ClickClickClick...

Och har man tråkigt någon kväll kan man ägna sig åt att klicka.

Akademikeröversitteri...

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Att plugga på högskola/universitet i Sverige anno 2007 kräver i de flesta fall ingen som helst intelligens av studenten. Det går att tenta om och tenta om tills man lyckats proppa in kunskap nog i sin ointelligenta, söndersupna studenthjärna och vips så sitter en massa människor bakom ett skrivbord och gottar sig åt att de är vad de tror en del av eliten i landet.

Jag SKA plugga något jävla program på någon jävla högskola en vacker dag, men i dagsläget softar jag runt med min uskeutbildning utan att känna mig det minsta lilla mindre smart än de illitterata puckon som kallar sig akademiker. Just därför äcklas jag så av Akademikeröversittaren på nätet som tror att han är mer värd för att han fått för sig att bli civilekonom. Nå, jag har ju läst 20p genusvetenskap, så jag "har litet akademikerblod" i mig trots allt.

Äckligt.

Valborgsmässoafton...

...och jag är nyss hemkommen från jobb och Statoil. Statoil eftersom jag måste ha lunch med mig imorgon och de säljer världens godaste kycklingsallad. Jobb eftersom det ger pengar. Både idag och imorgon.

Jag vet inte riktigt om jag är sovatrött eller bara seg efter att ha jobbat. Har hävt i mig en kopp kaffe - även den inköpt på Statoil eftersom de har godaste mack-kaffet - och fundrar på fortsättningen av kvällen. Om det ens blir en sådan. Känner mig sugen på en dusch, men vet inte om jag har ork nog. Mina fötter hoppas på att jag har det.

Lustigt, att på vintern är det iskallt på jobbet; jag skulle med lätthet kunna jobba iklädd mössa, täckjacka och dubbla långkalsonger. Men, så snart sommaren närmar sig är det runt trettio eller fler varmgrader där inne och impulsen är att skylla på hastigt insjuknande i vilken som helst demenssjukdom, kanske frontallobs-sådan, bara för att kunna klä av sig helt naken.

Tog en omgång konditionsträning i förmiddags, dels på löpbandet men också på cykeln, allt till Reine Brynolfsons väna stämma. Nu har jag ont som fan i benen. Sådant är skönt. Imorgon blir det ett pass bodypump. Det gäller trots allt att fortsätta svarva på benmuskulaturen. *flinar*

"Digital menstruation"

Så trodde jag att det stod på en banner på LunarStorm. Egentligen stod det "Digital mediadistribution". Det blev väldigt fel.

"Cocoon" på DVD...

Att hitta "Cocoon" på DVD på Tradera är litet av a dream coming true. Det är barndom och helmys. Nu hoppas jag bara på att vinna auktionen... Vilket jag ska. Punkt och slut.

Jag är för övrigt i ofas vad gäller pluggandet. Ska ta en dusch och sätta igång sedan. Städningen får vänta till dess jag är färdig med plugget. Det vill säga i juni.

Singelkaffe och snöblandat...

Det där med ungkarlsbeteende är något jag har anammat. Frysen är full av mat, men enda gången jag äter hemma såvida jag inte får besök, är om jag köper portionsförpackningar mat. Modell Billy's men inte riktigt. Jag har en kaffebryggare, men gillar inte att använda den till "bara mig" eftersom kaffebryggare innebär kaffefilter vilket innebär sopor som måste slängas. Mitt köksbord är en avlastningsyta för... Pja, allt smått och gott. Och mindre gott, tro mig. Golvet vidare, fyller samma funktion som köksbordet, men med undantag för rusdrycker som står på det hamnar grejerna milt sagt under kategorin "mindre gott". Min datastol finns inte, utan är en fotpall köpt på Ikea, och igår lyckades jag välta ut sista slatten RedBull över databordet. Då suckade jag irriterat och tänkte strunta i det, men när jag märkte att RedBull-slatten kröp ned mot tangentbordet var jag tvungen att hämta det sista arket hushållspapper och torka upp det. Jag är en slarva. Verkligen.

Och när jag åker hem från Bortamatchen som inte var någon Bortamatch i ordets riktiga bemärkelse blir jag riktigt kaffesugen, varför jag går in på OK/Q8 och köper mitt morgonkaffe. Med agumentet att det bara blir en mugg att slänga, inte ett kaffefilter.

Jag borde verkligen städa idag.

I natt har jag för övrigt drömt om Rix MorronZoo-gänget. Det var en ganska udda men ack så trevlig dröm. Och jag inser att det är ganska underskattat det där med att sova bredvid någon. Verkligen underskattat. Jag har verkligen sovit supergott och precis lika djupt och skönt som hemma. Well thanks.

Och vad gäller "snöblandat" är det vädret för dagen. Kanske borde vänta med sommardäcken ändå, trots att man är så illa tvungen till imorgon? Nå, det återstår att se.

Världens kortaste promenad...

Nu har jag slagit rekord i kortaste promenaden för undertecknad. Att fatta beslutet om promenad tog längre tid än promenaden i sig. Jag kom inte ens till fiskeaffären runt hörnet innan jag vände p.g.a. regndroppar i ansiktet. Åh typiskt. Jag som hade laddat mp3-spelaren med "Luftslottet som sprängdes" och såg fram mot en dryg timme Reine Brynolfsson, men tji fick jag.

Visst finns det saker att sysselsätta mig med, typ städning, men come on, jag måste ju ha något att göra en annan dag också. Ikväll kan jag ägna mig åt... Hrrm... "Parlamentet" på fyran, kanske? Bättre förslag mottages tacksamt.

Hello Frustration...

Nice meeting you.

Jag tror att jag behöver en promenad.

Och, bara för att det står ett tåg vid perrongen innebär inte det att man ska hoppa på det utan att veta varken tid för avgång eller destination. Man riskerar liksom att bli av med alldeles för mycket pengar på en biljett som man köper alldeles i onödan eftersom man ändå måste åka hem sedan när man märkt att det trots allt inte var så jävla kul när man sett var man hamnade i slutändan. Typ. Å andra sidan kan man ha tur nog att komma över en one way-ticket, men please, hur ofta händer det?!

Lisa, virrig? Neej, inte. Hur kan någon tro det.

Lisa, faktiskt i riktigt behov av en promenad för att få igång kroppen? Oh yes.

Kåta präster och små flickor...

Jag läser i Annica Tigers blogg och hon skriver om en bok som heter "Handbok för föräldrar - lär dig vad ditt barn gör på Internet". Hur som länkar hon till en artikel i DN, om en präst som var efter småflickor på nätet. Och, förutom det faktum att det är ganska vidrigt, så borde någon göra något. Jag menar, jag är 24 år gammal och fortfarande naiv vad gäller äckelgubbarna på nätet. Hur naiv är då inte en trettonåring? Man borde faktiskt ägna tid åt att lära känna de där gubbslemäcklen. Amen.

Bränningsdags...

Jag har varit på Clas Ohlson idag och köpt femtio dvd-skivor och tio vanliga cd-skivor. Det hela känns som en god investering. Nu ska här göras plats på hårddisken för nya filmer. Och inte minst ska jag få nya skivor till bilen. Jag har tjatat sönder de jag har ganska rejält.

För övrigt har jag varit hos min mor och ätit söndagsstek med Lisa-gjord sås; rosmarin, vitlök och soya som huvudingredienser. Blev jättesmarrigt. Ikväll blir datakväll, verkligen. Jag, Grey's och en massa tomskivor. Perfekt.

Nejmen allvarligt...

Idag är en sådan där fnitterdag, tror jag. En dag då jag verkligen är ms. Feel-good. Kanske är det endorfiner eller helt enkelt det faktum att jag verkligen varit med om en sådan där aha!-upplevelse i form av att för en gångs skull kunnat ha hela kroppen connectad med huvudet. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det hela, men det händer så sällan. Det börjar verkligen bli vår. Eller sommar. Och jag har fått en komplimang över det faktum att det syns på min rumpa och mina lår och vader att jag tränar. Det var en egoboost utan dess like. Vilket naturligtvis pushar än mer till att gå och träna eftersom resultat uppenbarligen syns. 

Dessutom blir jag bara mer och mer kär i Snow Patrol's "Chasing cars". Makalöst. Och det passar smajlet idag.




Helgon-utmaning från Fredrik...

Eftersom jag inte dagbokar mig på Helgon.net så lägger jag ut den här istället!


REGLER:

Som utmanad ska du nu skriva sex st underliga/egendomliga saker om dig själv i din blogg. Utmana själv sex nya personer vars egendomligheter du vill upptäcka! När det är gjort skriver du en kommentar för att låta dem veta att de har blivit utmanade. Eller något ditåt.

Jag... 

...gillar att framhäva mig som betydligt mer pedantisk än vad jag är. 

...är dålig på att ljuga, säger folk, men i själva verket är jag en jävel på det. Grejen är bara att folk bara märker att jag ljuger när jag vill att de ska märka det. Därav folks yttrande om att jag inte kan ljuga.

...har kommit på mig själv med att ha börjat rodna allt mer när folk ställer frågor som generar mig/jag inte vill svara på. 

...kan sätta mig i bilen och åka i flera timmar till ingenstans alls bara för att det är så skönt att köra bil, och för att det ger mig lugn nog att tänka på saker.

...ringer nästan aldrig någon om jag är ledsen. 

...är mycket mer romantisk än vad jag utger mig för att vara. Officiellt dissar jag allt som handlar om kärlekskrafs och romantiskt skit, men i min ensamhet är jag fröken Rosadrömmar... Typ.

Dessa har blivit utmanade: Katrin, Nathalie. 

Och slutligen hemma...

Lämnade Sälen straxt efter lunchtid igår, med världens noja över att kanske, kanske inte vara körbar. Nå, det fick bära eller brista, hem skulle jag. Och nu kom jag precis innanför dörren. Mellanlandade hos Matthias, där det blev första gången att hålla i en golfklubba och försöka få iväg bollar, varpå det blev både mat och film. Helt plötsligt är det liksom den där Sälenresan aldrig existerat, vilket nog är lika bra. Jag har verkligen lärt mig min läxa. Inte för att jag blev särskilt förvånad.

Nu ska jag lägga mig och läsa en timme eller så, innan jag börjar packa upp väskorna och städa huset. Idag kan nog bli en höjdardag. Typ.

Rydell&Quick - inte ett bokförlag?

Jag måste vara den enda som trodde det. Nu vet jag att det är ett hårdrocksband. Sälen så... Vilket skämt. Jag ska sikta in mig på tråkiga hemmakvällar hädanefter. Vad som är semester för en, är stress för en annan. Och för mig är Sälen på det här viset allt annat än semester. Ska försöka sova till det fyllona trillar in och vill efterfesta. Underbart.

RydellQuick - inte en författare?

 Jag är ytterst litet musikintresserad. Faktum är att jag är så pass dåligt bevandrad i musikens värld att jag trodde att RydellQuick var en författare som skulle föreläsa på Högfjällshotellet eller var fan det nu är vi befinner oss. Nu vet jag bättre. RydellQuick har inget alls med litteratur att göra. Det är ett hårdrocksband. Typ. Och således inte alls min musikgenre.

Och Sälen alltså... Haha. Jag säger inget, så har jag inget sagt. "The world is full of crashing bores, and I must be one of them", eller hur var det nu? Mitt nästa mission i livet blir familjebildning, Bingolotto på söndagarna och föräldramöten i skolan. Sounds great to me. Jag är verkligen en tråkig fucker, eller så handlar det helt enkelt om att jag har andra intressen. Jag vet inte riktigt...

Nu ska jag fördriva tid med ett toalettbesök eller liknande.

Och där pajade ögat också...

Så när jag skulle ta ut linserna hände något med högerögat. Det är liksom det har blivit ett sår i ögat. Det gör asont och jag vet inte hur jag ska åtgärda det. Med dagens tur blir det säkert en ögonoperation modell femton, tjugotusen kronor. Det vore så jävla typiskt. Ta hela min jävla lön, för Guds skull, det är helt okej. Fattas gör bara att datorn pajar, någon dör, de stryker mig från sommarvicket, jag blir steril och inser dessutom att jag är transsexuell och måste lägga hur snuskiga summor som helst på ett könsbyte. Men för faan, det är helt okej. Livet är gött.

Mitt liv idag har varit helt lysande. Gårdagen känns dock väldigt avlägsen. Var det igår jag var så nöjd? *kollar bloggen snabbt* Ja, jag var nöjd med gårdagkvällen. Faktum är att jag hade behövt samma dos nöjdhet idag, just nu, typ omedelbums. Tråkigt, att sådant inte finns att köpa på Statoil i Borlänge. De är liksom de enda som har nattöppet.

Och jag har aldrig druckit en Bacardi Breezer så fort som nu.


Och så går bilen sönder...

Ibland är spontanitet inte bra. Helt enkelt. Jag tänkte, tänkte vänta med att åka till OK/Q8 och tvätta bilen till efter Sälenresan, men bestämde mig för att ändå göra det eftersom vägen trots allt är torr. Fint det då, Lisa, eftersom biltvätten tar sönder något som har med vindrutetorkarna att göra. Från utsidan, genom att tvinga de där jävla torkargrejerna uppåt. Nå, det är inte OK/Q8's biltvätts fel, den saken är säker, eftersom de hävdar att det var trasigt innan. Hrrm. Jag måste ha fantiserat när jag använde vindrutetorkarna straxt innan tvätten...

Hur som. The missing parts som behövs för att laga bilhelvetet finns i Bryssel. Och troligen måste jag byta ut precis hela jävla vindrutetorkargrejen. På Citybil i Falun uppskattar de kostnaden till mellan tre och fyra tusen, med litet otur fem tusen. Och då snackar vi bara kostnad för materialet. Bye bye april månadslön. Ungefär så.

Jag blir så inihelvete less och så snart jag kommer hem ska jag dricka ett enormt glas vin. Helt enkelt. Hur det blir med Sälentrippen vete fan.

"Harry Potter and the Order of the Phoenix"

Snart, snart, är det Parry Hotter-dags igen. Dels den sista boken, "Harry Potter and the deathly hallows", vilken jag måste förbeställa från Amazon.com och sedan Harry Potter and the Order of the Phoenix som bli sommarens must see på bio. Nu är det mammadags. Och matdags. Kolla in Parry H-trailern nedan och njut. Makalöst.




Ja, Johan Glans är kanonhet...

Katrin måste kommentera min lilla crush på Johan Glans, en crush som uppenbarligen varat i tre år. Det hade jag ingen aning om. *skrattar* Men Johan Glans är riktigt, ruggigt het eftersom han är så riktigt, ruggigt rolig. Så, fick jag välja en man att äta middag med skulle det nog vara Johan Glans med förhoppningen om att han skulle vara trevlig, intelligent och lättpratad. För jag menar, han måste ju inte vara rolig hela tiden. Sådant är bara jobbigt. Även om humor är sexigt är det inte lika sexigt när det är konstant. Men han är sexig. Det skulle jag kunna säga hur många gånger som helst. Faktum är att jag nästan skulle kunna släppa in Johan Glans i mitt hem när det är ostädat. Nästan så. Det säger en del om min crush på honom.

image31

Och bilden är stulen från TV4.se.

Det är de små sakerna...

...som gör helheten. Jag har sovit vansinnigt gott inatt och kommit till ytterligare en insikt som faktiskt var nyttig. Saker och ting behöver inte kompliceras så vansinnigt eller brytas ned i atomer för att ge något utbyte. Tvärtom. Det finns stunder då det lättaste helt enkelt är att "där är du och här är jag" och så är det bra med det och man kan ta varandra för vad det är. Och sova gott på det utan att känna något som helst krav på att inte räcka till. Typ så.

Så fick jag även jobb igår vilket gav extra klirr i kassan. Inte fy skam. Det är bra med extrajobb.

Idag ska jag ägna mig åt att plocka ur bilen, kanske, kanske till och med göra rent den invändigt. Skulle gärna åka och tvätta den, men vet inte om det är någon bra idé med tanke på att det bär av till Sälen imorgon. Iofs är det torrt på vägarna, men ändå... Nå, får se. Vidare ska jag packa väskan vilket i sig kommer att bli svårt, och slutligen ska jag åka och jobba. Håller tummarna för att det inte är någon magsjuka på gång. I sådana fall kommer den där Sälenresan bli kraftigt inställd p.g.a. mina nojor. Faktum är att jag ser fram mot att åka upp till Sälen på något sätt, även om jag tvivlar på att det kommer att bli en rolig helg. Men, skiner solen och vindarna är lika varma som de var igår och är idag, har jag inga problem med att sitta i solskenet utanför stugan däruppe och sippa på en öl eller två. Så får det bli vad det blir med resten.

Herrejösses, att det kan gå så fort att... Ja... Bli på bättre humör. Jag tror att det är sådant som är möjligt först då jag slutar tänka och komplicera saker så in i helvete. Och rödvin på det gör inte saken sämre, i synnerhet inte tillsammans med en god bok.

Nu ska jag duscha.

En timme powerwalk...

..gör nytta för både kropp och själ även om jag kände att det börjar bli dags att byta ut de långa träningsbrallorna mot en kortare sommarvariant, och underställströjan och vindjackan mot något svalare. Nu ska här tvärduschas och ikläda mig något av det jag köpte igår, även om det nog var avsett för betydligt soligare dagar än denna. Sedan till mor och hämta torr-tvätt.

Listdags!

Skulle du kunna tänka dig delta i en dokusåpa? Njae, troligen inte...

Vilken årstid tycker du bäst om? Alla årstider har sin charm. Nu längtar jag efter sommar...

Brukar du sjunga i duschen? Har aldrig hänt.

Vilken sport tycker du är roligast att se på tv? När Sverige spelar landskamp i fotboll.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Nej.

Vad är viktigast för dig? Familjen.

Laddar du hem musik och film från Internet? Givetvis.

Vad skulle du göra om du vann en miljon kronor? Oj... Det är ju egentligen inte så mycket pengar... Resa, spara, slösa.

Vad är det bästa med julafton?
Att det är storhelgs-ob på jobbet.

Tänker du mycket på ditt utseende? Bitvis.

Vad får dig att slappna av?
Kravlöst umgänge och frivillig ensamhet.

Är du skyldig någon pengar?
Japp. Banken, bland annat.

Är du mörkrädd? Ibland.

Vilken färg är snyggast? Svart är en bra färg.

Tycker du matte är svårt? Inte egentligen. Bara fruktansvärt tråkigt.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Absolut inte.

Har du piercing? Japp.

Bråkar du och dina syskon ofta? Nej, det tycker jag inte.

Vem är den viktigaste personen i ditt liv? Hmm... Mamma?

Läser du ofta böcker? Japp.

Vill du gifta dig? Flickdrömmarna säger ja, cynikern säger klart nej.

Vill du ha barn? Absolut.

Vilka tv-program som går just nu har du fastnat för? Grey's Anatomy och Desperate Housewives.

Vilka djur är du mest rädd för? Björnar, vargar...

Vilken kändis är hetast? Hmm... Svårt. Johan Glans är het eftersom han är så rolig.

Vilket mobilmärke föredrar du? SonyEricsson.

Biter du på naglarna? Periodvis.

Bonjour, handlingsförlamning!

Om jag igår vaknade med ett humör som matchade vädret - strålande sol - gäller det samma idag. Det är grått ute igen. Och jag är precis lika grå inuti. Handlingsförlamad och känner mest hur något obehagligt snurrar där i magtrakten. Vad är inte för mig att ta reda på, och jag har ingen lust att konkretisera problem in absurdum. Vis av erfarenhet blir det helt enkelt inte bra för mig, och det leder inte till någon som helst utveckling eller beslut, snarare till fler och fler negativa känslor. Jag vet ju med mig att jag inte ska fördjupa mig i grubblerier som inte har någon egentlig substans, grubblerier som inte gör annat än skapar depressioner och ångest, och jag kan inte sätta fingret på vad det är, eller så vill jag helt enkelt inte se problemet. Det är inte läge för det, men å andra sidan: Är det någonsin läge för det?

"Det blåser osunda vindar
Det gör mig dämpad och sval
Det krävs så mycket mygel
för att verka normal"

Menar Lasse W i "Mareld" och litet så känns det.

För övrigt har jag två Aftonbladet-kortisar jag vill lyfta fram idag.

Den första handlar om Agnes, sju år, som drar samma storlek som "kändisarna strävar efter", size zero. Återigen ser man hur fruktansvärt osunt kroppsideal kvinnor av idag har. Och återigen inser jag att det faktiskt inte spelar någon som helst roll hur många artiklar i stil med denna som skrivs, eftersom vi hetsar och hetsar än mer för att komma dit. Till size zero. Till att ha ett barns kroppsmått till vår vuxna livsstil. På ett sätt kan jag faktiskt hävda att det ser väldigt bra ut att vara precis sådär smal, men tittar jag själv på en tjej jag skulle ha kunnat bli attraherad av om jag vore lagd åt det hållet äcklas jag mest vid tanken på en tjej som ser ut som en liten flicka i kroppen. På samma gång som jag skulle vilja vara en av dem om jag hade självdisciplin nog. Vad är det som fått tjejer i min ålder, yngre och äldre, att tro att det är så man ska se ut? Jag vägrar att skylla på manssläktet i det här avseendet, och pekar snarare på media. Ingen nämnd och ingen glömd.

Den andra artikeln har litet med ovanstående att göra, och handlar om Sarah som ångrar att hon förstorade brösten. Nå, hon har förstorat tuttarna, så kan det vara och varje människa har ett val. Men när det handlar om att tro att man inte duger utan en E-kupa och utvik i Slitz är det illa. Jag dömer ingen som väljer att vika ut sig, vare sig det handlar om att vara "Före/efter"-modell i VeckoRevyn, utvikningstjej i Slitz eller om man vill utföra obscena sexuella saker i FIB Aktuellt. Men jag dömer den människosyn - jag vägrar att kalla det kvinnosyn! - som fått tjejer att tro att de via dessa medier ska hitta någon form av styrka och positiv självbild. Och jag dömer den formen av objektifiering till viss grad. Självklart bestämmer man själv över sin kropp, men jag tvivlar på att de här tjejerna längre gör det. Och uppenbarligen blir man inte lyckligare efter ett utvik i Slitz. Det är Sarah 28 bevis på.

För övrigt hade jag den diskussionen med en killkompis, om han skulle tycka att det var okej att hans flickvän hade ett förflutet som porrskådis, utvikningstjej eller liknande. Det var ett ganska tvärt nej. Vilket leder mig rakt tillbaka till objektifieringen av kvinnan som kön, sexuell varelse och bara ett fysiskt skal till för att behaga män. En sådan hora går bra att titta på, fantsiera om och lägra för en natt, men som mor till ens barn eller som flickvän vid sin sida är det knappast aktuellt. Vilken kvinnosyn!


Nu ska jag börja med dagen och fortsätta skriva på min uppgift om könsroller. Eller så åker jag och tränar en stund. Kunde nog behöva gå bort en timme eller så. BodyPump är inte aktuellt den här veckan efter att ha gjort illa mina biceps under träningspasset i lördags. Fy ruttingen. Helt enkelt.

Dagens utmaning...

...kommer att bli att skapa den perfekta blandskivan till bilen. Jag vet att Lillieanne pratade om det, hur svårt det var att skapa en sådan skiva man faktiskt vill lyssna på. Hela, alltså. Det värsta jag vet är att bränna en skiva, sätta mig i bilen för att inse att det egentligen bara var ett par, tre låtar som var åka bil-musik. Således måste jag komma på vilken blandning som är den ultimata. Ännu har jag inte riktigt funnit tekniken, men jag antar att det handlar om att lägga in precis alla låtar man kan tänka sig på skivan, och sedan sålla. Ah, vi får se...

Och Stefan Sundströms "Hur Sabina gör en konst utav att gå" är en riktigt makalös sommarlåt. Frågan är bara om den passar i bilen?

Vidare ligger problemet i det där med känslostämningarna: jag är på ett humör nu, men kommer jag att vara det de där andra dagarna då jag sätter mig i bilen? Med andra ord måste skivan vara en skiva som passar till både glad, ledsen, likgiltig, äventyrlig, nyvaken och deppig. Varpå jag inte kan göra en skiva med bara Lars Winnerbäck. Eller en platta med bara schlager.

Ååh, jag får inte till det!!

Idag ska jag slutföra tvätten hos mor, gå på förflyttningsteknik och fatta ett avgörande beslut gällande Sälen-resan. Det lutar åt att åka upp över bara ett dygn eller liknande. Då, kanske. Och vad gäller Valborg velar jag också litet: Fredrik eller inte? Där kommer mest pengar in. Det absolut bästa vore en kombinationsresa till Närke, slå en massa flugor i en och samma smäll, liksom, men det innebär att alldeles för många människor måste kunna synka sin tillgänglighet. Och att få till något med Sofia vet vi bägge är lögn i helvete då vi aldrig är lediga samtidigt. Usch, usch, usch. Sådant är verkligen nackdelen med att ha vänner i Långtbortistan. Dessutom skulle jag vilja åka till Göteborg och hälsa på damerna där, om de känner att de skulle orka med mig en helg. Pengar. Alltid jävla pengar.

Solen lyser ute och jag längtar verkligen till dess att uteserveringarna ska öppna.

Dessutom måste jag lägga till dagens diss: Parkeringsmöjligheterna i Falun respektivet Borlänge. I Falun kan man inte använda parkeringsskiva, vilket innebär att man måste tömma myntsamlingen innan man åker dit. Det blir dyra max tre timmar eller hur det nu är. Och i Borlänge kan man använda parkeringsskiva, men max två timmar. Jag fattar inte hur det är tänkt? Menar, om jag har ett ärende som kommer att ta mer än två timmar, måste jag då avbryta mitt i för att springa och parkera om bilen? Diss, diss, och I-landsproblem.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och önska att jag hade en balkong att sitta på istället för bara min trapp. Solen värmer så skönt idag.

Allt skulle bli så mycket bättre...

...om jag bara vågade gå och lägga mig. Eller om jag vågade göra saker jag vanligen inte gör. Lustigt, är det, att jag blir så här ibland. Jag orkar fan i mig inte med mig själv sådana här dagar.

"Sveriges smartaste barn"

Satt med familjen och kollade på "Sveriges smartaste barn" på trean ikväll och blev bara äcklad. Dels av det faktum att ungarna verkade så ruggigt pressade att prestera. "Det gick inget bra" eller "Yes!" när de svarat på frågor, och dessutom en insikt om att det finns barn man automatiskt känner är otrevliga, äckliga små besserwissers. Som den där tjejen som blev sist kvar bland de tre: vidrig liten slyna som säkert struttar omkring på skolgården och är så där... Ja, äckligt mycket Herminone Granger. Fast utan ödmjukhet, vänlighet och faktisk intelligens. Tjejens specialämne var hundar, och vi jublade faktiskt hemma när frågorna var för svåra; det hade hon inte räknat med. Och just det där beräknande, att hon skulle sno de andras frågor för att briljera. Ååh, jag HATAR sådana ungar. Det läskiga är att jag tror att andra med mig gör det samma. Fy, fy, fy, en sådan äcklig unge. Jag kommer liksom inte ifrån det. Och det skrämmer mig. Resonemanget hemma var redan från start att "vem som helst får gå vidare till final, men inte hon". Nej, vi har inga som helst fördomar hemma.

Om jag någon gång får barn ska jag aldrig utsätta dem för sådana saker som "Sveriges smartaste barn" eller pusha dem att bli popartister eller golfproffs. På sin höjd "Vi i femman". Sådant är okej. Det är en lagsport.


En krypande känsla...

...av någon slags ångest fick mig att i ren och skär panik duscha och åka till min mor. Det är inte ofta det känns liksom väggarna trycker sig allt närmre inpå mig, och det är ännu mer sällan ensamhet är så tryckande och skrämmande. Jag vet inte vad det beror på. Och ovanligast av allt är att jag inte står ut med tystnaden, att jag måste sätta på musik för att försöka få bort känslan av att... Varför kan jag inte definiera den känslan?

Det liksom kliar i kroppen, dagen har inte ens ljusnat idag, allt är bara så grått och jag längtar mig förtvivlad efter sällskap som jag inte behöver underhålla. Det hade räckt med någon som satt och kollade på TV, läste vid köksbordet eller Gud vet vad. Helst hade jag gärna inte umgåtts, men bara vetat att någon fanns här hos mig, att det inte bara var jag. Och kanske till och med somna bredvid någon, på någons arm, någon som inte måste sätta på mig för att definiera det hela närhet. Någon som bara kunde vara.

Och att välja Lasse W i playlisten lättar knappast på ångesten. Eller ångest, jag vägrar ha ångest. Kanske är det därför det känns ännu jobbigare än att ha riktig ångest, just det där att jag vägrar låta det urarta i sådant.

Jag tror att det är den där Sälen-trippen som spökar. Rent spontant vill jag verkligen inte, men av någon anledning är jag en slags mental masochist, tror jag. Alldeles för ofta gör jag sådär, gör saker jag på förhand vet inte kommer att bli bra. Visst kan man säga att man aldrig på förhand kan veta, att det kan bli superkul, att man ska göra det bästa av situationen, men det har gått så många år i samma sällskap, så jag har facit i hand.

Och så är jag tillbaka med magsjukenojigheten. Kan det inte bara vara slut på allt sådant?! Ibland är det så jävla drygt att vara jag...

Imorgon är det vardag igen, vilket innebär sjukt mycket plugg. Tänkte göra klart psykologin imorgon, så att bara slutprovet återstår. Jag borde fixa det.

Usch. Det är verkligen drygt att vara jag idag.

Om att be någon gå hem...

Nathalie skriver så klokt i sin blogg idag, om mångt och mycket. Först skriver hon om att det genom åren legat en och annan människa i hennes säng som hon förvisso inte ångrar, men knappast önskar tillbaka dit. Och så är det. När det gäller människor som sovit i min säng kan jag ibland bli så äcklad vid tanken på att vem det nu än är har sovit där, att jag måste bädda om, vädra, tvätta osv, men känner ändå avsmak vid tanken på att lägga mig där. Min säng har liksom blivit besudlad av icke önskvärda nattgäster, även om det kändes helt okej just då. Nyktert eller ej.

Vidare skriver hon om det där med att känna behov av närhet väldigt sällan är kopplat till det sexuella. I couldn't agree more. Sex har blivit så fruktansvärt upphypat, tycker jag, att den mesta charmen har försvunnit. Mycket hellre skulle jag vilja träffa någon som vill vara med mig för att jag är jag och älskvärd för det, inte för att jag är en sjujävel på att suga kuk. Till exempel. Det handlar inte om att vara bitter, det handlar om att vara selektiv, om att anse sig själv mer värd än som madrass åt karlar som vill "uträtta sina naturbehov". Så glider hon in på hur vårt (kvinnors) beteende fjollas till i närheten av karlar: "det stör mig att jag vet att min inställning till killar är mycket mer baserad på fladdrandet av ögonfransar, vickandet av stjärten, höga skratt åt deras ofta inte särskilt roliga skämt, och en allmän du har rätt-jag har fel-inställning" och hon har helt rätt.

Jag tänkte faktiskt på det när vi käkade igår, jag och tjejerna, hur skönt det var att det inte var en enda människa med snopp närvarande. Middagen hade blivit helt annorlunda. Jag vet faktiskt inte vad det är vi försöker bevisa, kanske leva upp till myten om Madonna/Hora-grejen, eller så handlar det bara om urfåniga könsroller. Men jag känner igen mig i det, har sett beteenden på alltför många tillställningar: "Nej, Patrik tycker inte/vill inte/uppskattar inte". Och då är det så. Amen.

Till sist håller jag med om det där, att det är lättare att åka hem till någon, eftersom man kan åka därifrån när man vill. Att be någon gå är svårt, vilket faktiskt är hur dumt som helst, eftersom det faktiskt är mitt hem och jag har all rätt i världen att be någon gå därifrån om jag tröttnat.

Jag vet inte vad som fick mig att analysera sönder, eller helt enkelt upprepa allt Nathalie skrivit i sin blogg. Förmodligen är det för att det är skrivet av en av de mest intelligenta, beundransvärda och vackra kvinnor jag någonsin mött.


(Och det irriterar mig som fan, att åka hem från jobbet i ruskvädret, åka förbi ICA, tänka "borde jag handla något? neej..." bara för att komma hem och inse att allt schampo och all tvål har tagit slut. Vilket innebär att jag måste ut i regnet igen. Suck.)

En kuk att kolla på...

Eftersom de flesta karlar på nätet insisterar på att ha sin kuk som presentationsbild lägger jag härmed ut en bild på en kuk, litet som för att förtydliga att "seen one, seen all" och de blir inte speciellt mycket smakligare ju fler du ser. Det ultimata hade varit en spermadränkt liten pitt, eftersom det är ganska vanligt hos de här männen, men jag hittade ingen. Den här snoppen finns i originalsammanhang HÄR.

Och tjejer, håll till godo. För första gången I guess lägger en tjej upp en kukbild. Förhoppningsvis är det fler än jag som formligen avskyr dessa jävla bilder. Amen.

(Till alla killar som läser: Är det här en trevlig syn? Tycker ni det? Nehej, inte, vad får er då att tro att vi kvinnor tycker det?!)


image30

Tjejkväll, vin och middagstjafs...

Efter många akademiska kvartar hamnade vi slutligen vid middagsbordet, vilket var trevligt. Tack, Sofia, för grytreceptet. Mat, vin och chokladdessert smakade för min del alldeles ypperligt fint då jag inte ätit något alls under dagen. Dock kröp den karaktäristiska rödvinshuvudvärken sig på allt mer, och mina biceps klagade över allt för hård behandling under pumppasset tidigare på dagen. Inte i form av träningsvärk, snarare någon annan slags värk jag inte riktigt kan förklara. Ont som fan gör det i alla fall. Och så kom vi till det, det obilgatoriska tjafset om något, vad som helst, eftersom vi alla hade druckit om än inte ens en flaska vin var. Vi började tjafsa om den nära förestående Sälenresan.

Eftersom jag är Ms. Bitterfitta var jag tvungen att påpeka hur fruktansvärt omoget det är att åka på en suparresa till Sälen, och bo fjorton pers i en stuga för tio. Min åsikt var som jag tidigare nämnt att om man åker till Sälen är man måttlig med alkoholen för att orka skidåkning dagen efter. Och inte minst beter man sig civiliserat, vilket det knappast kommer att bli när tretton pers plus Ms. Bitterfitta ska samsas i en stuga. Ms. Bitterfitta kommer nämligen tjura klockan 19.30 på lördagkvällen för att andra ska fortsätta det supande de inledde på torsdagen. Min slutsats var således att den här resan var en litet mer high class-form av Hultsfred. Vilket var det enda de andra höll med om.

Tjejerna hävdade dock att man åkte dit för att "vara glada, dricka, dansa och träffa härligt folk". Och Ms. Bitterfitta kontrar med att det resonemanget hade man när man var sexton. Inte när man närmar sig trettio. Vidare menade jag att man faktiskt borde spela in deras resonemang och spela upp det för precis vem som helst, eftersom varje människa med - enligt mig - sunt förnuft hade ansett en suparresa till Sälen skitfånigt. Jag blir inte diplomatisk efter en halv flaska vin. Verkligen inte.

Tjafset slutade med att Daniel suckade där han satt och alla åkte hem, eftersom Daniel var deras enda väg till räddningen.

Och för min del hägrar sängen. Typ. Inte nämnvärt berusad, men med en huvudvärk från helvetet.

Oh, lovely ladies nights...

"Vill du följa med mig på jobbet?"

Det här mailet dimper ner på BodyContact:

"Hej på dig hur är det med dig.
Skulle du vilja följa med i kväll och vara DJ eller på Ålandskryssning första helgen i Maj?
Skulle vara mkt trevligt.
Jag är en brandman som extrar jobbar som DJ .
Är 185 cm har brunt hår och melerande ögon väger mellan 82 - 87 kg.
Är det något mer du vill veta så fråga gärna.
Ser fram emot ett svar ifrån dig.
Mail/Msn
jagä[email protected]


*Kram och höres"

Killen ifråga har skrivit till mig under olika nick, upprepade gånger, och jag har tackat nej och blockat. Dels, jag menar, freak show, no thanks. Jag är mer än färdig med att träffa folk från nätet då jag är en sick fuck-attracter. Men what's more to it, varför ska man följa med någon på jobbet? Vad jag menar är, att jag går inte till kassörskan på ICA och ber att få haka på henne en dag på jobbet. Inte heller svansar jag efter Oona åtta timmar på restaurangen. Jag sitter heller inte i knät på min Gode Vän och ser på när han skriver vad det nu är han skriver på sitt jobb. Eller tittar på när mamma plockar ut ungar ur skrikande kvinnor om nätterna.

Så varför i hela fridens namn ska jag följa med en ful kille från Gävle medan han leker DJ? Får han större snopp? Blir han sexigare eller mer manlig? För att intellektet inte ökar är hans enträgna försök bevis nog för. Nå, hur som, den här gången svarade jag enligt samma mall som han skriver. Kanske förstår han bättre då:

Skulle du vilja med mig på jobbet och torka skit?
Jag skulle tycka att det vore alldeles förträffligt!
Du gör allt jobb och jag tittar på!
Jag är en student som jobbar extra som vårdbiträde.
Är 167 cm, har brunt hår, och mina ögon väger inte i närheten av vad dina gör.
Du behöver inte svara mig.
Jag blir faktiskt gladast om du låter bli att skriva till mig igen.


 

Efter biobesöket...

...då vi såg "Music and lyrics" stod jag liksom handfallen. Återigen kan jag konstatera att det absolut bästa med filmen var slutet. "Music and lyrics" hade inte ens vanlig amerikansk gull-potential, trots att Hugh Grant och Drew Barrymore var de drivande krafterna. Vidare vet jag inte vad filmmakarna hade tänkt på då de tillsatte skådisar; av någon anledning var både managern och systern till Drew's karaktär SÅ MYCKET LÄNGRE än de bägge huvudrollsinnehavarna att det mest blev fånigt. I synnerhet då systern mer verkade vara man än kvinna, om inte under inspelningen så tidigare.

Nej, seriöst. "Små mirakel och stora" upprörde i alla fall, i all sin uselhet, vilket innebär att den i alla fall lämnade någon form av intryck. "Music and lyrics" är nog inte en film jag kommer ihåg ens imorgon.

Och apropå imorgon ska det dineras här. Är det någon som har ett smarrigt recept på fläskfilégryta tar jag tacksamt mot förslag.

Nu ska jag lyxa till med att krypa i säng och läsa. Förhoppningsvis blåser det inte så förtvivlat imorgon.

"Music and lyrics"

Ska förresten på bio med Åsa ikväll. "Music and lyrics" blir det, då jag vägrar betala pengar för att se "Mr. Bean's holiday" eller "Wild Hogs". Nå, hur som. Det kan säkert bli bra. Om det är en bra film, that is.

Om de "veka kvinnorna med PMS"...

...skriver Katrin idag, och hennes kommentar nedan är så briljant formulerad:

"Men om man erkänner att mens och pms är ett problem för en blir det liksom som att erkänna att kvinnor är veka, känsliga och faktiskt inte kan klara av saker lika bra som män för att "vi har våra hormoner". Och så är det ju inte."  

Är det något jag avskyr så är det när mina känsloyttringar måste förklaras med hormoner. Är jag glad så är det hormoner, är jag kåt likaså, precis som om jag inte har den minsta lilla lust att knulla. Blir jag sur, vresig och lättirriterad eller låg etc, så är det PMS. Alltså hormoner. Summa sumarum är vi kvinnor - eller i alla fall jag - inte annat än tickande hormonbomber som män kan le åt. För jag menar, om en man gråter, blir förbannad, jätteglad, deppig eller kåt så är det alltid befogade känslor. Inte hormonsvängningar. Jag menar här inte att vara elak mot manssläktet, faktiskt inte, men det kan vara rätt tröttsamt att hela tiden ha hormoner sprutande ut ur öronen. Oavsett tidpunkt i månaden.

Vidare finns det inget som får mig att känna mig äckligare än när någon ska prata om mens eller liknande i samband med mig som person. Detta är mycket sjukt, och säkert något som lever kvar från den tid då mens ansågs vara både smutsigt och skamligt.

Och ja, jag kanske har PMS, men för i helvete, tror någon att jag har bett om det?!



(För övrigt har jag köpt två träningstoppar, en sportbh och ett par löpskor idag. Och en chokladmilkshake. Hormoner igen.)

Osammanhängande sick-fucks...

Kommer nyss från skolan och har återigen konstaterat hur svårt jag har för osammanhängande människor. Inte fysiskt osammanhängande, alltså, utan tankemässigt osammanhängande. Om man har en diskussion, oavsett vad den handlar om, så håller man sig till ämnet. Man försöker liksom inte bedriva någon form av högre intelligens. Faran med den högre formen av intelligens är att ingen varken fattar eller bryr sig. Jag menar, om vi diskuterar säg...psykoanalysen och Freud är det väl?, på psykologin, har inte ett inlägg om någons... Någons... Skor? någon som helst betydelse. Det är liksom man sitter två personer på en restaurang, kollar menyn och resonerar kring den, när den andre parten plötsligt kläcker ur sig något i stil med "Jag gillar magneter på kylskåp..." Helt irrelevant och fullkomligt obegripligt.

Jag hade tänkt träna kring tolv, men inser att om jag ska ha besök ikväll och alternativt middag imorgon är jag så illa tvungen att leka Anticimex och sanera min heltäckningsmatta som börjat växa.

Later, people. 

Morgonirritationsmoment á la i-landsproblem...

Dagens första irritationsmoment: vad hände med avsnitt 20 av Grey's?!

Jag hade en PLAN, och den planen innebar att ladda hem just det avsnittet medan jag åkte till skolan, för att kunna kika efter skolan. Right.

Klockan är 07.01 och jag måste åka till skolan om drygt en timme. Hur kan det då komma sig att jag är stressad över att inte hinna duscha? Jag som med lätthet fixar iordning mig på en kvart. Dusch inkluderad.

I natt drömde jag konstiga saker, om hotellrum, gamla klasskompisar och bomber. Dessutom var jag tvungen att lägga mig på kuddhögen i sängen och snooza när klockan väl ringde. Seriöst, alltså; jag har fem eller sex kuddar i sängen, sover med en under huvudet och de resterande kuddarna i en hög bredvid. Helt onödigt. Litet samma sak som det faktum att jag har två täcken i sängen. Av vilken anledning då? Åh, jag glömde; jag har ju nattgäster så jävla ofta.

Rix MorronZoo nu. Det är en viktig start på dagen.


Schlagerkåthet på ingång...

Ja just ja. Snart dags för Eurovision Song Contest igen. Well, sounds brilliant to me.

Jag, gnällig och småbitter?!

Fick ett meddelande på SprayDate från en kille som varit och kikat i min blogg. Hur som skrev han bland annat följande mening:

"Vet inte om den ska va kul men jag gillar att läsa när andra personer gnäller och är lite småbittra över div saker."

Och först skrattar jag åt meningen, tänker att men herrejösses, jag är väl varken gnällig eller småbitter? Hur som var jag tvungen att kolla mina senaste inlägg, scrollade sidan ner, och plötsligt trillade poletten ner:

Jag är tamejfan både gnällig och bitter.

Varpå jag skrattade än mer. Och fortfarande skrattar. Inte minst skrattar jag åt att jag faktiskt tar mig själv på så oerhört stort allvar.

Så, gullige killen på SprayDate: Tack så hemskt mycket. Verkligen. (Ingen ironi i det, helt uppriktigt sagt tack så hemskt mycket!)

Å andra sidan, being bitter might be me, right?

Kan du tänka dig att sälja sex på nätet?

Faktum är att jag har tänkt på just det där, många, många gånger. Ännu har jag inte gjort det, men jag är övertygad om att den dagen nog mycket väl kan komma, då något dylikt är ett alternativ. Jag är nog kall nog att klara det, cynisk nog att distansera mig så mycket från mig själv att det nog skulle funka. Dock tror jag knappast att det skulle förbättra min redan nu skeva syn på män, förhållanden och sex, snarare tvärtom.

Men det finns en anledning till att porrindustrin är absolut störst i världen, och den anledningen heter inte "tjejer som bejakar sin sexualitet" även om sådana också finns, om än marginellt i det stora havet porrkonsumenter eller sexköpare.

Expressen har en kortis om just det här, och uppenbarligen säger sig var tionde tjej, åtminstone i Malmö vara beredd att sälja sex på nätet.

Jag erkänner, tanken har funnits vad gäller både det ena och det andra, men jag återkommer alltid till samma bromskloss: Orten jag bor på är inte stor. Jag har familj, vänner och en God Vän som knappast skulle tycka att vare sig prostitution, utvik, film eller foto vore okej. Tur nog ser jag heller inte ut som alla småflickor på snyggast.se vilket måste vara ett pedofilernas paradis.

Getting 2nd thoughts...

Jag börjar verkligen vackla vad gäller den där Sälen-trippen nästa helg. Det enda som möjligen skulle kunna göra det hela intressant är att se det hela som en dokumentärfilmsproduktion, men då jag saknar kamera saknar jag också möjligheterna att se ett slutresultat. Och inte minst saknar jag de 1445 kronor som skulle behövas typ idag för att boka upp mig på en helt egen stuga.

Så undrar folk varför jag ens tackat ja till resan. Det var mot bättre vetande, tro mig, but all of a sudden, reality suddenly strikes. Och jag tänker att det är synd att jag sålde min gamla Ford Scorpio, då jag med lätthet kunde ha fällt ned baksätet, lagt en luftmadrass där, och tillbringat nätterna i den, i lugn och ro, istället för hysteriskt supande, gråt och tönterier på högstadienivå. Eftersom det är vad som inträffar när mina bekanta ska roa sig.

Jag kanske är annorlunda än de flesta, och feel free to call me a bore, men jag kan verkligen inte begripa varför man inte bokar en stuga för tio pers, och sedan faktiskt bo tio pers i den, åker skidor på dagen och roar sig med måttlig mängd alkohol på kvällen. Allt för att vara pigg och utvilad morgonen efter, och inte heller ha någon onödig ångest.

Gode Jesus, att jobba den helgen vore alldeles ypperligt.

Jag är verkligen en sådan där sur människa som pajar partyt. Eller så är det helt enkelt så att jag är inte som alla andra...

Sveriges äckligaste reklam...

RixFm kör de en reklamsnutt för Listerine Munskölj vilket säkert är en jättebra produkt att använda, men i slutet av reklamen säger de något käckt och avslutar med en gurgling. Hur kan man köra radioreklam där någon gurglar?! Så fruktansvärt osmakligt! Det låter liksom någon är på väg att spy... Där försvann eventuellt sug efter frukost, i alla fall. Men skäms på er, RixFm, som kör så vidrig reklam.

Och så måste jag fråga mig vem som är mest sick-fuck: Nissen som skolsköt i USA eller oss fuck-up's som kastar oss på YouTube och NBC's hemsida för att gotta ner oss i andras elände? Om det nu är vad vi gör... Eller så är vi helt enkelt bara sensationslystna, jag vet inte vilket, kan bara tala för mig själv. Nå, alla som är liksom jag i det här fallet är precis lika vidriga som gurglingen på RixFm.

Jag ska till skolan för första gången sedan typ februari. Det känns... Mest irriterande. Leave me be, you other fuck up's. Nja, inte riktigt, kanske, men jag avskyr att få skäll av Diktatorn för att jag inte brinner för just hennes ämnen.

Nu ska jag borsta tänderna. Utan Listerine. Jag gurglar ingenting förrän min tandläkare tvingar mig. Gurglingar framkallar kväljningar, och kväljer man kan man kräkas, och kräkas vill man inte göra om man är emetofobiker.

Har bloggarna ersatt morgontidningen?

För min del är det då så. Jag vaknar, slår på datorn (om den inte stått och tankat under natten...) och i väntan på att den ska starta brygger jag - om jag orkar - kaffe. Mailen har jag redan kollat i sängen, via telefonen, så inga överraskningar där. Så till datorn, och så börjar det systematiska bloggkollandet medan jag sippar på kaffekoppen:

Fredriks blogg

Katrins blogg

Nathalies blogg

Fridas blogg

Den radikala mammans blogg

Ja, det är nog just de bloggarna jag läser mest regelbundet. Vissa av dem uppdateras mer frekvent än andra, helt enkelt. Katrin brukar vara ett säkert och alltid lika uppskattat kort, och Radikala Mamman är bara så underbar.

Jag funderade igår kväll på om jag kanske skulle starta motsatsen till alla dessa jävla modebloggar fast med samma koncept. Tanken var mer att jag varje dag kunde klä mig i det absolut sjabbigaste jag kan hitta, ta mobilkameran, fota mig i själv i spegeln och sedan detajlerat skriva vad allt kostar och var det är köpt. Samtidigt kunde jag ta bilder på typ mitt extremt stökiga köksbord och publicera det som en sådan där "Vad har du på ditt köksbord"-lista. Eller "Har du liksom jag Sveriges fulaste rullgardin?!" Nå, det visar sig. Tanken var god.

Igår blev det Träningspasset för veckan. Först nästan fyrtio minuter kondition och styrka, varpå jag sällade mig till skaran som ville svettas under ett pass bodypump. Vilket jag gjorde. Svettades, alltså. Jag tror att jag lade på vikter på allt utom biceps och triceps, i vanlig ordning, eftersom jag har så klena armar.

Nu ska jag sippa upp kaffet och börja min systematiska community-koll innan jag avancerar till Aftonbladet och Expressen. Godmorgon, Sverige.

Middagsdejt efterlyses!

Jag vill gå på en middagsdejt hemma hos någon. Alltså laga middag ihop, dricka litet vin under tiden och smygröka på balkongen i väntan på att typ pastavattnet ska koka upp eller liknande. Återstår gör alltså att hitta den där middagsdejten. Några förslag?

Är supersugen på vin. Om något supersugen på ett glas vitt. Jag behöver nog det efter de senaste dagarnas nervspänningar. Kanske borde ta en vända förbi Systemet innan jag åker och tränar? Fint det, liksom; först träning sedan sprit.

Nå, hur blev det, fick jag någon dejt eller ej?

Vad som får dig lätt stressad...

Katrin beskriver bristen på vad hon kallar "superkvinnogenen" i sin blogg, vilket jag verkligen kan känna igen mig i. Mest lysande i hennes inlägg är ändå det extremt självbitska "Själv sitter man där i soffan med en knäckemacka i handen, inga planer för dagen, ett avhopp från utbildningen, ett gäng lugnande i skafferiet, och känner sig lätt
pressad."


Jag sitter i mammas kök, med otvättat fett hår, en finne i mungipan, skitiga brillor och sorgkanter under naglarna medan jag väntar på senaste "Desperate Housewives" samt kycklingfiléer att tina.

Egentligen borde jag ha gjort alla de där superkvinnosakerna, som tillexempel lyckas med min extremt lätta men urtrista undersköterskeutbildningen. Eller städa. Eller plocka ögonbrynen. Eller beställa tid hos frisören. Eller besöka gymmet oftare än två, tre gånger i veckan. Och tvätta bilen. Diska hemma. Städa hemma.

Nu ska jag vara superwoman nog och kolla på Desperate Housewives. Något har jag uträttat idag, i alla fall.;)




Spjut-Brittan och en sucker för skvaller...

Jag erkänner. Skvaller är skitkul. Jag är ytlig som fan, men när Britney goes even more pathetic roar det mig faktiskt. Äkta svensk avundsjuka och skadeglädje. Smaskigt.

"Små mirakel och stora"

Fredrik Virtanen skrev tydligen i sin blogg att det var en riktigt jävla bra film, eller något liknande, så jag och tjejerna hyrde den och förväntade oss en feel good-film. "Små mirakel och stora" är något av det i särklass sämsta, mest deprimerande, ångestskapande och långrandiga jag någonsin har sett. Jag ska inte kalla Virtanen för kulturnisse, men jag kan ge mig fan på att någon sådan ser ett enormt djup och en stor underliggande mening i den filmen. Personligen uppfattade jag inte mer än krypningar av rastlöshet i kroppen. Lade däremot märke till att filmen som sådan var en "Rasmus på luffen"-film för vuxna; en alkis och en snorunge som drar omkring på vägarna i alldeles för lång tid. Jag menar, herregud, hur lång tid kan det ta att förflytta sig från Stockholm till Malmö med 600.000 på fickan?! Nej, fan, vi liftar, går och sneakar käk på begravningskaffet. Men fint det då.

Det absolut SMARTASTE i filmen är knappa fem minuter innan slutet, då Peter Haber bestämmer sig för att offra en slant på att åka taxi under en räddningsaktion då snorungen hookat upp med en pedofil från nätet. Hur som, tror ni inte på fan att klantarslet har GLÖMT SINA JÄVLA SEXHUNDRATUSEN under en parkbänk?!

Ja, jag hyser agg gentemot den här filmen. Vilken inte rekommenderas.

Börjar f.ö. Tuva Novotny bli anorektiker?

Imorgon är en ny dag och då ska jag ta itu med mitt Stora Problem om det inte har löst sig vilket jag innerligt hoppas på.

Jag och ätande...

Eller vad man ska kalla det. Jag har fan ingen kontroll över mitt ätande. Hur kan man grina för att man är så inihelvete sugen på toasts, på chips, på cheddarost och räksallad, eller något med bacon? Stört är vad det är. I've got issues. Och jag vet att jag inte SKA äta eftersom jag har ätit bra idag och således inte behöver alla kalorier det är i något överhuvudtaget. Det verkligen kryper i kroppen på mig, modell abstinens eftersom jag är så... Hungrig? Sugen? Åh, jesus, jag vet inte vad det är med mig... I'm a complete fuck-up.

Vad en man inte ska göra i sängen...

...enligt en kortis i Expressen.

Och i vanlig ordning känner sig männen så überkränkta och förtryckta att dess like aldrig skådats. Stackars överkåta män. Finast av allt i diskussionsforumet nedan är ändå Nisse Manpower's inlägg där han avslutar med en liten lista över varför han skulle vilja vara kvinna. Här följer ett utdrag:

"Tyvärr är det oftast så att vi män har så stort sexbehov att vi både förnedrar oss och ställer upp på nästan vad som helst bara för att få våra "naturbehovet" uträttat.

* Tänk om vi hade kvinnans möjlighet att dagligen kunna tacka nej till sex och samtidigt kunna kräva eller erhålla förståelse för detta.

* Tänk om vi hade kvinnans möjlighet att kunna kräva lite motprestationer för att vi skall kunna bli mer mottagliga för en "trevlig" stund.

* Tänk om vi hade kvinnans möjlighet att kunna komma uppåt i karriären i utbyte mot lite sex.

* Tänk om vi hade kvinnans möjlighet att direkt kunna ta betalt för sex, ifall kassan är skral.

Nej... I mitt nästa liv vill jag nog födas som kvinna!"

Jahadu, Nisse, det verkar verkligen som om du förstått fördelarna med att vara kvinna. Du måste vara en sjutusan till karl. Kanske vi borde gå på dejt, du och jag? *grimaserar ironiskt*

Men listan stämmer i mångt och mycket vad gäller män i sängen. Åtminstone när det gäller "fuck and forget"-männen. Ursäkta, som Nisse uttrycker det: Män som bara vill ha naturbehovet uträttat.


Lagom är bäst...

Min mobil ringde, och jag svarade. Kände inte igen numret, men what the heck. Det kanske är någon som upptäckt min storhet, liksom... *flinar* Nå, hur som var det en kille jag träffat på Bolanche för... Pja, två månader sedan? Killen fick mitt nummer då han verkade rätt trevlig och ville käka middag någon kväll. Hade jag vetat kommentaren han skulle kläcka ur sig några minuter senare hade han dock inte fått mitt nummer:

(I affärsmässig ton, tänk telefonförsäljare...)
- Jaha, men, då gör vi som så då, att jag följer med dig hem ikväll och knullar dig hårt på fårskinnsfällen framför din vedspis!

Hm. Eller inte, va?

Han ringde i alla fall, nu, två månader senare och var intresserad av... Vad? Så långt kom vi inte innan jag lade på luren. Grejen med det där att höra av sig eller ej har två mycket enkla "regler". Först av allt ringer man inte efter två jävla månader och tror att man ska få till det. Second of all är man inte desperat på och ringer/sms:ar hela jävla tiden. Sådant är det stalker-varning på och inget någon tjej i helvete uppskattar, snarare tvärtom.

Jag skulle då varken ha mage att ringa någon två månader senare, eller vara dum nog att inte inse att den andre parten kanske inte är intresserad om han inte svarat på mina kontaktförsök inom tjugofyra timmar. Shape up, men: Lagom är fanimej bäst!

Och jag har haft en riktigt bra dag, med pizza i Grängesberg och sedan skönt avslut med kaffe, musik och litet närkontakt på vänskaplig basis hos Restaurangägaren. Ibland behöver man inte så mycket för att livet ska kännas behagligt!

Nu läggdags. Och ja, jag har vänt på dygnet igen.

Pedofili - sexuell läggning eller en sjukdom?

Ska börja med att skapa mig ryggen fri: Nej, jag tycker inte att det är okej att förgripa sig på barn. Absolut inte. Jag bara resonerar på vanligt Lisa-vis.

På Aftonbladet kan man läsa om hur pedofiler fått härja fritt
Helgon.net vilket i sig är rätt vidrigt, men hur som, i artikeln står utdrag från ett forum där vissa mer eller mindre propagerar för pedofili. Så jag frågar mig, sexuell läggning eller sjukdom?

Nu åker jag kanske på pisk, jag vet inte, men jag är benägen att hävda att det faktiskt är en sexuell läggning. En man som bara tänder på män är homosexuell, och detsamma gäller kvinnor som bara attraheras av kvinnor. Och det finns pedofiler som enbart tänder på barn, och pedofiler som attraheras av både vuxna och barn. Ungefär som en bisexuell människa attraheras av både män och kvinnor. Det handlar på intet sätt om att försöka jämställa hetero-, homo- och bisexualitet med pedofili, det är inte alls vad jag fiskar efter, men på något sätt resonerar jag som så, att det finns så otroligt många sexuella böjelser, läggningar och avvikelser, och av alla dem är det mig veterligen endast pedofili som i folkmun kallas för sjukdom.

En nekrofil grimaserar gemene man i avsmak över, tycker att det är tämligen vidrigt, och detsamma gör man över zoofiler, men det slutar liksom där. Killen som tänder på hundar eller hon som älskar att onanera i närheten av lik är bara sick-fucks som kanske skulle behöva litet terapi... Börjar du däremot prata om pedofiler tar vi till brösttonerna; här ska det dödas, kastreras, skadeskjutas osv. eftersom sådana inte ska få härja fritt. Och visst: en pedofil som förgriper sig på barn ska inte få härja fritt. Lika litet som två tonårstjejer i Borlänge som oprovocerat misshandlar och nästan dödar en jämnårig tjej. De ska inte heller få härja fritt.

Så varför blir man pedofil? Läser man i "Pervers?" av Anna Bäsén har de fyra kortfattade vinklingar på det hela. Dels den psykoanalytiska, vilken givetvis hävdar att det handlar om konflikter i barndomen. Den beteendeterapeutiska vinklingen är att det är ett inlärt beteende. Vidare har forskare försökt förklara en pedofil läggning med t.ex. förhöjda hormonnivåer, hjärnskador och t.ex. demenssjukdomar eller psykossjukdomar, vilket inte riktigt stämmer då knappast alla med ngt av ovan nämnda agerar likt en pedofil. Statistik visar dock att de som begår sexövergrepp mot barn oftare än personer i "normalbefolkningen" växt upp i en familj med problem på något sätt, och att dessa har svårare att skapa sig "normala" relationer till andra människor och därför söker sig till barn vilket kan upplevas som mindre komplicerade relationer. Vilket enligt mig naturligtvis får bakvänd effekt: en relation av pedofil karaktär är som något mer komplicerat än en vanlig relation.

Jag anser som så, att fantasier är okej, oavsett vad de handlar om. Någon drog argumentet att "Så om jag skulle gå fram till dig och berätta att din elvaåriga dotter i mina fantasier gör det skönt för mig om kvällarna, skulle det fortfarande vara okej då?" men jag kan inte påstå att det är ett hållbart argument. För jag menar dels att hur vanligt är det att man faktiskt erkänner sina mörkaste fantasier ens för sig själv? Och vidare, varför skulle en människa säga en sådan sak? Lika litet som en homosexuell kvinna skulle berätta för grannen att hon fantiserar om att slicka hennes fitta, lika litet som en transa på kafferasten på jobbet berättar att han ibland tar på sig hustruns stay-up's och kallar sig Viola och lika litet som en zoofil berättar för ägarinnan på hunddagiset att han älskar att ge sin hund oralsex. Enligt de normer vi har i samhället idag gör vi inte så, och avvikelser från normen - medvetna sådana - är nog mest destruktivt. (Nej, jag menar inte att homosexualitet är destruktivt. Eller liknande... Nu menar jag avvikelser modell "Jag älskar att knulla döingar"-kommentarer på kafferasten. Sådant är destruktivt.)

Men: När man omsätter fantasierna i verklighet som pedofili, nekrofili, zoofili eller liknande, anser jag att det är fel och att man gått över gränsen. Lika mycket som jag anser att våldtäkter är fel och ska straffas därefter anser jag att sexuella läggningar, avvikelser eller kalla det vad man kalla vill, som på något innefattar tvång, förnedring och mentala och fysiska skador ska bestraffas eftersom de alltid sker utan den ena partens godkännande. Övergrepp, med andra ord. 

Däremot, om två vuxna människor vid sina sinnens fulla bruk gemensamt bestämmer sig för att agera ut sina fantasier i form av age play, puppy/pony-play, rape games eller smisk på stjärten, so be it. Det gör inte människor mer sjuka. Inte enligt mig. 

Little ms. Feelgood...

...har vaknat efter inte ens sex timmar sömn. Se där, vänt på dygnet. Igen.

Jag tror minsann att solen skiner ute, och det skulle kunna innebära att det är varmt ute och att det kanske är dags att slänga tjocktröjorna åt helsike?

Drömde... jättemysigt, tror jag, innan jag vaknade. Var i Gbg och hälsade på Katrin och Marcus i Katrins gamla föräldrahem vilket var en stor sexa i form av något som liknade en lagerlokal. Katrin visade runt mig;

"Och här har vi köket, titta vilken stor och bra diskbänk, är det inte praktiskt? Så källaren, och tar vi vänster här kommer vi till poolen, ja, vi brukar inte använda den, den är liksom grönare än en vanlig pool, men här kan man i alla fall ställa ölburkar och här är en telefon upp till köket... Pokerrummet har vi här, och titta, där sover Zelda i en vagn, nu får vi vara tysta... Ååh, där är Zebbe, honom ska vi hälsa på! Och där uppe är sovrummet, praktiskt va, med utsikt över liksom allt! Zebbe, har du sett Marcus? Jahaja, han sover i fårtöljen, haha, så typiskt honom att slumra till en stund..."

Am I some kind of sick-fuck? Hur som dök Ana-Maria också upp och skulle ha kuddkrig med mig och Zebbe i en stor kuddhög... Jag var tvungen att påpeka att hon hade en väldigt benig stjärt...

Nu måste jag kolla om det verkligen är vårvärme eller om min bruna rullgardin bara ljuger när det släpper in så mkt ljus... 

Well, who's back in town?

Ms. Cosmopolitan is. Hufvudstaden vill inte heller ha henne. Vilket säger en hel del. Om jag är litet sådär halvytlig idag var hon tio gånger värre vid födseln och det hela har bara eskalerat. Jag känner ingen annan tjej som lyckats göra sig så otroligt impopulär var hon än hamnat, och det bara genom att vara sig själv. Hennes ex Turken sade till och med under deras förhållande att han alltid tänkte på henne då han hörde DLK's "Egon";

Världen befolkas av mig,
mig och mig och mig,
bara mig och min mamma

Vi kan ta för oss precis som vi vill
Vem som kommer efter oss
det gör detsamma
eller hur?


Medan jag å min sida spelade Lars Winnerbäcks "Idiot" för henne och påpekade att hon kanske borde shape up:

Du sprang så fort du kunde  för att hinna få ett lyft igen.
Du kvittade all din trygghet mot en kick som inte hjälpt dig än.
Du ville bryta isen.
Men du klarade inte krisen.
Det vet du, men det tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på konsekvensen, mer än kicken, idiot.

Så nu står du på din topp och ingen bryr sig om din egotripp.
Du fick ditt lilla lyft och hänger upp ditt lilla tidningsklipp.
Va kul, att det gick vägen, du som varit så benägen.
Men vem är det som du tävlar mot?
Vad är det egentligen du vill ha?
Vem är det du vill verka som att va?
Du borde leva livet, men du söker nånting annat, idiot!

Du somnar i ett rus och vaknar upp och har en noja till.
Du tänker, nu ska jag för alltid vara soft och cool och tyst och still.
Det är skönt att vara sober,
men som många klaustrofober ser du tystnaden och lugnet som ett hot.
Det kryper och det kliar överallt.
Det hettar till när du försöker ta det kallt.
Du irrar vidare i samma turbulens och ignorerar, idiot!

Du tror att det är livet som är snett, men har du alls nån koll?
Du tar dig nåra turer ut i snåren, sen tillbaks på noll.
Du repeterar fraser om kickar och extaser.
Om att alltid va på stående fot.
Du vill alltid vara fri och leva ut.
Men är invecklad som en råbandsknut.
Och själva livet står och skrattar åt din väntan på mirakel, idiot!

Du tar din vän till krogen, där du trivs och kan va offensiv.
Du talar om dig själv, som om du visste nåt om kärleksliv.
Succéer, kabaréer, entréer och turnéer.
Ignorera gärna vännen mittemot.
Du pratar strunt om allting runtomkring, som om hon inte betydde nånting.
Men, vem är det som du tänker på om natten, när du vakar, idiot?

Vad konstigt att du vinglar för dig själv när du har svårt att stå.
Din vän har gått ifrån dig med miraklet som du väntat på.
Det blir max ett litet skvaller när du slutligen faller.
Och ingen står och tar emot.
Du kanske borde tänkt på hur du mår.
Du kanske borde tänkt på hur det går.
Du kanske borde tänkt på nånting mer än bara kicken, idiot!


And now she's fucking back. *skakar

Lugna gatan...

Och utanför mitt hus finns nyfödda lamm och humlor, eller om det var getingar, det spelar ingen direkt roll eftersom jag avskyr bägge. Humlor och getingar, alltså, inte lamm. De är oemotståndliga! Nå, jag ska inte hänfalla till någon slags zoologisk blogg, det intresserar varken mig eller vilka som nu hittar hit...

Ikea igår, införskaffade en tv-bänk och fick den ihopmonterad hos mor igår, där det f.ö. blev fredagsmiddag. Inte ett skit har hänt, och jag orkar inte ens leta på Aftonbladet eller Expressen efter något att irritera mig på. Illa. Imorgon blir det en sen lunchdejt vilket är precis så välbehövligt som man någonsin kan tänka sig. Amen.

Nu duschdags. Jag ska till Bolanche och vara Borlänges sämsta croupier ikväll.

Bloggdesignhjälp...

...skulle jag verkligen behöva. Någon som kan sådant och kan hjälpa mig?

How to lose a guy in 10 sec...

Fredrik apropå schyssta dissar: (Ja, mkt Fredrik idag...)


"Jo jag har tänkt på en sak, jag vill ligga med dig, men jag har lite konstiga preferenser... Jag vill att vi har en hanhund med... som sätter på dig... är du på?"

Jag tycker att den är tämligen klockren. Varför blev jag inte karl?


TV-lista...

...helt ärligt stulen från Only The Fakes Survive.

TV-serier jag följt som liten: Tre Kronor, Sunset Beach, Lilla huset på prärien, Huset fullt osv...

TV-serier jag följt som tonåring: Tre Kronor, Skilda världar, Rederiet...

TV-serier jag föjt som yngre vuxen: Vänner, Grey's Anatomy, Sex and the city, Desperate Housewives, Nanny...

TV-serier jag följt som lite mindre ung vuxen: När slutar man vara ung vuxen?

TV-serier jag följer nu som kärring: Inte riktigt än, hörrni...

TV-serier jag aldrig tittar på: Fresh Prince... Djurprogram. Matlagningsprogram.

TV-serier jag inte fattar: Star Trek, amerikanska komedier modell Fresh Prince och allt vad de nu heter...
Futurama fattar jag inte heller komiken i. Helt onödigt.

TV-serie jag hade velat följa men aldrig hunnit se: Prison Break.

TV-serie som blev rejält pajig: Tre Kronor i slutet.

TV-serie som kändes fin: Dallas var mysig. Jag var liten, gillade skördetröskan i introt och kommer tydligt ihåg när Bobby kom tillbaka...

TV-serier jag äger på box: Sex and the city. Bygger på Desperate Housewives och Grey's och ska en vacker dag unna mig Vänner-boxen.

TV-serier jag mest längtar efter att se: Just nu nästa avsnitt Grey's. Alla gånger.

En svarthårig kaka...

Angående bruden som spammar skriver Fredrik följande:

"A blackhaired cookie, with a terrible launguage and weird eyes... thats a one weird cookie"


Varpå jag översätter:

"en svarthårig kaka med hemskt språk och konstiga ögon... det är en konstig kaka!"

Och det får man väl hålla med om... Eller?

Bruden är tysk, för övrigt, och så menar Fredrik att hon utöver det säkert är Emo och adopterad från Asien. Inte för att det är något fel på asiater, adopterade eller ej, men för att göra det hela litet mer pikant, liksom...

Och för er som undrar vem spam-tjejen är finns hon här.

Och vidare är anledningen till att hon spammar att jag i januari lade upp en av hennes bilder här i bloggen, i ett inlägg som givetvis är raderat.

Men come on, vilka snor inte bilder på nätet? Hur skulle annars alla modebloggare gå runt? Genom att beskriva tröjan från D&G?


Striptease, spam och strumpor...

Min blogg är så fet-spammad av någon i Tyskland. Helt enkelt. *skakar trött på huvudet* Och ja, jag vet att man kan blocka IP-nummer osv osv, vilket inte hjälper då människan ifråga dyker upp från andra IP-nummer. Jesus alltså...

Var på någon slags erotikmässa i Falun, kikade på manliga strippor och köpte strumpor. Hade förväntat mig fler stånd (haha) och mer varierat utbud, men tji fick jag. Hade du sett en dildo, hade du sett alla. Kort och gott. Så till de manliga stripporna vilket mest var... Pja... Intressant. I synnerhet om man satte det i relation till den kvinnliga motsvarigheten.

Mina tidigare stripp-upplevelser kommer från sexklubbar i Sthlm och Gbg, vilket bara det var ett helt annorlunda koncept än en stor öppen scen på en liten erotikmässa. Dock förvånades jag - eller nej, inte förvånades - noterade jag att manlig stripp är en plojgrej som får kvinnor att jubla. Inte för att det är sexigt, förförande eller åtråvärt, utan för att de klär av sig och verkar flirtiga. Kvinnlig stripp å sin sida handlar mer om det där pulserande, lustfyllda, retsamma "se men inte röra" på samma gång som hela det välkända Madonna/Hora-konceptet träder i form och lokalen är knäpptyst undantaget musiken. Litet för gubbarna att tänka på när de väl drar över hustrun den där enda gången i månaden. Alternativt för de gubbar som betalar de kvinnliga stripporna för ett ligg, vilket bara det indikerar tydligt vilken kvinnosyn de har.

Ibland tror jag att jag har sett för mycket, och upplevt för mycket, för att kunna uppskatta sådant här. Jag menar, det är så ytterst sällan en strippshow, peepshow eller vad det nu är faktiskt handlar om kåthet hos objektet. Snarare får man en känsla av slentrian och resignation som liksom bara smakar värre och värre ju mer kvinnan - eftersom det nästan alltid är kvinnor - försöker spela på sexigheten. Publik sex på det där sättet är inte annat än ett yrke, och i sitt yrke är det ytterst sällan att man faktiskt njuter sexuellt.

Och så tänker jag på Porrskådisen som verkade precis lika sexuellt avtrubbad som jag själv många gånger är. Ingenting förvånar mig, och lika litet berör mig. På gott och ont. Kanske därför jag förvånat frågade Oona och Petra om det där med massageoljor, om de verkligen har tålamod till sådant. Vilket de hade. Jag kan inte alls förstå det. Å andra sidan är jag så jävla mysko sexuellt. På gott och ont. Det är tur att jag inte kan dansa.

Pippi Pelikan och Joelbitar...

Jag håller med Only The Fakes Survive som frågar sig "Vad ville de vuxna egentligen få oss barn att bli?" angående Pippi Pelikan. Och vem gillade egentligen det barnprogrammet? Faktum är att jag hade förträngt det...






Något annat som var riktigt rysligt i min uppväxt, något som faktiskt gett mig men för livet, är Joelbitar. Jag kan inte begripa att någon efter att ha sett/upplevt det barnprogrammet faktiskt kan döpa sitt barn till Joel. Joel är otäck. Joelbitar är ännu läskigare. Och jag måste ha varit den enda människa som var omkring tolv år gammal innan jag insåg att det faktiskt var något fel på Joel. God, let me never get stuck with a Joel... Får man säga så? Det skrämmer mig... (Och om Only The Fakes Survive gråter av Pippi Pelikan är det inget mot vad jag gör när jag ser Joelbitar...)




Och förresten...

...hur kan det komma sig att jag tycker att en karl som inte passerat 180 cm i längd är kort? Uppenbarligen är medellängden någonstans mellan 175 och 180 cm, men jag tycker nog att det är litet kort... Nå, man kanske är vanemänniska. *rycker på axlarna*

Uppe före tuppen...

...är jag förvisso inte, men det tar sig, måste jag säga!

Och whoever det är som spammar min blogg kan ge sig, tycker jag. Det hela börjar bli riktigt irriterande...

Men Fredrik, vad är det för fel på att dejta? *skrattar* När vi dricker vin och käkar ihop, är inte det en dejt då?! Nej, just det, vi kanske bara umgås som två halvvuxna civiliserade människor, är djupa och citerar den svenska storheterna? *flinar* Eller inte. Nå, det kanske bara är ordet som låter... Pja. VeckoRevyn.

Så säg mig, när jag för en gångs skull har planer för kvällen som inte kan ruckas på, varför ringer de då från Vikariecentrum och vill att jag ska jobba?! Och varför låter de så purkna när man säger nej? Mig veterligen har jag sagt nej en gång förut, och då var det magsjuka på stället. Annars tackade jag för faan ja till att jobba till och med när jag hade heltidspraktik och jobbade således hur mkt som helst den månaden. Både betalt och obetalt.

Nu är det kaffedags. Sedan måste jag ta skolböckerna och dra mig någonstans, förslagsvis Borlänge eftersom jag kan göra ett träningsbreak i studierna då.

Just woke up...

...wich is real bad. Somnade framför TV:n, uppenbarligen helt utmattad efter att ha... Ja, inte just någonting. Undrar om jag ska åka och köpa olivolja? Såg att det inte fanns någon kvar... Och kanske litet tonic till den flaska gin som stått sedan innan jul. Är det fortfarande drickbart då??

Och så kom jag nyss på att jag kanske kan fläta mitt hår? Det måste tas reda på a.s.a.p.

Nå, jag behöver sträcka på benen innan jag återgår till sängen. Dessutom är jag vansinnigt sugen på vitt vin. Åh, typiskt.

Lammkött, gratäng och familjelycka...

Jag anammar familjen Taikon-konceptet än en gång. Jösses Amalia, så mentalt utmattande det är att svänga ihop en potatisgratäng i det här huset!

Har funderat på ett besök hos frisören, men vet inte riktigt hur jag vill att slutresultatet ska bli. Helst av allt skulle jag vilja testa vara blond, och smal. Det blonda kan nog frisören ordna, men det smala? Tänk, vilken lycka, att ha allt i ett: Frisör och plastikkirurg som i ett trollslag skulle kunna fixa precis vilket utseende man ville. Att man liksom skulle kunna alternera mellan Scarlett Johansson, Kate Moss, Kate Winslet och Jennifer Aniston beroende på humör och tillfälle. Till exempel. Eller lämna in dejten där för en makeover; in går han som kort och tjock med kass klädstil och ut kliver... Pja, whoever you feel like dating. Gud, så ytlig jag är. Verkligen. Och de säger att looks don't matter? *fnyser* Ungefär samma sak som att "storleken inte spelar någon roll". Lie of the century. Men, oops, så får man inte säga. Ursäkta.

Det är litet lustigt, tycker jag, att en kvinna minst av allt får ha några åsikter om en mans snoppstorlek, medan en man utan att blinka påpekar celluliter, hängbröst, dubbelhakor eller ett osminkat ansikte. Varför har mäns penisar blivit till något slags heliga kor?

Huset doftar jättesmarrigt av lammstek och potatisgratäng och plötsligt finns de där fantasierna om Middagsdejten där, den där urtrevliga middagsdejten som inte alls tänker på sex, utan bara vill dricka gott vin och käka smarrig mat. En sådan dejt vill jag gå på. Och givetvis ska han vara snygg, i lämplig ålder, intressant, rolig och lyhörd. Det värsta som finns är egocentrerade killar modell brats som hela tiden måste flasha med sitt intressanta liv, sitt häftiga jobb och alla projekt inom vilka de überbriljerar eftersom de är sådana fantastiska människor att andra borde vara ytterst tacksamma över att få ha dem i sina liv. Yäkk. Och i själva verket är de så socialt inkompetenta, ensamma människor. Amen. I've met a few of them...

Time to make a salad, maybe?

And again...

Telefonen ringde till väckning kring halv nio, förmodar jag. Och en timme senare. Tjugo i elva var jag ur sängen. Jesus. Det är inte ofta det är så motigt att stiga upp ur sängen...

Hem till mor, firra lamm, träna sedan och mest sova, förmodar jag. Imorgon ngn sexgrej i Falun och jag undrar: Tar de kort på sådana tillställningar?! Tacksam för svar, ja.

Snabbiskaffe nu, innan jag måste panikduscha innan färden till mamsen.


Jag har vänt på dygnet...

...är nog det minsta man kan säga! Men, då jag kring 22 var så pass trött att det värkte i kroppen gick jag och lade mig för att somna. Vilket jag ännu inte gjort. Mina fötter är som isbitar och likaså mina händer, och jag vill verkligen inte börja plugga av den enkla anledningen att jag aldrig i livet vill bo i korridor eller på arton kvadrat med kokskåp.

Är det ens någon idé att vrida sig av och an i sängen? Usch, jag hatar sådant här...

When it doesn't rain...

...så kan det ändå vara kallt ute, och när det är kallt ute blir det så satans rått inne hos mig. Usch.

Jag har sovit som en tok idag; blev väckt första gången kring... Pja, åtta, halv nio? Och andra gånger när då? Tredje gången funkade det, och då var klockan halv elva. För övrigt börjar jag bli snorig igen, damn it. Idag blir det nog bara lunch och jobb, kanske litet sällskap framåt kvällen med tjejerna.

Nu ska jag ta en lång, het dusch. I alla fall så pass lång som varmvattenberedaren tillåter.

Sexragga eller hålla på sig?

Nå, mysko rubrik, men jag måste bara fråga mig hur folk törs sexdejta via nätet? Alltså, vad jag menar är att stämma träff med en vilt främmande människa, förlusta sig med denne en timme eller två och sedan bye-bye? I och för sig, jag tror inte att det är något för mig, men hur som skulle jag inte VÅGA! Finns det verkligen de som vågar?! Och så måste jag fråga mig hur de tjejer som faktiskt vågar göra så, egentligen mår?

Nu ska jag vara litet sådär Lisa-bitter som bara jag kan, och till min Gode Vän som eventuellt kan råka läsa detta:

Jag skriver inte om DIG, och det finns ingen anledning alls att ta åt dig för mina mest meningslösa bloggord!

Så. Då har jag klargjort det.

Vad jag menar är att jag tror att karlar bryr sig mindre. Karlar är mest intresserad av fitta och det till vilket som helst pris. Karlar säger vad de tror att tjejer vill höra och beter sig på det vis de tror att tjejer vill. Ja, tills de fått vad de var ute efter, alltså, nämligen doppa. Och så försöker tjejer "leva ut sin sexualitet", vilket är skitbra, verkligen, men kvar står tjejerna sedan och känner... - Ingenting. Och kvar sitter tjejerna och tänker att "Men... Jag hade ju önskningar, jag hade ju fantasier, och jag ville ju verkligen bara ha sex, så hur kan det då komma sig att jag inte alls är nöjd?" Kanske skriver jag utifrån mig själv och min för tillfället relativt asexuella personlighet, eller om den bara är cynisk, men allt ter sig så onödigt och så in i helvete falskt så why bother ligga runt? Vad leder det till?

"Men sex är ju njutning...!"

Förvisso. Men så länge inte huvudet är med är det inte njutning åt något håll. Så länge en människa alltid letar baktankar och Gud vet vad blir sex aldrig positivt. Aldrig någonsin. Kanske handlar det mest om självrespekt, och kanske handlar det om ointresse, jag vet inte, men jag undrar ändå hur tjejer kan "bejaka sin sexualitet" via knullträffar från nätet och ändå stå där rakryggade efter femtio ligg och säga att det kom något positivt ut av det?

Det handlar inte om att vi tjejer söker det ultimata hos varje man vi träffar, inte heller om att vi inte kan ha "känslolöst sex" eftersom vi i slutändan inte klarar oss utan en man som "bär oss på sina händer". Men ändå tror jag i mångt och mycket att det där ligger kvar, det där om att vi ska tillfredsställa mannens sexualitet och i gengäld får vi stabilitet, trygghet och kärlek. Således kan man fråga sig om jämlikt sex faktiskt existerar mellan en man och en kvinna?

Kan en heterosexuell relation vara på samma villkor, eller är vi så inkörda i våra könsroller att vi faktiskt KÄNNER därefter?!

Jag skulle jättegärna knulla runt med viss finess, inte dra mig för att träffa någon av motsatt kön över en middag, kaffe, biodejt eller vad som helst. Men likväl ryggar jag, eftersom det alltid i slutändan kommer fram ett helt annat intresse än vad som först påtalades. Det sexuella. Sedan får män som min Gode Vän (nu skriver jag om dig...) hävda att det ligger i mannens natur, att alltid ha en viss tanke på närkontakt, men jag kan inte begripa varför det sexuella alltid ska ligga och lura i hörnen?

Ibland blir jag så trött på mig själv. Varför måste jag analysera sönder sådana här skitsaker? Men för mig är det inte skitsaker. Faktum är att jag vissa gånger tror att jag behöver terapi för mina issues... Eller så behöver jag kanske träffa en tjej och försöka mig på litet hederligt, jämlikt sex? Om det nu finns...

Eller som Fredrik menar: jag kanske ska bli radikalfeminist. Nå. *harklar sig*

En mäkta trevlig TP-kväll...

Oona och Åsa kom förbi med chilidammsugare och mjölk och krävde därmed några koppar kaffe. Vi fastnade i diverse avhandlingar om vad som skett sedan senast, det vill säga sedan i tisdags, tror jag, och gaggade kring det en timme. Därefter blev det efter förslag av Oona TP-spelande, och under den jämna matchens gång droppade Daniel och Lina in. Efter många om och men vann Åsa, och som Daniel sade: "Det krävs en Bergman för att få något gjort!" vilket egentligen var rätt komiskt då de båda har samma efternamn.

Imorgon är det som sagt vardag, och jag måste masa mig iväg till gymmet för litet konditionsträning innan det är arbetsdags.

I övrigt intet nytt: har fundrat på att lägga ut en "kontaktannons" på Backpacking om önskat sällskap först till Norge ett halvår för att jobba och sedan vidare ut i världen för att luffa runt. Sådant som de flesta my age pysslar med. Vi får se... Planerna inför hösten är mer än lovligt diffusa...

Vidare idag har jag skällt ut Simon Glocalnet för att han inte respekterar ett "Nej tack, jag är inte intresserad!". Det var ganska skönt, faktiskt, att få avreagera sig. Men, faktum kvarstår: säger man nej från första början SKA man som seriös föräljare på seriöst företag inte pusha, hetsa och vara arrogant. Så, dagens diss går till Glocalnets telefonförsäljare. Och jag kommer definitivt INTE att teckna något avtal med dem. Förhoppningsvis gör inte heller andra det, om Simon ringer och hetsar i luren.

Nu är jag förresten ruggigt jävla pigg. Så går det när man vänt på dygnet. Nåja.

Ordningen återställd...

...i Paradiset, eller vad man ska kalla det, och imorgon blir det väckning precis som i stort sett alla vardagar. Dessutom kommer Åsa, Oona och Danne hit och fikar om en stund, vilket är great, eftersom jag fastnat i Grey's igen i brist på bättre. Helt onödigt.

Man är tamejfan vanemänniska och åren tickar på.

Jag hittar nog också en McDreamy en dag, sådär på riktigt. Då bara vet man, or so I've been told. Nu ska jag ta en kall öl och vänta på sällskap. Efter en lång helg är det överbefogat att dricka åtminstone en pilsner. Så enkelt är det.

Bedtime stories och köttfärssås...

Fråga mig inte... *skakar trött på huvudet* Bedtime story i form av "Star Trek" och lunch modell spaghetti och köttfärssås, no more to it. Jag tänker, att jag åtminstone ska vara vaken tre timmar till, har trots allt senaste avsnittet "Desperate Housewives" att ägna fyrtiofem minuter åt. I övrigt är det tilt i huvudet på mig. Riktigt tilt.

Så var det slut...

...på nattjobbet för den här gången. Och givetvis vaknar jag etfer knappt fyra timmar sova. Idag ska blir en sådan där slapp dag; kanske träning, tvätt hos mor och middag hos densamma. Kanske försöka nappa tag på Oona och ta en kaffe, slöa vid datorn. Och skönt nog är det vardag imorgon, vilket innebär kvällsjobb och... Ja, bara njuta av att helgen är över. Jag gillar verkligen inte storhelger, såvida jag inte jobbar och tjänar goda slantar under tiden.

Nu är det dags för apelsinjuice och inte minst för att njuta av... Singellivet?

There is no such thing...

...as a Zarah Leander bookshelf. Inte såvitt jag vet. Men i drömmens värld är allt möjligt.

Jag har sovit till halv åtta och vaknar nu jättehungrig med vetskapen om att det är tolv timmar kvar innan jag får sova igen, och 22 timmar kvar till jag ska träna. Det känns rätt bra. Åtminstone kommer det att kännas bra den 27/5. Mitt mission of the day sket sig, eftersom jag sovit, men det stör mig inte så mycket. Nu ska jag sätta upp håret och sedan fixa ngt att käka någonstans ifrån. Inte här hemifrån i alla fall.

En Zarah Leander-bokhylla och panelväggar...

...har jag drömt om att jag ska inreda ett sovrum med, samt att färgerna skulle gå i brunt, rosa och lila. Sick fuck. Och vad sjutton är en Zarah Leander-bokhylla?

Vaknar ytterst motvilligt men kan inte för mitt liv somna om... Kanske går det litet bättre efter litet mat? Om man sätter ordet "påsk" framför maten så känns den litet lyxigare va? "Påskmakaroner"... Jo, det här ska nog gå bra.

Ännu en natt avklarad...

...och denna har gått om möjligt ännu snabbare än föregående. Dagens mission: fixa en surprise, typ ngt gott att käka, till nattkompisen som precis avslöjade att hon fyller år idag. Och hur lätt blir mitt mission påskdagen? Tips emottages tacksamt!

Nu är det sängdags. Jag tar med mig en bok och hoppas på det bästa.

Så typiskt mig...

...att börja laga mat, bara för att mitt uppe i alltihop inse att jag faktiskt inte är varken hungrig eller sugen. *skakar trött på huvudet* Nå, jag antar att jag kommer att vara kanonhungrig om fem, sex timmar och då är det nog tämligen kört i matväg och kvar återstår mackor kring tre eller liknande...

Jag borde skutta in i duschen, men kommer mig inte riktigt för...

"Jag hatar att jag älskar dig..."

Jag har hört att du träffat nån
Jag har hört att han är allt jag inte var
Och jag hör att du är säker nu, jag vaknar med den tanken varje dag
Och jag hör att han är den rätte
Ja dom säger att du verkligen menar det
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Och jag skäms för att be och jag skäms för att gråta
Mitt hjärta är ditt att förstöra, låt din vän få veta
Och jag skäms för att säga att du är kvar i mig
Skratta åt det, för då kanske jag kommer över det
Hur kunde du falla när han sa, jag älskar dig, jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Mina vänner säger vakna upp
Och sluta tänk på det
Men vad vet dom, nu är nån annan än jag närmare
Livet innan det kunde jag, utan och innan
Jag kunde haft det så för alltid
Men jag föll för dig och du förtjänade en nominering för rollen du spelade

Det kommer alltid finnas en hand för dig nånstans
Du kan sluta dina ögon och aldrig känna dig ensam
Och alla vill ju ha dig nu
Dom har ju väntat på det här
Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig

Det var en gång det var en fest
Och jag gick med nån för att hon påminde om dig
Men sen kom gryningen, jag reste mig gick ut genom dörren
Och jag gick genom den tidiga morgonen
Ja, genom tidiga morgonen

Och jag visste inte varför jag gjorde så
Åh, jag visste inte varför


Jag har hört att du träffat nån
Och den här gången är du riktigt säker
Och jag hatar att jag älskar dig
Älskar dig så mycket att jag hatar mig

- Håkan Hellström


Påskcynismer efterfrågade...

...men jag är rädd att jag inte kan leverera något slikt, mest eftersom jag den här helgen har annat att tänka på än att vara bitter framför skärmen. Vara bitter på jobbet, till exempel. För övrigt var inte den stackars snickaren blåst, som blev pappa mot sin vilja. Han blev utsatt för kvinnlig list och i och med det världshistoriens absolut bästa och vattentätaste bortförklaring vad gällde hennes otrohetsaffär. Sådana kan vi vara, för jag menar, kvinnans list ger mannen stånd.

Nåja, en till då...

...också den från Katrin.

Antingen eller

Kött eller fisk:
Kött.
Drink eller shot: Drink.
Öl eller vin: Vin
Kaffe eller te: Te egentligen, men jag dricker mest kaffe...
Kort eller kontant: Kort.
Dusch eller bad: Dusch.
Pumps eller ballerina: Pumps.
Svart eller vitt: Svart.
Winnerbäck eller Lundell: Winnerbäck.
Paris eller Nicole: Couldn't care less.
TV eller film: TV.
Morgon eller kväll: Morgon, om det inte är för tidigt.

Dags igen...

...menar nog Katrin.

A is for age: 24
B is for booze of choice: Vin, tror jag, eller öl...
C is for career: Haha, den som det visste...? Just nu vårdbiträde.
D is for your dad's name: Michel.
E is for essential items to bring to a party:  Cigaretter, läppstift, dricka och försök till gott humör.
F is for favourite song at the moment: Just nu har jag ingen riktigt, sådär... Nyss var det Mika med "Grace Kelly"...
G is for favourite game: Vilket typ av spel? Gillar Final Fantasy om man ska vara sådan, och TP om man ska vara sådan!
H is for home town: *asgarv* Världsmetropolen Gagnef.
I is for instruments you play: Piano ocht tvärflöjt. Hellre än bra.
J is for jam or jelly you like: Blåbärssylt.
K is for kids: Inga ännu.
L is for living arrangements: I en liten stuga made for one...
M is for mother's name: Inger.
N is for name of your crush: Det är sällan jag har en "crush" på någon.
O is for overnight hospital stays: Never.
P is for phobias: En rejäl?
Q is for quotes you like: Ingen aning. Jag har sovit knappt fem timmar. Don't care.
R is for relationship that lasted the longest: Jag befinner mig i mitt längsta icke-existerande förhållande som ändå är riktigt jävla på riktigt. I alla fall ibland.
S is for sartorial style:  Inte en aning, och Katrin, vad fan är "tees"?
T is for time you wake up: Halv nio, det vill säga "före fika" alla arbetsdagar.
U is for underwear: Brukar jag ha, ja...
V is for vegetables you love: Är champinjon en grönsak?
W is for weekend plans: Jobb.
X is for x-rays you've had: Oj, jag vet inte... Det är nog ett par, tre stycken...
Y is for yummy food you make: Köttfärssås, kycklingklubbor...
Z is for zodiac sign: Fisk.
Å är för åt dem som du vill skicka listan vidare till: Jag förmodar att Fredrik och Maja gör den...
Ä är för älsklings trend: Inte den blekaste. Jag är inte trendig. Jag är så otrendig att det blir trendigt.
Ö är för en önskan just nu: Att jag ska komma på vad jag vill äta, äta det och sedan sova till 19.45. Amen.

Godnatt, eller var det god morgon...?

Natten har gått SÅ fort. No more to it. Nu är det sängdags och givetvis är jag vansinnigt frukostsugen, och givetvis har OK/Q8 inte öppet. Med andra ord får jag äta när jag vaknar vilket förhoppningsvis inte blir förrän fyra, fem. Men är jag realistisk vaknar jag senast två.

Godnatt. Eller, var det god morgon?


Påskhelgsshopping...

...eller åtminstone vad som står på önskelistan till nästa månad!  Överst Donna Karan's deodorantversion av "Cashmere Mist", vidare VanGils "Tendenza" och Elizabth Ardens "Provocative Woman", skor från LaRedoute och till sist Final Fantasy XII om jag lyckas få tag på en PS2. Nu ska nattjobbas!


image25                   image26        

image27     image28


image30

YouTube...

Först ut Lasse W med "Spöken". Whoever klippte ihop den här... Haha.


 


Vidare Yann Tiersen med "A quai" ur Amélie från Montmartre, mest för att filmmusiken är så makalöst bra. Och inte minst för att ska jag en gång verkligen se ut som en fransyska for real är det Audrey Tautou jag ska se ut som.








Till sist ett klipp en Kär Vän skickade mig. Sådan här humor är golden.


Apelsinjuice...

Av någon anledning har jag varit sådär sjukt sugen på apelsinjuice hela dagen. Varför införskaffade jag inte apelsinjuice då, när jag var till min mor? Don't ask... Men, uppenbarligen behöver jag apelsinjuice och jag kan ge mig fan på att OK/Q8 har stängt såhär på långfredagskvällen. Och varför måste jag prompt skriva ordet "apelsinjuice" i fem meningar av fyra? Folk fattar ju att det är just apelsinjuice jag längtar efter...

Dags att hoppa i duschen nu. Snart arbetsdags. Undrar om jag ska försöka pilla igång min Gode Väns bärbara och plocka med den med förhoppning om att kunna prestera något slags studieresultat under natten? Äh, överambitiöst...

Apelsinjuice var det ja. Herregud.

Hur kan något så dumt vara släkt med mig?!

Jag vet, man får inte säga så, man SKA inte säga så, men ibland funderar jag allvarligt...

Åker till mor för en snabbispåsklunch och hamnar i diskussion med Syster Yster om sommarjobb. Syster Yster berättar att hon inte får jobba med diskplockning på lasarettet eftersom hon ännu inte fyllt arton och jag frågar då varför hon inte gör som så många andra blivande uskor i den här kommunen, nämligen söker sommarjobb inom äldreomsorgen, eftersom folk som snart fyller arton får jobba ändå. Nej, det går inte, menar hon, eftersom hon inte vill ta ett jobb hon kanske inte gillar och då måste vara tvungen att bita ihop och tänka på pengarna. Istället kan hon jobba fyra veckor inom kyrkogårdsförvaltningen, rensa rabatter och så, och få ut hela fyra tusen kronor. I september. 

Jag hävdar då att livet är precis just så; att man ibland måste stå ut åtta, tio veckor och tänka på pengarna, till exempel, och fortsätter med att ifrågasätta varför hon från första början inte ens tänkt tanken att ta något jobb inom vården eftersom det är just uska hon vill bli. Men min Syster Yster svarar att hon minsann ska jobba på lasarettet, så då så! Och jag påpekar att det väl är bättre att skaffa sig såväl arbetslivserfarenhet som referenser från just ett vårdyrke, då det kan vara till fördel när hon väl söker ett annat jobb, inom annan slags vård. Men nej. Fyra tusen kronor för att rensa rabatter låter bättre än att skrapa ihop kanske tjugo tusen kronor på tre månader, och jag frågar mig själv: Hur kan något så dumt vara släkt med mig?!

Som sagt: Man får inte säga så, inte skriva så, och knappt ens tänka så, men jag var bara tvungen. Oavsett hur mycket jag än älskar min Syster Yster är det uppenbart att intelligensen inte sitter i gymnasiebetygen.

Nu ska jag krypa till kojs innan jag börjar mitt trenatts-marathon.

*går ut till ballen*

...skriver Fredrik på MSN när jag föreslår litet snack. Jo, har man en ballekong kan man sitta där, sådant är mysigt. Sa han och gick ut till ballen.

Frisinnade människor får mig att le...

Satt och klickade runt på QX och kikade in i folks fotoalbum, varpå jag trillade över ett par i 40-års åldern, från Dalarna. Detta par är inte ett dugg hycklande med sitt BDSM-intresse, och även om de på sina bilder är noggranna med att inte visa ansiktet bjuder de mycket, mycket på sig själva. Hur som, deras foton är tagna i vad som verkar vara deras sovrum, ett helt vanligt Svensson-sovrum, och det som får mig att må så gott är att se att till synes helt vanliga människor har plockat fram lackstövlar, piskor, benspridare och dildos och förevigat detta mitt i vardagen. Det ger en liten tankeställare modell "i de lugnaste vatten..." och den tanken fascinerar mig hur mycket som helst. Så jag ler åt att det trots allt finns människor som ständigt utforskar och förnyar sin sexualitet och sina fantasier, kanske på ett diskret sätt, men ändå så frisinnat att det är riktigt härligt att se.

Jajustfan...

Hade tänkt ringa min mor och föreslå att jag skulle firra kycklingmiddag. Tji fick jag. Hur ska jag hinna det? Då kan jag ju inte sova. Detta är nackdelen med nattarbete. Typiskt.

"Idag ska vi sitta med knäppta händer och gråta!"

Välkommen till långfredagen anno 2007. The day when Jesus himself utsattes för tortyr; en hel massa pisk och dessutom heavy bondage. För vad annat är det, att tvingas hänga på ett kors och dö, oförmögen att ta sig loss, och dessutom inte ha några som helst stoppord?! Hur som beskrev en av tanterna på jobbet långfredagen just på det sätt rubriken menar. Att vi ska sitta försjunkna i bön och gråta. Om vi var religiösa, altlså. Annars kunde det vara. Jag har inte en tanke på att be och gråta idag, så särskilt mycket bevänt med det religiösa var det inte!

Däremot har jag en halvtanke på apelsinjuice, medan den andra tanken säger mig att ICA nog inte är öppet.

Och varför lyckas jag aldrig sova till åtminstone tolv när jag faktiskt behöver det?

Författarinnetragedi...

Maria Gripe är död. Jag menar, nå, tragedi. Jag gillar ännu hennes böcker, trots att jag är "vuxen".

Åhåhåhå, jag i ett nötskal...

...skulle tjejen i det här klippet kunna vara. Hysteriskt roligt.





Varmvattenberedare från helvete...

Det är inte ofta jag vill duscha i tio minuter, så varför är det så, att när jag väl VILL det GÅR det inte eftersom jag har en minimal varmvattenberedare från helvete?

Och hur kan det komma sig att mitt fobiska beteende är på uppgång igen? Jag vet ju trots allt att jag inte är illamående på riktigt, inte egentligen, så varför ska jag inbilla mig själv att jag är det? Kanske är det för att det är det enda jag känner att jag har full kontroll över. Kontroll över kontrollen, alltså.

Nu mammadags.


Är det okej om jag lägger mig ner och dör en smula?

Missförstå mig inte, jag gillar verkligen att arbeta, och jag unnar verkligen alla människor den tillfredsställelse det är att ha ett jobb att gå till. MEN: Just idag var en sådan där... Pja, mental skitdag. Jobbet är inte tungt fysiskt men ack så överjävligt pyskiskt ibland. Idag var en sådan dag och jag är helt färdig både till kropp och själ. Hur kunde jag inbilla mig att jag skulle orka träna?! Vad som lockar absolut mest just nu är sängen, vilket är riktigt dumt. Jag måste verkligen försöka halvvända på dygnet ikväll, så enkelt är det bara.

Så fick jag sommarschemat av chefen idag, och det blev precis som jag ville, nätter och timmar på det. Jag klagar absolut inte. Utöver det dessutom ett halvlöfte om midsommarjobb vilket känns långt mer lockande än hysteriskt supande bara för att någon kört ner en upp- och nedvänd kuk i marken.

Och förklara för mig varför i helvete folk insisterar på att ha björkris i vaser inomhus? För oss allergiker är det hell on earth. Nio timmar i björkruskornas värld blir drygt, i synnerhet då jag får springa omkring med tät näsa och försöka tvinga tillbaka klåda. Ut med björkjävlarna, säger jag! Jag menar, om folk inte får röka på balkonger, inte parfymera sig och inte använda vanlig allrengöring p.g.a. alla stackars allergiker, så hur kan man då tillåta björkris?! Jag bara undrar...

Och så fick jag tillbaka på skatten, tack så mycket, men jag tycker nog att de var litet väl snåla i år med knappa två tusen. Nåja, då var deklarationen avklarad. Det är skönt att jag inte kan ett jota om de där blanketterna men väl vet hur man skickar ett sms. Jag tror inte att jag behöver göra något mer, och behöver jag göra något mer skickar säkert Skatteverket ut reminders per brev.

Om jag är Fröken Negativ idag? Oh yes. Jag hoppas att hela påsksverige blåser bort.

Psycho chicken...

Det här är vad Rix MorronZoo spelade bakom chefens rygg imorse. Det var då psycho nog...





Arbetsdags nu!

Ont och skönt på samma gång?

Hur kan något göra så ont men samtidigt vara så satans skönt, åtminstone efteråt? Här syftar jag faktiskt inte alls på obsceniteter, utan på helt vanlig jävla träning. Det blir liksom litet som att kroppen efteråt sjunger av endorfiner, och man vet inte riktigt om man är trött, pigg eller... Ja. Något alls. Nackdelen är dock att man blir hungrig, och så återkommer man till det där übertråkiga i att laga mat åt sig själv. Dock borde jag någon gång inse att det faktiskt inte går att köpa mat hela tiden, åtminstone inte så länge man är student/vårdbiträde. Men, så är jag. *rycker på axlarna*

Och apropå vårdbiträde drar påskhelgen igång imorgon med jobb mellan sju och fyra, varför jag måste komma i säng i lagom tid ikväll, men imorgon kväll försöka hålla mig vaken så länge som möjligt för att stå ut med tre nattpass. Med tanke på att jag redan halvvänt på dygnet blir det nog tufft att komma i säng tidigt ikväll. Känner jag mig själv rätt är jag hur pigg som helst kring 21...

Jahaja... Duschdags? I guess. Om ork finnes.

(Det är litet som det där "Ska pungen in vid samlag? - Ja, om plats finnes.") 

Fejkade orgasmer?

Aftonbladet skriver om varför kvinnor fejkar orgasmer i sängen; 42% av de tillfrågade har enligt undersökningen fejkat, och 30% av alla fejkare gör det för att få ett slut på liggandet. Och så tycker jag så SYND om dessa kvinnor! Snacka om att binda ris åt sin egen rygg, i synnerhet om man lever i ett på något vis stadigt förhållande. Vidare menade 19% av de svarande kvinnorna att de gör det för sin partners egos skull. Jag mötte en sådan tjej en gång, som erkände att hon inte bara i tidigare relationer nästan alltid fejkat sina orgasmer, men också att hon har gjort det till mer regel än undantag med sin partner sedan fem, sex år tillbaka. Då jag frågar varför hänvisar hon till just detta: mannens ego. Och ja, denna man tror att han är en baddare i sängen, naturligtvis. Vilken man skulle inte tro det?!

Att 11% sedan fejkar av rädsla för att inför sin partner erkänna att de har svårt att få orgasm ställer jag mig också frågande till. Varför, varför? Kanske handlar det om just det tidigare nämnda, nämligen mannens ego? Kanske handlar det om att sexpartnern tittar en djupt i ögonen och berättar att "Nu ska jag ge dig en orgasm!" och kvinnan upplever det hela som enormt stressande. Jag brukar hävda att det enklaste sättet för en man att INTE ge en kvinnor orgasm är att hävda att han ska göra det. Faktum är att det nog ligger ganska mycket i det...

Och jag tror dessutom att ett av de enklaste sätten för en man att få en kvinna som fejkar är genom att yttra fraser som "Jag väntar på dig" eller "Om inte du kommer ska inte heller jag göra det!"

Det känns som att vad människor kallar "kravlöst sex" är allt annat än kravlöst. Och "kravlöst sex" orkar jag inte med. Ska jag nu prompt till sängen, köksbordet eller vad det nu är, vill jag att det ska vara med en människa jag kan utveckla det "kravlösa sexet" med. Och sådant kräver engagemang. Som fan. Och det kräver inte minst finess och en hel dos lyhördhet.

Jag bara kräver och kräver...

Snart är det dags att kräva lunch, i alla fall. Kanske hinner jag med ett pumppass på eftermiddagen?

Me, the vanilla-kind of girl...

Om man gör det här testet får man snabbt reda på om man mer inne på vaniljrelationer eller om man vill ta en top eller bottom-roll i detsamma. Och jag är uppenbarligen the vanilla-girl. (Som för övrigt inte har kommit igång med dagen...) Ohohoho, tillåt mig skratta. Inte för att jag någonsin har intresserat mig för 24/7-relationer men ändå... Ohohohoho!

Deklarationsdags ja...

Ja just det! Läste hos Sofia min att hon hade fått deklarationspapperen och blivit glad, så jag antar att det är dags att kika om mitt uppsving de senaste åren håller i sig, eller om staten kräver slantar tillbaka i år. Av någon anledning skulle det knappast förvåna mig. Men då så, då är det bara att hålla utkik i postlådan idag då...

Och förresten, Sofia, så är det fina med de där vuxenpoängen du anser dig ha tjänat, är att du en vacker dag riskerar att stöna över att du måste vara ledig en hel lång storhelg och därmed umgås med man/barn/släkt och dessutom ha hunnit städa huset, lagat mat, tvättat och själv kunna funka representativt gentemot de oönskade gästerna som trillar in på t.ex. påskafton... Jag är inte ett dugg cynisk, tro inte det... Men, det är värt att ta i beaktande: vi stackare inom vården kan alltid räkna med att få jobba dessa helger eller varför inte under semestern då relationsbråk tydligen lär vara ett faktum och därmed leva litet längre, och litet lyckligare men förvisso fattigare både ekonomiskt och mentalt under resans gång och i pensionsåldern? Äh, jag är bara avundsjuk, det är hela sanningen. Men jag kan erkänna det, så då så!

NU ska jag dricka kaffe! 

Septembermorgnar i april...

Jag fick hemskt mycket septemberkänsla av att glutta ut genom persiennerna alldeles nyss, och då jag slog på Rix MorronZoo och de spelar Patrik Isakssons "Innan klockan slår" är jag nästan övertygad om att det är september 2006 igen.

Sov supersött inatt och blev behagfullt väckt kring halv nio och unnade mig därefter att precis lika behagfullt dra mig till i stort sett i skrivande stund. Eller, snarare låg jag i sängen och funderade dels på hur det kan komma sig att jag är riktigt morgonpigg om jag delar säng med någon. Kanske är det en omedveten tanke, litet att "bättre fly än illa fäkta" när det gäller sängkamrater?

Vidare funderade jag på böcker och kom att tänka på en gammal bekant som mest köpte böcker för att det såg snyggt ut, och kanske inte för att hon läste så mycket."Jamen, jag ser ju väldigt beläst ut, om någon kommer och hälsar på och får syn på mina bokhyllor..." Hur nu det kan resultera i annat än skam när besökaren vill diskutera Den Djupa Boken eller varför inte De Stora Samhällsfrågorna som Den Ännu Större Författaren detaljerat analyserat på 689 sidor sömnpiller?

Så inser jag att jag är litet likadan själv, även om min tanke är att jag faktiskt ska läsa allt jag läser, men då måste jag fråga mig varför mitt senaste AdLibris-köp bara innehöll en enda bok jag känner ett sug att läsa, "En spricka i kristallen" av Cecilia von Krusenstjerna, eftersom jag älskar självbiografier och liknande litteratur. Resten av paketet innehöll Selma Lagerlöfs "Löwensköldska Ringen" då jag fått för mig att jag uppskattar gamla Selma, och till sist (köpte jag inte fler böcker?!) blev det Björn Ranelids "Bär ditt barn som den sista droppen vatten" vilket var helt oförståeligt med tanke på att det enda tidigare försök jag gjort med Herr Ranelid inte gick alltför bra. Nå, en vacker dag, kanske...

Slutligen funderar jag väldigt snabbt över varför jag måste läsa alla böcker i en serie även om jag redan läst bokserien och således vet hur den slutar, och till svar på det hade jag en jättefyndig kommentar, en sådan som Marcus nog skulle kunnat ha kommit upp med och naturligtvis har jag glömt den. Alltså blir min fråga till Marcus eller andra snabbkäftade människor följande:

"Varför måste man läsa alla böcker i en serie även om man redan läst alla förut?"

Och jag vill ha ett fyndigt svar, kort och koncist. Litet av ett punchline-svar, tack.

Nu ska jag dricka kaffe och... Ja, just det. Diska, kanske? Eller varför inte blogga?



Kvällens "Men snälla lilla vän..."

Jodå, den kom, säkert som ett brev på posten eller snarare som skräppost i mailen: Jag, på väg hem från staden där alla bosätter sig så himla länge, körandes min bil då jag plötsligt slås av tanken "Fick jag med mig bilnycklarna?!" Goddag yxskaft...

It's been a long but very pleasant day... Middag med tjejerna vilket var över förväntan trevligt och ett precis lika trevligt avslut på Engelska. Inte mig emot.

Imorgon måste jag dock ta skolböckerna och bege mig till lämpligt fik. April är snart slut, trots att det bara är den snart fjärde...

Dessutom blev allt klart med den där tiobäddsstugan i Sälen över Valborg. Grejen blev bara den att vi är fjorton pers i den. Fjorton pers, varav tretton är alkoholkåta och en bara sur. Vem som står för tjurandet redan andra kvällen av fyra behöver jag egentligen inte nämna, va? Ett tag fundrade jag allvarligt på att kolla vad en egen stuga i Sälen kostar, men snälla: ska jag lägga pengar på sådant är det inte för att halvsupa eller för den delen helsupa. Då vill jag hellre ha kvalitetstid, och mig veterligen skapar överkonsumtion av alkohol aldrig kvalitet.

Amen to that.

Och kvällens citat från tjejmiddagen måste ändå ha varit "Jamen vaddå, han är karl och jag är vacker!" vilket ironiskt uttalades rörande karlars förmåga att snabbt avfärda oss av kvinnligt kön som knullbara eller inte knullbara. Jag tycker då att det var en alldeles lysande kommentar...

Nu så.

Glöm det där om Taikon från gårdagen...

Det där om min hysteriska familj, alltså. Det här är ännu mer hysteriskt. Fruntimmer, jag säger då det.

Nu då?!

Ingen som helst stress i helaste världen...

Varför ska jag jaga upp mig i onödan??

Haft en hyfsat skön dag, trots nattens sömnsvårigheter. Insåg att det nog på sitt sätt är ganska bra om jag vänder på dygnet redan nu, med tanke på nattjobbet hela helgen. Å andra sidan är det hemskt att vrida sig av och an i sängen och vilja men inte kunna sova...

Och nu bloggar jag mest för att få tiden att gå... Positivt är dock att jag börjar bli hungrig trots min och mors thailunch hos mormor.


Nåja. Snart kanske.

Snälla Lisa...

...du behöver faktiskt inte ha tio centimeter höga klackar på fötterna för att äta middag. Som sagt: Borlänge, inte Milano. And off we go...

Dessutom,

så fort jag blir nervig börjar jag nynna på "Memory" ur "Cats". Man kan fråga sig varför. Så har jag gjort i flera år, men det var först på Island jag insåg det.

Faan, jag måste klä på mig nu.

Och ibland tror jag...

...att jag borde värva nya kandidater till vad Radikala mamman kallar Liggalandet. Trots allt är jag singel. Grejen är bara att jag är så jävla kräsen och går mer efter kvalitet än kvantitet. Dock är det litet som så, att man aldrig kan veta på förhand, men å andra sidan är det så enerverande att bara ha gästspelare i Liggalandet.

Nå, imorgon blir det bodypump. Verkligen så. Jag får ta ut mina aggressioner på träningen. Sådant är suveränt.

Time to get ready...

...för tjejmiddag men ingen bio. Jag fattar inte varför jag bemödar mig om att hitta the perfect outfit, jag menar, kom igen, det är käk i Borlänge, inte i Milano och jag är inte kändis. Lyckades dock tråckla mig ur biobesöket. I guess I'll find my way ändå... ;)

Duschdags så.

Och det värmande leendet i nattmörkret...

...stod Frida för i sitt blogginlägg som verkligen sade så mycket om Åsa-tiden. Sådant där jag inte tänker så mycket på nu som förut, men som ändå finns där. Kanske ska jag ta fram den lila boken och läsa allt positivt som står om mig i den? Å andra sidan gråter jag alltid då, men det är en fin känsla och Åsa gav mig hur mycket som helst. Kanske inte nödvändigast som skribent, men nog mycket som människa. Tror jag. 


Man borde inte sova...

Jo, det borde man tamejfan visst när klockan är 02.55.

Inte borde man då vara vaken efter att ha vridit sig av och an i sängen alldeles för länge. Och inte borde man heller fundera på mat, vilket jag naturligtvis gör. Det är lustigt, det där, att jag kan vara helt matavstängd till klockan passerar 21 och inte en vettig själ i denna delen av världen tänker på middag. För övrigt så finns i mitt kylskåp faktiskt i stort sett ingenting förutom en möglig ost, gräddfil, öl och inlagd gurka. Inget av det känns särskilt lockande, och kommer inte heller att kännas mer lockande imorgon.

Jag är nog alldeles för koffeinkänslig. Varför är jag inte så här pigg när jag jobbar natt? De nätter jag jobbar är jag redo för sängen 21.00, det vill säga en kvart efter att jag gått på mitt pass.

Sömnsvårigheter är bland det värsta jag vet. Ja, undantaget magsjuka, besserwissers och för fulla människor. Det är himla tur att jag är så perfekt...

Slutligen: Expressen-bloggande...

Jag tyckte denna, hmm, krönika? var riktigt träffande. För att inte tala om slutklämmen.

Ett yrke för mig?

Kanske detta yrke skulle vara något för mig? Om inte annat vore det litet av ett nöje bara att skicka in en ansökan eftersom den skolan i sanning behöver hjälp med både det ena och det andra... Och trots allt står det inga specifikt önskade kvalifikationer för yrket. Typiskt Gagnefs kommun.

Och ibland behöver man göra en avstickare...

Om inte annat från sina egna principer, bara för att inse att "nejmen, det var ju inte så farligt, och jag är vid god hälsa och vid mina sinnens fulla." Inte minst för att göra en helt vanlig måndagkväll litet intressantare, så då så!

Och imorgon är en annan dag som uppenbarligen ska fyllas med tjejmiddag på lämplig restaurang och sedan biobesök, Apocalypto, hade tjejerna bestämt, och pja, jag ställer mig halvfrågande till Mel Gibson goes mayaindianer. Vid förfrågan om filmens egentliga värde svarar Fredrik så här:  

"story nej, som film ja.

funkar och se iaf

dom säger inte ett ord engelska... bara ugga bugga"

 
Det återstår att se; som med allt annat visar det sig. Något som också visade sig var att jag hade en Guinness-folkis i kylen. Är det okej att dricka en sådan en måndagnatt? Dricka och dricka, förresten, jag dricker ju bara en klunk eller två ändå...

Högskoleansökningar...

Och eftersom jag inte vet vad jag varken ska eller vill bli har jag ändå tagit mitt ansvar och sökt in på följande program till hösten:

Journalistik i nya medier i Luleå, vilket jag inte kommer in på. Skulle jag mot all förmodan göra det, pja, då vet jag vad mitt öde var. Typ. Hyser dock inga illusioner.

Vidare sökte jag Medie- och kommunikationsvetenskap i Umeå, och ja, i Örebro också. Och slutligen blev det "TV-produktion i nya medier" även det i Luleå och mest för att... Äh, sådant kommer jag inte in på ändå.

Så återstår att se vad som sker till hösten. Dock har jag en bit kvar dit. Amen. 

Familjen Taikon strikes again...

Ibland funderar jag på hur en familj som min faktiskt orkar med all hysteri det innebär att umgås alla sex plus hund under samma tak. Och vidare tänker jag att det som kallas "sydländskt temperament" nog kommit i en alldeles särskild slags tappning, en nordisk sådan. Att ens förklara allt gapande som faktiskt förekommer under en helt vanlig middag i min familj är stört omöjligt. Och av någon anledning så är det under de här alldeles vanliga middagarna vi kan sitta samlade upp till faktiskt tjugo, tjugofem minuter och hetsa varandra då vi är sex personer som alla har sin övertygelse och därmed har rätt. Dock, under julmiddagen, midsommarmaten eller över påskskinkan är det tryckande tystnad kring bordet, bara något mumlande "Jahaja, det här var ju gott..." eller något ansträngt "Skicka saltet, tack!" och allt är över på tio minuter, en kvart. Max. Vad hände?

Jag är ruggigt rastlös, känner mig hur ostimulerad som helst och är on top of that grälsjuk. Faktum är att jag behöver distraktion, något som river, eller snarare få jobba. Nu har jag inte jobbat på en vecka och jag får krupp på min egen ineffektivitet. Hjälp, någon.

The perfect way to start a day...

...och så fick jag in ett litet rim också, trots att jag skrev på utrikiska! Bildad är vad jag är...

Nå, blev väckt av telefonen en timme senare än vanligt idag, kanske tyckte Någon att jag behövde sovmorgon efter den tuffa gårdagen, eller så vara det bara ett misstag, jag vet inte. Skönt var det hur som att sova ut. För att inte tala om välbehövligt... Hur som, jag formligen studsade upp ur sängen och kände att "Ja, nu jävlar ska jag åka och träna!" Vilket jag gjorde. Och därefter en portion Chili con carne vilket jag egentligen inte alls gillar.

Nu, mätt, belåten och i behov av en dusch innan jag sätter igång med studierna. Men... Kanske en liten, liten tupplur först? Och nej, jag försöker inte alls skjuta upp måsten, hur kan någon tro det? ;)

Det tål att sägas om och om igen...

GUD SÅ SKÖNT ATT VARA SINGEL OCH FÅ SOVA ENSAM I MIN SÄNG!

Jag kan verkligen inte säga det nog många gånger...





(Eller så är det helt enkelt bara en fras jag gjort till mitt mantra och slutligen börjat tro på. Men det känns inte så. Ensam-sömn och "nej-jag-vill-inte-knulla" slår verkligen allt. Kvalitet framför kvantitet, tack så mycket!)







Telefonförsäljare från helvetet...

Egentligen är det synd om telefonförsäljare som måste jobba en söndag. Bara en parentes innan jag börjar spy ur mig.
 
Dagens drygskaft nummer 1 ringer från Bredbandsbolaget och ska frälsa mig in i deras bredbandsvärld och jag känner helt enkelt att JAG ORKAR INTE. Hur som slutar samtalet efter sjutton minuter med att jag ska byta bredbandsleverantör och jag undrar stilla vad fan jag har gett mig in på. Å ena sidan, Telia är crap, det vet alla och envar, inte minst med tanke på deras minst sagt kassa support. Och så tänker jag vidare att "Neej, byta leverantör, GUD så drygt; en massa pappersarbete, långa telefonköer till Telia, bindingstiden på 18 månader där, vad händer med den?! och varför finns det inte 100MB-linor i Gagnef?" Och Herr Drygskaft berättar hur billigt, bra och effektiva de är, ja, till och med att DE ska kontakta Telia och peta bort dem. Så jag tackar ja och tänker på fjorton dagar ångerrätt i fall att, liksom.

Och när vi har lagt på luren inser jag att det här skulle kunna vara min väg in i billigare telefoni. Jag kan således slänga mitt Telia-abonnemang åt helvete och ringa billigare med precis vilken som helst annan operatör. Vilken operatör är bra och billig? Och har jag gått på en blåsning med BBB?

Svar emottages tacksamt. Nu ska jag kurera min trötthet med ytterligare en Arn-bok.

Vissa kläder är för stora att fylla...

...hur mycket man än försöker. På sitt sätt är det nog mannen som gör kläderna, och på sitt sätt skulle jag aldrig bjuda ut storskjortorna till någon annan än den människa jag vet kan fylla dem. Men ibland försöker man bara för att inse att hur varmt man än tvättar skjortorna krymper de inte i närheten så mycket som kanske skulle behövas. Och i världen finns inte många rätt men desto fler fel. Men faktum är att jag är så nöjd över att ha lärt mig behärska och kunna använda ordet nej.

För övrigt var igår kväll komplimangernas kväll. Verkligen komplimangernas kväll. Och jag har faktiskt aldrig haft så skojigt på Bolanche. Uppriktigt sagt faktiskt aldrig.

RSS 2.0