...som jag hintade om igår. 

Äldstelillebrodern kom in på läkarutbildningen i Riga.

Kanonfina nyheter, måste jag säga, och vi blev alla SÅ glada för hans skull. Jag fällde en tår, mamma och mormor likaså, för att inte tala om brodern vars puls ökat avsevärt och man kunde ana sig till litet simmig blick. SÅ GRYMT BRA!

Och så har jag någon att hälsa på i oktober, typ... *flinar belåtet*

Nu ska jag jobba. Fy fasiken.