Igår morse drömde jag... Ja, en av de vidrigaste drömmarna någonsin; Fia fick huvudet bortskjutet av en amerikansk tjej som ville köra min bil. Man såg liksom hur hjärnsubstansen sprutade över asfalten... Lars hemifrån hade fått typ halva sidan bortsliten så när läkaren försökte rädda livet på honom lossnade helt sonika ena hälften. Oona i sin tur hade blivit klämd i min bil, där den där amerikanska tjejen helt enkelt hade gjort den platt. Bilen, alltså. Däremellan låg Oona, tvärs över baksätet med huvudet genom ena bakrutan och fötterna stickandes ut genom den andra. Hennes hals hölls samman av bara en enda liten skinnslamsa och - hur det nu kan vara möjligt, äsch, det var en dröm - hennes skrik av dödsångest var typ det enda som hördes på den parkering drömmen utspelade sig.

Hur vidrigt som helst, verkligen.

Så till det lustiga...

I natt har jag drömt följande:

Jag var inte kvar i Piteå, men ändå var jag det, trots att miljön var liksom Örebro. Sofia och jag - Hemma-Sofia - hade bestämt att vi skulle träffas på krogen, ta några öl och catch up. När vi kommer till krogen, vilken av någon anledning var ett ställe i Örebro som heter Orlando och där jag aldrig tidigare varit, går Sofia omedelbart på toaletten och jag blir lämnad ensam i rummet som påminde om ett av rummen på caféet Blå Lotus i Stockholm. En tjej vinglar fram till mig och ser ut liksom hon är på väg att kräkas. Jag knuffar undan henne, säger att hon fanimej får gå på toaletten om hon ska kräkas... I hörnet av rummet står redan två män, och bägge spyr i två bäckenliknande plastflaskor. Tjejen kryper under det låga bordet och kräks under det istället. Så tittar hon upp, ler mot mig och tackar för hjälpen.

När Sofia kommer tillbaka från toaletten är jag i det närmaste panikslagen och säger att vi måste gå, så enkelt är det. Jag ska hem, bära eller brista. Vi börjar gå mot hotellrummet jag bokat och plötsligt är vi i en stad jag faktiskt inte kan identifiera, men jag har drömt om den hur många gånger som helst och jag gillar den. I den här drömmen gillar jag den inte. Jag tvingar Sofia att hjälpa mig byta hotell och plötsligt ligger hotellet i Öjebyn, och hey, det är inte Örebro, i alla fall. Vid det laget är jag lämnad ensam men jag känner att jag inte kan stanna på det hotellet heller. Istället ringer jag efter en taxi och börjar plocka ihop mina saker.

Då taxin anländer har jag insett att jag faktiskt bodde där, i Öjebyn, och att jag inte skulle hinna packa ihop allt. Jag tänker att "skit samma" och hoppas trots det in i taxin och börjar wappa för att hitta billiga vandrarhem. Vid det laget har jag insett att jag inte har råd med ytterligare ett hotell. Vandrarhemmet på stan i Piteå är för dyrt, men så kommer jag ihåg att Jeff bor på ridklubben. Alltså åker jag dit och eftersom jag är medlem i STF kostar ett rum där bara 150 spänn. Taget.

Morgonen därpå är jag... Någon annanstans och Oona har ett café i anslutning till... Något, typ mitt hem men ändå inte. Jag är väldigt olustig i kroppen och måste berätta för alla om den sjuka drömmen jag hade härom natten. (Se absolut högst upp. Ja, jag berättar alltså om den dröm jag drömde igår natt i den dröm jag drömde i natt...)

Till mamma hinner jag inte berätta hela drömmen, den blir sporadisk då vi bägge blir jagade av en geting och till slut stänger vi in oss i ett av sovrummen hemma i Gagnef, trots att det huset i drömmen inte varit bebott på hur länge sedan som helst. Slut dröm and here I am.

Det finns verkligen drömmar som tvärsätter sig. För exakt en månad sedan bloggade jag om en annan sådan där dröm som jag inte lyckades undfly.

Människan är i sanning ett jävla lustigt djur.

Nu ska jag duscha och göra mig redon inför examinationen. Later y'all!