Jag drömde två riktigt märkliga saker i natt, och drömmarna hängde ihop.

Först drömde jag att mamma och Valle hade varit i Riga och hälsat på min lillebror och där stött ihop med min Gode Vän, vilken var gift och hade sin fru med sig. De hade börjat prata med varandra och hur det nu kom sig drog de slutsatsen att jag brukade träffa Honom. Så, mamma kom hem till mig där jag satt framför datorn och bloggade. Hon slog sig ner intill mig och berättade hur fruktansvärt besviken hon var på mig. Medan hon talade surfade jag febrilt för att distrahera mig själv, försöka undgå att lyssna till hennes besvikelse. Plötsligt surfade jag förbi Gaias andra blogg, vilken jag aldrig läst, och tänkte att jag borde lägga webadressen på minnet. (Naturligtvis gjorde jag inte det, det hade varit kul att se om det hade funkat...)

Så bytte jag dator, eftersom jag kände mig tvungen att skapa en ny, hemlig blogg. Mörkret började falla över rummet, vilket mer och mer liknade en tom skolsal. Christian från MKV:n rusade in och skrek att vi skulle fånga Phösar-Calle. Så, vi sprang ut och jagade honom, och han hade bara en tröja och ett par lila boxershorts i siden på sig.

Sedan vaknade jag och klockan var fem på morgonen. Somnade därefter om - efter att ha motstått lusten att blogga om drömmen och drömde följande:

Jag åkte tåg, med min Gode Vän och hans fru. Av någon anledning stod vi i mellangången mellan vagnarna; Hon framför oss och jag bakom med min Gode Vän. Framför oss är det en spegel, vi står således alla tre framför den. Min Gode Vän böjer sig fram och kysser mig, jag är litet motsträvig med tanke på att Hon står framför oss. Han säger dock att det inte spelar någon roll, att hon inte märker det. Så vänder hon sig om, och frågar om det är så att vi kanske har ett förhållande bakom hennes rygg? Vad Han säger minns jag inte, men plötsligt står jag - liksom handfallen - framför Henne och håller i en vit BH. Hon tar BH:n från mig och säger att "Jag är ledsen lilla gumman, men jag måste verkligen göra så här..." Fortfarande är jag tyst, aningens irriterad på min Gode Vän som varit så naiv. Jag går tillbaka till vår kupé och Han följer efter mig, ger mig ett tågkort och säger att han måste köra Henne hem, förklara läget. Helt kyligt accepterar jag läget och säger att "go ahead". Sedan vaknar jag, av att min Gode Vän ringer. Sick fuck, liksom, fru eller ej.

Och nu är klockan snart 01, jag är asfull och ska äta hamburgare för att sedan stupa i säng. Amen, man!