Jag tänkte ju faktiskt skriva om dem, men jag glömde bort det näsr jag skrev mitt förra inlägg. I och för sig tror jag inte att de var av betydelse för gemene man, men för mig kändes det angeläget att blogga om dem.

När jag vaknade imorse vaknade jag ur en mycket speciell dröm. Jag hade drömt att jag diskuterade med min mor om Fadersgestalten. Ni vet, den För Alltid Frånvarande Fadern i Frankrike. Att jag drömmer om honom hör inte till vanligheterna. Frågan är om det någonsin har hänt. Jo, säkert, jag har nog bara förträngt det. I drömmen berättade min mor en hel del skumma grejer, saker som säkerligen skulle kunnat ha varit sanna. Jag tänker inte forska vidare i dem eftersom allt handlade om en fånig dröm. Kanske drömde jag bara om Fadersgestalten eftersom mormor frågade om jag hört något från Frankrike såhär inför jul. Jag vet inte om jag har gjort det, kanske har pengar petats in på kontot; ärligt talat har jag ingen aning eftersom min post är i Piteå. Något julkort, mail eller liknande har jag då inte fått. Vilket i sig inte är så konstigt då jag nog faktiskt aldrig sett ett julkort därifrån...

Om jag hyser agg ditåt? Självklart gör jag det, till en viss del. Jag tycker bara att det är så förtvivlat onödigt, det här med att skaffa sig kids och sedan släppa rakt av. I min fantasivärld får det inte hända. Pappan till mina ungar ska ha kontakt med sina barn, oavsett om vi inte lever tillsammans, han och jag. Det går alltid att lösa, oavsett om en av oss skulle bo i Förenade Arabemiraten eller Långtbortistan. I mitt tycke ska ungar känna sina föräldrar, sin släkt och sina eventuella halvsyskon. Men, det är min åsikt och den må vara fel, vad vet jag? Än är jag inte gammal...

Sedan skulle jag ha bloggat om något annat, men nu har jag glömt vad det var. Nåja, så kan det vara.

I min familj är det just nu krig om den enda hyfsat fungerande datorn. Ligistbrorsan anser att familjen ska surfa på en gammal 800mhz medan han sitter och leker på sitt rum med den andra betydligt bättre burken. Jag anser att han tamejfan får spara pengar till en egen dator om han ska ha en på sitt rum. Därför har jag varje morgon då jag vaknat helt sonika knatat in på Ligistbrorsans rum, ryckt sladdarna och burit ner burken. Den här morgonen verkar det liksom han försökte sig på att använda list: Han hade ställt väckarklockan för att hinna slå sig ner framför skärmen innan jag kom för att hämta burken.

Vad han inte tänkte på var två saker. Ett: Hans morgontrötthet och passion för att snooza. Och två: Min effektivitet, det faktum att JAG vaknar av hans väckarklocka samt min morgonpigghet. Således vaknade jag i lugn och ro eftersom han snoozade, knatade in i rummet, ryckte kablarna och tog datorn med mig. Hur lyder nu det där Bibelcitatet...? "LIstig som ormen och...?" Oh well.

Julafton blev faktiskt ganska lugn, undantaget jobbet där det förvisso inte var någon magsjuka på tapeten men nog mycket för att springa en god del av kvällen. Midnattsmässan orkade jag inte med och får helt enkelt ta igen det nästa år. Hoppas jag. Julklappar fick jag, tack så mycket, och gav gjorde jag också. Balans i paradiset ska det vara. Imorgon blir det dessutom hångelbalans i paradiset, räknar jag kallt med. Äsch, vem försöker jag lura? Hångelbalans? Jävlar i mig, här ska det inte bara hånglas... Det ska drickas rödvin också!

Att julen är över står ganska klart. Redan igår kväll var snön borta och regnat hade det gjort. Parkeringsplatsen var till för skridskoåkare, inte trötta Lisor som knatade till bilen. Jag får tacka ungdomligheten för att jag inte ramlade. Broddar är litet tantvarning att införskaffa innan man ens fyllt tjugofem, tycker jag.

Nu ska jag surfa vidare...

Julafton och plusgrader. Hur fint som helst, eller not. Jag är huttrig efter att ha sovit alldeles för litet och alldeles för dåligt av magsjukenoja och jag ber till alla högre makter - ja, Gud, till Dig också! - att det där med magsjuka inte är ett faktum på jobbet. Hur jag skulle klara det vette katten, men en sak är säker: Nästa jul tror jag faktiskt inte att jag ska jobba. I år är fjärde året i rad jag inte tillbringar jul med familjen men däremot med gamlingarna.

Apropå gamlingar anländer mormor till det Brynedahlska residenset om en sisådär fyrtiofem minuter. Jag har kokat kaffe och tänkte sätta kära mormor på en stol med kaffe och kaka när hon kommer. Annars blir allt så sjukt stressigt, precis som alla andra jular.

Det är litet lustigt, det där med jular. Mina senare minnen av julen har varit stress och om möjligt än mer stress. En hysterisk moder dan före dan som kommer på att det ska julstädas. I år har inte inte blivit så, vad jag har märkt, och om huset är julstädat eller ej har jag faktiskt inte heller lagt märke till. Jag har då inte julstädat, så mycket är säkert. Mig veterligen ska det hämtas gran idag också: Valle nämnde igår att ingen har märkt att vi inte har någon gran i år, varken ute eller inne, och det stämmer. Jag var helt hundra på att det stod en gran i vardagsrummet, men icke.

Bokade flygbiljetter igår hem till Dalaland i slutet av januari. Jag hinner precis med registreringen av de nästa två kurserna innan jag åker hemåt igen. Oansvarigt kan tyckas, men jag behöver pengarna så förtvivlat. Och apropå oansvarigt har jag inte ens öppnat böckerna för att plugga inför tentorna, än mindre gjort tentafrågorna till radioexamen eller ens funderat närmare på det där inslaget om något jag måste göra till radioprogrammet. Jag antar att jag får ta tag i det sedan. En annan gång. Är ganska säker på att kugga på tentorna, men so what, jag får tenta om. Mer med det är det inte.

Nu ska jag ta på mig kläder och släpa hunden runt hela bondgården för att låta honom kissa och bajsa. En julmorgonspromenad i all sin korthet, med andra ord. Jag håller tummarna för omagsjukt på jobbet idag och alla andra dagar jag ska jobba.

God jul!

Vad jag har ont om just nu är tid. Det är litet - men bara litet - som att vara tillbaka till sommaren då jag gjorde inget annat än jobbade. Nu kör jag en sjudagars igen, ledig en dag och sedan fram till nyårsafton då jag är ledig och därefter hela vägen till departure for Paltland. Av någon anledning är jag ytterst spänd över när, inte om, årets släng av vinterkräksjuka ska bryta ut på jobbet. Peppar, peppar, än har det varit lugnt men jag är för den sakens skull inte lugnad. Från och med idag är vitpepparkornen min best buddy och jag ska käka mer sådana än jag käkar chips. På ett år.

Vinterkylan i Dalaland är ett minne blott. Någon har ändrat i kontrollrummet och switchat om till så som det ska vara: Kallt i norr, tö i söder. Eller i de "norra delarna av södra Sverige" som det heter, mitt Dalaland. Således blir det nog ingen vit jul, snarare en blaskig sådan. Min abstinens efter min ibland bättre hälft har inte gett sig och jag tolkar det som något positivt. På något sätt känns det liksom jag inte kan bärga mig förrän han kommer ner hit. Tre dagar känns oändligt långa... Sick fuck me, men så är det.

Eftersom jag inte gjort något annat än jobbat har jag inte mycket att förtälja. Nu får det banne i mig bli jul. Det är på gång: Om bara några timmar kickar storhelgsOB:t in och jag blir en mycket lycklig fröken i slutet av nästa månad. Hela julhelgen på lönespecen sitter fint. Precis som varje år. Och vad gäller nyår skulle jag vara lika nöjd av att bara sitta framför brasan i stugan och dricka vin med min Magnus. Faktiskt. Saker och ting behöver inte vara så märkvärdiga...

Nu ska jag fördriva tid en timme innan jag ska bege mig mot arbetet. Tjingeling och god jul eftersom jag troligen inte uppdaterar bloggen någon mer gång innan det ska godjulas för fulla muggar.

Morgonen kunde inte ha börjat bättre. Ligistbrorsan klarar inte av att kliva upp då klockan ringer, varför han låter en stå och pipa - ni vet en sådan där gammal klassisk väckarklocka - och snoozar med mobilen på högsta volym. Hos min mor är det gipsväggar och med andra ord sjukt lyhört. Jag vaknar innan 06 och kan inte somna om. Kill that bastard.

Hoppar således in i duschen för att börja göra mig iordning inför dagen, bara för att upptäcka att det inte kommer något varmvatten. Kan morgonen bli mer sweet?

Kommer ner i köket för att göra kaffe och ifrågasätter när någon sist diskade kaffekannan. Ingen (mamma) vet. Går ut för att sätta i motorvärmarkabeln i bilen, inser först och främst med en suck att jag måste skrapa rutor sen och kort därefter att det fan inte är tretton grader kallt. Låter hunden kissa fort som fan medan jag hämtar tidningen, kommer in igen och hunden sätter sig på köksgolvet och darrar av köld. Ute är det inga tretton minus utan närmare tjugo och jag... Känner vilken underbar morgon det börjar bli.

Drar igång datorn för att slösurfa och inser att något är...fel. Ligistbrorsan har plockat upp den hyfsat fungerande datorn på rummet för att "installera om XP" (Läs: Spela CS...) och har petat ner en gammal skitburk förtäckt i Äldstebroderns chassi i köket. Datorn som resten av familjen får bruka är en gammal jagvetintevad från sist då älva brann och har ipetat en processor på 799mhz och ett ramminne på 256mb. Morgonen är verkligen underbar.

Nu är det dags att göra mig iordning. Gaah!

Dalalandsuppdatering part 2. Mammas bil är trasig och jag agerar chaufför fram och tillbaka till jobbet för hennes del. Med andra ord hämtning imorgon bitti nollsjunollnoll i Falun. För min del är det helt okej, jag gillar att köra bil, så då så!

Två ledigdagar kvar nu, imorgon och på tisdag. Onsdagen blir pluggdag i form av rättegångsbesök och därefter förhoppningsvis artikelskrivande/referat som bara är att slänga in i Fronter varefter ännu en sak är klar. Kanske borde ta tag i radiofrågorna och analyserna också, bara för att ha betat av ytterligare saker... Torsdag är arbetsdags och jag går på julschemat. Perfekt.

Har tillbringat eftermiddagen på Kupolen där jag julshoppade med Hanna. Är således klar med alla julklappsköp och blev faktiskt hyfsat nöjd. I övrigt har jag Magnusabstinens utan dess like, vilket säkert är bra. Jag fjollar vidare och det känns litet som att min best buddy is missing. Bland annat.

Nu bedtime. Jag ska kolla om minstehunden (vilken är den enda vi har kvar) är sugen på att agera fotvärmare, och sedan ska jag läsa en stund innan jag somnar. Förhoppningsvis sover jag bättre den här natten än föregående vilken var crap, minst sagt. Bad dreams men så kan det vara.

Later, y'all!

Jag är hemma och ser ut liksom jag är gravid. Min mor välkomnade mig med att fråga om det var dags för henne att bli mormor. Fortfarande är jag inte ett dugg på smällen. Litet tjockare, kanske, men just nu bryr jag mig faktiskt inte. Jag mår grymt toppenbra i dagsläget. Tjock eller ej.

Hemresan från Piteå till Dalarna tog tolv timmar och då jag klev ur bilen hemma var jag tvärskakis efter att ha kört drygt åttio mil all by myself. Riktigt duktig är jag dock. Måste jag säga. På något mirakulöst sätt lyckades jag också hinna lämna in allt som skulle in innan jul och som tack för det fick hela klassen ett mail från Nazin som absolut inte önskade god jul, men påminde oss om att vi inte fick tro att vi var lediga över jul. Det finns grader i helvetet, men i det där fallet är det alldeles för jävla hett måste jag säga. Hur osympatisk, opedagogisk och nedvärderande får man bli som människa? Nazin ligger på gränsen för vad som är rimligt...

Dagens pubertala tjejgrej dock: Jag saknar Magnus. Är det okej att känna så efter ett drygt dygn?! Jag är fjollig. Riktigt jävla fjollig och förresten var trean vi kollade på... Perfekt. I mitt tycke. Jag skulle nog trivas där, i alla fall. Hur det blir återstår att se.

Nu ska jag stuva in Ligistbrorsan i bilen och köra honom till kvällens engagemang för tonåringar, Luciarocken. Hur kul som helst om man är sådan. Jag gick dit, tjuvrökte och led av det ostimulerande sällskapet och den vedervärdiga musiken som spelades på alldeles för hög volym. Så var det när jag var femton. Inte speciellt mycket roligare då än vad det skulle vara nu. Helt enkelt.

Idag har jag för övrigt kommit över en svart klänning som kommer att bli mitt favvoplagg de gånger under den här julen då jag inte är iförd arbetskläder. I adore. Både arbetskläderna och den svarta klänningen. Klänningen är dock finare att titta på, misstänker jag.

Oh well. Time to...

Läser i en nyss funnen blogg, Kryddstark, om saker man bör undvika vid sex. En av sakerna är isbitar blandade med sperma och jag har en del frågor kring just det.

1. Innebär det att man inte ska blanda sperma och vatten för att därefter frysa ner det?
2. VARFÖR är det no good med just den blandningen?
3. Vem blandar AVSIKTLIGEN sperma med vatten för att frysa det till isbitar? Spermagegg i all sin ära, men den isbiten vill jag spontant inte suga på...

Någon som känner sig manad eller bildad nog att svara?

Ikväll är det dags för ännu en lägenhetstitt. Vi får se hur seriösa vi är. Titta är hur som skoj och... Man vet aldrig.

För övrigt är jag hur sjukt snorig som helst. Igen. Worse than ever, till och med. Hur det blir med Luleå imorgon vette ärligt talat fan. Snorar jag som nu är det ingen idé.

Vad gäller mitt radioinslag har jag kommit på en idé, gjort en intervju och ska egentligen bara fixa pratorna, redigera och klippa. Det lustiga med inslaget är att det handlar om fildelning och att jag sitter hemma och redigerar i Wavelab. Har man några som helst indianer kvar i kanoten inser man det extremt roande i det.

Såg Magnus inlägg om dumma amerikaner och måste bara slänga ut det klipp han länkat till. Vad är fel på världen? Eller, rättare sagt, vad är fel på amerikanerna??




Det här klippet är också rätt sweet... Gud, så pinsamt!

"What's the currency used in the United Kingdom?"
"Uuh, Queen Elizabeth-money?"

Nu har jag åtminstone börjat ta tag i uppgifterna som ska vara klara innan torsdag. Det vill säga följande: Jag har surfat in på P4 Norrbotten och jag har bokat en flashmick till fanimej januari. Har litet idéer om inslag jag kanske kan få ihop på hemmaplan, så... Att jag - vi - sedan kommer att få en god drös skit på oss om en knapp timme under handledningen med Elke ger jag blanka fan i. Faktiskt. Jag orkar inte bry mig, varken om henne, kursen alls egentligen och allra minst om radioprogrammet. Amen. Verkligen amen. När jag kommer hem ska jag fokusera på tentaläsning och arbete. Svårare än så är det inte. Om gruppen sedan inte får igång något radioprogram, pja, jag antar att man får lösa det då.

Min helg har varit...spännande. Skulle bege mig till Minna i fredags för att kolla Idolfinal, men inledde istället kvällen med att åka ut till skogen för att tända en brasa inför natten. Givetvis lyckades jag köra fast mig rejält i en snödriva och tog mig inte loss. Alls. Fick klättra ut på passagerarsidan, knata till lillstugan och ringa Magnus som åkte från Luleå för att dra upp mig. Efter alldeles för många om och men kom jag loss och plötsligt var klockan i stort sett Idolfinal slut. Sensmoralen? Jag ska inte försöka mig på att komma upp för hala backar ever again.

I övrigt en mycket intressant helg, måste jag säga. Ytterst intressant. Nu är det arbetsvecka igen och vilken arbetsvecka sedan! Har fullt upp fram till torsdag kväll då jag vill att min gröna fara ska vara färdigpackad nog för mig, Jeff och Valentina att bara ge oss iväg first thing in the morning på fredag. Det ska bli så vansinnigt skönt att komma hem nu. Sorgligt nog hem till slask och gråväder och bort från snön och julstämningen. Skitland.

Dags att göra mig klar. Idag var det motigt som fan att ge mig upp ur sängen.

Om morgontidningen är viktig för somliga människor är just morgnar likt denna så oroligt rogivande och nödvändig för min del; ensam, varm, té och datorn. Det är sådant - mitt enorma behov av ensamhet - som ibland får mig att fundera på om det där med relationer egentligen är för mig, om inte ensam är stark trots allt. För jag menar, jag är stor tjej, kan ta hand om mig själv och behöver inte bekräfta mig själv eller min identitet genom en karl. Men faktum är att jag faktiskt - åtminstone just nu - trivs så bra med Magnus. Jag vill verkligen... Umgås. Och så länge jag kan få vara ifred funkar det. Så länge inget blir klängigt, kladdigt och kvävande funkar det.

Därför står veckotidningar, slaskpress och Hollywoodproduktionerna mig upp i halsen. Relationsmallarna. Hur man ska göra, bör göra; hur man ska vara, hur man bör vara. Jag vill ju inte påverkas av det, men herregud, vem gör det inte?! Så en vädjan till alla slaskpressjournalister, bättrevetare eller relationsexperter: Berätta för mig hur man gör om relationen inte riktigt faller in i mallen? Om han lyssnar trots att han inte förmodas göra det? Om han inte behöver ta hem mamma för att få det städat? Om jag föredrar en kupévärmare i present hellre än spetstrosor? Om jag inte är sådär kvinnligt (om)vårdande och engagerad men han är det? 

Och ibland är det så inihelvete jobbigt med relationer. Jag har ju ingen manual att följa. Hur gör man då?

De senaste veckan har allt varit mer eller mindre fullt upp... Jag är på god väg att köra totalt på radiokursen men just nu vet jag inte riktigt om jag bryr mig. Å ena sidan vore det naturligtvis skönt att klara av den, men med tanke på diverse störande faktorer och rejäl okunskap från min sida ter det sig tämligen omöjligt. Såhär är det: Jag måste få en prata gjord och för det första vet jag inte riktigt vad jag ska framföra som nyhet. För det andra vet jag inte hur jag ska göra för att klippa ihop/redigera skiten och för det tredje är det så tight med tid kvar. Amen. Radioprogrammet står... Still. Och jag vet inte hur jag ska få ihop det alls. Gruppen funkar inte överhuvudtaget och jag orkar inte vara någon slags morsa. När man inte ens kan diskutera, spåna och samarbeta är det illa. Amen to that. Till sist på gnällfronten är jag fortfarande snorig och tjockare än på många år. Det irriterar mig. Jag avskyr att folk därhemma kommer att titta på mig och tänka "Guud, så tjock hon har blivit!" Så snart jag slutat snora och vara så jävla trött ska jag ta tag i det. På allvar God damn it. Fat ain't for me. Det får inte vara det.
 
På plusfronten så: Två introdagar i hemtjänsten här i Piteå. Nyttigt och pengar är alltid bra. Om exakt en vecka hade jag tänkt sitta i bilen med Jeff och Valentina på väg söderut, på väg hem till mamma, mormor, doggen, jobb och money money. Och plugg.

Till sist, innan jag måste fippla iordning mig, vill jag hylla ett stycka karl: Dr. Phil. Jag tittade på Dr. Phil för någon dag sedan, och säga vad man vill om karln, men är det något han bryr sig om är det verkligen kids. Oavsett hur folk än beter sig månar han om ungar. Klockrent.

Nu ska jag ha wavelablektion med radiosnyggot. Jag har inte sminkat mig och helt ärligt: jag varken kommer att få ligga eller egentligen vill ligga heller, så jag bryr mig inte. Det blir bara fyra timmar ögongodis och sådant smakar gott kalla decembermorgnar såhär inför andra advent. (Får man tycka så fastän man har pojkvän? Jag tar mig friheten och förutsätter att Magnus självkänsla pallar det. Den borde då göra det...)