Jag måste vara världens tristaste snart tjugofyraåring. Nu ska det supas och jag blir bara så trött, så less. Först ska vi supa på förfest och sedan ska vi supa på Bolanche, åma oss på dansgolvet och flirta hysteriskt med i stort sett vem som helst bara för att försöka vinna högsta vinsten: ett ligg, eller åtminstone ett hångel om man har mens, vilket jag har. Och jag HATAR det. Utekvällen, alltså. Hela konceptet. Jag hade hellre suttit i soffan med vem fan som helst, knäckt en påse Twist och kollat på Bingolotto eller liknande. Eller till och med trav eller Formel1, vilket är det värsta som finns. Inte ens två dagar ledig har jag varit än och har redan jobbabstinens. Illa, inte sant?

Dessutom är jag inte nöjd med kläderna jag har på mig. Jag ser fet ut men orkar inte riva ut plagg efter plagg ur garderoben igen. I synnerhet inte med tanke på att det bara var några timmar sedan jag plockade in allt från igår igen och nu åter kan se min bruna heltäckningsmatta framför garderoberna.

Kanske borde jag hitta mer peppande musik än Chris Cornell men jag vet inte alls vad som skulle få mig på humör. Absolut inte Lasse, iaf. Det vore som att be om ett storpack rakblad, en flaska vodka och en karta Tradolan eller liknande.

Ibland längtar jag mig förtvivlad efter vuxenlivet då det är okej att dra sig hemåt kring 00 eftersom det är litet onödigt att vara bakfull dagen efter. Helt enkelt. Och det är tamjefan inte lätt att vara ung på 2000-talet heller.

Bitter, jag? Var fick ni det från?