Nu är hon inte kaxig. Trött. Ont i huvudet. Småhostig och snörvlig. Jag har dock inte tid. Panodil och sedan säng. Jag ska jobba snart igen. Om mindre än sju timmar, närmare bestämt. Efter den sjuttonde augusti, eller kanske helst artonde, kan jag vara sjuk. Innan dess har jag helt enkelt inte tid.

Nu har jag några timmar på mig att hämta nya flyttkartonger och packa ner grejer, men... Jag kommer inte igång, eftersom flyttpackande är det absolut tråkigaste jag vet. Så, hur gör man? Är det "bara att göra det"?

Strukturplan, om man nu ska vara sådan:

1. Åka till ICA, handla plastsäckar och tigga kartonger.

2. Åka till mamma, hämta kartonger.

3. Åka hem och fanimej PACKA! Hur svårt ska det vara?!

Jag hittade bilden nedanför hos en användare på QX. Bildtexten hon lagt till var följande:

Söt pose! Eller bara obekväm? Jag kan inte göra så, men jag slicka mig på armbågen!

Fnys, tänkte jag, vem kan inte slicka sig själv på armbågen? Som om det skulle vara något att stoltsera med! Så försökte jag... Icke. Inte på varken högra eller vänstra.

Är det någon annan som kan slicka sig själv på armbågen?

...riskerar att dö i förtid.

Så, alla oldies som prompt måste gnälla på precis allt: Lägg ner or you'll die of typ högt blodtryck. Och högt blodtryck är inte ovanligt bland medelålders vita män.

Förresten drömde jag att Lillasyster hade blivit heroinmissbrukare efter de tre veckorna i Holland. Det var en väldigt jobbig dröm. Faktiskt.

Nu är det panik med tid. Ska vara på jobbet alldeles snart och måste först hem och lämna en resväska. Jag trodde att jag skulle jobba natt i natt och i själva verket börjar jag halv tolv. Panic.

Idag: Bakfylla och delad tur på jobbet, vilket innebar sova på mammas soffa mellan arbetspassen.

Sedan "Åter till Cold Mountain" och något jävla bjäbb med den Gode Vännen som ringde för att... Typ bråka, tror jag. Less, är rätt ord. Superless. Och är det inte ironiskt, med tanke på gårdagens inlägg? Nå, jag hade det på känn att han endera dagen skulle höra av sig, och då knappast för att glatt fråga hur läget var. Kan man tjafsa så ska man. Uppenbarligast. Orka.

(Och skulle han mot förmodan läsa det här kan jag ge mig fan på att jag får skit för att jag skrev det här också... Någon som törs slå vad med mig?!)

Jag har även blivit medlem i klubben "Vi som får sjukligt mycket finnar av att jobba på Gagnefsgården". Vi börjar bli ett par, tre stycken eller fler vid det här laget. Men, beware, you hideous acne! Jag har införskaffat bekämpningsmedel á la Tea Tree Oil som funkade kanonbra när jag var fjorton, finnig och ful.

Imorgon måste jag verkligen packa. Det är inte många dagar kvar innan Fredrik dyker upp för att hjälpa till att kånka ut möbler från stugan. En fördel då är att allt småplock är ett minne blott och står inskuffat i vårt gamla hus på farmen. Ingen rast, ingen ro... Fy faan.

Och, jag hittade förra numret av VeckoRevyn på jobbet innan jag skulle gå hem. Hur kan det komma sig att Ebba VonSydow fortfarande skriver i den tidningen? Jag trodde att hon skulle få sparken. På riktigt. Tji fick jag och det blir inget VeckoRevyn-läsa i alla fall. Inte innan den där slynan som helt saknar verklighetsuppfattning fått normalt perspektiv på tillvaron. Ah, det kan vara fel på mig... Jag trodde som sagt att Asos.com hade med moderkort att göra, inte kläder. Men, att Ebba VonSydow kan annat än jeans, lipgloss och ytligheter förefaller mig väldigt... Otroligt.

Förresten, en sista parentes: Vi kollade på Allsångs-reprisen idag på jobbet och Amy Diamond sjöng "Je ne regrette rien" av Edit Piaf. Jag grinade och Bibi som jag jobbade med rös. Amy Diamond is the shit.

Eller hur det stavas.

Det finns som sagt anledningar till att jag inte dricker så ofta. Den här morgonen känns som en sådan. Grejen är, att det verkar inte spela någon roll hur mycket eller litet jag dricker: Bakfull ska jag bli ändå. Nå, jag har kurerat mig med två Panodil i föresyftande bygge, och tänker börja arbetsmorgonen med starkt kaffe och limpmackor. Kring elva ska jag åka till mor och sova, och har jag inte fått mat kring fjorton ska jag ta med Ligistbrorsan och fixa kebab. Så får man göra dagen efter löning, i synnerhet om man fått ut sextusen mer än man räknat med. Å andra sidan måste jag betala dubbla hyror den här månaden... It's a never ending story, det här med pengar.

Oh well, better get ready. Later y'all!

Jag vet inte alls, men jag tror att jag ser möjligheten att falla utan någon som fångar mig utom jag själv. För första gången på dryga tre år står jag helt utan någon relation och jag frågar mig om en Mans närvaro trots allt betyder så mycket? Vissa gånger, ja, absolut, men generellt, nej, jag tror faktiskt inte det.

Resan med min Gode Vän var fantastisk på många sätt, inte minst för min egen utveckling och självkänsla, men nu... De senaste dagarna vet jag inte ens om jag reflekterat över honom alls. Idag gjorde jag det, och det var varken vemod, saknad eller kärlek i tanken. Jag tror att det är färdigt, att JAG är färdig med den relationen. Om inte annat borde jag kommit ihåg det, känt saknad, längtan, och reflekterat över varför allt är tyst. Nu: Ingenting. Efter så många om och men är det adjö. Adieu, mon chère, it was a pleasure loving you.

Och nu är jag done loving you.

Ikväll: Rosé med Sofia och Walter. Maklöst och tredje gången den här sommaren jag sitter i utomordentligt sällskap och dricker gott. Jag behöver sådant. Verkligen.

Det drar ihop sig. Snart är det dags.

Om inte annat ska jag vara på jobbet om mindre än sju timmar. Bedtime, I say.

Är det något jag verkligen, verkligen ogillar så är det efterhängsna tjejer. Alltså tjejer som går upp i sina relationer så till den milda grad att de... Blir patetiska och identitetslösa. Det finns två saker som kännetecknar de här brudarna:

1. Irrationell svartsjuka. Då menar jag modell "Jaha, du pratade med henne, varför gjorde du så, nehej, nu älskar du inte mig, det visste jag väl..." för att i nästa sekund bete sig precis tvärtom (?) mot sin kille; "Jamen, vaddå, det är väl inte konstigt att Patrik sover hos mig, vi är ju bara polare, fattar du inte det?!"

Attackspya! En sådan tjej förtjänar ingen kille i världen. Ska man ha ett förhållande måste man för fan kunna ha my dancespace och your dancespace, vilket osökt leder mig in på nummer två på spylistan.

2. Kontrollbehov. Tjejer som absolut inte klarar ett dygn eller två utan att ha fått redovisat för sig vad killen har gjort och med vilka han varit, hur mycket eller litet han druckit och vad han ätit. Detta innefattar även brudar av typen "Du måste ringa mig när du kommer hem/innan du går och lägger dig!" Ofta med argumentet "Jag är orolig för dig/jag saknar dig/jag älskar dig så mycket" eller liknande.

KRÄKAS! Låt för fan Emanuel hänga med Pontus och Niklas. Ifred. Fan, skaffa er något vettigare att göra, än att tro att killar vill ha tjejer som er. Jag känner inte en enda kille med sunt förnuft som vill ha en sådan brud, och skulle jag känna en sådan skulle jag lägga ner min själ i att få honom att inse faktum: Att tjejen ifråga är komplett dum i huvudet, för att uttrycka sig på ren bondsvenska. 

Med ålder kommer insikten om hur mycket värt det där med frihet och självständighet faktiskt betyder. Jag menar, det är liksom jag hade haft en pojkvän som skulle med upp till Piteå nu. No way. Snacka om irritationsobjekt, något jävla mähä som hänger över axeln på mig och prompt måste följa med på allt jag ska göra, alternativt tjurar för att jag gör nåt på egen hand och då kan råka prata med andra killar.

Fy faan. Jag säger då det.

Och ju mer jag hör om sådana här tjejer, desto mer äcklad blir jag. Skärp er, små flickor!

     


     







Av någon anledning har jag fastnat för dessa fyra tavlor. De två översta, de blå, av Joseph Sterner, och de röda av Robert Duval. Någon som är givmildheten personifierad? Jag vill dekorera med dem. Kanske är det ngt i det kalla blå och det mjuka röda som tilltalar mitt sinne för kontraster, jag vet inte riktigt. Hur som älskar jag dem...




(De blå bilderna tagna från RahmenShop och de röda från Allposters...)

Ligistbrorsan: Har du disk att ta reda på?

Jag: Va?

Ligistbrorsan: Ja, för jag har ställt in min disk i maskinen.

Jag: Och du tog inte min? (En tallrik)

Ligistbrorsan: Nej.

Jag: Men, alltså, jag har ju plockat in din disk hur många gånger som helst, varför kunde du inte ställa in min tallrik på samma gång då?

Ligistbrorsan: För att du säger åt mig att ställa in disk i maskinen när jag är på väg att göra det.

Does that make sense?!

Bara en sextonåring kan resonera på det sättet. Fascinerande.

Nu är det liksom myror i kroppen och jag vill se resultat, omedelbums. På något sätt vill jag vara i damn Norrland helst igår och ha facit i hand över hur det kommer att arta sig. Om inte annat skulle packningen vara enklare att strukturera om jag visste att det där blir det värsta eller bästa jag någonsin gjort. Nu är det inte ångest, bara plain nervositet. Och nervositet är bra, tror jag.

Men jag är i behov av en arbetsledare, någon som kan stå i min stuga, peka med hela handen och säga åt mig precis vad jag ska göra och sedan se till att jag gör det också. Själv är jag usel på att komma igång, även om jag nu packat tre Piteåkartonger och satt fyra sådana som maxgräns. En för böcker, två för köksgrejer och en tredje för meningslöst pryttel, typ prydnadssaker och sådan skit. Och att packa Piteåkartonger är inget problem, det är det faktum att resten av stugan ska ner i kartonger som får mig att vilja kräkas av leda.

Men, vet ni, jag tror att det här kan bli bra om jag ger fan i att pola med låtsasdemoner inledningsvis, eller försöka göra mig mer svår och besynnerlig än jag egentligen är. Någonstans måste det finnas en plats även för mig, något annat kan jag inte tänka mig. Om det här är "hem" återstår att se, men jag... Ser nästan fram mot det. Tror jag.

På något sätt kanske det här är litet som att bli ung "på nytt"? Ah, fan vet. Hur som kanske det är dags att sluta vara sådan besserwisser och partypooper, jag vet inte...

Vad gäller Måns Zelmerlöws "Work of art", visst är det litet Beatles över den låten?

Satt på jobbet och bläddrade i dagens DalaDemokraten vilken jag aldrig läser i vanliga fall, mest p.g.a. min antipati gällande Göran Greider. Hur som, överst på sidan fanns denna text:

"Det är en ljus vårkväll i den franska staden Marseille. Några killar sitter i en soffa och pratar. Alla röker på.
På gatan i Paris håller en man tabletter i sin hand.
I Madrid köper en amerikansk utbytesstudent marijuana i en park. Det är hur enkelt som helst säger han.
Det är vanligt att ungdomar i Europa och USA provar droger. De allra flesta som går på universitet i USA har någon gång provat någon form av droger.
På en av mina resor i Spanien träffade jag några amerikaner som sa att ?alla som går på universitet i USA röker på, det är en av grejerna med att plugga?.
Och det blir vanligare.
I USA ökar missbruket av den narkotiska växten profetsalvia. Den går att röka eller tugga, och innehåller en LSD-liknande substans. Många unga betraktar drogen som ofarlig, eftersom den är laglig.
Därför vill en del socialarbetare och föräldraorganisationer förbjuda den.
Det är rätt. Då blir det svårare att få tag på drogen, och det ger också signaler om att den är farlig.
Det är viktigt att läkemedelsföretagen tar sitt ansvar och förbjuder den.
USA och flera länder i Europa behöver också jobba hårdare med drog-frågan."

Och undertecknad Sofie Wiklund.

Jag tänker "så sött av DD att låta en ung tjej få komma med på ledarsidan, tänk så stolta hennes föräldrar måste vara!" Denna tankegång p.g.a. tjejens sätt att skriva, vilket är i stil med "Igår var jag hos Lina. Det var trevligt. Ibland får vi glass hos Lina. Glass är gott. Speciellt jordgubb."

Under den där insändaren ligger ett brev till ledarsidan, på vilket ett svar följer. Vem som svarat på brevet till ledarsidan? Ingen annan än Sofie Wiklund, uppenbarligen ledarskribent.

Så, morgonens attackspya: Aldrig i HELA MITT LIV har jag läst en sådan USEL ledare! Det skrämmande - utöver det faktum att Sofie "inte fjorton år" Wiklund är ledarskribent - är att denna Wiklund ger kurser i debatt- och insändarskrivning hos ABF.

Och än en gång inser jag varför jag aldrig har och aldrig kommer att prenumerera på DalaDemokraten. Greider har överträffat sig själv vad gäller inkompetens. Vilken som helst chefredaktör förutom den nissen hade sparkat någon av Wiklunds kaliber för länge sedan.

Jag säger då det: Det bär ur alldeles.

Nu ska jag sova.

FY FAAN! JAG AVSKYR ATT FLYTTPACKA OCH I SYNNERHET PÅ EGEN HAND!

Utbrott slut.

Jag åker till mamma istället, lagar köttfärssås och sticker sedan till jobbet. Det är frestande att inte sova hemma imorgonbitti eftersom allt är så jävla äckligt här. Usch usch usch.

HJÄLP!

Nu så. No more Parry H for anyone eftersom det där var sista boken. Med facit i hand - eller alla böckerna i åtanke - kan man nog närmast beskriva de sista böckerna, från fyran till denna, som en enda lång resa mot ett orgasmliknande tillstånd. Så vad jag tyckte? Detär litet svårt att skriva om boken utan att släppa några spoilers, och jag vet att vänner till mig har karaktär nog att vänta till den svenska upplagan släpps, så... Men allt som allt, pja, den var bra, även om vissa saker kanske var litet "Men snälla!" Nej... *skrattar* Det var skönt, helt enkelt, och sådär att jag legat i sängen och ojat mig bitvis. Ojat mig högt alltså; "Oj oj oj oj oj" och nästan inte vågat vända blad, en ännu starkare känsla än i sjätte boken.

Så, med inget annat vettigt att göra än jobba framåt natten kan jag lika gärna börja etapp ett vad gäller packningen: Köket.

Aftonbladet skriver om underklädesbutiken Trashy Lingerie i L.A, var "stjärnorna" handlar sina underkläder. Naturligtvis var jag tvungen att spana in deras underkläder, och jag säger bara en sak: Yammie. Eller?


(Bilderna tagna från Trashy.com)

Priserna, däremot, är inte lika yammie. Så, om någon önskar mottager jag gärna något av dessa set som en gåva. Men, isn't it hot, or what?

Idag gjorde jag något jag inte gjort på evigheter. Tog en timme powerwalking. Har jobbat för mycket för att ta mig dels tiden och dels energin till det, men herregud, jag hade glömt hur underbart det är! Det ska bli så skönt att hösten kommer igång; allt lugnar ner sig och jag kan komma igång med träningen igen. Jag behöver den så väl. Saknar mina bodypumppass som fan, men just nu finns verkligen inte tiden. I Piteå blir det bättre, får jag hoppas.

Och så insåg jag att jag har världens bästa dåliga MP3-spelare: Den har legat i vatten nästan ett dygn för någon månad sedan, varpå jag tog för givet att den var trasig. Icke sa nicke: Pluggade in den i USB:n, väntade en kvart och sedan var både spelare som hörlurar i full gång. Suveränt. Ingen märkvärdig, rent märkesmässigt, snarare tvärtom, ngt billigt från Elgiganten, men fantastiskt vattentålig. Uppenbarligen. Till och med displayen funkade som den skulle.

Nu är det Harry Potter-dags.

...till ett tidigare blogginlägg på vilket jag fick en riktig sickfuck-kommentar. Eller, kanske har hon rätt? Jag anser då att JAG har rätt, och eftersom I'm close to perfect borde det vara så att jag har rätt, eller hur?

Idag kom CSN-papperen, och med litet tur blir jag even richer i slutet av augusti.

Att vara på jobbet får mig nästan att gråta nu. Det känns så... Pja, vemodigt att åka därifrån. "Kul, men synd" säger många och djungeltelegrafen har gjort sitt. Fan. Eller, ja. Det är väl som det är, förmodar jag, och den kåken står kvar om jag ångrar mig.

Nu ska jag duscha och sedan åka till mor för att äta. Har inte ätit annat än en macka och ett ägg idag, varför blodosckernivån ligger på minus. Äta bör man, annars dör man. Alternativt förvandlas till vandrande klädhängare helt i stil med modedockorna anno 2007.

Snodd från Nicklas blogg.

Nämn något som gjorde dig glad igår: Igår... Hmm... Att jag lyckades sova till 15.30.
Vad gjorde du klockan 8 imorse? Var precis på väg att somna.
Vad gjorde du för 15 minuter sedan? Bloggade.
Det sista du sa högt? Hejdå.
Vad har du druckit idag? Vatten, kaffe och Burn energidryck.
Vad var det senaste du åt? Äckelgädda.
Vad var det senaste du köpte? Snaskhandlade åt familjen: Polly år Ligistbror, choklad och Expressen till mormor, dill och laktosfri grädde till maten, vingummin åt mig själv och nektariner till mamma. 
Vad är det för färg på din ytterdörr? Brun, tror jag.
Vad är det för väder hos dig nu? Kvavt, mörkt och blåsigt. Åska på gång?
Godaste glassmaken? Kaffeglass eller ägglikör.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej.
Sover du tungt? Ibland.
Drömmer du mardrömmar? Litet titt som tätt.
Trivs du med ditt jobb? Så länge det inte går magsjuka så älskar jag mitt jobb!
Favoritklädsel? Slappt, tror jag. I alla fall den här sommaren. Har inte känt ngt direkt sug efter att se snygg ut.
Favoritlåt just nu? Nelly Furtado - Say it right.
Vad ser du om du tittar till höger? En rislampa från Ikea.
Vad gör dig glad just nu? Jag jobbar för mycket för att ha några riktiga up's eller down's... Hmm... Pengar gör mig glad just nu. Och så flytthjälp av Fredrik nästa vecka. Och två dagar ledigt nästa helg.
Vad ska du göra härnäst? Läsa Harry Potter and the deathly hallows.
Höger eller vänsterhänt? Högerhänt.
Humör just nu? Trött.
Favoritgodis? Chippies. Alla gånger.
Kläder just nu? Jeansshorts, fårskinnstofflor, ett svart baslinne och en svart/grårandig top över det.
Sommarplaner? Jobba. Som fan.
Hur många kuddar sover du med? Två, men har typ fem i sängen.
Spelar du något instrument? Hellre än bra.
Morgon- eller nattmänniska? Nu har jag blivit nattmänniska p.g.a. nattjobbet, men annars är jag relativt morgonpigg.
Vad är viktigast för dig? Att "hitta hem". Var nu det är.
Är du kittlig? Japp.
Snarkar du? Ibland, har jag hört.
Stjärntecken? Fisk.
Äckligaste insekten? Spindel.
Stökigt eller välstädat? Välstädat, men alltid stökigt hemma.
Längtar du mest efter nu? Att få komma iväg till Piteå. Det här är ett mellanting, jag lever i något slags vakuum. 

...men icke sade Nicke. Nu har jag lusläst både Aftonbladet och Expressen, andra bloggar och till och med - som en sista utväg - skummat Alex Schulmans blogg. Jag menar, där i om någonstans (alternativt Ebba von Sydows blogg, men jag orkar inte söka efter en sådan) skulle jag kunna bli sur över precis vad som helst och därefter lägga ut orden rejält. Nej. Inte ens i Alex jävla Schulmans blogg. Vem nu han är, egentligen. Eller vad, jag vet inte. Gick Fredrik Virtanen i pension?

Nu ska jag åka och jobba ytterligare en natt. Sedan är jag ledig ända till tisdag morgon klockan nollåtta.

Nattjobb igen, kom nyss hem och ska alldeles, alldeles snart krypa till kojs. Vad jag hade på hjärtat då, som absolut inte kunde vänta till jag vaknat? Bara en fundering, helt enkelt, gällande det där med framtid, beslut, val och ni kan tugget.

När jag slängde sopor i natt tittade jag ut över tjärnen nedanför jobbet; dimman steg upp och ute var det sådär krispigt sval, frisk luft det bara kan bli på landet. Så kände jag hur mycket jag faktiskt tycker om vad jag gör, och hur bra jag faktiskt tror att jag är på det jag gör. Därefter tänkte jag "Är det värt det?!" Piteå, alltså. Är det värt att kanske sumpa chansen att äntligen samla ihop de där resterande a-kassetimmarna för att leka student åttiotvå mil norrut, på en utbildning jag lika gärna skulle kunna hoppa av efter jul, eller en utbildning som kanske för mig tillbaka exakt där jag är nu, men om fyra och ett halvt år och en examen senare?

Ooh, jag är så ambivalent, för innerst inne vet jag att det nog är ganska färdigt med det mesta här i kommunen. Varför vara här? Det räcker praktiskt taget med att snegla sig över axeln, och vad man ser är i mångt och mycket... Inte tragik, kanske, men snudd på, i många fall.

Jag tror att det finns någonting som faktiskt ger mer än att sitta i en sunkig lägenhet, tycka synd om sig själv, kedjeröka under fläkten och bli en patetisk psychobitch from hell som inte lyckas med något alls i sitt liv bara för att till slut hooka upp med någon som nöjer sig eftersom alla mindre tragiska partneralternativ redan var tagna. För att någon lika tragisk jävel som en själv hann före. Blåst på konfekten, liksom. Snuvad på (allmän)bildning, upplevelser, människor, tankar och möjligheter. Och insatt utan ordination från behandlande läkare på skvaller och "Lova att inte säga något till..." som på sin höjd tjugofem minuter senare inte nått bara en andra part, utan även en tredje och en fjärde.

Men, som den gangsing jag är älskar jag naturligtvis skvaller. I synnerhet då det handlar om människor man kan garva åt. Skadegläde är den enda sanna, vilket är en sanning bara det. *skrattar* Nå, en parentes.

Jag vet inte vem man kan fråga, om någon vet hur jag är så är det Sofia. Så, Sofia, ska jag chansa och tror du att jag faktiskt kan genomföra det här? Kollrig i huvudet som jag är just nu tvekar jag åt bägge håll, det växlar verkligen från dag till dag, men... Som sagt... Det kanske finns mer än Gagnef för denna fröken. Eller?

Från Katrin.

Har du...

konfirmerat dig: Ja

legat med en kompis: En killkompis, ja.

varit hög i åmål: Öh, nej. Jag vet knappt var Åmål ligger...

varit full i pajala: Nej. Det är nog för kallt där.

sagt något korkat i göteborg: *funderar* Säkerligen...

sagt till din mamma att du hatar henne: Kanske... När jag var tonåring och dum i huvudet.

bett till gud: Ja. Det händer litet titt som tätt.

dansat i köket helt ensam: Haha, ja.

velat ligga med en skallig man: Inte p.g.a. skalligheten i sådana fall.

lurat någon på pengar: Japp.

stulit från ett barn: *fnittrar* När jag själv var barn snodde jag ett par Barbie-stövlar... Från ett annat barn alltså. Räknas det?

sökt till big brother: Icke.

varit med i big brother: Nej.

slagit en vän: Ja.

slagit någon du hatar: Njae...

tyckt att du själv varit jobbig: Såklart.

spelat in ett avsnitt av antikrundan: Öh, nej.

tyckt att martin timell är en riktigt käck prick trots allt: Nix. Han är bara jobbig.

vaknat i en främmande lägenhet bredvid en främmande person: Jao.

varit i en bingohall: Nej.

hävdat att man ska vara sig själv? Såklart.

köpt en skiva med death metal: Hmm... Ja. För många år sedan, när jag var mörk och besynnerlig. Jag hade jättemånga demoner då. Eller ville ha, snarare.

ljugit om din nationalitet: Japp.

ljugit om ditt namn: Neej... Jag tror inte det i alla fall.

gråtit i slutet av titanic: Of course.

bakat in droger i ett bakverk: Aldrig.

känner du någon som sitter i fängelse: Jag tror inte det...

hånglat till oasis: Japp.

önskat att du vore någon annan än den du är: Det händer ibland, ja.

haft sex på en offentlig plats: Självfallet!

nypt en tjej i baken på krogen: Ja. *asgarv*

varit på en hårdrocksbar: Jao.

bangat på något: Många gånger.

köpt en skiva med scooter: Aldrig i livet.

fått höra att du liknar en kändis: Någon sade att jag var lik Winona Ryder, men jag kan inte se likheten alls...

sovit i en hästens-säng: Nej.

städat och tyckt att det var kul: Hmm... Kanske.

ätit något så äckligt att du spytt: Icke.

förolämpat någon så grovt att de börjat gråta: Ja.

blivit beskylld för att ljuga när du sagt sanningen: Japp.

lagat potatismos på en date: Nej. Tyvärr.

bakat egna semlor: Ja.

luktat svett och tyckt att det är charmigt: Nej.

blivit så äcklad av en annan person att du kräkts: Icke.

rakat av allt håret på huvudet: Nej.

rakat bort ögonbrynen: Nej.

ätit middag med en lärare: Ja.

hälp en gammal dam att gå över gatan: Ja.

muckat gräl med en skinnskalle: Nej.

åkt ambulans till akuten: Nej.

konverterat till islam: Nej.

vad är det för färg på byxorna som du har på dig: Jag har en grön kjol på mig.

vad lyssnar du på just nu: Rinnande vatten. Det slutar aldrig skvala i stugan.

vad gjorde du igår kväll: Tog ett glas vin med Hanna och fick höra senaste skvallret.

vad åt du senast: Potatismos. På jobbet.

hur är vädret hos dig nu: Blåsigt.

den senaste du snackade med i telefon: Fredrik.

det första du lägger märke till hos någon av det motsatta könet: Helheten. Attityden. Utstrålning. Humor.

vad har du på dig: Vit top, grön kjol.

hur mår du idag: Vaknade precis, men det är nog okej...

vilken är din favoritdryck: Vatten, Loka Citron.

favorit alkoholbaserade dryck: Beror på tillfälle. Ibland en kall öl, ibland ett glas vitt.

favoritsport: Landslagsfotboll.

hårfärg: Brunt.

ögonfärg: Bruna.

soluppgång eller solnedgång: Solnedgång.

syskon och deras ålder: Gustav 19 år, Amelie snart 18 och Arvid 16. Och så har jag två stycken i Frankrike också, men jag vet inte hur gamla de är.

favoritmånad: *funderar* Alla fyller sitt syfte, utom november som bara är pest.

favoritmat: Mormorsmat, kyckling i olika former... Ah. Fan vet.

senaste filmen du såg: Pippi Långstrump på de sju haven.

favorit dag: Ingen aning.

favorithobby: Jag har ingen tid till hobbies just nu.

är du för blyg för att bjuda ut någon: Jag tror det.

favoritlåt: Kan inte.

sommar eller vinter: Bägge har sin tjusning.

förhållande eller one-night stands: Förhållande.

tillsammans med någon just nu: Nix.

hur bor du och med vilka: I en liten röd stuga på landet. All by myself.

vad läser du för böcker: Allt möjligt.

favoritspel: Frågespel.

kan du nudda näsan med tungspetsen: Ibland. Det beror på dagsform.

kan du korsa ett öga åt gången: Nej.

är du romantisk: Ja. I smyg.

kan du säga att du är lycklig: Nej, inte riktigt.

vad har du för färg på tandborsten: Gul, blå och grön, tror jag.

Expressen skriver om tio saker som får ens dejt att lägga benen på ryggen. Bland annat en skitig toalett, "dålig" CD-samling och omoderna, smaklösa kläder i garderoben. Således måste jag göra detsamma, så här kommer tio saker som får mig att rynka på näsan för att troligen sticka förr än senare.

1. Skitig toalett. Jag håller med. Det finns inget värre än ett badrum täckt med avlagringar, skit i toaletten, fläckar på spegeln, damm etc. (Hur mitt badrum ser ut just nu är i stort sett så, även om min toalett alltid är så eftersom den är gammal som gatan och svinäcklig hut man än skrubbar den... Men, det finns en anledning: Jag ska flytta alldeles straxt och är nästan aldrig hemma.)

2. När killen ifråga berättar att han inte varit hos tandläkaren på flera år. Sådant är vidrigt, tycker jag. Tandläkaren besöker man minst en gång per år, för nog är det värt en femhundring att hålla munnen fräsch? Om inte annat blir det billigare i längden med en femhundring per år än en chock på 12.000 efter tio tandläkarfria år.

3. Om han menar att han "gärna kopplar av med en whiskey eller två efter jobbet, eftersom det är så gott". Vis av erfarenhet kan jag säga att det aldrig stannar vid en öl eller en whiskey, och att hänga med någon som går till barskåpet/kylskåpet det första han gör när han kommer hem är helt enkelt vedervärdigt. För att inte tala om ett tecken på begynnande alkoholism, enligt mig.

4. Tom bokylla eller total avsaknad av en sådan. Alternativt en bokhylla fylld av... Skräp? Dataspel? Slitz? En människa som inte läser är... Avtändande. Han behöver inte läsa finkulturella prettoböcker, men vad fan, läs Dean Koontz eller något annat grabbigt, åtminstone. Det är inte farligt med böcker, och böcker är långt mer berikande än de senaste utvikningsbilderna på Natacha Peyre eller Elita Löfblad.

5. Han benämner sina polare med de nätnamn de har. Typ "Hahah, vet du vad KayCee berättade när vi lirade, fy faan, alltså, vad rolig han är!" Ett ganska säkert tecken på att man aldrig kommer att kunna locka ut honom bland människor IRL. Hejdå.

6. Hans uppfattning om sex är som hämtad från otaliga timmar framför webcamen, porrfilmer eller snuskmagasin. Alternativt från Frikyrkan Runt Hörnet. En kille måste kunna, vilja, prova, testa och så vidare. Det mest avtändande som finns är en kille som väntar sig få när HAN vill ha men blir sur när man själv vill. En annan turn off är helt klart när han sätter gränser och kan mena att det mest kinky man kan göra är ett knull på soffan istället för i sängen. Bye bye.

7. Han är otrevlig mot servicepersonal. Kan han inte vara trevlig mot t.ex. servitriser, cafépersonal, kassörskort eller liknande är det inget att satsa på.

8. Han drar sig inte för att berätta vad det är för fel på mig. Det kan handla om alltifrån klädstil, personlighet, kropp, intressen och så vidare.

9. När han är totalt ointresserad av att umgås med respektive familjer. Kan kan inte ens käka middag med min familj är det färdigt alltså.

10. Han har en självkänsla lägre än var nu Helvetet förmodas vara utsatt på kartan. Killar som om och om igen berättar hur fula de är, att ingen vill ha dem, att de inte fått ligga på evigheter, har liten snopp, för stor mage etc. får inte mig att känna medlidande. Tvärtom. Jag börjar faktiskt leta efter alla anledningar till varför det blivit så. Och jag hittar dem.

Jag borde vara überexalterad över förestående flytt, men... Idag har varit en sådan konstig dag. En ensamdag, på något sätt. En sådan där dag då jag lika gärna hade kunnat jobba runt för att slippa vara ensam, för finns det något värre än icke självvald ensamhet? Och visst, nog hade jag kunnat ringa någon att sällskapa med, men det bär mig så mot. Varför skulle jag, och vad skulle vi prata om? Det är samma känsla som jag hade på Island, att det står mig upp i halsen att inte hitta människor som "är som jag". Hur nu sådana är, eftersom jag alltid mer eller mindre letat efter dem och till viss del funnit dem men inte så pass att det kan fylla mitt nu-behov. Och så läser jag Fridas blogg, hittar följande fundering och undrar om det faktiskt är så:

"jag är ensam på ett sätt som jag alltid varit ensam och om jag alltid varit det kommer det att fortsätta alltid vara så?"

Det är en av mina största rädslor, att jag aldrig kommer att få sällskap i det land som jag hittils är ensam medborgare i. Och jag älskar ensamheten till viss del, men ibland blir jag så frustrerad och ledsen över att det inte finns någon som lyckas åtminstone komma genom passkontrollen och söka asyl i Lisalandet.

Och jag vet inte om jag ska påstå att jag är trött på ytligt prat; det handlar snarare om att jag vill leva i en verklighetsvärld, inte ett universum där smalast vinner, snyggast outfit går före allt annat, störst alkoholintag gör kvällen och könsroller är ett faktum. Jag vill inte leva bland människor som tror att Gagnef är Milano, orkar inte människor som har idolkort på Paris Hilton och Nicole Richie i plånboken eftersom de är mest omskrivna. Och jag avskyr allt jävla hyckleri här: Tycker folk om varandra egentligen?! Eller är känslan densamma som att proppa i sig varmkorv nog för att kunna kräkas utan att stoppa fingrarna i halsen?

Varför har det blivit så svårt att leta reda på mig själv i all villervalla, bland allt det där som jag aldrig räknade med skulle hända? Och varför är jag som jag är? Jag får krupp på mig själv och så kan jag inte sova eftersom den där tystnaden är så otäckt alltför mycket och jag bara funderar funderar funderar till jag inte längre fattar vad jag funderar över.

Jag tror inte att Piteå är bättre än något annat, tror inte att det blir bättre än något annat jag hittills företagit mig. Jag tror att hur jag än vänder mig har jag den där ensamheten på det sättet jag alltid varit ensam. Faktum är att jag inte ens törs hoppas på att det ska bli bra däruppe. Nu är det mest ångest. Jesus.

...eftersom jag med hjälp av wap och chef lyckades hålla koll på lediga bostäder kontinuerligt under dagen. Och det gav resultat: Bostadsförmedlingen ringde alldeles innan vi skulle servera lunch till gamlingarna och berättade att jag kunde ta en liten etta på trettiotvå kvadrat. Så, jag tackade ja, och när jag kom hem låg ett tjockt brev från skolan i postlådan och väntade på mig. Perfekt timing och jag kände mig... Nästan taggad. Taggad men mest ledsen, eller rättare sagt vemodig på något sätt. Nu blir det bara hets vad gäller utflytt av stugan, eftersom inskrivningen är den 22/8 och jag slutar jobba den sjuttonde. Uppåt måste vi åka i alla fall den nittonde. Senast, men helst den artonde. Vore skönt att komma i ordning litet också, innan jag måste försöka vara social med andra människor. Förmodligast blir det en sväng till IKEA också, om jag känner mig själv rätt... Nå, att lägenheten där uppe är möblerad underlättar enormt. I synnerhet då jag inte har dragkrok på bilen.

 I övrigt intet nytt. Alls. Jag har börjat slappna av framför en film om kvällarna. Det funkar för tillfället långt bättre än vad böcker gör. Trots att min dygnsrytm är relativt normal nu, så sover jag oroligt och ytligt. Kanske i natt blir bättre, jag vet inte. Jag vet i alla fall att det inte är ett endaste dugg att se på tv ikväll. En promenad vore nog bättre, om det har slutat blåsa så hemskt...

Jag grämer mig verkligen till att inte kunna påverka bostadsdilemmat i Piteå, varpå jag väntar, väntar, väntar på att det ska vara någon före mig i kön som tackar nej. Så enkelt är det. Just nu vill jag inget hellre än att stuva ihop mina grejor i stugan och strukturera upp inför flyttandet. Och på samma gång är jag sådär dödligt nervös, vet precis hur jag funkar med min rastlöshet och så vidare och så vidare. Den här gången har jag inga som helst förväntningar, inte en enda, så hur det här går vette fan. Kanske är det skitsvårt och hur ostimulerande som helst, och kanske är det bara supa som gäller, och kanske klarar jag inte av allting. Men så tänker jag, att mer korkade människor än undertecknad lyckas masa sig genom högskoleutbildningar, så varför skulle inte jag klara det?

Och, apropå boende, så funderar jag på om detta är ett skämt! Jag menar, inte nog med att det ligger i Horred: storleken på stugan är femton kvadrat, och månadshyran ligger på 4000. Tillåt mig småle. Eller snarare garva högt. Vilket jag också gjorde för mig själv framför datorn... Det vore ett under om någon hyrde den...

Nu är jag klar med juli månads Djurajobb och imorgon är jag tillbaka på mitt älskade Gagnefsgården. Det ska bli hur skönt som helst. Två dagar kvar innan jag drar igång nattschemat igen.

Och jag vill ha det klart med boende. Igen, igen och igen. For fuck's sake.

Läser Fredriks inlägg om det här med dejting, om vad en dejt är, hur man vet att det är en dejt och så vidare. Hans kompis Marie menar att det är ett möte mellan två människor som småraggat på varandra och sedan möts för att kolla om det klickar. JAG menar att det är ett stockholmssyndrom - eller från början ett N.Y.C-syndrom - som trissats upp som fan av människor utan verklighetsförankring, typ Ebba von Sydow, alternativt tjejtidningarna. Just det.

För som Fredrik frågar sig: Hur vet man att det är just en dejt och inte ett helt vanligt möte mellan två människor över en kopp kaffe, en biljard eller liknande? Var går den osynliga gränsen mellan "polare" och "dejting"? Även här har jag svaret. Man vet att det handlar om dejting då två människor piffat upp sig som fan för att ta en kopp kaffe tillsammans. Man vet att det är dejting då man bokar in ett möte på tu man hand någon vecka innan och gruvar sig för att gå dit. Och man vet att det är dejting då tjejen förutsätter att killen ska betala, vet att det är dejting då bägge parter framhäver sina positiva sidor och inget annat. Man vet att det är dejting då det uppstår pinsam tystnad, och man vet att det är dejting då bägge parter fundrar över det där med "borde vi hångla eller inte?" vilket är ett amerikanskt fenomen modell godnattkyss på hennes förstukvist. Mycket kyskt.

Jag tror att vår generation - åtminstone Cosmopolitanbrudarna - vill vara mer amerikanska än vad vi är, för i själva verket, c'mon, sedan när nöjde vi oss med en nattpuss på trappen? Vi super oss redlösa och lägger upp oss för precis vad som helst i vår jakt efter bekräftelse. Därefter tillbringar vi en vecka med ångest över vad vi gjort tills det blir helg igen och vi gör om precis samma sak som helgen innan. DET är det svenska sättet att dejta.

...just working. Och så har blogg.se varit typ nere, varför jag inte kunnat uppdatera de gånger jag velat. Nu kommer en lista, dock. Lika skoj som alltid.


Är det omoraliskt att vara otrogen?
Lika omoraliskt som att ljuga för någon. Alltså. Otrohet är nog skit, men jag tror att de flesta är det. Förr eller senare.

Är det moraliskt acceptabelt att döda i krig för att försvara sitt land?
Nej, det är bara en dålig ursäkt.

Är det okej att en rik person köper en fattig persons njure för 1 miljon kronor?
Pja... Man klarar ju sig med en fungerande njure, så om bägge är med på dealen, varför inte?

Är det okej att köpa sexuella tjänster om den som säljer får 1 miljon kronor och ingen hallick får några pengar?
På sitt sätt är det okej hur som, tycker jag. Även om det är den som säljer som ska ha pengarna, och inte ngn annan!!

Är det moraliskt acceptabelt att höja priset på en snöskyffel från 150 kr till 800 kr när det snöar?
Så ser verkligheten ut. Folk måste lära sig att vara mer förutseende.

Är det acceptabelt rätt att begå självmord?
Nej. Självmord är det mest egoistiska och elaka man kan göra.

Är det acceptabelt att ge dödshjälp?
Absolut. Om människan i slutändan kommer att dö av en viss sjukdom eller följdsjukdomar. Om mamma fick Alzheimers skulle jag tveka, men nog göra henne den tjänsten.

Är det okej att döda en för att rädda fem personer?
Om alla gav fan i att döda skulle den frågan inte ens behöva ställas... Nej. Det är inte okej. Såvida man inte är förälder och någon hotar att döda/skada ens barn. *flinar*

Är det viktigt att den som mördare får sitt straff även om vi vet att han aldrig kommer att göra om det?
Japp. Välter jag ut ett vattenglas får jag torka upp det, även om jag inte kommer att välta fler glas.

Tycker du att man har mindre rätt till vård om man själv har förorsakat sin sjukdom exempelvis narkotikamissbruk?
Hmm... Till viss del, ja. Det finns andra saker att lägga skattepengar på.


Berätta tre saker som människor skulle bli förvånade över att veta om dig?
Jag är en riktig slarvmaja. De som känner mig väl vet att jag nästan aldrig släpper in någon i min bostad. Det är helt enkelt för vidrigt. Den andra saken... Hmm... Jag skulle gärna ägna mig mer åt friluftsliv, modell fjällvandring, cykling, segling etc. Och det tredje...? Oj. Ingen aning.

Vilken egenskap vill du helst se hos andra?
Humor och ödmjukhet.

Hade du något smeknamn när du gick i skolan?
Icke.

Hur var du som barn?
En jävla besserwisser.

Vad tycker du om fildelning?
En underbart bra grej.

Varför bloggar du?
Pja... Istället för dagbok, tror jag. Typ. Och för att fördriva tiden.

Betyder kärlek mer för dig än vänskap?
Det skulle nog kunna komma att göra det...

Vad kan man leva utan?
Det mesta.

Vilket är viktigast hos din partner?
Men Jesus, orka! Det blir en lång roman...

Har du funnit Harmoni i ditt liv?
Oh nej, inte på långa vägar.

Hur ofta lagar du mat hemma?
Jag tror att jag har lagat mat här hemma max tio gånger på snart åtta månader...

Vad skulle du göra med ett friår?
Sådana finns inte längre. Annars skulle jag nog... Jobba. Haha.

Vilket lands matkultur tycker du bäst om?
Jag gillar både franskt och svenskt...

Hur svarar du i telefonen?
A Lisa...?

Är du pinsam på fyllan?
Jag kan nog vara. Är inte full speciellt ofta. Inte i jämförelse med andra jämnåriga som anser veckans höjdpunkt är att sminka sig, supa sig full, försöka få ett ligg och dansa. För att inte tala om jämförelsen på söndagen: Vem var fullast? Jag KRÄKS på sådant.

Vilken var din första konsert?
Hmm... Jag tror att det var ngt med Sarah Brightman.

Hur ser folk dig?
*skrattar* De flesta tror mig vara någon helt annan än den jag är. Mycket roande och därför det inte finns så många som verkligen känner mig. Men desto fler som tror sig känna mig.

Människa som gör dig enbart ledsen?
Hmm... Jag vet inte, faktiskt.

Människa som gör dig enbart glad?
Finns det sådana?

Värsta känslan?
Att känna sig totalt bortglömd, förnedrad och betydelselös.

Favorit tv-program?
Just nu inget alls. Grey's har sopmmaruppehåll.

Hur ser en perfekt ledig dag ut för dig?
Är jag någonsin ledig?

När grät du senast?
Ikväll när jag kollade på "Underbara älskade". Verkligen en måste se-film för alla som inte sett den!

Är du vidskeplig?
Ibland.

Vad skulle du vilja ändra i ditt liv om du fick ändra på vad du ville?
Jag vet inte... Jag skulle nog vilja vara mer som andra. Nöja mig, liksom, och inte vara så förbannat rastlös.

Skulle du vilja vara med i kungafamiljen?
För en dag, kanske... Men, nej.

Vad har du alltid velat göra men aldrig vågat?
Ingen aning. Jag har nog gjort det mesta jag verkligen velat.

Vart går din drömresa?
Det kan fanimej vara sommarstugan i rätt sällskap. En vecka där med... Ja, bra sällskap.

Vem är ditt drömragg?
Men suck.

När blir man vuxen?
Ingen aning.

Vill du säga förlåt till någon?
Inte ett endaste dugg.

Vem är din hjälte?
Ingen aning...

Vad tror du på?
På mig själv, och billigare bredband/telefon.

Vilken dokusåpa skulle du helst vilja vara med i?
Big Brother, tror jag. Om jag var tvungen att välja. Hade egentligen velat säga Robinson, men jag är så nojig för det där med magsjukor...

Vad skulle du helst vara - snygg eller lycklig?
Haha, en blandning av bägge.

Vad är lycka?
Något ytterst individuellt.

Vilka personer beundrar du?
Min Gode Vän. Han står ut mig mig, trots att andra hade dragit för länge sedan.

Vem var din första kärlek?
Säg det...

Vem har makten i ditt liv?
Gagnefs kommun och CSN.

Har du någon dold talang?
Nej.

Vilket djur skulle du vilja vara?
En katt.

Har du någon fobi?
Jag är emetofobiker.

Vad är det pinsammaste du gjort ?
Oj... Jag vet inte.

Har du snattat någon gång?
Aldrig. Sådant gör man inte.

Jag skrev för någon dag sedan att jag hade ont i typ gallan men vet ni vad? Jag tar tillbaka det. NU har jag ont i vad det nu är. Hela jävla högersidan. Inuti. När jag lägger mig, när jag sätter mig, när jag reser mig och fanimej när jag andas eller helt enkelt slappnar av. Och så svettas jag. Tror jag. Eller så är det bara för att jag duschade så inihelvete varmt. Det SKA inte sjukdomsbloggas, men jag har tagit en Panodil och eftersom mamma är på jobbet kan jag inte uttrycka mitt lidande inför henne. Således skriver jag det istället. Och så kan alla hobbydoktorer eller äkta varianter som vill ställa en distansdiagnos.

Ska jag vara riktigt sjuk har jag tid den 4-5/8. Amen. Till dess finns det värktabletter.

Nu jobbdags. Jag har en delad tur och ska åka till mor och sova mellan elva och sexton. Dagens insikt är för övrigt att jag egentligen kan sluta bära ut mina sopor från stugan: Av någon anledning stinker det här inne hur som. Jag tror att det är möglet, eftersom jag inte får bort stanken. En studentlägenhet på tjugoåtta kvadrat kanske inte är så illa ändå? Om inte annat lär jag slippa ljudet av vatten som skvalar dygnet runt. Att somna till det ljudet är... Jobbigt. Och appropå somna: Jag har sovit från klockan 23. Helt fantastiskt!

Minns ni när man kunde annonsera i typ Kamratposten eller Lyckoslanten efter brevvänner? Det var back in the good ol' days då inte en käft kunde tänka sig att emaila, och än mindre tillbringa sina lektimmar framför en skärm spelande dataspel. På kojtiden, då vi kids hade fantasi, då föräldrar klädde oss förnuftigt och vi kom hem skitiga, blöta och glada efter att ha spenderat precis hela dagen i skogen. Nå, strunt samma, det var då och det kommer aldrig igen. Men brevvännerna så!

Jag skulle vilja ha en brevvän, en riktig brevvän, någon att skriva allt och inget till, och fick jag riktigt som jag ville skulle det helst få vara en kärleksvän att skriva till. Sådana där löjligt långa, trånande brev innehållande klyschor i stil med att "Du är min luft, och utan dig vid min sida kan jag inte andas..." Or something like it.

Men å andra sidan, jag kan inte ens ta mig i kragen och besvara alla mail jag borde, så det där med en snigelpostkompis skulle nog inte funka, det heller...

Nu ska jag lägga mig med Parry H, läsa en stund och hålla alla tummar jag har för att jag får sova den här natten. Inatt blev det tre timmar sömn: Mellan 23 och 02. Jag avskyr detta. Nitton dagar kvar till ledighet nu.

Jag börjar mitt slapperi med att kolla på "Children of the corn" vilken på fodralet lovar "en kallsvettig skräckstämning" och anses vara "en perfekt rysare". Hrrm. Året är 2007, Lisa sitter i sin soffa med filmer som Saw-trilogin och Hostel i minnet och försöker, verkligen försöker se det rysliga i "Children of the corn" från 1984. Och hon misslyckas totalt. Inte ens med litet good will kan hon se något positivt i filmen, mest komik, inte minst över de dåliga... Animationerna? i slutet. Men kanske mest över det faktum att människor är så fruktansvärt dumma!

Jag menar, om jag skulle råka köra på en unge, av någon anledning stoppa honom i bakluckan och vara puckad nog att köra till en stad som verkar totalt övergiven, inte börjar jag kika runt i stan?! I synnerhet inte när närmsta bebodda stad ligger vaddå, tre mil bort? Litet realism, please. Bara där är filmen dålig...

Hur som, när en tjej har svimmat i en bil och "The end" syns på rutan slår jag över på typ SVT24 och hamnar mitt i "Allsång på Skansen" där Tobbe Trollkarl sågar Anders Lundin i två bitar. Därefter kommer Lasse B och Lasse Holm in på scenen, och det som slår mig är hur lika Lasse Holm och Clabbe är! Nå, bedöm själva. Identical twins, I say. Eller close enough i alla fall.

Nu ska jag dricka grapesaft och sedan läsa färdigt Parry H. Snart jobbdags igen.

Nå, visst är de lika, Lasse H och Clabbe?



     

...i FaluKuriren skulle jag träffa på en gammal kärlek idag. Istället för det har jag... Jobbat. Vilken överraskning, inte sant?

Jag hade sett fram mot att ha måndag och tisdag lediga, men så ringde telefonen och jag måste ta två dagar till. Nu jobbar jag tjugoen dagar i rad. Ja, med ikväll gjord blir det tjugo. Jag gör 195,5 arbetstimmar i juli. För tillfället känns det liksom jag mest vill sätta mig ner och gråta. Huset ser ut som ett smärre jordskalv dragit förbi; jag måste fixa med boende i Piteå; måste flytta ur huset. Och så måste jag jobba. Det handlar inte om att jag inte klarar det, utan mest om att jag så mycket såg fram mot måndagen och tisdagen helt fria. Enbart det. Jag vet ju att jag inte kommer att gnälla över pengarna i augusti...

Så. Ikväll är jag trött, men mest trött i själen. Jag vet dock att tre veckor går superfort, men det var just det där med att jag liksom räknade med de där dagarna...

Nu ska jag glo på TV. Det känns litet som att vad jag än gör när jag inte är på jobbet har jag förtjänat det. Skola kommer att bli som semester, och apropå det måste jag söka extrajobb i Piteå. Bäst vore det om jag hann göra en dag eller två redan i augusti...

...åtminstone om man ser till det faktum att jag har sovit från klockan 01 inatt och nyss vaknade. Det är första gången på två veckor jag har sovit nattetid. Slutsats: sleeping pills are the shit och Zopiklon är lika underbart som alltid! Så, nu kanske jag kan få normal dygnsrytm fram till fredag, då det är dags att gå på nästa nattskift. Ain't it great?

Och, så är jag ledig nu på måndag och tisdag innan de där tre Veckorna börjar, Veckorna då jag inte har just något annat ledigt än de dagar jag gått av nattpasset. Ah, det är pengar, pengar, och jag har ett hum om vad jag skulle vilja göra med dem. Förutom att betala räkningar, då!

Nu ska jag ta min kopp kaffe, kolla om det är varmt och soligt ute och helt om så är fallet helt enkelt sätta mig på trappen och njuta av förmiddagssol istället för kvällsvarianten av den. För första gången på veckor.

Jag har fått napp på en Zopiklon vilket brukar vara en garanterad liggplats på sömntåget, men är litet tveksam då jag hela dagen haft mer eller mindre ont typ i gallan, tror jag. Nej, det är inte en "jag är så sjuk"-blogg, men jag tvekar ändå eftersom jag vet hur väck jag blir av just Zopiklon och det vore trevligt att vakna om någonting konstigt händer med kroppen. Eller så har jag bara legat konstigt när jag väl somnade imorse. Ah, vi får se hur jag gör...

Har varit en flitig Lisa och börjat röja ur skräp ur huset. En säck papper och två kassar tomglas åkte till de sälla jaktmarkerna vid sorteringsgrunkorna bakom Konsum, och sedan åkte Lisa själv till Kaffestugan H&M för några timmar babbel och kaffesörplande. Inte helt fel. Min hyresvärd var dessutom så pass snäll att jag slipper de sagda två månaderna uppsägning, utan får betala en sista hyra och sedan flytta ut så snart jag kan. Även det passar superbra.

Neej... Jag tror att jag ska krypa ner i soffan och dra en film innan jag beslutar mig gällande Zopiklonen. Imorgon är arbetsdag. Inte arbetsnatt.

...och jag blev antagen till "Journalistik i nya medier" i Piteå. Överraskande som fan, eftersom jag i huvudet var på väg till Island. Men - jag är ledsen, Fredrik - jag ska till Piteå. Till Norrland. Till snö och helveteskyla, kan jag tänka mig. Jag måste chansa och jag tror att det är rätt att chansa på det här. Faktiskt. Funkar det så blir det fyra och ett halvt år i Norrland, funkar det inte finns Island kvar våren 2008 också.

Och som min Gode Vän sade: "Jag tror att det här är en av de få saker jag och din mor är överens om!" Det ligger nog något i det. Mamma är glad, Lisa är... Pja. Förvånad. Och jag tror att jag ska börja packa ihop grejer redan nu. Om inte annat har jag sjukt mycket skräp jag kan slänga iväg i pappersåtervinningen. Tjoho!

...och jag skäms över att ha halkat in på Expressens modeblogg, Enda anledningen att jag hamnade där var att jag läste ngt om latex, och snuskhummern i mig var naturligtvis tvungen att kolla om normala människor har börjat knata omkring i latexoutfits. And yeah, they have. Latextights, rosévin och en av tvillingarna Olsen is the shit. Uppenbarligen.

Och skummar man bloggen finns det även JÄTTESPÄNNANDE läsning om Heidi Klums skor, Paris Hiltons tröja, om några jävla kattskor (MiuMiu, tror jag det hette...) och en liten hint om hur sommaren ska vara för alla oss som är hardworkers. Vi ska sluta för dagen, ta med våra kollegor och dricka litet rosé. Så fint då. Och tur, att majoriteten av svenskarna kan ägna dagarna åt att fota sig själv, sina outfits och grubbla över vilken frisyr som är inne till hösten. Ja, och så sippa på sitt rosévin då, såklart.

Men vem fan är Pixie Geldoff? Jag undrar. Kanske jag har missat henne eftersom jag bär en rosa storskjorta och torkar skit hela sommaren?

...varför jag snott en lista från... haha... en tjej på BodyContact.

Homo eller hetero?
Hetero.

Landet eller storstan?
Oj... Landet, tror jag. Om man kan åka till storstan när man vill.

Kram eller puss?
Kram.

Pasta eller potatis?
Pasta.

Is eller mjukglass?
Öh... Ingen aning.

Rakad eller orakad?
Shaved.

Biffig eller slank?
Ett mellanting, tack.

Popsnöre eller sportfåne?
Se svaret ovan.

Naken eller pyjamas?
Naken.

Kaffe eller te?
Kaffe, svart som synden.

Förfest eller efterfest?
Förfest.

Engångssex eller engångstallrik?
Engångstallrik.

Glasögon eller linser?
Både och.

Plugga eller jobba?
Jobba.

Yngre eller äldre?
Äldre. Alla gånger.

Lång eller kort?
Lång. 

Om du träffar någon som du blir förtjust i och han/hon talar om för dig att han/hon är rasist/nynazist...Skulle du fortsätta dejta honom/henne?
Nej, det tror jag knappast.

Är du bra på att lösa konflikter el. är du konflikträdd?
Det beror på vad det gäller. Man ska välja sina konflikter.

Är du bra på att be om hjälp eller är du en sån som hellre reder dig själv?
Även här beror det helt på... 

Är du svartsjuk?
Ibland.

Vad gjorde du igår kväll?
Åt middag hos mor och somnade kring halv nio. Nu är jag vaken igen. Fy faan.

Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan?
Japp.

Använder du bokmärke eller gör du hundöron?
Hundöron.

Tyckte du om att gå i skolan?
På ett sätt, ja...

Vilket ämne gillade du bäst när du gick i skolan?
Svenska, engelska, historia, religion, samhällskunskap... 

Vilket ämne gillade du sämst när du gick i skolan?
Musik. Naturkunskap. Matte.

Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig ta?
Ojoj... Bartender?

Hur tror du att du skulle reagera om en mycket närstående "Kom ut ur garderoben"?
Inte nämnvärt.

Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
Japp, om ingen ser.

Vad är det första du tänker på när du vaknar?
"Neej..." Allvarligt, jag vet inte.

Är du troende?
Vid behov.

Ska kvinnor kvoteras till höga poster inom näringslivet?
Absolut inte.

Tycker du om stearinljus?
Jahadå.

Använder du hårbalsam?
Yes.

När blir man vuxen?
Oj... Ingen aning!

Vilken färg har din tandborste?
Gud, blå och grön.

Har du lök i köttbullarna?
Såklart.

Hav eller sjö?
Sjö.

Har du någon skrivare?
Mmm...

Vad har du för väckarklocka?
Mobilen.

Hur ofta klipper du tånaglarna?
*skrattar* Jag vet fan inte...

Har du betalat månadens räkningar?
Japp. Nu är det dags för nästa månads. Fy faan.

Använder du hudlotion?
Aldrig. Sådant är idioti.

Har du åkt ambulans någon gång?
Icke.

Sötlakrits eller saltlakrits/salmiak?
Salt.

Chips/ostbågar/jordnötsringar?
Chippies. Always chippies.

Äpple eller Päron?
Äpple.

Äter du fiskbullar?
Ja, gud så gott!

Svettas du mycket?
Om jag tränar.

När klippte du dig senast?
Haha! I... November?

Har du fått riktig massage någon gång?
Japp. Det var välbehövligt.

Vilken är din favorit på Mc Donalds?
McFeast.

Hur stor hårddisk har du?
Jag har en 100gb och en 250gb.

Har du överkast på sängen?
Nej.

Har du blivit sövd någon gång?
Mig veterligen en gång.

Lever din mormor?
Ja. *peppar peppar* 

Vad BORDE du göra istället för att sitta och svara på frågor just nu?
Sova? Nu är dygnet uppfuckat igen...

Använder du tofflor?
Always.

Använder du morgonrock?
Japp.

Är du en Besserwisser?
Ibland.

Kan du dricka mjölk som "gått ut" för 3 dagar sen?
Dricker inte mjölk. Men, nej.

Beskriv din humor:
Kanonbra.

Är det nåt du absolut inte äter:
Pepparrot.

Kläder just nu:
Tofflor och morgonrock.

Saft eller alkohol:
Saft.

Hur många kuddar sover du med:
Två. Men har typ fem eller sex i sängen.

Favoritväder:
Allt väder fyller sitt syfte och skapar humör och stämning.

Om du var fast på en öde ö, 3 saker att ta med:
Hur fan fastnade jag där?

Morgon- eller nattmänniska:
Just nu nattmänniska. Annars morgonpigg.

Sparare eller slösare:
Slösa.

Kommer du ihåg din första kärlek:
Japp.

Har du några homosexuella vänner:
Jodå.

Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid:
Inte en chans.

Hur många barn vill du ha när du blir stor:
Två eller tre.

Är du kittlig:
Hell yeah.

Snarkar du?
Inte högt.

Stjärntecken?
Fisk. 

Rädd för insekter?
Vill inte ha dem i sängen...

Bästa bok?
Sådana frågor kan jag inte svara på.

Skriver du dagbok?
Jag bloggar, räcker inte det?

Tänker du någonsin tatuera eller pierca dig? Var nånstans?
Aldrig tatuering. Har en piercing men det blir inte fler.

Gillar du att sjunga?
Hellre än bra.

Anser du att du är stark?
Jag kan om jag vill.

Röker du?
Det händer...

Så mycket är klockan just nu:
02.17

Min längd (i cm):
167.

Min skostorlek:
38-39.

Antal par skor jag äger:
Fler än två.

Äger du några sexiga underkläder?
Det beror väl på vem man frågar?

Äger du några sexig kläder utöver det vanliga?
Haha! Litet lack, litet läder, korsetter... Dock inget latex eller gummi.

Ug eller dom?
Om jag måste välja...? *garvar* ug. Med rätt person.

Antal timmar i veckan jag spenderar vid datorn:
På tok för många.

Så många minuter tillbringar jag framför spegeln varje morgon:
Vanligtvis? Fem?

Antal träffar jag får när jag skriver in mitt namn i Googles sökruta:
Oj... 61 om jag söker på för- och efternamn, söker jag på "spaceylisie" får jag upp 2740. 

Den här tiden står min väckarklockas alarm på just nu:
Inget alls.

...så när jag kom hem från jobbet kring åtta läste jag en timme och sov sedan från nio till halv två. Fyra och en halv timme. Avsikten med detta var  - är - att jag ska kunna somna ikväll och således vända rätt på dygnet vilket är ett måste då jag går på dagschema från fredag. Jag är nu så sjukt trött, men har beslutat att dra på en film, krascha i soffan och sedan lägga mig.

I övrigt har jag aktiverat mig genom att kuska runt på modern, boka servicetid för bilen samt fixa middag. Ganska hyfsat ändå, med tanke på hur slut jag är i huvudet.

Och: min post har börjat skickas till min mor igen. Jag tar det som ett tecken. Ett tecken på att det verkligen är dags för uppbrott av något slag.

Bränn färdigt nu då, så jag får slappa i soffan sen! *skrattar trött*

Om fyra timmar går jag på två nätter jobb och kanske lyckligtvis har jag inte vänt dygnet rätt, varför jag sovit till 16 idag. Nå, det står jag mig på hela natten, that's for sure. Jag måste även hitta ngt att läsa till natten, kanske kan femte Parry H-boken vara i sin ordning då jag drar den på bio om exakt en vecka?

Inte mycket händer just nu, väntar otåligt på antagningsbesked från VHS. Måste veta om det blir något av med det där journalistiska innan jag på allvar letar Islandsjobb. Mamma undrade varför Island igen; hon vet vilken ångest bergen gav mig, men för mig vore det litet av en revansch. Åh, jag skulle nog kunna nöja mig med Norge, men något säger mig att Island is the shit. Man ska lyssna på magkänslan. Hur som ska nog torsdagen ägnas åt att börja nedpackandet av stugan. Jag tror verkligen det, för hur det än blir så bor jag nog inte i stugan i oktober och bättre med framförhållning än panik på en vecka. Finns bara kaffebryggaren, sängen och datorn är jag nöjd. Såklart.

Äh. Jag kan lika gärna duscha och dra till mor för middag som något annat. Snart jobbdags ändå. :)

...har jag nu köpt biljetter till. Jag, mor och ligistbrorsan ska spana in Parrys femteboksbravader. Jag tror att det blir kanon.

Mitt dygn är fortfarande fucked up. Ikväll blir det Oona, middag och film. I natt ska jag städa.

Och, dagens filmtips: Ridskolan 4 - Hälsoskolan. Hoppa över alla knullscener och det är svenska komedi i högsta form. Underbart.

Men herrejösses, sådant här blir jag så upprörd av. Nog för att jag inte är Sveriges flitigaste användare av TPB, ett par, tre gånger i veckan, kanske, men... Äh. Jag är så dåligt insatt i sådant där men någon jävla måtta får det vara!

*garvar*

Det är verkligen hur löjligt som helst att skriva om hur full man varit, men... Alltså. Nu gör jag det ändå, eftersom det är så... Absurt. Verkligen absurt for being me. Jag hade på känn att alkoholen skulle sätta sig rejält, med tanke på min något uppfuckade dygnsrytm och det faktum att jag inte ätit så bra igår. "Sätta sig rejält" var inte en överdrift. Tvärtom, snarare. Vi drack ur en kartong vitt. Gud hjälpe mig. Jag - för ovanlighetens skull - var vaken till fyra och snackade skit, drack vin och var allmänt sentimental och sedan somnade jag så sött, så sött, för att vakna åtta timmar senare med en hangover like... Något värre än "hell".

Att jag överlevt och lyckats ta mig hem till Dalarna är ett under. Jag kan fortfarande knappt äta. Herrejesus. Idag var verkligen en rejäl påminnelse om varför jag inte dricker så mycket så särskilt ofta. Nu ska jag slita av mig alla kläder och krypa i något som kan liknas vid en pyamas och glo på senaste Beckfilmen. Det är gråväder ute och således blir filmtajm helt perfekt.

...så har man arslet bak. *skakar trött på huvudet* Det gränsar till dags för ett utbrott igen. Verkligen. Varför kan inte sådana där Psychobitches bara fatta hur landet ligger? Utan att försöka traggla sig genom en universitetsexamen i geografi eller för den delen socialpsykologi, sunt förnuft eller liknande? Jag som hade tänkt sova...

Nå. Apropå det där med "sunt förnuft" men inte apropå Psychobitch from Hell, pratade vi inatt om det där med relativt överflödiga kurser som läses när man ska bli undersköterska. Jag har glidit genom både etik, en annan kurs vad den nu hette, psykologin och social omsorg med högsta betyg, bara på sunt förnuft. Vi ifrågasatte om man faktiskt kan LÄRA sig sunt förnuft och etiskt tänkande, eller om det är något man har eller inte har. Jag tvivlar starkt på att man kan lära sig sådant. Om man inte från barnsben lärt sig att föra sig i salongerna tror jag att det är stört omöjligt att inse det när man passerat trettio. Kanske med hjälp av terapi, men knappast... Av sig självt.

(Och hur fan ska en människa kunna få MVG i etik medan en annan får G? Vad säger det om människan? Sådana kurser skulle bara kunna betygsättas på två vis: G eller IG.

Vidare pratade vi om såväl kompetens som intresse inom vilket som helst yrke. Har man intresset gör man ett bra jobb. Amen to that.

Nu ska jag trycka i mig onödig junkfood och inse att "nehej, det blev ingen sömn innan jobbet" för att så småningom bege mig till drygt tio timmar nattarbete och tacka min lyckliga stjärna för att jag har en RedBull i handväskan.

Eller hur det nu är man säger, när man äntligen lyckas dra ut den ur röven. *flinar*

Hur som, nu har jag äntligen bokat ett ex av Parry Hotter and the deathly hallows och kommer således vara den lyckliga ägarinnan till ett sådant ex om... Typ sjutton dagar. Jag har verkligen sugit på den där bokningen närapå hela vintern och då jag fick en rabattkod från CDON.com gjorde jag slag i saken. (Man är väl gangsing?) Nu är det bara väntan på bok och film som gäller. What a perfect summer!

Jag har verkligen inget nytt alls att läsa på jobbet inatt, så fundrar på att läsa om Arn-böckerna för vilken gång i ordningen? Lättillgänglig litteratur som inte fordrar så mycket tankeverksamhet, och sådant är perfekt när man nattarbetar.

Mat är också bra att få i sig innan man kör ett tiotimmarnattpass. Jag är sugen på... Faktiskt ingenting alls. Möjligen stekt kött och sallad. Sallad med olivolja och havssalt. Det där var dock överambitiöst och för en singeltjej som knappt är hemma är det ingen idé att köpa sallad i någon form.

Ah, jag sätter upp håret och åker till mor.

Nu har jag löst det där som många tjejer klurar på: Hur kommunicerar jag med min partner, kk, killkompis eller what the heck ever. 

NU HAR JAG SVARET! 

Man gör som jag: Bloggar.

Nu har jag det verkligen svart på vitt, efter att ha tänkt tanken upprepade gånger det senaste året. Någon med snopp lyssnar generellt sett inte på vad man säger. Någon med snopp bryr sig generellt sett inte om något annat alls än... Tadaa! Sport och elektronik. Och, eftersom ALLA vet att man inte stör en snoppbärare under pågående hockeymatch, Formel1-race eller liknande, måste man finna vägen via elektroniken.
 
Antingen klär man ut sig till en spelkaraktär, men allvarligt talat, i mitt fall: Jag skulle vara mest skrattretande som Lara Croft, Aeris eller Princess Peach, så den vägen blir inte så bra. Alternativ två är att öppna webcamshower och onanera framför killen ifråga. Alltså, jag sitter vid min dator, han vid sin. Han pröjsar pengar för att titta på mig, och jag kan stöna fram mitt budskap. Nå, det är litet väl tacky. Och troligen lyssnar han inte mer då heller.

Det tredje alternativet - och uppenbarligen det bästa - är att blogga. Killen ifråga kommer att läsa det du skriver och bli SÅ PASS UPPRÖRD ÖVER ATT DU HAR MAGE ATT SÄGA SI ELLER SÅ OM HONOM, att han kommer att - hör och häpna! - släppa tangentbord, mus och MSN för att fatta tag om mobilen och skicka ett sms i vilket han berättar hur kränkt han är.

(Ringa går inte, sådant är farligt eftersom han plötsligt måste interagera med RIKTIGA människor. Hemska tanke.)

Och vips! har budskapet du försökt ge på olika sätt de senaste veckorna gått hem och du är helt plötsligt fri att hitta andra snoppbärare att besöka Liggalandet med.

My way of communicating is the shit. Alla gånger. Men frågan kvarstår: Varför ser inte killar fakta ens om man sticker upp det i stjärten på dem? *skakar trött på huvudet*

Nu ska jag bara bevista Liggalandet på Lisa-viset. Än en gång slår mig antipatin mot vanilj mig med önskvärd tydlighet. För att inte tala om varför jag vill ha äldre män. No more under trettionågonting. Thank you.

Nu sitter jag här, i min stuga och kommer på att "Njae, universitet...? Är det verkligen dags...?" varefter jag söker jobb på Island igen. *skakar roat på huvudet* Är det något jag har svårt för, så är det uppenbarligen att bestämma mig. Ambivalens måste tamejfan vara mitt andranamn. Ibland blir jag så trött på mig själv. Men att jag är på väg någonstans är uppenbart, och egentligen har det nog varit uppenbart rätt länge. Jag har bara låtit bli att lyssna på mig själv.

Så får jag ett mail, som helt saknar egentlig betydelse, från en människa jag inte känner eller vet vem det är, men sättet att formulera sig på de två raderna får mig att storle. Bara ett vardagsmail, inget om sex eller relationer, utan bara om... Vardag. Och jag ler, ler så brett och känner de där lyckobubblorna tränga upp från magen bara för att blotta mina tänder och visa skrattgroparna för omvärlden. Idag är jag min egen drottning och i mitt rike styr bara jag.

I mitt rike finns inte de där människor jag så snabbt avfärdar som patetiska. Jag träffade en sådan idag, tror jag, om det ens går att räkna som "träffa", och jag tänkte helt enkelt att det inte är jag som missar livet. Det är inte jag som byter ut människor mot prylar, kaffestunder mot alkohol och röda ögon, och det är inte jag som väljer min ensamhet. Det är inte jag som är Luke Skywalker och endast drömmer om Prinsessan Leia med kanelbullar vid öronen, och det är inte jag som en dag måste vakna upp och förstå att det finns en verklighet långt bortom allt vad fiktiva spelkaraktärer heter. Och ibland blir jag så... Road, kanske? Oförstående road att jag inte kan annat än höja på ögonbrynen, skaka på huvudet och le överseende. Ah, skit samma. Livet finns därute och jag tänker leva det.

Jag är fröken Ambivalens. Och på något sätt hoppas jag nästan på Islandsjobb.

...går inte hand i hand för tillfället, och likväl är det, antar jag, eftersom jag ska jobba imorgon natt. Nå, mina planer för dagen gick om intet då jag somnade kring, pja, fem, kanske? När jag vaknade kring nollsju med en huvudvärk inte av denna värld bestämde jag mig faktiskt för att backa ur allt vad bilfärder innebär. I synnerhet långkörning. Trist, men så är livet. Det går fler tåg, det vet jag med säkerhet, men... Ah. Så är det. Nu: Nyvaken.

Jag är så grymt sugen på köttfärssås och makaroner. Måste även till modern och tvätta om jag ska kunna åka till Närke på fredag eftermiddag. Synd att jag inte kan tvätta på jobbet... *skrattar* Borde också ta mig tid att fixa mina naglar, plocka ögonbrynen och så vidare och så vidare. Städning av stugan vore också en god idé... Allt har sin tid.

Det faktum att min dag blev... Inte som jag tänkt mig, kanske, innebar också att det jag tänkt göra rätt länge inte heller blev av. Jag får ta det imorgon och helt enkelt försöka låta bli att sova till tre igen.

Och igår fick jag ett telefonnummer av Hanna. Ett telefonnummer till... En gammal... Kärlek, kanske? En sådan där människa som är bevarad med så enorma mängder glädje, vemod, kärlek och... Om-tankar. Jag vet att man inte ska störa i andra människors nyliv, men jag solade iväg ett sms. Faktiskt. Jag väntar mig varken svar eller kontakt, men för mig kändes det viktigt. Den sommaren var makalös, och den mannen minst lika makalös även om han sedan blev till jag-vet-inte-vad. Ibland borde jag lära mig släppa det förflutna. (Det där lät verkligen hur dramatiskt som helst... Haha!)

Ikväll skulle jag egentligen vilja laga middag här, på egen hand, käka framför TV:n och ha en hel drös tända stearinljus överallt i rummen. Jag får nöja mig med familjeliv och tvättmaskin. Så kan det vara.

Har haft en helkväll med Hanna, vilket var SÅ skönt. Mat, kaffe, tuggummituggande och en hel massa PRAT. För att inte tala om skratt. Vad vi pratade om är för mycket att sammanfatta här, men hon menade på att jag mycket väl skulle kunna skriva en bok om precis ingenting. Jag hävdade motsatsen, att man måste finna en röd tråd, en schysst story och kunna fånga en läsare. Och en bok om mitt för tillfället icke-liv är nog inte en förmodad bestseller...

MEN: Så kommer vändpunkten och vi garvar så vi håller på att dö. Garvar åt de senaste årens dråpligheter: Storkuken, Producenten, Den Gode Vännen (även om det inte var skratt utan mest varma leenden), Psykologen, Den Stumme Skogshuggaren och Mr. Skywalker. Sådana gånger blir det relativt frestande att skriva en bok, för jag menar, inte nog med att JAG är ett sick-fuck: sick-fucks like me. Och det finns då i sanning situationer som... Ja. Man måste garva åt dem.

Och Hanna är så bra att bolla med. Jag förklarar - återigen - att jag inte kommer att kunna ha ett vad andra människor kallar ett normalt förhållande. Så hon frågar om jag ens egentligen skulle vilja bo med någon, så integritetskåt som jag är i mångt och mycket. Jag vet faktiskt inte. Herrejösses, jag vet inte alls. Det enda jag vet är vad jag behöver.

I natt (läs: imorse) drömde jag att jag inte kom in på det där journalistiska, men väl någon teologutbildning där jag i slutändan skulle bli präst. Är det ett tecken från Gud att jag borde bli präst? Herrens vägar äro outgrundliga... Eller hur det nu heter.

Jag jobbar vidare i mitt sökande och har hittat några potentiella guldkorn. Men, ibland önskar jag att jag var en sådan där singeltjej som älskar att klä upp sig, springa runt på häftiga partaj och kunde ligga runt bara för att. Men, sad enough föredrar jag kvalitet framför kvantitet även om det vore på sin plats att ligga. Mycket på sin plats att ligga. Nå, det ordnar jag en annan dag. Typ. Jag sade en gång att "Kärlek är inget annat än förvrängd kåthet" och det citatet fick sitta på anslagstavlan i skrivarrummet på Åsa. Det har nästan gått tre år sedan dess och jag tror fortfarande att det är en sanning.

Nu borde jag krypa i säng. Tidigmorgon och bilåkning imorgon. Jag håller tummarna för att det blir fint väder och att allt blir så fint, så fint det bara kan bli. Faktum är att jag inte hyser några som helst förhoppningar. Det brukar bli bäst då.

Jag klickar runt på nätet; spanar in communities, bloggar, nyheter, skvaller, och plötsligt slår mig vetskapen om att varenda jävel är den andre olik. Vi söker alla olika saker, och vissa saker ter sig skräckinjagande banala i jämförelse med andra. Vissa söker den där inre friden, harmonin, lugnet och kärleken till sig själv. Återigen andra vill ligga, medan vissa människor dör av längtan efter senaste chockbilderna på Nicole Richie och inte kan bärga sig förrän det-eller-det märket på klänning släppts var-det-nu-släpps. En del människor måste vara djupa och briljera med alla svåra böcker de läst, varpå jag klickar in mig på en ny sida, till en ny blogg, och ser en människa som enbart skriver sakliga vardagsbetraktelser.

Och det är då det slåt mig, att ingen är den andre lik. Inte när det gäller de behov vi vill ha tillfredsställda. Så tänker jag efter: "Vad vill jag ha, vad behöver jag för att vara nöjd, glad och tillfredsställd?"

Just nu finns det i stort sett bara en sak som ligger högt på den prioriteringslistan, och än en gång har jag gett mig fan på att försöka styra upp det hela, hur jag nu ska lyckas med det som den lilla fegis och försiktighetsfröken jag trots allt är. Men jag har förstått att vissa saker helt enkelt inte funkar för mig, att jag inte ska nöja mig med vad som helst, vem som helst och var som helst. Det är verkligen dags att sluta skämmas och börja ta mer ansvar för mig själv.

Och i det ingår följande:

- Jag ska inte involvera mig med människor som - enligt mitt tycke - dricker för mycket. En eller två öl varje dag är för mycket. Bye-bye, you people. Ni får dricka er feta, rödögda och asociala i fred. Jag vill inte störa.

- Jag ska börja sätta ner foten oftare, lära mig säga att "Nejtack, det här är jag för bra för, så släpp min hästsvans nu, för jag är inte en sådan som låter mig hållas fast."

- Det är dags för mig att börja ta för mig mer, become more of a guy, om man får säga så. Vad jag vill räknas också. Och inte minst vad jag tycker.

- På något sätt måste jag hitta människor som stimulerar. Människor som är kreativa. Människor som är sociala tänkare på samma gång som de är ensamvargar med lika stora högar böcker i sängen som jag har. Människor som lever, inte bara flyter med.


Jag har liksom fått nog, och det är en energigivande insikt. I natt på jobbet kände jag verkligen energin bubbla upp inuti. Det finns något för mig, och jag vet vad jag vill ha. Världen kan inte vara så orättvis att den förnekar mig de godsaker jag behöver för att må bra.

And man, I really do need some sweets... Nu var det alldeles, alldeles för länge sedan, och jag tror att jag kan hävda att det nog nästan var ett halvår sedan sist. Typ. Ge mig, ge mig, ge mig. Jag har alltid dragits åt sådant där som inte är riktigt rumsrent.

(Och varför häver jag i mig en RedBull innan jag ska gå och lägga mig efter att ha jobbat hela natten?! Pucko!)

Hela, jävla helgen bara jobb. Nu ska jag jobba igen. Imorgon tänker jag sova. Jag har fått så jävla nog av allt vad... Ah. Ingen idé, det är för sent ändå. Så enkelt är det. Man ska respektera sig själv och amen to that. Jag blir så trött...