Dagens bästa bloggupplevelse...
...står Fredrik för med sin nostalgiblogg.
Jag kan verkligen inte sova och jag behöver få uppleva litet Harlequin-romantik. Grejen är bara den att det inte finns sådana karlar eller sådana happenings. Jag måste bara ha stött på... Pja. Eller nej, förresten, skippa romantiken. Jag vill bara ha litet action i ett dygn eller tre. Konstant jävla action. Får man säga så? Det är synd att världen ser ut som den gör, och det är synd med snoppbärare som drabbas av hormoner liknande de vi kvinnor släpar runt på och skapar till våra egna helveten. Nåja. Jag ska ändå jobba hela jävla helgen. Det är den enda action jag får.
Återigen är det synd som fan att världen ser ut som den gör. Jag börjar bli tämligen... Hm. Inte desperat, men något ditåt.
Jag kan verkligen inte sova och jag behöver få uppleva litet Harlequin-romantik. Grejen är bara den att det inte finns sådana karlar eller sådana happenings. Jag måste bara ha stött på... Pja. Eller nej, förresten, skippa romantiken. Jag vill bara ha litet action i ett dygn eller tre. Konstant jävla action. Får man säga så? Det är synd att världen ser ut som den gör, och det är synd med snoppbärare som drabbas av hormoner liknande de vi kvinnor släpar runt på och skapar till våra egna helveten. Nåja. Jag ska ändå jobba hela jävla helgen. Det är den enda action jag får.
Återigen är det synd som fan att världen ser ut som den gör. Jag börjar bli tämligen... Hm. Inte desperat, men något ditåt.
Listdags 2!
Från brorsans Mica.
Fem SKULLE
1. skulle du vilja vara längre?
Nej, tror inte det.
2. skulle du vilja väga mer?
Nej, men gärna mindre.
3. skulle du bli arg om din pojkvän gjorde slut om du har/hade någon?
Först förbannad, sedan ledsen.
4. skulle du vilja ha sex med en kändis?
Njae... Det beror nog på vem.
5. skulle du vilja dricka dig full nu?
Absolut inte.
Tio KAN
1.kan du röra på öronen?
Va? Nej. Eller?
2.kan du slicka dig på näsan?
Japp.
3.kan du kolla i kors med ögonen?
Såklart. Kan inte alla det?
4.kan dina föräldrar lita på dig?
Jadå.
5.kan du låta bli att prata på 4 timmar?
Inte vaken tid.
6.kan du vara på fest utan att dricka?
Nej, eftersom alla blir så äckliga när de dricker att jag själv måste dricka för att stå ut med dem.
7.kan dina vänner lita på dig?
Ibland.
8.kan du tänka dig att pierca naveln?
Aldrig i livet, Gud så pubertalt.
9.kan du suga?
Är inte det något som sitter i ryggmärgen?
10.Kan du låta bli att spendera pengar i en affär om du har pengar?
Japp.
Femton HAR
1.har du någonsin ljugit för dina föräldrar?
Of course.
2.har dina föräldrar sagt att dom älskar dig?
Min mamma har nog...
3.har du ett syskon?
Har fem halva.
4.har du varit full den här månaden?
Japp.
5.har du någonsin haft sex med någon?
Nej, aldrig.
6.har dina föräldrar ljugit för dig?
Ja, det förutsätter jag nästan.
7.har du redan tröttnat på dom här frågorna?
Icke.
8.har du borstat tänderna den senaste timmen?
Nej, har inte orkat än.
9.har du pussat någon som är fyra år äldre?
Haha, ja.
10.har du haft sex med någon som är fyra år äldre?
Haha, ja.
11.har du haft ett förhållande med någon som är fyra år äldre?
*skrattar* Something like it...
12.har du funderat på hur det skulle vara att testa droger?
Njae...
13.har du blivit påkommen när du har haft sex, om du har haft det?
Japp.
14.har du haft sex med mer än tre personer?
Samtidigt eller sammanlagt? Ja på bägge.
15.har du ljugit på någon fråga än då?
Nix.
Tjugo VEM
1.vem är din bäste vän?
Oj... Alla mina vänner fyller olika funktioner, varför alla är bästa på sina sätt.
2.vem älskar du?
Familjen och vännerna.
3.vem hade du senast sex med?
Matthias.
4.vem vill du bli full med?
Fredrik eller Sofia.
5.vem är den bästa artisten?
Hm. Winnerbäck är bäst på depp.
6.vem pratade du senast i telefon med?
Fredrik.
7.vem har du en liten crush i?
Ingen alls, faktiskt.
8.vem är snyggast i världen?
Hm... Scarlett Johanson är gudomligt vacker.
9.vem skulle du ge en miljon till om du var tvungen att ge bort det?
Min mamma.
10.vem är snällast i världen?
Mormor.
11.vem är din bästa kompis?
Den frågan har ju redan varit...
12.vem vill du prata med?
Hm... Fredrik, för det mesta.
13.vem sov du med senast?
Matthias.
14.vem såg du full senast?
Ingen aning...
15.vem vet allt om dig?
Det är nog ingen egentligen.
16.vem kysste du senast?
Matthias.
17.vem kramade du senast?
Någon av tanterna på jobbet.
18.vem kan berätta allt för dig?
Ingen aning.
19.vem kan du berätta allt för?
Se ovan.
Listdags!
Litet sådär för att fira min babys återkomst till livet!
Allt taget från Katrins blogg!
Scarf eller Turban: Scarf
Hög klack eller Ballerina: At the moment ballerina, tror jag...
H&M eller Zara: H&M
Kroppsnära eller A-linjeformat: Kroppsnära.
Stuprör eller Vida jeans: Hmm... Svårt.
Pyton eller Leopard: Varför ska man ta på sig djur??
Modeblogg eller Modemagasin: Modemagasin.
Baddräkt eller Bikini: Bikini.
Desperate Housewife eller Sex and the City: Sex and the city.
Svart eller Vitt: Både och.
Uppsatt eller Utsläppt: Uppsatt.
Guldmetallic eller Silvermetallic: Silver.
90-tal eller 80-tal: Jag tycker nog att det är relativ rysfaktor över bägge...
Lack eller Läder: Haha, lack, alla gånger.
Modette eller Elle: Vad fan är "Modette"?
Leggings eller Barbent: Beror helt på.
Lista hittad hos: http://cannoli.blogg.se
Och:
Allt taget från Katrins blogg!
Scarf eller Turban: Scarf
Hög klack eller Ballerina: At the moment ballerina, tror jag...
H&M eller Zara: H&M
Kroppsnära eller A-linjeformat: Kroppsnära.
Stuprör eller Vida jeans: Hmm... Svårt.
Pyton eller Leopard: Varför ska man ta på sig djur??
Modeblogg eller Modemagasin: Modemagasin.
Baddräkt eller Bikini: Bikini.
Desperate Housewife eller Sex and the City: Sex and the city.
Svart eller Vitt: Både och.
Uppsatt eller Utsläppt: Uppsatt.
Guldmetallic eller Silvermetallic: Silver.
90-tal eller 80-tal: Jag tycker nog att det är relativ rysfaktor över bägge...
Lack eller Läder: Haha, lack, alla gånger.
Modette eller Elle: Vad fan är "Modette"?
Leggings eller Barbent: Beror helt på.
Lista hittad hos: http://cannoli.blogg.se
Och:
1. Kan du fixa en punktering och byta torkarblad själv?
Öh, kanske, men jag viftar med ögonfransarna och låter någon med snopp göra deet åt mig.
2. Hur äter du ett äpple?
Jag äter äpple så sällan, så jag har nog aldrig riktigt tänkt på det...
3. Är du rädd för små svarta kryp med många ben?
Hell yeah.
4. Big Brother eller Sportnytt?
Big Brother... Eller Sportnytt... Eller... Jag vet inte.
5. Rent spontant, om du får välja en present till dig själv, vad skulle det bli då?
Ett heltidsjobb där jag får göra något jag är bra på och finner både roligt och stimulerande.
6. Är du mörkrädd?
Det händer...
7. Resmål som fascinerar?
Oj... Asien, Sydamerika...
8. Ditt senaste telefonsamtal?
Vad Han Nu Är, en God Vän eller en f.d. God Vän. Litet överraskande.
9. Om du får välja en artist som kommer och spelar för dig på din födelsedag, vem blir det?
Ingen aning...
10. Förrätt eller efterrätt?
Svårt... Förrätt är gott, eftersom man oftast är kanonhungrig då, men efterrätt är också gudomligt smarrigt med ett kopp gott kaffe...
11. Bästa stunden på dagen?
Morgnar då jag har all tid i världen att pyssla runt (läs: data) för mig själv.
12. Tre saker du alltid har med dig?
Nycklar, mobil, tuggummi.
13. E-post eller snigelpost?
E-mail.
14. Den senaste komplimangen du fick?
Hmm... Det var nog typ förra veckan, men jag har glömt det...
15. Senaste gången någon skällde på dig?
Skällde-skällde? Ingen aning...
Vissa saker går inte att försaka...
Jag vet inte varför, men så är det, och kanske skulle Gaia kunna förklara det bättre, eller överhuvudtaget förklara det, men måste man förklara allt? Många gånger frågar jag mig själv varför jag inte kan hålla mig inom de där utsatta gränserna, men sanningen att säga är att det verkar alltför ostimulerande på både kropp och själ, och med det inte sagt att det handlar om "my way or the highway" eftersom alla är olika. Och så återkommer man till det där med att nöja sig, och jag kan ju nöja mig, åtminstone periodvis, men i slutändan hamnar jag ändå med i vart fall tanken någon helt annanstans än där den borde vara.
Den enda parallell jag kan dra är vissa människors oförklarliga dragning mot missbruk, kriminalitet och så vidare. Något triggar dem, tror jag, inledningsvis. Något lockar, och något där smakar mycket bättre än vad vi "vanliga" människor stoppar i munnen. Något förhöjer sensationerna, livssensationerna, och ungefär så är det.
En konstig dragning åtföljt av en behaglig, förväntansfull rysning som liksom ilar ända från fötterna till yttersta toppen av hårstråna på huvudet. En känsla som får en att spricka upp i ett jätteleende, bara för att sänka både blick och huvud och vara... Ja. Hel. Kan man säga så?
Jag tror att människor som stänger dörrar är mindre intelligenta än vad de som åtminstone vågar glänta på dörren är. Och just nu längtar jag mig förtvivlad efter en lekkamrat av högsta klass, men jag antar att det får ta den tid det tar. Grejen är bara den att jag här är så förtvivlat ensam i... Ja. Gud, så förvirrat allt blev.
En dos endorfiner skulle sitta fint. Jag brukar få sådant bra perspektiv på saker och ting då. Om inte annat så kommer Den Totala Avslappningen på besök. Sådant smakar så vansinnigt gott som bara choklad kan göra.
Den enda parallell jag kan dra är vissa människors oförklarliga dragning mot missbruk, kriminalitet och så vidare. Något triggar dem, tror jag, inledningsvis. Något lockar, och något där smakar mycket bättre än vad vi "vanliga" människor stoppar i munnen. Något förhöjer sensationerna, livssensationerna, och ungefär så är det.
En konstig dragning åtföljt av en behaglig, förväntansfull rysning som liksom ilar ända från fötterna till yttersta toppen av hårstråna på huvudet. En känsla som får en att spricka upp i ett jätteleende, bara för att sänka både blick och huvud och vara... Ja. Hel. Kan man säga så?
Jag tror att människor som stänger dörrar är mindre intelligenta än vad de som åtminstone vågar glänta på dörren är. Och just nu längtar jag mig förtvivlad efter en lekkamrat av högsta klass, men jag antar att det får ta den tid det tar. Grejen är bara den att jag här är så förtvivlat ensam i... Ja. Gud, så förvirrat allt blev.
En dos endorfiner skulle sitta fint. Jag brukar få sådant bra perspektiv på saker och ting då. Om inte annat så kommer Den Totala Avslappningen på besök. Sådant smakar så vansinnigt gott som bara choklad kan göra.
Själv är bäste dräng...
Ungefär så, va? *skrattar* Nå, det där var inte ens internt, så strunt samma...
Min dator är hur som alive and kicking igen, för hur länge återstår att se. Jag har lyckats halvvända på dygnet och nu i helgen blir det nattjobb, nattjobb. Har haft en slitsam men ack så nice vecka. Dessutom har jag fattat ett beslut om att försöka komma igång med benhård rutin vad gäller mat och träning. Tänker sätta en deadline på tre månader, liksom för att "se ljuset". Jag tror att det kan bli bra. Det enda som försvårar är det faktum att det är nattjobb. Nå, jag ska kika på träningsschemat och försöka pussla ihop ngt vettigt. Jag mår så satans bra av att träna och nu saknar jag det som fan.
Bedtime nu, och jag tackade faktiskt nej till bortamatch. That's cool.
Min dator är hur som alive and kicking igen, för hur länge återstår att se. Jag har lyckats halvvända på dygnet och nu i helgen blir det nattjobb, nattjobb. Har haft en slitsam men ack så nice vecka. Dessutom har jag fattat ett beslut om att försöka komma igång med benhård rutin vad gäller mat och träning. Tänker sätta en deadline på tre månader, liksom för att "se ljuset". Jag tror att det kan bli bra. Det enda som försvårar är det faktum att det är nattjobb. Nå, jag ska kika på träningsschemat och försöka pussla ihop ngt vettigt. Jag mår så satans bra av att träna och nu saknar jag det som fan.
Bedtime nu, och jag tackade faktiskt nej till bortamatch. That's cool.
Me being a workoholic...
...och bredvid mig, i en papplåda på golvet, ligger min nya dator. Eller, tja, vad som förmodas bli min nya dator. Det känns litet frustrerande, att inte få ihop den all by myself. Jag måste verkligen ha ngn med migsom guidar. Annars kan jag ge mig fan på att jag pajar något.
Jag har inte mycket alls att säga, väntar otåligt på antagningsbeskedet från VHS. Kanske är det fler med mig som väntar lika otåligt? Det är litet sådär: Jag vill verkligen, verkligen veta! Nu! Bums! Helst igår! Tack!
Slut på den här omgången blogg blir det genom ett långt citat från Radikala Mamman. Det hon skriver är ganska mycket jag och mitt liv. I alla fall just det här.
"Häromdagen ringde jag min mor och grät en skvätt över livet, kärleken, hopplösheten och den ekonomiska situationen som inte på något vis ser ut att ljusna. "..." Då körde min mor ett långt riff om män och tvåsamhet. Ni förstår, universallösningen på alla livets problem verkar vara att skaffa sig en man. Helst en rik. Jag ylade att jag inte vill ha någon man - och snyftade till lite bittert och sa att det ändå inte är någon som vill ha mig. Jag är begagnad, skadat gods, omöjlig att ha att göra med, besvärlig, dryg, ickenormativ och har för stort behov av att vara själv och för lite lust att vara den uppoffrande, självutplånande Kvinnan.
Men min mor misströstade inte: Du kommer hitta någon. Tids nog kommer du hitta någon du också. När du blir mogen för det.
Alltså, jag hittar ju män hela tiden. Men det har ju verkligen inte gjort något bättre. Tvärtom. Jag har inte blivit varken rik eller lycklig. Bara snålkukad och räknad med."
Oh dear, it's all so true. And it's oh so much dags att lägga mig på soffan och vänta på att bli bortskämd av mor som måste laga mat åt mig. Heavenly. Har jag tur har jag hemmadator till kvällen.
Jag har inte mycket alls att säga, väntar otåligt på antagningsbeskedet från VHS. Kanske är det fler med mig som väntar lika otåligt? Det är litet sådär: Jag vill verkligen, verkligen veta! Nu! Bums! Helst igår! Tack!
Slut på den här omgången blogg blir det genom ett långt citat från Radikala Mamman. Det hon skriver är ganska mycket jag och mitt liv. I alla fall just det här.
"Häromdagen ringde jag min mor och grät en skvätt över livet, kärleken, hopplösheten och den ekonomiska situationen som inte på något vis ser ut att ljusna. "..." Då körde min mor ett långt riff om män och tvåsamhet. Ni förstår, universallösningen på alla livets problem verkar vara att skaffa sig en man. Helst en rik. Jag ylade att jag inte vill ha någon man - och snyftade till lite bittert och sa att det ändå inte är någon som vill ha mig. Jag är begagnad, skadat gods, omöjlig att ha att göra med, besvärlig, dryg, ickenormativ och har för stort behov av att vara själv och för lite lust att vara den uppoffrande, självutplånande Kvinnan.
Men min mor misströstade inte: Du kommer hitta någon. Tids nog kommer du hitta någon du också. När du blir mogen för det.
Alltså, jag hittar ju män hela tiden. Men det har ju verkligen inte gjort något bättre. Tvärtom. Jag har inte blivit varken rik eller lycklig. Bara snålkukad och räknad med."
Oh dear, it's all so true. And it's oh so much dags att lägga mig på soffan och vänta på att bli bortskämd av mor som måste laga mat åt mig. Heavenly. Har jag tur har jag hemmadator till kvällen.
Innan vi kom iväg...
...så var mamma tvungen att hitta medicin till hunden ifall han skulle råka bli ormbiten ute i skogen. Detta föranleder hysteri och någonstans i villervallan har min mor dubbelbokat middagslöftena: Plötsligt ska vi äta både picknickmat i skogen och pizza vid hemkomsten. Så går det upp ett ljus för mor och hon inser att vi nog inte behöver så mycket mat utan att det räcker med pizza senare och jag tigger kakor. Nu skriker mamma att vi måste skynda oss till bilen eftersom hon hittade både hund och medicin.
Och, en liten reminder från gårdagens samtal med Fredrik, kommer från... Fredrik! Surprise, va?
Fredrik:
Och, en liten reminder från gårdagens samtal med Fredrik, kommer från... Fredrik! Surprise, va?
Fredrik:
"Lisa igår "Fredrik.... öööhh.... uhhh.... vi har gått för långt"
F: Vad menar du?
L: Det är en hemlighet... var är mina tofflor?"
Me was drunk yesterday. In deed. NU ska vi åka,säger mamma. "Så att vi kommer hem någon gång". Jag vet var jag fått min livsuppfattning från.
Nydataköp, vitvin och ledigdag...
Igår köpte jag en ny dator. Det var dyrt. (Föregående två meningar hade kunnat varit skrivna av en femåring... Sorry.)
Sedan åkte jag till Hanna och Micke, blev bjuden på middag och drack upp deras vita vin och deras Jägermeister. Jag mår jättebra idag. Faktiskt. (Jag fortsätter med min "jag-har-nyss-lärt-mig-formulera-mig-stil")
Efter det ringde jag till Fredrik och var... Full. I fyrtio minuter och mitt i natten. Nu fick han betalt för gammal ost. Och jag har absolut ingen ångest över att jag nästan minns vad jag sa. Inte alls.
Idag är jag ledig och det är skönt. Jag ska ut i skogen med mamma, syster och ligistbrodern. Vi ska ta med hunden, äta kvällsmat tror jag och kanske bada. Det blir trevligt. Sedan jobbar jag ända till måndag morgon.
Nästa helg ska jag till Örebro. Jag tycker att det ska bli skönt. Kanske ska jag flytta tillbaka till Örebro? Jag har inte bestämt mig än.
Min nya dator har inte kommit än. Jag måste vänta några dagar. Sedan blir allt bra.
Nu sticker vi. Bye-bye. Allt är sunshine idag. Verkligen sunshine.
Sedan åkte jag till Hanna och Micke, blev bjuden på middag och drack upp deras vita vin och deras Jägermeister. Jag mår jättebra idag. Faktiskt. (Jag fortsätter med min "jag-har-nyss-lärt-mig-formulera-mig-stil")
Efter det ringde jag till Fredrik och var... Full. I fyrtio minuter och mitt i natten. Nu fick han betalt för gammal ost. Och jag har absolut ingen ångest över att jag nästan minns vad jag sa. Inte alls.
Idag är jag ledig och det är skönt. Jag ska ut i skogen med mamma, syster och ligistbrodern. Vi ska ta med hunden, äta kvällsmat tror jag och kanske bada. Det blir trevligt. Sedan jobbar jag ända till måndag morgon.
Nästa helg ska jag till Örebro. Jag tycker att det ska bli skönt. Kanske ska jag flytta tillbaka till Örebro? Jag har inte bestämt mig än.
Min nya dator har inte kommit än. Jag måste vänta några dagar. Sedan blir allt bra.
Nu sticker vi. Bye-bye. Allt är sunshine idag. Verkligen sunshine.
Det är de små sakerna i tillvaron...
...som gör livet. Och det finns vissa saker jag inte klarar mig utan. Lika gäller människor. Det finns storsinta sådana jag uppenbarligen inte klarar mig utan. Tack Någon. Verkligen tack. Var den nu leder... Det visar sig.
Om att vakna...
...klockan 01 efter tre och en halv timme sömn, vara klarvaken och allmänt olustig till mods. När jag kan konkretisera negativa känslor kan jag prata bort dem via samtal med mig själv, men när något bara moler diffust inuti är det svårare. Jobbdags snart och jag undrar om det är värt ett försök att sova eller om morgondagen bara blir jobbigare då. Fy fan, vad jag jobbar häcken av mig nu. Pengar, pengar. Nu ska jag sudda litet inuti, eller varför inte ta ett snack med mig själv? Det kan hjälpa...
Jag tror att man vet när det vänder...
Det är nog en sådan där känsla som bara uppstår då man skapat distans till något, tagit sig förmågan att se från ovan. Och det är då man i ett exakt ögonblick kan säga att "här vände det". Psyket är häftigt. Hade jag inte känt sådan antipati gentemot sickfucks hade jag gladeligen pluggat till något stort inom psykiatri, men... Öh. No please.
(Men återigen: Det är skillnad på att vara sjuk-sjuk och bara vara en attention-whore...)
Häromdagen fick jag ett riktigt wake up-call vad gällde mig själv och naturligtvis kom det från min mor. Vi samtalade i bilen om ett medelålders par som precis flyttat till ett nybyggt hus nedanför min mor. Mamma menade att någon av dem säkert hade sina rötter i byn, varpå jag sade att "Nej, jag vet att hon i alla fall kommer från typ Tuppkammen, så de är då inte härifrån!" Hade man kunnat fylla bilen med Internetspråk hade bilen fyllts med LMAO från mammas sida, för det var verkligen det hon gjorde: Laughed Her Ass Off. Kanske inte den som är från en större stad förstår komiken i detta, men alla ni lantisar fattar nog grejen ganska kvickt. Från Tuppkammen hem till min mor är det, vaddå, inte ens en halvmil? Lokalpatriotism, in deed!
Och så kommer vi till stunden då mamma aktiverade väckarklockan och mitt huvud fylldes av hela Dalarnas kyrkklockor tillsammans: "Lisa, jag trodde att du om någon av mina barn skulle sitta i typ Paris, med en chic frisyr, dricka rödvin och bo i någon enochenhalva under takåsarna, men det verkar som att det är dig jag ringer först när jag blir gammal eftersom du bor närmast..."
Oh Jesus, oh Jesus, PLATS FÖR ÅNGEST!!
I'M TURNING IN TO A REDNECK-LIGHT!
Så plötsligt börjar jag fundera. (Ööhrm, plötsligt?! Do I ever NOT?) Och så känner jag att I'm fed up playing grown up på landsbygden och snacka om helt triviala, obildande saker med lika triviala obildade människor som nöjt sig. Alltså, kära vänner: Nu är det dags för fröken att packa kappsäcken igen, och den här gången blir det norrut, be sure. Jag måste få litet mental stimulans och - samma sökande som alltid - träffa människor som är litet mer som jag. Och litet mer som Fredrik. (Btw, Fredrik, gillar du "Liftarens gudie till galaxen? Say you don't eftersom ingen människa med BRA humor KAN tycka att den är varken bra eller rolig...)
All of a sudden kändes en färdigmöblerad studentlägenhet på tjugoåtta kvadrat helt okej. Därefter förutsätter jag att det är gratis bredband. Of course. Fatta vad jag skulle kunna spara pengar samtidigt som jag får my brain fucked av mysko människor i lika mysko kläder och ja, nu romantiserar jag igen och tror att gräsmattorna har en helt annan grönfärg i Norrland än i Dalarna. Så kan det vara.
Med den där insikten och det tagna beslutet håller jag alla tummar jag kan över att faktiskt bli antagen till den där journalistiska, få utveckla mitt skrivande och lära mig nya saker. Jag känner att jag successivt stagnerar vad gäller såväl språk som ämnesval, och det är landsbygdens brist på stimuli som orsakar det. Hur upphetsande är det att skriva om PRO's senaste bouleresultat eller rapportera i sin jävla blogg eller på annat vis om en älgolycka i Gröntuv? Mycket mer action blir det inte här...
Och jag VÄGRAR bli en av de där arbetarklassfruntimren (nej, jag har som vanligt inga fördomar...) som tiger när mannen talar eller anpassar mitt liv och leverne efter en människa bara för att den har snopp. Nu ska jag börja stå upp för mig själv mer. Det är faktiskt ingen fara med sådant.
Jag kände verkligen när allt vände. Sådant är ballt.
Ikväll: Grillning med tjejerna, det vill säga om två av fyra är i skick. *skrattar*
(Men återigen: Det är skillnad på att vara sjuk-sjuk och bara vara en attention-whore...)
Häromdagen fick jag ett riktigt wake up-call vad gällde mig själv och naturligtvis kom det från min mor. Vi samtalade i bilen om ett medelålders par som precis flyttat till ett nybyggt hus nedanför min mor. Mamma menade att någon av dem säkert hade sina rötter i byn, varpå jag sade att "Nej, jag vet att hon i alla fall kommer från typ Tuppkammen, så de är då inte härifrån!" Hade man kunnat fylla bilen med Internetspråk hade bilen fyllts med LMAO från mammas sida, för det var verkligen det hon gjorde: Laughed Her Ass Off. Kanske inte den som är från en större stad förstår komiken i detta, men alla ni lantisar fattar nog grejen ganska kvickt. Från Tuppkammen hem till min mor är det, vaddå, inte ens en halvmil? Lokalpatriotism, in deed!
Och så kommer vi till stunden då mamma aktiverade väckarklockan och mitt huvud fylldes av hela Dalarnas kyrkklockor tillsammans: "Lisa, jag trodde att du om någon av mina barn skulle sitta i typ Paris, med en chic frisyr, dricka rödvin och bo i någon enochenhalva under takåsarna, men det verkar som att det är dig jag ringer först när jag blir gammal eftersom du bor närmast..."
Oh Jesus, oh Jesus, PLATS FÖR ÅNGEST!!
I'M TURNING IN TO A REDNECK-LIGHT!
Så plötsligt börjar jag fundera. (Ööhrm, plötsligt?! Do I ever NOT?) Och så känner jag att I'm fed up playing grown up på landsbygden och snacka om helt triviala, obildande saker med lika triviala obildade människor som nöjt sig. Alltså, kära vänner: Nu är det dags för fröken att packa kappsäcken igen, och den här gången blir det norrut, be sure. Jag måste få litet mental stimulans och - samma sökande som alltid - träffa människor som är litet mer som jag. Och litet mer som Fredrik. (Btw, Fredrik, gillar du "Liftarens gudie till galaxen? Say you don't eftersom ingen människa med BRA humor KAN tycka att den är varken bra eller rolig...)
All of a sudden kändes en färdigmöblerad studentlägenhet på tjugoåtta kvadrat helt okej. Därefter förutsätter jag att det är gratis bredband. Of course. Fatta vad jag skulle kunna spara pengar samtidigt som jag får my brain fucked av mysko människor i lika mysko kläder och ja, nu romantiserar jag igen och tror att gräsmattorna har en helt annan grönfärg i Norrland än i Dalarna. Så kan det vara.
Med den där insikten och det tagna beslutet håller jag alla tummar jag kan över att faktiskt bli antagen till den där journalistiska, få utveckla mitt skrivande och lära mig nya saker. Jag känner att jag successivt stagnerar vad gäller såväl språk som ämnesval, och det är landsbygdens brist på stimuli som orsakar det. Hur upphetsande är det att skriva om PRO's senaste bouleresultat eller rapportera i sin jävla blogg eller på annat vis om en älgolycka i Gröntuv? Mycket mer action blir det inte här...
Och jag VÄGRAR bli en av de där arbetarklassfruntimren (nej, jag har som vanligt inga fördomar...) som tiger när mannen talar eller anpassar mitt liv och leverne efter en människa bara för att den har snopp. Nu ska jag börja stå upp för mig själv mer. Det är faktiskt ingen fara med sådant.
Jag kände verkligen när allt vände. Sådant är ballt.
Ikväll: Grillning med tjejerna, det vill säga om två av fyra är i skick. *skrattar*
Midsommarfirande...?
Well, not for me, anyway! Jag ska fira med gamlingarna på jobbet, men med tanke på de extra kronorna i kassan är det mer till gäldje än sorg. Verkligen så.
"Vilket tycker du bäst om, jul eller din födelsedag?" - Jul; det är inget storhelgs-ob på min födelsedag.
Och så hittar jag något på nätet som jag verkligen tänker "Wow!" om, något som in deed vore hur skojigt som helst, och något som faktiskt för en gångs skull verkar välorganiserat. Även om jag egentligen inte är ett jättefan av sådana tillställningar lovade just den ganska gott i det mesta. Men, så kommer man till frågan: Vill - eller TÖRS - jag bevista något dyligt all by myself? Jag har liksom aldrig gjort det, har alltid haft någon att luta mig mot. Å andra sidan kanske det är på tiden att se sig om efter nya förmågor. Om inte annat skulle det kunna vara en sådan där riktig endorfinkickshelg. Möjligen, that is. Och endorfiner är gott. Trots allt har jag min egen bil och kan således sticka hem precis när det passar, om inget annat passar. Hm. Jag ska fundra på saken och kika runt litet.
Igår insåg jag en sådan där sjuk grej: När jag var på Island rev mig maniskt på armarna så snart jag inte hade något att göra. Helt omedvetet och troligast mest för att jag hade sådan ångest. Någon månad efter att jag kom hem slutade jag upp med mitt klösande och har inte direkt återupptagit kliandet. Nu gnuggar jag mig i ögonen istället, märkte jag igår kväll. Visst, jag har haft JÄTTEPROBLEM med allergin den här våren/försommaren, men det mesta har lagt sig nu. Så: Varför fortsätter jag gnugga mig febrilt i ögonen? Va? Va? Onödigt och dags att lägga ner. Jag blir så extremt impad av mig själv när jag inser sådana här saker. Då kan jag liksom åtgärda dem. Perfekt.
Äh. Bloggtorrt nu. Kan ta en dusch istället.
"Vilket tycker du bäst om, jul eller din födelsedag?" - Jul; det är inget storhelgs-ob på min födelsedag.
Och så hittar jag något på nätet som jag verkligen tänker "Wow!" om, något som in deed vore hur skojigt som helst, och något som faktiskt för en gångs skull verkar välorganiserat. Även om jag egentligen inte är ett jättefan av sådana tillställningar lovade just den ganska gott i det mesta. Men, så kommer man till frågan: Vill - eller TÖRS - jag bevista något dyligt all by myself? Jag har liksom aldrig gjort det, har alltid haft någon att luta mig mot. Å andra sidan kanske det är på tiden att se sig om efter nya förmågor. Om inte annat skulle det kunna vara en sådan där riktig endorfinkickshelg. Möjligen, that is. Och endorfiner är gott. Trots allt har jag min egen bil och kan således sticka hem precis när det passar, om inget annat passar. Hm. Jag ska fundra på saken och kika runt litet.
Igår insåg jag en sådan där sjuk grej: När jag var på Island rev mig maniskt på armarna så snart jag inte hade något att göra. Helt omedvetet och troligast mest för att jag hade sådan ångest. Någon månad efter att jag kom hem slutade jag upp med mitt klösande och har inte direkt återupptagit kliandet. Nu gnuggar jag mig i ögonen istället, märkte jag igår kväll. Visst, jag har haft JÄTTEPROBLEM med allergin den här våren/försommaren, men det mesta har lagt sig nu. Så: Varför fortsätter jag gnugga mig febrilt i ögonen? Va? Va? Onödigt och dags att lägga ner. Jag blir så extremt impad av mig själv när jag inser sådana här saker. Då kan jag liksom åtgärda dem. Perfekt.
Äh. Bloggtorrt nu. Kan ta en dusch istället.
Familjemys...
Idag har vi firat mormor, 93 år. I'll be damned, liksom. Krutkäring. Nu familjemiddag med Gustavs Mika och det enda som liksom fattas här vore typ Fredrik och hans klockrena humor. Det är faktiskt asmysigt att dinera på det här sättet, sitta och snacka, garva och bara vara allmänt oseriösa. Sådant som Fredrik är bra på, med andra ord. Nå, det går fler tåg antar jag... Sedan Matthias och rödvin. Det blir nog fint.
Och jag vaknar av...
...att jag drömmer om jobbet och samtidigt är riktigt fundersam över det där med plugga/jobba. Jesus. Ibland blir det då för mycket av det goda. Generellt sett gillar jag inte riktigt att drömma om jobbet, då jag förmodar att det är ett säkert tecken på att jag har tillbringat för mycket tid där. Ah. Money, money och till helgen är det midsommar. SÅDANT ger pengar. Det var nog trots allt tur att Oona tvingade iväg mig för flera år sedan, annars hade jag nog mest varit bitter och känt mig helt inkompetent. Att vara hyfsat bra på något och dessutom få beröm för vad man gör får verkligen en människa att må mycket, mycket bättre.
Vi pratade om det där, både jag och Oona och jag och Matthias, om att människor inte lyckas skaffa eller behålla ett jobb, hur fan sådana är funtade. För jag menar, bara där jag jobbar hör jag skräckhistorier om olika förmågor som försökt ägna sig åt att torka skit. Och jag ser det själv ibland, om man får vara sådan. Människor helt utan social kompetens, människor som bara sätter sig ner och inte ens försöker ta initiativ eller verka intresserade. Människor vilka man hade behövt en überlastbil för att lyfta arslet på. Och jag kan helt enkelt inte förstå det? Jag menar, hur svårt kan det vara, att bjuda litet mer på sig själv, visa litet större intresse och litet mer go? Vara litet mer och litet bättre av sig själv, helt enkelt. Ungefär som när man inleder en ny relation med någon man är intresserad av. För jobb finns det att få, men det trillar inte över en där man sitter på sin köksstol och är bitter över livet. Att man sedan kanske får jobba häcken av sig är en annan femma, men det går. Verkligen går.
Nu ska jag peta i mig litet käk, ta min bok och krypa till kojs igen. Somnar jag så somnar jag, och gör jag inte det har faktiskt värre saker hänt här i livet. Det är trots allt bara en natt kvar och i morgon vid den här tiden kan jag vara vaken precis hur mycket jag vill.
(Jaa, jag vet, bara jobb, jobb, jobb idag. Men jag har inget snaskigt att bjussa på. Åtminstone inga snaskigheter som faller inom begreppet "snällhet" och sådan är onödigt att vara...)
Vi pratade om det där, både jag och Oona och jag och Matthias, om att människor inte lyckas skaffa eller behålla ett jobb, hur fan sådana är funtade. För jag menar, bara där jag jobbar hör jag skräckhistorier om olika förmågor som försökt ägna sig åt att torka skit. Och jag ser det själv ibland, om man får vara sådan. Människor helt utan social kompetens, människor som bara sätter sig ner och inte ens försöker ta initiativ eller verka intresserade. Människor vilka man hade behövt en überlastbil för att lyfta arslet på. Och jag kan helt enkelt inte förstå det? Jag menar, hur svårt kan det vara, att bjuda litet mer på sig själv, visa litet större intresse och litet mer go? Vara litet mer och litet bättre av sig själv, helt enkelt. Ungefär som när man inleder en ny relation med någon man är intresserad av. För jobb finns det att få, men det trillar inte över en där man sitter på sin köksstol och är bitter över livet. Att man sedan kanske får jobba häcken av sig är en annan femma, men det går. Verkligen går.
Nu ska jag peta i mig litet käk, ta min bok och krypa till kojs igen. Somnar jag så somnar jag, och gör jag inte det har faktiskt värre saker hänt här i livet. Det är trots allt bara en natt kvar och i morgon vid den här tiden kan jag vara vaken precis hur mycket jag vill.
(Jaa, jag vet, bara jobb, jobb, jobb idag. Men jag har inget snaskigt att bjussa på. Åtminstone inga snaskigheter som faller inom begreppet "snällhet" och sådan är onödigt att vara...)
I unleashed the beast...
...i och med mitt förra inlägg. Sorgligt nog inte i bloggkommentarform, eftersom det hela var tämligen hilarious i vanlig ordning. Nå, det fick segtimmarna innan midnatt att gå litet fortare i alla fall. Och natten har dessutom varit riktigt rolig med mycket ironi och garv. Me like. Dessutom ett otippat Fredrik-sms kring halv fyra vilket ledde till ett snabbsnack. Dock ska det bli skönt att få skuffa ut Matthias från sängen och själv somna i en varm sådan medan alla andra börjar sin dag... *ler nöjt*
Borderlinebrudar och bloggande...
Av en ren händelse råkade jag trilla över några bloggande borderlinebrudar och - ge mig gärna verbal pisk nu - jag blir lika jävla irriterad som alltid över människor som måste blogga om sina psykiska åkommor. Varför? Jo, helt enkelt för att det ger mig känslan av att människorna bakom dessa bloggar inte vill något hellre än att må dåligt. Det är liksom en sak att vara låg, deppig, schizofren, manodepressiv eller you name it, men att använda sina psykiska åkommor som en ursäkt att bete sig precis hur som helst får mig att må illa.
Naturligtvis är det mänskligt att ha en dålig dag, vara sur, irriterad och låta det gå ut över sina nära och kära, men att gå genom livet och bete sig hur fan man vill mot människor med argumentet "jag mår dåligt", "jag har borderline" eller liknande, det är helt enkelt inte okej.
Jag tror som så, att då en människa lider av någon psykisk sjukdom på riktigt, är den människan nog inte riktigt medveten om vad i beteendet, tankegångarna etc. som är signifikant för just borderline, till exempel. Åtminstone inte inledningsvis. Därefter, då man kan börja snacka behandling/medicinering är det nog superviktigt att lyfta fram vad som är utmärkande för just den individens tillstånd och därefter kunna börja arbeta med om inte ett tillfrisknande, så i alla fall en dräglig vardag för den drabbade och dess omgivning. Är jag hård? Inte det minsta.
Vidare vill jag ifrågasätta hur det kan komma sig att så många tjejer i min generation blir diagnostiserade just borderline personlighetsstörning? Läser man på wikipedia om borderline så läser man även om de diagnostiska kriterierna för borderline. Nu besitter förvisso inte jag varken kunskap eller erfarenhet nog att säga varken bu eller bä, men då jag pratade med en gammal bekant om just dessa kriterier framgick det att hon helt enkelt fick kryssa i ett formulär med frågor i stil med "Har du upprepade gånger under de senaste sex månaderna känt att..." och därefter fick hon diagnosen borderline.
Rannsakar jag mig själv och "kriterierna" för borderline, så kan jag enkelt säga att det enda som inte passar in på mig själv är punkt fem, om suicidalt beteende eftersom jag anser sådant fruktansvärt patetiskt. Har jag då borderline? Don't think so, va.
Vidare påstås det att forskning visat att de som fått diagnosen BPS vid uppföljningssamtal sex år senare, generellt sett inte längre uppfyller "kriterierna" för borderline. Intressant att se, vidare, är att majoriteten av de som får denna diagnos företrädesvis är relativt unga kvinnor. Jag förutsätter att den intelligente läsaren ser vart jag vill komma i resonemanget? Men, som sagt, jag är ingen läkare, psykolog eller liknande. Jag är fördomsfull.
Vad jag till sist ville komma till, är helt enkelt att människor måste sluta vilja må så satans dåligt. I synnerhet unga kvinnor. Att hävda att "Jag vill få hjälp men får ingen" eller andra resonemang liknande det där är även det bara en ursäkt. Allt är möjligt.
Och jag VET att "jag minsann inte vet hur..." och så vidare, men jag blir så LESS på de där bloggande borderlinebrudarna som i själva verket är i puberteten. Det är min fasta övertygelse, att om man mår riktigt, riktigt crappy så skyltar man inte med det. Och vill man verkligen, verkligen ta livet av sig så är det inte ens personliga mantra för yttervärlden. Det är SÅDANA människor som faktiskt mår dåligt. På riktigt. Inte de bloggande borderlinebrudarna. De behöver nog mest av allt en kram.
En sten som föll från mitt bröst...
Nu har jag ordnat med sommarschemat och därmed kommit till en stor livsinsikt: Det är viktigt och vuxet att kunna och vilja jobba så mycket som möjligt, men det är minst lika viktigt och vuxet att inse att man tagit ett alldeles för stort bett av äpplet och fyllt munnen så till den milda grad att det inte längre går att tugga. Just därför ska mina bägge scheman överlappa varandra först i augusti och där föll en sten från mitt bröst. Arbeta ska vara roligt och inte ett måste-måste och någon gång måste jag få tid att vårda mig själv också. Jag har jobb så det räcker. Faktiskt. Och dyker möjligheten till mer jobb upp under sommarens gång så kan jag säga både ja och nej, beroende på hur jag känner mig.
Kände nämligen igår kväll att det var nog, allaredan nog. Inte för att jobbet är ansträngande, men jag såg liksom ingen ljusning alls. Dessutom var irritationsfaktorn skyhög då jag slutade för kvällen, vilket är ett säkert tecken på att saker och ting inte alls funkar. Irriterad, trött och ledsen. Det var mina andranamn. Men, faktum är att en dusch, litet kramar och TV-spel fick bort både trötthet och nästan irritationen också. Snyggt tacklat, i synnerhet av mig som för en gångs skull försökte låta bli att vara sur "bara för att". Moget, Lisa, moget.
I övrigt inte mkt nytt... Jag är asless - återigen - på det där som kallas hormoner. Vilken av kvinnligt kön är det inte, menar jag?! Hormoner equals ångest, nedstämdhet, nojor, komplex och Gud vet vad. Inte något positivt i alla fall. Och jag ser mönstren, verkligen mönstren, varpå jag försöker tygla mig själv att inte rusa åstad och uppmuntra de där humörsvängningarna. Trots allt vet jag ju att det går över, men det är så himla drygt att vara mitt uppe i det. Eller än värre: Att inte göra en höna av en fjäder, vilket hormonerna skulle jubla av glädje över. I think they're out to get me...
I natt: Jobba. Det blir nog bra. Jag ska till Borlänge en sväng innan jag kryper ned i sängen igen. Så är det tänkt, åtminstone, men sådant kan förändras ruggigt fort.
Kände nämligen igår kväll att det var nog, allaredan nog. Inte för att jobbet är ansträngande, men jag såg liksom ingen ljusning alls. Dessutom var irritationsfaktorn skyhög då jag slutade för kvällen, vilket är ett säkert tecken på att saker och ting inte alls funkar. Irriterad, trött och ledsen. Det var mina andranamn. Men, faktum är att en dusch, litet kramar och TV-spel fick bort både trötthet och nästan irritationen också. Snyggt tacklat, i synnerhet av mig som för en gångs skull försökte låta bli att vara sur "bara för att". Moget, Lisa, moget.
I övrigt inte mkt nytt... Jag är asless - återigen - på det där som kallas hormoner. Vilken av kvinnligt kön är det inte, menar jag?! Hormoner equals ångest, nedstämdhet, nojor, komplex och Gud vet vad. Inte något positivt i alla fall. Och jag ser mönstren, verkligen mönstren, varpå jag försöker tygla mig själv att inte rusa åstad och uppmuntra de där humörsvängningarna. Trots allt vet jag ju att det går över, men det är så himla drygt att vara mitt uppe i det. Eller än värre: Att inte göra en höna av en fjäder, vilket hormonerna skulle jubla av glädje över. I think they're out to get me...
I natt: Jobba. Det blir nog bra. Jag ska till Borlänge en sväng innan jag kryper ned i sängen igen. Så är det tänkt, åtminstone, men sådant kan förändras ruggigt fort.
Godmorgongäsp...
Som sagt: Störd dygnsrytm. Tvärslocknade efter litet vin - igen! - igår kväll och vaknade halv sex, klarvaken. Eller pja, klarvaken och klarvaken, i och för sig... Sovatrött men oförmögen att somna om, snarare. Så, efter en timme vridaochvända gick jag helt sonika upp och slog på kaffebryggaren. Och nu: Framför datorn, med kaffekoppen bredvid mig.
Jag känner att jag legat av mig vad gäller bloggandet, har liksom skapat egna restriktioner för vad jag "får" skriva och inte skriva, men nu vill jag att det ska vara nog med sådant. Trots allt varken vill eller ska jag ändra på mig, och trots allt står jag för varenda ord jag skriver här. Alltså ska jag försöka sluta väderblogga. Jag tror faktiskt inte att det är särskilt intressant att läsa om...
Och även om jag ska sluta väderblogga måste jag säga att det är oktoberruggigt ute. Hade det här varit Paris förort hade det varit ungefär femton, tjugo grader varmare och luften så här grå av allt smog. Jag älskar sådant. Faktiskt. Det är något visst med att gå utanför dörren, andas in icke-luft och bara fyllas av Frankrikekärlek. Usch, det var alltför jättelänge sedan jag var där, men nu känns det litet som att "varför ska jag höra av mig, det är inte direkt så att någon därifrån hört av sig..." Så nästa Paristripp blir modell hotellvistelse och på egen hand.
Jag kommer verkligen behöva åka någonstans när allt det här är över. Är det något jag har ont om nu så är det tid. Tiden kommer inte att räcka till. Inte till allt det där jag nog hade velat göra, men å andra sidan är jag en jävel på att romantisera. Saken är den, att jag inte behöver åka så långt bort egentligen. En vecka i tamejfan Spanien någon gång mellan augusti och november hade varit good enough for me. En sådan där resa som bara går ut på att sova så länge man vill, dricka färsk apelsinjuice till frukost, läsa böcker, shoppa, dricka öl, bada och käka goda middagar. Det behöver faktiskt inte vara mer avancerat än så. Bara komma bort från allt vad fullspäckade scheman heter, njuta av sovmorgnar och bara vara. Pleasure, yes please.
Något jag fördrivit tid med på morgonen är att läsa QX-bloggar och åter fascineras över kontrasterna storstad-landsbygd. Om jag skulle knata omkring i min lackoutfit eller springa på krogen i korsett och lårhöga stövlar vore jag knasig. Här alltså. I Storstaden anses det nog nästan classy, nyskapande och kreativt. Nå, skitsamma.
Dags för en till kopp kaffe.
Jag känner att jag legat av mig vad gäller bloggandet, har liksom skapat egna restriktioner för vad jag "får" skriva och inte skriva, men nu vill jag att det ska vara nog med sådant. Trots allt varken vill eller ska jag ändra på mig, och trots allt står jag för varenda ord jag skriver här. Alltså ska jag försöka sluta väderblogga. Jag tror faktiskt inte att det är särskilt intressant att läsa om...
Och även om jag ska sluta väderblogga måste jag säga att det är oktoberruggigt ute. Hade det här varit Paris förort hade det varit ungefär femton, tjugo grader varmare och luften så här grå av allt smog. Jag älskar sådant. Faktiskt. Det är något visst med att gå utanför dörren, andas in icke-luft och bara fyllas av Frankrikekärlek. Usch, det var alltför jättelänge sedan jag var där, men nu känns det litet som att "varför ska jag höra av mig, det är inte direkt så att någon därifrån hört av sig..." Så nästa Paristripp blir modell hotellvistelse och på egen hand.
Jag kommer verkligen behöva åka någonstans när allt det här är över. Är det något jag har ont om nu så är det tid. Tiden kommer inte att räcka till. Inte till allt det där jag nog hade velat göra, men å andra sidan är jag en jävel på att romantisera. Saken är den, att jag inte behöver åka så långt bort egentligen. En vecka i tamejfan Spanien någon gång mellan augusti och november hade varit good enough for me. En sådan där resa som bara går ut på att sova så länge man vill, dricka färsk apelsinjuice till frukost, läsa böcker, shoppa, dricka öl, bada och käka goda middagar. Det behöver faktiskt inte vara mer avancerat än så. Bara komma bort från allt vad fullspäckade scheman heter, njuta av sovmorgnar och bara vara. Pleasure, yes please.
Något jag fördrivit tid med på morgonen är att läsa QX-bloggar och åter fascineras över kontrasterna storstad-landsbygd. Om jag skulle knata omkring i min lackoutfit eller springa på krogen i korsett och lårhöga stövlar vore jag knasig. Här alltså. I Storstaden anses det nog nästan classy, nyskapande och kreativt. Nå, skitsamma.
Dags för en till kopp kaffe.
Oh what a night...
Herrejävlar. Det är liksom det enda jag kan säga om natten som varit.
Jag tvärslocknade omkring 22.30 efter att ha druckit två glas vin i alldeles förträffligt sällskap.
(Jag är verkligen så jävla rolig och rapp i käften att jag lyser (upp) som fan de gånger vi umgås på Lisa-vis, och det är som folk säger: Jag är bäst när jag är bitter. Hybris slut.)
Hur som vaknade jag första gången kring nollettnollnoll. Sedan vaknade jag kring nolltre av att jag höll på att städa. Vidare omkring nollfem av att jag var pigg och slutligen kring nollnio av att det helt enkelt fick vara nog med sömn. Amen. Jag börjar tro att det är farligt med nattjobb.
Och så fick jag sommarschema två igår, från hemtjänsten, och efter att ha kastat ett getöga (jag har sådana sparade i en burk att ha till sådana här tillfällen) på det insåg jag att jag kan ta tjugo pass av trettioåtta utsatta. Pinsamt. Jag avskyr verkligen att inte kunna tacka ja, men eftersom detta är verkligheten och inte Hogwarts där det finns tidvändare kan jag helt enkelt inte vara på två ställen samtidigt. Sorgligt men sant. Så. Nästa sammanhängande ledighet är den sextonde och sjuttonde juli, en måndag/tisdag. Om någon vill umgås med mig kan denna höra av sig så kanske vi kan boka in något de dagarna?
Jag tror att sommarvärmen bestämde sig för att dra sig tillbaka, ta semester. För jag menar, what happened? Förra helgen var det trettionånting grader varmt, och igår natt var det fyra plusgrader i Gagnef och snökaos i Idre. Jag säger då det...
Och hur kan det komma sig att det luktar så gott när man steker fläsk och pepprar det? Jesus. Mormor håller på med någon mat, fråga mig inte vad eftersom jag ändå får dinera på Gagnefsgården...
Jag måste verkligen få fason på min baby om jag ska kunna spendera kvällar/morgnar hemma hos mig. Abstinensen är ett faktum och allt blir så jävla tyst eftersom all musik ligger på just datorn. Nu ska jag börja dra mig mot mitt andra hem för en helkväll där.
Ciao!
Jag tvärslocknade omkring 22.30 efter att ha druckit två glas vin i alldeles förträffligt sällskap.
(Jag är verkligen så jävla rolig och rapp i käften att jag lyser (upp) som fan de gånger vi umgås på Lisa-vis, och det är som folk säger: Jag är bäst när jag är bitter. Hybris slut.)
Hur som vaknade jag första gången kring nollettnollnoll. Sedan vaknade jag kring nolltre av att jag höll på att städa. Vidare omkring nollfem av att jag var pigg och slutligen kring nollnio av att det helt enkelt fick vara nog med sömn. Amen. Jag börjar tro att det är farligt med nattjobb.
Och så fick jag sommarschema två igår, från hemtjänsten, och efter att ha kastat ett getöga (jag har sådana sparade i en burk att ha till sådana här tillfällen) på det insåg jag att jag kan ta tjugo pass av trettioåtta utsatta. Pinsamt. Jag avskyr verkligen att inte kunna tacka ja, men eftersom detta är verkligheten och inte Hogwarts där det finns tidvändare kan jag helt enkelt inte vara på två ställen samtidigt. Sorgligt men sant. Så. Nästa sammanhängande ledighet är den sextonde och sjuttonde juli, en måndag/tisdag. Om någon vill umgås med mig kan denna höra av sig så kanske vi kan boka in något de dagarna?
Jag tror att sommarvärmen bestämde sig för att dra sig tillbaka, ta semester. För jag menar, what happened? Förra helgen var det trettionånting grader varmt, och igår natt var det fyra plusgrader i Gagnef och snökaos i Idre. Jag säger då det...
Och hur kan det komma sig att det luktar så gott när man steker fläsk och pepprar det? Jesus. Mormor håller på med någon mat, fråga mig inte vad eftersom jag ändå får dinera på Gagnefsgården...
Jag måste verkligen få fason på min baby om jag ska kunna spendera kvällar/morgnar hemma hos mig. Abstinensen är ett faktum och allt blir så jävla tyst eftersom all musik ligger på just datorn. Nu ska jag börja dra mig mot mitt andra hem för en helkväll där.
Ciao!
Dr. Phil vet hur man lyckas...
...med att behålla sin dejt längre än över sommaren. Så står det i alla fall i Expressen. Dr. Phil är ju... Ja, allsmäktig i USA, nästan större än God Himself, skulle jag vilja påstå, så man kan fråga sig vad Phille gör och vet som ingen annan gör eller vet. Och faktiskt: Jag har svaret. Phille-lille säger självklarheter. Sådant där som alla vet, men ingen säger. Just därför har han rätt.
Och således finns det inget mer avtändande än en kille som prioriterar telefonen framför en annans sällskap, är otrevlig mot servitriser eller annan servicepersonal, flirtar öppet med tidigare nämnda personal, eller varför inte helt enkelt berättar hur han blivit blåst, lurad och bedragen av tidigare fruntimmer. Sådant kan få den bäste att helt enkelt känna att "Nej, men då skiter vi i det då..."
På samma gång vet jag vilket ointresse det signalerar att som tjej aldrig anstränga sig att se snygg ut i en karls sällskap; länge leve könsrollerna, men det ligger nog ett uns av sanning i det. Och sådant är jag skicklig på: "Jamen, varför måste jag se snygg ut i ditt sällskap? Du ska väl gilla mig som jag är?" Vilket leder till bye-bye från den potentielle Mc. Steamy-sängkamraten som i långa loppet säkert skulle kunna förvandlas till en Mc. Dreamy for life. Övertygad. Lika stor turn off är det när vi tjejer trakasserar någon via mail/telefon/sms. Ingen vill ha en Ms. Psychobitch efter sig. Det är liksom jämställt med att under första veckan dejtande börja prata om att flytta ihop, skaffa kids och älska varandra passionerat till döden skiljer oss åt. Amen.
Men å andra sidan, ska man satsa på något stadigt måste man trots allt vara sig själv, fast kanske litet mer och litet större än vad man egentligen är. I alla fall inledningsvis. Det tror jag på. Man sväljer nog lättare saker som irriterar hellre än att ta en dispyt om en skitsak.
Jag lyssnade på Mix Megapol för ett tag sedan, då en man pratade om sitt äktenskap. (Tror att han hade varit gift med samma kvinna i trettio år...) Hur som babblade han och speakern om det där med att bråka, att det liksom var lättare att bråka när man visste att man hur som älskade varandra och inte gick skilda vägar bara p.g.a. ett tjafs. Det tror jag verkligen på, att det är först när man är säker på att "det är vi" som man verkligen törs bråka. Annars finns den där oron, att tänk om han gör slut/är otrogen bara för att jag tycker/säger/gör si eller så...
Gud, så skönt det måste vara, att vara så trygg i en relation! Det är den enda slutsats jag kan dra...
Och vad gäller det där med kids, helt omotiverat, kommer en halvdan utläggning om det där med att vara förälder. Eller rättare sagt about ME being a parent. Jag är en riktig relationscyniker, vilket de flesta borde ha förstått med råge. Jag är även babykåt och vill ha kids mer än något annat, men är dock inställd på att bli singelmorsa. Är det då oansvarigt att skaffa barn ändå? Alltså, inte skaffa barn med vem som helst, så gör man defintiivt inte, eftersom åtminstone jag vill veta att det är en reko kille som vill engagera sig i sin unge på det sätt man nu kommer överens om.
För jag menar, jag tror inte på den passionerade kärleken á la Harlequin-romaner, och tror inte på att kunna lova evig kärlek, eftersom vardagen och livet har sin gilla gång. Är det argument för att INTE skaffa ungar? Jag vill då inte se det så. Om två människor är ense om att "Jo, men nu behåller vi den här ungen, eftersom vi trots allt tycker hemskt mycket om varandra, och vi försöker leva tillsammans och älska varandra så länge det är möjligt även om det kanske inte blir för evigt", hur kan det då vara fel?! Man kan aldrig garantera något...
Just därför kommer jag den dag jag är gravid och på g att bli morsa släpa den blivande fadern till advokaten och redan då göra upp vad som sker om han och jag separerar. Mina ungar ska ha en mamma och en pappa, och fanimej rätt att träffa oss bägge hur jävla mycket som helst. Jag vill inte vara en sådan där som bråkar, tjafsar och Gud vet vad mer över ett barn. Det är inte barnet som har valt föräldrar, och har man tagit på sig ansvaret att gemensamt skaffa barn ska man fanimej vara mogen nog att se till ungens bästa. En halvpuckad pappa i mina ögon kan vara världens bästa för barnet. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Nu ska jag packa grejer. Typ. Och överväga en dusch. Matthias skulle komma med potatisbullar åt mig. Me like. Potatisbullar är typ det värsta jag vet, men en eller två gånger per år blir jag vansinnigt sugen på det. Ikväll blir det öl med Åsa, Oona och Mari och singelmatch på hemmaplan därefter. Ibland behöver man nog köra solo.
Och således finns det inget mer avtändande än en kille som prioriterar telefonen framför en annans sällskap, är otrevlig mot servitriser eller annan servicepersonal, flirtar öppet med tidigare nämnda personal, eller varför inte helt enkelt berättar hur han blivit blåst, lurad och bedragen av tidigare fruntimmer. Sådant kan få den bäste att helt enkelt känna att "Nej, men då skiter vi i det då..."
På samma gång vet jag vilket ointresse det signalerar att som tjej aldrig anstränga sig att se snygg ut i en karls sällskap; länge leve könsrollerna, men det ligger nog ett uns av sanning i det. Och sådant är jag skicklig på: "Jamen, varför måste jag se snygg ut i ditt sällskap? Du ska väl gilla mig som jag är?" Vilket leder till bye-bye från den potentielle Mc. Steamy-sängkamraten som i långa loppet säkert skulle kunna förvandlas till en Mc. Dreamy for life. Övertygad. Lika stor turn off är det när vi tjejer trakasserar någon via mail/telefon/sms. Ingen vill ha en Ms. Psychobitch efter sig. Det är liksom jämställt med att under första veckan dejtande börja prata om att flytta ihop, skaffa kids och älska varandra passionerat till döden skiljer oss åt. Amen.
Men å andra sidan, ska man satsa på något stadigt måste man trots allt vara sig själv, fast kanske litet mer och litet större än vad man egentligen är. I alla fall inledningsvis. Det tror jag på. Man sväljer nog lättare saker som irriterar hellre än att ta en dispyt om en skitsak.
Jag lyssnade på Mix Megapol för ett tag sedan, då en man pratade om sitt äktenskap. (Tror att han hade varit gift med samma kvinna i trettio år...) Hur som babblade han och speakern om det där med att bråka, att det liksom var lättare att bråka när man visste att man hur som älskade varandra och inte gick skilda vägar bara p.g.a. ett tjafs. Det tror jag verkligen på, att det är först när man är säker på att "det är vi" som man verkligen törs bråka. Annars finns den där oron, att tänk om han gör slut/är otrogen bara för att jag tycker/säger/gör si eller så...
Gud, så skönt det måste vara, att vara så trygg i en relation! Det är den enda slutsats jag kan dra...
Och vad gäller det där med kids, helt omotiverat, kommer en halvdan utläggning om det där med att vara förälder. Eller rättare sagt about ME being a parent. Jag är en riktig relationscyniker, vilket de flesta borde ha förstått med råge. Jag är även babykåt och vill ha kids mer än något annat, men är dock inställd på att bli singelmorsa. Är det då oansvarigt att skaffa barn ändå? Alltså, inte skaffa barn med vem som helst, så gör man defintiivt inte, eftersom åtminstone jag vill veta att det är en reko kille som vill engagera sig i sin unge på det sätt man nu kommer överens om.
För jag menar, jag tror inte på den passionerade kärleken á la Harlequin-romaner, och tror inte på att kunna lova evig kärlek, eftersom vardagen och livet har sin gilla gång. Är det argument för att INTE skaffa ungar? Jag vill då inte se det så. Om två människor är ense om att "Jo, men nu behåller vi den här ungen, eftersom vi trots allt tycker hemskt mycket om varandra, och vi försöker leva tillsammans och älska varandra så länge det är möjligt även om det kanske inte blir för evigt", hur kan det då vara fel?! Man kan aldrig garantera något...
Just därför kommer jag den dag jag är gravid och på g att bli morsa släpa den blivande fadern till advokaten och redan då göra upp vad som sker om han och jag separerar. Mina ungar ska ha en mamma och en pappa, och fanimej rätt att träffa oss bägge hur jävla mycket som helst. Jag vill inte vara en sådan där som bråkar, tjafsar och Gud vet vad mer över ett barn. Det är inte barnet som har valt föräldrar, och har man tagit på sig ansvaret att gemensamt skaffa barn ska man fanimej vara mogen nog att se till ungens bästa. En halvpuckad pappa i mina ögon kan vara världens bästa för barnet. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Nu ska jag packa grejer. Typ. Och överväga en dusch. Matthias skulle komma med potatisbullar åt mig. Me like. Potatisbullar är typ det värsta jag vet, men en eller två gånger per år blir jag vansinnigt sugen på det. Ikväll blir det öl med Åsa, Oona och Mari och singelmatch på hemmaplan därefter. Ibland behöver man nog köra solo.
Nu äntligen är det dags!
Jag har jobbat mina två nätter, sovit gott som fan och nu äntligen är det dags. Jag har både tid och ro att blogga. Så kan man tänka sig, att dagens blogg ska bli något extraordinärt, men... Öh. Nej. Faktum är att jag inte har något alls att varken "hissa eller dissa" som gänget i Rix MorronZoo skulle ha sagt. Inget snask alls. Påsen är tom. Det enda jag med bestämdhet vet är att det är fredag idag. Fredag och jag måste verkligen ta en sväng till min mor och hälsa på. Anledningen till den föreliggande visiten är - förutom det faktum att jag inte träffat dem sedan lördag eller söndag - är att det är fredag, och fredag i min familj brukar generellt sett innebära ett välfyllt kylskåp. Och jag, mina vänner, är vansinnigt sugen på ätbara ting. I natt har jag fantiserat om följande:
- Kycklingklubbor, eller vad heter det, typ sådana där drumsticks. Självklart gjorda på Lisa-vis.
- Äggröra och prinskorv.
- Janssons frestelse på mormors sätt.
- Smörgåstårta.
- Tacos.
- Min kycklinggryta med sambal olek och mango chutney.
- Skaldjur överhuvudtaget.
- Tekakor med leverpastejsskivor.
- Gravad lax.
Ja, jag var nog hungrig i natt, eller så är det helt enkelt den omvända lätt störda dygnsrytmen som kräver extra energi. Brukar det inte sägas att det är lätt att bli brutalfet om man jobbar nattetid längre perioder? Jag börjar förstå varför...
Idag har jag förutom mammabesöket inga som helst konkreta planer, men fundrar på en solokväll vilket nog egentligen vore rätt så välbehövligt. Det enda störande momentet är dock att min baby has retired och inte förrän onsdag tidigast ska jag datadejta. En hemmakväll utan dator ter sig inte särskilt lockande... Nå, det visar sig. Borde nog ringa Oona eller Åsa och checka läget också, eftersom jag försummat dem starkt under veckan because of Fredrik och nattjobb. Nå, så kan det vara.
Jag tror faktiskt att jag ska plocka ihop alla grejer jag strött omkring mig de senaste dygnen och bege mig mot Djurås för dusch på hemmaplan idag. Ja, så blir det nog.
- Kycklingklubbor, eller vad heter det, typ sådana där drumsticks. Självklart gjorda på Lisa-vis.
- Äggröra och prinskorv.
- Janssons frestelse på mormors sätt.
- Smörgåstårta.
- Tacos.
- Min kycklinggryta med sambal olek och mango chutney.
- Skaldjur överhuvudtaget.
- Tekakor med leverpastejsskivor.
- Gravad lax.
Ja, jag var nog hungrig i natt, eller så är det helt enkelt den omvända lätt störda dygnsrytmen som kräver extra energi. Brukar det inte sägas att det är lätt att bli brutalfet om man jobbar nattetid längre perioder? Jag börjar förstå varför...
Idag har jag förutom mammabesöket inga som helst konkreta planer, men fundrar på en solokväll vilket nog egentligen vore rätt så välbehövligt. Det enda störande momentet är dock att min baby has retired och inte förrän onsdag tidigast ska jag datadejta. En hemmakväll utan dator ter sig inte särskilt lockande... Nå, det visar sig. Borde nog ringa Oona eller Åsa och checka läget också, eftersom jag försummat dem starkt under veckan because of Fredrik och nattjobb. Nå, så kan det vara.
Jag tror faktiskt att jag ska plocka ihop alla grejer jag strött omkring mig de senaste dygnen och bege mig mot Djurås för dusch på hemmaplan idag. Ja, så blir det nog.
Babewatch the movie...
Som sagt var Fredrik på besök i Dalarna, ett besök som resulterade i en hel del galenskap, och inte minst: Babewatch the movie. Titta och njut, det här är Fredrik som... Pja, kanske inte bäst... Men jävligt internt rolig.
(Och varför är jag mycket snyggare i verkligheten? Orättvist.)
Nu har jag f.ö. gjort min första sommarnatt, vilket gick bra. Har hittills följt mina rutiner till punkt och pricka och är nu vaken för min obligatoriska "en timme uppe, sedan säng igen". Så, nu sova, sedan äta, och till sist jobba igen. Snark.
(Och varför är jag mycket snyggare i verkligheten? Orättvist.)
Nu har jag f.ö. gjort min första sommarnatt, vilket gick bra. Har hittills följt mina rutiner till punkt och pricka och är nu vaken för min obligatoriska "en timme uppe, sedan säng igen". Så, nu sova, sedan äta, och till sist jobba igen. Snark.
Nu är det nog!
Och jag menar tamejfan att nu är det nog.
Så här är läget, och för en gångs skull ska jag tala klarspråk.
Psycho Bitch from God Damn Hell, detta är SANNINGAR:
1. Du gör mig LEDSEN. Inte förbannad, inte irriterad, men LEDSEN. Så snälla, lägg av med ditt systematiska stalkerbeteende vad gäller min och Matthias relation. Om jag vill träffa Matthias, om det får mig att må bra och få perspektiv på saker och ting, så LÅT DET BERO! Låt mig ha det nöjet! Om vi har skoj när vi spelar TV-spel, dricker öl, åker bil, snackar skit, knullar eller helt enkelt bara sover ihop, so be it! ALLT här i livet är temporärt, och en vacker dag kommer även du att inse det.
2. Människor anno 2007 inleder de mest konstiga - eller enkla - relationer med varandra, relationer vilka man alla gånger inte behöver sätta någon direkt stämpel på. Jag LOVAR dig: Skulle vi go steady, förlova oss eller fundra på äktenskap, kids och Gud vet vad, så ska du få veta det, okej? Men kan du fram till dess bara låta allt vara? Vad vinner du på att hålla på så här?
3. Jag blir så trött. Så fruktansvärt trött, och jag skulle gladeligen gå väldigt, väldigt långt med precis vad som helst om det fick dig att sluta bete dig som du gör. (Och nej, här avser jag inte hot på ngt särtt, men for God's sake, ta min bil, ta min dator även om den är trasig, eller varför byter vi helt enkelt inte lön en månad? Vid det här laget är jag beredd att go to extremes, alltså. SÅ illa är det. SÅ trött är jag på att ha dig som "breaking news" varenda kväll. Ett tag roade det mig nästan, fick mig att garva, men nu blir jag bara ledsen och less.)
4. Jag VET att du sitter och läser mina blogginlägg in i minsta detalj, och att du till och med tror dig kunna utläsa sanningar som helt saknar verklighetsförankring. Men snälla, tvinga mig inte att sluta blogga. Jag tycker faktiskt att det är superroligt att skriva av mig. Och lika litet som jag och Matthias are going steady är jag ihop med Oona, Fredrik, Åsa, Lina, Sofia eller vem jag nu skriver om, du måste förstå det.
5. Jag har ingen som helst avsikt att "ta över ditt liv" eller ens "förstöra" det för dig, jag tror att om någon lyckas med det är det du och bara du. Jag orkar inte engagera mig i någon annans skit än min egen. Således kan du sluta dikta upp konspirationsteorier gällande vad skit du tror att jag spenderat otaliga timmar att lägga upp strategier för. Det är ju paranoia, inte verklighet. Spooky, if you ask me. Och helt ärligt, jag skulle inte vilja ha någon som helst del i ditt liv, än mindre leva det. Det här är fullt tillräckligt för att ge mig både ångest och magkatarr, så nej tack.
Jag förutsätter att SAMTLIGA läsare av den här bloggen faktiskt begriper vad jag har skrivit, förstår innebörden av orden om de hade varit riktade mot dem, så förhoppningsvis har du brains enough att göra detsamma. Alltså förstå, acceptera och respektera. Jag talar faktiskt för både mig och Matthias när jag säger att det här inte är kul, att det mest är pinsamt, irriterande och drygt. Så snälla, igen: Lägg ner.
Så här är läget, och för en gångs skull ska jag tala klarspråk.
Psycho Bitch from God Damn Hell, detta är SANNINGAR:
1. Du gör mig LEDSEN. Inte förbannad, inte irriterad, men LEDSEN. Så snälla, lägg av med ditt systematiska stalkerbeteende vad gäller min och Matthias relation. Om jag vill träffa Matthias, om det får mig att må bra och få perspektiv på saker och ting, så LÅT DET BERO! Låt mig ha det nöjet! Om vi har skoj när vi spelar TV-spel, dricker öl, åker bil, snackar skit, knullar eller helt enkelt bara sover ihop, so be it! ALLT här i livet är temporärt, och en vacker dag kommer även du att inse det.
2. Människor anno 2007 inleder de mest konstiga - eller enkla - relationer med varandra, relationer vilka man alla gånger inte behöver sätta någon direkt stämpel på. Jag LOVAR dig: Skulle vi go steady, förlova oss eller fundra på äktenskap, kids och Gud vet vad, så ska du få veta det, okej? Men kan du fram till dess bara låta allt vara? Vad vinner du på att hålla på så här?
3. Jag blir så trött. Så fruktansvärt trött, och jag skulle gladeligen gå väldigt, väldigt långt med precis vad som helst om det fick dig att sluta bete dig som du gör. (Och nej, här avser jag inte hot på ngt särtt, men for God's sake, ta min bil, ta min dator även om den är trasig, eller varför byter vi helt enkelt inte lön en månad? Vid det här laget är jag beredd att go to extremes, alltså. SÅ illa är det. SÅ trött är jag på att ha dig som "breaking news" varenda kväll. Ett tag roade det mig nästan, fick mig att garva, men nu blir jag bara ledsen och less.)
4. Jag VET att du sitter och läser mina blogginlägg in i minsta detalj, och att du till och med tror dig kunna utläsa sanningar som helt saknar verklighetsförankring. Men snälla, tvinga mig inte att sluta blogga. Jag tycker faktiskt att det är superroligt att skriva av mig. Och lika litet som jag och Matthias are going steady är jag ihop med Oona, Fredrik, Åsa, Lina, Sofia eller vem jag nu skriver om, du måste förstå det.
5. Jag har ingen som helst avsikt att "ta över ditt liv" eller ens "förstöra" det för dig, jag tror att om någon lyckas med det är det du och bara du. Jag orkar inte engagera mig i någon annans skit än min egen. Således kan du sluta dikta upp konspirationsteorier gällande vad skit du tror att jag spenderat otaliga timmar att lägga upp strategier för. Det är ju paranoia, inte verklighet. Spooky, if you ask me. Och helt ärligt, jag skulle inte vilja ha någon som helst del i ditt liv, än mindre leva det. Det här är fullt tillräckligt för att ge mig både ångest och magkatarr, så nej tack.
Jag förutsätter att SAMTLIGA läsare av den här bloggen faktiskt begriper vad jag har skrivit, förstår innebörden av orden om de hade varit riktade mot dem, så förhoppningsvis har du brains enough att göra detsamma. Alltså förstå, acceptera och respektera. Jag talar faktiskt för både mig och Matthias när jag säger att det här inte är kul, att det mest är pinsamt, irriterande och drygt. Så snälla, igen: Lägg ner.
It died again...
Min baby har gått i pension igen. Jag tror att det har medföljande saker att göra: Dels det faktum att jag överger den längre perioder, t.ex. som när jag var på Island ett halvår, eller nu, när jag hängt hos Matthias mer än någon annanstans. Och - inte att förglömma - Fredriks påverkan. Sist Fredrik var hos mig gav CPU-fläkten upp, och den här gången misstänker jag att det är moderkortet. Så, nytt moderkort lär inhandlas, alternativt nytt grafikkort, även om jag tvivlar på att det är det som är felet. From now on ska jag ta med mig babyn precis tamejfan överallt. Jag ska aldrig igen lämna den ensam, eftersom den hämnas med att gå sönder sedan.
Fredriks visit i Dalarna var klockren, lär jag säga, med bad, filminspelning, gott käk och öl. Ingen på hela denna jord kan få mig att skratta som han kan. Eller som VI kan garva tillsammans, snarare. Hur som blev det lugnt i sig, med bara tre öl och relativt tidig sömn. Trots allt har jag sunkat mig genom ett av två möten this far today, och faktiskt det tråkigaste först. Nu ska jag firra hamburgare och sedan åka på möte nummer två innan det är Matthiasdags efter ett dygns frånvaro.
"Danska rikshospitalets ämnesomsättningskur"
Hur sick fuck är inte det här?! Ja, vi ska bli smala. Nej, vi ska inte bli feta. Ja, vi älskar Nicole Richie och ja, vi hatar Kate Winslet. Om jag blir bara litet smalare blir jag litet lyckligare och blir jag litet lyckligare så... Ja, så vaddå? Tycker folk bättre om mig då? Blir det lättare att skaffa sig en pojkvän? Om inte annat blir det lättare att handla på H&M, Carlings, JC och Gina Tricot. Där är storlek 36-38 samma sak som kraftigt överviktig.
När i helvete ska det vara nog?!
(Och dieten nedan hittade jag hos en tjugoårig tjej på QX som ska bli/är modell. Sick fuck. Even more sick fuck. Låt barn vara barn. Amen to that. Förresten skulle Maja vara ett riktigt fint namn på en flicka... Om Alva inte funkar, alltså. Ja, jag är barnsugen. Nej, jag är inte gravid.)
"Danska rikshospitalets ämnesomsättningskur
Denna bantningskur kan man påbörja vilken veckodag som helst, men det rekommenderas att man börjar en söndag.
DAG 1
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit
Lunch: 2 hårdkokta ägg, spenat kokt i vatten, 1 tomat
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron
DAG 2
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit
Lunch: 10 skivor skinka, 3 dl yoghurt naturell
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron
DAG 3
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad
Middag: Kokt broccoli, 1 tomat, 1 frukt
DAG 4
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 1 liter juice, 3 dl naturell yoghurt
Middag: 1 hårdkokt ägg, 1 riven morot, 1 liten keso naturell (250 g)
DAG 5
Frukost: 1 riven morot med citron
Lunch: 1 stor bit kokt torsk med citron, 1 liten klick smör
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med broccoli
DAG 6
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 riven morot
Middag: ½ kyckling, sallad med olja och citron
DAG 7
Frukost: 1 kopp te utan socker
Lunch: Ingenting
Middag: 1 grillad lammkotlett, färsk frukt
DAG 8
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad
Middag: Kokt broccoli, 1 tomat, 1 frukt
DAG 9
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit
Lunch: 10 skivor skinka, 3 dl yoghurt naturell
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron, 1 frukt
DAG 10
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad
Middag: Kokt broccoli, 1 tomat, 1 frukt
DAG 11
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 1 liter juice, 3 dl yoghurt naturell
Middag: 1 hårdkokt ägg, 1 riven morot, 1 liten burk keso naturell (250 g)
DAG 12
Frukost: 1 riven morot med citron
Lunch: 1 stor bit kokt torsk med citron, 1 liten klick smör
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med broccoli
DAG 13
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 riven morot
Middag: ½ kyckling, sallad med olja och citron
Denna bantningskur måste vara i 13 dagar och är därför hård men effektiv. Dieten går ut på att ändra ämnesomsättningen, något som innebär att du efter den 13:e dagen kan äta normalt, utan att lägga på dig något under de kommande två åren.
Detta är inte en traditonell bantningskur, men en kur som ökar kroppens ämnesomsättning och förbränning. Den verkar därför även efter att dieten är avslutad. Om denna kur följs slaviskt kommer du att tappa allt överflödigt kroppsfett (7-20 kg).
Kuren ska följas i 13 dagar, varken mer eller mindre. Och som tidigare nämnts, den skall följas slaviskt. Om du under kuren dricker 1 öl, 1 glas vin, tuggar ett tuggummi eller äter extra mat måste du avbryta kuren direkt. Effekten är då borta.Kuren kan därefter påbörjas igen efter 6 månader, ej tidigare.
Om du föjlt kuren till punkt och pricka i 13 dagar skall den inte upprepas förrän det gått minst ett år.
Är du hungrig eller sugen på något - Drick vatten, minst 2 liter per dag!
Kaffet kan inte bytas mot te och du måste äta sockerbiten."
När i helvete ska det vara nog?!
(Och dieten nedan hittade jag hos en tjugoårig tjej på QX som ska bli/är modell. Sick fuck. Even more sick fuck. Låt barn vara barn. Amen to that. Förresten skulle Maja vara ett riktigt fint namn på en flicka... Om Alva inte funkar, alltså. Ja, jag är barnsugen. Nej, jag är inte gravid.)
"Danska rikshospitalets ämnesomsättningskur
Denna bantningskur kan man påbörja vilken veckodag som helst, men det rekommenderas att man börjar en söndag.
DAG 1
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit
Lunch: 2 hårdkokta ägg, spenat kokt i vatten, 1 tomat
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron
DAG 2
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit
Lunch: 10 skivor skinka, 3 dl yoghurt naturell
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron
DAG 3
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad
Middag: Kokt broccoli, 1 tomat, 1 frukt
DAG 4
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 1 liter juice, 3 dl naturell yoghurt
Middag: 1 hårdkokt ägg, 1 riven morot, 1 liten keso naturell (250 g)
DAG 5
Frukost: 1 riven morot med citron
Lunch: 1 stor bit kokt torsk med citron, 1 liten klick smör
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med broccoli
DAG 6
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 riven morot
Middag: ½ kyckling, sallad med olja och citron
DAG 7
Frukost: 1 kopp te utan socker
Lunch: Ingenting
Middag: 1 grillad lammkotlett, färsk frukt
DAG 8
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad
Middag: Kokt broccoli, 1 tomat, 1 frukt
DAG 9
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit
Lunch: 10 skivor skinka, 3 dl yoghurt naturell
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med olja och citron, 1 frukt
DAG 10
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 skiva skinka, sallad
Middag: Kokt broccoli, 1 tomat, 1 frukt
DAG 11
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 1 liter juice, 3 dl yoghurt naturell
Middag: 1 hårdkokt ägg, 1 riven morot, 1 liten burk keso naturell (250 g)
DAG 12
Frukost: 1 riven morot med citron
Lunch: 1 stor bit kokt torsk med citron, 1 liten klick smör
Middag: 1 stor biff (250 g), sallad med broccoli
DAG 13
Frukost: 1 kopp svart kaffe, 1 sockerbit, 1 skiva rostat bröd utan smör eller pålägg
Lunch: 2 hårdkokta ägg, 1 riven morot
Middag: ½ kyckling, sallad med olja och citron
Denna bantningskur måste vara i 13 dagar och är därför hård men effektiv. Dieten går ut på att ändra ämnesomsättningen, något som innebär att du efter den 13:e dagen kan äta normalt, utan att lägga på dig något under de kommande två åren.
Detta är inte en traditonell bantningskur, men en kur som ökar kroppens ämnesomsättning och förbränning. Den verkar därför även efter att dieten är avslutad. Om denna kur följs slaviskt kommer du att tappa allt överflödigt kroppsfett (7-20 kg).
Kuren ska följas i 13 dagar, varken mer eller mindre. Och som tidigare nämnts, den skall följas slaviskt. Om du under kuren dricker 1 öl, 1 glas vin, tuggar ett tuggummi eller äter extra mat måste du avbryta kuren direkt. Effekten är då borta.Kuren kan därefter påbörjas igen efter 6 månader, ej tidigare.
Om du föjlt kuren till punkt och pricka i 13 dagar skall den inte upprepas förrän det gått minst ett år.
Är du hungrig eller sugen på något - Drick vatten, minst 2 liter per dag!
Kaffet kan inte bytas mot te och du måste äta sockerbiten."
Livet leker, lockar smeker, på denna ljuva sommardag...
Jag avskyr att somna med huvudvärk, och dessutom vakna med en värre version av gårdagens smärta. Inte minst för att det blir "fel i systemet" och morgonkaffet inte alls smakar lika fint som i vanliga fall.
Idag är det dags för psykolog part 1, och jag håller tummarna för att det är en sympatisk jävel som ska sitta mitt emot mig. Det är liksom inte bara det där med emetofobin jag vill ta tag i, och jag hoppas att hon är villig att lyssna på resten av allt junk jag bär runt på. Faktum är att jag nog tror att det är på tiden att jag gör den där utrensningen. Ibland funderar jag på om de senaste åren mest varit destruktiva, att allt jag företagit mig helt enkelt urartade och jag blev oförmögen att dra i nödbromsen utan istället helt enkelt åkte förbi station efter station och sökte finna den perrong där jag faktiskt ville kliva av. Så här i efterhand, med en stunds distans funderar jag på vad i helskotta jag egentligen höll på med, hur sjukt allt var bitvis.
Men å andra sidan, jag vill inte byta bort de åren, bara radera en hel del. Radera det där som uppifrån luftballongen ter sig så extremt att det lika gärna kunde ha fått vara för min del. Jag har normaliserat saker, situationer och relationer, på samma sätt som en misshandlad kvinna normaliserar sitt förhållande och sin vardag. Allt blev normalt för min del, det var liksom så det skulle vara, och i det fann jag vad jag trodde var mitt egenvärde, trots att allt i själva verket bara handlade om att utnyttjas. Tror jag. Och, i och med allt det där försvann så mycket av min respekt för det manliga könet, så pass mycket att jag i dagsläget inte alls vet hur jag ska hantera normala relationer eller ens ta mig till en normal relation.
Jag vet att folk brukar fråga mig varför jag skriver så mycket om sex, att folk tycker att det är alldeles för intimt och självutlämnande, i synnerhet då jag på intet vis är anonym här, snarare tvärtom. För min del handlar det inte om att skapa sensationer, vara "litterärt" exhibitionistisk eller självutlämnande. Jag ser det mer som ett facit över då, nu och framtiden, även om det var luddigt formulerat. Men till saken hör att man formas efter sina erfarenheter, sina möten, och inte minst på vad sätt man formar sitt egenvärde. Och som alltid tänker jag alldeles för mycket, analyserar mig själv på tok för ingående. Dock är det till en hel del nytta, även om jag själv är ansvarig för mina handlingar, mitt välmående och mitt sätt att interagera med andra människor. Det finns inga ursäkter, och knappt några förklaringar; jag antar att allt handlar om att våga sig på ett tågbyte, även om det kan vara trångt i kupén och jag stundvis måste stå för att inte kvävas av alla människor som propsar på att utlösa panikångest. Och nog har jag hoppat på ett nytt tåg, alltid, utan att ha den minsta lilla aning om ens vilket väderstreck resan går mot.
Vissa dagar spelar det mer roll än andra, och vissa dagar faller jag tillbaka i det där som en gång var normalt. Det där jag absolut måste lära mig se som onormalt och ruggigt osunt. Det handlar inte om att försöka bygga upp ett korthus som sedan länge ligger utspritt över köksbordet. Det handlar nog snarare om att nöja sig med att inte behöva göra tretton våningar, utan kanske bara tre.
Det handlar helt enkelt om att börja normalisera helt andra saker och att inte vara så fruktansvärt bitter, rädd och destruktiv. Och definitivt inte tacka för maten innan den ens hunnit serveras.
Nu är det psyktime och jag har inte plockat en enda pinal hos Matthias. Jag antar att det får bli en till Mockfjärdsvända innan jag kan slappna av idag. Eller, slappna av... Fel ord. Strukturera, snarare. Men helt ärligt: Jag känner mig inte det minsta taggad att plocka tvätt och packa väska. Jesus Christ.
Idag är det dags för psykolog part 1, och jag håller tummarna för att det är en sympatisk jävel som ska sitta mitt emot mig. Det är liksom inte bara det där med emetofobin jag vill ta tag i, och jag hoppas att hon är villig att lyssna på resten av allt junk jag bär runt på. Faktum är att jag nog tror att det är på tiden att jag gör den där utrensningen. Ibland funderar jag på om de senaste åren mest varit destruktiva, att allt jag företagit mig helt enkelt urartade och jag blev oförmögen att dra i nödbromsen utan istället helt enkelt åkte förbi station efter station och sökte finna den perrong där jag faktiskt ville kliva av. Så här i efterhand, med en stunds distans funderar jag på vad i helskotta jag egentligen höll på med, hur sjukt allt var bitvis.
Men å andra sidan, jag vill inte byta bort de åren, bara radera en hel del. Radera det där som uppifrån luftballongen ter sig så extremt att det lika gärna kunde ha fått vara för min del. Jag har normaliserat saker, situationer och relationer, på samma sätt som en misshandlad kvinna normaliserar sitt förhållande och sin vardag. Allt blev normalt för min del, det var liksom så det skulle vara, och i det fann jag vad jag trodde var mitt egenvärde, trots att allt i själva verket bara handlade om att utnyttjas. Tror jag. Och, i och med allt det där försvann så mycket av min respekt för det manliga könet, så pass mycket att jag i dagsläget inte alls vet hur jag ska hantera normala relationer eller ens ta mig till en normal relation.
Jag vet att folk brukar fråga mig varför jag skriver så mycket om sex, att folk tycker att det är alldeles för intimt och självutlämnande, i synnerhet då jag på intet vis är anonym här, snarare tvärtom. För min del handlar det inte om att skapa sensationer, vara "litterärt" exhibitionistisk eller självutlämnande. Jag ser det mer som ett facit över då, nu och framtiden, även om det var luddigt formulerat. Men till saken hör att man formas efter sina erfarenheter, sina möten, och inte minst på vad sätt man formar sitt egenvärde. Och som alltid tänker jag alldeles för mycket, analyserar mig själv på tok för ingående. Dock är det till en hel del nytta, även om jag själv är ansvarig för mina handlingar, mitt välmående och mitt sätt att interagera med andra människor. Det finns inga ursäkter, och knappt några förklaringar; jag antar att allt handlar om att våga sig på ett tågbyte, även om det kan vara trångt i kupén och jag stundvis måste stå för att inte kvävas av alla människor som propsar på att utlösa panikångest. Och nog har jag hoppat på ett nytt tåg, alltid, utan att ha den minsta lilla aning om ens vilket väderstreck resan går mot.
Vissa dagar spelar det mer roll än andra, och vissa dagar faller jag tillbaka i det där som en gång var normalt. Det där jag absolut måste lära mig se som onormalt och ruggigt osunt. Det handlar inte om att försöka bygga upp ett korthus som sedan länge ligger utspritt över köksbordet. Det handlar nog snarare om att nöja sig med att inte behöva göra tretton våningar, utan kanske bara tre.
Det handlar helt enkelt om att börja normalisera helt andra saker och att inte vara så fruktansvärt bitter, rädd och destruktiv. Och definitivt inte tacka för maten innan den ens hunnit serveras.
Nu är det psyktime och jag har inte plockat en enda pinal hos Matthias. Jag antar att det får bli en till Mockfjärdsvända innan jag kan slappna av idag. Eller, slappna av... Fel ord. Strukturera, snarare. Men helt ärligt: Jag känner mig inte det minsta taggad att plocka tvätt och packa väska. Jesus Christ.
Dagens id, kvällens frid...
Ännu en helg på Gagnefsgården has come and gone away. I början av juli har jag en helg ledig, en enda jävla helg jag hittills inte har något jobb inbokat. Just nu, i skrivande stund, känns juni väldigt lång. Dock vet jag att det räcker med en enda sovmorgon för att ordningen ska vara återställd och jag ska vara fit for fight igen. Och i natt blev det inte mkt sova. Verkligen inte. Knappa fem timmar tror jag att sömnen slutade på, och har det någon gång varit motigt att kliva upp ur sängen så var det kvart i sex i morse.
Vad lathet är? Dels att ta bilen till ICA när det tar max fem minuter att gå dit, och än värre nu: Sitta vid datorn och helt enkelt inte orka gå till köket för att hämta en RedBull. Jag kan verkligen behöva de där jävla vingarna att ge mig litet energi. Högtflygande planer har jag gott om utan energidryck.
Det är fortfarande tilt i huvudet, och jag irriteras än en gång på det faktum att jag kunde gått från jobbet kvart i fyra, men stannar kvar mer än en halvtimme för att babbla med personal och pensionärer på olika avdelningar. Oh so typical me. Hade f.ö. en diskussion med ett stycke kollega idag, om stämningen på jobbet, att den på vissa avdelningar inte är så jättebra.
Jag hävdade - och hävdar - att så länge jag jobbar på alla avdelningar kommer det där aldrig att bli varken huvudvärk eller ångest. Vad ordinarie personal ska tjabbla om kan jag gärna lyssna på, men mig rör det inte i ryggen. Mig veterligen har jag inga större problem att jobba med några, även om det såklart finns dem man hellre jobbar med än andra. Precis lika viktigt är det att kunna skilja på jobb och privatliv: Jag behöver inte vilja dela en flaska vin med någon efter jobbet, men jag måste kunna snacka skit över en kopp kaffe och samarbeta när det väl gäller. Trots allt är jag inte där för min skull, utan för att göra ett bra jobb. Och faktum är, som jag förut skrev: Jag gillar faktiskt de flesta.
Och i helgen har jag gjort a hell of a job. Verkligen.
Snart: Middag. Sedan: Dusch, bedtime for a while och sedan... Ah, who cares. Nu har jag två nästanledig-dagar. Och Fredrik imorgon. Sounds nice.
Värmebölja och vattenspruta...
Vattenspruta, vaddå vattenspruta?! Skitsamma...
Jag DÖR i värmen. Verkligen tamejfan AVLIDER. Och på samma gång njuter jag som fan, trots att det är omkring trettionågonting grader varmt inne på jobbet. Tack och lov är det inte en oldie med stödstrumpor där jag är för tillfället, vilket annars brukar leda till dagens första paniksvettning kring halvåtta på morgonen. Det är illa nog utan, tycker jag...
Hur som, när det är så här varmt är det liksom stillestånd i skallen. Helt tilt. Har virrat fram och tillbaka på jobbet idag, tänkt ut vad jag ska göra bara för att helt ha glömt det när det väl är dags. I övrigt är Lisbeth så jävla rolig att jobba med: skratt och småhyss. Faktiskt, jag gillar de flesta arbetskamrater som fan, och de jag gillar mindre är fortfarande helt okej. Det är en av fördelarna med att vara timmis. Man hinner liksom inte maxirritera sig på folk, bara halvirritera sig litet under sommaren.
Så skrev jag timrapporten för juni idag, även kallat "framförhållning". Det var inte många luckor på den. Jag vet att jag ältar hur mkt jobb jag fått, men det känns liksom... Ah. Bra. Helt enkelt.
Efter många om och men kom jag från jobbet, fyrtiofem minuter efter sluttiden, och åkte till modern för att få mat. Dock gick jag bet, och således måste jag fixa käk själv. Eller inte. Nå, time to leave the farm for hämting the tvättkorg and go to Matthias och make myself useful. Imorgon tidigjobb. Tidigjobb som fan, till och med.
Jag DÖR i värmen. Verkligen tamejfan AVLIDER. Och på samma gång njuter jag som fan, trots att det är omkring trettionågonting grader varmt inne på jobbet. Tack och lov är det inte en oldie med stödstrumpor där jag är för tillfället, vilket annars brukar leda till dagens första paniksvettning kring halvåtta på morgonen. Det är illa nog utan, tycker jag...
Hur som, när det är så här varmt är det liksom stillestånd i skallen. Helt tilt. Har virrat fram och tillbaka på jobbet idag, tänkt ut vad jag ska göra bara för att helt ha glömt det när det väl är dags. I övrigt är Lisbeth så jävla rolig att jobba med: skratt och småhyss. Faktiskt, jag gillar de flesta arbetskamrater som fan, och de jag gillar mindre är fortfarande helt okej. Det är en av fördelarna med att vara timmis. Man hinner liksom inte maxirritera sig på folk, bara halvirritera sig litet under sommaren.
Så skrev jag timrapporten för juni idag, även kallat "framförhållning". Det var inte många luckor på den. Jag vet att jag ältar hur mkt jobb jag fått, men det känns liksom... Ah. Bra. Helt enkelt.
Efter många om och men kom jag från jobbet, fyrtiofem minuter efter sluttiden, och åkte till modern för att få mat. Dock gick jag bet, och således måste jag fixa käk själv. Eller inte. Nå, time to leave the farm for hämting the tvättkorg and go to Matthias och make myself useful. Imorgon tidigjobb. Tidigjobb som fan, till och med.
Dagen i bastun...
...förlåt, på jobbet. Jag överdriver nog inte om jag påstår att det var runda trettiofyra grader varmt inne idag. Och nu sitter jag, för i stort sett första gången sedan halv ett. Pust, stånk och stön. Minst sagt.. Den här helgen kan bli lång. Riktigt jävla lång, till och med. Nåja. No money, no honey. Och nu tjänar jag pengar. Trots allt är det helg.
I övrigt intet mkt nytt... Paniklagade kycklingklubbor till brors student, och alla verkade ha varit nöjda. Fick se studentskylten när jag kom hem från jobbet och var tvungen att gråta några minuter. Nyss var brodern min så liten så liten, och nu är han mer än giftasvuxen. Time flies. Undrar just hur det blir då någon av mina syskon ska gifta sig... Eller, än värre, jag själv.
Nu två Bacardi Breezers for petite moi, och två grabbar i soffan som skjuter på... Något. Jag kan inte spela sådana spel, eftersom jag får tvärpanik. Istället tar jag med mig Stieg Larsson ut på trappan en stund. Det är dumt som fan att klaga på sommarvärmen.
Över och ut. Typ. Jag är helt nollställd i huvudet. Amen to that.
I övrigt intet mkt nytt... Paniklagade kycklingklubbor till brors student, och alla verkade ha varit nöjda. Fick se studentskylten när jag kom hem från jobbet och var tvungen att gråta några minuter. Nyss var brodern min så liten så liten, och nu är han mer än giftasvuxen. Time flies. Undrar just hur det blir då någon av mina syskon ska gifta sig... Eller, än värre, jag själv.
Nu två Bacardi Breezers for petite moi, och två grabbar i soffan som skjuter på... Något. Jag kan inte spela sådana spel, eftersom jag får tvärpanik. Istället tar jag med mig Stieg Larsson ut på trappan en stund. Det är dumt som fan att klaga på sommarvärmen.
Över och ut. Typ. Jag är helt nollställd i huvudet. Amen to that.
Lisa/Fredrik-humor...
Från MSN:
spaceylisie säger:
nu höll jag på att göra en fånig grej
Halta-lotta - 4 år sedan... säger:
öh?
spaceylisie säger:
jag tänkte be dig skicka länken till aftonbladet.se eftersom jag inte orkade skriva den i adressfältet...
Halta-lotta - 4 år sedan... säger:
hahaha
Halta-lotta - 4 år sedan... säger:
http://www.aftonbladet.se
spaceylisie säger:
men så kom jag på att det skulle ta längre tid att skriva det
spaceylisie säger:
tack
Fjortis-testet...
Hittade ett "fjortistest" i brorsans "vad-hon-nu är"'s blogg.
Är du en fjortis?
Är du en fjortis?
Fester:
[ ] jag blir full på folköl
[ ] Jag har sex med flera
[X] Jag röker
Summa: 1
Självbild:
[ ] jag försöker vara normal (Jag ÄR normal!)
[ ] jag är yngre än 16 men äldre än 13
[ ] Jag tror att jag är tjugo
[ ] Jag blir kallad fjortis fast jag själv inte är det
Summa: 0
Beteende:
[ ] Jag lyssnar på musik som sjungs av remixade babyröster
[ ] Jag bor på PA, Lunar, Apberget eller liknande hemsidor
[ ] Msn är så mycket bättre än att prata IRL
[X] Jag är så hetro man kan vara
[x] Men har hånglat med samma kön för att det var kul
[ ] Jag läser veckorevyn, solo eller någon liknande tidning
[ ] Jag kramar istället för att säga hejdå
[ ] Jag kindpussar folk
[ ] Jag skriver jah istället för jag och använder lunarspråk
[x] Jag lyssnar på radio
[ ] Jag lever för mina vänner
[x] Jag följer känslobaserade serier med hela mitt hjärta och kan gråta till fiktiva karaktärer
[ ] Skolan är inte viktig
[ ] Jag läser aldrig frivilligt
[ ] Jag vet inte vad växthuseffekten är
[ ] Jag vet inte vilken världsdel kambodja ligger i
[ ] Ett riktigt svårt val för mig är att välja mellan kläder på morgonen eller mellan två tv-serier
Summa: 4
Kläder och stil: Jag har/bär
[ ] jag har en I <3 NY tröja fast jag aldrig varit i New York
[ ] Foundation på läpparna
[ ] Sveamössa
[ ] Plagg som det står SSS på fast jag inte seglar
[ ] Lånade kläder dagligen
[ ] En Henry Loyd-jacka
[x] Stora glasögon
[ ] Fakeväska
[ ] Jag funderar på att skaffa palestinasjal eftersom det verkar vara så trendigt
Summa: 1
totalt: 6/30
Thank God, tror jag.
Studentdag och elefantmorgon...
Matthias jävla alarm är en elefant som trumpetar. Jag vaknar på första ringningen, Matthias på fjärde snoozen. Om jag vill kan jag förtränga de tre snoozarna och somna om, men för det mesta är jag klarvaken på första ringningen. Det är tur, att det inte är jag som ska ligga och snooza, då jag hade solat in telefonen i väggen, all because of that elephant. Eller, ja, elefant och elefant, det är ngt djungelljud och en elefant som låter illa någonstans i mitten. Så, med andra ord, elefantmorgon idag igen.
Idag tar lillebror studenten, dessutom. Jag är stolt över min förvirrade lillebror som går ut med rätt fina betyg och sedan ska åka österut för att bli läkare. Läkare i familjen är bra, och minstebrodern vill syssla med bilar. Alltså: En läkare och en bilmekaniker. Det är bara att hålla tummarna för att lillasyster vill bli tandläkare, så är min framtid säkrad. I synnerhet om jag skulle hooka upp med en snickare, advokat eller annan välbetald snubbe. Vad jag själv ska göra då? Men hallå, jag torkar redan skit. It's a dirty job, but someone's gotta do it, eller hur? *skrattar*
Och så morgonens bästa idé: Jag morgonkaffar med en koffeinstinn Fredrik via telefon, och han menar på att jag har ett väldigt fint bakgrundsljud, alltså fågelkvitter. Så säger jag att jag kanske skulle bränna en skiva med ljud att sätta på när jag pratar med honom. Fredrik typ garvar och säger att den skulle kunna heta "Best of talking to Fredrik" eller något liknande, och innehålla t.ex. krogljud, åka i bilen-ljud osv. Varpå jag menar att allt kanske bara är en bluff, att jag aldrig lämnar min stuga, men drar på skivan och säger att jag är någon annanstans. Jag och Fredrik har absolut bästa humor när vi slår våra (o)kloka huvuden ihop. Om inte annat är den riktigt jävla låg och kan handla om allt från rasistiska skämt till grillade måsungar i stuprör. Haha. Skitkul.
Avslutar med två listor, än en gång från Katrin.
Hårfärg: Brun
Ögonfärg: Brun
Längd: 1.67
Studerar: Japp.
Favoritklädesplagg: Slapparkläder.
Har alltid med mig i väskan: Mobil, snus, cigg, plånbok, tuggummi...
Dricker jag läsk dricker jag: Cola Light.
Tatueringar, piercings: En piercing.
På datorns skrivbord har jag en bild av: Ngn XP-bild...
Imorgon kommer jag: Förhoppningsvis. Haha, nej, skämt åsido, jobba och vara trött.
I sommar kommer jag klä mig i: Arbetskläder.
Jag är född: 1983.
Om jag fick byta klädstil med någon tv-roll skulle det vara: Alva i "Tre Kronor" klädde sig väldigt sött...
Min all time favourit parfym är: Oj... Jag älskar verkligen VanGil's "Tendenza" eller Nina Ricci's "Première jour"...
Nu ska jag: Surfa vidare, duscha, åka till mamma och fixa kyckling.
Kändis jag på något mystiskt sätt alltid läser om: Linda Rosing. Usch.
Senaste blogg jag upptäckt: Gaia's blogg.
Och så nästa...(den här gäller tydligen killpreferenser.)
Ljust hår eller Mörkt hår
Blå ögon, Gröna ögon eller Bruna ögon
Lång eller Kort
Vältränad eller Spinkig
Keps eller Frisyr
Korta naglar eller Långa naglar
Hårig eller Inte hårig (Lagom är bäst!)
Fixad frisyr eller Morgon-knull-ruffs (Beror väl på...)
Tajta jeans eller Baggyjeans (Säger som Katrin: Ett mellanting; välsittande!)
Långa shorts eller Korta shorts på sommaren/bad
Linne eller T-shirt på sommaren/bad
Mammadröm eller Bad boy
Tatueringar eller Inte tatueringar
Peircingar eller Inte peircingar
Skägg eller Inte skägg (Det spelar nog inte så stor roll, bara han passar i det...)
Mustach eller Inte mustach (Se ovan.)
Hårdrockskille eller Svenssonkille
Datanörd eller Svenssonkille (En blandning. Verkligen en blandning.)
Festarkille eller Mysig-hemmakväll-kille
Romantisk eller Inte romantisk
Nitbälte eller Inte nitbälte
Sminkar sig eller Inte sminkar sig
Ljusa Jeans eller Mörka jeans (Who cares? Klär han i det så är det snyggt med vilket...)
Idag tar lillebror studenten, dessutom. Jag är stolt över min förvirrade lillebror som går ut med rätt fina betyg och sedan ska åka österut för att bli läkare. Läkare i familjen är bra, och minstebrodern vill syssla med bilar. Alltså: En läkare och en bilmekaniker. Det är bara att hålla tummarna för att lillasyster vill bli tandläkare, så är min framtid säkrad. I synnerhet om jag skulle hooka upp med en snickare, advokat eller annan välbetald snubbe. Vad jag själv ska göra då? Men hallå, jag torkar redan skit. It's a dirty job, but someone's gotta do it, eller hur? *skrattar*
Och så morgonens bästa idé: Jag morgonkaffar med en koffeinstinn Fredrik via telefon, och han menar på att jag har ett väldigt fint bakgrundsljud, alltså fågelkvitter. Så säger jag att jag kanske skulle bränna en skiva med ljud att sätta på när jag pratar med honom. Fredrik typ garvar och säger att den skulle kunna heta "Best of talking to Fredrik" eller något liknande, och innehålla t.ex. krogljud, åka i bilen-ljud osv. Varpå jag menar att allt kanske bara är en bluff, att jag aldrig lämnar min stuga, men drar på skivan och säger att jag är någon annanstans. Jag och Fredrik har absolut bästa humor när vi slår våra (o)kloka huvuden ihop. Om inte annat är den riktigt jävla låg och kan handla om allt från rasistiska skämt till grillade måsungar i stuprör. Haha. Skitkul.
Avslutar med två listor, än en gång från Katrin.
Hårfärg: Brun
Ögonfärg: Brun
Längd: 1.67
Studerar: Japp.
Favoritklädesplagg: Slapparkläder.
Har alltid med mig i väskan: Mobil, snus, cigg, plånbok, tuggummi...
Dricker jag läsk dricker jag: Cola Light.
Tatueringar, piercings: En piercing.
På datorns skrivbord har jag en bild av: Ngn XP-bild...
Imorgon kommer jag: Förhoppningsvis. Haha, nej, skämt åsido, jobba och vara trött.
I sommar kommer jag klä mig i: Arbetskläder.
Jag är född: 1983.
Om jag fick byta klädstil med någon tv-roll skulle det vara: Alva i "Tre Kronor" klädde sig väldigt sött...
Min all time favourit parfym är: Oj... Jag älskar verkligen VanGil's "Tendenza" eller Nina Ricci's "Première jour"...
Nu ska jag: Surfa vidare, duscha, åka till mamma och fixa kyckling.
Kändis jag på något mystiskt sätt alltid läser om: Linda Rosing. Usch.
Senaste blogg jag upptäckt: Gaia's blogg.
Och så nästa...(den här gäller tydligen killpreferenser.)
Ljust hår eller Mörkt hår
Blå ögon, Gröna ögon eller Bruna ögon
Lång eller Kort
Vältränad eller Spinkig
Keps eller Frisyr
Korta naglar eller Långa naglar
Hårig eller Inte hårig (Lagom är bäst!)
Fixad frisyr eller Morgon-knull-ruffs (Beror väl på...)
Tajta jeans eller Baggyjeans (Säger som Katrin: Ett mellanting; välsittande!)
Långa shorts eller Korta shorts på sommaren/bad
Linne eller T-shirt på sommaren/bad
Mammadröm eller Bad boy
Tatueringar eller Inte tatueringar
Peircingar eller Inte peircingar
Skägg eller Inte skägg (Det spelar nog inte så stor roll, bara han passar i det...)
Mustach eller Inte mustach (Se ovan.)
Hårdrockskille eller Svenssonkille
Datanörd eller Svenssonkille (En blandning. Verkligen en blandning.)
Festarkille eller Mysig-hemmakväll-kille
Romantisk eller Inte romantisk
Nitbälte eller Inte nitbälte
Sminkar sig eller Inte sminkar sig
Ljusa Jeans eller Mörka jeans (Who cares? Klär han i det så är det snyggt med vilket...)
Jag gillar ju det här egentligen...
Att jobba alltså. Grejen är bara att det är så fruktansvärt olockande när man vaknar med allergin från helvetet. Die.
Nu ska hur som här känas pengar i åttaochenhalvtimme framöver. Om sjuochenhalvvecka, nej förresten, åttaellernio, är mitt sommarschema slut. Troligen. Time flies. In deed flies.
Och Povel Ramel är död, på samma dag som Sverige tvärspöade Island i fotboll. Dock tar de inte ut varandra. Povel är större än vilken som helst landskamp.
Åh, lär sticka nu. Godmorgon.
Nu ska hur som här känas pengar i åttaochenhalvtimme framöver. Om sjuochenhalvvecka, nej förresten, åttaellernio, är mitt sommarschema slut. Troligen. Time flies. In deed flies.
Och Povel Ramel är död, på samma dag som Sverige tvärspöade Island i fotboll. Dock tar de inte ut varandra. Povel är större än vilken som helst landskamp.
Åh, lär sticka nu. Godmorgon.
Åh soliga sommardagar...
...stanna hos oss för alltid. Typ.
Har haft en supersoft dag - igen - denna sista ledigdag då jag fick rycka in och jobba imorgon. Så, min "semestervecka" reducerades till sex dagar ledigt helt plötsligt. Men inte gråter jag för det, trots allt handlar det om penningar.
Kort sammanfattning av dagen: vaknade, drack RedBull, åkte till Matthias på jobbet (by request), käkade lakritsglass och hängde på uteserveringen. Sedan upplock av liftare (den storyn ska jag dra en annan gång, 'cause damn it, what a story!) och vidare till Oona i Borlänge. Kupolen därefter, och inköp av en bikini, flip-flop's och Stieg Larssons sista: "Luftslottet som sprängdes". (Jag kunde inte låta bli. Helt enkelt.) Därefter hem till mor och hennes gräsmatta på vilken jag legat nästan två timmar och läst ovan nämnda bok. Nu straxt till Annsjön med Oona, Åsa och Danne för fiske, grillning och kanske bad. Om jag vågar. Nå, det var då varmt nog där igår, även om det inte blev ngt bada av då. Sedan till Matthias för absolut inget alls mer än icke ensamhushåll ikväll. Som vanligt då, antar jag.
Imorgon jobb. Tjolahej för det!
Har haft en supersoft dag - igen - denna sista ledigdag då jag fick rycka in och jobba imorgon. Så, min "semestervecka" reducerades till sex dagar ledigt helt plötsligt. Men inte gråter jag för det, trots allt handlar det om penningar.
Kort sammanfattning av dagen: vaknade, drack RedBull, åkte till Matthias på jobbet (by request), käkade lakritsglass och hängde på uteserveringen. Sedan upplock av liftare (den storyn ska jag dra en annan gång, 'cause damn it, what a story!) och vidare till Oona i Borlänge. Kupolen därefter, och inköp av en bikini, flip-flop's och Stieg Larssons sista: "Luftslottet som sprängdes". (Jag kunde inte låta bli. Helt enkelt.) Därefter hem till mor och hennes gräsmatta på vilken jag legat nästan två timmar och läst ovan nämnda bok. Nu straxt till Annsjön med Oona, Åsa och Danne för fiske, grillning och kanske bad. Om jag vågar. Nå, det var då varmt nog där igår, även om det inte blev ngt bada av då. Sedan till Matthias för absolut inget alls mer än icke ensamhushåll ikväll. Som vanligt då, antar jag.
Imorgon jobb. Tjolahej för det!
"What if"-tankar och hormonrush...
*skrattar* Det där med "hormonrush" var faktiskt inte negativt den här gången; ingen svacka whatsoever, utan snarare det faktum att jag inte kan läsa om sådant här utan att verkligen storböla. Hur ska jag någonsin våga skaffa barn?! Det måste vara en konstant oro för att något ska hända, dels under graviditeten, sedan under fölossningen och därefter till den dag man själv drar sin sista suck. Herrejösses, säger jag bara. Men, jag antar att det är värt det. Att skaffa barn alltså. Nå, det blir när det blir, och sedan är det inget mer mer det...
Igår, sent, önskade jag verkligen att man kunde backa en sisådär fem, sex år eller till och med mer. Då hade man inget som helst ansvar på samma sätt som nu, och då hade vi kunnat spela Final Fantasy precis hela jävla natten utan att tänka på jobb eller dygnsrytm.
Så börjar jag givetvis tänka på hur saker och ting kunde ha blivit "om" eller "om inte", om det kanske hade gjort någon skillnad. För jag menar, vi hade så kul allihop. Mer tillsammans än nu, eftersom alla har skapat egna livskartor och låtit tiden glida dem ur händerna med allt vad det innebär. Vissa har stadgat sig, skaffat familj; andra sökt och försökt utan att hitta något, och åter andra är precis där jag sist såg dem, i samma livssituation, samma umgängeskrets och samma panikslagna hets för att försöka överleva.
Men jag tror att vi alla var liksom renare då än vad vi är nu, om ni förstår hur jag resonerar. Och det är så många som försvunnit. Verkligen försvunnit, människor man bara kan gissa sig till vad de gör nu. Men grejen är ändock att det aldrig skulle vara samma sak, att hooka upp nu. Det skulle bli litet som den där pinsamma klassfesten trettio år efter studenten. Inte samma spontana "vi tar dagen som den kommer".
De senaste dagarna har jag för övrigt lyckats skaffa mig grunden till en väldigt mysko solbränna, och det mysko p.g.a. kläderna jag haft på mig. Men jag njuter av sommarvärmen, välkomnar den mer än något annat. Blir lycklig av att kunna sitta i solen utanför Oonas café, dricka iskall Loka och läsa Parry H. Blir lycklig av att kunna åka ut i skogen till någon sjö efter klockan sex på kvällen, knata omkring i bara bikiniöverdel och shorts utan att frysa, doppa fötterna i vattnet och känna att det faktiskt skulle kunna vara Kvällen För Premiärdoppet, och bara lyssna på naturen, tystnad. Och lika lycklig blir jag av att kunna sätta mig ute kring midnatt och märka att jag inte fryser, trots att jag har nästan inga kläder alls på mig. Makalöst.
En ledigdag kvar nu. Jag ska njuta som fan. Även om det är trist att inte haft ngt riktigt jobb den här veckan kommer jag på mig själv med att ha njutit av varenda sekund av "semesterveckan". En sådan har jag nog aldrig haft. Nu har jag laddat batterierna inför sommaren, och det lär behövas.
Så avslutar jag det första nationaldagsinlägget med en lista från Katrin.
Vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?
Hmm... Jag trodde att jag skulle ha varit mindre ambivalent än vad jag är.
Mitt liv skulle bli lättare om?
Jag fick skräddarsy det helt efter mina egna önskemål vad gäller precis ALLT.
Min hemliga last?
Chippies, om det nu är en hemlighet...
Vad i ditt utseende är du mest nöjd med?
Oj... Jag har en rätt kvinnlig kropp, har jag hört. Kurvor på de rätta ställena, liksom. Det får jag väl vara nöjd med.
Oanad talang?
Oanad? Haha... Jag vet faktiskt inte...
Världens viktigaste fråga just nu?
Ska jag tvätta håret eller inte?
När drar du en vit lögn?
When I need to save my own ass...
Vilket var ditt första jobb?
Mitt första riktiga jobb? Ah, jag säger nog det på Gagnefsgården eftersom det bara är där jag verkligen jobbat-jobbat.
Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
Jag måste nog svara som Katrin: Ett visst mått av trygghet. Det lät vuxet och tråkigt, men ack så sant.
Vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?
Att jag är ganska socialt kompetent och kan ta för mig i rätt situationer.
Mitt bästa köp?
Bilen.
Vad bjuder du på om du får oväntat besök?
Kaffe.
Vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?
Gråvädersdagar eller tjugofem minusgrader. Alternativt magsjuka på jobbet/ i familjen. Då vill jag mest av allt dö.
Vad är du mest stolt över i ditt liv?
Att jag är en sjujävla problemlösare: Allt fixar sig.
Vilka vill du ska svara på dessa frågor mer än du?
Igår, sent, önskade jag verkligen att man kunde backa en sisådär fem, sex år eller till och med mer. Då hade man inget som helst ansvar på samma sätt som nu, och då hade vi kunnat spela Final Fantasy precis hela jävla natten utan att tänka på jobb eller dygnsrytm.
Så börjar jag givetvis tänka på hur saker och ting kunde ha blivit "om" eller "om inte", om det kanske hade gjort någon skillnad. För jag menar, vi hade så kul allihop. Mer tillsammans än nu, eftersom alla har skapat egna livskartor och låtit tiden glida dem ur händerna med allt vad det innebär. Vissa har stadgat sig, skaffat familj; andra sökt och försökt utan att hitta något, och åter andra är precis där jag sist såg dem, i samma livssituation, samma umgängeskrets och samma panikslagna hets för att försöka överleva.
Men jag tror att vi alla var liksom renare då än vad vi är nu, om ni förstår hur jag resonerar. Och det är så många som försvunnit. Verkligen försvunnit, människor man bara kan gissa sig till vad de gör nu. Men grejen är ändock att det aldrig skulle vara samma sak, att hooka upp nu. Det skulle bli litet som den där pinsamma klassfesten trettio år efter studenten. Inte samma spontana "vi tar dagen som den kommer".
De senaste dagarna har jag för övrigt lyckats skaffa mig grunden till en väldigt mysko solbränna, och det mysko p.g.a. kläderna jag haft på mig. Men jag njuter av sommarvärmen, välkomnar den mer än något annat. Blir lycklig av att kunna sitta i solen utanför Oonas café, dricka iskall Loka och läsa Parry H. Blir lycklig av att kunna åka ut i skogen till någon sjö efter klockan sex på kvällen, knata omkring i bara bikiniöverdel och shorts utan att frysa, doppa fötterna i vattnet och känna att det faktiskt skulle kunna vara Kvällen För Premiärdoppet, och bara lyssna på naturen, tystnad. Och lika lycklig blir jag av att kunna sätta mig ute kring midnatt och märka att jag inte fryser, trots att jag har nästan inga kläder alls på mig. Makalöst.
En ledigdag kvar nu. Jag ska njuta som fan. Även om det är trist att inte haft ngt riktigt jobb den här veckan kommer jag på mig själv med att ha njutit av varenda sekund av "semesterveckan". En sådan har jag nog aldrig haft. Nu har jag laddat batterierna inför sommaren, och det lär behövas.
Så avslutar jag det första nationaldagsinlägget med en lista från Katrin.
Vad förvånar dig mest med ditt vuxna liv?
Hmm... Jag trodde att jag skulle ha varit mindre ambivalent än vad jag är.
Mitt liv skulle bli lättare om?
Jag fick skräddarsy det helt efter mina egna önskemål vad gäller precis ALLT.
Min hemliga last?
Chippies, om det nu är en hemlighet...
Vad i ditt utseende är du mest nöjd med?
Oj... Jag har en rätt kvinnlig kropp, har jag hört. Kurvor på de rätta ställena, liksom. Det får jag väl vara nöjd med.
Oanad talang?
Oanad? Haha... Jag vet faktiskt inte...
Världens viktigaste fråga just nu?
Ska jag tvätta håret eller inte?
När drar du en vit lögn?
When I need to save my own ass...
Vilket var ditt första jobb?
Mitt första riktiga jobb? Ah, jag säger nog det på Gagnefsgården eftersom det bara är där jag verkligen jobbat-jobbat.
Vad är det bästa som kan köpas för pengar?
Jag måste nog svara som Katrin: Ett visst mått av trygghet. Det lät vuxet och tråkigt, men ack så sant.
Vilken egenskap är du mest nöjd med hos dig själv?
Att jag är ganska socialt kompetent och kan ta för mig i rätt situationer.
Mitt bästa köp?
Bilen.
Vad bjuder du på om du får oväntat besök?
Kaffe.
Vad får dig att inte vilja stiga upp ur sängen?
Gråvädersdagar eller tjugofem minusgrader. Alternativt magsjuka på jobbet/ i familjen. Då vill jag mest av allt dö.
Vad är du mest stolt över i ditt liv?
Att jag är en sjujävla problemlösare: Allt fixar sig.
Vilka vill du ska svara på dessa frågor mer än du?
Fredrik, men han får ju aldrig tummen ur och uppdaterar sin blogg!
Nylist-dags...
PERSONLIGT:
Vad heter du: Lisa
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: Nina eller Nathalie. Jag är glad att jag slapp bägge.
Vart bor du: Gagnef
Hur lång är du: 167 cm
Ögonfärg: Brun.
Hårfärg: Brun.
KLÄDER:
Vad använder du just nu för jacka: Min grå kavaj.
Vad använder du just nu för skor: Gympaskor samt försöker hitta rätt sommarskor.
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu: Oj, mycket!
Hur mycket köper du kläder för i månaden: Det beror på... Säg mellan en tusenlapp och uppåt kanske?
Vad har du för skostorlek: 38
Vad har du för tröjstorlek: S/M
SENASTE PERSON SOM:
Du pratade med: Matthias.
Du gick på bio med: Matthias.
Du gick på stan med: Matthias.
Du kramade: Men hallå... Jag har inget liv. Matthias.
Du pussade: Se ovan. Det kallas sommar.
Du hade sex med: *fnyser*
Som såg dig gråta: Hmm... Oona, säkert.
Skällde på dig: Oj... Jag vet faktiskt inte. Fredrik via sms, tror jag.
HAR DU NÅGONSIN:
Sagt "jag älskar dig" och menat det: Yepp.
Bråkat med ditt husdjur: Vi är ofta oense, jag och mina dammråttor...
Drömt något helt galet så har det hänt nästa dag: Jag tror inte det...
STUFF:
Är du ensam nu: Japp. Jag, datorn, Lasse W och kaffekoppen.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Sådant jag hör på jobbet, alltså typ "Kostervalsen", "O store Gud" och liknande.
Vill du gifta dig: Japp.
Vill du ha barn: Hell yeah. En Alva och en Adrian, om man får skicka in en beställning redan nu? Givetvis friska, söta och med supergener.
EXTRA STUFF:
Tar du droger: Varför skulle jag?
Har du tagit droger: Inte på så vis, nej.
Vad är du mest rädd för: Oj... Att bli ensam, tror jag.
Vilka kläder sover du i: Inga alls...
Vart vill du gifta dig: Oj, får jag fantisera fritt? Hmm... Gärna i Gagnefs kyrka, men jag vill åka kyrkbåt, så det var litet dumt... Eller i sommarstugan, men då är kyrkbåt definitivt ute ur bilden...
Vem hatar du verkligen: Man behöver inte hata människor, men man kan ha svårt att stå ut med dem.
Varit kär: Jag tror då det...
Kör du bil: Japp. Alldeles för mkt.
Har du ett jobb: Tre extrajobb utöver mina heltidsstudier.
Gillar du att ha folk omkring dig: From time to time...
Är du ett hälsofreak: Öh, nej.
Har du någon tatuering: Aldrig i livet.
DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU:
Gråtit: Nej.
Köpt någonting: Ja.
Varit sjuk: Nej.
Sjungit: Icke.
Sagt "jag älskar dig": Nix.
Velat säga till några att du älskar dom: Sådant borde man säga till folk varje dag, men det gör man inte...
Träffat någon ny: Någon ny vad? Partner? Människa? Nej i bägge fallen.
Saknat någon: Nej.
Kramat någon: Japp.
Kysst någon: Ja.
VILKEN:
Tidning läser du: Aftonbladet och Expressen online samt FaluKuriren i pappersformat.
Buss åker du oftast: Har inte åkt buss på snart ett år.
Frisyr har du: Den som kan säga det får äran att stajla mig.
Dag fyller du år: 23/2.
SENASTE:
Film du såg: "En sång för Martin".
Sak du stal: Hmm... *fundrar* Avsiktligt stal alltså? Inte "fått med mig"-stulit? I sådana fall var det en kofta från praktikplatsen i februari... Den kuppen var noggrant planerad.
Mat du åt: Rödspätta, färskpotatis och hollandaisesås.
Gången du åt en 7-eleven korv: Det har jag nog aldrig gjort, tror jag...
Vad heter du: Lisa
Vilka andra namn tänkte dina föräldrar ge dig: Nina eller Nathalie. Jag är glad att jag slapp bägge.
Vart bor du: Gagnef
Hur lång är du: 167 cm
Ögonfärg: Brun.
Hårfärg: Brun.
KLÄDER:
Vad använder du just nu för jacka: Min grå kavaj.
Vad använder du just nu för skor: Gympaskor samt försöker hitta rätt sommarskor.
Vilka kläder skulle du vilja ha just nu: Oj, mycket!
Hur mycket köper du kläder för i månaden: Det beror på... Säg mellan en tusenlapp och uppåt kanske?
Vad har du för skostorlek: 38
Vad har du för tröjstorlek: S/M
SENASTE PERSON SOM:
Du pratade med: Matthias.
Du gick på bio med: Matthias.
Du gick på stan med: Matthias.
Du kramade: Men hallå... Jag har inget liv. Matthias.
Du pussade: Se ovan. Det kallas sommar.
Du hade sex med: *fnyser*
Som såg dig gråta: Hmm... Oona, säkert.
Skällde på dig: Oj... Jag vet faktiskt inte. Fredrik via sms, tror jag.
HAR DU NÅGONSIN:
Sagt "jag älskar dig" och menat det: Yepp.
Bråkat med ditt husdjur: Vi är ofta oense, jag och mina dammråttor...
Drömt något helt galet så har det hänt nästa dag: Jag tror inte det...
STUFF:
Är du ensam nu: Japp. Jag, datorn, Lasse W och kaffekoppen.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: Sådant jag hör på jobbet, alltså typ "Kostervalsen", "O store Gud" och liknande.
Vill du gifta dig: Japp.
Vill du ha barn: Hell yeah. En Alva och en Adrian, om man får skicka in en beställning redan nu? Givetvis friska, söta och med supergener.
EXTRA STUFF:
Tar du droger: Varför skulle jag?
Har du tagit droger: Inte på så vis, nej.
Vad är du mest rädd för: Oj... Att bli ensam, tror jag.
Vilka kläder sover du i: Inga alls...
Vart vill du gifta dig: Oj, får jag fantisera fritt? Hmm... Gärna i Gagnefs kyrka, men jag vill åka kyrkbåt, så det var litet dumt... Eller i sommarstugan, men då är kyrkbåt definitivt ute ur bilden...
Vem hatar du verkligen: Man behöver inte hata människor, men man kan ha svårt att stå ut med dem.
Varit kär: Jag tror då det...
Kör du bil: Japp. Alldeles för mkt.
Har du ett jobb: Tre extrajobb utöver mina heltidsstudier.
Gillar du att ha folk omkring dig: From time to time...
Är du ett hälsofreak: Öh, nej.
Har du någon tatuering: Aldrig i livet.
DE SENASTE 48 TIMMARNA HAR DU:
Gråtit: Nej.
Köpt någonting: Ja.
Varit sjuk: Nej.
Sjungit: Icke.
Sagt "jag älskar dig": Nix.
Velat säga till några att du älskar dom: Sådant borde man säga till folk varje dag, men det gör man inte...
Träffat någon ny: Någon ny vad? Partner? Människa? Nej i bägge fallen.
Saknat någon: Nej.
Kramat någon: Japp.
Kysst någon: Ja.
VILKEN:
Tidning läser du: Aftonbladet och Expressen online samt FaluKuriren i pappersformat.
Buss åker du oftast: Har inte åkt buss på snart ett år.
Frisyr har du: Den som kan säga det får äran att stajla mig.
Dag fyller du år: 23/2.
SENASTE:
Film du såg: "En sång för Martin".
Sak du stal: Hmm... *fundrar* Avsiktligt stal alltså? Inte "fått med mig"-stulit? I sådana fall var det en kofta från praktikplatsen i februari... Den kuppen var noggrant planerad.
Mat du åt: Rödspätta, färskpotatis och hollandaisesås.
Gången du åt en 7-eleven korv: Det har jag nog aldrig gjort, tror jag...
Är min kropp fortfarande min?
När man läser om hur Stureplanskillarna friades efter att ha våldtagit den där nittonåriga tjejen börjar jag allvarligt fundera över vad jag har för rätt till min egen kropp och min egen sexualitet. Det sägs att det första som ska göras efter en våldtäkt är att åka till sjukhuset, dokumentera och underökas, men spelar det någon roll om det leder till rättegång?
Tjejen i det här fallet verkar ju ha varit helt uppriktig med vad som skedde: Först var det frivilligt, men urartade till våldtäkt. Således har hon sagt nej under resans gång, men inte respekterats. Hennes skador finns dokumenterade, liksom de där killarnas extremt kränkande SMS, men lik förbannat frias killarna med hänvisning till att tjejen ifråga var för full, samt att de haft liknande sexlekar förut och således inte förstått att hon inte ville just då.
Men hur svårt kan det vara? Att förstå ett "nej", alltså. De flesta killar vet mycket väl vad ett "nej" innebär: Generellt använder de av manligt kön just det lilla ordet väldigt frekvent när det gäller saker man ber dem om. Alltså borde de vara än mer införstådda med just det ordets betydelse.
Jag är tjej och jag är inte värd ett skit inför den Manliga Sexualiteten och Sexdriften. Min kropp är till att nyttjas, oavsett mina egna önskningar. Så är det. Uppenbarligen.
Så funderar jag, efter otaliga diskussioner med väninnorna, över det där med att ta ansvar för sin egen sexualitet. De flesta frågar gång efter annan hur det kan vara så jävla svårt att göra det? Egentligen borde det vara det aboslut lättaste att göra, med tanke på att sex är ett samspel bla bla bla. Men, när det väl kommer till kritan, hur kan det då komma sig att så många har svårt att göra det?
En del tjejer löser problemet genom att fejka, vilket bara är idioti och självförnedrande, if you ask me. Andra tjejer biter ihop och har sex fastän de egentligen inte vill. Också skitdumt, men what the heck: Man kan bli intresserad under resans gång, liksom. Återigen andra tjejer försöker verkligen ta upp problemet med sin partner, men möter inget direkt gehör. Och det är här jag tror att den okränkbara manliga sexualiteten, porren och media är de absolut största bovarna.
Det spelar liksom ingen roll hur mycket en kille hävdar att han inte gillar att kolla på porr eller avskyr att läsa snuskmagasin, han gör deet med största sannolikhet ändå. Och är han vänsterradikal och feminist kan jag ge mig fan på att han gör det ändå, i smyg. Hur som, i porrens värld räcker det med en för tjejerna titt på Den Gigantiska Kuken och orgasmen är ett faktum, hur de än genomför samlaget. Men porr är liksom inte verklighet.
Och tjejtidningar är inte heller verklighet. Inte ens de reportage i vilka vi tipsas om att göra både si och så, ta för oss på olika sätt och så vidare, för det har ingen betydelse så länge man inte kan möta varandra mentalt som sexpartners.
Så kommer frågan hur fan man gör det, egentligen?
Jag menar, om bägge parter öppnar sig sådär totalt inför varandra rent sexuellt, vad är det värsta som kan hända? Visst, den ena parten kan säga snällt att "Ledsen, älskling, men jag vill faktiskt inte kissa på dig..." men då snackar vi nästan extremvarianter för de flesta. I övrigt tror jag egentligen inte att det är så farligt att berätta fantasier och turn on's. Det är liksom inte som att ens partner hugger av en huvudet, och skulle så vara fallet är nog inte relationen mycket att ha ändå. Lik förbannat är det svårt att mötas i den där fantasivärlden vilket sex oftast är, eftersom sex är något man generellt sett ägnar sig åt på tu man hand på hemmaplan.
Grejen handlar nog om att lära sig kombinera fantasin med verkligheten så långt det är möjligt och så länge bägge parter är redo att göra det inför och med varandra. För äkta skam hör inte hemma i ett sunt sexliv, if you ask me.
(Och jag måste bara förtydliga för den som kanske inte begripit: Jag bara resonerar kring sex och synen på sex, sådär som bara Lisa kan göra, och detta innebär INTE att jag i och med detta säger varken bu eller bä om mitt eget sexliv. Mitt sexliv är mitt sexliv och vad jag gör eller inte gör med vem är min privatsak. Så. Alla införstådda med detta??)
Men visst, jag tror i och för sig att det kan vara precis lika viktigt att inte delge varandra precis allt vad gäller de egna sexfantasierna eller erfarenheterna. Man behöver nog privata turn on's också...
Hur kan något så primitivt och enkelt som att knulla bli så komplicerat?
En av föreläsarna under genusvetenskapstudierna frågade om en orgasm inte alltid bara var just det: en orgasm? Vad hon ville få fram var ngt i stil med att man inte ska komplicera sexet, alltså inte göra ngt annat än att vaniljnuppa, eftersom det ändå är samma resultat man vill uppnå. Orgasmen, alltså. Åter en annan, någon på radio, pratade om att sex var en form av vuxenlek, att man istället för att leka indianer och cowboys ägnade sig åt diverse mer eller mindre ekivoka sexlekar. Jag tror mer på det resonemanget.
För jag menar, om alla bara vaniljpippar, fredag kväll i sängen och utövar ställningsval missionären, varför har man då ens sex?!
Så välkommen till världens tråkigaste paradis, som Lasse W skulle ha sagt.
(Och i vanlig ordning tappade jag helt tråden under skrivandets gång... Det är p.g.a. sådant jag skulle vilja komma in på det journalistiska: För att lära mig skriva ordentligt, koncist och inte tappa tråden som börjar trassla...)
Tjejen i det här fallet verkar ju ha varit helt uppriktig med vad som skedde: Först var det frivilligt, men urartade till våldtäkt. Således har hon sagt nej under resans gång, men inte respekterats. Hennes skador finns dokumenterade, liksom de där killarnas extremt kränkande SMS, men lik förbannat frias killarna med hänvisning till att tjejen ifråga var för full, samt att de haft liknande sexlekar förut och således inte förstått att hon inte ville just då.
Men hur svårt kan det vara? Att förstå ett "nej", alltså. De flesta killar vet mycket väl vad ett "nej" innebär: Generellt använder de av manligt kön just det lilla ordet väldigt frekvent när det gäller saker man ber dem om. Alltså borde de vara än mer införstådda med just det ordets betydelse.
Jag är tjej och jag är inte värd ett skit inför den Manliga Sexualiteten och Sexdriften. Min kropp är till att nyttjas, oavsett mina egna önskningar. Så är det. Uppenbarligen.
Så funderar jag, efter otaliga diskussioner med väninnorna, över det där med att ta ansvar för sin egen sexualitet. De flesta frågar gång efter annan hur det kan vara så jävla svårt att göra det? Egentligen borde det vara det aboslut lättaste att göra, med tanke på att sex är ett samspel bla bla bla. Men, när det väl kommer till kritan, hur kan det då komma sig att så många har svårt att göra det?
En del tjejer löser problemet genom att fejka, vilket bara är idioti och självförnedrande, if you ask me. Andra tjejer biter ihop och har sex fastän de egentligen inte vill. Också skitdumt, men what the heck: Man kan bli intresserad under resans gång, liksom. Återigen andra tjejer försöker verkligen ta upp problemet med sin partner, men möter inget direkt gehör. Och det är här jag tror att den okränkbara manliga sexualiteten, porren och media är de absolut största bovarna.
Det spelar liksom ingen roll hur mycket en kille hävdar att han inte gillar att kolla på porr eller avskyr att läsa snuskmagasin, han gör deet med största sannolikhet ändå. Och är han vänsterradikal och feminist kan jag ge mig fan på att han gör det ändå, i smyg. Hur som, i porrens värld räcker det med en för tjejerna titt på Den Gigantiska Kuken och orgasmen är ett faktum, hur de än genomför samlaget. Men porr är liksom inte verklighet.
Och tjejtidningar är inte heller verklighet. Inte ens de reportage i vilka vi tipsas om att göra både si och så, ta för oss på olika sätt och så vidare, för det har ingen betydelse så länge man inte kan möta varandra mentalt som sexpartners.
Så kommer frågan hur fan man gör det, egentligen?
Jag menar, om bägge parter öppnar sig sådär totalt inför varandra rent sexuellt, vad är det värsta som kan hända? Visst, den ena parten kan säga snällt att "Ledsen, älskling, men jag vill faktiskt inte kissa på dig..." men då snackar vi nästan extremvarianter för de flesta. I övrigt tror jag egentligen inte att det är så farligt att berätta fantasier och turn on's. Det är liksom inte som att ens partner hugger av en huvudet, och skulle så vara fallet är nog inte relationen mycket att ha ändå. Lik förbannat är det svårt att mötas i den där fantasivärlden vilket sex oftast är, eftersom sex är något man generellt sett ägnar sig åt på tu man hand på hemmaplan.
Grejen handlar nog om att lära sig kombinera fantasin med verkligheten så långt det är möjligt och så länge bägge parter är redo att göra det inför och med varandra. För äkta skam hör inte hemma i ett sunt sexliv, if you ask me.
(Och jag måste bara förtydliga för den som kanske inte begripit: Jag bara resonerar kring sex och synen på sex, sådär som bara Lisa kan göra, och detta innebär INTE att jag i och med detta säger varken bu eller bä om mitt eget sexliv. Mitt sexliv är mitt sexliv och vad jag gör eller inte gör med vem är min privatsak. Så. Alla införstådda med detta??)
Men visst, jag tror i och för sig att det kan vara precis lika viktigt att inte delge varandra precis allt vad gäller de egna sexfantasierna eller erfarenheterna. Man behöver nog privata turn on's också...
Hur kan något så primitivt och enkelt som att knulla bli så komplicerat?
En av föreläsarna under genusvetenskapstudierna frågade om en orgasm inte alltid bara var just det: en orgasm? Vad hon ville få fram var ngt i stil med att man inte ska komplicera sexet, alltså inte göra ngt annat än att vaniljnuppa, eftersom det ändå är samma resultat man vill uppnå. Orgasmen, alltså. Åter en annan, någon på radio, pratade om att sex var en form av vuxenlek, att man istället för att leka indianer och cowboys ägnade sig åt diverse mer eller mindre ekivoka sexlekar. Jag tror mer på det resonemanget.
För jag menar, om alla bara vaniljpippar, fredag kväll i sängen och utövar ställningsval missionären, varför har man då ens sex?!
Så välkommen till världens tråkigaste paradis, som Lasse W skulle ha sagt.
(Och i vanlig ordning tappade jag helt tråden under skrivandets gång... Det är p.g.a. sådant jag skulle vilja komma in på det journalistiska: För att lära mig skriva ordentligt, koncist och inte tappa tråden som börjar trassla...)
Hybris...
...lär vara att börja morgonen med att läsa sin egen blogg. Shit. Riktigt SÅ briljant är jag ändå inte.
Pollenchock och blodtrycksfall...
Nej, okej, det sista var inte riktigt sant. Däremot pollenchocken, och jag vet att jag var lycklig över skatteåtebäringen igår kväll, men såhär på morgonkvisten känns det liksom jag gärna skulle byta de där pengarna mot en kartong Betapred. För jag menar, nu är det verkligen dags igen, nu när allt vad allergitabletter heter inte längre hjälper, och att peta i sig den maxade dos Clarityn läkaren förordat för nästan fyra, fem år sedan utan att märka resultat känns litet sådär.
Så jag ringde vårdcentralen igår och meddelade att nu var det minsann läge för en vecka Betapred och nollställa kroppen, varpå jag verkligen fick det bevisat svart på vitt vad i helvete jag betalar skatt för: En vecka väntetid för att få ett recept på Betapred utskrivet. Why oh why?
"Blir det kris får du höra av dig till akutmottagningen i Falun och åka in där..."
And I reply: Over my dead body. Snålfittan i mig säger blankt nej till att först åka fyraochenhalvmil enkel väg, betala typ 200 spänn på akuten för att jag snorar och kliar mig i ögonen och först därefter kunna betala pengar för piller som de med bara ett knapptryck kan skriva ut helt gratis på vårdcentralen i lilla Gagnef. No way.
Nu är jag för övrigt trött på att vara ledig. Jag har fyllt fredag, lördag, söndag och måndag med vettighetssysslor, men nu vet jag inte alls vad jag ska företa mig. Tanka bilen, ja, men hallå, hur lång tid tar det och hur upphetsande är det egentligen?! Inte nämnvärt... Två dagar kvar, och sedan är det relativ rock n' roll fram till augusti. Det blir kanonbra.
Min äldstebror är för övrigt precis lika cynisk som undertecknad, märkte jag då jag släppte bomben om att jag inte kan närvara på hans student eftersom jag jobbar:
"Jaha, då kommer inte jag på ditt första. bröllop. Studenten smäller högre än bröllop eftersom man bara tar studenten en gång, och med tanke på skilsmässostatistiken gifter man sig fler än en gång."
Det känns skönt att veta att mitt förhållningssätt till relationer inte enbart är ett resultat av mina fucked up relations genom åren. Uppenbarligen kan både jag och bror skylla på såväl uppfostran som på samhället, och finns det något bättre än att kunna skylla ifrån sig på andra?!
Jag undrar, jag, om allergin skulle bli bättre av ett dygn i skogen? I sådana fall kunde sommarstugan vara dagens/kvällens/nattens/morognens alternativ...? Jag ska tänka på saken. Nackdelen med det är att det är skitskönt de typ första tre timmarna. Därefter är de konversationer jag för med mig själv på hemmaplan inte ens i närheten av vad som händer därute då jag verkligen inte ens har möjligheten att babbla med någon. Eller så blir det helt enkelt träning ikväll. Ååh, jag HATAR att vara ledig!
Så jag ringde vårdcentralen igår och meddelade att nu var det minsann läge för en vecka Betapred och nollställa kroppen, varpå jag verkligen fick det bevisat svart på vitt vad i helvete jag betalar skatt för: En vecka väntetid för att få ett recept på Betapred utskrivet. Why oh why?
"Blir det kris får du höra av dig till akutmottagningen i Falun och åka in där..."
And I reply: Over my dead body. Snålfittan i mig säger blankt nej till att först åka fyraochenhalvmil enkel väg, betala typ 200 spänn på akuten för att jag snorar och kliar mig i ögonen och först därefter kunna betala pengar för piller som de med bara ett knapptryck kan skriva ut helt gratis på vårdcentralen i lilla Gagnef. No way.
Nu är jag för övrigt trött på att vara ledig. Jag har fyllt fredag, lördag, söndag och måndag med vettighetssysslor, men nu vet jag inte alls vad jag ska företa mig. Tanka bilen, ja, men hallå, hur lång tid tar det och hur upphetsande är det egentligen?! Inte nämnvärt... Två dagar kvar, och sedan är det relativ rock n' roll fram till augusti. Det blir kanonbra.
Min äldstebror är för övrigt precis lika cynisk som undertecknad, märkte jag då jag släppte bomben om att jag inte kan närvara på hans student eftersom jag jobbar:
"Jaha, då kommer inte jag på ditt första. bröllop. Studenten smäller högre än bröllop eftersom man bara tar studenten en gång, och med tanke på skilsmässostatistiken gifter man sig fler än en gång."
Det känns skönt att veta att mitt förhållningssätt till relationer inte enbart är ett resultat av mina fucked up relations genom åren. Uppenbarligen kan både jag och bror skylla på såväl uppfostran som på samhället, och finns det något bättre än att kunna skylla ifrån sig på andra?!
Jag undrar, jag, om allergin skulle bli bättre av ett dygn i skogen? I sådana fall kunde sommarstugan vara dagens/kvällens/nattens/morognens alternativ...? Jag ska tänka på saken. Nackdelen med det är att det är skitskönt de typ första tre timmarna. Därefter är de konversationer jag för med mig själv på hemmaplan inte ens i närheten av vad som händer därute då jag verkligen inte ens har möjligheten att babbla med någon. Eller så blir det helt enkelt träning ikväll. Ååh, jag HATAR att vara ledig!
Prisa Gud...
...nu kommer skatteåtebäringen!
Jag hade helt och hållet glömt bort det. Fy fan, vad medvind jag har.
I övrigt: Allergisk som fan. Dödsallergisk, till och med. Allergisk modell det var svårt att köra bil eftersom jag höll på att dels somna eftersom jag blir så jävla trött, och dessutom kunde jag knappt se vägen eftersom mina linser geggats runt i ögonen p.g.a. klådan. Våren är här. Verkligen här.
Och tillbaka på skatten får jag också. Tack Gud. Eller snarare "tack skattemyndigheten" eller vilka det nu är man ska tacka...
Jag hade helt och hållet glömt bort det. Fy fan, vad medvind jag har.
I övrigt: Allergisk som fan. Dödsallergisk, till och med. Allergisk modell det var svårt att köra bil eftersom jag höll på att dels somna eftersom jag blir så jävla trött, och dessutom kunde jag knappt se vägen eftersom mina linser geggats runt i ögonen p.g.a. klådan. Våren är här. Verkligen här.
Och tillbaka på skatten får jag också. Tack Gud. Eller snarare "tack skattemyndigheten" eller vilka det nu är man ska tacka...
"Åh, vad kul, är du gravid?!"
"Nej, jag är tjock."
Slut konversation med mig själv. Jag ska verkligen sluta prata med mig själv. Dock förändrar inte det att jag ser gravid ut, när jag i själva verket bara är tjock.
Slut konversation med mig själv. Jag ska verkligen sluta prata med mig själv. Dock förändrar inte det att jag ser gravid ut, när jag i själva verket bara är tjock.
Sunny days...
Jesus Kristus. Det är sommar. På blodigt allvar. Och jag har kommit till inte mindre än två - nästan tre - insikter under dagen. Den första är att en svart tröja är rena döden när man tillbringar en massa tid i solen. Damn you, Oona, säger jag bara och fantiserar om en kall dusch. Den andra insikten vidare, är att det faktiskt fanns en bra anledning till att jag aldrig mer jobbat inom restaurangbranschen: Det är en skitbransch, så jävla otacksam och grymt underbetald. Amen. Remind me never to get a job like that. Ever. Och den nästan tredje insikten är att jag nog är Little Miss Pushy sometimes. Eller, nej, så ska jag inte heller säga. Låt mig säga så här istället: När något är kul vill jag liksom kasta mig huvudstupa in i det och bara ha så jävla kul jag kan medan det fortfarande är kul. Det var mest en känsla jag fick. Iofs, chips kan jag äta hur mycket som helst av utan att tröttna, men ändå...
Nu är det duschdags och sedan kanske mammamat. Hon pratade om sej och det kändes inte lockande. Jag är för varm, och dessutom var jag mest sugen på slapp sommarmat, typ vitlöksbaguette och potatissallad med något kallt grillat till.
För övrigt hade jag en ganska givande konversation med Hanna i förmiddags. Det är då lustigt att människor vet saker om mitt privatliv som jag själv inte ens är medveten om... Tur då, att det finns människor som faktiskt frågar så att man kan korrigera fakta innan djungeltelegrafen antagit alltför stora proportioner. Jag avskyr verkligen osanningar. Verkligen verkligen avskyr.
Fredriklista...
| har du.. haft samlag med mer än 10 st ? japp tagit smärtstillande någon gång? in deed brytit ett ben? nix haft sex ute? japp haft mer än 10 sexställningar? most likely bitit ngn i tån? japp gjort ett sugmärke på ngn? ja supit tills du har däckat? ja älskat någon så du gråtit? ja ätit papper? nej kysst en 30 åring? hmm... ja? haft sex med ngn du knappt känner? ja kört klädpoker? ja tatuerat dig? never piercat dig ? japp bitit dig själv i handen? japp pussat en groda? nix hånglat med en av samma kön? japp hånglat med ngn annans kille? jao hånglat med din kompis kille? jao svikit en vän? japp testat ecstasy? never hashat? tried it... sniffat? icke tagit ngn form av morfin? ja amfetamin? nej ätit antideprissiva medel? japp tagit sömnmedel? ja varit på soc? nej bott hos fosterfamilj? nej en kontaktperson? nej varit otrogen? japp slagit någon du älskat? japp spytt på ngn ? nej haft maginfluensa? jaa.. varit med barn? hmm lyssnat på håkan? självklart. |
Morron, vänner!
Ibland tänker jag som så, att om "det här hade varit en film så hade det här hänt..." och så spinner tanken vidare och skapar scener hemahörande i såväl komedier som romantiska draman och tragedier. För jag är en liten miss Dramaqueen och jag behöver mitt sceuntrymme. Troligast är det därför jag verkligen älskar att åka bil med musik på högsta volym. Sådär bara för att få känna, fundera, och skapa mina egna scener i min alldeles egna film. Eller snarare teaterpjäs. Och just nu har jag fått Scrubs-låten på hjärnan, "Superman" med Lazlo Bane, och skulle vilja spela den på absolut högsta volym i bilen men har inte möjlighet att bränna den just nu. Det känns så sjukt bittert.
Vidare skulle jag verkligen behöva torka håret, men jag har inte kommit längre än till kaffe och bloggande. Solen skiner idag också. Livet är gött.
Slutligen borde jag komma på varför jag blir så satans allergisk av att sova i Mockfjärd men inte i Djurås? Det är inte liksom Matthias har katt eller andra allergikällor... Likväl nyser jag och knaprar piller som inte hjälper. Faktum är att det börjar luta åt årets Betapred-kur. Once a year, brukar det vara, så det är väl dags då...
Nu Borlänge. Snart i alla fall.
Vidare skulle jag verkligen behöva torka håret, men jag har inte kommit längre än till kaffe och bloggande. Solen skiner idag också. Livet är gött.
Slutligen borde jag komma på varför jag blir så satans allergisk av att sova i Mockfjärd men inte i Djurås? Det är inte liksom Matthias har katt eller andra allergikällor... Likväl nyser jag och knaprar piller som inte hjälper. Faktum är att det börjar luta åt årets Betapred-kur. Once a year, brukar det vara, så det är väl dags då...
Nu Borlänge. Snart i alla fall.
Katrin-lista också!
Från Katrin.
Har du pojkvän/flickvän?
Nix.
Spela "Final Fantasy" hos Matthias, tror jag.
Röd, grön, svart, fan vet...
SOLEN!
Tangentbordsknatter.
Sjunger du i duschen?
Både och.
Göteborg eller Stockholm?
Haha, ja.
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan?
Såklart.
Tycker du om att gå i skolan?
Att gå i skolan, ja. Att plugga, nej.
Vilket ämne gillar du sämst?
Gympa och naturämnen.
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig?
Ngt inom restaurang.
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
Kanske.
Vilken färg har din tandborste?
En är rosa, och den andra är blå.
När klippte du dig senast?
Oj... December, tror jag.
Har du blivit sövd någon gång?
Japp.
Duscha.
Är du en besserwisser?
Ibland.
Har du pojkvän/flickvän?
Nix.
Är du kär?
Vore trevligt att få bli det.
Hur tidigt stiger du upp?
Beror på vad jag ska göra...
Vilka hatar du?
Öhrrm... Inga alls?
Vem/vilka vet mest om dig?
Sofia, tror jag.
Vad har du på dig just nu?
Ett par svarta typ hotpants, ett vitt linne och en bikiniöverdel.
Spela "Final Fantasy" hos Matthias, tror jag.
När var du senast riktigt full?
Hmm... På Island. Drygt ett år sedan, alltså.
Är du seriös?
Såklart.
Vilken tjej gillar du bäst i din klass?
Jag går inte i skolan på det sättet.
Vilken kille gillar du bäst i din klass?
Se ovan.
Färg på håret?
Brun.
Och frisyren, hur ser den ut?
Just nu rufsig.
Vad har du för färg på ögonen?
Bruna.
Röd, grön, svart, fan vet...
Hur många par skor har du?
Helt klart fler än två.
Vad är ditt bästa godis?
Chips.
Bästa glass?
Kaffeglass.
Vem är sötast just nu?
Haha.
Var har du ont?
Ingenstans alls just nu.
Använder du hårspray?
I stort sett dagligen, ja.
Vad ska du göra sedan?
Duscha och åka till Mockfjärd.
Vad ska du göra imorgon?
Hjälpa Oona i Borlänge, har jag tänkt...
Vem skulle du vilja träffa nu?
Öh... Ingen alls?
SOLEN!
Vad är det sämsta just nu?
Hmm... Fel dag att fråga: Idag är allt perfekt.
Tangentbordsknatter.
Sjunger du i duschen?
Nja.
Vem smsade dig senast?
Matthias.
Hur länge sov du inatt?
Omkring åtta timmar.
Vem skrattade du åt senast?
Oj... Måste varit tjejerna i Borlänge. Eller mamman vid Nässjön.
Både och.
Göteborg eller Stockholm?
Stockholm.
Vagn eller buss?
Va?
Hyrfilm eller bio?
Beror på.
Natt eller dag?
Natt.
NK eller Myrorna?
NK.
Kaffe eller te?
Kaffe.
Förfest eller efterfest?
Förfest.
7-eleven eller Pressbyrån?
Pressbyrån.
Plugga eller jobba?
Jobba.
Om någon sviker ditt förtroende, kan du förlåta sånt?
Beror på.
Haha, ja.
Tycker du homosexuella ska få gifta sig i kyrkan?
Såklart.
Tycker du om att gå i skolan?
Att gå i skolan, ja. Att plugga, nej.
Vilket ämne gillar du sämst?
Gympa och naturämnen.
Vilket jobb skulle du aldrig kunna tänka dig?
Ngt inom restaurang.
Om du hittar en femma på gatan, plockar du upp den?
Kanske.
Vilken färg har din tandborste?
En är rosa, och den andra är blå.
Hav eller sjö?
Sjö.
Vad har du för väckarklocka?
Mobilen.
Har du åkt ambulans någon gång?
Nix.
Söt- eller saltlakrits?
Salt.
Chips/ostbågar/jordnötsringar?
Chippies.
Äpple eller päron?
Äpple.
Äter du fiskbullar?
När klippte du dig senast?
Oj... December, tror jag.
Platt eller vanlig datorskärm?
Jag har en vanlig.
Vad har du för mobiltelefon?
SonyEricsson K610i, tror jag att den heter.
Har du brutit något någon gång?
Japp.
Vad är den värsta sjukdom du haft?
Magsjuka.Har du blivit sövd någon gång?
Japp.
Lever din mormor?
Ja.
Har du varit med på TV?
Jao.
Duscha.
Använder du tofflor?
Ja, alltid hemma.
Använder du morgonrock?
Är du en besserwisser?
Ibland.
Lyssnar på just nu:
Inget alls.
Favoritcafé:
Just nu är det nog typ Siljan i Leksand eftersom jag alltid pluggar där. När jag väl pluggar, that is.
Största som hände i sommar:
Förra sommaren? Oj, jag vet inte. Nu sätter jag mitt hopp till den här sommaren. Varför snegla bakåt?
Din längd:
167 cm.
Vanligaste färgen på mina kläder:
Svart, vitt, grönt.
I sommar gick jag klädd i:
I sommar är det nog jeansshortsen igen.
Mig själv med tre ord:
Överanalytisk, pessimistisk och rolig.
Funderar på att plugga i framtiden:
Självklart.
Linje på gymnasiet:
Folkhögskola.
Beskriv din humor:
Asbra.
Mellannamn:
Catherine Wiktoria.
Smeknamn:
Inget alls. Jo, min bror brukar kalla mig "Lisis" ibland.
Fulaste namnet du vet?
Haha... Oj. Typ Simon, Kevin eller liknande ligistnamn.
Varifrån är dina föräldrar?
Mamma Sundsvall, pappa Paris.
Har ni en släktgård/gemensam stuga?
Japp.
Släktträff?
Nej fy faan.
urplagg:
Que?
otal:
Que?
Favoritblommor:
Liljekonvaljer.
silver eller guld?
Silver.
Hur känner du dig just nu?
Kissnödig.
Vem gillar du mest just nu?
Idag är jag kär i ALLA.
Vad var det roligaste som hände idag?
Se tidigare blogginlägg.
Vilka sidor har du besökt idag på nätet?
QX, LunarStorm, blogg.se, aftonbladet osv osv osv.
Vad tycker du om Stockholm, Göteborg och Malmö?
Sthlm: Japp. Gbg: Varför inte? Malmö: Där finns det snuskklubbar.
Putsar du dina skor?
Alldeles för sällan.
Är du mörkrädd?
Ibland.
Är du rädd för insekter/spindlar?
Japp.
Är du rädd för något annat djur?
Björnar, vargar, krokodiler...
Vad är din naturliga hårfärg?
Brun.
När borstade/kammade du dig senast?
I morse.
Hur lång tid tog det?
Ingen aning alls.
The perfect dagen efter-dagen...
Vaknade av telefonen kring elva, någon gång: Oona. Och det störde mig inte det minsta, eftersom solen verkligen gjorde sitt yttersta för att nå in i min lilla sovalkov. Så en kall Pucko varpå Matthias ringde och beordrade in mig i duschen för en liten roadtrip därpå. Lunch i Leksand och glass på det. Skitbra. Helt enkelt. Sedan Oona i Borlänge, och bara en kaffe för att sedan åka till stranden. (Ja, stranden. Helt rätt.) Och där har jag varit fram till nu. Solat. (Ja, solat. Helt rätt.) Och helt plötsligt kändes det liksom jag inte kommer att ha några som helst svårigheter att fylla ledigdagarna fram till fredag och vädret fortsätter vara så här. Blir det fyra soldagar till kommer jag att ha den absolut synggaste solbrännan och dessutom kurerat min allergi då jag kommer att tillbringa tiden i gräset, iförd bikini och med en schysst bok i handen. Livet är makalöst jävla skitskönt ibland.
Just nu har jag medvind. Verkligen medvind, och jag njuter av varenda minut av vad tillvaron för med sig. Så great så great så great. Nu ska jag ta en liten tupplur. Eller... Hrrm. Ah, jag vet inte. Ska fortsätta läsa på min bok i alla fall. Sedan duschen. Verkligen duschen. Jag är kanonsvettig.
Just nu har jag medvind. Verkligen medvind, och jag njuter av varenda minut av vad tillvaron för med sig. Så great så great så great. Nu ska jag ta en liten tupplur. Eller... Hrrm. Ah, jag vet inte. Ska fortsätta läsa på min bok i alla fall. Sedan duschen. Verkligen duschen. Jag är kanonsvettig.
Sofiakväll och vitvin...
Det var nästan nio månader sedan sist. Jag och Sofia, alltså. Och en helkväll med henne, varpå det är liksom all instängd luft successivt pyst ur mig. Allt det där aktuella och inaktuella är borta ur systemet och det är bara så jävla skönt att veta att det finns någon att luta sig mot, och att vara någon att luta sig mot. I guess that's what friends are for. Inte att varken döma eller fördöma, men kunna säga både ja och nej utan att... Ja. Just pure friendship, helt enkelt.
Och det känns så skönt med all backup. Det känns så skönt med livet just nu, även om framtiden är aningens diffus, och även om jag inte har något som helst facit på hand. Livet går inte att fuska sig genom, så enkelt är det, och det är verkligen något jag börjar inse. Jag tror att jag lever sådär på riktigt för första gången på drygt tre år. Lever i verkligheten, alltså. Inte i något låtsas, och jag tror nästan inte heller att jag blir utnyttjad av människor som använder mig enbart för sina egna, högre eller lägre syften. Jag är klar med den biten. Färdig med att hunsas runt av knullsugna karlar som snackar sig till vad de inte får eller vill ha hemma. Helt färdig, och jag pratar med vännerna som liksom jag säger: Backar upp mig, uppmuntrar mig, säger bra gjort, det var på tiden. Och det känns skönt.
Nu: Sovdags. Jag ska nyttja min egen säng för första gången på typ en vecka. Faktum är att jag inte riktigt bestämt mig ännu: Bra eller dåligt?! Som sagt har man aldrig något facit...
Och det känns så skönt med all backup. Det känns så skönt med livet just nu, även om framtiden är aningens diffus, och även om jag inte har något som helst facit på hand. Livet går inte att fuska sig genom, så enkelt är det, och det är verkligen något jag börjar inse. Jag tror att jag lever sådär på riktigt för första gången på drygt tre år. Lever i verkligheten, alltså. Inte i något låtsas, och jag tror nästan inte heller att jag blir utnyttjad av människor som använder mig enbart för sina egna, högre eller lägre syften. Jag är klar med den biten. Färdig med att hunsas runt av knullsugna karlar som snackar sig till vad de inte får eller vill ha hemma. Helt färdig, och jag pratar med vännerna som liksom jag säger: Backar upp mig, uppmuntrar mig, säger bra gjort, det var på tiden. Och det känns skönt.
Nu: Sovdags. Jag ska nyttja min egen säng för första gången på typ en vecka. Faktum är att jag inte riktigt bestämt mig ännu: Bra eller dåligt?! Som sagt har man aldrig något facit...
"Ganska" kär...
Hur kan man förresten tycka om någon "ganska" mycket? Jag menar, antingen tycker man om någon eller så gör man det inte. Det är ju som att "nästan" vara gravid. Antingen är man det eller så är man det inte. Älskar man någon så älskar man någon. Man kan inte älska någon varken litet eller mycket. Och man kan inte vara mer eller mindre död heller, även om man kan ha ena foten i graven och hålla Liemannen i handen. Men man kan vara "ganska" sur eller "ganska" glad, fast inte "ganska" kär. Folk borde verkligen ta och bestämma sig. Amen. *skrattar*
Time for a LISTA!
Från Nathalie denna gång!
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Japp.
Har du sett din bästa vän gråta?
Har nog sett alla mina vänner gråta...
Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Ööh... Inga, tror jag?
Vad åt du senast?
Smörgåstårta, tror jag.
Har du fått någon komplimang idag?
Nix.
Har du varit med i en rättegång?
Ja.
Är du polare med grannarna?
Polare och polare, vi pratar när vi möts...
Vilka språk pratar din mamma?
Svenska, engelska, franska, tyska, spanska. Tror jag.
Vilka länder har du bott i?
Sverige, samt två andra snabbisar: USA och Island.
När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Igår.
Har du däckat/spytt för att du druckit?
Ja.
Har du något husdjur?
Inte jag, men mamma. Dock är jag sugen på att skaffa hund. Saknar dock förutsättningar.
Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Haha, nej!
Har du varit på stranden i år?
Icke.
Minns du dina/din musiklärares namn?
Nej, bara två av dem.
Hur bra är din syn?
Åh herrejävlar, USEL!
Har du varit på ett party?
Ja.
Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Öh, nej.
Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
"Vilken av dem?"
Har du varit utomlands?
Självklart.
Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Har inte varit på ngt bröllop, and it's gonna stay that way så länge det bara går.
Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Ingen aning...
Var är dina syskon just nu?
I skolan, förmodar jag?
Vad var den senaste drömmen som du minns?
Igår då jag drömde om Felix och hennes hotbrev.
Vem ringde dig senast?
Gustav.
Vilken tid gick du upp imorse?
Vaknade kring sju, halv åtta, men klev inte upp förrän typ halv nio.
Vad ska du göra i helgen?
Städa och dricka vin med Sofia.
Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
Typ att det är för mycket månad kvar i slutet av lönen.
När var du riktigt sjuk senast?
Förra sommaren. Peppar peppar.
När såg du en kändis senast? Vem var det?
En kändis? Oj... Ingen aning! Det finns inte så många kändisar i Gagnef.
Vad finns i din bakficka?
Har inga fickor på byxorna nu.
Har du färglinser?
Never.
Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Sov, tror jag.
Vad är det första du gör på morgonen?
Slår på datorn/kaffebryggaren.
Vad ska du göra efter det här?
Göra mig iordning inför dagen, kanske?
Pratar du fortfarande med personen du kysste senast?
Japp.
Har du sett din bästa vän gråta?
Har nog sett alla mina vänner gråta...
Vilka vitaminer tog du när du var liten?
Ööh... Inga, tror jag?
Vad åt du senast?
Smörgåstårta, tror jag.
Har du fått någon komplimang idag?
Nix.
Har du varit med i en rättegång?
Ja.
Är du polare med grannarna?
Polare och polare, vi pratar när vi möts...
Vilka språk pratar din mamma?
Svenska, engelska, franska, tyska, spanska. Tror jag.
Vilka länder har du bott i?
Sverige, samt två andra snabbisar: USA och Island.
När åkte du bil i mer än 15 minuter senast?
Igår.
Har du däckat/spytt för att du druckit?
Ja.
Har du något husdjur?
Inte jag, men mamma. Dock är jag sugen på att skaffa hund. Saknar dock förutsättningar.
Har du täckt någons hus med toalettpapper?
Haha, nej!
Har du varit på stranden i år?
Icke.
Minns du dina/din musiklärares namn?
Nej, bara två av dem.
Hur bra är din syn?
Åh herrejävlar, USEL!
Har du varit på ett party?
Ja.
Skulle du kunna tänka dig att simma med hajar?
Öh, nej.
Vad skulle du säga om jag sa att jag var kär i din bror?
"Vilken av dem?"
Har du varit utomlands?
Självklart.
Vilket är det bästa bröllopet du varit på?
Har inte varit på ngt bröllop, and it's gonna stay that way så länge det bara går.
Skulle dina föräldrar bli arga om du blev avstängd från skolan pga slagsmål?
Ingen aning...
Var är dina syskon just nu?
I skolan, förmodar jag?
Vad var den senaste drömmen som du minns?
Igår då jag drömde om Felix och hennes hotbrev.
Vem ringde dig senast?
Gustav.
Vilken tid gick du upp imorse?
Vaknade kring sju, halv åtta, men klev inte upp förrän typ halv nio.
Vad ska du göra i helgen?
Städa och dricka vin med Sofia.
Vad står det i det fjärde smset i din inkorg?
Typ att det är för mycket månad kvar i slutet av lönen.
När var du riktigt sjuk senast?
Förra sommaren. Peppar peppar.
När såg du en kändis senast? Vem var det?
En kändis? Oj... Ingen aning! Det finns inte så många kändisar i Gagnef.
Vad finns i din bakficka?
Har inga fickor på byxorna nu.
Har du färglinser?
Never.
Vad gjorde du klockan 2 inatt?
Sov, tror jag.
Vad är det första du gör på morgonen?
Slår på datorn/kaffebryggaren.
Vad ska du göra efter det här?
Göra mig iordning inför dagen, kanske?
Energikick och solskensmorgon...
Tänk, så lycklig jag bli att vakna av att solen lyser i mitt ansikte. Sådär nästan barnsligt uppspelt modell "Titta, titta, där ute, kolla, kolla, SOLEN!" till en morgontrött och i det läget föga intresserad Matthias. Men jag blir så glad, så glad och kan inte somna om, utan slår på TV:n och gottar mig åt denna första junimorgon med Godmorgon Sverige som sällskap. Och så får jag mig ett gott skratt då jag efter nyheterna zappar över till femmans morgonvariant av "The Voice" där Caronlina Gynning är gäst:
(Fritt citerat...)
En av programledarna: Carolina Gynning, ja... Fotomodell, programledare, konstnär och personlig assistent, va?
Carolina: Personlig assistent? Nej, eller ja... Jobbar jag som det? Det tror jag väl inte?
Programledaren: Jo, men folk brukar se dig släpa runt på den där, vad heter han, Alex Schulman?
Lisa, i sängen: Gapskratt.
---AlexochCarolina---
Idag har jag bara en enda sak inplanerad, alltså en måste-måste-sak, och sedan är jag fri. Ledig till och med nästa jävla fredag. Jag vet inte om jag ska vara glad eller missnöjd: Just nu känns det då helt makalöst. Den åttonde drar sommararbetet igång och att vara ledig sju dagar denna sommar existerar därefter inte. Tvärtom. Har jag (o?)tur blir det mer jobb än någonsin. Nå, jag gillar ju att arbeta, så då så! Och gör man annat än jobbar slösar man pengar, så vad kan då vara bättre än att jobba och på så vis spara?
Har fortfarande inte riktigt löst boendebekymret men tar en dag i taget. Antagningsbeskeden från VHS har ännu inte kommit och inte förrän jag ser svart på vitt att jag inte blivit antagen på det journalistiska i Luleå ska jag strukturera inför hösten.
Solskensdagar blir jag glad för det minsta lilla. Typ att jag trodde att kaffet nästan var slut och att jag därför kanske måste börja morgonen med att köpa kaffe men sedan upptäcker att det står två nyköpta paket kaffe i skåpet. Sådant är nästintill kärlek. Åtminstone hur jävla uppskattat som helst, för hur skoj är det att med morgonrufsigt hår knata in på affären och riva runt på kaffehyllan? Icke nåt. Så, kaffe och kokosyoughurt is the shit denna morgon.
Ikväll lasagne hos modern, imorgon städning, Sofia och vin. Söndag må dåligt. *skrattar* Nå, det är värt det, alla gånger.
(Fritt citerat...)
En av programledarna: Carolina Gynning, ja... Fotomodell, programledare, konstnär och personlig assistent, va?
Carolina: Personlig assistent? Nej, eller ja... Jobbar jag som det? Det tror jag väl inte?
Programledaren: Jo, men folk brukar se dig släpa runt på den där, vad heter han, Alex Schulman?
Lisa, i sängen: Gapskratt.
---AlexochCarolina---
Idag har jag bara en enda sak inplanerad, alltså en måste-måste-sak, och sedan är jag fri. Ledig till och med nästa jävla fredag. Jag vet inte om jag ska vara glad eller missnöjd: Just nu känns det då helt makalöst. Den åttonde drar sommararbetet igång och att vara ledig sju dagar denna sommar existerar därefter inte. Tvärtom. Har jag (o?)tur blir det mer jobb än någonsin. Nå, jag gillar ju att arbeta, så då så! Och gör man annat än jobbar slösar man pengar, så vad kan då vara bättre än att jobba och på så vis spara?
Har fortfarande inte riktigt löst boendebekymret men tar en dag i taget. Antagningsbeskeden från VHS har ännu inte kommit och inte förrän jag ser svart på vitt att jag inte blivit antagen på det journalistiska i Luleå ska jag strukturera inför hösten.
Solskensdagar blir jag glad för det minsta lilla. Typ att jag trodde att kaffet nästan var slut och att jag därför kanske måste börja morgonen med att köpa kaffe men sedan upptäcker att det står två nyköpta paket kaffe i skåpet. Sådant är nästintill kärlek. Åtminstone hur jävla uppskattat som helst, för hur skoj är det att med morgonrufsigt hår knata in på affären och riva runt på kaffehyllan? Icke nåt. Så, kaffe och kokosyoughurt is the shit denna morgon.
Ikväll lasagne hos modern, imorgon städning, Sofia och vin. Söndag må dåligt. *skrattar* Nå, det är värt det, alla gånger.
