vet hur fruktansvärt onödigt det är, men så är det och det är bara att vänta på att det ska gå över. Till dess får jag skapa mitt kvällsillamående och tro att det är magsjuka bäst jag vill. Ja, jag behöver verkligen gå i terapi för det där.
Av någon anledning har jag dessutom en känsla av att jag är i skolan en timme för tidigt. Eller inte. Där är mina klasskamrater.
Att träna eller icke träna?
Det är frågan. Har känt mig hur vissen som helst hela veckan; tung i huvudet - ONT i huvudet. Frusen, snorig, huttrig, illamående och Gud vet vad mer. Tilbringade hela den här förmiddagen med att frysa som fan och inte hänga med alls på föreläsningen med en sportchef. Be mig inte förklara vad hon pratade om, för helt uppriktigt sagt har jag ingen aning, trots att jag ställde frågor. Så frågan är: Träna eller ej? Ett alternativ är att ge fan i det och komma igen på måndag, vilket faktiskt skulle kunna vara ett alternativ. Det andra alternaitvet är att sova, vilket är precis vad jag längtar efter nu. Dra täcker över huvudet och vakna imorgon bitti. Faktum är att det känns mest lockande.
I övrigt inte ett skvatt nytt på någon front. Här i Piteå händer det inte så mycket. Inte idag heller.
I övrigt inte ett skvatt nytt på någon front. Här i Piteå händer det inte så mycket. Inte idag heller.
Kanelbullens dag...
Idag är det kanelbullens dag och därför är det hur befogat som helst att käka sådana, i alla fall en. Förhoppningsvis säljer de sådana på Kåren och då kan jag få en kanelbulle till kaffet efter lunch. Det vore ultimat. Kanelbullar är smaskigt som bara den. Stora och nybakade ska de vara. Gotti gotti.
(Bilden är tagen härifrån)
(Bilden är tagen härifrån)
Och likväl bölar jag...
...över hur i helvete folk kan vara så ansvarslösa att de skaffar ungar, inte bryr sig ett skit och sedan tror att man ska vara kompisar när ungen har växt upp och att det liksom ska vara fine?!
Jesus Christ.
Och jag vet inte ens om jag skulle våga haspla ur mig hälften inför den mannen.
Jag vet inte ens om jag skulle våga tänka tanken ens för mig själv.
Ååh, låt mig vara. Jag klarar mig själv, jag är stor tjej, damn it. Man kommer inte efter tjugofem och och tror att man har en relation.
Återigen: Jag ska inte skaffa ungar. Inga ungar och ingen karl.
Jesus Christ.
Och jag vet inte ens om jag skulle våga haspla ur mig hälften inför den mannen.
Jag vet inte ens om jag skulle våga tänka tanken ens för mig själv.
Ååh, låt mig vara. Jag klarar mig själv, jag är stor tjej, damn it. Man kommer inte efter tjugofem och och tror att man har en relation.
Återigen: Jag ska inte skaffa ungar. Inga ungar och ingen karl.
För långt bort för billigt...
Jag har inte varit i varken London eller Paris på evigheter och är SÅ sugen på en tripp till endera staden, och kikar jag hos RyanAir är det inte dyrt. Verkligen inte, och jag vet att jag med litet trix hittar precis lika billigt boende. Grejen är bara den, att om jag ska flyga säg Luleå-Paris går bara flygresan loss på nästan 4000. Ska jag flyga från Kallax till Arlanda, fixa resa till Skavsta och därifrån till Orly, ja, då har hela kalaset gått loss på mer än 4000. En resa, som från början skulle ha kostat mig inte ens 800 i flyg och max 2000 i boende steg plötsligt hur många procent då? Jag är inte matematiker... Men en sucker för London och Paris, däremot, och att resa ensam är inga problem för mig.
Och så hände något idag som enbart gav mig ångest. Han-den-där-som-inte-finns-i-mitt-liv hade mage att pynta in en massa pengar på mitt konto och självklart, tack för det, men why oh why? Vi talar om en man jag inte haft kontakt med på... Kan det vara tre år, kanske? Har tappat räkningen... Då anar jag ugglor i mossen och måste lyssna på min mors blaha om vikten av släkt och så vidare. *harklar mig besvärat* Okej, pengarna kom lägligt, bekostade mina vinterdäck, en gammal elräkning och annat strunt jag egentligen inte hade haft råd med och lämnade därutöver en extra slant till kurslitteratur, så tacksamt, men jag undrar fortfarande varför?
Och jag undrar vad det artigaste är att göra nu? Skriva och tacka och låtsas som ingenting; skriva och fråga om nån har dött; skriva och tacka och fråga om han kanske satt in pengarna på fel konto eller helt enkelt ge fan i att skriva alls? Please, tell me, jag är kass på relationer och jag orkar inte behöva sitta och böla typ över "the family I never had/got to know". Det är SÅ tonårigt.
I synnerhet inte över den här relationen som varken finns eller har funnits.
(Remind me NEVER to get kids... Och ja, jag skyller alla mina kriser på frånvaron av en fadersfigur, en taskig uppväxt och annan freudiansk skit som fått mig att kräkas över män generellt...)
Ont i magen fick jag hur som. Och en illamåendeattack som alltid kommer hand i hand med ångest. Jag har i alla fall nya vinterdäck på bilen.
Och så hände något idag som enbart gav mig ångest. Han-den-där-som-inte-finns-i-mitt-liv hade mage att pynta in en massa pengar på mitt konto och självklart, tack för det, men why oh why? Vi talar om en man jag inte haft kontakt med på... Kan det vara tre år, kanske? Har tappat räkningen... Då anar jag ugglor i mossen och måste lyssna på min mors blaha om vikten av släkt och så vidare. *harklar mig besvärat* Okej, pengarna kom lägligt, bekostade mina vinterdäck, en gammal elräkning och annat strunt jag egentligen inte hade haft råd med och lämnade därutöver en extra slant till kurslitteratur, så tacksamt, men jag undrar fortfarande varför?
Och jag undrar vad det artigaste är att göra nu? Skriva och tacka och låtsas som ingenting; skriva och fråga om nån har dött; skriva och tacka och fråga om han kanske satt in pengarna på fel konto eller helt enkelt ge fan i att skriva alls? Please, tell me, jag är kass på relationer och jag orkar inte behöva sitta och böla typ över "the family I never had/got to know". Det är SÅ tonårigt.
I synnerhet inte över den här relationen som varken finns eller har funnits.
(Remind me NEVER to get kids... Och ja, jag skyller alla mina kriser på frånvaron av en fadersfigur, en taskig uppväxt och annan freudiansk skit som fått mig att kräkas över män generellt...)
Ont i magen fick jag hur som. Och en illamåendeattack som alltid kommer hand i hand med ångest. Jag har i alla fall nya vinterdäck på bilen.
Den kvinnliga kåtheten...
Jag läser i Expressen om en ny bok med erotiska noveller, skrivet av en kvinna enligt vad pseudonymen säger, och med kvinnor i huvudrollerna. På frågan varför det behövs erotiska noveller för kvinnor svarar pseudonymen Clara Jonsson följande:
"- Jag tycker att det behövs erotik som bottnar i nutiden, med kvinnor i huvudrollerna. Så fort det ska skrivas erotik så blir det så skruvat, antingen är det våldsporr eller så är det usel svenska och amatörernas julafton."
Vidare anser Jonsson följande:
"- Kvinnor är ju otroligt sexuella, men utnyttjar sällan hela sin erotiska potential, de hålls tillbaka av konventioner, moral, sociala regler...
- Vi har ju ett samhälle som inte är särskilt tillåtande vad det gäller kvinnors intresse för sexuella experiment. Fortfarande betraktas en kvinna som vill ha sex utan kärlek som suspekt.
- Jag tror att många kvinnor helt enkelt vill ha ett råknull, utan att ständigt hålla på med känslor."
Och, till mitt resonemang...
Kvinnor är otroligt sexuella ja, och vi hålls tillbaka av konventioner, moral och sociala regler. Vi "tillåts" inte experimentera sexuellt i samma utsträckning som män och balanserar konstant mellan att vara madonnan och horan. Ibland vill vi råknulla och ibland vill ha mjuk och gosig vanilj. Ibland vill vi inte alls och då är också det fel. (Johodå, tro mig: Den kvinna som tackar NEJ till ett one night stand är en slampa, hon också...)
Lösningen på problemet är inte erotik för kvinnor. Lösningen är inte porrfilmer för män. Saken är den, att så länge man sätter skiljetecken mellan manlig och kvinnlig sexualitet, så kommer en kvinnlig, öppenhjärtlig kåthet aldrig bli accepterad.
Om vi ska skriva erotik som bottnar i nutiden kan vi skriva om männens tillvägagångssätt för att FÅ sex, och berätta vidare hur kvinnor febrilt försöker värja sig. Vi kan prata om osäkerheten hos främst unga tjejer: Inte säga nej, inte säga ja, inte vara/göra/bli på ett sätt som kan vara oacceptabelt. Madonna eller hora. Vi kan snacka om hur överreklamerat och uttråkande sex idag har blivit, eftersom ytterst få kan eller orkar leva upp till den bild media målar upp om det perfekta sexet.
Visst kan man se skillnader, rent biologiska, mellan män och kvinnor sexuellt. Det räcker dock inte för att motivera en sexuell skillnad vad gäller genus, och så länge vi fortsätter suga av porrnoveller och slicka upp kvinnlig erotik i brygga är det kört för oss tjejer att vara ärligt, genuint kåta och glada. Annat än en fredagkväll med sambon, såklart.
"- Jag tycker att det behövs erotik som bottnar i nutiden, med kvinnor i huvudrollerna. Så fort det ska skrivas erotik så blir det så skruvat, antingen är det våldsporr eller så är det usel svenska och amatörernas julafton."
Vidare anser Jonsson följande:
"- Kvinnor är ju otroligt sexuella, men utnyttjar sällan hela sin erotiska potential, de hålls tillbaka av konventioner, moral, sociala regler...
- Vi har ju ett samhälle som inte är särskilt tillåtande vad det gäller kvinnors intresse för sexuella experiment. Fortfarande betraktas en kvinna som vill ha sex utan kärlek som suspekt.
- Jag tror att många kvinnor helt enkelt vill ha ett råknull, utan att ständigt hålla på med känslor."
Och, till mitt resonemang...
Kvinnor är otroligt sexuella ja, och vi hålls tillbaka av konventioner, moral och sociala regler. Vi "tillåts" inte experimentera sexuellt i samma utsträckning som män och balanserar konstant mellan att vara madonnan och horan. Ibland vill vi råknulla och ibland vill ha mjuk och gosig vanilj. Ibland vill vi inte alls och då är också det fel. (Johodå, tro mig: Den kvinna som tackar NEJ till ett one night stand är en slampa, hon också...)
Lösningen på problemet är inte erotik för kvinnor. Lösningen är inte porrfilmer för män. Saken är den, att så länge man sätter skiljetecken mellan manlig och kvinnlig sexualitet, så kommer en kvinnlig, öppenhjärtlig kåthet aldrig bli accepterad.
Om vi ska skriva erotik som bottnar i nutiden kan vi skriva om männens tillvägagångssätt för att FÅ sex, och berätta vidare hur kvinnor febrilt försöker värja sig. Vi kan prata om osäkerheten hos främst unga tjejer: Inte säga nej, inte säga ja, inte vara/göra/bli på ett sätt som kan vara oacceptabelt. Madonna eller hora. Vi kan snacka om hur överreklamerat och uttråkande sex idag har blivit, eftersom ytterst få kan eller orkar leva upp till den bild media målar upp om det perfekta sexet.
Visst kan man se skillnader, rent biologiska, mellan män och kvinnor sexuellt. Det räcker dock inte för att motivera en sexuell skillnad vad gäller genus, och så länge vi fortsätter suga av porrnoveller och slicka upp kvinnlig erotik i brygga är det kört för oss tjejer att vara ärligt, genuint kåta och glada. Annat än en fredagkväll med sambon, såklart.
Skit i hundjäveln!
Nu bryter jag mot en av vårt samhälles absolut största normer. Jag tänker gnälla på det där med djur och deras värde.
Om ens husdjur är sjukt går man tillveterinären och avlivar det, alternativt tar ut djuret ifråga och skjuter det själv. (Vi sköt våra lamm medan de knaprade knäckebröd ur mammas hand...) Om ens hund är aggressiv gör man detsamma, om man besitter någon form av sunt förnuft. (We did that, too...)
När ditt barn är sjukt, eller varför inte din mor eller far är döende, då FINNS det ingenting kallat "aktiv dödshjälp". När vi ser små barn svälta i Afrika eller var de nu svälter, så gör vi en beklagande min, skänker på sin höjd en hundring till SOS Barnbyar och fortsätter käka upp vår dyra middag. (Tänk på barnen i Afrika; de får ingen cola till sin oxfilé!) Då föräldrar eller andra vuxna förgriper sig på småungar blir det litet ståhej en vecka och sedan inget. När flickor blir våldtagna och i rättsalen får frågan hur många de legat med och hur de var klädda vid våldtäktstillfället höjer vi knappt på ögonbrynen längre. Alla unga tjejer som väger trettio kilo och hetsar sig själva att gå ner bara litet mer i vikt, vem bryr sig, egentligen? Eller de som skär sig i armarna? Do I need to go on?!
Så kommer det en brud, vars hund har blivit dränkt - och detta i sig är alldeles överjävligt - och VILL BELÖNA DEN SOM HJÄLPER DEM SÄTTA DIT DEN SOM GJORDE DET MED 50.000 KRONOR!
Är det BARA jag som reagerar på detta? Återigen har den där jävla hunden ett högre värde än den våldtagna flickan, ungen i Afrika eller varför inte den döende kvinnan som ligger - och har legat de senaste två åren - som ett kolli utan förmåga att varken tala eller röra sig?
Hur många hundar får man för femtio papp? Kom igen, Linda-Marie Rosén, lägg de där pengarna på något bättre. Något mer vettigt, till exempel terapi, kanske?. Eller run to daddy and ask for another dog. Om man slänger ut femtio tusen på en död hund har man inte alla getter hemma.
Och slutligen, berätta för mig hur det kan komma sig att en hund har ett högre värde än människor idag?
Om ens husdjur är sjukt går man tillveterinären och avlivar det, alternativt tar ut djuret ifråga och skjuter det själv. (Vi sköt våra lamm medan de knaprade knäckebröd ur mammas hand...) Om ens hund är aggressiv gör man detsamma, om man besitter någon form av sunt förnuft. (We did that, too...)
När ditt barn är sjukt, eller varför inte din mor eller far är döende, då FINNS det ingenting kallat "aktiv dödshjälp". När vi ser små barn svälta i Afrika eller var de nu svälter, så gör vi en beklagande min, skänker på sin höjd en hundring till SOS Barnbyar och fortsätter käka upp vår dyra middag. (Tänk på barnen i Afrika; de får ingen cola till sin oxfilé!) Då föräldrar eller andra vuxna förgriper sig på småungar blir det litet ståhej en vecka och sedan inget. När flickor blir våldtagna och i rättsalen får frågan hur många de legat med och hur de var klädda vid våldtäktstillfället höjer vi knappt på ögonbrynen längre. Alla unga tjejer som väger trettio kilo och hetsar sig själva att gå ner bara litet mer i vikt, vem bryr sig, egentligen? Eller de som skär sig i armarna? Do I need to go on?!
Så kommer det en brud, vars hund har blivit dränkt - och detta i sig är alldeles överjävligt - och VILL BELÖNA DEN SOM HJÄLPER DEM SÄTTA DIT DEN SOM GJORDE DET MED 50.000 KRONOR!
Är det BARA jag som reagerar på detta? Återigen har den där jävla hunden ett högre värde än den våldtagna flickan, ungen i Afrika eller varför inte den döende kvinnan som ligger - och har legat de senaste två åren - som ett kolli utan förmåga att varken tala eller röra sig?
Hur många hundar får man för femtio papp? Kom igen, Linda-Marie Rosén, lägg de där pengarna på något bättre. Något mer vettigt, till exempel terapi, kanske?. Eller run to daddy and ask for another dog. Om man slänger ut femtio tusen på en död hund har man inte alla getter hemma.
Och slutligen, berätta för mig hur det kan komma sig att en hund har ett högre värde än människor idag?
Rosa bandet-dags...
Nu är det dags att pynta in pengar till bröstcancerforskning igen och faktum är att jag tycker att alla ska göra det. Rent principiellt stödjer jag inga kampanjer, men bröstcancer är verkligen en bra sak och det rosa bandet är ganska sött, tycker jag. Och precis som förra året har RixFM en Rosa auktion på Tradera, i vilken man bl.a. kan buda på Alexander Bards byxor, om någon nu skulle vara intresserad av dem.
Snart, alldeles snart, ska jag gå till skolan. Det kanske är dags att ta på sig kläder, och då menar jag inte ytterkläder. Jag är så sjukt opeppad på skola idag efter att ha varit på dejt med Joey från "Vänner" i natt och dessutom drömt så fruktansvärt skojigt om densamme att jag vaknat av att skratta.
Jaja. Klä på mig var det. Varför ser sängen så skön ut?!
Snart, alldeles snart, ska jag gå till skolan. Det kanske är dags att ta på sig kläder, och då menar jag inte ytterkläder. Jag är så sjukt opeppad på skola idag efter att ha varit på dejt med Joey från "Vänner" i natt och dessutom drömt så fruktansvärt skojigt om densamme att jag vaknat av att skratta.
Jaja. Klä på mig var det. Varför ser sängen så skön ut?!
