Det är verkligen hur vackert och vitt som helst ute på träden och imorgon ska jag söderut från den norrländska vintern. Trist i sig, men säkert också nyttigt. Den här morgonen har jag drömt mysko drömmar till tusen. Dels drömde jag att jag var gravid och skulle föda barn. Förlossningsavdelningen vi kom till var liten och hemtrevlig och  vi skulle ligga fyra kvinnor på rad och föda barn. Jag var inte så pigg på det, i ärlighetens namn. Så kom barnmorskan och frågade vad jag gjorde där, eftersom jag skulle ha barn först i maj och de andra kvinnorna redan då, på en gång. Så blev hon förbannad över att jag käkat så mycket piller de senaste dagarna; då fick jag minsann räkna med att barnet skulle dö och det bums. Vid det laget var jag jätteledsen över att ingen sagt att det var farligt att äta mediciner när man var gravid, så Magnus fick trösta mig och sedan hämtade han mina vantar och vi åkte hem. Kanske drömmer jag sådär för att jag läste klart Belinda Olssons "Gravidchock" igår. Och nej. jag rekommenderar den inte. Mer oavslutad bok får man leta efter.

I munnen känns det litet, litet lättare, så länge jag undviker att använda den till onödigheter som att svälja, slicka mig på läpparna eller nysa. Tugga har jag inte testat men förmodligen är även det något som bör undvikas. Jag har dock enligt både tandläkaren och mammas rekommendationer ökat på dosen antibiotika. Kickar det inte in under dagen är något jättefel och då kanske det finns annan slags antibiotika åt mig? Inga andra piller dock; så såsig som jag var i huvudet igår är inte värt att vara en dag till. Jag ska försöka skriva klart personportträttet och då lär jag nog behöva kunna vara fokuserad. Dessutom måste jag åka och posta räkningar samt köpa ytterligare en låda fiskgratäng. Till den lär det dock bli en painkiller om jag ska kunna svälja...

Nu: Jag måste få sova en stund till. Bara en liten, liten stund till.