Litet sådan där fånig kärlek och en norrbottnisk pessimistkonsult...
1. Åååh, så jag älskar Magnus grymma dialekt. Norrländska = total trygghet. Me like. No, me LOVE.
2. Min Magnus är en MAN. Han KAN saker. Han VET saker. Och han är... En riktig MAN. Mycket mer man än alla sådana där fjantar som FÖRSÖKER vara män. Magnus behöver inte försöka - för honom räcker det med att VARA.
3. Min Magnus är något av det snällaste på denna jord. Jag kunde aldrig ha hittat en bättre far åt mina barn. Någonstans.
4. Min Magnus är MIN och det är det skönaste. Att jag hela tiden har vetat att han är MIN och - må så vara att ex är ex - men jag kan inte BEGRIPA att hans ex inte insett vilken FÖRLUSTAFFÄR det var att inte leva precis alla sina resterande dagar med honom.
5. Min Magnus har världens vackraste ögon och absolut vackraste händer. Och en ganska gullig rumpa.
6. Min Magnus luktar godast i världen. Till och med efter en hel dags jobbande med ved i gassande sol.
7. Min Magnus finns alltid där och han skulle gå genom eld för mig och Eira.
8. Min Magnus vet vad som är viktigt och hur man prioriterar.
9. Min Magnus är lugnet själv. Mitt hem, min borg och min själ.
10. Min Magnus är det bästa som har hänt mig. Kort och gott.
Så. End of slisk.
Idag blir det ett YouTube-inlägg som följer. Kanske sitter det folk liksom jag själv och läser, sådana som helt enkelt inte orkar bemöda sig om att glo på klipp, men i det här fallet är det helklart värt det. Tycker jag. Men så är jag partisk också.
Piteå har någon slogan, typ "Det är hit man kommer när man kommer hem" eller något, och som inte pitebo eller ens född pitebo i exil kanske det är förmätet av mig att säga att det nog stämmer till stor det. Hur som har jag hört om den där norrländska pessimismen, eller pitepessimismen. Magnus har inte ärvt de anlagen - kanske fick jag, inte ens pitebo, de generna någonstans ifrån. Vad som följer nedan är ett nästan nio minuter långt klipp från 1988 då Euskefeurat spelade ngt grejs i SVT. Glo på klippet - låten (när den kommer) är klockren apropå pessimism (och pratet innan också) och jag tror nog att de flesta känner igen den.
Och så avslutningsvis ytterligare en låt från ovan nämnda grupp - prova uttala namnet. Jag kan det inte. Gruppen är "de där på E som jag inte kan säga" härhemma varpå Magnus på klockrent pitemål säger "Euskefeurat". Den här känner nog folk också igen. En solklar snabbis i bilen att skråla med till.
Så. Godnatt. Jag har en solonatt igen. Lovely. Läsning och sömn. Imorgon marknad med Hanna och Mymmel. Kvällen blir intensivläsning inför måndagens tentakugg.
Solomorgonen och nattsömnen...
Slutsatsen vad gäller solokvistandet är kort och gott att jag verkligen längtar efter både Eira och Magnus som tillbringat natten i Oxberg. Ska ta mig en snabb dusch och bege mig ut ditåt - bara fippla iordning saker inför grillningen idag. Potatis och champisar, vad tror ni om det? Till färdigmarinerad rostbiff, that is.
Imorgon styr vi kosan mot Leksand och medeltidsmarknad, är det tänkt. Inte värt att handla, kanske, men helt klart mysig stämning tycker jag. Och är vädret så här fint kan det bli en kanondag.
Nu: Duschdags och sedan ska jag packa med litet kurslitteratur och Mymlans solhatt och dra mig mot Oxberg.
Freffektivdag...
Dagsupdate:
06. Uppgång med Mymmel. Frukost, tidningsläsning, igångsättning av tvätt.
08. Naptime med Mymmel.
09.45. Uppstigning med Mymmel. Tvätthäng.
11 nånting, kanske 11.30? Lunch med Magnus. Erotiska fiskpinnar och lika erotiskt pulvermos, vilket i vanliga fall är bannat härifrån, men idag blev det som det blev.
12. Handling av två glassar och en säck blomjord. Till Modern och planterade en tomatplanta, en typ prästkrage, omplanterade lobelia och dessutom två pelargoner till. Puh.
13. Hem med Magnus - ipackning av vattendunk, marinerande av kött + kyckling. Off to Oxberg.
16. Hemma igen efter handling, njutning i solen i Oxberg osv.
Nu: Gjort couscous-sallad, tagit rätt på en tvätt till och dragit igång ytterligare en maskin. Väntar på att Magnus slutar jobba, kommer hem och packar in sig i bilen inför Oxberg och grillning. Har en solokväll om jag vill, men vet faktiskt inte riktigt hur jag ska göra med den. Hade gärna haft vin-på-balkongen-sällskap, men här i krokarna är det rätt kört, faktiskt. Någon annan intresserad? Imorgon kväll kanske? Det kan bjussas på grillat i Oxberg först och sedan finns tillfälle till helkväll med Lisa herself på hennes balkong med blommor och nya möbler.
Nåja. Dags att roa fröken Gnällspik som har sovförbud.
En sönderbränd arm...
I övrigt är det som vanligt på dalafronten intet nytt. Jag är trött, trött och Magnus jobbar, jobbar. I helgen ska Eira förvisas ut i skogen med sin far och jag ska... Dels läsa inför tentan på måndag - vilken jag ändå inte kommer att klara, men what the heck - jag gör ett försök ändå. Och sova. Ifred. Läsa en bok hur länge jag vill. SOVA SOVA SOVA. Nästa helg ska jag JOBBA - så mao ingen sömn då eftersom det handlar om nattjobb lördag och söndag.
Riga var fint - fick en del uträttat på studiefronten och en del handlat. Eira fick hängselbyxor med elefanter på, förvisso för stora nu men hos dagmamma till hösten blir de perfekt. En jordgubbsglassdress fick hon av mamma - rosa och vitt. Hon såg långt ifrån könsneutral ut, men ack så smarrig. Får hon en lillebror någon gång kommer han se precis lika bedårande ut i det setet.
Idag har vi suckat i hällregnet. Har handlat mer blomster till balkongen och ska plantera imorgon. Kanske kan det bli bra. Nu: Mission säng. Jag tror jag ska riskera Eiravaknande bara för chansen att få läsa till jag somnar.
Imorgon (inatt) Lettland...
Har inför nattens avfärd varit effektiv - nästan packat klart åt mig och Mymmel och tvättat/hängt två maskiner på balkongen. Hängt alltså, på balkongen, tvättade gjorde jag i maskinen i badrummet. Eller alltså, maskinen tvättade tvätten och jag hängde den på torkställningen som står på balkongen. Tvätten alltså, jag hängde inte maskinen. Äsch, ja, ni förstår...
Och vad gäller projekt: Hyra hus har vi nog fått en annan idé. Oh jisses.
I Riga ska jag tentaläsa. Två böcker. 1/6 tentar jag och även om man får ha litteraturen med sig vet jag hur bökig tenta det är. När den är avklarad får jag ta tag i resten. Det är ju bara restuppgifter hur som som knappast har prio ett i betygssättning. Ett PM ska jag skriva, en artikel, in med CD:n med radionislagen och så är det de där tre TV-inslagen som jag hade tänkt låta systers pojkvän hjälpa mig med. Jag har ett inslag här men behöver en enkät och ett personporträtt.
Nu: Mymmeluppvaknande efter knappt 30 minuter lunchnap.
Later y'all!
Ingen rök utan...
Rätt svar: VED.
Lördagen tillbringades i stugan där kapning av träd stod på schemat. Okej, i ärlighetens namn hade bävrarna gjort grovjobbet, fällt och kvistat, så Magnus kapade helt enkelt upp stockarna varpå de skulle transporteras vidare för torkning och så småningom klyvning till ved. Men hur stark man än är - och jag är inte det starkaste - finns det en gräns för hur många gånger man orkar och vill gå med stora trädbitar á hur många kilo då? Till slut insåg vi faktum - vi behöver en traktor - och staplade på plats, helt enkelt. Får ta tag i fortsättningen när jag kommer från Riga.
Söndagen var trädgårdsjobb hos mormor och är det något jag avskyr - sorry alltså, men nu är jag ärlig - är återigen det där "Varför är man inte tre när man skaffar barn?" Jag menar, Magnus fick jobba och jag fick... Kånka unge. Det känns litet sådär, faktiskt. Jag hade hellre hjälpt till. Barnet får börja gå snart, tycker jag, och hennes framtida syskon får ploppa ut a.s.a.p. så de kan bli gamla nog att slava för stackars mor och far istället för tvärtom.
Nu är det btw ganska exakt en månad kvar innan sommarschemat på jobbet kickar in på allvar. Thank God. SÅ skönt att få känna att jag duger till något och bidrar ekonomiskt. Jag formligen avskyr att känna mig beroende av folk. Nästa barn får flaska från en månads ålder så får Magnus vara pappaledig och jag får jobba! (Oooh, I wish...)
Men just ja. Så får man inte säga. Barn ska vara det mysigaste som finns 24/7 och jag ska inse att det är Livet att vara hemma och vara mamma medans min "älskling" tillika "gubbe" försörjer oss och är "duktig". Kräkvarning. Hade jag inte varit så förbenat heterosexuell hade jag lätt kunnat skaffa barn med en kvinna bara för att kolla om samhället hade krävt av...vilken mamma då? att vara hemma.
Det där är litet lustigt... När Magnus har hand om Eira är han "duktig". När jag har hand om Eira är det helt naturligt och inget som behöver stående ovationer. Min mormor kan ringa efter att jag har jobbat och fråga hur det har gått för MAGNUS som varit tvungen att ta hand om Eira. När jag svarar "Bra, såklart, han är ju pappa!" får jag höra vilken DUKTIG kille jag har. En annan variant är följande:
-Jaha, du ska jobba? Vem ska ta hand om barnet då?
- Hmm, låt mig tänka... Jag hade tänkt binda fast henne på parkeringsplatsen utanför jobbet medan jag jobbar. Alternativt lämna henne hemma i gåstolen med några Mariekex framför. Det är trots allt bara nio timmar.
Vill jag säga. Men säger jag inte. Det blir ett löjligt:
- Låt mig se, hennes PAPPA kanske?
Som kan följas av:
- Men jobbar inte han?
Vid det laget vill jag mest slå huvudet i bordet.
Nu har Eira hittat Påsen från Jysk. Den prasslar och det är askul. Tursamt nog är det innehåll i påsen, så hon kan bara prassla med kanten. Vilket nöje va! Oh well. Det är en dag idag också.
Blommor, blommor...
Eira har upptäckt att vi har bokhyllor, btw, så nu får man passa henne i hennes framfart.
Dusch nu. Jag åt popcorn igår och har fortfarande popcorn som sitter fast någonstans, liksom mellan halsen och näsan. Det känns... Hemskt.
Den gladaste, goaste, ljuvligaste...
Jag skulle bara skriva att hon är den gladaste, goaste, ljuvligaste lilla flicka jag någonsin sett. Men jag är ju partisk eftersom hon är min...
Man ska ha husvagn...
Husvagn hade ingenting med någonting alls att göra. Jag behövde bara en rubrik, och så var det med det. Jag är på tämligen uselt humör - har varit sedan igår - och får fnatt på 1) att jag ännu inte riktigt sovit sedan gårdagens nattjobb eftersom Eira är snorbaby och inte vill sova mer än en knapp timme i taget. Följaktligen innebär detta att vi liksom är tillbaka var vi var när hon var yngre och skrek mer eller mindre hela nätterna. Nu skriker hon inte - men gnäller och grinar, trots Nezeril och kärlek.
Fnatt två beror på att jag så totalt borde tvärbyta folk i min umgängeskrets. Jag är så inihelvete less precis tamejfan allt vad mer eller mindre dysfunktionella (familje)relationer kallas. Så inihelvete less bättre-vetare som prompt ska uttala sig till höger och vänster om Gud vet vad. Jag vet faktiskt inte alls riktigt vad jag - vi - ska göra. Ju fler fucking kockar desto sämre jävla soppa och jag har ingen lust att vara en ingrediens i någon maträtt överhuvudtaget.
Fnatt tre på att jag bara är så ofattbart, obegripligt trött och nu har Magnus kvällsjobb hela veckan och jag vet att man måste jobba - det är inte det - men det blir så inihelvete ensamt och trist bara.
Till klarhet?
Ibland kommer jag till klarhet vad gäller saker och ting och jag är säker på att detta uttalande är helt normalt för en person av min...form?
Nummer ett. Låt mig börja.
Det är ett sjukt, twistat kroppsideal därute och jag släpper in det i mitt hem. I VÅRT hem. Jag öppnar dörren och kaffet står redan klart eftersom besöket inte på något vis är oväntat. Jag har till och med bakat för att göda idealet, givetvis med sockerfria kakor små nog för att smaka luft och därmed inte kunna sätta sig på något ovälkommet ställe.
Just det där måste försvinna. Den gästen måste förvisas på samma sätt som tärande vänner och kontakter måste gå. Jag är livrädd för att Eira ska växa upp och känna att hon måste sträva efter något som är sjukt. Något som handlar om det totalt motsatta till intelligens. Men det är så oerhört svårt. Med mig VET jag ju egentligen att jag nog inte egentligen hör till den kraftigt kraftiga massan kvinnor i landet. Med mig VET jag ju egentligen att jag borde få duga som jag är. Att jag borde vara smart nog att genomskåda hela bluffen. Jag borde ha växt upp. Men icke. Det gör mig så oerhört ledsen och får mig att tycka på något sätt ännu sämre om mig själv. Litet som att "jaha, jag har inte ens karaktär att gå ner tio kilo och upenbarligen är jag dessutom dum nog att tro att jag skulle bli lyckligare av det!"
Nummer två. Nu fortsätter jag.
Jag måste börja omge mig med människor som har släppt det där. Som har vuxit från hela hysterin. Människor som inser att det finns något annat. Något större, viktigare och mer fundamentalt med livet än att få ångest så fort man öppnar munnen för att stoppa mat i den. Av någon anledning tänker jag alltid på Nathalie - från Åsa - när jag tänker på en fri människa. En kärleksfull människa. En vacker människa, vacker kvinna. Intelligent, kreativ och storhjärtad och jag skulle kunna ösa superlativ över henne men det var inte riktigt det inlägget skulle handla om. När jag LÄNGTAR efter något LÄNGTAR jag efter att ha en människa som henne i min närvaro och kunna få leva ut och utvecklas med en sådan person. Få SKAPA med en sådan människa. (Jag skulle sluta, så var det ja...)
Det är därför jag längtar efter att plugga igen. Förhoppningsvis ha turen att få klasskamrater att utvecklas med. Klasskamrater vars stora glädje inte nödvändigast är ett par nya skor eller en schysst make-up. Människor som har större livsmål än så. Människor som kan uppskatta LIVET mer.
Nummer tre. Det kan bli det sista med tanke på Eira-status.
När vi är i Piteå är det så mycket enklare att tycka om Magnus. Och med det menar jag inte att det är svårt här - trots allt är det som det är att jag ska vara med honom och vice versa. Men ibland kan jag känna att det är så infekterat och bökigt att få vara lycklig här. I ett förhållande-lycklig. I Piteå verkar det finnas en annan tilltro till relationer, till människor, och då blir det enklare att tycka om. Jag kan inte förklara det riktigt, inte på annat vis än att... Det är enklare på något sätt. Mer sant. Mindre ifrågasättande och mer skratt. Mer glädje.
Hur är livet? Och hur blev det som det är? Jag trodde att jag visste bättre. Men jag visste visst ingenting.
Det ska vara en norrlänning för att göra renskav...
Ja, inte fasen ska det vara en kulla iaf! Magnus åt och tyckte det var gott, sade han, men själv tyckte jag att det smakade mer eller mindre häck och päck. Och jag är INTE kräsen vad gäller mat. Blä, säger jag bara. BLÄ.
Simmet idag gick bra även om Eira var mer intresserad av en gul hink än själva plaskandet. När vi fick simringen hade hon bara tänder för den och brydde sig inte om något annat i hela världen. Typ. Därefter Willyshandlade vi åt mormor, snabbfikade där och lovade hjälpa med trädgårdsbestyr på fredag. Dagens goda gärning avklarad, mao.
På hemvägen ringde telefonen och vi fick veta att Eira fått plats hos dagmamma från november vilket blir klockrent om jag ska plugga, jobba eller vad det nu blir. Är nöjd med placeringen och ser fram mot att få introducera Eira där. Det känns litet som att inte alls lämna bort henne, kanske eftersom jag själv varit dagbarn där om än bara en väldigt, väldigt kort tid. Tanken är inte att ha Eira 40h/vecka hos dagmamma, utan mest för att ge mig studiero, alternativt i glapptimmar om det går att lösa så. Förhoppningsvis funkar det så. Vi får se.
Sedan får det gärna vara en dagmamma som tar med större barn på Öppna Förskolan eller liknande eftersom det inte direkt är min kopp kaffe vad det verkar. Nå, för Eiras skull lär jag ju gå dit, om inte annat så för att hon ska få socialisera med andra knodds. Trots allt känner vi inga andra med småbarn, så...
Men det Sandra går på, mamma/barngympa eller vad jag fått för mig att det är, DET skulle jag vilja göra. Träna OCH umgås med knodd. Simmet är en grej som är bra för bondandet men att kombinera det med träning vore klockrent. För övrigt - jag undrar bara - är det rent vetenskapligt bevisat att småbarn gillar typ "Imse vimse spindel" och sådana låtar? Jag känner mig urfånig när man ska sjunga sådana och faktum är att Eira mest gillar när vi dansar till "Poker face". "Trollmors vaggvisa" till trots.
Var tog den varma lilla solen vägen?
När jag klev upp i morse - straxt efter 06 - sken solen och jag visste att det skulle bli en varm och skön dag. Efter Mymlans nap två timmar senare var det...grått. Boring, boring.
Idag har jag egentligen tusen olika missions och har inte tagit tag i ett enda av dem än. Iofs är klockan bara halv tio, men ändå. Plötsligt rusar tiden och det är dags för sim, jag vet det ju så väl. Borde också börja öppna böckerna och läsa inför tentan samt skriva till medieteorin i vilekn jag har en uppsats kvar, men inte då. Det blir faktiskt svårt när Eira vill bli underhållen. Förhoppningsvis blir det lättare till hösten om dagmamma finns då...
Har också börjat kolla på andra hyresalternativ till vår tvåa. Dels är det trångt och dels på övervåningen vilket är sådär vad gäller barnvagnsbubbande och sovande unge. Ingen höjdare. Hade nys på en kåk i (hör och häpna) Mockfjärd, men ägarna ångrade sig tydligen och bestämde sig för att sälja istället. Kruxet är dock följande: Varken jag eller Magnus vill hyra ett hus till 1) Stockholmspriser när 2) det oftast är uppvärmt endast med el. Stockholmspriser svider redan där, men att betala flera tusen därutöver i uppvärmning känns inte alls lockande eller smart. Så - om någon känner någon som känner någon som... Ja, ni förstår. Tips emottages tacksammast.
Nu är det underhållningsdags vad gäller lilltösen innan hon storknar av trötthet och nappar igen.
Borta bra men hemma husmanskost...
Men vi har haft fem kanonfina dagar på resande fot: Det gick bra att övernatta på Skavsta och flyget till Riga gick bra om än Eira skrek en del av trötthet innan hon slocknade. Riga i sin tur gick fint och vi har haft uteserveringsväder varenda dag - för att inte tala om bara ben-väder. Mysko att komma tillbaka till... Åtta grader och grått. Jag frös redan när jag stoppade ut tårna från flyget på Skavsta.
I övrigt var Lettland helt okej. Åkte till Jurmala igår och bara att ta sig på och av tåget UTAN barnvagn hade varit en smärre upplevelse. MED barnvagn blev det svårare. Perrongen och trappstegen på tåget var inte synkade i höjd, kan jag säga! Att resa med knodd var en helt ny upplevelse; allt lär ju anpassas efter henne vad gäller mat och sömn etc. Men jag lyckades faktiskt få läsa en bok och börja på en annan (ingen av dem kurslitteratur, shame on me) på vandrarhemmet.
Mao kan jag rekommendera ett stycke ny bok: "Låt den rätte komma in". Hittade den på Pressbyrån (?) på Skavsta och eftersom filmen ligger ouppackad på skrivbordet tänkte jag att jag skulle läsa boken innan jag ser filmen. Och boken var... Bitvis riktigt vidrig, faktiskt. John Ajvide Lindqvist skriver BRA - vilket i mitt tycke är kanonviktigt (och en av anledningarna till att DaVinci-koden inte fick full pott av mig) - på samma gång som han har en väldigt egen berättarteknik, tycker jag. Har också hört av en väninna att "Pappersväggar" av samme författare ska vara rätt bra, så varför inte investera i den också så småningom? Det får bli nästa mission... Började på "Kackerlackorna" efter att ha läst klart först nämna bok och även om jag inte är något jättefan av genren deckare, undantaget Michael Connelys "Bosch"-böcker, så har den där klart potential. Ska fortsätta den ikväll...
Oh well. Hur jag nu snurrade in mig i det där...
Nu ska jag göra Eira till badflicka.
Ett tips för alla er med kiddos som fundrar på att åka österut: 1) Ta med egna blöjor. Sådana kostar AS. 2) Ta med egna blöjor. Pampers blöjor i Lettland är parfymerade. Det blir en blessing för Eiras cutieass att gå tillbaka till vanliga, hederliga oparfymerade Libero.
