(eller "why ain't I an oldie yet?")

Nyårsafton och surprise - jag är i Djurmo. Igen. För vilket år i raden?! Internet är ett minne blott i stugan jag flyttat mitt pick och pack till. Telia upphör aldrig att förvåna. Men, förhoppningsvis rättar det till sig efter nyårshelgen. Jävlar i mig! ;)

Skånetrippen inleddes med övernattning i Örebro där jag träffade Fredrik en snabbis, vilket var hur trevligt som helst. Inser mer och mer att nästa flyttlass nog går ditåt igen. Det är nog det enda stället jag verkligen känt att jag är hemma i, bara av att åka förbi "Välkommen till Örebro"-skylten eller vad det nu är på vägen från Dalarna. Nå, Skåne var det! Och vad kan jag säga? Magsjuka? Mmm... Något ditåt iaf, så mitt besök på "Kinky Christmas" blev allt annat än långvarigt. Fy fasen. Oh well, sällskapet var ytterst sympatiskt, så det spelar ingen roll, antar jag.

Och vad gäller min önskan of becoming an oldie har det faktiskt två anledningar, iaf två jag kan komma på just nu i skrivande stund. Först av allt önskar jag att vår singelkväll med förnamn Fylla vore utbytt mot något mer stabilt, typ parmiddag och måttligt drickande till sansad middag. Sådant får man när man blir en oldie och gift. Inte så länge man är ett kiddo och singel. Och för det andra för att precis ALLA snygga karlar jag stöter på (läs: träffar, inte raggar på) fanimej är oldies och gifta vilket suger. Bara för ett exempel kan vi ta snygganhörige på jobbet. Hmmpf! 48, pappa och till och med morfar. Och givetvis happily married. Vad är fel på världen? Har inte dessa handsome gentlemen insett att en snart 24-årig brunett från Dalarna slår en trist fru sedan åtminstone tjugo år med hästlängder? ;)

Jaja, ikväll lär det då inte bli något möte med någon handsome at all, eftersom alla av hankön jag kommer att stöta ihop med har sitt på det torra sedan hur många år tillbaka??

Tjejerna sminkar sig. Och klär sig. Är det bara jag som kan vara klar på mindre än 20 så snart jag börjat??

Gott nytt år, förresten, och det heter ju att "vad man gör på nyårsafton kommer man att göra resten av det nya året" vilket jag kan säga att så är inte fallet. Nyårsafton förra året hånglade jag, och hångel har det varit torrt på i år. Däremot en hel del totalt meningslösa ligg, men det är som alla andra år. ;)

...med en begynnande förkylning i kroppen. Men, jag käkar Echinagard och Panodil, så det ska väl lösa sig, och får jag till stånd feströkningstillstånd (ahahaha, vilken humor!) så får det bli mina "Lisa är sjuk"-cigg Blå Blend. Nå, är faktiskt kind of excited över att åka neröver. Och om festen som sådan blir någon höjdare eller ej är nästan strunt samma. Då har jag iaf testat konceptet.

Har tillbringat ytterligare en natt hos min mor, och det är så himla mysigt att sova med en liten hund i knävecken... Nu ska jag... Pja, hoppa in i duschen och sedan packa klart.

...hur löjlig man kan bli när någon trampar på ens... Pja... Planhalva, kanske? Utan att egentligen lägga några riktiga ägandeklyschor bakom. Nå, JAG fattar vad jag menar och det är huvudsaken och det ska tolkas på mitt sätt. Amen. Hur som kan JAG skylla på ungdom och precis vad som helst annat förknippat med ungdom. Och det är det inte alla som kan. Även jag måste få tappa huvudet ibland. *ler* I vilket fall så... Så... I vilket fall så bär det av till Närkeland imorgon och sedan Skåneland på onsdag morgon. Sounds perfect to me. Och trots allt gör sällskapet halva resan... ;)

Och hittills börjar den här julhelgen lysande. Eller inte. Har fått mitt i särklass livs sämsta "julgåva" och kan efter knappt två timmars sömn säga att... Ja... Jag vet inte vad jag ska säga. Det gör mig bara så fruktansvärt ont, att en människa man verkligen anser vara en god vän, en nära vän, i ren respektlöshet och egoism lyckas sabba en hel relation på en millsekund. Men, det var väl som han själv sade i början av relationen: att det kan ta år att bygga upp, men en sekund att rasera. Grattis, you did it. Och jag hoppas att det var värt det.

And I'm a total mess som inte kan tänka strukturerat överhuvudtaget. Det är bara panik och ångest inuti och jag kunde inte fått en bättre början på julhelgen. Jag känner mig så fruktansvärt jävla kränkt och billig. Och för det avskyr jag mig själv.

Skulle ta en tidig kväll igår, men ack, så jag bedrog mig! Började läsa på Camilla Läckbergs "Stenuggaren" i söndags natt och kunde faktiskt inte motstå att läsa färdigt den innan jag somnade igår. Således blev klockan kring 02 och jag har börjat uppskatta snooze-funktionen på mobilen allt mer, märker jag. Nu dyker snart kaffegästerna (läs: flytthjälpen) upp, så jag antar att det vore en fin gest av mig att ha kaffet klart. *skrattar*

Och så till dagens i-landsproblem: ska jag plocka med datorn nu eller ej?! Gör jag det, har jag inget bredband förrän nästa torsdag och jag vet inte om bloggberoende Lisa klarar av det. Å andra sidan vore det jättebra eftersom jag då kunde fokusera på inflyttande samt bränning av alla filmer jag skjutit upp på framtiden.

Tips mottages tacksammast.

Var på bio för första gången sedan "Harry Potter and the goblet of fire" förra året. (En f.ö. mkt bra och sevärd film...) Blev bjuden av ett stycke dejt, nämligen Oona. Hur som, vi såg "Eragon", och jag mitt klantarsel, hade inte kollat upp filmen nämnvärt, bara hört av min bror att den fått riktigt crappy rescensioner. Således väntade jag mig dryga två timmar fantasyfilm modell lågvattensmärke. Och blev förvånad. Filmen som sådan var inte en tiopioängare, kanske en sexa, men det är svårt att göra bra fantasy när precis allt ska jämföras med Sagan om ringen-trilogin. Nå, det var en söt film som faktiskt var rätt snyggt gjord, så när eftertexterna började rulla efter nitito minuter som på de flesta B-filmer var det fler än jag och Oona som spontant ropade "VA?!" Filmen var alltså... Ja... Slut. Och det mitt i alltihop. En kort fight på knappt femton minuter (ja, jag höll tiden...), inte ens en filmkyss, inget som kunde likna romantik och knappast end of story. Va?! Va?! VA??!!

Hade jag på förhand blivit informerad om att denna film var baserad på inte en, utan TRE böcker hade jag väntat mig något sådant, men nu blev det bara... Platt fall, på något sätt, då de bröt filmen så fruktansvärt oskickligt att jag faktiskt inte sett något liknande. Man gick därifrån hängande i luften, men inte i positiv bemärkelse, inte sådär så att man verkligen längtar efter nästa del i sagan. Snarare blev det abrupta slutet mest ett irritationsmoment som låg över en när man gick därifrån. Synd, då filmen faktiskt för min del gärna hade fått fortsätta en timme. Tro det eller ej, men jag gillar faktiskt välgjorda fantasyfilmen även om litteraturgenren inte lockar mig nämnvärt.

Ah, skit samma. Idag har jag varit så jävla duktig man bara kan bli: gjort färdigt alla etikuppgifter och dessutom tagit en promenad i raskt tempo i drygt trettio minuter, dvs. skön vardagsmotion. Dessutom har halvångesten igår lättat en hel del, tack vare ett sådant riktigt välbehövligt samtal med min lärare. Hon är verkligen så guld det bara kan bli.

Och så dagens i-landsproblem: jag är törstig men orkar inte gå till kranen och dricka vatten. Dessutom har jag inget att läsa inför natten och Robert är på besök hos Valle då deras tvbox plötsligt avlidit. Kanske p.g.a. kortslutning eller liknande, jag vet inte, jag är ingen TV-tekniker.

För första gången i mitt liv överväger jag starkt att ringa "Jourhavande kompis" eller liknande. Har haft en arbetskväll som varit by far den mest mentalt påfrestande jag någonsin varit med om. Och paradoxalt nog är jag så oändligt tacksam över att ha varit med om den. Känslomänniska som jag är har jag nog gråtit mer än vad jag gjort på länge, men inte tårar av sorg hos mig själv, utan snarare av sympati och känsla av att inte räcka till hela vägen.

Ibland tänker jag att allt i det stora hela är så fruktansvärt... Ja... Litet, typ. Kan inte förklara det, vet inte ens om jag själv förstår hur jag menar. Men det känns så inuti, och jag antar att that's what matters och att livet faktiskt inte är oändligt. Man lär sig alltid något nytt, varje gång, och idag har jag lärt mig en hel del och något som är så jävla mycket större och sårbart än något annat någonsin. Och vi människor är verkligen komplexa.

Och nu är jag mest ensam med en öronbedövande tystnad och hade verkligen behövt någon att prata med. Men som alla vet viftar jag ändå bara bort det när chansen väl ges. So don't bother calling me.

Trots allt finns "Jourhavande kompis" om det skulle krisa sig. Men först ska jag självbehandla med äckelhamburgare á la OK/Q8 och kanske en grogg. Det visar sig.

Hur kan det komma sig att folk seriöst använder sig av kommatecken på ställen det helt uppenbart ska vara punkter?? Såg ngnstans följande mening, tror jag att det var: "Snart kommer tomten,,,,,,," Och så vidare i hela texten som var skriven. Där en annan hade satt punkter satt kommatecken. Nå, alla kan inte vara lika perfekta som jag,,,,, Eller ,,, ?

Yäkk!

(Och egentligen borde jag inte ens skriva om det, men jag blir så jävla full i skratt över människor med sådan extrem besserwisserattityd att jag inte kan låta bli! Nå, here we go...)

Fick ett mail från en trettiosexårig pojke på SprayDate och svarde artigt på detta, varpå han replikerade med "Hur är det uppe i Lappland" eller något lika IQ-befriat. Jag bad honom då fråga någon i Lappland, eftersom jag - då jag befinner mig åtskilliga mil därifrån - faktiskt inte kunde svara på den frågan, och att konsultera smhi.se kändes litet väl överambtiöst för att inte tala om opålitligt. Nå, får tillbaka ett "Jaha, jag trodde allt över Örebro var Lappland" och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skratta över ett beteende som folk i allmänhet ser ner på och ikläder stockholmarna när de ska generalisera mentaliteter. Eller, gråta åt att världen faktiskt ÄR förtappad när en snart medelålders man tillåter sig att bete sig som en liten grabb från Öfvre Östermalm, en bortskämd snorunge som frågar om det finns svenskt kaffe på hotellet i Uppsala. Jag avskyr verkligen sådana där människor, och visst är jag snar att döma, om det finns inga tvivel, men snälla! På något sätt önskar jag att jag kunde säga att "de" är dumma i huvudet, rakt av, men egentligen tycker jag synd om "dem" för att de är så fruktansvärt omoget löjliga. Amen. (Hmm... Fredrik frågade iofs innan Frövi om vi var nära Dalarna eftersom det var snö på marken, men tror nog ändå att det mest var ett skämt...)

Har varit på julbord med släkten och de andra farmföretagarna i trakten och kan utan att överdriva hävda att jag inte behöver äta något mer alls fram till jul. Och så har jag tackat nej till arbete, för en gångs skull, då det handlade om ett väldigt speciellt slags nattjobb helt allena. Tackade nej då jag aldrig befunnit mig ensam i den specifika situationen och inte riktigt visste hur min reaktion skulle vara beroende på utfallet, eller om min kompetens skulle räcka till. Fick dock litet småångest över att ha sagt nej, eftersom jag bett om så mkt jobb som möjligt, men säger magkänslan spontant nej är det nog bra att lita på den. Har jag lärt mig. Kanske hade erfarenheten varit nyttig, men jag tar den hellre på dagtid med en till ur personalstyrkan med mig, än ensam på natten.

Nu: pjaa... göra något... annat? Eftersom jag sovit på eftermiddagen är jag inte ett dugg trött och alla mina tomskivor och filmer är i stugan.

Åkte till skolan idag bara för att få höra "hur är det, du är så fruktansvärt blek", hur man nu ska tolka det. Men idag är jag vansinnigt slut, ofattbart trött. Och fram till nyss på riktigt jävla dåligt humör. Verkligen.

Så lade jag mig för att sova, och vad händer?! Jag drömmer mardrömmar! Först, en dröm som är vagt bekant; jag och mina vänner bor på något slags internat, på nionde våningen i ett hus där rummen ligger som i en hästsko. I "mitten" av huset, helt öppet, är det en trapp med "öppna" trappsteg som går hela vägen nedifrån och upp. På nedre våningen, vilken ligger på källarplanet, är det vallokal och på tionde våningen bor de litet äldre studenterna i litet mysigare rum. Så vad händer i drömmen? Jo, jag ska åka hiss till nionde våningen, men folk runt omkring mig sjabblar med hissen och resulterar i att hissen aldrig stannar på nionde våningen, utan jag åker upp och ner, märker att det inte längre finns någon nionde våning. Jag grips - helt naturligt - av panik och tänker att jag ska ta trapporna, men är så uppskruvad av hissångest och klaustrofobi att jag inte har energi nog att gå i trappor, eller ens sinnesnärvaro nog. Jag bara raglar och folk bryr sig inte ett dugg, knuffar bara in mig i hissen igen...

Sedan; jag vaknar av att det knackar på dörren och jag stiger yrvaken upp och öppnar. Kommer ut i ngn slags carport där Oona står och hyssjar åt mig. "Titta inte, men den där tjejen står och kikar in hos dig!" säger hon dämpat och naturligtvis tittar jag bara för att upptäcka ingen alls! Går in igen, stänger dörren bakom mig, vänder mig om, och där står en tuggummituggande blond s.k. fjortistjej. "Hur kom du in?" frågar jag och hon svarar slött att balkongdörren stod öppen. Vilket den inte gjorde. Hon har brutit sig in. Jag tar tag i henne och styr henne mot dörren medan jag slår henne på stjärten (HELT asexuellt!) och säger att nu jävlar ska hon ut, annars ringer jag polisen. Då sliter hon tar i mig, tar fram två tändare och försöker tända eld på mina tröjärmar. När jag inte skriker tittar hon förvånat på mig, säger att de flesta andra brukar skrika av smärtan. Jag går in på toaletten, kräks, och hämtar hårspray. När jag kommer tillbaka ut i rummet har tjejen precis slagit upp dagstidiningen, men jag lyckas tråckla mig förbi tidningen, tvinga upp hennes ögonlock och spraya dem fulla av hårspray. Kan således brotta ner henne på golvet, efter att först ha försökt strypa henne men insett att jag inte vet hur man gör. När hon ligger på golvet, med armarna på ryggen i ett av mig fast grepp, tar jag tag i telefonen, ringer 112 112 och får tala med... Ja, min Gode Vän som glatt säger "Nejmen hej! Vad kul att du ringer!" på ett överglättigt sätt. Någon polis kommer jag inte fram till, så mycket är säkert.

Sedan vaknade jag, och nu vet jag inte om jag ska känna mig utsövd eller bara mentalt utmattad. Nå, hur som ska jag in i duschen nu. Julbord om en timme. Ledsen att ha tråkat ut er med mina drömmar. ;)

...apropå inlägget nedan och kanske kommentaren till den, är en sådan där för killar typisk fras som verkligen får oss tjejer att känna oss jätteupphetsade och villiga. Eller inte. Nämligen "ÅÅh, gör inte/säg inte sådär, då blir jag ju kåt!" Detta uttryck hasplas ur dem antingen innan fått komma till överhuvudtaget eller en bit in i förhållandet då tjejen bara vill bli omhållen i sängen eller soffan utan att det leder till sex. Förvisso är kommentaren då lätt modifierad till "Neej, men jag kan inte krama på dig; då blir jag ju kåt!" eller liknande. Åh, stackars killar. Det kan inte vara lätt att ha en snopp eftersom ni måste lägga över ansvaret för er kåthet på tjejer. Och det är det mest avtändande som finns. Verkligen. Då tittar jag med avsmak på er. Samma sak gäller de killar som ger "hintar" om att de ska till och nuppa, och dessa "hintar" är så otroligt dåliga och osmakliga. Till exempel att trycka snoppen mot en. Eller demonstrativt lägga sig i sängen och "vara trötta och sugna på sällskap till tuppluren". Isch.

Oh, fuck, jobbdags. Det ska firas lucia tidigt idag, så jag lär dra. Avskyr att inte veta vilken tid "tidigare" innebär!

Jag blir allt mer övertygad om att hänga på nätet och samtala med människor av olika slag är som att gå till psykologen. Eller snarare till olika psykologer. Ni vet, man får dra samma historia hos varje ny psykolog eller terapeut; hur var min barndom, vad har jag för bakgrund, hur upplever/upplevde jag ditt och datt... Och ett stort suck. I alla fall efter sisådär femte gången. Då börjar det kännas som att man kan det.

Precis likadant är det på nätet! Utdrag ur typisk mailkonversation på vilket community som helst:

(jag har hittat på såväl användare som dialog...)

Daniel_32xxx: Tja snygging, vad göres?

Lotta_29: Inget särskilt... Själv då?

Daniel_32xxx: Surfar runt, kollar, hittade dig... Snygga kort på dig du har! Intresserad?

Lotta_29: Tack... Intresserad av vaddå?

Daniel_32xxx: Av att chatta med mig...

Lotta_29: Gör vi inte redan det?

Daniel_32xxx: Hihi, jo... Så vad gör du annars då när du inte sitter här?

Lotta_29: Jobbar.

Daniel_32xxx: Med vaddå? Jag jobbar själv inom finanstjosanhejsan. (Lisas fantasi tryter...)

Lotta_29: Jaha, där ser man. Jag jobbar på ICA.

Daniel_32xxx: Spännande... Måste vara ett tufft jobb ibland. På fritiden då? Jag gymmar.

Lotta_29: Ah, inget speciellt... Tränar, umgås med vänner, festar...

Daniel_32xxx: Ok... Har du lust att ses?

Lotta_29: Nej, varför skulle vi?

Daniel_32xxx: För att du är så snygg och verkar så himla trevlig och intressant... En middag... Och kanske mer... Om du är intresserad... Mmm.... Vet precis vad jag skulle kunna göra med dig... Vill du höra? Adda mig på MSN: [email protected] (Lisas fantasi...) eller ring mig på nummer XXX-XXXXXXX så kan jag berätta närmare. Har du webcam förresten?

Lotta_29: (om hon har ngn självbevarelsedrift och besitter s.k. sunt förnuft) Öh, nej, och vem fan skulle vara så dum att hon lät dig stoppa pitten i henne?? Inte jag i alla fall!

Daniel_32xxx: Men vi behöver inte knulla... Jag älskar att slicka... Mmm... Och jag har en stor kuk... 22 cm... Stenhård... Väntar på någon som du... Mmm... Kan du inte lägga till mig på MSN??

Lotta_29: Absolut inte, och nu blockar jag dig!

Slut dialog. Och precis så här är det. Med viss modifikation. Hur som lyckas karlar ALLTID komma in på sex på det ena eller andra sättet. *suckar* Och så undrar folk varför det är så svårt att träffa någon? Jo, har man sett och upplevt den här skiten blir man rädd att bakom varje trevlig karl döljer sig någonting som älskar att runka i webcam, presenterar sig med kukbild och som söker sex i alla dess former.


Helt jävla meningslöst inlägg, jag vet, men jag var tvungen. Och NEJ; jag dejtar inte folk från nätet! Och JA; jag är singel. Av en anledning, tror jag ibland.

...när jag tittar på bilder från Nobelfesten?! En mycket mysko efter jobbet-kväll som involverar städning, packande, starkglögg, folkmusik från Dalarna och Nobelfestkoll. Jag älskar verkligen folkmusiken från mitt eget landskap, det tilltalar min förmåga att drömma mig bort. Kanske var det bättre förr, kanske inte, det går nog på ett ut...

Nu sitter jag med någon krafsig grön aldrig använd klänning i knät, sippar på glöggen och ska fortsätta klädpackandet. Snart, så, sätter flytten igång på allvar. Men först måndag och finfrämmande!

...and no fun makes me a dull girl. Var nu det lätt modifierade citatet kommer från. Är det inte "The Shining", tro? Nå, jag är inte säker...

Börjar blir allt mer illamående över mitt Bolanche-jobb; kort och gott en drös fulla drägg som helt tappat mänskliga drag och blivit så besatta av de småslantar de spelar för att det växer sedlar ur öronen på dem och de spottar mynt istället för ord. AVSKYR det! Och alltid ska det tjafsas om något, precis vad fan som helst. I've had it. Ja, om det inte vore för mitt "efter jobbet-span" som jag inte kommer att få träffa lika ofta om jag slutar jobba lördagsnätter på Bolanche. Kalla mig knäpp, men det har på sätt och vis gjort alla de där helvetiska kvällarna värda att genomlida. Får se om jag kan ta mod till mig och ringa chefen för att meddela att jag slutar. Med omedelbar verkan, eftersom jag faktiskt inte skrivit på något anställningsbevis.

Nu ska jag in i duschen och sedan kuta till jobbet. Med litet tur kommer jag nog upp i en halvtid den här månaden också. Det fattas så få timmar... *ler*

Och, vad jag hade på mig igår? Inget märkvärdigt. Vit skjorta, svart väst, svarta stay-up's, svarta hotpants typ, svarta högklackade stövlar och ett rött diadem. Inget speciellt alls. :)

Ett bra sätt för en ung kvinna att ta reda på hur hon ser ut är att fråga sin mor. Skriker hennes mor rakt ut kan hon med gott samvete och stort självförtroende gå ut. Skriker däremot lillebror "vad fan har du på dig?!", då vet man att det är dags att svida om.

No shit. Men, jag har nog lyckats vända tillbaka dygnet. Alltid något. Bara för att jag vrickar till det igen med morgonens nattjobb i kombination med söndagens kvällsjobb. Nåja, så är det, men jag tjänar iaf pengar på det. Kan inte påstå att jag har särskilt stora planer för kvällen; ska dra en film och försöka att inte somna för att SEDAN sova. Och då jävlar tänker jag sova GOTT också!!

...i ryggsäcken beger jag mig till jobbet för att återvända hem omkring 16. Då blir det ett försök till en tripp mot Kretsloppscentralen och sedan städning. Inte särskilt upphetsande men verkligen något som måste göras. Det känns för övrigt litet som att någon sparkat mig i ryggen under natten. Illa sparkat, också. För en gångs skull har jag käkat värktabletter till frukost. Och nu skulle jag nästan kunna mörda för att få tillbaka mina glasögon. Är mer än lovligt trött på det här. Nå, jag har iaf god matlåda och det är alltid något att se fram mot.

...är just vad det är här, och om sex och en halv timme ska jag upp till jobbet. Lysande. Sitter dessutom med en enorm längtan efter färskpressad apelsinjuice. Herrens vägar äro outgrundliga, eller vad det nu heter... Apropå apelsinjuice, that is. *skrattar*

Har haft en mycket... Pja... Annorlunda dag, om man kan kalla det så. Inte på något vis oangenäm, snarare förvånansvärt skön och nästintill lättjefylld. Ovanligt men absolut inget att tacka nej till. Verkligen inte. Bokade hotellrummen inför Malmö-trippen, och det blev faktiskt två rumsbokningar, till min stora förtjusan, så jag hoppas verkligen att en av delarna i sällskapet kan ta sig möjlighet att åka med. In deed hoppas.

Annars snurrar det riktigt jävla fort i huvudet på mig. Många, många tankar och riktigt hög fart. Antar att det är bra; då vet jag i alla fall att jag lever, andas och känner.

1. Var hittade du den här listan?
Hos ngn feministbrud på QX…

2. Var är dina föräldrar födda?
Hmm… Mamma i Sundsvall, tror jag, och pappa vette fan. Frankrike någonstans. Tror jag. Eller Polen.

3. Vad är det senaste du installerade på datorn?
Telia Säker Surf.

4. Vilken är din favoritrestaurang?
Oj… Svårt. Inte en sunkig pizzeria i Gränna iaf. ;) Jag vet faktiskt inte!

5. När badade du i en pool senast?
I mars/april på Island. Häftigt, att bada ute medan snön yr omkring en!

6. Har du varit med i någon skolpjäs?
Absolut.

7. Hur många barn vill du ha?
Två, tre stycken. Om man får/kan välja sådant själv.

8. Vilken musikstil tycker du mest illa om?
HipHop, Rap, Trance, Techno osv.

9. Har du bestämt dig för vad du ska rösta på i valet?
Det VAR ju nyss val! Men det blir nog höger nästa gång också…

10. Vad har du för TV-kanaler?
Alla som ingår i Boxerpaketet.

11. Har du åkt moped någon gång?
Givetvis.

12. Har du busringt någon gång?
Haha, japp!

13. Har du fått felparkeringsböter?
Icke sa nicke.

14. Har du hoppat/kan du tänka dig att hoppa bungy-jump eller fallskärm?
Nej, jag får mina kickar på andra sätt.

15. Vilken är den plats längst bort som du har besökt?
Chicago, måste det nog vara…

16. Har du en egen trädgård?
Nix.

17. Vilken är din favorit bland tecknade serier?
Farbror Joakim av DonRosa. Outstanding.

18. Kan du alla orden i nationalsången?
Inte alla verser, bara de två första…

19. Badkar eller duschkabin?
Badkar. I ett badkar har man valfrihet.

20. Vilken är den bästa film du sett senaste månaden?
Inte den blekaste, faktiskt…

21. Favoritpizza?
En pizza från isländska Tommans med extra ost, färska champinjoner, pepperonikorv och lök. Fan så gott!

22. Chips eller popcorn?
*ASG* Chips!

23. Vilken färg på läppstift använder du?
Ngt som går i rött, tror jag… När jag väl använder läppstift eller motsvarande.

24. Har du rökt jordnötsskal någon gång?
Varför skulle man göra det??

25. Har du någonsin varit med i en skönhetstävling?
Nej.

26. Apelsin- eller äppeljuice?
Apelsin. Men äppeljuice är gott, det också.

27. Vem är den senaste som du åt ute med, vad åt ni?
Min Gode Vän, och vi käkade kött. Typ. ;)

28. Favoritchoklad?
Belgisk mörk brukar vara ett vinnande koncept.

29. När röstade du senast?
Idolfinalen… Röstade på Snygg-Erik.

30. När åt du en hemodlad tomat sist?
I somras förmodligen.

31. Har du vunnit en prispokal någon gång?
Tror inte det…

32. Är du bra på matlagning?
Det beror på… Om folk står och kikar en över nacken och bara gnäller är INGEN bra på det. Men, ingen av värde har gnällt hittills iaf. Och jag ÄR betrodd att fixa julbordet hemma när den dagen väl kommer.

33. Klarar du att tanka själv?
Öh. Ja.

34. Har du beställt något från något av de där shoppingprogrammen som går på reklamteve-kanalerna?
Inte en chans.

35. Pepsi eller Coca Cola?
Cola. Light.

36. Har du varit tvungen att använda uniform i något jobb?
Typ.

37. Vad var det senaste du handlade?
En fruktdrink. Nej, en Chicken Tasty.

38. Har du kräkts offentligt?
Neej, peppar peppar!!

39. Vill du helst bli mångmiljardär eller hitta den sanna kärleken?
”Money can’t buy me love” men den sanna kärleken ska inte direkt vara sjukpensionär eller socialbidragstagare heller. Om man får vara så pass fördömande.

40. Tror du på kärlek vid första ögonblicket?
Nej, men det kan nog säkert växa fram…

41. Har du ringt något betalnummer?
Haha, en av mina darkest secrets… Men jo, det har jag. Även om JAG aldrig betalat för det.

42. Kan man vara vän med sitt ex?
Det tror jag nog.

43. Vem var det du besökte på sjukhus senast?
En kompis som råkade illa ut på Island.

44. Hade du mycket hår som liten bebis?
*ler brett* Min mor väntade sig en svarthårig krulltott när jag skulle födas. Ut kom en blond skitunge med tre hårstrån.

45. Vad har du för meddelande på din telefon/mobilsvar?
Inget alls.

46. Vad har du i din väska?
Den som vågar kan kolla… JAG törs inte!

47. Någon favoritsak du gör innan du går och lägger dig?
Läser.

48. Vad är du tacksam för idag?
*skrattar glatt* Att saker man kan känna en extrem ovilja mot plötsligt vänder och blir lockande igen...

Eller snarare: nackdelarna med att jobba natt. Hmmpf. Klockan är snart halv tre och jag är klarvaken efter att ha jobbat igår natt och således vänt på dygnet. Om sex timmar förmodas jag vara i skolan, och jag kommer att bli klart imponerad av mig själv om jag lyckas somna innan 05. Suck. Frågan man kan ställa sig blir så: kommer fröken att gå till skolan eller ej?! Hade detta varit en sådan där site typ Expekt.com hade man säkert kunna sätta pengar på det. Och jag har på känn vad svaret på frågan blir. Även om jag verkligen borde borde borde gå till skolan imorgon. Nå, jag får skicka iväg ett mail och ta mitt straff. Något annat finns inte att göra. Helt enkelt. Dessutom ska jag jobba hela helgen ändå, nattjobb inräknat, och måste få en riktig natts sömn.

Och varför blir man så hungrig på natten? Eller hungrig överhuvudtaget, lately, skulle jag vilja säga. Så här panikhungrig har jag inte varit på många år! Och mest är jag pasta med musselsås-sugen. Av någon outgrundlig anledning.

Idag (läs: igår) var verkligen en riktig turdag för min del. Egentligen, alltså. Först fick jag tag på en urgullig stuga. Perfekt. Fick god mat hos mor. Perfekt. Vann en hundring på en Jack Vegas-apparat i Borlänge. Efter att ha satsat nio kronor. Många bäckar små... Perfekt! Inte lika perfekt var det att drömma om Ugly Betty och blöjor efter att jag lade mig att sova på morgonkvisten. Riktigt scary, måste jag säga, och säkert något freudianskt. *smajlar*

Hela veckan har faktiskt varit toppen så här långt. I måndags fick jag ett ryck och dinerade med min Gode Vän i ett helt annat landskap än Dalarna. Utöver utomordentligt trevligt sällskap över en bit mat var jag tvungen att skiljas från ett stycke baby jag haft i min ägo sedan ett år tillbaka. Tack för lånet och jag sörjer. ;)

Nu... Ja... Nu är klockan alldeles straxt halv tre och jag kanske skulle... Ja... Läsa en bok, kanske. Sova går verkligen inte; jag har försökt, men tankarna är någon helt annanstans. Och för första gången på MÅNADER är de inte direkt rumsrena, om man får skriva så i en offentlig blogg. *skrattar* Det finns bara en sådan himla massa skit att skyffla ut innan jag är klar med mig själv och ibland tror jag att jag skulle behöva hjälp till det. Nu vet jag dock vilka skraplotter som inte ens är värda chansningen eftersom vinsten snarare blir ett minus på kontot än ett plus. Läropengar, säger mormor och ibland är hon vis. Nå, livet går upp och ner. Det är väl det som kallas att leva, eller iaf vara en del av den leken.

Jag är hur som så jävla nöjd just nu. Verkligen riktigt jävla nöjd.

Och nu är bostadsproblemet löst. Jag fick den söta lilla stugan och ska således bara skriva kontrakt innan allt är klart. Lovely, måste jag säga, att få hyra något eget istället för att hyra i andra hand. Ska jag någonsin göra det igen ska det inte vara av en 18-årig tös med identitetsproblem och beslutsångest. Det ska uppriktigt sagt bli SÅ skönt att flytta härifrån! Imorgon eller fredag sätter operation Telia-tråckel igång. Nu jävlar. Och sedan är det bara att kånka ut kartongerna. För elfte gången på tio år.

Var och kikade på ytterligare en lägenhet idag och föll pladask över denna inta alltför moderna etta med sovalkov. En liten stuga var det, med vedspis i köket, helt underbara köksskåp och perfekt utrymme och färg för fröken. Hela huset andades 1960/70-tal i mer eller mindre smakfull form, men to me it was perfect. Verkligen. Den påminde litet om stugan i "Fröken Sverige". Återstår att se om det blir ngt av. Jag håller alla tummar jag har. ;)

Jag försöker lära storhunden att dansa med mig till Fattaru's "Mina hundar". Magnus Carlssons Selma med valpar kan göra det när han sjunger den låten och vickar på höfterna. Jag SKA lyckas med detsamma. Grejen är den att jag sjunger så jävla illa, men det är i alla fall ett intressant projekt. Med kärlek och godis kan det nog gå vägen...

(Och det finns verkligen anledningar till att jag så sällan dricker mig för full och går ut på krogen.)

Nej, det var faktiskt inte bakisångest jag tänkte på den här gången även om det nog bara är en tidsfråga...

Ibland kan man få en känsla av att... jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det... Kanske en känsla av att någon tycker mer om en än vad som lämpligt är. Och att man liksom tar på sig skulden för det. Äh, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara grejen. Litet som  att man får dåligt samvete... Ah, skit samma... Jag var bara tvungen att skriva ned det.

Okej, för att vara helt ärlig har jag drömt om bägge. Först och främst mitt antivirusprog som jag av någon undermedveten anledning måste vara så jävla nöjd med att jag drömmer om det. Vidare cola light, men det är inte en konstig dagen efter-dröm. Så drömde jag att min bror blev biten av en varulv, i benet, och jag och min mor bråkade om vem som skulle plåstra om honom med salvor och skit. Mamma propsade på att jag skulle ha latexhandskar medan jag inte ville ha hanskar alls när jag fixade hans sår... Wicked dreams...

Började gårdagen på Flamingo där vi blev insläppta all for free. "Ååh, gamla bekanta!" utropade de och släppte in oss. Schysst. Shottade litet med lillebror och sedan gick jag och damerna vidare till Bolanche där kvällen fortsatte i samma billighetsstuk. Med vansinnigt dålig musik. Och så hem för att upptäcka att mina glasögon gått sönder igår förmiddag. Helt utan alkoholens iblandning. Misär. Mao måste jag punga ut mer än mycket pengar för nya glas eller hoppas på hemförsäkringen. Amen.

Nu ska jag bara tycka synd om mig och undra varför ingen förstår mitt lidande och därför kommer hit med en stor flaska cola åt mig? Jag är nog inte direkt körbar egentligen...

Mmm, faktiskt. För första gången sedan någon gång mellan april och juni ska jag gå på krogen. På riktigt och trots feber. Och jag håller alla tummar för att det ska bli skoj. Tjipp tjipp! ;)

...är vad den här mannen håller sig med. Och barnen har han inte enbart med frun sin... Det är sådant här jag bara gapar över, småroad och på samma gång med viss skräck. Jag menar, karln skriver " '...' Jag har lurat i henne att jag är en högt uppsatt man inom brandlarms-branschen och måste resa mycket i mitt jobb. Egentligen är jag arbetslös och tillbringar massor med tid med mina älskarinnor." Hmm, okeej... Det är då lustigt hur litet folk egentligen vet om sin partner. Ah, folk får göra bäst fan de vill, helt enkelt. Jag fnittrar mest åt dem, men undrar samtidigt varför polymänniskor, typ de i den här artikeln eller de jag såg på Outsiders för jättelänge sedan måste se ut på ett visst sätt. Litet "nu virar vi sjalen några varv runt huvudet, den är så vacker, titta alla blommor... och så ska vi dricka örtté, handla kläder på UFF och älska varandra och världen..." Fördomar? Jag? Var kan någon få något sådant från... *hrrm*

I vanliga fall brukar sådana där "avgörande scener" få mig att hulka hysteriskt i soffan, sådär så chipssmulorna flyger ur munnen, men idag var det ett platt "jaha". Det säger en hel del om årets nivå. 

Kvällens påpekanden: Erik var lysande. Älskar verkligen när han klämmer i från tårna. Wow. Markus goes Coldplay var ruggigt. Och falskt. Och pipande. Must I go on? Agnes, snälla värld, vad sjutton hade de spökat ut henne i? Och häftigt, flicka lilla, du har skrivit en låt. Jag ska imponera i år och skriva julrim på varje jävla julklapp jag köpt. Det är precis lika ballt. Sebbe, vidare, sedan när blev han Peter Jöbacks look-alike? Nog för att det såg så bra ut det bara kunde bli, men nja. Det var FÖR mkt Jöback. Även om både Sebbe och Jöback gör schysst musik, tror jag. Och Darin, vad sjutton hade han för kedja mellan benen?! Har han drabbats av akut hängpung och måste hålla den på plats?!

Nåja, bättre lycka nästa år. "Idol 2006" hade ett riktigt dåligt startfält med få undantag. Faktiskt.

Nu ska jag dricka upp min cider och imorgon är det lägenhetstitt. Spännande och det kan gå precis hur det vill.

Jag vaknade med ett sjujävla driv i kroppen idag. Det är i sanning dags att ta tag i den städning jag försökt se förbi i snart två veckor, och då blir också mitt mission att införskaffa en hyacint. På söndag är det första advent och av någon lustig anledning hjälper Rosie Thomas mig att känna julstämning. Kanske inte sådär amerikanskt överpyntat och puttinuttigt men tillräckligt svenskt för att vara jag. Måste hämta adventsljusstakarna hos mamma också, får ta det i samma veva som jag dumpar av en kartong böcker och därmed är ett steg närmare utflyttning. Och jag känner mig SÅ manad. Eller not.

Nu är det dock kaffedags. Idag blev det visst sovmorgon.

...så får jag inte sova. Och det var riktigt, jävla länge sedan jag blev magsjukenojig, så det var väl på tiden. I synnerhet med tanke på att det är magsjuka på gång på jobbet. (Nu vill jag ha litet cred för att jag faktiskt GÅR till jobbet! Det, du Fredrik, det hade du aldrig trott!!) Har hur som stjälpt i mig en kopp té och insett det jag egentligen redan insett: nej, jag är inte magsjuk idag heller. Punkt och slut och snart får jag gå och lägga mig fastän klockan inte är 03. Det tar sig, God damn it!

I övrigt intet nytt. Lägenhets- eller husjakten fortsätter och jag följer den med spänning. Är inte direkt en sådan som tror på "ödet", men tror ändå att det finns en mening i att de tips jag hittills fått inte lett någonstans alls. Lördag, kanske. Har fått nys om en lägenhet som definitivt skulle kunna vara något, läget till trots, och det skulle funka ekonomiskt. Vet dock att det finns andra intressenter, men ingenting är som bekant omöjligt. Nästan 70 kvadrat till skulle inte sitta helt fel. Då skulle mina böcker få plats och jag skulle kunna läppja på ett glas rött framför den öppna spisen. Hyser hur som inga förväntningar utan romantiserar nog mest nu.

Måste också få till en tripp till sommarstugan med doggsen, vilket är svårt med tanke på hur mycket jobb jag redan nu har pålagt i december. För att inte tala om en del panikplugg som måste göras innan terminen avslutas. Med litet tur kanske jag skulle kunna åka en sväng nu i veckan...

Jaja. Natt nu.