...på Micke, av någon outgrundlig anledning, när jag hör Håkan Hellströms "Nu kan du få mig så lätt". Varför vette fan, men så är det. Håkan är riktigt bra, för övrigt. Jag är nog en liten torsk vad gäller svensk musik. Duschdags nu och sedan promenix till mor.

"Utsidan ger insidan en chans, insidan ger utsidan sin glans... Alla kan få min uppmärksamhet.. Många kan väcka min nyfikenhet.. En del kan väcka mitt intresse.. Några kan få min vänskap.. Få kan få min Kärlek.. Men bara EN kan få mitt hjärta!!"

Nå, så tänkte jag, "...bara EN kan få mitt hjärta!!", är inte det för att tala klarspråk ren och skär bullshit? Jag har sett alldelse för mycket trots min ringa ålder, så vad gäller kärleksdravlet och hjärta hit och dit är jag på tok för cynisk. Inget förvånar mig längre. Verkligen inte. Och ibland funderar jag på om jag har borderline eller inte. Apropå inget alls, sådär. Så kan det vara när man läser psykologi.

Imorgon går skolan bort, tyvärr: ska till doktorn, eller tja, snarare gynekologen på en sådan där obligatorisk cellprovtagning. (Vilket f.ö. min mor blev förtjust över; "TÄNK att du blivit så gammal! Åh, vad tiden går...!" Kanske har det något att göra med hennes yrkesval, jag vet inte, men när man ser hennes mani gällande min blodådra i höger armveck kan man ibland fundera...) Givetvis ska jag gå dit, ngt annat är dumt, men tycker nog att de kunde haft litet mer framförhållning än ett brev på fredagen när man skall infinna sig på måndagen därefter... Så, skolan blir lidande.

Tänkte mig en stilla hemmakväll, men det blev nya Beck-filmen vilken faktiskt var... Pja, rätt ljummen, som synes i rescensionen ovan. Faktum var att den lämnade mig relativt oberörd; Gunvald var inte Gunvald som han brukar, och de hade hyrt in halva "Tre Kronor"-gänget som skådisar. Och Måns Nathanelsson. Helt plötsligt blev det alldeles för mycket TV-såpa över det, och att se "Kotten" Koriander från "Tre Kronor" spela hustrumisshandlare som sitter på vinden iförd t-shirt, kalsonger och Adidasdojor kändes inte trovärdigt. Inte heller Ing-Marie Carlsson hade något att göra där. En besvikelse, helt enkelt. Som med så mycket annat: Det var bättre förr!

Nu ska jag äntligen krypa ner i sängen, vilken jag ännu inte lyckats bädda om i. Sådant känns så himla sunkigt. Imorgon, imorgon. Typ. Att basta med Oona ikväll var verkligen GULD!

Jag är så ruggigt... Ja, irriterad. Helt irrationellt irriterad, och jag skulle önska att jag kunde lägga den skulden på någon annan, men vetskapen om att jag i grund och botten är arg, ja till och med riktigt förbannad på mig själv slår mig i ansiktet. Men, så vet jag att det bara är att rida ut stormen, bita ihop, bryta ihop och gå vidare, för allt är inte värt att gräva ner sig i. Och det taskiga är att jag egentligen är på riktigt gott humör. Hur paradoxalt är inte det?? Jag behöver inte hålla mitt livs försvarstal, behöver inte göra annat än att skratta glatt åt vansinnesfärder och veta att livet är såhär, precis en sådan här bergochdalbana där jag inte kan kasta mig ur vagnen eftersom vi alla oundvikligen är fastpända för alltid. För jag menar, egentligen, vad finns att sörja, vad finns att vara bitter över? Och jag vet att Du därute som förmanar inte menar annat än gott, inte vill mig annat än väl, och kanske är det bra, men det gör mig så arg att behöva ha någon som ska se klart åt mig. Vem vill väl höra vad de minst av allt vill höra? Kanske handlar det om att tillföra energi, jag vet faktiskt inte, och jag tänker låta bli att titta. Det är höst nu. Verkligen höst och imorse var jag tvungen att skrapa rutorna på bilen fastän solen sken och sedan började det skymma redan innan fem, men skam den som ger sig: vill man kan man fika ute. Det finns jackor, tack och lov.

Åh, förresten, förresten! Jag har uppenbarligen skaffat mig en enorm passion för korta kjolar och har tack vare min eviga stylist Hanna fått hjälpen - och äran - att införskaffa ett stycke peputaritig kort kjol och en tunika som jag tänkt ha som klänning när jag känner för att vara litet sådär extra uppiffad. Faktum är att min stjärt såg riktigt söt ut i den... *moahahaha*

Den här dagen har varit riktigt grymt jävla bra från början till slut. Allt blir bättre bara jag får spy ur mig litet. Tack gode Gud för bloggar, vänner och Lasse W.