Jag gillar verkligen de där dagarna då Eira sover litet längre än till 06. På sistone har hon faktiskt hållit ganska bra, åtminstone till 7-7.30. Idag fick vi sovmorgon till 08, gick upp och delade på en ostmacka och därefter var det vällingtime framför "How I met your mother". Kanske är jag en usel mamma som förenar nytta med nöje, men hon verkar inte klaga och kommer det där fram under någon terapisession i framtiden får jag väl stå med mössan i hand och skämmas.

Det lackar mot både jul och advent, och efter vad jag kan se i diverse bloggar jag kikar i mer eller mindre frekvent är det fler än jag som börjat strukturera för julpyntande. Okej, i ärlighetens namn kan jag inte påstå att jag har strukturerat så värst mycket mer än mentalt varför följande missions står på listan kommande dagar:

- Få syster och mor att gilla idén att baka lussekatter innan helgen. Hos mor. Här går det inte att baka, i synnerhet inte när jag får göra något så enkelt som sallad på köksbordet. (Vilket även fungerar som avlastningsyta vilket Magnus menar var dumt och därför tänkte sätta upp en hylla för att avlasta avlastningsytan...)

- Åka till typ DollarStore och köpa billiga gardiner att hänga på nedervåningen trots att vi inte bor där. Vidare billiga adventsstakar att sätta i dessa fönster - det ser mer bebott och hemtrevligt ut även om det inte rikitgt överensstämmer med sanningen. Än.

- Rota fram de övriga julpryttlarna; stjärnan, kyrkan, stakarna vi redan har plus själva ljusstaken, var nu den kan ha hamnat.

Det blir inget avancerat hos oss i år. Trots allt åker vi till Piteå och blir borta över både jul och nyår, så att släpa in en gran eller liknande känns litet overkill. Jag funderar dock på om vi skulle ha åkt ut i skogen och letat rätt på granris och hängt som vindskydd där humlen förut täckt vid vår ytterdörr. Om inte annat kan man hotta upp granriset med en ljusslinga och vips! har man skapat något litet finare av något halvtrist. Nå, om tid finnes. Det är inte prio ett, direkt.

För att uppdatera vidare i vårt inte alltför upphetsande liv så är Eira friskare och piggare nu. Blåsorna i munnen verkar vara på väg tillbaka eftersom hon nu stoppar saker i munnen igen. Både välling och smörgås har hon ätit till frukost och det helt utan att grunda med bedövningskräm och hungerhysteriskt gråt i någon timme. Dessutom har hon de senaste dagarna blivit makalöst duktig att gå. Kanske är det p.g.a. lära gå-vagnen mormor gav henne i tidig julklapp, eller så var det bara dags. Jag är hur som riktigt stolt över henne.

Nu är det nog play-time innan det är dags för tupp. Jag har nog en alldeles sagolikt makalös tur ändå. Finaste dottern - ja, jag är partiskt - och bästaste sambon.