Vår julledighet började med att en lampa började blinka i bilen straxt innan Sundsvall på lördagen - något med partikelfiltret. Eftersom vi bestämt oss för att luncha på IKEA körde vi efter att ha konsulterat manualen vidare, och straxt innan vi nådde IKEA började nästa två lampor lysa; något med antispinnsystemet och något med motorblahablaha. (Jag och bilar - ingen perfect match, och inget intresse heller...)

Vi slog oss ner på IKEA, käkade och ringde Subaru Assistans där Magnus efter femton, tjugo minuter fortfarande hade plats två i kön. Jag ringde till Assistancekåren och frågade om det gick bra att ringa dem direkt - jajamänsan. De skulle skicka en bärgare omgående. Klockan var då... Halv ett? Ett? Kvart över tre fick vi via Subaru Assistans veta att vi ABSOLUT INTE fick ringa Assistancekåren direkt, utan var tvungna att gå via dem för att mobilitetsgaranti och försäkringar och Gud vet vad skulle gälla. Så, jag ringde upp Assistancekåren och avbokade bärgningen. Vid det laget var de på väg in på IKEA-parkeringen. Fint det, liksom. Nästa bärgare kom straxt innan 17, skjutsade Magnus till en bilfirma, slängde åt honom ett par nycklar till en splitt ny Opel och lät honom åka. 17.30 var vi på väg från Sundsvall. 00.30 i Älvdal och således framme, helt utmattade alla tre.

På måndagen fick vi veta att bilen inte skulle gå att laga förrän tidigast 10/1 och vi fick då litet småpanik med tanke på att mobilitetsgarantin - den som lät oss få hyrbilen gratis - bara skulle räcka tre dagar. Därefter skulle vi få börja betala. Magnus började ringa runt för att kolla vad som gälllde i och med att verkstaden inte kunde laga bilen och fick så småningom till svar att vi skulle ha kvar hyrbilen, fira jul i lugn och ro och glömma allt vad betalning av hyrbil hette. Pust.

Tisdag, så, 16.15. Magnus mobil ringer och han får veta att bilen är klar och kan hämtas på verkstaden innan 16.00 dagen därpå. I Sundsvall. Femtio mil bort. Han får även veta från Subaru Assistans att vi kan glömma gratis hyrbil; det är bara att slänga upp slantar för hyrbil efter tre dagar. Huruvida det är tre DYGN eller tre ARBETSDAGAR kan ingen svara på. Vi har då haft bilen lördag, söndag, måndag och tisdag. Och således också onsdagen, för att kunna ta oss till Sundsvall. That makes fem dygn. Och 2,40kr/km efter tre av dagarna PLUS bensinkostnad PLUS vanlig dygnskostnad, då. PUST. I samma veva ringer mamma och berättar att vattnet frusit i huset. Vid det laget är jag nästintill självmordsbenägen. 

Hur som, de lyckas tina upp var vattnet frusit och jag andas ut litet i alla fall. På onsdagmorgonen - dan före dan - packar vi in oss i bilen tidigt, lämnar Eira hos farmor och beger oss mot Sundsvall. Kring 14.30 hämtar vi bilen och lämnar tillbaka hyrbilen hos AVIS som berättar att det är tre ARBETSDAGAR som gäller för gratis hyrbil - inte tre dygn. Flämt. SÅ skönt. Vi hinner lämna AVIS och då vi närmar oss centrum i Sundsvall frågar jag Magnus vad det är för streck på framrutan. Jodå. Ruthelvetet har spruckit. Någonstans och någon gång från det att vi lämnade bilen och for med hyrbilen till dess att vi hämtade den från verkstaden.

En olycka kommer sällan ensam, eller hur var det?

Hem kom vi dock, kring 22.30, och Eira fick sova hos farmor vilket gick kanonbra. Vi sov till 9.30 på julaftons morgon innan vi tog tag i julbestyren. Kring lunch på julafton kom Magnus familj och vi fixade mat, käkade och delade ut klappar. Riktigt gemytligt måste jag säga och Eira somnade straxt innan 20, helt slut. Juldagen tillbringades med än mer julmat och Magnus bror med familj, och än en gång slocknade Eira kring 20, helt färdig efter att ha lekt med kusinerna.

Vi bestämde oss för att tvinga Eira till egen säng - att ta den fighten här, då vi bägge är lediga. Och YES vilken lyckoträff. Första kvällen var det skrik i en dryg timme, men sedan slocknade hon, trött som hon var. I egen säng, i eget rum. Sedan dess har hon sovit kanonbra nästan hela nätter - undantaget i natt då hon säkerligen sov oroligt efter allt ståhej tidigare under dagen/kvällen. Jag är asstolt över vår Tupp och jag och Magnus har lyxigt nog kunnat breda ut oss ensamma i sängen. Makalöst.

Ikväll blir det bastu så snart Eira somnat - ska avlösa Magnus med nattningen nu - och sedan bara äta och sova, tror jag. Hela dagen har varit en seg dagen efter kvällen före, på något sätt. Och jag är så sjukt less julmat vid det här laget. Spaghetti och köttfärssås åt folket, tack. Att man kan längta så efter något så vardagligt och trist!