Min vistelse från Piteå blev inte riktigt som tänkt. För det första fick jag börja min förstamorgon i Dalarna med ett akutbesök hos tandläkaren vilken öppnade munnen på mig och konstaterade "Men lilla gumman..." Därefter spenderade jag en dryg timme i tandläkarstolen, och jag, som i vanliga fall formligen älskar tandläkarbesöken upplevde mitt första tandistrauma. "Jag arbetar vanligen inte på båda sidor av munnen under samma tillfälle men..." fortsatte tandläkaren konstaterande och bedövade mig upp till tinningarna med bedövning och adrenalin. Innan ens det var klart hade jag nog skrikit till av smärta, så svullen och infekterad var jag i munnen. Ganska äcklig känsla, att få en bedövningsspruta instucken var han nu sticker in den och känna hur det formligen rinner ut var... Tack gode Gud för den där salivsugen eller vad tusan det är de hänger i/ur munnen liksom en slips runt halsen... Så efter att ha skurit upp valda delar i munnen, tömt tandkött på var och spolat rent med koksaltlösning släpptes jag hem med ett big pack superstarka Ibumetin och jag vacklade ut därifrån tacksam över att min mor åkt med dit, för körbar var jag i sanning inte!

Man kan ju tycka att det borde gjort susen och det gjorde det också. På vänstersidan. Min högersida av munnen värker fortfarande och jag har hela helgen dragits med värk från hakan, upp i kinden och ända till tinningen. Konstant huvudvärk och vad gör man åt det när man redan äter både Alvedon och Ibumetin? Det finns liksom inte många fler huvudvärkspiller att ta... Nästa tandisbesök: Halv två idag och jag är i ärlighetens namn inte särskilt sugen, varken på ett hoppa upp i stolen och gapa och än mindre betala en tusenlapp till...

(Varför är det såhär, att så snart jag har pengar som jag inte behöver använda, pengar jag hade kunnat peta undan, då ska nåt skita sig?! En hög elräkning, service på bilen, nya däck eller nu: Tandläkaren. Ska det aldrig vara nog?!)

I övrigt är jag superstressad över skolan som jag numer ligger SÅ mycket efter i! Tandvärk och gråt = slut energi har inte peppat till artikelskrivandet och det rent praktiska i skolan vette katten hur jag ska kunna ta igen. Nå, om någon vill förbarma sig över mig och visa, kanske, men sådant kan man inte räkna med. Ångest? I kubik? Oh yes. På så sätt är jag stressad över att komma tillbaka till Piteå... Något positivt är dock att jag läst i stort sett all kurslitteratur, så... Nå ja. *stress stress* Och till klasskamratena: Jag insåg precis att jag glömde beställa Fichtielius-böckerna och det var ju urbota korkat. Säg till folk att det försvann i tandvärksvirret och be om ursäkt...

Nå, jag ska försöka peta undan ångesten över skolan även om det är så inihelvete assvårt... Megaångest yes in deed men om en vecka är jag tillbaka.