Wet is not for me...
Och därför har det varit ökentorka på bloggen i helgen. Ingenting att förtälja och inte ens något att bli förbannad på. Jo, ett jättelöjligt bråk med min Gode Vän om Evelina Sewerin, deltagare i årets "Idol". Dock kan jag inte redogöra för det bråket eftersom det skulle kräva en argumentation från min sida som varken är smickrande eller rumsren och mig veterligen får man inte förtala folk, kränka dem eller liknande. Tyvärr. Men jag tror att jag och den Gode Vännen är osams: Han slängde på luren i örat på mig, och då drar jag den enkla slutsatsen att vi är ovänner. *skakar trött på huvudet*
Igår var en huvudvärksdag som tillbringades på soffan och nu ska jag återgå till den, för att sedan sova. Jag har inte läst en rad kurslitteratur som jag borde men just nu ger jag fullständigt fan i det och tar igen det till föreläsningen istället. Godnatt, damn it.
Igår var en huvudvärksdag som tillbringades på soffan och nu ska jag återgå till den, för att sedan sova. Jag har inte läst en rad kurslitteratur som jag borde men just nu ger jag fullständigt fan i det och tar igen det till föreläsningen istället. Godnatt, damn it.
The weirdest dream...
Jag drömde två riktigt märkliga saker i natt, och drömmarna hängde ihop.
Först drömde jag att mamma och Valle hade varit i Riga och hälsat på min lillebror och där stött ihop med min Gode Vän, vilken var gift och hade sin fru med sig. De hade börjat prata med varandra och hur det nu kom sig drog de slutsatsen att jag brukade träffa Honom. Så, mamma kom hem till mig där jag satt framför datorn och bloggade. Hon slog sig ner intill mig och berättade hur fruktansvärt besviken hon var på mig. Medan hon talade surfade jag febrilt för att distrahera mig själv, försöka undgå att lyssna till hennes besvikelse. Plötsligt surfade jag förbi Gaias andra blogg, vilken jag aldrig läst, och tänkte att jag borde lägga webadressen på minnet. (Naturligtvis gjorde jag inte det, det hade varit kul att se om det hade funkat...)
Så bytte jag dator, eftersom jag kände mig tvungen att skapa en ny, hemlig blogg. Mörkret började falla över rummet, vilket mer och mer liknade en tom skolsal. Christian från MKV:n rusade in och skrek att vi skulle fånga Phösar-Calle. Så, vi sprang ut och jagade honom, och han hade bara en tröja och ett par lila boxershorts i siden på sig.
Sedan vaknade jag och klockan var fem på morgonen. Somnade därefter om - efter att ha motstått lusten att blogga om drömmen och drömde följande:
Jag åkte tåg, med min Gode Vän och hans fru. Av någon anledning stod vi i mellangången mellan vagnarna; Hon framför oss och jag bakom med min Gode Vän. Framför oss är det en spegel, vi står således alla tre framför den. Min Gode Vän böjer sig fram och kysser mig, jag är litet motsträvig med tanke på att Hon står framför oss. Han säger dock att det inte spelar någon roll, att hon inte märker det. Så vänder hon sig om, och frågar om det är så att vi kanske har ett förhållande bakom hennes rygg? Vad Han säger minns jag inte, men plötsligt står jag - liksom handfallen - framför Henne och håller i en vit BH. Hon tar BH:n från mig och säger att "Jag är ledsen lilla gumman, men jag måste verkligen göra så här..." Fortfarande är jag tyst, aningens irriterad på min Gode Vän som varit så naiv. Jag går tillbaka till vår kupé och Han följer efter mig, ger mig ett tågkort och säger att han måste köra Henne hem, förklara läget. Helt kyligt accepterar jag läget och säger att "go ahead". Sedan vaknar jag, av att min Gode Vän ringer. Sick fuck, liksom, fru eller ej.
Och nu är klockan snart 01, jag är asfull och ska äta hamburgare för att sedan stupa i säng. Amen, man!
Food ain't love...
I vanlig ordning när jag blir låg så får jag för mig att jag måste äta. Helt onödigt och jag har varit hur karaktärsstark som helst och helt enkelt gett fan i det. Mat är inte kärlek, och det ger inte heller kärlek. Istället snyftade jag en stund för mig själv - sådär onödigt tycka synd om sig själv istället för att bli förbannad - varpå min Gode Vän ringde och jag stortjöt i telefon en stund istället. Oh poor him. Sedan ringde jag mamma som inte hade tid. "Jag ringer tillbaka" sa hon och sedan blev det tyst. Nå, så kan det vara. Det är känsligt, det där med ekonomi och min mor, tror jag.
Magnus fångde mig på MSN sedan och gav mig litet sympatier, varefter jag skrev ett CV, ett personligt brev och mailade iväg det till alla aktuella jobb jag hittade på Platsbanken. Vilket var ett. What the heck, bära eller brista. Med 30.000 för mycket i inkomst känns det som att det inte spelar någon roll längre. Om jag nu skulle råka få jobb. Ser man till den tur jag har haft förväntar jag mig nada.
Hur som är jag på mycket bättre humör, om än jävligt hungrig. Det tar på krafterna att gråta men är ack så skönt när det väl är gjort.
Imorgon ska det tränas och drickas obscena mängder sprit. Typ.
Magnus fångde mig på MSN sedan och gav mig litet sympatier, varefter jag skrev ett CV, ett personligt brev och mailade iväg det till alla aktuella jobb jag hittade på Platsbanken. Vilket var ett. What the heck, bära eller brista. Med 30.000 för mycket i inkomst känns det som att det inte spelar någon roll längre. Om jag nu skulle råka få jobb. Ser man till den tur jag har haft förväntar jag mig nada.
Hur som är jag på mycket bättre humör, om än jävligt hungrig. Det tar på krafterna att gråta men är ack så skönt när det väl är gjort.
Imorgon ska det tränas och drickas obscena mängder sprit. Typ.
Fribelopp och elräkning...
Jag fick en påminnelse på en elräkning idag, en elräkning utställd på en månad då jag inte ens bott i stugan. Att tro att jag skulle komma undan DalaKraft var fåfängt av mig. Jävla icke-liv och nu funderar jag verkligen på hur i helskotta jag ska klara den här månaden ekonomiskt. Så jävla great. *suckar tungt* Tar det aldrig slut? Om det här är att bli vuxen vill jag hoppa av, nu genast. Jag måste verkligen skaffa mig ett jobb, det här håller inte.
Och apropå det där med jobb så såg jag lönespecen idag, och den i kombination med mina två andra jobb jag haft i år har jag överskridit fribeloppet med omkring 30.000. *suckar ännu tyngre* Detta kommer naturligtvis och troligast att slå tillbaka till våren eller nästa höst, efter deklarationen, så varenda slant jag kan hoppas på att tjäna nästa sommar kommer att gå åt till precis samma saker som de 130.000 jag tjänat i år: Fanimej inte till nöjen utan för att överleva.
Och så undrar människor hur det kommer sig att vissa tjejer prostituerar sig?!
Innan jag visste att jag skulle till Piteå och plugga var jag inställd på att stanna i Gagnef, jobba på Gagnefsgården, hemtjänsten i Djura och extra på Bolanche. Jag fick det sommarschema jag önskade, med det syfte att jag under åtminstone EN månad 2007 INTE skulle behöva bekymra mig om pengar. I juli jobbade jag nästan tvåhundra timmar och fick en lön därefter, en lön som gick åt till... Att överleva. Att laga bilen. Att betala dubbla hyror. Att köpa kurslitteratur för TVÅ kurser för TVÅTUSEN kronor. I juni jobbade jag heltid och lade SAMTLIGA pengar på... Räkningar. Hela VÅREN har jag pluggat heltid och snittat 50% på jobbet och... BETALAT RÄKNINGAR samt varit tacksam över att kunna käka hos mamma eftersom jag inte skulle ha haft råd att köpa min egen mat.
I sommar drack jag alkohol två eller tre gånger på "festligare" vis, dvs. två glas vin på en uteservering, en flaska hos H&M och en tredje gång på Bolanche helgen innan jag åkte till Piteå.
Jag har slitit så jävla många timmar, nätter, dagar, och gått från det ena jobbet till det andra till det tredje. Vad tacken blir? Indraget studielån.
Kom inte och säg att jag skulle tänkt på det innan: Man går inte till sin chef mitt i semestern och ber att få slippa resten av sina timmar på grund av att man ska plugga till hösten.
Jag är så inihelvete less på att leva på det här viset. Så fruktansvärt trött på att somna och vakna med den där konstanta ångesten över pengar. Över CSN. Över livet rent jävla allmänt.
Och jag känner hur jag bara blir bittrare och bittrare. Över allt. Pengar, framtid, kärlek. Jag önskar inget hellre än att få vara liten igen, ha en mamma som säger att det fixar sig och sedan inte behöva bry mig mer. Alls.
Jag är så sjukt färdig och så ska jag försöka fokusera på annat. Herrejösses.
Och apropå det där med jobb så såg jag lönespecen idag, och den i kombination med mina två andra jobb jag haft i år har jag överskridit fribeloppet med omkring 30.000. *suckar ännu tyngre* Detta kommer naturligtvis och troligast att slå tillbaka till våren eller nästa höst, efter deklarationen, så varenda slant jag kan hoppas på att tjäna nästa sommar kommer att gå åt till precis samma saker som de 130.000 jag tjänat i år: Fanimej inte till nöjen utan för att överleva.
Och så undrar människor hur det kommer sig att vissa tjejer prostituerar sig?!
Innan jag visste att jag skulle till Piteå och plugga var jag inställd på att stanna i Gagnef, jobba på Gagnefsgården, hemtjänsten i Djura och extra på Bolanche. Jag fick det sommarschema jag önskade, med det syfte att jag under åtminstone EN månad 2007 INTE skulle behöva bekymra mig om pengar. I juli jobbade jag nästan tvåhundra timmar och fick en lön därefter, en lön som gick åt till... Att överleva. Att laga bilen. Att betala dubbla hyror. Att köpa kurslitteratur för TVÅ kurser för TVÅTUSEN kronor. I juni jobbade jag heltid och lade SAMTLIGA pengar på... Räkningar. Hela VÅREN har jag pluggat heltid och snittat 50% på jobbet och... BETALAT RÄKNINGAR samt varit tacksam över att kunna käka hos mamma eftersom jag inte skulle ha haft råd att köpa min egen mat.
I sommar drack jag alkohol två eller tre gånger på "festligare" vis, dvs. två glas vin på en uteservering, en flaska hos H&M och en tredje gång på Bolanche helgen innan jag åkte till Piteå.
Jag har slitit så jävla många timmar, nätter, dagar, och gått från det ena jobbet till det andra till det tredje. Vad tacken blir? Indraget studielån.
Kom inte och säg att jag skulle tänkt på det innan: Man går inte till sin chef mitt i semestern och ber att få slippa resten av sina timmar på grund av att man ska plugga till hösten.
Jag är så inihelvete less på att leva på det här viset. Så fruktansvärt trött på att somna och vakna med den där konstanta ångesten över pengar. Över CSN. Över livet rent jävla allmänt.
Och jag känner hur jag bara blir bittrare och bittrare. Över allt. Pengar, framtid, kärlek. Jag önskar inget hellre än att få vara liten igen, ha en mamma som säger att det fixar sig och sedan inte behöva bry mig mer. Alls.
Jag är så sjukt färdig och så ska jag försöka fokusera på annat. Herrejösses.
När insikten träffar mig...
Så kommer jag på att man trots att man pluggar på högskolan måste genomgå den där vidriga skolfotograferingen. Idag. Om trettio minuter. Jag kanske borde åtminstone försöka sminka mig.
Grejen är bara den, att jag har huvudvärk. Som fan-huvudvärk, till och med.
Träningen igår var makalös: Först spinning och det finns inget jag verkligen hatar mer. Kommer aldrig att lära mig gilla det där, men jag vet att det bränner kalorier, så en gång i veckan kan jag stå ut. Faktiskt. Sedan pump och jag lyckades höja på både triceps och bröst och har därför behaglig träningsvärk i... Benen. *garvar*
Jaja, jag borde sminka mig, så var det.
Grejen är bara den, att jag har huvudvärk. Som fan-huvudvärk, till och med.
Träningen igår var makalös: Först spinning och det finns inget jag verkligen hatar mer. Kommer aldrig att lära mig gilla det där, men jag vet att det bränner kalorier, så en gång i veckan kan jag stå ut. Faktiskt. Sedan pump och jag lyckades höja på både triceps och bröst och har därför behaglig träningsvärk i... Benen. *garvar*
Jaja, jag borde sminka mig, så var det.
Här slutar Internet...
Jag vet var Internet slutar. Det slutar här. Vad som är fint med det, är att man till och med får veta vad man kan göra istället för att hänga på nätet. Perfekt. Jag ska anamma något av det, i synnerhet den sista punkten, någon gång.
Och i likhet med Fröken Gos är jag också avig. Avig som fan, till och med. Det är bara att rida ut det, jag har gjort det förut. Tills vidare ska jag hålla mig på avstånd från min slagpåse, har jag lärt mig, så det gör jag. Istället ska jag diska. Jag har storgrinat över att jag inte kunde öppna locket på en burk. Psykakuten nästa, någon?
Jag ska träna sedan. Efter det vore det nog nyttigt med en promenad i kvällsmörkret. Riktigt jävla nyttigt, till och med.
Och i likhet med Fröken Gos är jag också avig. Avig som fan, till och med. Det är bara att rida ut det, jag har gjort det förut. Tills vidare ska jag hålla mig på avstånd från min slagpåse, har jag lärt mig, så det gör jag. Istället ska jag diska. Jag har storgrinat över att jag inte kunde öppna locket på en burk. Psykakuten nästa, någon?
Jag ska träna sedan. Efter det vore det nog nyttigt med en promenad i kvällsmörkret. Riktigt jävla nyttigt, till och med.
Den meningslösa dagen...
Hur länge sedan var det inte det kändes liksom helt meningslöst att stiga upp ur sängen? Idag var - är - en sådan dag. Jag vaknade först 12.30 efter att ha somnat om till regnet imorse, och det i sig var riktigt dumt, bara det. Klockan är snart 15 nu, och jag har inte funnit på en bra anledning till att varken duscha eller klä på mig. Faktum är att jag måste finna något som aktiverar mig, finna en mening med att stiga upp om morgonarna. Jag kan inte begripa hur människor lyckas aktivera sig! I must in deed be one of the most boring fuckers...
Men jag finner ju inget att roa mig med, finner ingen direkt mening med att... Jag vet inte. Borde plugga mer, läsa mer, skriva mer, men åter: Det finns ingen passion, none what so ever och jag fundrar som så många gånger förr över det faktum att jag flyttat flyttat flyttat hela tiden ligger mig till last. Och givetvis gör det det, det har uppstått en slags resignation som gör att jag inte orkar engagera mig i att lära känna människor på så vis som jag borde. Hemskt, verkligen, och jag bäddar verkligen för ensamhet genom att göra så.
Så jag frågar mig, hur gör man? Vad vill jag göra? Fasen, det finns ingen mening ens med att gräva ner mig i grubblerier. Jag borde istället ta en dusch, klä på mig och ta en promenad. Det är hur vackert väder som helst därute och jag har inte andats riktigt frisk luft på evigheter.
Om inte annat behöver jag något att se fram mot. I nuläget känns det tämligen jättelångt till dess jag ska hem över jul. Med det inte sagt att det egentligen är särskilt mycket bättre hemma. Jag orkar inte engagera mig mer där, direkt. Hur var det nu med det där att komma hem? Har jag någonsin gjort det, kommer jag någonsin att göra det? Jesus, så förvirrad och rotlös jag känner mig...
Men jag finner ju inget att roa mig med, finner ingen direkt mening med att... Jag vet inte. Borde plugga mer, läsa mer, skriva mer, men åter: Det finns ingen passion, none what so ever och jag fundrar som så många gånger förr över det faktum att jag flyttat flyttat flyttat hela tiden ligger mig till last. Och givetvis gör det det, det har uppstått en slags resignation som gör att jag inte orkar engagera mig i att lära känna människor på så vis som jag borde. Hemskt, verkligen, och jag bäddar verkligen för ensamhet genom att göra så.
Så jag frågar mig, hur gör man? Vad vill jag göra? Fasen, det finns ingen mening ens med att gräva ner mig i grubblerier. Jag borde istället ta en dusch, klä på mig och ta en promenad. Det är hur vackert väder som helst därute och jag har inte andats riktigt frisk luft på evigheter.
Om inte annat behöver jag något att se fram mot. I nuläget känns det tämligen jättelångt till dess jag ska hem över jul. Med det inte sagt att det egentligen är särskilt mycket bättre hemma. Jag orkar inte engagera mig mer där, direkt. Hur var det nu med det där att komma hem? Har jag någonsin gjort det, kommer jag någonsin att göra det? Jesus, så förvirrad och rotlös jag känner mig...
Rätt efternamn...
Jag är så glad att jag inte är gift med min Gode Vän, insåg jag precis. Grejen är att jag sneakar på hans Plus-prenumeration på Aftonbladet och varje gång stavar jag efternamnet fel. Om det är ett krångligt efternamn? Hah, inte ett dugg; mitt är krångligare. Lik förbannat stavar jag fel, fel, fel och får gå tillbaka, titta, tänka och stava det rätt. Mitt efternamn rocks, kanske för att jag har haft det i drygt nitton år och vant mig. Så, det är en positiv sak: Jag kommer aldrig behöva fylla i några blanketter med hans efternamn som mitt! *blinkar flinande*
I övrigt en helt meningslös kväll vilken började med att jag somnade på soffan kring 17.30 och vaknade 19.40 av att en lampa exploderade och någon propp gick. Därefter en sväng till Coop för att köpa en ny glödlampa och kom hem med två påsar kycklingklubbor och en kartong kaffeglass jag letat efter sedan i somras. Helt onödigt men jag har inte ens smakat på glassen än... Imorgon är det promenix med Sanna innan frukost. Super: Det har verkligen blivit snålt med promenader. Så, imorgon promenad, sedan spinning, pump och core.
Dessutom förmodar jag att jag har plumpat till det - igen - och måste tjafsa för att reda ut det. *suckar tungt* Nå, efter regn kommer solsken, men jag avskyr verkligen att inte kunna fixa saker på studs utan behöva vänta på morgondagen. En vanesak, förmodar jag, och vid det här laget borde jag vara van. Bitter? Inte egentligen, men jag är en riktig bitterfitta ändå. Verkligen.
I övrigt en helt meningslös kväll vilken började med att jag somnade på soffan kring 17.30 och vaknade 19.40 av att en lampa exploderade och någon propp gick. Därefter en sväng till Coop för att köpa en ny glödlampa och kom hem med två påsar kycklingklubbor och en kartong kaffeglass jag letat efter sedan i somras. Helt onödigt men jag har inte ens smakat på glassen än... Imorgon är det promenix med Sanna innan frukost. Super: Det har verkligen blivit snålt med promenader. Så, imorgon promenad, sedan spinning, pump och core.
Dessutom förmodar jag att jag har plumpat till det - igen - och måste tjafsa för att reda ut det. *suckar tungt* Nå, efter regn kommer solsken, men jag avskyr verkligen att inte kunna fixa saker på studs utan behöva vänta på morgondagen. En vanesak, förmodar jag, och vid det här laget borde jag vara van. Bitter? Inte egentligen, men jag är en riktig bitterfitta ändå. Verkligen.
Ett silverfat, tack!
Jag vet inte var folk hittar de där silverfaten på vilka de konstant erbjuds livets godsaker på. Kanske är det ett tillbehör till den där silverskeden vissa snorungar föds med i käften och sedan aldrig kommer sig för att spotta ut? Jag har förvisso en silversked någonstans och jag fick den av mormor när jag föddes, men damn heller, att jag haft den i munnen särskilt många gånger. Och ätit på silverfat har jag inte heller gjort, knappt ens sneglat på ett hos grannen. Nu skulle jag dock behöva litet silver i livet, helst en hel servis gjord av silver; ett nätt litet fat att lägga den ryska kaviaren på, och en liten, liten silversked att ösa upp den med. På typ en bit Leksandsbröd. *fnyser*
Paniken är nära: Jag har inte jobbat en ynka timme i september och således blir jag fattig som fan i oktober/november. Jag hyser inga illusioner om att jag ska HINNA jobba något alls i september heller, och därför är paniken än större. Faktum är att jag är nära att ge CSN fingret, skrika "Fuck fribeloppet!" på något lämpligt torg och göra revolution. *harklar mig* Så kommer man till det där med silverservisen: Det finns inte en själ som lämpar över fyrtio eller åttio timmar extrajobb på ett silverfat och skickar det hem till mig med en ursnygg deliveryboy. Inte ens en ful deliveryboy med tjugo timmar extraknäck åt fröken har dykt upp. Well, det löser sig, either way, eftersom jag sällan varit försigkommen på något sätt. Men jag har arbetsabstinens och skulle kunna mörda för tamejfan bara tre dagar helgjobb. Någon?
Istället åker jag till Clas Ohlsson och köper fler DVD-skivor att bränna "Vänner" på. Och kanske, kanske till Willys också, om jag orkar.
Paniken är nära: Jag har inte jobbat en ynka timme i september och således blir jag fattig som fan i oktober/november. Jag hyser inga illusioner om att jag ska HINNA jobba något alls i september heller, och därför är paniken än större. Faktum är att jag är nära att ge CSN fingret, skrika "Fuck fribeloppet!" på något lämpligt torg och göra revolution. *harklar mig* Så kommer man till det där med silverservisen: Det finns inte en själ som lämpar över fyrtio eller åttio timmar extrajobb på ett silverfat och skickar det hem till mig med en ursnygg deliveryboy. Inte ens en ful deliveryboy med tjugo timmar extraknäck åt fröken har dykt upp. Well, det löser sig, either way, eftersom jag sällan varit försigkommen på något sätt. Men jag har arbetsabstinens och skulle kunna mörda för tamejfan bara tre dagar helgjobb. Någon?
Istället åker jag till Clas Ohlsson och köper fler DVD-skivor att bränna "Vänner" på. Och kanske, kanske till Willys också, om jag orkar.
"Jag höjde på rygg"...
...säger Han och jag själv höll på att DÖ av utmattning under ryggdelen på pumpen. Jesus Kristus, alltså. Här är det då rakt inte tal om att höja något, snarare sänka. Däremot höjas, höjas, höjas på bröst, triceps och biceps. Piece of cake idag, verkligen. Axlar börjar också bli höjbara och nya magdelen var bara dryg i slutet eftersom mina vikter inte ville glida med. I övrigt var det ett uruselt pass för min del. Verkligen. På onsdag blir det nya tag.
Imorgon har jag inget alls planerat, vilket måste innebära läsning av journalistiklitteratur, renskrivning av ett protokoll från MKV-introt och förslagsvis artikelspånande. För att inte tala om storhandlande eftersom CSN kommer med sitt generösa tillskott i kassan den tjugofemte.
Dagens diskussion i skolan urartade givetvis, men jag tycker hur som att det är intressant med genusforskning och könsroller, även om det ibland kan gå överstyr. Nå, så kan allt annat också. Särskilt fascinerad är jag över det där med genus och sexualitet, om någon nu blev förvånad över det... Intressant, intressant, och historiskt sett är allt som rör genusforskning hur intressant och viktigt som helst. (Ja, nu har jag sagt det flera gånger i samma mening, men jag orkar inte ändra...)
Yoghurt nu, tror jag, och jag ska slänga mig i soffan, äntligen. Är fortfarande litet kärlekskrank och saknig, men det ger sig, oh trust me. Det ger sig alltid och så börjar vi kika i kalendern efter nästa gång. Även om det nu är en ganska redig bit mellan... *rycker på axlarna* Nå, man kan inte få allt här i världen, det vet jag om. Ah, yoghurt nu.
Imorgon har jag inget alls planerat, vilket måste innebära läsning av journalistiklitteratur, renskrivning av ett protokoll från MKV-introt och förslagsvis artikelspånande. För att inte tala om storhandlande eftersom CSN kommer med sitt generösa tillskott i kassan den tjugofemte.
Dagens diskussion i skolan urartade givetvis, men jag tycker hur som att det är intressant med genusforskning och könsroller, även om det ibland kan gå överstyr. Nå, så kan allt annat också. Särskilt fascinerad är jag över det där med genus och sexualitet, om någon nu blev förvånad över det... Intressant, intressant, och historiskt sett är allt som rör genusforskning hur intressant och viktigt som helst. (Ja, nu har jag sagt det flera gånger i samma mening, men jag orkar inte ändra...)
Yoghurt nu, tror jag, och jag ska slänga mig i soffan, äntligen. Är fortfarande litet kärlekskrank och saknig, men det ger sig, oh trust me. Det ger sig alltid och så börjar vi kika i kalendern efter nästa gång. Även om det nu är en ganska redig bit mellan... *rycker på axlarna* Nå, man kan inte få allt här i världen, det vet jag om. Ah, yoghurt nu.
Köttfärsröran som fick igång mig...
Jag var supersugen på köttfärssås och spaghetti idag, så efter skolan åkte jag (nästan) raka vägen hem för att firra köttfärssås. And man, blev det gott! Paprika, lök, vitlök, morötter, tomater och - fetaost! Hur jävla smarrigt som helst och jag har matlåda för flera dagar. Perfekt.
Är i övrigt stört trött och ska svida om för ett pass pump nu, tänkte jag. *gäspar stort* Egentligen skulle jag helst lägga mig på soffan och inte resa mig därifrån, men jag vet att träning ger energi. Dessutom är det nytt program nu, tror jag, och det kan jag ju inte missa. Fundrar på att öka på ben men vet inte riktigt. Jag ligger litet sådär på gränsen tror jag, och min Gode Vän berättade att det var mycket puls på benen den här omgången. Nå, jag testkör ikväll och ser om jag kan dra upp det hela på onsdag.
Off we go, people. Jag kan, jag vill, jag orkar.
(Men inte fan orkar jag städa...)
Är i övrigt stört trött och ska svida om för ett pass pump nu, tänkte jag. *gäspar stort* Egentligen skulle jag helst lägga mig på soffan och inte resa mig därifrån, men jag vet att träning ger energi. Dessutom är det nytt program nu, tror jag, och det kan jag ju inte missa. Fundrar på att öka på ben men vet inte riktigt. Jag ligger litet sådär på gränsen tror jag, och min Gode Vän berättade att det var mycket puls på benen den här omgången. Nå, jag testkör ikväll och ser om jag kan dra upp det hela på onsdag.
Off we go, people. Jag kan, jag vill, jag orkar.
(Men inte fan orkar jag städa...)
En bitterljuv smak av bortamatch...
Den här helgen har gett mig så otroligt mycket. Jag är på långt mycket bättre humör än innan jag åkte och allmänt nyförälskad, ni vet, sådär så att det liksom bubblar i en av något odefinierbart men ändå så otroligt påtagligt. Kanske är det nu, då helgen sjunkit in på riktigt, som jag verkligen kan unna mig det där stora leendet?
Så ja, jag har haft det bra. Helt underbart perfekt bra, till och med. Så pass tvärschysst att jag när planet hem lyfte tänkte att om jag skulle dö då så vore det ändå i något slags lyckorus. Om man bortser från att det hade varit trevligt att träffa mamma och så först, då...
Jag var litet halvkinkig över det där med flera timmar väntan på Arlanda innan planet hem skulle gå, men tiden formligen flög fram och jag förstod att även jag älskar flygplatser och det tempo där som gör att tiden liksom står stilla.
Och jag har älskat varje minut av helgen. Älskat Stockholmsnatten trots regn och blåst, älskat kontrasterna mellan min vardag och min helg, älskat kontrasterna mellan det där flotta och det där sjaskiga som ytterst få kan föreställa sig. Gillat det där med rödvin och laid back och ingen stress och bara kärlek över allt annat. Jag har älskat den människa jag kan bli när jag träffar min Gode Vän, och jag har älskat pratet, tystnaden och älskat att helt sonika få somna och vakna med Honom och tuppluren på hotellrummet framför TV:n. Kärlekskrank? *skrattar* Inte nödvändigast. Bara så otroligt nöjd och - hur fånigt det än kan låta - tacksam.
Så har jag läst på Arlanda idag. "Min mosters migrän" och tanken som slog mig var det där med att betrakta eller betraktas, som Holst skriver om. Att vi kvinnor är objekten som ska betraktas och männen subjekten, betraktarna. Därefter rannsakade jag mig själv: Vill jag bli betraktad eller vill jag betrakta? Självklart spelar situationer och personer roll, men vad gäller att bli betrakad som kvinna och ödmjukt sänka blicken i stum tacksamhet över männens beundran, är det något jag spelar på som ett sätt att befästa min kvinnlighet? Är det något jag faktiskt gör?
Må så vara att det är trevligt att bli uppskattad för ett vackert yttre, en fin rumpa eller schysst hållning. Jag tackar och tar emot, självklart, men jag tror nog att dyliga attribut är bihang som ingen människa vill vara känd för. Långt hellre ser jag att någon - och ja, tyvärr säkert en man - kan känna stolthet över mig som person. Att jag är intelligent. Intressant. Rolig. Och - jag erkänner - vacker.
Dock vill jag inte bli betraktad på det viset generellt sett av män. Eller jo, det är väl trevligt och ett plus, men jag tror att man som kvinna väljer män vilkas uppskattning blir viktigare än andras. Kanske pappans, morbroderns, pojkvännens eller makens. För min del har det nog alltid varit så, men å andra sidan har jag en knepig syn på män och attraheras av vad som anses vara fel slags män. Freud skulle med största sannolikhet jubla vid tanken på att få analysera det hela...
Och från en sak till en annan och tillbaka till min Stockholmshelg så blev det ett mer eller mindre smärtsamt avsked som verkligen satte sina tydliga spår. Nå, jag antar att det handlar om att plocka fram masochisten i sig och stå ut med den smärtan ett par, tre dagar. Om inte annat var det trevligt så länge det varade. Och jag är så nöjd, så nöjd. Jävlar i mig, Han är så grym och precis tamejfan som Telia men med så enormt mycket kärlek.
Till slut kan jag inte låta bli att le.
"Du säger "Det har varit rätt så tomt här,
Det är verkligen skönt att se dig"
Du säger "Jag kan bära väskan, ge den till mig"
Och du betalar taxin och jag kan bara hänga med
Och jag tittar ut i mörkret och drar nåt skämt
Om hur det är"
Lasse W - "Du hade tid"
U.S.A - land of freaks part II...
För ett tag sedan skrev jag om knäppa amerikaner men det här tar nog priset: En amerikansk senator har stämt... Gud. Och fått svar. Read about this freaky shit HERE.
Nu ska jag till Stockholm. Bajj bajj.
Nu ska jag till Stockholm. Bajj bajj.
Tomorrow: El Stockholmo...
*pustar ut*
Jag ska glo på "Vänner", börja fundra över vad som ska med i väskan och kanske ta fram den från under sängen. Förslagsvis börja packa litet och sedan ska jag ägna natten åt att ställa om huvudet från Piteåliv till det där jag inte riktigt kan sätta ord på. Med det inte sagt att det är något dåligt. Just nu blir det en välkommen avkoppling, hoppas jag.
Idag fyllde för övrigt Syster Yster arton. Passade på att gratta när mamma ändå ringde för att gratta mig på namnsdagen. Sedan var det färdigt med samtalet eftersom de skulle äta tårta och därför inte hade tid längre. Det måste antingen vara kanonhett i Dalarna eller svinkallt: Är det kanonhett smälter tårtan säkert och är det för kallt fryser den. Därför hade de nog så bråttom att äta den att de inte hade tid med mig längre. Men det är bra att det är tomt hemma sedan bror min flyttade. Nå, jag fyller tomrummet någon gång per veckan när jag ringer i alla fall. Såvida det inte ska lagas mat/äta tårta/gå ut med hunden/klippa tånaglarna. Typ.
(Jaa, jag vet, jag är långsint och bitter men min mor är en mästarinna på plumpa kommentarer... Att säga att man inte har tid med sina ungar är inte okej och jag måste bara fråga: Sedan NÄR har vi börjat fira födelsedagar på allvar?!)
Jag minns min artonårsdag. Straxt innan 03 fick jag magsjuka (*peppar peppar*) och någon gång på förmiddagen när jag lyckats masa mig upp fick jag en klocka. Jag tackade och gick in på toaletten för att spy för typ tjugonde gången. (*peppar peppar*) På kvällen var det fest som jag blev ivägdragen på. Jag drack ett halvt glas mousserande vin och somnade på värdinnans säng.
Faktum är att jag kräkts på nästan varje födelsedag jag haft. (*peppar peppar*)
Hur vi firar andra högtider? *funderar* Jul är en klassiker.
Dagen innan julafton kommer mamma på att det måste julstädas. Med litet tur har någon fixat en gran innan dess. Vi har julgran nuförtiden. När min syster var liten hävdade mamma att hon var allergisk mot julgranar och att vi därför inte kunde ha någon riktig inne. Istället rotade någon fram en plastgran utan fot som vi band upp mot en träspaljé i vardagsrummet. Någon gång när jag nyss kommit in i puberteten sade jag att vi fanimej skulle kasta ut plastgranen och ta in en riktig om så bara för någon timme, skit i syrran, liksom. Jag var trött på den hängande plastgranen. Den riktiga granen stod för övrigt kvar hur länge som helst och som sagt fyllde Syster arton idag.
När julafton till sist kommit åker jag förhoppningsvis till jobbet och drar in storhelgsob, tack så mycket. Under tiden panikar mamma igen: Det ska städas och låsas dörrar eftersom mormor kommer och vill städa. Sedan är det hisp hisp hisp och har jag tur har jag en delad tur på jobbet, kan komma hem kring 11 och käka lunch kring tolv. Eftersom det är jul brukar vi sitta litet längre samlade vid matbordet, omkring en kvart, tjugo minuter. Ibland tjugofem. Sedan går jag - om jag har en delad tur - och lägger mig, vaknar kring 15 igen och åker tillbaka till jobbet. När jag kommer hem efter 21 har mormor åkt hem och alla har öppnat sina julklappar utom jag. Jag öppnar dem, går hem till Oona, typ, och med litet tur får jag sprit. (Iofs har vi nog aldrig druckit på jul, jag och Oona, men det kan vara värt att göra i år, kanske?)
Midsommar så? Precis likadan undantaget julgran och julklappar. Påsk likaså, förutom att mina tre syskon får påskägg av mormor medan jag får en hundring. Jag älskar min mormor.
Och så frågar jag mig själv hur jag har kunnat bli som jag är? *skakar trött på huvudet efter att ha läst vad jag skrivit*
Nu skiter jag i att packa. Då går jag hellre upp en halvtimme tidigare imorgon och fixar skiten. Ingen stress här, inte.
Jag ska glo på "Vänner", börja fundra över vad som ska med i väskan och kanske ta fram den från under sängen. Förslagsvis börja packa litet och sedan ska jag ägna natten åt att ställa om huvudet från Piteåliv till det där jag inte riktigt kan sätta ord på. Med det inte sagt att det är något dåligt. Just nu blir det en välkommen avkoppling, hoppas jag.
Idag fyllde för övrigt Syster Yster arton. Passade på att gratta när mamma ändå ringde för att gratta mig på namnsdagen. Sedan var det färdigt med samtalet eftersom de skulle äta tårta och därför inte hade tid längre. Det måste antingen vara kanonhett i Dalarna eller svinkallt: Är det kanonhett smälter tårtan säkert och är det för kallt fryser den. Därför hade de nog så bråttom att äta den att de inte hade tid med mig längre. Men det är bra att det är tomt hemma sedan bror min flyttade. Nå, jag fyller tomrummet någon gång per veckan när jag ringer i alla fall. Såvida det inte ska lagas mat/äta tårta/gå ut med hunden/klippa tånaglarna. Typ.
(Jaa, jag vet, jag är långsint och bitter men min mor är en mästarinna på plumpa kommentarer... Att säga att man inte har tid med sina ungar är inte okej och jag måste bara fråga: Sedan NÄR har vi börjat fira födelsedagar på allvar?!)
Jag minns min artonårsdag. Straxt innan 03 fick jag magsjuka (*peppar peppar*) och någon gång på förmiddagen när jag lyckats masa mig upp fick jag en klocka. Jag tackade och gick in på toaletten för att spy för typ tjugonde gången. (*peppar peppar*) På kvällen var det fest som jag blev ivägdragen på. Jag drack ett halvt glas mousserande vin och somnade på värdinnans säng.
Faktum är att jag kräkts på nästan varje födelsedag jag haft. (*peppar peppar*)
Hur vi firar andra högtider? *funderar* Jul är en klassiker.
Dagen innan julafton kommer mamma på att det måste julstädas. Med litet tur har någon fixat en gran innan dess. Vi har julgran nuförtiden. När min syster var liten hävdade mamma att hon var allergisk mot julgranar och att vi därför inte kunde ha någon riktig inne. Istället rotade någon fram en plastgran utan fot som vi band upp mot en träspaljé i vardagsrummet. Någon gång när jag nyss kommit in i puberteten sade jag att vi fanimej skulle kasta ut plastgranen och ta in en riktig om så bara för någon timme, skit i syrran, liksom. Jag var trött på den hängande plastgranen. Den riktiga granen stod för övrigt kvar hur länge som helst och som sagt fyllde Syster arton idag.
När julafton till sist kommit åker jag förhoppningsvis till jobbet och drar in storhelgsob, tack så mycket. Under tiden panikar mamma igen: Det ska städas och låsas dörrar eftersom mormor kommer och vill städa. Sedan är det hisp hisp hisp och har jag tur har jag en delad tur på jobbet, kan komma hem kring 11 och käka lunch kring tolv. Eftersom det är jul brukar vi sitta litet längre samlade vid matbordet, omkring en kvart, tjugo minuter. Ibland tjugofem. Sedan går jag - om jag har en delad tur - och lägger mig, vaknar kring 15 igen och åker tillbaka till jobbet. När jag kommer hem efter 21 har mormor åkt hem och alla har öppnat sina julklappar utom jag. Jag öppnar dem, går hem till Oona, typ, och med litet tur får jag sprit. (Iofs har vi nog aldrig druckit på jul, jag och Oona, men det kan vara värt att göra i år, kanske?)
Midsommar så? Precis likadan undantaget julgran och julklappar. Påsk likaså, förutom att mina tre syskon får påskägg av mormor medan jag får en hundring. Jag älskar min mormor.
Och så frågar jag mig själv hur jag har kunnat bli som jag är? *skakar trött på huvudet efter att ha läst vad jag skrivit*
Nu skiter jag i att packa. Då går jag hellre upp en halvtimme tidigare imorgon och fixar skiten. Ingen stress här, inte.
Något att aldrig säga till sina barn...
Jag ska aldrig, aldrig, aldrig säga till mina barn - om jag får några - att jag inte har tid med dem. Faktum är att jag tänker skriva detta på en post it-lapp och sätta på hallspegeln. När den lossnar därifrån tänker jag skriva en ny:
"Jag ska aldrig säga att jag inte har tid med mina barn".
Apropå plumpa uttalanden alltså.
"Jag ska aldrig säga att jag inte har tid med mina barn".
Apropå plumpa uttalanden alltså.
Fröken Blogg och biet...
Är det något jag är livrädd för - förutom magsjuka då - så är det bin, getingar och humlor. För många år sedan läste jag en krönika av Cecilia Hagen, tror jag att det var, i vilken hon ifrågasätter getingens betydelse. Nåväl. Till skillnad från getingen har biet en viktig uppgift, alltså att samla nektar. Getingen å sin sida ska jaga insekter. Grejen med en geting är dock att den lätt får för sig att vi människor är insekter. Man kan således tala om getinghybris och detta är... Illa. Ett bi fyller sin uppgift, och that's it. Såvida man inte provocerar den. Då sticker den, dör och kanske också människan beroende på om denna är allergisk. En humla kollar läget, surrar litet och flyger iväg sedan. En geting, däremot, är så jävla ettrig att hälften hade räckt. Den är högt och lågt och tamejfan överallt den inte ska vara i jakten på oss människor. Insekterna i getingens värld, alltså. Så frågan är huruvida getingen egentligen har något existensberättigande?
Jag har haft balkongdörren öppen hela morgonen och plötsligt hör jag ett surr där jag sitter vid datorn. På min fönsterruta kryper en förvisso loj geting men jag får panik: Vad ska jag ta mig till om den flyger IN i lägenheten?! Jag kan inte rusa till mina okända grannar iförd bara handduk och be dem kika in för att döda den, sådant ser mest patetiskt ut och jag är trots allt tjugofyra år fyllda och har bott hemifrån av och till i tio år. En geting vore en baggis. Eller inte.
Efter att ha samlat mod smyger jag mot fönstret och öppnar det för första gången. Givetvis är mitt fönster av det slaget att man måste kila in fingret efter långsidan och klicka på en spärr för att öppna fönstret helt. Hah! Like that's ever gonna happen med en geting-jätte crawlandes på det! Så, jag står mitt på vardagsrumsgolvet, iförd handduk och viskar "Neråt, neråt, nej, fan din dumme jävel, det där är uppåt, fel fel fel!" Jag törs inte heller röra mig hastigt eller höja rösten av den händelse att getingen skulle känna sig iakktagen eller än värre provocerad och inleda någon slags jakt efter insekten, mig. I ett sådant läge hade sannolikheten varit stor att jag låst in mig på toaletten och suttit där med fingrarna i munnen och inte vågat mig ut på några timmar.
Efter en stund insåg getingen att den inte var välkommen och flög ut genom den öppna balkongdörren. Jag kunde äntligen pusta ut. Dagen är räddad.
Visst är de VIDRIGA?!
Jag har haft balkongdörren öppen hela morgonen och plötsligt hör jag ett surr där jag sitter vid datorn. På min fönsterruta kryper en förvisso loj geting men jag får panik: Vad ska jag ta mig till om den flyger IN i lägenheten?! Jag kan inte rusa till mina okända grannar iförd bara handduk och be dem kika in för att döda den, sådant ser mest patetiskt ut och jag är trots allt tjugofyra år fyllda och har bott hemifrån av och till i tio år. En geting vore en baggis. Eller inte.
Efter att ha samlat mod smyger jag mot fönstret och öppnar det för första gången. Givetvis är mitt fönster av det slaget att man måste kila in fingret efter långsidan och klicka på en spärr för att öppna fönstret helt. Hah! Like that's ever gonna happen med en geting-jätte crawlandes på det! Så, jag står mitt på vardagsrumsgolvet, iförd handduk och viskar "Neråt, neråt, nej, fan din dumme jävel, det där är uppåt, fel fel fel!" Jag törs inte heller röra mig hastigt eller höja rösten av den händelse att getingen skulle känna sig iakktagen eller än värre provocerad och inleda någon slags jakt efter insekten, mig. I ett sådant läge hade sannolikheten varit stor att jag låst in mig på toaletten och suttit där med fingrarna i munnen och inte vågat mig ut på några timmar.
Efter en stund insåg getingen att den inte var välkommen och flög ut genom den öppna balkongdörren. Jag kunde äntligen pusta ut. Dagen är räddad.
Visst är de VIDRIGA?!
Budgetproposition 2008...
Det är nog första gången jag verkligen intresserat mig för det där, och det av en enda anledning: Studielån och fribelopp. Eftersom jag har arbetat häcken av mig i år ligger jag risigt till vad gäller fribeloppet, alltså vad man får tjäna per halvår innan man åker på reducerat studestöd. Mig veterligen har det diskuterats fram och tillbaka om det där med fribeloppet; ska det höjas eller tas bort? SFS ser helst att studiemedlet höjs med 1200 kronor eftersom vi med maximalt studielån ligger under den svenska fattigdomsgränsen. Vidare anser de att en kombination av studier och arbete bidrar till att sänka studieresultaten eftersom så många jobbar extra för att få ekonomin att gå runt. (Vilket jag skulle göra om det inte var för det förbenade fribeloppet som menar att jag inte kan arbeta mer i år... 7200 kronor i månaden är sjukt litet pengar.)
Hur som, varken DN, Aftonbladet, Expressen eller SvD nämner något av det jag var ute efter, så driftig som jag är surfar jag in på regeringens hemsida och tänker att "what the heck, jag kollar väl själv då". Jag vet inte riktigt hur det står till med min generation generellt, men hur många av er har försökt läsa och förstå en budgetproposition? Jag har aldrig gjort det och idag var verkligen inte ett undantag vad gällde det där med att förstå. Nu är ju inte jag den som är den, och jag är minst av allt varken politiker eller ekonom, men så tänker jag att det kanske kan finnas en version för typ dyslektiker eller invandrare? Eller till och med kanske något för synskadade? Icke. Om jag vill läsa och förstå budgetpropositionen för 2008 skulle jag behöva... Hjälp.
Genomgående verkar det hela precis som jag trodde: Ta från de fattiga och ge till de rika. *rycker på axlarna* Jag orkar inte sätta mig in i det här ytterligare. Vad gällde det där med utbildning ska det bli fler platser för läkarstuderande och bättre handledning för studenter med arbetarbakgrund på högskolan.
För er som är intresserade och bildade nog kan ni gärna spana in Utgiftsområde 15, vilket rör det där med studiestöd. Därefter kan ni gärna berätta för mig om jag får mer eller mindre penningar i plånkan.
Ja, och så ska de höja TV-licensen också. Och bensinskatten. Och A-kassan ska sänkas. Gött för dem med hög lön och heltidsjobb, med andra ord och för oss andra blir det nudlar ytterligare några dagar i månaden.
Cutie pie part II...
Okej, jag har kommit ut ur schlagergarderoben en gång. Nu kommer jag ut med följande: Jag skulle lätt kunna ägna en hel söndagkväll åt en marathondokumentär om och med Måns Zelmerlöw.
Då var det sagt. Ögongodis och suget efter kladdkaka var vips tillfredsställt, helt utan att ens ha någon kladdkaka i närheten.
Då var det sagt. Ögongodis och suget efter kladdkaka var vips tillfredsställt, helt utan att ens ha någon kladdkaka i närheten.
Är han inte en cutie pie?
Måns Zelmerlöw, alltså. Respect, man. Eller boy, kanske.
Åh hunger...
Ja, snart middagsdags, har bara käkat sallad idag. Jag tror att jag har någon fläskkotlett liggande och jag överväger kladdkaka. Suget efter det har inte försvunnit, tvärtom.
Så hade jag en sådan där nödvändig konversation med min Gode Vän idag, jag har nog väntat alltför länge med den och istället varit sur, otrevlig, grinig och off. Conversation is the shit och jag ser verkligen fram mot Stockholm i helgen. Om vi nu lyckas hitta en restaurang som inte är helt fullpackad, that is. (Ja, jag sade ju att jag var hungrig...) Hittills har vi undantagslöst varje gång lyckats pricka in restauranger där ljudnivån mest påminner om ett krogbesök en löningslördag efter midnatt. Det vore supernice att kunna äta i lugn och ro, ta ett glas vin och bli sådär flickfnittrigt lössläppt som bara jag kan bli efter ett glas vin.
Jag tror att jag borde försöka bli en trevligare människa. En mindre cynisk människa. Och kanske inte tänka så mycket på tidigare happenings utan kanske fokusera på det som är nytt och det som skulle kunna vara nytt och bra. Ta litet ansvar för mig själv, helt enkelt.
Gosh, hungrig som fan. Verkligen. Firra käka och... Kladdkaka. Eller... Faan. Jag som har varit så duktig på sötsakefronten. Behöver jag det verkligen? *stönar*
Så hade jag en sådan där nödvändig konversation med min Gode Vän idag, jag har nog väntat alltför länge med den och istället varit sur, otrevlig, grinig och off. Conversation is the shit och jag ser verkligen fram mot Stockholm i helgen. Om vi nu lyckas hitta en restaurang som inte är helt fullpackad, that is. (Ja, jag sade ju att jag var hungrig...) Hittills har vi undantagslöst varje gång lyckats pricka in restauranger där ljudnivån mest påminner om ett krogbesök en löningslördag efter midnatt. Det vore supernice att kunna äta i lugn och ro, ta ett glas vin och bli sådär flickfnittrigt lössläppt som bara jag kan bli efter ett glas vin.
Jag tror att jag borde försöka bli en trevligare människa. En mindre cynisk människa. Och kanske inte tänka så mycket på tidigare happenings utan kanske fokusera på det som är nytt och det som skulle kunna vara nytt och bra. Ta litet ansvar för mig själv, helt enkelt.
Gosh, hungrig som fan. Verkligen. Firra käka och... Kladdkaka. Eller... Faan. Jag som har varit så duktig på sötsakefronten. Behöver jag det verkligen? *stönar*
Tråkighetssyndromet strikes!
Jag börjar bli benägen att instämma i Nicklas inlägg: "Ju tråkigare jag blir...desto fler läsare får jag...igår slog jag nytt rekord!" Lustigt. Eller så var igår höjden av den briljans som blivit mitt kännetecken? Jag vet inte riktigt...
Nå, jag blev så... Överraskad, att jag marscherade till kaffebryggaren. Det är nog femte gången jag har använt den sedan jag flyttade hit. Kaffet blev jättestarkt, måste jag tillägga. Inte alls som jag tror att jag vill ha det längre. Jämfört med förut dricker jag nästan inget kaffe längre. I skolan, visst, men såhär? Icke.
Idag är det handledningsdags vad gäller artikelinlämningen och jag har sedan igår kväll funderat på om jag ska skriva en recension på den nya Beck-filmen, "Det tysta skriket". (Vilken f.ö. inte har haft releasedatum än, såg jag, men ändå... De som vill vet var.) De senaste Beck-filmerna har genomgående varit tämligen intetsägande med undantag för någon guldglimt, och inte ens Gunvald har levt upp till att vara Gunvald. "Det tysta skriket" var - enligt mig - en helt ny Beck. "En produkt av sin tid" utan att låta alltför högtravande. Ploten? Två flickor överkörda av tåget. Inget märkvärdigt, alltså, men när det börjar nystas i det hela uppvisas några av våra för unga tjejer idag vanligaste samhällsproblem upp: Gromning, utseendefixeringen, könsroller, sexuellt utnyttjande, knark, mobbing. Vardagen, med andra ord. Och det lyfter Beck-konceptet, ger känslan av att Harald Hamrell äntligen fattat att det inte är seriemördarna som utgör de verkliga hoten nu som förr. Poletten har trillat ner och jag tror att det de facto är en ganska viktig film, om inte annat för föräldrar.
Nu ska jag ta min kaffekopp och läsa vidare i "Min mosters migrän" av Hanne Vibeke Holst. Jag formligen älskar när de lägger intressant, rolig och bra litteratur på listan. Och inte minst handlar det om genusfrågor. Super.
Nå, jag blev så... Överraskad, att jag marscherade till kaffebryggaren. Det är nog femte gången jag har använt den sedan jag flyttade hit. Kaffet blev jättestarkt, måste jag tillägga. Inte alls som jag tror att jag vill ha det längre. Jämfört med förut dricker jag nästan inget kaffe längre. I skolan, visst, men såhär? Icke.
Idag är det handledningsdags vad gäller artikelinlämningen och jag har sedan igår kväll funderat på om jag ska skriva en recension på den nya Beck-filmen, "Det tysta skriket". (Vilken f.ö. inte har haft releasedatum än, såg jag, men ändå... De som vill vet var.) De senaste Beck-filmerna har genomgående varit tämligen intetsägande med undantag för någon guldglimt, och inte ens Gunvald har levt upp till att vara Gunvald. "Det tysta skriket" var - enligt mig - en helt ny Beck. "En produkt av sin tid" utan att låta alltför högtravande. Ploten? Två flickor överkörda av tåget. Inget märkvärdigt, alltså, men när det börjar nystas i det hela uppvisas några av våra för unga tjejer idag vanligaste samhällsproblem upp: Gromning, utseendefixeringen, könsroller, sexuellt utnyttjande, knark, mobbing. Vardagen, med andra ord. Och det lyfter Beck-konceptet, ger känslan av att Harald Hamrell äntligen fattat att det inte är seriemördarna som utgör de verkliga hoten nu som förr. Poletten har trillat ner och jag tror att det de facto är en ganska viktig film, om inte annat för föräldrar.
Nu ska jag ta min kaffekopp och läsa vidare i "Min mosters migrän" av Hanne Vibeke Holst. Jag formligen älskar när de lägger intressant, rolig och bra litteratur på listan. Och inte minst handlar det om genusfrågor. Super.
Fröken Blogg och Radiotjänst...
Det knackade på min grannes dörr. Sedan knackade det på min och jag fattade på en gång vad det var frågan om. Radiotjänst i Kiruna som gör en raid på studentområdet. Såklart. Ska man suga pengar av några så är det studenter, det visste vi väl sedan tidigare. Vi ligger redan under socialbidragsnormen, så varför inte? Hur som. Jag öppnade och killen frågade om jag hade en TV. Nej, svarade jag, jag kollar på datorn. Därefter frågade han om jag hade TV-kort. Även här svarade jag nekande. Då tittade han frågande på mig och jag såg minsann hur poletten trillat ner: "Ahaa, du är en av alla de där hemska fildelarna!" Sade han. Inte. Men tänkte. Jag hade försvarstalet redo, om hur jag kollar via streamers etc. Hur som hoppade han vidare och frågade om jag hade någon video? Nej. DVD? Nej. Något med kanalväljare, kanske en videokamera? Nej. "Öh, nehej" sade han och jag stängde dörren. They're out to get me. Nästa gång ska jag fråga var i helvete på trettiotvå kvadrat jag skulle ha hängt min 42" plasmatv. I garderoben kanske? Nej, just ja, jag glömde: Jag HAR ingen garderob av det slaget!
Hur som. Jag har betalat TV-licens en gång. Efter att jag betalat den räkningen ringde jag till Radiotjänst och berättade hur jävla dyrt och onödigt det var med TV-licens och att jag därför gjort mig av TV:n och numer bara kollade på TV hos andra. Once and no more. Om jag blir minister någon dag ska jag stoltsera med detta. Jag fullkomligt vägrar betala dels TV-licens på vad är det, drygt 2000 kronor per år, och därutöver för min Boxer vilken iofs min mor har nu, men ändå...
Jag får säkert besök igen. Fram till dess njuter jag av en film i soffan.
Hur som. Jag har betalat TV-licens en gång. Efter att jag betalat den räkningen ringde jag till Radiotjänst och berättade hur jävla dyrt och onödigt det var med TV-licens och att jag därför gjort mig av TV:n och numer bara kollade på TV hos andra. Once and no more. Om jag blir minister någon dag ska jag stoltsera med detta. Jag fullkomligt vägrar betala dels TV-licens på vad är det, drygt 2000 kronor per år, och därutöver för min Boxer vilken iofs min mor har nu, men ändå...
Jag får säkert besök igen. Fram till dess njuter jag av en film i soffan.
Vad man förtjänat får man...
Och jag har definitivt förtjänat att slappa resten av kvällen. Har hårdpluggat sedan nollnio imorse. Duktig flicka får vad hon förtjänar. Middag, soffa, säng. Och kanske en dusch däremellan. Ingen träning ikväll men väl spinning och core imorgon. Det blir nog bra. Nu ska jag börja med middagen. Den blir tidig idag men å andra sidan blir det förhoppningsvis tidigt sänggående också. Imorgon är det nya tag som gäller och dessutom handledning på artiklarna. *pustar i förhand* Det här här tufft men kul. Faktiskt.
Amen skitfint...
Klockan är nollåttatjugofem och jag är redan både hungrig och irriterad och nu är det för kort tid kvar innan jag ska gå för att jag ska hinna äta och förresten vill jag inte ha någon äcklig jävla hemmafrukost så jag kan lika gärna köpa smörgås på Kåren och whatever happend to normala relationer, jag bara frågar och vissa dagar är jag så inihelvete less på morbid humor och på att ingeting ska få vara i en enda verklighet utan i liksom parallella dimensioner på något vis; är det här riktigt, ja just nu men inte sen, då är det något annat som är riktigt men vad är viktigt? Hur ska man veta vad som är viktigt när man sparkar sönder stövelspetsarna mot cementväggar och önskar att man vore en av alla de där småungarna som klottrat klätterställningen i lekparken full av fuck off-tecken trots att tanten som går förbi med sin fula prickiga hund säger att hon ska tjalla på dem, berätta för mamma och pappa som lever i någon överenskommen harmoni i någon äcklig symbios med varandra och än värre än skrik och bråk och skilsmässa. Och så den där kräkaskänslan och hjärtklappningen som i att det blev fan inte mer än såhär men gudarna ska veta att jag försökte, och gudarna ska ha min avbön i förhand och alla ska veta att idag om någonsin kan jag tappa tålamodet, tappa tålamodet så till den milda grad att jag har sminkat mig och jag förbannar gråväder, förbannar november i september och fascineras över att det är så mycket månad kvar på lönen. Idag är den dagen då jag inte orkar ta bort det flagande svarta nagellacket från fredagens låtsasvärld när vi skulle dricka sprit och låtsas gilla musik jag än då inte gillar och idag får det svarta nagellacket vara kontrasten som pekar på att det faktiskt finns så många jävla verkligheter i min verkligvärld att jag inte blir förvånad över att jag blandar ihop dem från gång till gång.
Så. Färdigt.
Så. Färdigt.
Sömnsvårigheter och Husdoktorn...
Givetvis kan jag inte sova, och i tankarna sneglar jag åt den sista Zopiklon jag har. Därefter inser jag att den ska sparas till ett vettigare tillfälle. (Läs: Då jag är för upprörd/deppig/hysterisk för att kunna somna.) För övrigt känns det som waste of a good medicine när jag bara kan sova i sex timmar på den. Den kväll jag pillar i mig den ska jag ha en garanterad sovmorgon. Nå, jag ska ringa Husdoktorn: Hon är mer pillerkåt än någon jag känner och skriver lätt ut i stort sett vad som helst. För övrigt har jag precis framställt mig själv som tablettmissbrukare. Det är jag knappast. Jag knaprar Panodil om det behövs och på våren/sommaren Clarityn och Betapred. Däremot har jag insett vilka underverk små piller kan göra när behovet väl finns. Typ Zopiklon som är fribiljetter på Sömntåget som inte stannar på någon station annat än slutstationen och således väcks man inte av skakningarna. Natti-natti och that's it. I love it. När det gäller Husdoktorn ÄR hon faktiskt det. Husdoktor OCH pillerkåt. Utdrag från besök hos Husdoktorn:
Jag: Jag skulle behöva ett nytt recept på Clarityn.
Husdoktorn: Clarityn... Hmm... Ja... Men du, det har kommit en ny medicin, har du testat Acura? (Den senaste "nya" allergitabletten hon skulle pracka på mig. Det var ett tag sedan jag besökte Husdoktorn.)
Jag: Nej, men alltså, Clarityn funkar hyfsat och...
Husdoktorn: Men det här är billigare! Och nytt! Jag skriver ut ett recept med tre uttag så får du höra av dig om det inte funkar. Ska du ha nässpray och ögondroppar också?
Jag: Jatack.
Husdoktorn: Hur är det i övrigt? Magen? Behöver du något för den, om du är stressad och så?
Jag: Nej, det är nog ganska lugnt, vad tänkte du då?
Husdoktorn: Omeprazol, kanske?
Jag: Alltså, jag har inte så mycket besvär med magkatarr längre...
Husdoktorn: Sover du ordentligt då?
Jag: Njae, alltså... Ibland, ibland inte. Det går upp och ner.
Husdoktorn: Zopiklon, 7,5mg, blir det bra?
Jag: Åh, tack.
Husdoktorn: Du känner dig inte deppig? Vi kanske skulle boka tid hos en terapeut på öppenvården och så kan du få Zoloft utskrivet?
Jag: Det är lugnt, tror jag. Det blir bra så här.
Det är min Husdoktor. Jag har för mig att min mor flyttade mina syskon till en annan husdoktor när jag berättade om min Husdoktors pillerpassion. Hur som ska jag ringa min Husdoktor a.s.a.p. och begära nya sovisar. Jag borde kunna få igenom det. Hon älskar piller. Moahaha!
Ja, jag borde sova, men bara en sista frågeställning: Hur i helvete kan det komma sig att vuxna karlar frågar unga tjejer om de vill "busa"? Eller FRIVLLIGT berättar att de gillar att "busa"? Och hur fan kan samhället ha blivit så perverterat att "busa" inte längre handlar om att vara fem, sex år och palla äpplen hos grannen utan om vidirga män som vill knulla?
I mina ögon är det bara äckligt. Det är äckligt att kolla på webcamshower och än mer äckligt att faktiskt fråga om man vill titta på sådant. Det är äckligt att visa sitt kön, sin rumpa, eller fan vet jag som inte är ansiktet, som presentationsbild. Det är äckligt att folk anser sig vara kukhuvuden. Det är äckligt att kvinnor på nätet är sexobjekt och får de där kåta medelålders gubbsen inte någon respons är vi horor. Hur nu det går ihop. Till sist är det äckligt med främmande män som ska "kramas" på nätet; "Kraaam på dej snyggggning!" eller något annat illitterat. På sätt och vis önskar jag att vi var back in the 50's eller liknande.
Hörrni gubbar, vad gick fel? När fick ni för er att vad vi tjejer vill höra är era idiotiska kommentarer, era osmidiga närmanden och NÄR, jag bara undrar NÄR, fick ni för er att en tjugofyraårig tjejs högsta önskan här i livet var att ligga med en sextioårig, halvfet gubbe som visar kuken på nätet? Eller musklerna på gymmet, för den delen. Vad hände, vad hände?
And what happend to all the decency?
Jag: Jag skulle behöva ett nytt recept på Clarityn.
Husdoktorn: Clarityn... Hmm... Ja... Men du, det har kommit en ny medicin, har du testat Acura? (Den senaste "nya" allergitabletten hon skulle pracka på mig. Det var ett tag sedan jag besökte Husdoktorn.)
Jag: Nej, men alltså, Clarityn funkar hyfsat och...
Husdoktorn: Men det här är billigare! Och nytt! Jag skriver ut ett recept med tre uttag så får du höra av dig om det inte funkar. Ska du ha nässpray och ögondroppar också?
Jag: Jatack.
Husdoktorn: Hur är det i övrigt? Magen? Behöver du något för den, om du är stressad och så?
Jag: Nej, det är nog ganska lugnt, vad tänkte du då?
Husdoktorn: Omeprazol, kanske?
Jag: Alltså, jag har inte så mycket besvär med magkatarr längre...
Husdoktorn: Sover du ordentligt då?
Jag: Njae, alltså... Ibland, ibland inte. Det går upp och ner.
Husdoktorn: Zopiklon, 7,5mg, blir det bra?
Jag: Åh, tack.
Husdoktorn: Du känner dig inte deppig? Vi kanske skulle boka tid hos en terapeut på öppenvården och så kan du få Zoloft utskrivet?
Jag: Det är lugnt, tror jag. Det blir bra så här.
Det är min Husdoktor. Jag har för mig att min mor flyttade mina syskon till en annan husdoktor när jag berättade om min Husdoktors pillerpassion. Hur som ska jag ringa min Husdoktor a.s.a.p. och begära nya sovisar. Jag borde kunna få igenom det. Hon älskar piller. Moahaha!
Ja, jag borde sova, men bara en sista frågeställning: Hur i helvete kan det komma sig att vuxna karlar frågar unga tjejer om de vill "busa"? Eller FRIVLLIGT berättar att de gillar att "busa"? Och hur fan kan samhället ha blivit så perverterat att "busa" inte längre handlar om att vara fem, sex år och palla äpplen hos grannen utan om vidirga män som vill knulla?
I mina ögon är det bara äckligt. Det är äckligt att kolla på webcamshower och än mer äckligt att faktiskt fråga om man vill titta på sådant. Det är äckligt att visa sitt kön, sin rumpa, eller fan vet jag som inte är ansiktet, som presentationsbild. Det är äckligt att folk anser sig vara kukhuvuden. Det är äckligt att kvinnor på nätet är sexobjekt och får de där kåta medelålders gubbsen inte någon respons är vi horor. Hur nu det går ihop. Till sist är det äckligt med främmande män som ska "kramas" på nätet; "Kraaam på dej snyggggning!" eller något annat illitterat. På sätt och vis önskar jag att vi var back in the 50's eller liknande.
Hörrni gubbar, vad gick fel? När fick ni för er att vad vi tjejer vill höra är era idiotiska kommentarer, era osmidiga närmanden och NÄR, jag bara undrar NÄR, fick ni för er att en tjugofyraårig tjejs högsta önskan här i livet var att ligga med en sextioårig, halvfet gubbe som visar kuken på nätet? Eller musklerna på gymmet, för den delen. Vad hände, vad hände?
And what happend to all the decency?
Carolina Gynnings "hemliga sexvideo"...
Men alltså... Jag läste för ett tag sedan en krönika i Aftonbladet eller Expressen om skillnaden mellan Linda Rosing och Carolina Gynning. Rich vs. poor girl, liksom, och det hela handlade enligt min tolkning om att Carro Gynning rätar på ryggen och säger fuck the world medan Linda Rosing söker sympatier och måste gråta ut i pressen.
Jag älskar självbiografier och köpte således Gynnings "Ego Girl", vilken jag faktiskt tycker att de flesta tjejer borde läsa. Självdistans men ändå rakt på. No regrets men ändå perspektiv; "Nu i efterhand osv." Linda Rosings självbiografi har jag inte ens kollat in baksidan på. Det är säkert lika synd om henne i den som det är när Fadde lämnar henne, när hennes tuttar spricker och kidsen skäms över att ha henne som mamma.
Carolina Gynnings framtida ungar kommer inte att behöva skämmas över henne. Carolina Gynning verkar vara en festlig tjej men långt mer brains än vad de flesta kan föreställa sig. Korkad är hon då rakt inte, det kan jag aldrig tro. Så denna hennes "hemliga sexvideo", vilken inte är mer av en sexvideo än en helt vanlig musikvideo på MTV, pja, i mitt tycke kan hon faktiskt räta på ryggen över den också. Gynning har en sjuhelvetes kropp och hade jag hennes looks skulle jag inte tveka att visa upp varken rumpa eller hjärna.
(Och för er som vill kolla på Gynnings nakenchock finns den att hämta här. No biggie, liksom. Man behöver inte stänga av ljudet på datorn.)
En perfekt avslutning på en lugn kväll...
Idag var det Lisa-lyx: Jag lagade hyfsat god middag, det vill säga kyckling, potatis och morötter och påbörjade avslutet på den halva rödvinsflaska som stod överbliven sedan tidigare i veckan. Parkerade mig sedan framför TV:n och fortsatte på samma spår med rödvin, tända ljus och "Vänner". För att inte tala om den där Daimen jag unnade mig. Yammie. Så, kring 21 ringde Hanni för att babbla en stund och my God, var det välbehövligt! Två timmar senare och hur mycket som helst sagt. Jag är helnöjd, verkligen ett perfekt avslut på kvällen. Är det något jag inte kan få nog av är det konversationer som verkligen löper över allt och ingenting.
Prat, och prat och mer prat. Om allt från nya deckare till seriösa relationssnack, vilket för min del var välbehövligt. Tänk, att en enda människa kan väcka så mycket hos en som måste kräkas ur from time to time. Med det inte sagt att jag inte uppskattar just den människan. Han får mig bara att fundera så mycket och det är så bra att ha ett bollplank. (Och nej, min käre Gode Vän, det var bara vänligheter och fina hälsningar från Hanna som "får bra vibbar" från Dig...)
Så får jag vad jag mest av allt behöver i sinnet: Perspektiv, och det finns två människor som kan ge mig det. Sofia och Hanna, kanske eftersom de känner mig bäst och varit med längst. Inte minst kan de säga förmodade sanningar utan att några som helst hard feelings uppstår. Som sagt känner de mig.
Vad jag kan känna att jag saknar mest här? Det där kvällspratet, eller för den delen dagspratet. Över en kopp kaffe, en middag, litet eller mycket vin. Det där som inte hamnar i skymundan för bråttom till förfest, det som inte försvinner i ytlighetssnack. Det där som är en slags verklighet; Här känns det så... Overkligt, liksom det inte är den riktiga världen. Det där som får mig att känna att jag inte riktigt vet vem jag är. Åh, jag vet inte hur jag ska förklara...
Men vi pratar - igen - om min relationsnoja. Min antipati gentemot det motsatta könet. Hur jag hamnade där, och varför jag inte orkar ta mig därifrån. Varför jag kanske inte vill ta mig därifrån. Jag tror att det handlar mycket om identitet, vad man är och vad man vill vara i en relation. Hur man än vrider på det blir jag inte nöjd, inte där heller, och jag tror att det är typiskt kvinnligt att ha ett emotionellt tålamod större än Taipei. Och är det något jag har haft de senaste åren är det emotionellt tålamod. Med det inte sagt att jag aldrig gått in i något med öppna ögon, absolut inte, och ingen ånger alls. Bara ibland känslan av att det kanske är onödigt, jag vet inte. Onödigt men bekvämt och trivsamt. Och helt sinnessjukt onormalt, kanske.
Alltså, don't get me wrong, men precis som en misshandlad kvinna normaliserar sin situation, sitt förhållande, så har jag normaliserat mitt och gjort det till någon slags norm vad gäller relationer. Jag tänkte tidigare i kväll att jag nog är rätt bitter, egentligen, och vad är det för insikt? Vara snart tjugofem och redan bitter och cynisk när det gäller relationer till män. Jag förstår att jag inte kan vänta mig perfektionism från någon, att allt måste arbetas med, byggas på och Gud vet vad, men jag frågar mig om det är värt det. Är det värt att engagera sig när män är som de är? Får man generalisera så?
Jag gör det, eftersom jag har sett. Sett, hört, läst och upplevt. Och så ser jag en kommentar till ett blogginlägg och jag börjar fundera... Kommentaren var följande och den lämnades inte på min blogg: "Kärlek eller sex? Jag vill gärna ha kärlek men vet inte hur man gör. Istället är jag grym på att knulla. Därför har jag fått en jätteskum syn på förhållanden. Får man det när man knullat för mycket och på "fel" sätt?" It makes sense. Man formas av sina handlingar och därmed bildar man sig synsätt efter dem. Så hur gör man för att få det där som kallas kärlek, det som normala människor kallar kärlek? Det där som inte är destruktivt eller begränsande? Handlar det om att lära sig knulla rätt först? Och vad är ett riktigt knull och vad är riktig kärlek? Gosh, varför finns det inget facit till något?!
Och gosh, varför har Du fått mig att sätta standarden så högt? Och samtidigt så otroligt lågt? *funderar*
Prat, och prat och mer prat. Om allt från nya deckare till seriösa relationssnack, vilket för min del var välbehövligt. Tänk, att en enda människa kan väcka så mycket hos en som måste kräkas ur from time to time. Med det inte sagt att jag inte uppskattar just den människan. Han får mig bara att fundera så mycket och det är så bra att ha ett bollplank. (Och nej, min käre Gode Vän, det var bara vänligheter och fina hälsningar från Hanna som "får bra vibbar" från Dig...)
Så får jag vad jag mest av allt behöver i sinnet: Perspektiv, och det finns två människor som kan ge mig det. Sofia och Hanna, kanske eftersom de känner mig bäst och varit med längst. Inte minst kan de säga förmodade sanningar utan att några som helst hard feelings uppstår. Som sagt känner de mig.
Vad jag kan känna att jag saknar mest här? Det där kvällspratet, eller för den delen dagspratet. Över en kopp kaffe, en middag, litet eller mycket vin. Det där som inte hamnar i skymundan för bråttom till förfest, det som inte försvinner i ytlighetssnack. Det där som är en slags verklighet; Här känns det så... Overkligt, liksom det inte är den riktiga världen. Det där som får mig att känna att jag inte riktigt vet vem jag är. Åh, jag vet inte hur jag ska förklara...
Men vi pratar - igen - om min relationsnoja. Min antipati gentemot det motsatta könet. Hur jag hamnade där, och varför jag inte orkar ta mig därifrån. Varför jag kanske inte vill ta mig därifrån. Jag tror att det handlar mycket om identitet, vad man är och vad man vill vara i en relation. Hur man än vrider på det blir jag inte nöjd, inte där heller, och jag tror att det är typiskt kvinnligt att ha ett emotionellt tålamod större än Taipei. Och är det något jag har haft de senaste åren är det emotionellt tålamod. Med det inte sagt att jag aldrig gått in i något med öppna ögon, absolut inte, och ingen ånger alls. Bara ibland känslan av att det kanske är onödigt, jag vet inte. Onödigt men bekvämt och trivsamt. Och helt sinnessjukt onormalt, kanske.
Alltså, don't get me wrong, men precis som en misshandlad kvinna normaliserar sin situation, sitt förhållande, så har jag normaliserat mitt och gjort det till någon slags norm vad gäller relationer. Jag tänkte tidigare i kväll att jag nog är rätt bitter, egentligen, och vad är det för insikt? Vara snart tjugofem och redan bitter och cynisk när det gäller relationer till män. Jag förstår att jag inte kan vänta mig perfektionism från någon, att allt måste arbetas med, byggas på och Gud vet vad, men jag frågar mig om det är värt det. Är det värt att engagera sig när män är som de är? Får man generalisera så?
Jag gör det, eftersom jag har sett. Sett, hört, läst och upplevt. Och så ser jag en kommentar till ett blogginlägg och jag börjar fundera... Kommentaren var följande och den lämnades inte på min blogg: "Kärlek eller sex? Jag vill gärna ha kärlek men vet inte hur man gör. Istället är jag grym på att knulla. Därför har jag fått en jätteskum syn på förhållanden. Får man det när man knullat för mycket och på "fel" sätt?" It makes sense. Man formas av sina handlingar och därmed bildar man sig synsätt efter dem. Så hur gör man för att få det där som kallas kärlek, det som normala människor kallar kärlek? Det där som inte är destruktivt eller begränsande? Handlar det om att lära sig knulla rätt först? Och vad är ett riktigt knull och vad är riktig kärlek? Gosh, varför finns det inget facit till något?!
Och gosh, varför har Du fått mig att sätta standarden så högt? Och samtidigt så otroligt lågt? *funderar*
Halva chipsfriheten biffad!
Eller hur man nu ska uttrycka sig. Hur som, jag tänkte nog på allvar över det där med chipsen igår, först. Jag ser det som något extremt positivt. Insåg dessutom idag att jag med undantag för en Mars i torsdags inte ätit godis på evigheter. Okej, typ en kola från något fackförbund, när de stod i skolentrén och delade ut godis i ett led att värva medlemmar. Det räknas inte. Således tror jag att jag ska köpa typ en Daim idag. Det får jag nog faktiskt.
Ingen träning imorse, men hela lägenheten är städad och undanplockad. Lika nödvändigt som träningen, tror jag. Passade på att bränna filmer under tiden, vilket var perfekt.
Jao, jag tror att det blir en Daim. Och mer frukt. Frukt is the shit. Ikväll? Inte den blekaste. Om inte annat har jag en hel drös filmer, bl.a. Edit Piaf-filmen jag velat se sedan Gud vet när.
Ingen träning imorse, men hela lägenheten är städad och undanplockad. Lika nödvändigt som träningen, tror jag. Passade på att bränna filmer under tiden, vilket var perfekt.
Jao, jag tror att det blir en Daim. Och mer frukt. Frukt is the shit. Ikväll? Inte den blekaste. Om inte annat har jag en hel drös filmer, bl.a. Edit Piaf-filmen jag velat se sedan Gud vet när.
Rockfaktor och lightcider...
Och med en sådan rubrik vill jag säga... Absolut inget annat än att det var litet småkitschigt. Om det hade varit the 80's, that is.
Blog because...? Well, nothing to do, really. Hade en weird dröm inatt, om att det var jul och jag skulle jobba. I entrén mötte jag Eva som berättade att det gick magsjuka inne på Lyckebo och jag sade att det inte spelade någon roll. Hrrm. Like that's ever gonnna happen.
Hur som, ibland får jag känslan av att Piteå är litet som Åsa. I den bemärkelsen att vi är... Här. Som vi var på Åsa. Jag tror nog att Katrin och company förstår liknelsen. Jag menar, på Åsa stannade världen på... Åsa. I Piteå finns det bara... Piteå. Och klassen, eller åtminstone de andra på skolan. Alla gånger jag försökt ta mig från stan har det börja regna så pass mycket att jag måst vända eftersom trafiken krupit fram i typ trettio. Ah, så kan det vara och jag har nog förlikat mig med det. Tills vidare, hur som.
Nu. Förfest eller rättare sagt toalett. ;)
Blog because...? Well, nothing to do, really. Hade en weird dröm inatt, om att det var jul och jag skulle jobba. I entrén mötte jag Eva som berättade att det gick magsjuka inne på Lyckebo och jag sade att det inte spelade någon roll. Hrrm. Like that's ever gonnna happen.
Hur som, ibland får jag känslan av att Piteå är litet som Åsa. I den bemärkelsen att vi är... Här. Som vi var på Åsa. Jag tror nog att Katrin och company förstår liknelsen. Jag menar, på Åsa stannade världen på... Åsa. I Piteå finns det bara... Piteå. Och klassen, eller åtminstone de andra på skolan. Alla gånger jag försökt ta mig från stan har det börja regna så pass mycket att jag måst vända eftersom trafiken krupit fram i typ trettio. Ah, så kan det vara och jag har nog förlikat mig med det. Tills vidare, hur som.
Nu. Förfest eller rättare sagt toalett. ;)
Okej, rock it is!
Slow down, I move too fast. *tar tre djupa*
Jag är fröken Blir-stressad-för-ingenting. Hur jag nu har kunnat bli stressad av att köpa en t-shirt och sprit. Och hämta en telefon. Yupps, fröken har blivit med hemtelefon nu. Det blir säkert bra.
Ikväll är det rocktema på Kåren och Hanna har fixat min outfit utan att ens vara i närheten. Hittade några jämrans kedjor hon slängde på mig för hur länge sedan som helst. Det i kombination med svarta jeans, en på barnavdelningen köpt t-shirt (jag börjar visst bli polare med barnavdelningen...) och mina högklackade Converse-lookalikes får duga. Helt enkelt. Så börjar jag sminka mig och plötsligt inser jag att jag är för stressad för att kunna göra det ordentligt. Och dessutom har min eye makeup remover tagit slut, vilket blev en klar katastrof. *tar ytterligare några djupa och försöker få händerna att sluta skaka eftersom de alltid darrar när jag är stressad/hungrig/nervös*
Nå. Nu är det sminkdags. Jag har skjutit upp detta för länge nu.
Jag är fröken Blir-stressad-för-ingenting. Hur jag nu har kunnat bli stressad av att köpa en t-shirt och sprit. Och hämta en telefon. Yupps, fröken har blivit med hemtelefon nu. Det blir säkert bra.
Ikväll är det rocktema på Kåren och Hanna har fixat min outfit utan att ens vara i närheten. Hittade några jämrans kedjor hon slängde på mig för hur länge sedan som helst. Det i kombination med svarta jeans, en på barnavdelningen köpt t-shirt (jag börjar visst bli polare med barnavdelningen...) och mina högklackade Converse-lookalikes får duga. Helt enkelt. Så börjar jag sminka mig och plötsligt inser jag att jag är för stressad för att kunna göra det ordentligt. Och dessutom har min eye makeup remover tagit slut, vilket blev en klar katastrof. *tar ytterligare några djupa och försöker få händerna att sluta skaka eftersom de alltid darrar när jag är stressad/hungrig/nervös*
Nå. Nu är det sminkdags. Jag har skjutit upp detta för länge nu.
Så blev det gjort...
Jag tränade och det var... Heavenly. Kände dessutom att det nog kanske skulle kunna vara på sin plats att öka på axlar nu, men väntar ett par pass till för att kolla om det bara var flyt eller muskler som gjorde det. Är det något jag dessutom är så vansinnigt KASS på så är det armhävningar. Dels tekniken, jag KAN fan inte, och dels har jag inte den styrka som krävs, tror jag. Några tips på vad man kan göra, helst istället? Jag menar, jag missar ju hur mycket som helst på att inte fixa armhävningarna!
Så hem, där jag möblerade om i eftermiddags. Japp, jag gjorde det. Tog tag i grejerna och släpade dem till sina nya ställen. Det kan nog ha blivit bra, ska kolla hur jag sover i natt. Sömnen är trots allt viktigast. Nu kan jag heller inte längre ligga i sängen och kolla på film, men däremot har soffan klivit ur sin roll som avlastningsyta. Dessutom krokade jag ner lampan från köket och försökte sätta den i hallen. Den sitter nu i hallen men jag har bedrivit en mer eller mindre seriös övertalningskampanj gentemot min Gode Vän: Jag anser att han borde pallra sig hit innan jul och fixa lampor och sådana saker åt mig. Är det inte sådant Goda Vänner är till för?! Nå, jag får bearbeta Honom nästa helg. *flinar*
Utöver allt detta har jag tvättat - kombinerade ommöblering-tvätt-träning. Det är skönt. Imorgon ska jag packa upp den rena tvätten ur tvättkorgen. Har också fått tummen ur och tömt bakluckan på bilen. Det var på tiden, verkligen. Till sist tog jag en vända på Kvantum och köpte sådana där typiska förbrukningsvaror: Yoghurt, paprika, rakblad, mjölk, potatis, bröd etc.
Fy fan vilken tråkblogg. Imorgon ska jag läsa läsa läsa kurslitteratur, fixa på notiser till exuppgiften och börja skissa på en recension. Har jag tillräckligt flyt ska jag träna på lunchen också. Det vore ultimat. Nu har jag halvdan struktur och mår mycket bättre.
Så hem, där jag möblerade om i eftermiddags. Japp, jag gjorde det. Tog tag i grejerna och släpade dem till sina nya ställen. Det kan nog ha blivit bra, ska kolla hur jag sover i natt. Sömnen är trots allt viktigast. Nu kan jag heller inte längre ligga i sängen och kolla på film, men däremot har soffan klivit ur sin roll som avlastningsyta. Dessutom krokade jag ner lampan från köket och försökte sätta den i hallen. Den sitter nu i hallen men jag har bedrivit en mer eller mindre seriös övertalningskampanj gentemot min Gode Vän: Jag anser att han borde pallra sig hit innan jul och fixa lampor och sådana saker åt mig. Är det inte sådant Goda Vänner är till för?! Nå, jag får bearbeta Honom nästa helg. *flinar*
Utöver allt detta har jag tvättat - kombinerade ommöblering-tvätt-träning. Det är skönt. Imorgon ska jag packa upp den rena tvätten ur tvättkorgen. Har också fått tummen ur och tömt bakluckan på bilen. Det var på tiden, verkligen. Till sist tog jag en vända på Kvantum och köpte sådana där typiska förbrukningsvaror: Yoghurt, paprika, rakblad, mjölk, potatis, bröd etc.
Fy fan vilken tråkblogg. Imorgon ska jag läsa läsa läsa kurslitteratur, fixa på notiser till exuppgiften och börja skissa på en recension. Har jag tillräckligt flyt ska jag träna på lunchen också. Det vore ultimat. Nu har jag halvdan struktur och mår mycket bättre.
U.S.A - land of freaks
Alltså. *skakar på huvudet*
Och än värre...
Hur jag fick tipset? Expressen. Världen håller fanimej på att flippa ur helt och hållet.
Och än värre...
Hur jag fick tipset? Expressen. Världen håller fanimej på att flippa ur helt och hållet.
Könsbyte och tillrättalagda hormoner?
Ibland funderar jag på det är något att överväga. Turn myself into a man, pumpa kroppen full av testosteron och slippa min överkänslighet mot att vara av det kvinnliga könet. Är det något jag blir så sjukt trött på är det hormoner, hormoner, hormoner och dessutom det faktum att det fanimej alltid går att SKYLLA på dem. Har man inte mens så ska man ha det. Åtminstone i männens och hormonernas värld.
Ja, jag är på apdåligt humör. För att göra det lättare skyller jag på hormonerna. Egentligen handlar det nog om följande:
- Min lägenhet är inte insynsskyddad. Folk kan gå förbi och titta in och jag AVSKYR det. Ett sätt att åtgärda det hela är att köpa persienner att hänga för köksfönstret. Resultatet blir då att det blir mörkt.
- Jag måste flytta kökslampan till hallen. Kommer jag mig för att göra det? Icke. Irritation på hög nivå.
- Jag måste verkligen möblera om. Om jag fixar lägenheten så som Sanna har det blir det bättre, I've seen it myself. NÄR ska jag göra det då?!
- Jag är inte nöjd med inlämningsartiklarna. Faktum är att jag kräks på dem.
- Jag håller just nu på att komma försent till "klockan tolv" på skolan. Fitta också.
- Mest av allt vill jag ligga i sängen och kolla på "Vänner". Is that ok? No.
- Jag har inte tränat på en vecka och hade tänkt träna ikväll men jag är snorig. Tror jag. Fan, jag vet inte. Vill kunna träna hårt, men... Åh, jag blir så trött.
- Det är SÅ JÄVLA TRIST ATT LAGA MAT ÅT SIG SJÄLV. SÅ gott är det inte med halvfabrikat. Dagens födointag: Två hårdbrödmackor med Kalles Kaviar. Erotiskt.
- Jag har inga rena kläder och att boka tvättid är i stort sett omöjligt: Först ska jag gå från lägenheten till tvättstugan, boka en tvättid och gå hem igen. Fy fan. Ni ser hindret va?
- Nu ringde Minna och berättade att hon satt i foajén och jag sa att jag bloggade men skulle vara där om någon minut. Fint, Lisa. Nu är du assen. Igen.
Better get going.
Ja, jag är på apdåligt humör. För att göra det lättare skyller jag på hormonerna. Egentligen handlar det nog om följande:
- Min lägenhet är inte insynsskyddad. Folk kan gå förbi och titta in och jag AVSKYR det. Ett sätt att åtgärda det hela är att köpa persienner att hänga för köksfönstret. Resultatet blir då att det blir mörkt.
- Jag måste flytta kökslampan till hallen. Kommer jag mig för att göra det? Icke. Irritation på hög nivå.
- Jag måste verkligen möblera om. Om jag fixar lägenheten så som Sanna har det blir det bättre, I've seen it myself. NÄR ska jag göra det då?!
- Jag är inte nöjd med inlämningsartiklarna. Faktum är att jag kräks på dem.
- Jag håller just nu på att komma försent till "klockan tolv" på skolan. Fitta också.
- Mest av allt vill jag ligga i sängen och kolla på "Vänner". Is that ok? No.
- Jag har inte tränat på en vecka och hade tänkt träna ikväll men jag är snorig. Tror jag. Fan, jag vet inte. Vill kunna träna hårt, men... Åh, jag blir så trött.
- Det är SÅ JÄVLA TRIST ATT LAGA MAT ÅT SIG SJÄLV. SÅ gott är det inte med halvfabrikat. Dagens födointag: Två hårdbrödmackor med Kalles Kaviar. Erotiskt.
- Jag har inga rena kläder och att boka tvättid är i stort sett omöjligt: Först ska jag gå från lägenheten till tvättstugan, boka en tvättid och gå hem igen. Fy fan. Ni ser hindret va?
- Nu ringde Minna och berättade att hon satt i foajén och jag sa att jag bloggade men skulle vara där om någon minut. Fint, Lisa. Nu är du assen. Igen.
Better get going.
Det borde vara dags för en förändring...
Katastrofal insikt vad gäller singellivet, vilket snart mer börjar likna en ungkalrs i struktur. Jag äter framför datorn och... Åh, nu skäms jag. Skit samma. När jag liksom... Spiller potatismos alldeles intill musen - datormusen - så tänker jag att what the heck, om jag bara är försiktig i rörelsen så kan jag göra klart det jag ska innan jag tar bort det. Och jag LYCKAS göra det. Jag vet inte vilket som är mest skrämmande...
Att jag behöver struktur är solklart. Struktur och säkerligast också sällskap även om jag avskyr att ha sällskap hemma hos mig. Och så fundrar jag på en bloggkommentar jag lämnade och över det faktum att jag tror mig veta att min bror - bland annat - läser vad jag bloggar om. Jag tror att det är dags för ett alter ego. Ska bara gnugga geniknölarna först.
Nu: Djupdykning i rödvinsslatten från igår och sedan Sanna och Idol. Artikelskrivandet är nu officiellt nedlagt efter att ha gått från noll tecken till 689 och det om fribeloppet hos CSN. Idol, hem, kurslitteratur och helt enkelt ställa klockan på väckning för att försöka få till omkring 1400 tecken till innan tolv imorgon. Skulle kunna funka. Allt som krävs är struktur och apropå struktur ska jag försöka träna imorgon. Hostar fortfarande innan bedtime men är bättre rent allmänt. Jag får ta det lugnt.
Att jag behöver struktur är solklart. Struktur och säkerligast också sällskap även om jag avskyr att ha sällskap hemma hos mig. Och så fundrar jag på en bloggkommentar jag lämnade och över det faktum att jag tror mig veta att min bror - bland annat - läser vad jag bloggar om. Jag tror att det är dags för ett alter ego. Ska bara gnugga geniknölarna först.
Nu: Djupdykning i rödvinsslatten från igår och sedan Sanna och Idol. Artikelskrivandet är nu officiellt nedlagt efter att ha gått från noll tecken till 689 och det om fribeloppet hos CSN. Idol, hem, kurslitteratur och helt enkelt ställa klockan på väckning för att försöka få till omkring 1400 tecken till innan tolv imorgon. Skulle kunna funka. Allt som krävs är struktur och apropå struktur ska jag försöka träna imorgon. Hostar fortfarande innan bedtime men är bättre rent allmänt. Jag får ta det lugnt.
Hos CUF är det litet politik som bedrivs...
I synnerhet om man spanar in deras "Politik från A till Ö" på hemsidan, CUF.se Kolla bilden nedan så ser ni vad jag menar! *garvar* Centerpolitik enligt CUF går alltså från "Abort" till "Bistånd". Sedan då? Jag hittar nämligen ingen klicka vidare-knapp...
Men Fredrik, vad säger du?!
Sedan när har arbeten inom skola, vård och omsorg varit välavlönade statusyrken? Har inte dessa yrken setts som en form av kvinnofälla, nästan jämställd med det oavlönade hemarbete de flesta kvinnor dagligen utför? Så läser jag i Expressen att Fredrik Reinfeldt med regering vill satsa på fler kvinnor inom skola, vård och omsorg. Och jag förstår plötsligt ingenting. Efter trettio år inom vården som undersköterska ska man vara hyfsat nöjd med att kunna dra ut en lön på drygt 18.500, enligt lönestatistik från 2006 kikad på av fackförbundet Kommunal. Artontusenfemhundra. En personlig assistent ligger än lägre där, snittar på en tusenlapp mindre. Sjukvårdsbiträde är däremot absolut lägst avlönat, 17100 kronor, ligger medellönen på. Sifforna avser heltidsanställda, varpå man kan ifrågasätta hur många som faktiskt klarar sig på sin lön då det är så ont om heltidsanställningar inom vård och omsorg.
En barnskötare, vidare, tjänar omkring 18.000 och en elevassistent kommer inte ens upp i den summan utan nosar i snitt på 17.900. Att städa är ett himla slit, men ger i slutändan en medellön på 17.000.
Alla de här yrkena är klassiska kvinnoyrken. Arbetsplatser på vilka kvinnorna dominerar. Det finns en anledning till att pensionärerna frågar efter "flickorna", och detta går längre tillbaka än så. Nu kan vi börja nosa på könsroller. Ett sätt att se på kvinnan som mer curativ, mer omhändertagande och ömsint än mannen.
Så, Fredrik, vad pysslar du med? Varför ska än fler kvinnor lockas in i de här klassiska kvinnoyrkena? Är det för att vi inte orkar ta striden? Är det för att vi till slut rycker på axlarna, nöjer oss med att den ena variationen på vår arbetsplats är en spya tvärs över matbordet någon gång framåt jul när vinterkräksjukan knackar på dörren? (Något som drabbar en själv negativt ekonomiskt om man skulle åka på, eftersom den där jävla karensdagarna som den nya regeringen vill göra till fler sätter stopp för den lön jag anser vi skulle vara berättigad när vi faktiskt smittats på arbetsplatsen!)
Så, Fredrik, vad fan säger du?!
(Jätteabrupt avslut, men shit, jag håller på att komma försent till skolan...)
En barnskötare, vidare, tjänar omkring 18.000 och en elevassistent kommer inte ens upp i den summan utan nosar i snitt på 17.900. Att städa är ett himla slit, men ger i slutändan en medellön på 17.000.
Alla de här yrkena är klassiska kvinnoyrken. Arbetsplatser på vilka kvinnorna dominerar. Det finns en anledning till att pensionärerna frågar efter "flickorna", och detta går längre tillbaka än så. Nu kan vi börja nosa på könsroller. Ett sätt att se på kvinnan som mer curativ, mer omhändertagande och ömsint än mannen.
Så, Fredrik, vad pysslar du med? Varför ska än fler kvinnor lockas in i de här klassiska kvinnoyrkena? Är det för att vi inte orkar ta striden? Är det för att vi till slut rycker på axlarna, nöjer oss med att den ena variationen på vår arbetsplats är en spya tvärs över matbordet någon gång framåt jul när vinterkräksjukan knackar på dörren? (Något som drabbar en själv negativt ekonomiskt om man skulle åka på, eftersom den där jävla karensdagarna som den nya regeringen vill göra till fler sätter stopp för den lön jag anser vi skulle vara berättigad när vi faktiskt smittats på arbetsplatsen!)
Så, Fredrik, vad fan säger du?!
(Jätteabrupt avslut, men shit, jag håller på att komma försent till skolan...)
Artikelpanik och skrivkramp...
Jag måste skriva en artikel. En helt obejktiv artikel, gärna med "nya" fakta och max tretusen tecken. Hittills har jag inte börjat flippa ur. Hittils har jag hållit mig tämligen lugn, right?
SÅ HUR I HELVETE SKA JAG KUNNA SKRIVA EN ARTIKEL MED NYA FAKTA JAG MENAR HERREGUD SKA JAG KOLLA PÅ TYP DN.SE OCH SNO EN JÄVLA NYHET ELLER SKA JAG UPPFINNA MÄRTA 32 SOM PRATAR UT OM BANKRÅNET IGÅR, VILKET BANKRÅN SÄGER MIN HANDLEDARE, VILKET BANKRÅN SÄGER JAG OCH SKÄMS EFTERSOM DET INTE FANNS NÅGOT BANKRÅN OCH ÄVEN OM DET FANNS NÅGOT BANKRÅN, JAG MENAR, KOM IGEN, HUR STOR ÄR CHANSEN ATT JAG SKULLE STÅ TYP NERE VID KASSASERVICE I STAN PRECIS NÄR NÅGON BESTÄMMER SIG FÖR ATT RÅNA DET?!
Nu är jag lugn igen. Det här kommer att gå hur bra som helst.
Vad fan ska jag skriva om? Det enda jag är intresserad av är typ sex, snusk och feminism. Typ. (OBESERVERA "TYP:ET"!!)
Nu ska jag fortsätta diskutera konflikt och konsensus med några classmates. Eller så blir jag den enda som masar mig dit eftersom alla andra säkert tar sovmorgon. Med min tur förefaller det inte helt osannolikt.
SÅ HUR I HELVETE SKA JAG KUNNA SKRIVA EN ARTIKEL MED NYA FAKTA JAG MENAR HERREGUD SKA JAG KOLLA PÅ TYP DN.SE OCH SNO EN JÄVLA NYHET ELLER SKA JAG UPPFINNA MÄRTA 32 SOM PRATAR UT OM BANKRÅNET IGÅR, VILKET BANKRÅN SÄGER MIN HANDLEDARE, VILKET BANKRÅN SÄGER JAG OCH SKÄMS EFTERSOM DET INTE FANNS NÅGOT BANKRÅN OCH ÄVEN OM DET FANNS NÅGOT BANKRÅN, JAG MENAR, KOM IGEN, HUR STOR ÄR CHANSEN ATT JAG SKULLE STÅ TYP NERE VID KASSASERVICE I STAN PRECIS NÄR NÅGON BESTÄMMER SIG FÖR ATT RÅNA DET?!
Nu är jag lugn igen. Det här kommer att gå hur bra som helst.
Vad fan ska jag skriva om? Det enda jag är intresserad av är typ sex, snusk och feminism. Typ. (OBESERVERA "TYP:ET"!!)
Nu ska jag fortsätta diskutera konflikt och konsensus med några classmates. Eller så blir jag den enda som masar mig dit eftersom alla andra säkert tar sovmorgon. Med min tur förefaller det inte helt osannolikt.
spaceylisie och den nyfunna bloggen...
Nu har fröken Blogg funnit en ny blogg att tipsa alla sina läsare om! Bloggen heter Herr & fröken Gos och är kanonmysig att läsa. En liten... Tvåsamhetsvariant, kanske, av Gaias blogg, men inte riktigt det heller. Nå, hur söt som helst och det är tur att folk har varandra.
Apropå min och Saras battle över lunchen idag, alltså. Jag söker kvalitet och inte kvantitet. That makes the difference. ;)
Tvångstanke...
SÅ sjukt.
Blev väckt för tretton minuter sedan av min Gode Vän och har sedan dess hunnit duscha och klä på mig. Således återstår torka håret, äta yoghurt och dra. SÅ jag bloggar.
För att tala om att jag försovit mig.
Helt sjukt onödigt.
Värdelöst vetande om fröken Aldrig MSN...
Hon har precis chattat i kanske fyra timmar på MSN. Så har hon inte gjort sedan hon var... Yngre. Det är helt galet. Nu måste hon verkligen sova. Om hon kommer loss, that is.
Alltså, jag måste bara förtydliga...
Blogginlägget nedanför var mest en... Parodi på något. Det är INGET fel på Norrbotten. Det enda fel jag kan se är att allt smaskigt och skojigt sker i Stockholm, Närke och Skåne. No more to that. *flinar*
Jag är verkligen i fel del av landet...
Gaia får roa sig, verkar det som. Linda i Linköping har, precis som Cilla i Stockholm annat att göra på kvällarna än kika på "Rapport" och Daniel i Karlstad gillar kvinnofötter. Lisa sitter i Norrbotten, lagar kalops och borde läsa "Samhällsvetenskapliga perspektiv" samt fundra över lämplig outfit till helgens rockfest på kåren. Alternativt om hon ska lägga pengar på en dammsugare eller en riktigt jävla bra sopborste och golvmopp. En gång i tiden hade Lisa bra mycket bättre sätt att fördriva tiden på. Numer sätter hon sin tröst till Alex "Vänner"-DVD:er, bloggande och... Ja, inte ens chipsen.
Tycka synd om sig själv? Inte!
Karltorka? Oh yes.
Norrbotten sucks.
Tycka synd om sig själv? Inte!
Karltorka? Oh yes.
Norrbotten sucks.
Feberföreläsning och Shell-besök...
Idag ska jag ha en feberföreläsning och det kommer att vara hur jädra skojigt som helst. Jag är verkligen inte frisk när jag lägger mig i sängen och knappt masar mig upp för något. Än värre när jag stänger ner dataprogrammen för att det är för jobbigt att sitta uppe. That was yesterday, friends. Någonstans efter 15 gav jag upp det där med pluggandet och således måste jag läsa den där "Samhällsvetenskapliga perspektiv" efter föreläsningen idag. Grejen är bara den att det då är ytterligare två böcker som måste läsas eftersom de skulle vara lästa till idag men Bokus har dröjt TRETTON dagar med sin leverans av kurslitteratur. Skamligt, Bokus. Det är nog sista gången jag handlar därifrån.
Hur som. Igår var alltså "ligga i sängen med ont i nacken, ont i huvudet, yrschlig, snorig, ont i bihålorna." Nu är jag inne på dag två. Det brukar vända efter tredje och Alvedon är asbra. I värsta fall knarkar man ner sig på Diklofenac.
Det värsta är att jag verkligen måste åka och köpa en matlåda till skollunchen idag. Och det värsta med att ha skollunch är vetskapen om att man faktiskt kommer att sitta och lyssna till fanimej sextonnollnoll. Fråga kommer inte på fråga: För sådant är jag för bra. Trots allt är det ju självklarheter vi studerar och således borde jag redan kunna de kurser vi håller på med. Har jag någonsin sagt att jag faktiskt tycker att orspråket "Högmod går före fall" (vilket förresten är Bibliskt, inte sant?!) är ett utomordentligt bra ordspråk? Nå, jag lider av någon form av hybris själv många gånger, så jag förmodar att jag inte ska uttala mig.
Och ju mer jag "uttalar" mig här, desto mindre kläder får jag på mig och desto mer stressigt blir det att hinna snora på Shell för att fixa käk. Dessutom måste jag ha youhurt. Jag undrar varför jag behöver yoghurt när jag är sjuk? Svalt och sött?
Åh. Skit samma.
Hur som. Igår var alltså "ligga i sängen med ont i nacken, ont i huvudet, yrschlig, snorig, ont i bihålorna." Nu är jag inne på dag två. Det brukar vända efter tredje och Alvedon är asbra. I värsta fall knarkar man ner sig på Diklofenac.
Det värsta är att jag verkligen måste åka och köpa en matlåda till skollunchen idag. Och det värsta med att ha skollunch är vetskapen om att man faktiskt kommer att sitta och lyssna till fanimej sextonnollnoll. Fråga kommer inte på fråga: För sådant är jag för bra. Trots allt är det ju självklarheter vi studerar och således borde jag redan kunna de kurser vi håller på med. Har jag någonsin sagt att jag faktiskt tycker att orspråket "Högmod går före fall" (vilket förresten är Bibliskt, inte sant?!) är ett utomordentligt bra ordspråk? Nå, jag lider av någon form av hybris själv många gånger, så jag förmodar att jag inte ska uttala mig.
Och ju mer jag "uttalar" mig här, desto mindre kläder får jag på mig och desto mer stressigt blir det att hinna snora på Shell för att fixa käk. Dessutom måste jag ha youhurt. Jag undrar varför jag behöver yoghurt när jag är sjuk? Svalt och sött?
Åh. Skit samma.
"Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams..."
Jaja. Det är fortfarande Lars Winnerbäck för hela slanten. Åh, så kan det gå.
Har inlett min morgon med en förkylning. Så har jag lärt mig den läxan: Träna aldrig innan du faktiskt är helt frisk. Det slår tillbaka. Alternativt är det inte vettigt att tillbringa i stort sett en hel fest utomhus iförd kort kjol, kortärmad top och lånade skor i storlek fyrtiosex eller större. Och kedjeröka med de andra kedjerökande festpolarna. Det kan ha varit felet.
Idag är det pluggdag. Teoretisk pluggdag. Jag ska med andra ord läsa all tröklitteratur som jag ännu inte fått. Det vill säga, åka till ICA och tjata mig till ett utlämnande av ett stycke bokpaket som borde ligga där nu. Och samtidigt köpa en jädra matlåda till imorgon. Jag har på känn att idag definitivt inte blir en dag på vilken jag lagar mat.
Nu plugg. Askul. Eller not.
Har inlett min morgon med en förkylning. Så har jag lärt mig den läxan: Träna aldrig innan du faktiskt är helt frisk. Det slår tillbaka. Alternativt är det inte vettigt att tillbringa i stort sett en hel fest utomhus iförd kort kjol, kortärmad top och lånade skor i storlek fyrtiosex eller större. Och kedjeröka med de andra kedjerökande festpolarna. Det kan ha varit felet.
Idag är det pluggdag. Teoretisk pluggdag. Jag ska med andra ord läsa all tröklitteratur som jag ännu inte fått. Det vill säga, åka till ICA och tjata mig till ett utlämnande av ett stycke bokpaket som borde ligga där nu. Och samtidigt köpa en jädra matlåda till imorgon. Jag har på känn att idag definitivt inte blir en dag på vilken jag lagar mat.
Nu plugg. Askul. Eller not.
Kärlek och Lars...
I vanlig ordning både berör och rör han mig, den där Lars. Det vore hur perfekt som helst att få med mig någon på konsert i Luleå i november. Hur makalöst som helst. Och Miss Li sjunger vackert. Verkligen. Men Lasse, han är min Gud, precis som alltid.
Till alla män...
Jag vet inte varför, men av någon anledning tänker jag på min Gode Vän när jag läser den här strippen, eller vad det heter. Men, det är med värme och inte något annat. Och, den är nog ganska allmängiltig vad gäller män, inte sant? *flinar*
Det spöregnar ute...
...och jag överväger verkligen den där promenaden till Alex. Att göra den nu. Omedelbums. Liksom bara klä på mig, slänga in regnvädersmusik i i Mp3-spelaren och ta en blöt promenad till Bäckgatan. Då jag kommer fram är jag garanterat dyngsur och att sätta sig i en soon to be-varm bil, köpa en rykande het cappuccino och helst av allt åka till "en sten vid en sjö i en skog" och lukta på hösten, det vore helt enkelt underbart..
Jaa, jag vet. Nu är jag tillbaka till det där romantiserande junket igen. Jag borde lära mig att det inte finns något som helst romantiskt med att gå femton minuter i hällregn, sätta sig i en kall bil, åka längs E4:an och köpa en kaffe på McDonalds av alla ställen. Och faktum är att jag hittills inte hittat några direkta smultronställen vad gäller naturen här. Eller så har jag varit för långt bort i tankarna för att se dem. Så kan det också vara.
Igår var... Inte en onödig kväll, så ska jag inte säga, eftersom det inte är sant. Men det var onödigt att feströka. Jag känner det nu. Hur jäkla dumt som helst. Cigaratter är typ det värsta som finns, i alla fall dagen efter eller i längden.
Ikväll blir det fotboll och jag tänker hålla mig till cola, tror jag. Jag vill verkligen träna imorgon och dricker jag är det ingen idé alls.
För övrigt har jag världens bästa bloggtopic, eftersom jag är skitförbannad på vissa störande element i min familjs närhet. Men av hänsyn skriver jag inte om det. Och med det inte sagt att jag inte skulle kunna kräkas frivilligt för att få bort dessa idiotelement. Amen.
Jaa, jag vet. Nu är jag tillbaka till det där romantiserande junket igen. Jag borde lära mig att det inte finns något som helst romantiskt med att gå femton minuter i hällregn, sätta sig i en kall bil, åka längs E4:an och köpa en kaffe på McDonalds av alla ställen. Och faktum är att jag hittills inte hittat några direkta smultronställen vad gäller naturen här. Eller så har jag varit för långt bort i tankarna för att se dem. Så kan det också vara.
Igår var... Inte en onödig kväll, så ska jag inte säga, eftersom det inte är sant. Men det var onödigt att feströka. Jag känner det nu. Hur jäkla dumt som helst. Cigaratter är typ det värsta som finns, i alla fall dagen efter eller i längden.
Ikväll blir det fotboll och jag tänker hålla mig till cola, tror jag. Jag vill verkligen träna imorgon och dricker jag är det ingen idé alls.
För övrigt har jag världens bästa bloggtopic, eftersom jag är skitförbannad på vissa störande element i min familjs närhet. Men av hänsyn skriver jag inte om det. Och med det inte sagt att jag inte skulle kunna kräkas frivilligt för att få bort dessa idiotelement. Amen.
Varför vissa människor inte gillar varandra...
Ikväll tänkte jag på Miss Pubertetsblond, säkerligen också Fröken Politisktkorrekt och varför hela hennes attityd skriker att hon inte gillar mig. Har jag bytt många ord med henne? Icke. Har jag noterat henne? Svar ja. Det är svårt att inte lägga märke till den skrikigaste och mest pubertala flickan i Piteå. Av de jag mött hittills, alltså.
Så till saken: Av någon anledning förekommer någon slags antipati oss emellan. Innan ikväll har jag aldrig ens pratat med henne och ingen av oss har nog heller känt en större längtan efter att ens bli bekanta. Men, så kommer vi i en situation då vi faktiskt måste byta ord med varandra och jag tror att jag talar för bägge parter då jag hävdar att Berlinmuren inte var något alls. Det här handlar inte om öst och väst, utan om något mycket större och varför jag ens bloggar om det är löjligt men ändock ett tecken på att hon på något vis påverkat mig.
Så på vilket sätt? En gång sade någon, jag minns inte vem, till mig att det du ogillar mest hos människor är egenskaper du ser hos dig själv. Så jag börjar - naturligtvis, annars hade det inte varit jag - tänka på om jag hade kunnat vara hon. Och jag var nog det, för några typ åtta år sedan. Vi hade nog kunnat bli bästisar då, hon och jag. Jag tror att det där resonemanget är tänkvärt: Vad man inte gillar hos andra är vad du ser eller inte vill se hos dig själv.
Nu är det sovadags. Imorgon blir det promenad till Bäckgatan för att hämta bilen och jag ska samtidigt passa på att få låna Vänner-DVD:erna från Alex.
Så till saken: Av någon anledning förekommer någon slags antipati oss emellan. Innan ikväll har jag aldrig ens pratat med henne och ingen av oss har nog heller känt en större längtan efter att ens bli bekanta. Men, så kommer vi i en situation då vi faktiskt måste byta ord med varandra och jag tror att jag talar för bägge parter då jag hävdar att Berlinmuren inte var något alls. Det här handlar inte om öst och väst, utan om något mycket större och varför jag ens bloggar om det är löjligt men ändock ett tecken på att hon på något vis påverkat mig.
Så på vilket sätt? En gång sade någon, jag minns inte vem, till mig att det du ogillar mest hos människor är egenskaper du ser hos dig själv. Så jag börjar - naturligtvis, annars hade det inte varit jag - tänka på om jag hade kunnat vara hon. Och jag var nog det, för några typ åtta år sedan. Vi hade nog kunnat bli bästisar då, hon och jag. Jag tror att det där resonemanget är tänkvärt: Vad man inte gillar hos andra är vad du ser eller inte vill se hos dig själv.
Nu är det sovadags. Imorgon blir det promenad till Bäckgatan för att hämta bilen och jag ska samtidigt passa på att få låna Vänner-DVD:erna från Alex.
Livets absurditeter...
Man skulle kunna tro - med tanke på rubriken - att det här blir ett sådant där extremdjupt blogginlägg. Tji fick ni, eller kanske grattis.
Jag har öppnat festkvällens första öl och dricker den helt utan brådska medan jag surfar runt i jakten på artikeluppslag. Efter att ha återvänt till mitt referat otaliga gånger har jag insett att jag ska vara hyfsat nöjd med tanke på att det var första gången jag någonsin skrivit något dyligt.
Och jag undrar om jag ska duscha igen, fundrar på val av kläder inför kvällen och andra ytliga ting åt det hållet, samtidigt som jag funderar över det där med att ha någon att dela sina tankar med. Matthias anmärkte mycket på att jag pratade med mig själv, och han har helt rätt: Jag kan ha långa monologer - och dialoger - med mig själv. Kanske gör jag så för att jag inte har någon att prata med om allt det där nonsens som dyker upp i mitt huvud. Och kanske för att allt sådant där absurt jag kommer på faktiskt inte är varken intressant eller relevant för någon annan.
Jag försöker hitta musik som överensstämmer med mitt humör men jag går bet. Just nu söker jag efter den där blandningen av upptempo, nostalgi och djup. Musik att romantisera till över en öl i all ensamhet.
Kanske borde jag städa, kanske borde jag gå ut med soporna, och kanske borde jag läsa "Samhällsvetenskapliga perspektiv" för att sedan sova en timme eller så. Men jag sitter här, rakt upp och ned, gör ingenting mer än lyssnar på David Gray och sippar på min öl. Kanske blir ikväll en trevlig kväll och inte så hysterisk. Faktum är att jag hoppas på det.
Jag har öppnat festkvällens första öl och dricker den helt utan brådska medan jag surfar runt i jakten på artikeluppslag. Efter att ha återvänt till mitt referat otaliga gånger har jag insett att jag ska vara hyfsat nöjd med tanke på att det var första gången jag någonsin skrivit något dyligt.
Och jag undrar om jag ska duscha igen, fundrar på val av kläder inför kvällen och andra ytliga ting åt det hållet, samtidigt som jag funderar över det där med att ha någon att dela sina tankar med. Matthias anmärkte mycket på att jag pratade med mig själv, och han har helt rätt: Jag kan ha långa monologer - och dialoger - med mig själv. Kanske gör jag så för att jag inte har någon att prata med om allt det där nonsens som dyker upp i mitt huvud. Och kanske för att allt sådant där absurt jag kommer på faktiskt inte är varken intressant eller relevant för någon annan.
Jag försöker hitta musik som överensstämmer med mitt humör men jag går bet. Just nu söker jag efter den där blandningen av upptempo, nostalgi och djup. Musik att romantisera till över en öl i all ensamhet.
Kanske borde jag städa, kanske borde jag gå ut med soporna, och kanske borde jag läsa "Samhällsvetenskapliga perspektiv" för att sedan sova en timme eller så. Men jag sitter här, rakt upp och ned, gör ingenting mer än lyssnar på David Gray och sippar på min öl. Kanske blir ikväll en trevlig kväll och inte så hysterisk. Faktum är att jag hoppas på det.
Referat - a nightmare from hell!
Så har jag tragglat mig genom den första uppgiften på tidningsjornalistikkursen. Ett referat om en hur trist föreläsning som helst. Alltså, föreläsningen hade nog varit intressant om den inte hade hållits mellan tre och kvart över fem. Nå, klar är jag. Bättre att lämna in crap än inget alls.
Idag blir en slapp dag, tror jag. Ska ta en dusch, vänta på Minnas referat och sedan ta en runda på systemet inför Jockes inflyttningsfest. Flygbiljetter är bokade inför Stockholmstrippen och det hela känns sjukt peppande. Faktiskt. Imorgon är det fotboll och öldrickande. Sådant gillar jag. Öl och fotboll går hand i hand.
Ah, trist bloggande idag. Jag måste skriva en artikel också, men om vad? Förslag mottages tacksamt!
Idag blir en slapp dag, tror jag. Ska ta en dusch, vänta på Minnas referat och sedan ta en runda på systemet inför Jockes inflyttningsfest. Flygbiljetter är bokade inför Stockholmstrippen och det hela känns sjukt peppande. Faktiskt. Imorgon är det fotboll och öldrickande. Sådant gillar jag. Öl och fotboll går hand i hand.
Ah, trist bloggande idag. Jag måste skriva en artikel också, men om vad? Förslag mottages tacksamt!
The red wine-mood...
Träning, middag och än en gång säger min onda mage att det där med laktosfritt, det är nog inte så dumt. Så blev det en check av vilket hotell min Gode Vän hade bokat, och allt såg fint ut. Nu ska det bara checkas flyg så borde ett stycke weekend vara i hamn.
Och vad gäller my red wine-mood är det Nick Cave som orskat det hela. I vanlig ordning romantiserar jag; det där med tända ljus, rödvin och snatter i soffan. Isn't it just too great? Så, jag saknar Sofia och våra vinkvällar. Det börjar bli dags för en sådan igen, men jag antar att avståndet gör sitt och hindrar det hela. Så bra med pengar får jag absolut inte från CSN.
Lång dag idag: Från nio til straxt efter fem, och artikeluppgift samt referatskrivning att ta tag i. För att inte tala om alla böcker jag måste läsa men ännu inte fått. Nå, det reder sig. Nu är det duschdags.
Och vad gäller my red wine-mood är det Nick Cave som orskat det hela. I vanlig ordning romantiserar jag; det där med tända ljus, rödvin och snatter i soffan. Isn't it just too great? Så, jag saknar Sofia och våra vinkvällar. Det börjar bli dags för en sådan igen, men jag antar att avståndet gör sitt och hindrar det hela. Så bra med pengar får jag absolut inte från CSN.
Lång dag idag: Från nio til straxt efter fem, och artikeluppgift samt referatskrivning att ta tag i. För att inte tala om alla böcker jag måste läsa men ännu inte fått. Nå, det reder sig. Nu är det duschdags.
Agent Provocateur och Maggie G...
Jag har sagt det förut, men det tåls verkligen att sägas igen. Agent Provocateurs underkläder är helt makalöst sexiga!
Och, nu läser jag i Aftonbladet att Maggie Gyllenhaal modellar för dem. Maggie Gyllenhaal har ett så speciellt utseende att hon kan se både skabbig och ursexig ut, och antingen älskar eller hatar man henne. Litet som med Nicole Kidman. Jag gillar Maggie G, och eftersom jag är som jag är så briljerar hon i Secretary. En måste se-film, tycker jag. Att hon sedan är helt fantastisk i AP's underkläder gör inte saken sämre...
Nu har jag frukosterat. Halsen gör fortfarande halvont men huvudet är med, i alla fall. Det blir pump ikväll. Igår var en helt onödig dag på mat- och motionsfronten. Men, först skola och journalistikkursen som verkar assvår. "Hitta en nyhet du vill skriva om" säger läraren och jag baxnar. Alla nyheter är ju redan skrivna. Nice start, huh? *flinar*
Och, nu läser jag i Aftonbladet att Maggie Gyllenhaal modellar för dem. Maggie Gyllenhaal har ett så speciellt utseende att hon kan se både skabbig och ursexig ut, och antingen älskar eller hatar man henne. Litet som med Nicole Kidman. Jag gillar Maggie G, och eftersom jag är som jag är så briljerar hon i Secretary. En måste se-film, tycker jag. Att hon sedan är helt fantastisk i AP's underkläder gör inte saken sämre...
Nu har jag frukosterat. Halsen gör fortfarande halvont men huvudet är med, i alla fall. Det blir pump ikväll. Igår var en helt onödig dag på mat- och motionsfronten. Men, först skola och journalistikkursen som verkar assvår. "Hitta en nyhet du vill skriva om" säger läraren och jag baxnar. Alla nyheter är ju redan skrivna. Nice start, huh? *flinar*
Helt meningslöst att grina...
...av att kolla på bilder från när Idol-Danny åkte ut.
Jag grinar nog för att jag är snorig. Menar, nog för att Danny gör klatschig musik, men gråtvärt är det definitivt inte.
Idag ska jag köra bil till skolan. Då kan jag lägga mig och sova en halvtimme nu. Jag är fuckedupsåsig i huvudet.
Jag grinar nog för att jag är snorig. Menar, nog för att Danny gör klatschig musik, men gråtvärt är det definitivt inte.
Idag ska jag köra bil till skolan. Då kan jag lägga mig och sova en halvtimme nu. Jag är fuckedupsåsig i huvudet.
Hur mycket en dokumentär kan förstöra...
För några veckor sedan sände TV4 eller Kanal5 en dokumentär om "manboobs". Alltså män med bröst. Inte män överviktiga nog för att ha bröst på DET sättet, utan bröst som i bröst. Sedan jag såg den dokumentären har jag funderat över det där med manboobs precis varenda gång jag tittat på en karl. Hur irriterande som helst, för att inte tala om avtändande. Idag läser jag i Alex Schulmans blogg om Jan Guillous manboobs och inser att världen måste vara full av män med tuttar.
För några år sedan innehöll Jonas Gardells föreställning "Livet" en hel del anspelningar på Jan Guillous korta armar, något jag inte tänkt på förrän Gardell uppmärksammade det hela. Således har jag alltid Guillous korta armar i åtanke när jag ser honom. (Guillou, alltså.) Nu kommer jag att tänka både på hans korta armar OCH hans manboobs. Fy fan så absurt.
För några år sedan innehöll Jonas Gardells föreställning "Livet" en hel del anspelningar på Jan Guillous korta armar, något jag inte tänkt på förrän Gardell uppmärksammade det hela. Således har jag alltid Guillous korta armar i åtanke när jag ser honom. (Guillou, alltså.) Nu kommer jag att tänka både på hans korta armar OCH hans manboobs. Fy fan så absurt.
Jag har sällat mig till snorskaran...
Varje gång nya människor träffas blir i stort sett samtliga förkylda. Nu har jag varit här i tre veckor och trodde att jag klarat mig undan med litet småsnörvel. Och tji fick jag. Snor'n rinner och vettet försvinner. Kände redan någonstans i drömmarnas värld att det ömmade litet i svalget, men i och för sig: Det har det gjort alltsedan min vishet på vänster överkäke började ta fart. Med andra ord ingen direkt måttstock. Så vaknar jag och förstår varför spinningen var så jobbig igår, jobbig på ett inte bra-sätt. Som sagt: Snor'n rinner och vettet försvinner. Det blir fixa iordning mig, frukostera och sedan krypa tillbaka ner i sängen. Kort skola idag, även om jag hade behövt lära mig såväl Excel som Word. Nå ja.
Måttstocksjeans...
Jag tror att de flesta tjejer har ett par måttstocksjeans, det vill säga ett par jeans man en gång i tiden kom i men inte längre. De där jeansen man har som mål att komma i. Innan jag åkte till Piteå lade jag beslag på ett par sådana jeans. Nu är jag inne på min tredje vecka här och även om jeansen ifråga aldrig kommer att sitta snyggt på mig eftersom de är så lågt skurna kommer jag utan problem i dem nu. Och kan stänga dem utan svårigheter. Sådant känns tämligen skitbra och är ett strålande kvitto på att de ansträngningar man gör ger resultat. Jag är nöjd.
Nu snabb middag och sedan spinning och core. Lunchen idag var långt ifrån nyttig med god: macka på SubLand. Har haft en bra dag med Minna, Alex och Fia; shopping och jag har hittat badrumskrokar vilket var helt oskyldigt men ack så praktiskt.
Nå, vad sade jag? Middag.
Nu snabb middag och sedan spinning och core. Lunchen idag var långt ifrån nyttig med god: macka på SubLand. Har haft en bra dag med Minna, Alex och Fia; shopping och jag har hittat badrumskrokar vilket var helt oskyldigt men ack så praktiskt.
Nå, vad sade jag? Middag.
"Jag är ingen våldtäktsman!"
Efter en del slösurfande på DS där det mesta finns och i stort sett allt är tillåtet kommer funderingen på hur man vet när vissa fantasier faktiskt STANNAR som fantasier. Jag menar, det är en sak att ha fantasier som drar åt det pedofila, fantasier som involverar seriösa våldtäkter, sexuellt umgänge med djur, döda, mamma eller pappa. I fantasin spelar ingenting någon roll, tycker jag. Så länge det stannar som fantasier och så länge de fantasierna inte behövs för att trigga igång en sexuellt. Men, hur vet människor var gränsen går?
Kan någon rakryggad säga att "Nej, jag vill inte längre träffa tjejer och ha sex med dem eftersom risken finns att jag våldtar dem och jag vill verkligen inte vara en våldtäksman", eller är ett sådant statement för tabubelagt? Blir man en outsider om så bara inför sig själv? Törs någon titta sig själv i spegeln och erkänna att denne tänder på små pojkar som leker i sandlådan på arbetsplatsen för att därefter ha mod nog att byta jobb för att förhindra eventuella övergrepp? Eller sälja hunden eftersom man insett att man dras sexuellt till den? Var går gränsen?
Jag menar, för de flesta människor går gränsen för vad som är normalt vid renodlad vanilj, alternativt litet fniss-bondage med flufförsedda handbojor och en klatsch på rumpan sådär efter två glas rött på fredagkvällen. Sedan får det liksom vara bra. (Nej, jag (för)dömer inga vaniljare, live and let live...) Uppenbarligast är det svårt nog att vara gay, så att inse att man tänder på våldtäkter inte som i rapegames utan i verkliga livet, hur känns det?! Och var går gränsen för när en fantasi inte längre är enbart en fantasi?
I och för sig, fantasin är oftast mycket, mycket bättre än verkligheten och jag har i stort sett lagt ner allt vad godissmaker heter. Vaniljen står mig upp i halsen och till dess att jag hittar någon som vill baka chokladbollar med mig får det fasen vara. Om man vet vad man vill ha ska man inte nöja sig med mindre och jag ska för övrigt till Stockholm i slutet av september. Det blir nog både bra och välbehövligt. Litet vardagslyx över en helg.
Tack för det där med det privata...
Så ringer jag till tandläkaren här (tack Minna!) och förklarar mitt dilemma. "Kom idag!" säger en förstående dam som heter Barbro och jag säger att jag hemskt gärna vill komma idag, men att jag har min första föreläsning till klockan fyra och att det känns litet dumt att skippa det när jag ändå nästan börjar vänja mig vid att ha ont. Då fick jag en tid imorgon bitti klockan nollåtta. Hade jag ringt till Folktandvården hade jag fått vänta till oktober. Minst.
I övrigt har jag sömnsvårigheter igen. Både lördag och söndag har varit helvetiska rent sömnmässigt och i natt har jag knappt sovit tre timmar. Jag bara snurrar runt, runt i sängen och tänker på allt mellan himmel och jord. Det peppar inte direkt för de där morgonpromenaderna, att inte kunna sova. It makes me crazy.
Nu borde jag försöka frukostera. Havregrynsgröt borde funka. Kanonäckligt men jag har hört att det är bra.
I övrigt har jag sömnsvårigheter igen. Både lördag och söndag har varit helvetiska rent sömnmässigt och i natt har jag knappt sovit tre timmar. Jag bara snurrar runt, runt i sängen och tänker på allt mellan himmel och jord. Det peppar inte direkt för de där morgonpromenaderna, att inte kunna sova. It makes me crazy.
Nu borde jag försöka frukostera. Havregrynsgröt borde funka. Kanonäckligt men jag har hört att det är bra.
Skadeglädje...
...är tamejfan den enda sanna. Ibland behöver man inte säga mer än "Keep up the good work and we'll all be happy."
Natti.
Natti.
Man vet att träningspasset har varit grymt bra...
...när man under stretchen håller på att börja grina av både utmattning och det faktum att musklerna vrålar. Så underbart. Jag älskar min pump. Imorgon promenad och tillsvidare lugnt. Tisdag spinning och core. Matintag idag helt okej trots att jag skippade frukost. Dumt, men så kan det vara när man inte vaknar före halv tolv. Nu filmtajm, tror jag. Imorse satte jag faktiskt på sleep-klockan på TV:n för att kunna somna om. Det är första gången jag gör det.
Imorgon också tandläkartrakasserier och hejdå färga håret. Nu ska tandfan åtgärdas. Men, inte minst: imorgon börjar skolan. Just det. Då blir det allvarligt.
Imorgon också tandläkartrakasserier och hejdå färga håret. Nu ska tandfan åtgärdas. Men, inte minst: imorgon börjar skolan. Just det. Då blir det allvarligt.
Lunchreceptet!
Jag tror till och med att det blev hyfsat nyttigt. Gott var det då och nog till matlåda för imorgon. Perfekt.
Koka ris efter eget huvud.
Stek lagom mängd kyckling i litet olja.
Häll i det kokta riset i stekpannan med kycklingen.
Pressa en vitlöksklyfta över blandningen.
Dra på litet soya.
Stjälp i grönsaker efter smak; jag valde mycket broccoli, paprika och en överbliven löksnutt som låg i kylskåpet.
Ha i litet sambal oelek och bara en aning mango chutney.
Ät.
Det var faktiskt kanongott.
Jag tror att jag ska tjuva åt mig en cappuccino idag igen.
Koka ris efter eget huvud.
Stek lagom mängd kyckling i litet olja.
Häll i det kokta riset i stekpannan med kycklingen.
Pressa en vitlöksklyfta över blandningen.
Dra på litet soya.
Stjälp i grönsaker efter smak; jag valde mycket broccoli, paprika och en överbliven löksnutt som låg i kylskåpet.
Ha i litet sambal oelek och bara en aning mango chutney.
Ät.
Det var faktiskt kanongott.
Jag tror att jag ska tjuva åt mig en cappuccino idag igen.
Så jävla tråkigt väder...
Det regnar och det känns liksom november ilade hit så fort det någonsin var möjligt. Jag fundrar - igen - på andra alternativ till det här och bestämmer mig för att jag biter ihop till november, december, och sedan skiter jag i det här. Om det fortfarande känns så här, that is. Bonjour, tristesse. Jag blir tamejfan aldrig nöjd.
Idag? Inte ett jävla jota, förmodar jag. Träning på kvällen. Måste bara komma av mina Diklofenac. They're killers och inte hjälper de nämnvärt heller. Helvetesregn. Nu vill jag ha vardag så jag får träffa människor. Icke självvald ensamhet är så himla trist.
Cappuccinosuget remains, jag är ashungrig men vågar inte riktigt. Allt blir så mycket värre i munnen då.
Idag? Inte ett jävla jota, förmodar jag. Träning på kvällen. Måste bara komma av mina Diklofenac. They're killers och inte hjälper de nämnvärt heller. Helvetesregn. Nu vill jag ha vardag så jag får träffa människor. Icke självvald ensamhet är så himla trist.
Cappuccinosuget remains, jag är ashungrig men vågar inte riktigt. Allt blir så mycket värre i munnen då.
spaceylisie och den trasiga dataskärmen...
Min dataskärm har varit konstig i flera dagar nu och idag bestämde den sig för att gå i pension. Jag svor men skrek inte rakt ut, tänkte snarare bittra tankar om saldot på mitt lönekonto och det faktum att jag a) måste gå till tandläkaren och b) måste köpa vinterdäck a.s.a.p. Men, driftig som jag är knatade jag över till Holm, lånade hans dator och skulle beställa en skärm. Snåljåpen i mig sade dock att jag minsann inte tänkte betala tvåtusen för en skärm utan att jag snarare kunde ta en tripp till Luleå imorgon och köpa en för tolvhundra.
Därefter åkte jag till McDonalds efter att hela eftermiddagen suktat efter en gigantisk cappuccino. Och, eftersom jag faktiskt är i Piteå vilket ligger i Norrland och jag formligen avgudar dialekten kunde jag inte motstå att flirta med killen i kassan som också flirtade tillbaka. Men, nu är ju jag som jag är, så när han leende ber mig smaka på cappuccinon för att försäkra sig om att den var god nog åt mig tittar jag frågande på killen och säger ett enkelt "Men vaddå, då bränner jag mig ju!" varefter jag går. I bilen inser jag att idag... Idag är inte riktigt min dag. Oduschad, pillerknarkad efter att ha hittat några överblivna Diklophenac och kombinerat dem med Panodil och med en frisyr som antyder att jag nyss stigit upp ur någon annans säng än min egen. Som om det inte vore nog har jag kört bil som en kratta idag. Piller och bilkörning går nog inte riktigt hand i hand.
Nå, cappuccinon var makalös och när jag stiger innanför dörren hemma kommer jag lagom till att höra en duns från databordet. Vid närmare titt inser jag att det är strömkabeln till dataskärmen som trillat ner på golvet. Så trasig var den skärmen och jag tackar gudarna över min snålhet hos Holm, den snålhet som fick mig att inte slänga bort tvåtusen spänn på en ny bildskärm.
Jag överväger att duscha men tycker samtidigt att det kanske är litet onödigt eftersom klockan är kväll och jag inte har några som helst planer på något annat än ensamsunk och film. Imorgon är det träning igen.
Därefter åkte jag till McDonalds efter att hela eftermiddagen suktat efter en gigantisk cappuccino. Och, eftersom jag faktiskt är i Piteå vilket ligger i Norrland och jag formligen avgudar dialekten kunde jag inte motstå att flirta med killen i kassan som också flirtade tillbaka. Men, nu är ju jag som jag är, så när han leende ber mig smaka på cappuccinon för att försäkra sig om att den var god nog åt mig tittar jag frågande på killen och säger ett enkelt "Men vaddå, då bränner jag mig ju!" varefter jag går. I bilen inser jag att idag... Idag är inte riktigt min dag. Oduschad, pillerknarkad efter att ha hittat några överblivna Diklophenac och kombinerat dem med Panodil och med en frisyr som antyder att jag nyss stigit upp ur någon annans säng än min egen. Som om det inte vore nog har jag kört bil som en kratta idag. Piller och bilkörning går nog inte riktigt hand i hand.
Nå, cappuccinon var makalös och när jag stiger innanför dörren hemma kommer jag lagom till att höra en duns från databordet. Vid närmare titt inser jag att det är strömkabeln till dataskärmen som trillat ner på golvet. Så trasig var den skärmen och jag tackar gudarna över min snålhet hos Holm, den snålhet som fick mig att inte slänga bort tvåtusen spänn på en ny bildskärm.
Jag överväger att duscha men tycker samtidigt att det kanske är litet onödigt eftersom klockan är kväll och jag inte har några som helst planer på något annat än ensamsunk och film. Imorgon är det träning igen.
Tandläkarkänningar, någon?
Nu är det kris. Allvarligt alltså. Jag har så fruktansvärt ont i munnen att jag vaknar av att det inte funkar att svälja. Och så är jag täppt i näsan men kan inte snyta mig eftersom även det framkallar en helvetisk smärta. Att slicka mig runt munnen gör ont. Jag behöver starka smärtstillande och typ en kniv att sprätta upp det där kring tanden med. Men helst en tandläkare. Det här avgör saken. När jag gråter för att något gör ont gör det verkligen ont.
Någon tandläkare?
Någon tandläkare?
Okay, so you all remember...
... det där avsnittet av Grey's Anatomy när Meredith can't remember the last time they kissed. Hon och Mc Dreamy, alltså. Ikväll har jag haft en sådan upplevelse, typ. En av mina Stora Kärlekar genom tiderna hörde av sig och det enda jag kunde tänka på var hur cranky han var när han höll på att få sina visdomständer. Hur sjukt är inte det? Litet som "Ja, Lisa, hur kommer du ihåg Mr. S?" "Jo, jag minns hur retlig han var när han fick visdomständer..." Sickfuck. Eller så är det bara för att jag själv har den där tyska långtradarchaffisen med extra släp på kärran parkerad i käften just nu.
(Och Ms. Cosmopolitan fattade nog aldrig hur sjukt mycket Mr. Right han kunde ha varit. Och var. Men, å andra sidan är hon just Ms. Cosmopolitan och Lasse W's "Idiot" är henne personifierad. Nå, parentes.)
Och apropå det har jag min sista fet mat/junk-dag imorgon varför jag käkade på Max med Chrille som ett avslut på kvällen. Det har aldrig tagit så lång tid att få ner hamburgare och pommes. Aldrig. Förstår ni då hur inihelvetejävlasatansont jag har?! Imorgon blir det heldag Grey's, tvätt, Dexofen och chips. Det kommer att slå allt. Jag menar, med en Dexofen i mig kommer morgondagen sluta med sömn.
Och sömn är det dags för nu.
(Och Ms. Cosmopolitan fattade nog aldrig hur sjukt mycket Mr. Right han kunde ha varit. Och var. Men, å andra sidan är hon just Ms. Cosmopolitan och Lasse W's "Idiot" är henne personifierad. Nå, parentes.)
Och apropå det har jag min sista fet mat/junk-dag imorgon varför jag käkade på Max med Chrille som ett avslut på kvällen. Det har aldrig tagit så lång tid att få ner hamburgare och pommes. Aldrig. Förstår ni då hur inihelvetejävlasatansont jag har?! Imorgon blir det heldag Grey's, tvätt, Dexofen och chips. Det kommer att slå allt. Jag menar, med en Dexofen i mig kommer morgondagen sluta med sömn.
Och sömn är det dags för nu.
