Hittat på en presentation på QX:

"Vad den perfekta kvinnan skulle säga.... enligt mannen!"

Jag sväljer alltihop. Jag älskar smaken.

Är du säker på att du har fått tillräckligt att dricka?

Jag är uttråkad. Jag vet, vi rakar musen på mig!

Men kom igen, vad sägs om att skaffa en schysst p-rulle och ett flak bärs, så ringer jag min väninna Linda, så kommer hon över för en trekant!

Åh gud... Om jag inte får suga av dig snart så spricker jag!

Jag vet att det är mycket trängre där bak, men kan du vara så snäll och försöka igen?

Du är så sexig när du är bakfull.

Jag tittar hellre på fotboll och dricker öl med dig än går och shoppar.

Vi skaffar en prenumeration på Hustler.

Skulle du vilja se på när jag tillfredställer min väninna?

Jag vet, vi går ner på stan så kan du spana in kvinnors häckar.

Jag är ute och målar fasaden.

Jag bara älskar när du spelar golf på söndagar. Jag önskar att du hade tid att göra det på lördagarna också.

 Älskling! Vår nya grannes dotter ligger och solar igen. Kom och titta.

Jag har beslutat att sluta ha kläder på mig i hemmet.

Nej, nej. Jag tar bilen och byter oljan.

Din mor gjorde ett fantastiskt jobb med din uppfostran.

Gör mig en tjänst, glöm bort den där alla hjärtans dag-grejen, och gå och köp nya klubbor istället.

Jag förstår precis. Vår jubileumsdag kommer varje år för guds skull. Åk du och jaga med grabbarna, det är ett underbart sätt att bli av med stressen.

Borde inte du vara nere på puben med grabbarna?

Men herregud, vi skall väl inte shoppa nu igen. Kom så går vi till den där nya strippklubben.

Lyssna nu, jag tjänar tillräckligt för oss båda. Varför tar inte du och slutar och ser till att få ner det där irriterande handikappet till 7 eller 8?

Du behöver din sömn, din stora dummer, så sluta upp med att stiga upp för att mata babyn mitt i natten.

Wow, lukta på den, du!

Jag skall börja med yoga så att jag kan få upp fötterna bakom nacken för dig.

Imorgon är det vakennatt som gäller och jag fick i sanning något att fundra på idag, och jag velar litet fram och tillbaka men jag vet inte ens om det egentligen fanns/finns anledning att grubbla över det. Alternativet skulle kunna vara... Neej, jag vet inte... Ett halvår borta från Piteå och skola känns inte hundra rätt men... Nej. Jag trivs i skolan, jag trivs i Piteå och jag gillar folket.

(Tack för SÅ peppande kommentarer och sms - GULD är ni. Verkligen GULD och sådant som gör att jag verkligen kanongillar att gå i skolan!!)

Tandläkaren idag blev billig - kosta gratis - och nämnde jag att jag har världens bästa tandis?! Inget skuret, inget draget och inga sprutor alls, bara en rejäl sköljning av den onda tanden/kinden/tandköttet och än mer Ibumetin. Det ska nog reda sig, förr eller senare. Förr, hoppas jag på. Jag är jävligt less på att vara öm i munnen och ha huvudvärk...

Morgondagens mission: jag ska ta tag i personporträttet på allvar och har  - sorry Sara - hittat ett nytt intervjuoffer. Det blir nog bra, tror jag. Vernissagereferatet får vänta; mig veterligen finns inte ett vernissage i sikte, såvida man inte ser omstrukturering på ICA som ett sådant. 

Kvällen har spenderats hos H&M och det var första kvällen på flera, flera dagar jag kände att jag verkligen hade energi och lust till att vara social på riktigt. Sådant är skönt. Nästa vecka ser jag stört fram mot: Magnus kommer på tisdagen och kramar om mig, hämtar mig på onsdagmorgonen för Piteresa och på fredagen ska vi till Jokkmokk. Great. Hårdplugg väntar äntligen och jag fick faktiskt tag på Fichteliusboken - åt mig själv.

Har också införskaffat gardiner till aprillägenheten och det känns litet som att jag börjar få struktur i huvudet på hur det ska bli. Vad Herrn i huset säger vette katten: Han är i Piteå och jag här, och kommunikationerna blir lätt litet ansträngda när man inte har samma dygnsrytm. Jag förmodar att vi har all tid i världen att kommunicera sedan... Tackochlov. (Och förresten Magnus har jag läst i en av mina kursböcker att man visst får sätta kommatecken före och, så det så! När jag kommer hem ska jag till och med VISA det stycket för dig! Så det så!)

Nu ska jag skutta i säng och läsa en timme eller två innan jag tar till sömnen. Det gäller att sova länge imorgon för att kunna nyttja dagen på bästa sätt. Och sedan en timme eller två sömn på kvällen också. Natten lär bli piece of cake därefter och jag får bra nattsällskap!

Min vistelse från Piteå blev inte riktigt som tänkt. För det första fick jag börja min förstamorgon i Dalarna med ett akutbesök hos tandläkaren vilken öppnade munnen på mig och konstaterade "Men lilla gumman..." Därefter spenderade jag en dryg timme i tandläkarstolen, och jag, som i vanliga fall formligen älskar tandläkarbesöken upplevde mitt första tandistrauma. "Jag arbetar vanligen inte på båda sidor av munnen under samma tillfälle men..." fortsatte tandläkaren konstaterande och bedövade mig upp till tinningarna med bedövning och adrenalin. Innan ens det var klart hade jag nog skrikit till av smärta, så svullen och infekterad var jag i munnen. Ganska äcklig känsla, att få en bedövningsspruta instucken var han nu sticker in den och känna hur det formligen rinner ut var... Tack gode Gud för den där salivsugen eller vad tusan det är de hänger i/ur munnen liksom en slips runt halsen... Så efter att ha skurit upp valda delar i munnen, tömt tandkött på var och spolat rent med koksaltlösning släpptes jag hem med ett big pack superstarka Ibumetin och jag vacklade ut därifrån tacksam över att min mor åkt med dit, för körbar var jag i sanning inte!

Man kan ju tycka att det borde gjort susen och det gjorde det också. På vänstersidan. Min högersida av munnen värker fortfarande och jag har hela helgen dragits med värk från hakan, upp i kinden och ända till tinningen. Konstant huvudvärk och vad gör man åt det när man redan äter både Alvedon och Ibumetin? Det finns liksom inte många fler huvudvärkspiller att ta... Nästa tandisbesök: Halv två idag och jag är i ärlighetens namn inte särskilt sugen, varken på ett hoppa upp i stolen och gapa och än mindre betala en tusenlapp till...

(Varför är det såhär, att så snart jag har pengar som jag inte behöver använda, pengar jag hade kunnat peta undan, då ska nåt skita sig?! En hög elräkning, service på bilen, nya däck eller nu: Tandläkaren. Ska det aldrig vara nog?!)

I övrigt är jag superstressad över skolan som jag numer ligger SÅ mycket efter i! Tandvärk och gråt = slut energi har inte peppat till artikelskrivandet och det rent praktiska i skolan vette katten hur jag ska kunna ta igen. Nå, om någon vill förbarma sig över mig och visa, kanske, men sådant kan man inte räkna med. Ångest? I kubik? Oh yes. På så sätt är jag stressad över att komma tillbaka till Piteå... Något positivt är dock att jag läst i stort sett all kurslitteratur, så... Nå ja. *stress stress* Och till klasskamratena: Jag insåg precis att jag glömde beställa Fichtielius-böckerna och det var ju urbota korkat. Säg till folk att det försvann i tandvärksvirret och be om ursäkt...

Nå, jag ska försöka peta undan ångesten över skolan även om det är så inihelvete assvårt... Megaångest yes in deed men om en vecka är jag tillbaka.

Det är något som fascinerar mig så oerhört med mediciner, kanske till och med så mycket att jag om jag någon gång ska bli missbrukare så är det mediciner jag ska knarka på. I sanning mediciner. Denna fascination gränsar till något perverst kanske, men jag formligen älskar att känna hur smärtan successivt försvinner, allt tack vare piller. Och nej, jag tar inte piller bara för att ta piller: Det är i sanning befogat att göra det i nuläget, och den enda trösten jag kan ge mig själv är att Citodon är ett minne blott. Nu reder jag mig med enbart Ibumetin och Pronaxen för att kunna svälja. Det går åt rätt håll, thank God, och jag tänkte försöka fixa middag ikväll, på lax och potatis. Potatis kan man pressa och lax kan man mosa till en gegga med potatisen. Absolut sväljbart, med andra ord. Det har blivit mycket fisk these days, lär jag säga. Fiskbullar går att mosa och likaså vanlig torsk. Nu lax. Dessutom börjar jag kunna slicka mig om läpparna igen.

En varmdusch var också på tapeten och jag tror att det hjälpte till att lätta upp i huvudet på mig. Nu ska jag packa inför morgondagen och sedan posta räkningarna. Imorgon bär det av.

Det är verkligen hur vackert och vitt som helst ute på träden och imorgon ska jag söderut från den norrländska vintern. Trist i sig, men säkert också nyttigt. Den här morgonen har jag drömt mysko drömmar till tusen. Dels drömde jag att jag var gravid och skulle föda barn. Förlossningsavdelningen vi kom till var liten och hemtrevlig och  vi skulle ligga fyra kvinnor på rad och föda barn. Jag var inte så pigg på det, i ärlighetens namn. Så kom barnmorskan och frågade vad jag gjorde där, eftersom jag skulle ha barn först i maj och de andra kvinnorna redan då, på en gång. Så blev hon förbannad över att jag käkat så mycket piller de senaste dagarna; då fick jag minsann räkna med att barnet skulle dö och det bums. Vid det laget var jag jätteledsen över att ingen sagt att det var farligt att äta mediciner när man var gravid, så Magnus fick trösta mig och sedan hämtade han mina vantar och vi åkte hem. Kanske drömmer jag sådär för att jag läste klart Belinda Olssons "Gravidchock" igår. Och nej. jag rekommenderar den inte. Mer oavslutad bok får man leta efter.

I munnen känns det litet, litet lättare, så länge jag undviker att använda den till onödigheter som att svälja, slicka mig på läpparna eller nysa. Tugga har jag inte testat men förmodligen är även det något som bör undvikas. Jag har dock enligt både tandläkaren och mammas rekommendationer ökat på dosen antibiotika. Kickar det inte in under dagen är något jättefel och då kanske det finns annan slags antibiotika åt mig? Inga andra piller dock; så såsig som jag var i huvudet igår är inte värt att vara en dag till. Jag ska försöka skriva klart personportträttet och då lär jag nog behöva kunna vara fokuserad. Dessutom måste jag åka och posta räkningar samt köpa ytterligare en låda fiskgratäng. Till den lär det dock bli en painkiller om jag ska kunna svälja...

Nu: Jag måste få sova en stund till. Bara en liten, liten stund till.

Jag är så... Full av mediciner. Och har så.... Ont i munnen och nu också - inte så konstigt nog - ont i magen. Det finns smärtstillande som är liksom rävgift och antibiotika har inte gjort någon lycklig förrän i efterhand. Lustigt med det hela är dock att jag är tvärnöjd med att ha klarat mig flera dagar utan det där svidande i magen, i synnerhet med tanke på mitt tablettintag för att försöka lindra i munnen.

I natt vaknade jag två timmar tidigare än föregående nätter av att jag har ont och jag försöker utröna om smärtan jag känner i munnen är en läkningssmärta eller infektionssmärta, man brukar känna skillnad. Överväger Citodon igen men jag vet fan inte hur jag ska göra... Om några timmar är det skoldags men jisses alltså, det funkar inte riktigt är jag rädd. Och likväl - vetskapen om att jag borde, måste gå dit, men... Allmäntillståndet är inte riktigt okej, i synnerhet inte om jag ska fortsätta äta antibiotikan vilket jag måste göra.

Fy fan vilken trist blogg. Jag skriver nog mest nonsens för att inte behöva tänka på att jag har ont i magen. Eller något liknande.

Och så läser jag på Aftonbladet att Heath Ledger har dött och sådant kan ju tyckas vara tragiskt... Eller så är det mest tragiskt att klockan är efter 03 och jag bloggar om det, jag vet inte riktigt... Nu ska jag försöka hälla i mig mangodrickan från ProViva och hoppas att det slutar göra så förbenat svidande ont i magen. Sen kanske jag kan somna om igen, tandvärk eller ej.

Jag tror att jag har fått en rejäl infektion i munnen. Det blir tjatigt men mina tandproblem men who gives a bloody fuck? Det var inte kul att se Chrille äta varmkorv och potatismos på Kåren när man själv drack yoghurt. Man får gnälla och jag har kroppen full av Pronaxen och Ibumetin som ändå inte tar bort smärtan och känner mig irriterad över att inte ha ätit riktigt idag. Jag ska fan göra mos till middag. Och svampsås. Det kan man äta utan att tugga, bara att svälja ner. Magnus får väl... Steka köttbullar eller ngt annat erotiskt som tillbehör. Han som kan tugga.

"Språket" verkar bli en grymt bra kurs och jag är peppad som fan, faktiskt. Ska slå mig ner senare och skriva personporträtt bara för att ha det gjort innan fredagen.

Det kliar inte längre smärtsamt skönt i min mun. Det värker liksom någon tagit tag i käkbenet med en tång och dragit det utåt. Samtidigt som tänderna pressats åt motsatt håll. Jag vaknade kring fyra imorse av att det gjorde så infernaliskt ont att jag var tvungen att knapra i mig den näst sista Ibumetin som fanns att tillgå samt en halv sådan där annan tablett. Efter litet tårar - faktiskt - och en dryg halvtimme började jag kunna svälja igen och såsmåningom somnade jag, men hell alltså. Visdomständer ain't the shit, det är en sak som är säker. Den andra sak som är säker är att det inte är någon som helst anledning att släpa med en matlåda till skolan idag: jag får köpa yoghurt eller fil, tugga är inte att tänka på. På fredag ska jag till tandläkaren. First thing in the morning och med andra ord hinner jag bara hem, sova ett par, tre korta timmar innan jag måste dra mig ditåt. Perfekt, eftersom jag troligen kommer att vara så pass trött att jag kan sova bort typ hela dagen sedan.

Morgonens insikt: Internetbank would be the shit. Jag ska fixa det när jag ändå är i Dalarna. Nu måste jag panikpröjsa en räkning och jagavskyr att kassaservice tar ut sådana hutlösa avgifter.

Igår kväll var annars verkligen en sådan där perfekt söndag. Just saying. Verkligen perfekt söndag.

Mina två visdomständer i underkäken växer och det kliar så infernaliskt att jag önskar mig en bitring, ni vet en sådan där man ger till kids som håller på att kläcka tänder. Känslan är... Smärtblandad, kliande... Det gör så ont att det är skönt, så länge jag inte äter eller tuggar mig i kinden med tänderna. (Ja, de växer snett utåt, varför mitt kostintag har utökats med sporadiska bitar kind...)

Har - i vanlig ordning - tillbringat helgen i skogen. Fredagen gick åt till att ta upp striden mot mössen. De hade bokstavligen skitat ner i precis hela jävla kåken, till och med i sängarna. Hur disgusting som helst och ALLT åkte in i tvättmaskinen. Sedan kom Magnus - riddaren utan vit häst - med en förpackning råttgift och vi tillbringade natten i en mycket erotisk stämning genom att ligga och lyssna på möss som dinerade på grönt råttgift. Kärlek.

Igår plockade vi upp Sandra, Mane, Chrille och Daniella och rockade loss i en halvdan vinorgie, med bastubad, käk, snack och sällskapsspel. Vilket är grymt underskattat. Jag och Mane spöade gänget ganska överlägset i TP, varpå jag fick min egoboost för kvällen. Magiskt. Är det något jag formligen älskar så är det faktiskt att ha Magnus med i sällskapet, inte minst för att jag vet att det alltid kommer ett eftersnack, en utvärdering när vi väl krupit till kojs. Inte skitsnack eller så, mest en avrundning; Hur har du haft det ikväll och så vidare.

Nu söndagkväll och det blir lojt. Har fixat hem "Tomten är far till alla barnen" och tänkte glo på den så snart karln min kommer tillbaka från Den Kära Modern. Ibland älskar jag söndagar och ibland känns de liksom pest och pina. Idag är en bra söndag, känns det som. Inte överdrivet bakfullt - för min del inte alls - och mat, säng och film väntar. Dessutom ser jag fram mot kursstarten av "Språket" imorgon, inte minst för att det är Ulrika som håller i kursen och hon är bra. Riktigt bra.

För ett tag sedan fundrade jag över det där med skolan. Liksom om det var värt det. Många gånger förbannar jag att jag började plugga istället för att fortsätta hanka mig fram på timvick, men... Jag har faktiskt kommit fram till att även om jag ibland formligen avskyr skolan, i synnerhet innan tentorna, så är det här det bästa och roligaste jag har gjort. Yes, Lisa älskar sin skola. Hur sjukt är inte det?! (Där ser du, Sofia, det fanns något för mig också...)

Allting känns bara så... Ljust. Vi lyckades haffa en kanonfräsch trea från april; skolan funkar asbra såvitt jag vet; Piteå är kanon och jag är faktiskt stabilt, tryggt, ärligt och uppriktigt kanonförälskad. Om man får skriva så. Allt känns rätt och ja, egentligen är jag lycklig. Lycklig efter de förutsättningar jag har nu. Saker man vill ändra på finns alltid, men det kanske, kanske finns tid till sådant också. Än är jag inte lastgammal och det ena behöver inte utesluta det andra.

Ni vet uttrycket om att "gräset alltid är grönare hos grannen"? Ibland kan jag tänka så om Magnus, faktiskt, vilket jag tycker är helt naturligt. (Ingen tro utan tvivel...) Men så tänker jag till och inser att neej, jag är inte intresserad av någon annan gräsmatta än min egen. Även om det är mycket att hålla efter, men vill man att den ska vara grön och grönskande är man ibland så illa tvungen att dra på trädgårdshandskarna, ställa sig på knä och rensa i rabatterna. Så ja, jag är jättelycklig egentligen. Det känns konstigt men riktigt bra.

Nu middagsdags. Later.

Trots en alldeles överjävlig gårdagskväll med gråt, ångest, huvudvärk, halsont och typ feberfrossa masade jag mig upp för att skriva sista tentan idag. I stort sett oförberedd. Jag svettades och frös om varannat men insåg efter en blick på tentafrågorna att det nog kanske skulle gå ändå. Så jag svarade på allt och mig veterligen var det bara en fråga jag svarade fel på, kanske eftersom jag inte kunde den och bara hittade på ett svar som jag tyckte lät bra. En timme senare stegade jag ur salen, tog en kaffe på Kåren och var så inihelvete nöjd med att faktiskt ha gjort tentan ändå. Gårdagens radiotenta borde ha gått bra, den också. Även den tog en timme att skriva och jag svarade på allt, så godkänd borde jag ha blivit. Nu är det bara att hålla tummarna för att bägge tentorna är godkända och att jag i sådana fall har avverkat fyra av de totalt tjugofyra kurser vi ska läsa för att få ut vår examen.

På måndag drar språkkursen igång, och på onsdag TV, vilket innebär att det är back to the books som gäller. Huruvida jag ska tentafira i form av fest ikväll återstår att se. Det lutar mest åt inte, eftersom min hals känns liksom jag har en fotboll nerkörd i den och jag fortfarande fryser och svettas av och till. Inte helt kry, med andra ord. Bättre då, att lägga krutet på morgondagen, men mest av allt på att inte bli sämre till nästa vecka.

Neej, det blir nog ingen fest ikväll. Jag är ändå inte sugen på att dricka, överhuvudtaget inte, till och med. Nåja, då packar jag ihop grejerna och far upp till skogen och njuter av en brasa och TV:n istället. Rekreation för själen.

Radiotenta.

Om fem timmar: Insikt om att jag lär göra en radiotenta till snart.

Om knappa 26 timmar:

MiS-tenta.

Om 29 timmar: Insikt om att jag har två omtentor.

Fuck that shit. Nu ska jag panikplugga och sörpla kaffe på Kåren.

Den skiljer sig inte nämnvärt från något annat och jag har tackochlov tappat så himla mycket communitysurfande som egentligen varit helt onödigt. Det finns människor därute också, irl, faktiskt, och jag är ärligt talat överlycklig för att vara tillbaka i skolan. Faktiskt. Imorgon radiotenta och det skiter sig, jag vet det, men det bekymrar mig inte. MiS-tentan på fredag blir också en omtenta men så är livet, i skolan får man alltid chansen att göra om, försöka på nytt och det är nog vad som gör skolan så unik. Ingen annanstans har man chansen att misslyckas bara för att få lov att försöka igen.

Och favvoprästen hemma menar att tvivel är en del av tron och för de orden älskar jag honom och hans tro även om jag inte delar den på samma sätt men i alla fall ett liknande sätt.

Så händer det saker som jag tror är positiva men jag är för feg för att berätta vad som är på gång men ska göra det snart men inte än, inte förrän jag får upplyftande respons eftersom det sista jag vill höra är underförstådda "du-gör-fel-och-är-för-ung-och-naiv-för-att-inse-det". Sådana gånger är det svårt att lyckas.

Till sist blir det dags att åka ner på stan, göra diverse ärenden och köpa halstabletter inför kvällens tentaplugg med pluggpolarna. Jag avslutar onsdagsbloggen med valda strofer ur Winnerbäcks "Jag fattar ingenting".

fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror
att livet är en dröm
han borde ta ett jobb

ännu inte äldre
tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite
starkare
tänker att jag bara måste
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är

ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förståelse

jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går

Någon gång under mitt s.k. jullov lyckades jag av all stress dra på mig en vedervärdig fysisk åkomma: Stela axlar, stel nacke och så vidare. Detta har jag försökt träna bort, försökt massera bort, försökt xxx bort och Gud vet vad mer jag har gjort för att försöka slappna av. Trots det är jag inte ett jota mindre stel i axlarna och nacken vilket har föranlett dagens trouble: Huvudvärk. Det känns tämligen vidrigt att nästan exakt kunna peka ut var värken börjar, alldeles nedanför skulderbladen och spridd uppåt liksom en löpeld via axlarna, upp i nacken och slutligen över hela huvudet till den kulminerar i ett överjävligt tryck bakom ögonen. Proffsmassage? Jatack. Utökat studielån? I wish. Hur som har jag i alla fall lön att inkassera till slutet på mars vilket blir att sitta fint, verkligen fint.

Dagens missions: Läsa litet i den ytterst intressanta boken om yttrandefrihet och tryckfrihet, träffa Minna och hennes radiogrupp efter lunch, försöka träffa min radiogrupp under eftermiddagen där jag och Simon får skämmas tillsammans över vår ineffektivitet och lathet, träna framåt kvällen och till sist troligen åka till bastubad med Magnus. Imorgon blir det rättegångsbesök i Luleå och därefter hem för att panikskriva ett referat. Sedan är det faktiskt bara läsning kvar av kurslitteratur inför tentorna nästa vecka... Om man bortser från radiojunket, då, men jag ser det nästan som kört, så då så!

Mycket gnäll blidde det idag men what the heck. Nu ska jag krypa till kojs med den spännande kurslitteraturen!

Det är sådant här man bli skrattad åt på kåken om man någon gång hamnar där. Idioter, jag säger då det...

I söndags återanlände jag till Paltlandet och resan formligen flög förbi trots trasig bil och pissväder till typ Övik. Skönt var det att få somna i en normal säng i en varm lägenhet, slippa råttor och bäst av allt: Obegränsad tillgång till vatten och det i vattenkranen! Tiptop!

Igår tror jag att jag hade hamnat i något slags effektivitetsrus där jag tillbringade i stort sett hela dagen med att plugga. Dock är inte tentafrågorna klara men jag tänkte firra dem i eftermiddag. Radioinspelningen på fredag kommer nog inte att funka alls. Jag har inte koll på om resten av gruppen har gjort något men en sak är säker: För min del har det varken blivit ett ämne, än mindre en intervju. Nå, är allt annat förutom radioprogrammet avklarat får väl jag och med mig min grupp ta det som en komplettering eller nåt, fråga mig inte. Jag bryr mig inte riktigt... Avslutade gårdagen med ett pass pump och det var vidrigt skönt, måste jag säga. Nu skiter jag i förkylningar och vad det månde vara: Här ska tränas. Jag mår så mycket bättre av det...

Och som med träningsvärk: Det blir värst andra dagen. Samma sak med bilresandet. Idag är jag helt färdig och kom precis hem från sjukhuset efter röntgen. Plugg ska det bli idag, också, men första ska jag faktiskt sova några timmar. Imorgon ska jag till Luleå på rättegång, hade jag tänkt. Nu: Sova. Bara fucking sova.