Jag ringer till Arbetsförmedlingen i Gagnef för att ställa några frågor. Vad sker? Jo, jag ringer på Gagnefsnumret, blir kopplad via automatisk kundtjänst eller vad det nu är, en maskin, hur som helst, till kundtjänst och frågar då om jag faktiskt pratar med någon i Gagnef. Nej, får jag till svar, det gör jag inte. Nehej, men det vill jag göra menar jag och damen kopplar mig. Till en handläggare i norra Sverige efter vad jag kan höra. (Och med vetskapen om att Gagnefs kommuns växel numer går via vad var det, Kalix eller ngt liknande?)

"Jag pratar inte med någon i Gagnef nu heller va?" frågar jag.

"Nej, ville du det?" undrar hon.

"Jaa! Jag ringer på Gagnefsnumret, och då förväntar jag mig att få tala med någon i Gagnef. Annars hade jag ringt på något rikstäckande nummer." menar jag.

"Har du en handläggare där då?"

"Nej, men jag hade några frågor..."

"Ja, men då kanske jag kan hjälpa dig! Är du inskriven på Arbetsförmedlingen?"

"Nej, jag pluggar, men jag ville prata om stämplingsdagar med någon på Arbetsförmedlingen i Gagnef."

"På så vis! Men då måste du ju vara inskriven och ha en handläggare om du ska prata med någon där!" säger hon klämkäckt och jag stönar.

"Okej, så du menar alltså att för att jag ska få prata med en handläggare i min egen kommun om stämplingsdagar så måste jag vara arbetssökande och inskriven på Arbetsförmedlingen?"

"Ja."

"Okej, men ponera att jag ringer och gör reserach för en... Pja... skolupgift? Får jag tala med en handläggare då? I Gagnef? Utan att vara inskriven?"

"Ja."

"Ja, men då säger vi så, och du kopplar mig till en handläggare i Gagnef. Nu."

"Nej, det går ju inte nu. Men du kan ringa till kundtjänst och be att de kopplar dig till Gagnef."

"Vilket jag har gjort! Och nu pratar jag med dig, och du sitter väl någonstans i norra delarna av landet?"

"Ja men... Varför går det inte bra med mig då?"

"För att jag för det första inte vet vad du heter, för det andra för att vi aldrig kommer att träffas och för det tredje för att jag aldrig kommer att kunna använda mig av dig på något sätt. Eller vice versa. Så enkelt är det."

"Jaha. Men kan du inte beskriva ditt problem för mig?"

Vilket jag gjorde. Och till sist hamnar vi vid det där ofrånkompliga "Om du är arbetssökande så måste du ta det som Arbetsförmedligen erbjuder dig för att inte bli av med den lilla inkomst du har!" Och i mitt fall hade det som Arbetsförmedligen erbjudit mig till 99% säkerhet handlat om en praktikplats, eftersom det då ser ut liksom befolkningen är sysselsatta och inte arbetslösa. Skitfint. Jag ska ALDRIG sluta plugga, utan suga ut varenda jävla krona ur CSN jag bara kan till dess jag är så illa tvungen att ge mig. Och aldrig ska jag ringa till Arbetsförmedlingen i Gagnef. Nästa gång går jag dit. Idag var det bara latheten, sovmorgonen och morgonrocken som hindrade mig från att gå de 350 metrarna dit. Kanske får jag svar på mina frågor till nästa gång?