Jag gillar verkligen de där dagarna då Eira sover litet längre än till 06. På sistone har hon faktiskt hållit ganska bra, åtminstone till 7-7.30. Idag fick vi sovmorgon till 08, gick upp och delade på en ostmacka och därefter var det vällingtime framför "How I met your mother". Kanske är jag en usel mamma som förenar nytta med nöje, men hon verkar inte klaga och kommer det där fram under någon terapisession i framtiden får jag väl stå med mössan i hand och skämmas.

Det lackar mot både jul och advent, och efter vad jag kan se i diverse bloggar jag kikar i mer eller mindre frekvent är det fler än jag som börjat strukturera för julpyntande. Okej, i ärlighetens namn kan jag inte påstå att jag har strukturerat så värst mycket mer än mentalt varför följande missions står på listan kommande dagar:

- Få syster och mor att gilla idén att baka lussekatter innan helgen. Hos mor. Här går det inte att baka, i synnerhet inte när jag får göra något så enkelt som sallad på köksbordet. (Vilket även fungerar som avlastningsyta vilket Magnus menar var dumt och därför tänkte sätta upp en hylla för att avlasta avlastningsytan...)

- Åka till typ DollarStore och köpa billiga gardiner att hänga på nedervåningen trots att vi inte bor där. Vidare billiga adventsstakar att sätta i dessa fönster - det ser mer bebott och hemtrevligt ut även om det inte rikitgt överensstämmer med sanningen. Än.

- Rota fram de övriga julpryttlarna; stjärnan, kyrkan, stakarna vi redan har plus själva ljusstaken, var nu den kan ha hamnat.

Det blir inget avancerat hos oss i år. Trots allt åker vi till Piteå och blir borta över både jul och nyår, så att släpa in en gran eller liknande känns litet overkill. Jag funderar dock på om vi skulle ha åkt ut i skogen och letat rätt på granris och hängt som vindskydd där humlen förut täckt vid vår ytterdörr. Om inte annat kan man hotta upp granriset med en ljusslinga och vips! har man skapat något litet finare av något halvtrist. Nå, om tid finnes. Det är inte prio ett, direkt.

För att uppdatera vidare i vårt inte alltför upphetsande liv så är Eira friskare och piggare nu. Blåsorna i munnen verkar vara på väg tillbaka eftersom hon nu stoppar saker i munnen igen. Både välling och smörgås har hon ätit till frukost och det helt utan att grunda med bedövningskräm och hungerhysteriskt gråt i någon timme. Dessutom har hon de senaste dagarna blivit makalöst duktig att gå. Kanske är det p.g.a. lära gå-vagnen mormor gav henne i tidig julklapp, eller så var det bara dags. Jag är hur som riktigt stolt över henne.

Nu är det nog play-time innan det är dags för tupp. Jag har nog en alldeles sagolikt makalös tur ändå. Finaste dottern - ja, jag är partiskt - och bästaste sambon.

...så börjar den för mig! Ikväll drar tre nätter jobb igång och gissa vad? Sammanlagt har vi kanske sovit tre timmar i natt. I bästa fall fyra. Mymlan är febrig. Igår enligt mig kris-febrig, men till i morse hade febern sjunkit från 39,6 till 38,6 så det går åt rätt håll i alla fall. Om inte annat förstår jag det på hennes humör. Vår lilla viljestarka skit är tillbaka. Med råge. Det är liksom hon måste ta igen allt hon missade i humörsvängningsväg igår. Således vägrar hon tupp - vilket JAG hade behövt för att grunda inför natten - och tjuter krokodiltårar när hon inte får som hon vill. Det vill säga:

- Inte klättra på nattduksbordet.

- Inte riva sönder böcker.

- Inte dra i lampsladden.

- Inte stoppa fingrarna i eluttaget.

- Inte hamra på datorn.

- Inte slå på datorn med en kopp.

- Inte vara i "badrummet" och rota i golvbrunnen eller i toalettstolen och rota.

- Inte bita mamma i axeln eller halsen.

Nu har hon lyckats komma åt en "Kommunalarbetaren" eller vad sjutton den där facktidningen heter. Den kan hon få leka med. Ingen av oss läser den. Jo, möjligen Magnus. Som inte ens är kommunalarbetare. Leka i det här fallet innebär bläddra fram och tillbaka tills hon blir förbannad och därefter riva sönder tidningen i atomstora bitar som sedan ska ätas. Hur kan en unge föredra att tugga på "Kommunalarbetaren" framför vanlig mat?! Nå. Hon är ine döende i feber i alla fall, så mycket står klart. Men Magnus hemkomst efter lunch är efterlängtad! Då ska jag till affären ENSAM och handla mjölk, fixa lunch och sedan lägga mig inför natten. Förhoppningsvis kan Mymlan tuppa med mig en stund då...

På morgnarna brukar vi kolla på "Bolibompa" ibland. (Tills jag märkte att de kör avsnitt av "Beverly Hills 90210" på TV400 fram till HIMYM på trean...) Hur som, de flesta programledare där är suveräna. Undantaget en: Jonas Leksell. (Killen till vänster på bilden) Han är...otäck. Han ser creepy ut. Han beter sig bryskt. Illvilligt. Ondsint. Inte ens Eira verkar gilla denne man. (Får man ens skriva såhär?!) Faktum är att det är den absolut sista person jag skulle vilja hade något alls med barn att göra. Jag menar, klicka på länken - ser han mysig ut? Sympatisk? Snäll? Pedagogisk? Mjuk? Förtroendeingivande? Öh. Nej. Hannibal Lecter tilltalar mig mer.

Nu verkar min Skrot börja tröttna på "Kommunalarbetaren" vilket innebär att vi ska bråka en stund om datorn eller diskmaskinen i vilken man INTE får krypa in.

...så börjar den för mig! Ikväll drar tre nätter jobb igång och gissa vad? Sammanlagt har vi kanske sovit tre timmar i natt. I bästa fall fyra. Mymlan är febrig. Igår enligt mig kris-febrig, men till i morse hade febern sjunkit från 39,6 till 38,6 så det går åt rätt håll i alla fall. Om inte annat förstår jag det på hennes humör. Vår lilla viljestarka skit är tillbaka. Med råge. Det är liksom hon måste ta igen allt hon missade i humörsvängningsväg igår. Således vägrar hon tupp - vilket JAG hade behövt för att grunda inför natten - och tjuter krokodiltårar när hon inte får som hon vill. Det vill säga:

- Inte klättra på nattduksbordet.

- Inte riva sönder böcker.

- Inte dra i lampsladden.

- Inte stoppa fingrarna i eluttaget.

- Inte hamra på datorn.

- Inte slå på datorn med en kopp.

- Inte vara i "badrummet" och rota i golvbrunnen eller i toalettstolen och rota.

- Inte bita mamma i axeln eller halsen.

Nu har hon lyckats komma åt en "Kommunalarbetaren" eller vad sjutton den där facktidningen heter. Den kan hon få leka med. Ingen av oss läser den. Jo, möjligen Magnus. Som inte ens är kommunalarbetare. Leka i det här fallet innebär bläddra fram och tillbaka tills hon blir förbannad och därefter riva sönder tidningen i atomstora bitar som sedan ska ätas. Hur kan en unge föredra att tugga på "Kommunalarbetaren" framför vanlig mat?! Nå. Hon är ine döende i feber i alla fall, så mycket står klart. Men Magnus hemkomst efter lunch är efterlängtad! Då ska jag till affären ENSAM och handla mjölk, fixa lunch och sedan lägga mig inför natten. Förhoppningsvis kan Mymlan tuppa med mig en stund då...

På morgnarna brukar vi kolla på "Bolibompa" ibland. (Tills jag märkte att de kör avsnitt av "Beverly Hills 90210" på TV400 fram till HIMYM på trean...) Hur som, de flesta programledare där är suveräna. Undantaget en: Jonas Leksell. (Killen till vänster på bilden) Han är...otäck. Han ser creepy ut. Han beter sig bryskt. Illvilligt. Ondsint. Inte ens Eira verkar gilla denne man. (Får man ens skriva såhär?!) Faktum är att det är den absolut sista person jag skulle vilja hade något alls med barn att göra. Jag menar, klicka på länken - ser han mysig ut? Sympatisk? Snäll? Pedagogisk? Mjuk? Förtroendeingivande? Öh. Nej. Hannibal Lecter tilltalar mig mer.

Nu verkar min Skrot börja tröttna på "Kommunalarbetaren" vilket innebär att vi ska bråka en stund om datorn eller diskmaskinen i vilken man INTE får krypa in.

När man som vi köpt ett hus modell äldre är det rätt kul med de skatter - mer eller mindre värdefulla - man kan hitta i förråd och på vinden. Något kanske inte värdefullt men för nöjes skull desto dyrbarare är gamla damtidningar. I "Vi damer" från augusti 1951 kan man bl.a. läsa följande:

Idag förstod jag litet tjusningen med att bo i hus. Mymlan sov, Magnus pysslade på nedervåningen - jag kunde höra honom knata omkring - och jag satt uppe och lade ut Traderaannonser. Alltså: Vi alla tre gjorde vårt; sov, isolerade och surfade, och alla var vi på tre olika ställen. Fastän tillsammans. SÅ skönt. Hade planer på att ta med Dan Browns nya bok och ägna kvällen åt läsning i soffan, men badrummet är färdigisolerat inför det provisoriska tvättmaskinsgolvet, så jag får ägna kvällen åt sambon i soffan istället. Inte fy skam det heller.

Jobbade i natt och lyckades a) inte sova innan och b) bara sova drygt tre timmar när jag väl kom hem i morse. Förvånansvärt nog är jag inte så trött ändå... Tog Mymlan på eftermiddagsprom med nya vagnen - måste ju testköra! - och drog på mig ännu en omgång foglossningssmärtor. Tänk att något kan göra så ont. Jag skulle hellre föda barn dygnet runt än försöka ta mig fram i vardagen med foglossning. Magsjuka och foglossning ligger således på lördagens "dissa-lista"! Mest blir jag irriterad på mig själv över att bli så immobiliserad; att gå upp eller nerför trappen blir ett helt projekt. Likaså resa sig upp, bära saker eller gå i normalt tempo.

Ska avsluta kvällen med två bilder. Den ena är på Mymlan och den andra på vad som någon gång nästa år ska bli vårt lill-badrum med bara toalett, handfat och duschvägg. Avgör själva vad som är mest tilltalande - toaletten eller Mymlan. Hur som är jag superstolt över att ha en händig Magnus som faktiskt verkar veta vad han gör. Jag menar, kolla bara vilket suveränt resultat det blev vad gäller Mymlans genuppsättning... ;)

Till Mymlans födelsedag har jag bestämt mig för att köpa något som både hon och vi har nytta av. Således ska hon få två DVD:er med "I drömmarnas trädgård", det enda program hon sitter som klistrad framför. Det roligaste för henne kommer att vara presentpapperet och förhoppningsvis möjligheten att gegga med en tårtbit, något annat hyser jag inga förhoppningar eller illusioner om. Jag menar, folk som ordnar stora kalas - och då menar jag STORA kalas - när knoddarna knappt kan stå själva, kom igen! Oavsett hur smart barn du har kommer ungen inte ihåg ett jota från tillställningen och blir nog mer stressat av allt ståhej än något annat. Mymlan får en tårtbit och som sagt två DVD:er.

I paketet ligger även böcker och väntar; inte kan jag motstå att handla böcker när jag ändå sitter och klickar! Bl.a. Dan Browns nya bok, "Den förlorade symbolen". Därför väntar jag med spänning på paketet. Satt i soffan igår när Mymlan somnat och Magnus var i pannrummet, och läste Liza Marklunds senaste bok och njöt trots tröttheten. Det här blir så bra, så bra. Just nu är det halvstrukturerat kaos med halvfungerande kök modell 1945-standard och ett badrum så litet att man får torka i stort sett all golvyta efter att ha duschat. Men - när köket på nedervåningen blir klart börjar Mission: Riva ut gamla köket här uppe och göra badrum där. Jag tror inte att jag själv förstår hur mycket jobb den här kåken kräver, men Magnus förstår nog även om han inte kan förklara. Vi mäter nog saker på olika sätt:

Jag: Men hur lång tid tar det innan vi kan ställa in köksinredningen och så då?
Magnus: Först ska vi riva upp golvet och isolera om och fixa med vattnet, och sedan ska väggarna ner och elen dras om och sedan...
Jag: Jamen i tid?

Det lär ta den tid det tar. Så småningom har vi ungefär 80m2 mer att röra oss på än vad vi hade i lägenheten. Viktigast just nu är dock att få vettig uppvärmning till vintern. Magnus pular på med pelletsbrännaren och lämnar således mig och Mymlan solo i kväll för att svetsa till en förlängningsstos på jobbet EFTER jobbet. Han är duktigast i världen, min Magnus.

Igår ställde sig Mymlan upp och gick alldeles av sig själv. Tidigare har hon bara gått när vi varit med, liksom för att demonstrera att hon faktiskt kan. Jag blir så glad att se hur hon gör framsteg. Härom dagen sade hon nästan "lampa" riktigt, vilket tidigare varit "mamma". "Pappa" kan hon väsa fram och hon har lärt sig hälsa och vinka, nicka och skaka på huvudet. Och använda pennan till att dra streck på mjölkkartongen med. Vilket naturligtvis är ett slående bevis på damens fantastiska intelligens och inte alls mammans och pappans rena önskketänkande. 

Själv börjar jag tröttna så smått på att ha varit nykterist i snart två år och att börja känna mig som en klump igen är inte heller sådär tipp topp. Kroppen slits uppenbarligen mer än vad jag trott av att skaffa barn - kanske är foglossning ett slående exempel på det? Jag föder hellre barn än har redig foglossning. Efter februari borde det vara back to my old self again. Jag är nog inte direkt en person som njuter av att vara gravid... Jag vill hellre komma igång nu och träna och känna mig i okej fysisk form igen - oavsett hur lång tid det må ta!

De senaste dagarna har jag faktiskt njutit av att vara hemma med Mymlan. Hon är gladare och nöjdare och jag är piggare och inte lika sur och stingslig - eller låg - som jag varit de senaste månaderna. Ensam är jag fortfarande, till förbannelse, men så länge jag inte gör några större ansträngningar att förändra det får jag helt enkelt försonas med tanken att det är så just nu. Bättre är då att försöka ta en dag i taget med allt vad det innebär av tuppar och promar och prat med Mymlan istället för kompissnack och så mammabesök då, för att inte bli totalt isolerad. Dessutom jobbar jag en dryg månad till vilket är ett skönt andningshål, att få träffa vuxet folk och komma hemifrån en stund utan Mymla eller Magnus även om jag nog skulle kunna offra ett ben för en ensamkväll med Magnus, förslagsvis nästa sommar. DET saknar jag nog mest av allt!

Nå, jag ska skratta åt de i min närhet som kommer skaffa sina barn när de är 36: Då är våra stora tjejer och vi kan ha en vardag utan vakna nätter och blöjbyten. Förhoppningsvis. Nu: Tupp.