Och jag ställer mig fråga på fråga som jag inte kan besvara, eller snarare inte vill besvara, eftersom jag med största sannolikhet skulle känna mig tvungen att kliva utanför allt det där jag är van vid. Jag pluggar till undersköterska och jag frågar mig varför? Vill jag ens det? Jag har tänkt så mycket de senaste veckorna, på den där utnötta frasen "Kom ihåg att spela huvudrollen i ditt eget liv" och insett att i våra huvuden, i de olika scenario vi spelar upp för oss själva, går vi alltid ur striden som vinnare. Litet som i alla amerikanska collegefilmer vi säger oss hata, fastän vi i själva verket älskar dem eftersom huvudpersonen i stort sett undantagslöst är vinnaren. Vi sitter inne på alla dräpande sista ordet-kommentarer, hittar till det där vi alltid önskat oss när slutet väl nalkas och vi finner den där stora kärleken, livsharmonin och lögnen och amen to that. I våra collegefilmer finns inte en för liten varmvattenberedare, skoskav eller det där velandet fram och tillbaka med "vad-vill-vi-med-våra-liv?" Vi bara vet, och vet vi inte blir vi snart upplysta om det, eftersom huvudpersonen på något sätt alltid får en aha-upplevelse. Och som sagt är vi ju vinnarna i våra egna föreställningar...

Så det där med undersköterska, är det egentligen något för en vinnare som jag? Är det verkligen vad denna huvudkaraktär eftersträvar med livet, att traggla dag ut och dag in med samma sysslor och på sin höjd en spya över matbordet som variation?

Jag vet att ni som spelat alla dessa otaliga biroller i min pjäs ser mig som fruktansvärt rastlös och velig, en människa som verkligen anammat det där med att gräset alltid är grönare någon annanstans, bara inte här, inte i de här kulisserna, och jag vet att ni läser det här och suckar, tänker "Nu får hon ge sig... Ska hon aldrig nöja sig?" Men faktum är att jag önskar att jag kunde nöja mig. Och så tittar jag på alla redan avverkade akter och jag är inte nöjd med skådespelarprestationerna! Den här pjäsen är inte vad jag tänkt mig!

Den här pjäsen är inte vad jag tänkt mig!

Och eftersom jag är vinnare i mitt eget liv har jag naturligtvis tänkt mig något mycket större och mer självförverkligande.

Och eftersom jag helt kört fast i ingenting alls nu så tar jag ett glas vin till.

Jag hade i höstas en litet beroende i form av fejkbloggen Öfverklass-Nicole och trillade i natt över en kille som bloggar litet i samma stil. Grejen är bara att ja, den här killen verkar faktiskt existera, och han finns dessutom på LunarStorm, så då så! Visst, det kanske inte finns många gemensamma nämnare vad gäller Nicole och honom, men på något sätt är snobbismen densamma, om än inte riktigt uttalad i hans fall. Nåja.

Jag hade en bra födelsedag i hufvudstaden och var inte ett dugg magsjuk, vilket jag naturligtvis fått sota för och det i skrivande stund. Jajamensan; den som trodde att jag skulle slippa undan gick lika bet som jag själv och jag blir så trött på att det alltid är i samband med födelsedagen jag ska åka på ngt sådant. Eller, med tanke på att jag har haft kramper i magen sedan drygt tolv timmar tillbaka vete katten vad det kan vara, men jag kan inte påstå att jag känner mig direkt kry. Således blev det ingen praktik i går (söndag) kväll, och jag ringde faktiskt till jobbet kring 23 och sade detsamma.

Nå, kanske ska ägna mig åt annat än ingenting ett tag... Och vänta på att tillfriskna någon jävla gång. Eller åtminstone på att kunna sova. Amen.

Och, ja just ja: Katrin hade en sådan där kul lista på sin blogg! Den måste jag ju göra! ;)

10 favoriter:
Färg: Svart, rött... Typ.
Mat: Just nu vill jag inte ens tänka på mat...
Band: Öh... Det finns en hel del band som är bra, ja...
Film: Jag avgudar verkligen "Lost in translation"...
Bok: Det kan jag inte svara på. Så enkelt är det.
Sport: Kan vara kul att kolla på fotboll... Eller liknande.
Årstid: Alla årstider har sin charm. Nu längtar jag dock efter vår!
Veckodag: Fredag.
Glassmak: Choklad. Eller kanske ägglikör.
Tid på dygnet: Eftermiddag/tidig kväll...

9 för tillfället:
Humör: Trött, less...
Smak: Ingen alls, please...
Kläder: Storskjorta och morgonrock. Och ett par tofflor.
Bakgrund: Vaddå, väggen eller?
Nagellack: Icke.
Tid: 01.38.
Omgivning: Stökig.
Irritationsobjekt: Magvärk.

8 första: (första alltså...inte nu)
Bästa vän: Wow, svårt... Jag hade en Daniel hos dagmamman när jag var typ 3...
Screen name: Vad är det?
Husdjur: Undulater, två stycken.
Piercing: I tungan. Numer borttagen. Piercingen alltså, inte tungan!
Förälskelse: Också den där Daniel...
Musik: "Fyra bugg och en cocacola" med Lotta Engberg... *garvar*
Bil: En Ford Scorpio.
Kyss: På något disco i sexan...

7 senaste:
Cigarett: Drygt tio timmar sedan...
Mat: En hamburgare i lördags natt.
Dryck: Vatten.
Biltur: Till Leksand i eftermiddags.
Kyss: Igår.
Spelad låt: Hmm... Säkert ngn sclagerlåt.
TV-program: Oj... Aktuellt, tror jag, klockan 21...

6 har du någonsin:
Dejtat någon av dina bästa vänner: Nej, tror inte det...
Brutit mot lagen: Ja, jag har nog det. Insåg jag precis.
Blivit arresterad: Aldrig.
Badat naken: Ja.
Varit med på TV: Nej, jag tror inte det...
Kysst någon du inte känner: Japp.

5 nej tack:
Kläder: Sådant som knölar och sticks...
Mat: Pepparrot.
Musik: Techno, trance, sådan skit...
Dryck: Varm mjölk.
Personlighetsdrag: Besserwisser.

4 saker:
Du gjorde igår kväll: Kollade på TV och hade ont i magen... 
Du kan höra just nu: Datorn som surrar och mitt eget knatter på tangentbordet.
Du inte kan leva utan: Vatten, familjen, vissa vänner.
Du gör när du har tråkigt: Sitter vid datorn, kanske?

3 personer:
Du kan berätta allt för: Det är nog mest min Gode Vän, tror jag... Och typ Sofia.
Du tycker om: Familj, familj, familj.
Du inte gillar: Ebba von Sydow, mamma när hon är sur och vrång, och varenda jävel på olika kundtjänster. Typ.

2 val:
Kaffe eller te: Te egentligen, men av någon anledning dricker jag kaffe...
Vår eller höst: Vår.

1 önskan: Just nu: Att sluta ha ont i magen och få kunna sova gott för att sedan vakna hungrig, pigg och fräsch. Egentligen? Harmoni, kanske?

Den här visdomstanden är verkligen ett helvete och jag undrar i mitt stilla sinne hur det kan komma sig att passet jag körde i söndags tog ut mig så mycket mer?

Och så måste jag bara tillägga att det är superkul att få kommentarer på vad jag skriver. Jag bjuder verkligen på mig själv när jag bloggar, och jag anser att de som kommenterar kan göra detsamma, dvs. ha stake nog att signera kommentaren. Är man så jävla dum att man försöker vara så jävla dum mot mig kan man i alla fall ha kuk nog i kroppen och stå för det. Eller, om man stör sig så pass mycket på vad jag skriver att man helt enkelt inte kan hålla inne med sin icke konstruktiva kritik så kan man faktiskt helt enkelt ge fan i att läsa. Amen.

Nu ska jag försöka mig på att skriva en debattartikel.

Och sedan är jag helt klar. Söndagen blir sista dagen, så sorry alla som trodde att de skulle få njuta av mitt sällskap på lördagen; jag ska JOBBA på söndagen! And it feels so good!

Idag har gått hur fort som helst och nu väntar jag på att middagen ska bli klar. Ikväll blir en tidig kväll, jävlar i mig.

Förresten är det snart fredag. Jag ser verkligen fram mot det.

Men varför gör det så satans ont att få en visdomstand? Kan det ha att göra med att den växer rakt in i kinden och ännu är för liten för att dra ut?

Och varför blev jag helt plötsligt sådär akut sugen på ett glas vitt?

Så måste jag tillägga att det verkligen bara är crap på TV ikväll, att jag hellre snackar skit med arbetskamrater på rasterna än de flesta av mina vänner och att jag vet att om jag hade fått välja bekantskapskrets hade den nog sett rätt så annorlunda ut mot vad den gör idag. Är jag elak? Inte det minsta.

Jag fyller bara tjugofyra men sitter ändå och letar billiga tillflyktsorter den helgen och hur sjukt är inte det? Jag VILL INTE vara kvar i Dalarna den helgen, det bär mig emot, emot, emot. Nu är det så nog det bara kan bli. Och kan någon vänlig själ förklara varför jag lyssnar på bröllopsmusik? *skakar trött på huvudet* För övrigt var det så rätt att Sebastian gick raka vägen till Globen; skitbra låt i ett jävligt klent startfält.

Kanske borde jag ta med mig hunden och åka till stugan istället på lördag. Ja, varför inte? Men, först hufvudstaden på fredagen. Det får nog bli så. Jag tror nästan det.

Dessutom har jag det så jävla kallt inne hos mig. Eller är det jag som är så fruktansvärt frusen just idag?

...kan den tyckas vara om man mitt i en konversation bara måste citera Winnerbäck litet fritt eftersom hans ord passar så bra in i sammanhanget, och detta utan att ens berätta att det inte är egna ord man häver ur sig. Ibland är man bara så illa tvungen och nu ska jag sova så gott, så gott. Utan att vara alltför full, bara frusen.

"Ah, sånt är livet, jag menar, förlåt om jag är bitter och cynisk, men du vet hur det kan va'. Alltså, jag vill ha det som du, men jag vet att du tänker likadant ibland och vill ha det som jag..."

Godnatt.

Jag ringer till Arbetsförmedlingen i Gagnef för att ställa några frågor. Vad sker? Jo, jag ringer på Gagnefsnumret, blir kopplad via automatisk kundtjänst eller vad det nu är, en maskin, hur som helst, till kundtjänst och frågar då om jag faktiskt pratar med någon i Gagnef. Nej, får jag till svar, det gör jag inte. Nehej, men det vill jag göra menar jag och damen kopplar mig. Till en handläggare i norra Sverige efter vad jag kan höra. (Och med vetskapen om att Gagnefs kommuns växel numer går via vad var det, Kalix eller ngt liknande?)

"Jag pratar inte med någon i Gagnef nu heller va?" frågar jag.

"Nej, ville du det?" undrar hon.

"Jaa! Jag ringer på Gagnefsnumret, och då förväntar jag mig att få tala med någon i Gagnef. Annars hade jag ringt på något rikstäckande nummer." menar jag.

"Har du en handläggare där då?"

"Nej, men jag hade några frågor..."

"Ja, men då kanske jag kan hjälpa dig! Är du inskriven på Arbetsförmedlingen?"

"Nej, jag pluggar, men jag ville prata om stämplingsdagar med någon på Arbetsförmedlingen i Gagnef."

"På så vis! Men då måste du ju vara inskriven och ha en handläggare om du ska prata med någon där!" säger hon klämkäckt och jag stönar.

"Okej, så du menar alltså att för att jag ska få prata med en handläggare i min egen kommun om stämplingsdagar så måste jag vara arbetssökande och inskriven på Arbetsförmedlingen?"

"Ja."

"Okej, men ponera att jag ringer och gör reserach för en... Pja... skolupgift? Får jag tala med en handläggare då? I Gagnef? Utan att vara inskriven?"

"Ja."

"Ja, men då säger vi så, och du kopplar mig till en handläggare i Gagnef. Nu."

"Nej, det går ju inte nu. Men du kan ringa till kundtjänst och be att de kopplar dig till Gagnef."

"Vilket jag har gjort! Och nu pratar jag med dig, och du sitter väl någonstans i norra delarna av landet?"

"Ja men... Varför går det inte bra med mig då?"

"För att jag för det första inte vet vad du heter, för det andra för att vi aldrig kommer att träffas och för det tredje för att jag aldrig kommer att kunna använda mig av dig på något sätt. Eller vice versa. Så enkelt är det."

"Jaha. Men kan du inte beskriva ditt problem för mig?"

Vilket jag gjorde. Och till sist hamnar vi vid det där ofrånkompliga "Om du är arbetssökande så måste du ta det som Arbetsförmedligen erbjuder dig för att inte bli av med den lilla inkomst du har!" Och i mitt fall hade det som Arbetsförmedligen erbjudit mig till 99% säkerhet handlat om en praktikplats, eftersom det då ser ut liksom befolkningen är sysselsatta och inte arbetslösa. Skitfint. Jag ska ALDRIG sluta plugga, utan suga ut varenda jävla krona ur CSN jag bara kan till dess jag är så illa tvungen att ge mig. Och aldrig ska jag ringa till Arbetsförmedlingen i Gagnef. Nästa gång går jag dit. Idag var det bara latheten, sovmorgonen och morgonrocken som hindrade mig från att gå de 350 metrarna dit. Kanske får jag svar på mina frågor till nästa gång?

Den här dagen har jag längtat länge efter. Dagen då jag är HELT LEDIG och kan fylla dygnets timmar med precis vad jag vill. Himmelskt. Och så ringde de från jobbet och erbjöd mig ett vikariat i tre veckor vilket kändes klockrent. Nu är det lunchdags alldeles straxt och jag förvånas över att en tesked Sambal Olek kan vara så inihelvete starkt. *ryser* Nå, hur det blir i slutändan visar sig. Nu ska jag fortsätta njuta av min ledigdag. Trots allt är det arbete imorgon igen men jag lyckades göra mig själv ledig i helgen. Perfekt!

Om jag hade fått betalt för mina 72 timmar jag kommer att ha gjort på sju dagar (ending tomorrow at 9pm) skulle jag ha varit överlycklig framåt löning med tanke på att kommande veckor ser ungefär likadana ut om jag lyckas sneaka åt mig nattjobb måndag-tisdag. Den sorgliga sanningen är dock att jag endast får betalt för trettio av timmarna och tack så mycket för det. Eller inte. Praktik på ett ställe där man de facto redan har grepp om allt ("Detta är en stöööödstrumpa!" och "Detta är en kateterpåse!" Ifall jag inte visste det redan...) innebär arbete. Helt klart. Jag menar, vem fan sitter passiv i 120 timmar? Pas moi.

Nu har jag jobbat mellan 08 och 21 idag varav fem timmar avlönat. Imorgon ska jag jobba mellan 7 och 21, även där fem timmar avlönat. Tack och godnatt. Nu ska jag duscha: skippade riktigduschen imorse eftersom jag "ändå skulle hem till 16 och säkert ville duscha riktigt ändå". Tji fick jag. Natti!

Torsdag och inte ens hälften av the hell-week är gjord, men efter nattens arbete är det bara tre pass kvar innan veckan är slut. Tack och lov för ungdomen: annars hade jag nog inte klarat att gå av 07 imorgon för att sedan gå till praktiken till 15... En sak som dock är skön, är att jag numer vet hur jag ska lägga upp mitt sovande för att orka jobba nätter: För mig är det faktiskt nödvändigt att sova runt medan jag jobbar natt. Lade mig kring 7.30 imorse, och med tanke på att jag ska jobba ännu en natt sov jag till 17.30. För mkt, enligt vissa, kanske, men jag behöver ha det så. Behöver vända på dygnet. Men, imorgon blir det kortsova eftersom jag går av och då måste vända tillbaka dygnet.

Håller med Fredriks hjälp på att bygga hemsida, vilket innebär att det förhoppningsvis inom en överskådlig framtid blir ännu en bloggflytt, då jag ledsnat ur på blogg.se.

Nå, nu kvällsdags!

Nu har jag ledsnat ur på blogg.se och alla deras problem. PINSAMT, så som det varit de senaste dagarna. När det inte funkat att uppdatera litet då och då tidigare har jag inte lagt ned nämnvärd energi på att vara ilsk, men de senaste dagarna har det varit katastrofalt! SKÄRPNING!

Nu har jag varit sur, så nu ska jag vara positiv och hylla Tre. När jag flyttade in i mitt hus hade jag noll mottagning, kunde knappt sms:a, än mindre prata eller använda wap:en. Efter ett tag och mkt irritation ringde jag upp supporten hos tre och beskrev mitt problem. Svaret jag fick var att de skulle skicka ut någon för att fixa det; självklart skulle jag kunna använda min telefon HEMMA! "Yeah right, like that's ever gonna happen..." tänkte jag med tanke på Telias hopplösa kundtjänst och puckopersonal, telefonköer och allt vad det nu är som felar där. MEN: jag har nu full täckning på mobilen och ska hädanefter inte gnälla över hur dyrt det är att ringa med tre. Uppenbarligen har de bäst support och inte heller fyrtiofem minuter telefonkö som tidigare nämnda operatör. What you get is what you pay for... Eller hur jag nu ska uttrycka det.

Hade f.ö. ett mkt givande pass bodypump under vilket jag testade kroppen genom att inte köra på för hårt. Istället fick jag koll på muskelgrupperna och kan därmed bättre avgöra vilka vikter som ska på var. Mao ingen träningsvärk imorgon, men däremot en aning klokare till nästa pass. Jag gillar det verkligen!!

Jag övervägde gammalt hederligt skolk imorse. Av någon anledning bär det mig så emot att gå till praktiken. Tack och lov ska jag få jobba ons/tors nu. Sedan är det bara helgköret kvar på praktiken innan det är två dagar ledigt. Ååh, jag VILL inte! *suckar och stönar alldeles för irriterat*

Kikade på "Outsiders" ikväll, om BDSM, och känslan som infann sig efteråt var en sundhetskänsla. Dels var det den där Ia och vem har inte stött på henne i media förut? Något nytt snart, please. Vidare var det någon Bea och hennes Ronnie från Närke som menade sig leva i en 24/7-relation och slutligen en finsk domina vid namn Ira. Av samtliga medverkande var det faktiskt bara den där Ira som gjorde ett seriöst och sunt intryck: hon var saklig, kunnig och gjorde inte så stor affär av saken, bara litet "Såhär är det..." och inget mer med det. Pratade dessutom med en God Vän som liksom jag ansåg att det mest låg en känsla av genans för de övriga medverkandes skull över programmet, vilket är synd då det troligen är fler som känt detsamma.

För mig är det viktigt med distans: Jag försöker verkligen kunna distansera mig från vad jag än företar mig och se det hela litet objektivt. Och jag vet att jag inte har något facit för hur människor ska leva. Men jag kan ändå tänka, och:

Det där med 24/7 är något jag aldrig förstått mig på, och heller aldrig längtat efter att undersöka närmare. Mest p.g.a. det faktum att jag inte tror att det existerar något sådant annat än i fantasin. Ett förhållande för min del handlar om ömsesidig respekt, kärlek och kompromisser, men också att kunna vara varandra tillmötesgående, dvs. "ge och ta". Att kalla det för BDSM har jag svårt att begripa; trots allt tror jag att kärleksrelationer i slutändan är desamma, vad man än väljer att kalla dem. Jag menar, att jag har fixat maten till dess han kommer hem då jag slutar mitt arbete tidigare är inte BDSM; det är sunt förnuft. Och vice versa.

Men vad för slags maktförskjutning handlar det om egentligen, 24/7? Vardagssaker? Jag menar, jag är expert på att lägga över ansvar på mina vaniljpojkvänner, och de brukar inte opponera sig, men det handlar ju inte om BDSM. Eller gör det? 

Jag har ingen önskan om att inte få prata med min Master utan att först be om lov, lika litet som jag vill ha Honom bestämmandes vad jag skall inmundiga till frukost. Däremot kan jag gärna i leken kliva över skaklarna och släppa kontrollen, men efter några timmar blir jag mätt på sinnesintryck, smärta och regelverk och behöver därmed få landa och vara jag med min lekkamrat. 

Nog för att choklad är gott, men äter man en hel kaka blir man lätt illamående, och det vet de flesta.

I Katrins blogg läser jag om Gubbslem och kan inget annat än instämma. Med risk för att få den manliga delen av läsarna på mig. Men, visst är det så. Män vill knulla med kvinnan de föraktar, horan, men hemma vill de bli tillfredsställda av Madonnan och då knappast sexuellt. Eller är det som Katrin skriver, att det är männens eget självförakt som måste fyllas på?

Jag har inte en skev syn på män, inte då. Tro för Guds skull inte det.

(helvetespraktik...)

Jag avskyr verkligen min praktikplats och vill inte gå dit. Verkligen, verkligen inte. Hemskt.

Jag är fruktansvärt orolig och rastlös i kroppen, liksom en känsla av att något utöver det vanliga närmar sig. Och jag vet inte riktigt var jag ska göra av det. Kan inte förklara på något sätt... Det är liksom jag går och väntar på... Något. Om det är positivt eller negativt kan jag inte riktigt svara på; det känns hur som inte riktigt okej. Ah, usch. Dessutom är jag sugen på popcorn. No good men riktigt smarrigt.

Min veckorytm är helt fucked up. Igår hade jag söndag, men idag vill hjärnan ha det till lördag. Kanske är det bara ett önsketänkande inför helvetesveckan som stundar. Gårdagen gick över förväntan, måste jag säga, även om kassaresultatet var under all kritik och vi var tvugna att jämka med marker till baren. Sådant känns riktigt pissigt. Hur som blev det ett givande samtal med min croupierkollega efteråt, på en parkbänk utanför Bolanche. Ett samtal under vilket jag insåg hur nöjd jag trots allt är med min livssituation.

Jag menar, jag ser inte alltför oäven ut och vore jag tilllräckligt ambitiös och engagerad skulle jag nog kunna fixa mig en stadig pojkvän på mindre än en månad. Men jag vill ju inte. Och just det känns så fruktansvärt harmoniskt att ha insett. Hon menade på att hon var så trött på singellivet, att hon ville träffa någon, helst igår. Och när jag sade att jag absolut inte vill ha en stadig relation av det slaget såg hon nästan häpen ut, litet "Men vad är fel på dig då?!" Men det är ju inget fel på mig. Snarare tvärtom, jag tror att det är ett slags friskhetstecken. Jag lever mitt liv på det sätt jag själv önskar, träffar vem jag vill när jag vill, OM jag vill. Och därutöver sköter jag mig själv nästan helt utan att behöva ta hänsyn till någon annans känslor och bättre eller sämre vetande. Kanske är mitt liv litet som Sinead O´Connor sjunger:

Since you been gone I can do whatever I want
I can see whomever I choose
I can eat my dinner in a fancy restaurant
I could put my arms around every boy I see
But they'd only remind me of you
Nothing compares to you ...

Och det helt utan bitterhet. Faktiskt. Av vilken anledning jag nu sitter en söndageftermiddag, känner hur det töar ute och önskar vår medan jag lyssnar på sliskiga kärleksballader. *blinkar pillemariskt*

Idag hade varit en helt perfekt dag att åka slalom på. Verkligen.

Förresten är Snygg-Eriks "I can't say I'm sorry" makalöst bra, trots att den påminner en del om Aaron Carter.

Jag vill inte vill inte vill inte gå och jobba! Är sjukt trött trots att jag sovit en timme innan mammamiddag och energin att ens ställa mig i duschen, sminka mig och välja kvällens arbetsoutfit finns helt enkelt inte. Dessutom blir jag extra matt vid tanken på att jag sedan jobbar måndag till söndag...

Och varför blir folk på Bolanche så satans otrevliga efter 00 när de ska spela vid BlackJack-bordet? Eller så är det helt enkelt som jag tror: jag är Borlänges i särklass sämsta croupier!

Kom nyss hem efter nästan tre timmar i bilen och är dödstrött. Ska hem till mor på middag om ngn timme innan jag åker till hata-jobbet i Borlänge. Har söndag idag men vet ändå att det faktiskt är lördag. Sick-fuck. Dessutom är jag så sjukt chipssugen att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Haft det väldigt, väldigt bra, dock, i Närkeland.

Örebro och en massa vitt kombinerat med räkfrossa. Helt okej för en hungrig själ. :)

Fick för mig att jag skulle ta reda på vad det här Anthony and the Johnsons är för ngt och utöver det faktum att den musiken verkar riktigt vindrickargrym trillade jag också över hur mkt annat som helst i musikväg. Sådant är pleasure.

Inte mkt nytt har hänt, btw... Lång praktikdag och sedan bodypump. Nu ett glas rött (jaa, jag vet, det är kalorier...) och sedan säng. Imorgon en sväng jobb och till sist Örebro. Det blir nog fint, förmodar jag. Eller så blir det vad man gör det till.