Den skiljer sig inte nämnvärt från något annat och jag har tackochlov tappat så himla mycket communitysurfande som egentligen varit helt onödigt. Det finns människor därute också, irl, faktiskt, och jag är ärligt talat överlycklig för att vara tillbaka i skolan. Faktiskt. Imorgon radiotenta och det skiter sig, jag vet det, men det bekymrar mig inte. MiS-tentan på fredag blir också en omtenta men så är livet, i skolan får man alltid chansen att göra om, försöka på nytt och det är nog vad som gör skolan så unik. Ingen annanstans har man chansen att misslyckas bara för att få lov att försöka igen.

Och favvoprästen hemma menar att tvivel är en del av tron och för de orden älskar jag honom och hans tro även om jag inte delar den på samma sätt men i alla fall ett liknande sätt.

Så händer det saker som jag tror är positiva men jag är för feg för att berätta vad som är på gång men ska göra det snart men inte än, inte förrän jag får upplyftande respons eftersom det sista jag vill höra är underförstådda "du-gör-fel-och-är-för-ung-och-naiv-för-att-inse-det". Sådana gånger är det svårt att lyckas.

Till sist blir det dags att åka ner på stan, göra diverse ärenden och köpa halstabletter inför kvällens tentaplugg med pluggpolarna. Jag avslutar onsdagsbloggen med valda strofer ur Winnerbäcks "Jag fattar ingenting".

fan, det värker
det ilar då och då
det känns ibland som om alla har
förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror
att livet är en dröm
han borde ta ett jobb

ännu inte äldre
tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite
starkare
tänker att jag bara måste
se mig om
och leva lite mer
du vet hur jag är

ett land jag aldrig känt
med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förståelse

jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras
när tiden går