Grejen att vara tjej. Innan jag åkte till Island var jag ganska mullig, på gränsen till tjock. När jag kommer hem säger folk att jag är för smal. Åtta månader senare har jag gått upp två kilo och så får jag höra att jag börjar bli tjock, att det syns att jag gått upp i vikt. Jag orkar inte. När får man bli nöjd? Fortfarande är det storlek trettiosex som är basic, och 28 i jeans. Men nej, det är inte heller bra. Vad fan är bra och när ska jag duga?

Jag VET att det är inför mig själv jag ska duga, men jag gör det inte, och jag fattar grejen och nu ska jag sluta äta. Varför är jag så satans rädd för att kräkas?!

Varför, varför, varför kan jag aldrig bli nöjd med mig själv?

Och varför varför varför har jag inte självdisciplin nog att skaffa mig på gränsen till anorexia?

Tio kilo. Sedan ska jag sluta gnälla. Jag orkar inte vara människa i det här samhället.