Studieambivalens...
ÅÅÅÅÅHHHHH!
GAAAAAH!
HJÄÄÄÄÄÄLP!
SKRIIIIIIIK!
YYYYYYYL!
SNYYYYYYYFT!
SNYFT.
Snyft.
snyft.
...snyft...
Idag är det 23 dagar kvar innan jag ska ha bestämt mig. Jag måste söka in till högskolan eller universitetet eller vad sjutton som helst jag kan använda mitt högskoleprov till. Om jag hade fått läsa vad jag ville hade jag gärna läst religion. Och historia. Och etnologi. Och en jävla massa typ kultur- och idéhistoria och DEFINITIVT varit utan jobb om tre år.
Hade jag fått välja part 2 hade jag gärna läst klart journalistiken i Piteå. Även om jag kanske inte haft något jobb om tre år. Men jag tyckte det var kul. Så flytta tillbaka till Piteå? Pja. Magnus avancerar på jobbet och vi har visst nyss köpt hus, om jag inte förstått min livssituation helt fel. Ett hus där köket inte ens har något golv, om man nu ens skulle FUNDERA på att sälja kåken vilket vi inte gör. Men ändå. Bara för att förtydliga.
Kvar återstår vad de närmaste lärosätena har att erbjuda. Närmast ligger Högskolan Dalarna. I Örebro hittar jag inget som intresserar och Gävle, nja, kanske, men det lockar inte så pass. Här på hemmaplan har jag således hittat två alternativ: Antingen lärarprogrammet eller något med media. Jag vet ärligt talat inte om jag har tillräcklig lärarlängtan för de drygt fyra och ett halvt år det tar att bli lärare. Och media med inriktning reklam lät väl skoj, men återigen: Får jag något jobb?!
Så vad kan jag? Jag kan skriva. Det vet jag att jag kan. Åtminstone behärskar jag svenska språket bättre än genomsnittsvensson. Jag är relativt allmänbildad. Åtminstone var jag det innan Liten och Minst kom och min värld plötsligt började bestå av blöjbyten och barnmatsburkar istället för budgetpropositionen. (Eller Saltsjöbadsavtalet, för den delen, om någon av mina forna journalistklassisar skulle läsa detta och liksom jag minnas den lektion när Patrik pratade om Saltsjöbadsavtalet och ingen av oss fattade ett jota och jag skämdes så jag höll på att dö för att jag inte kunde det...)
Okej. Skriva och allmänbildad. Sen då? Jag kan laga mat. Det är jag riktigt bra på. (Fiskgratäng till middag idag!) Jag är duktig på språk. (Parlez vous francais? Inte jag. Inte mer än så i alla fall.) Jag är duktig på att ta hand om folk. Åtminstone duktig nog för att göra min sjunde sommar på Gagnefsgården. (Jag som AAALDRIG skulle jobba/fastna inom vården...)
Jag är rätt duktig på att planera och organisera. Typ resor och sånt. Eller om vi ska någonstans. Liksom synka så att allt är packat och klart och blöjorna och tvättlapparna och barnmaten och vällingflaskorna och vällingvattnet och ombyten ifall någon spyr och matsäck åt oss och Magnus kläder och mina kläder och leksaker åt Eira och barnstolar hit och sockor dit och... Vällingträsket, jag? Jag brukar faktiskt hinna duscha INNAN familjen står påklädd och väntar på att jag ska ge klartecken till att hoppa i bilen...
Jag är grym på ironi. Eller åtminstone på att ironisera min egen vardag. Så grym att folk oftast inte fattar ironin i det hela utan tror på fullaste allvar att det faktiskt ÄR så. Alltså att jag knappt hinner duscha eller aldrig får mer tid för mig själv än den tid det tar att kissa. Så är det inte. Jag förtydligar: SÅ ÄR DET INTE. Vi är TVÅ som styr det här skeppet och Magnus är mer rutinerad sailor än vad jag är eftersom han anammar "hakuna matata" ANINGENS mer än vad jag gör som lever efter devisen "Ingen panik, jag först!" och hoppa i livbåten bara man ANAR storm på Atlanten enligt sjörapporten på P1 eller var det nu sänds... Så sitter jag i min gummibåt från BR Leksaker och paddlar febrilt i vattenpölen på gården medan Magnus ler överseende och räcker över en flytväst "ifall att".
Det blev förresten ingen prom idag så jag bollar vidare med mig själv om min studieångest. Kan ingen hjälpa mig? På riktigt, alltså. Kan jag inte få läsa klart i Piteå? Eller typ göra om termin 2 först, den som jag fuckade upp när jag blev gravid och så jävla trött att jag typ somnade på soffan i TV-studion och alla uppgifter jag inte gjorde eftersom jag blev så jävla deprimerad av att vara gravid att jag inte vågade lämna in ett radioinslag eftersom jag var övertygad om att alla skulle höra hur jävla dålig jag var osv osv? Så om jag kunde gå om termin 2, alltså våren 2011, och sedan bara fortsätta som om inget hänt så hade jag varit klar 2013. Tror jag. Kunde jag inte få göra så?? Va?
ÅÅÅÅÅHHHHH!
GAAAAAH!
HJÄÄÄÄÄÄLP!
SKRIIIIIIIK!
YYYYYYYL!
SNYYYYYYYFT!
SNYFT.
Snyft.
snyft.
...snyft...
GAAAAAH!
HJÄÄÄÄÄÄLP!
SKRIIIIIIIK!
YYYYYYYL!
SNYYYYYYYFT!
SNYFT.
Snyft.
snyft.
...snyft...
Idag är det 23 dagar kvar innan jag ska ha bestämt mig. Jag måste söka in till högskolan eller universitetet eller vad sjutton som helst jag kan använda mitt högskoleprov till. Om jag hade fått läsa vad jag ville hade jag gärna läst religion. Och historia. Och etnologi. Och en jävla massa typ kultur- och idéhistoria och DEFINITIVT varit utan jobb om tre år.
Hade jag fått välja part 2 hade jag gärna läst klart journalistiken i Piteå. Även om jag kanske inte haft något jobb om tre år. Men jag tyckte det var kul. Så flytta tillbaka till Piteå? Pja. Magnus avancerar på jobbet och vi har visst nyss köpt hus, om jag inte förstått min livssituation helt fel. Ett hus där köket inte ens har något golv, om man nu ens skulle FUNDERA på att sälja kåken vilket vi inte gör. Men ändå. Bara för att förtydliga.
Kvar återstår vad de närmaste lärosätena har att erbjuda. Närmast ligger Högskolan Dalarna. I Örebro hittar jag inget som intresserar och Gävle, nja, kanske, men det lockar inte så pass. Här på hemmaplan har jag således hittat två alternativ: Antingen lärarprogrammet eller något med media. Jag vet ärligt talat inte om jag har tillräcklig lärarlängtan för de drygt fyra och ett halvt år det tar att bli lärare. Och media med inriktning reklam lät väl skoj, men återigen: Får jag något jobb?!
Så vad kan jag? Jag kan skriva. Det vet jag att jag kan. Åtminstone behärskar jag svenska språket bättre än genomsnittsvensson. Jag är relativt allmänbildad. Åtminstone var jag det innan Liten och Minst kom och min värld plötsligt började bestå av blöjbyten och barnmatsburkar istället för budgetpropositionen. (Eller Saltsjöbadsavtalet, för den delen, om någon av mina forna journalistklassisar skulle läsa detta och liksom jag minnas den lektion när Patrik pratade om Saltsjöbadsavtalet och ingen av oss fattade ett jota och jag skämdes så jag höll på att dö för att jag inte kunde det...)
Okej. Skriva och allmänbildad. Sen då? Jag kan laga mat. Det är jag riktigt bra på. (Fiskgratäng till middag idag!) Jag är duktig på språk. (Parlez vous francais? Inte jag. Inte mer än så i alla fall.) Jag är duktig på att ta hand om folk. Åtminstone duktig nog för att göra min sjunde sommar på Gagnefsgården. (Jag som AAALDRIG skulle jobba/fastna inom vården...)
Jag är rätt duktig på att planera och organisera. Typ resor och sånt. Eller om vi ska någonstans. Liksom synka så att allt är packat och klart och blöjorna och tvättlapparna och barnmaten och vällingflaskorna och vällingvattnet och ombyten ifall någon spyr och matsäck åt oss och Magnus kläder och mina kläder och leksaker åt Eira och barnstolar hit och sockor dit och... Vällingträsket, jag? Jag brukar faktiskt hinna duscha INNAN familjen står påklädd och väntar på att jag ska ge klartecken till att hoppa i bilen...
Jag är grym på ironi. Eller åtminstone på att ironisera min egen vardag. Så grym att folk oftast inte fattar ironin i det hela utan tror på fullaste allvar att det faktiskt ÄR så. Alltså att jag knappt hinner duscha eller aldrig får mer tid för mig själv än den tid det tar att kissa. Så är det inte. Jag förtydligar: SÅ ÄR DET INTE. Vi är TVÅ som styr det här skeppet och Magnus är mer rutinerad sailor än vad jag är eftersom han anammar "hakuna matata" ANINGENS mer än vad jag gör som lever efter devisen "Ingen panik, jag först!" och hoppa i livbåten bara man ANAR storm på Atlanten enligt sjörapporten på P1 eller var det nu sänds... Så sitter jag i min gummibåt från BR Leksaker och paddlar febrilt i vattenpölen på gården medan Magnus ler överseende och räcker över en flytväst "ifall att".
Det blev förresten ingen prom idag så jag bollar vidare med mig själv om min studieångest. Kan ingen hjälpa mig? På riktigt, alltså. Kan jag inte få läsa klart i Piteå? Eller typ göra om termin 2 först, den som jag fuckade upp när jag blev gravid och så jävla trött att jag typ somnade på soffan i TV-studion och alla uppgifter jag inte gjorde eftersom jag blev så jävla deprimerad av att vara gravid att jag inte vågade lämna in ett radioinslag eftersom jag var övertygad om att alla skulle höra hur jävla dålig jag var osv osv? Så om jag kunde gå om termin 2, alltså våren 2011, och sedan bara fortsätta som om inget hänt så hade jag varit klar 2013. Tror jag. Kunde jag inte få göra så?? Va?
ÅÅÅÅÅHHHHH!
GAAAAAH!
HJÄÄÄÄÄÄLP!
SKRIIIIIIIK!
YYYYYYYL!
SNYYYYYYYFT!
SNYFT.
Snyft.
snyft.
...snyft...
Kommentarer
Postat av: Minna
Jag fastnade direkt på det du skrev om reklamutbildningen. Jag tror att det kan vara en bra idé. Jag försöker krångla mig in som copywriter på reklambyråer här nere nu, och jag har i alla fall fått för mig att det finns en del jobb i reklamvärlden.. Jag tycker att copytext är himla kul i alla fall..
Och njae, jag minns nog inte så mycket att Patrik pratade om Saltsjöbadsavtalet. Men när du nämner det så minns jag din panik efteråt. Haha, där rycker jag på axlarna och vet om att jag inte är världens mest allmänbildade, och heller inte världens minst allmänbildade.
Äh. Hoppas du kommer på vad du ska söka!
Trackback
