...så börjar den för mig! Ikväll drar tre nätter jobb igång och gissa vad? Sammanlagt har vi kanske sovit tre timmar i natt. I bästa fall fyra. Mymlan är febrig. Igår enligt mig kris-febrig, men till i morse hade febern sjunkit från 39,6 till 38,6 så det går åt rätt håll i alla fall. Om inte annat förstår jag det på hennes humör. Vår lilla viljestarka skit är tillbaka. Med råge. Det är liksom hon måste ta igen allt hon missade i humörsvängningsväg igår. Således vägrar hon tupp - vilket JAG hade behövt för att grunda inför natten - och tjuter krokodiltårar när hon inte får som hon vill. Det vill säga:

- Inte klättra på nattduksbordet.

- Inte riva sönder böcker.

- Inte dra i lampsladden.

- Inte stoppa fingrarna i eluttaget.

- Inte hamra på datorn.

- Inte slå på datorn med en kopp.

- Inte vara i "badrummet" och rota i golvbrunnen eller i toalettstolen och rota.

- Inte bita mamma i axeln eller halsen.

Nu har hon lyckats komma åt en "Kommunalarbetaren" eller vad sjutton den där facktidningen heter. Den kan hon få leka med. Ingen av oss läser den. Jo, möjligen Magnus. Som inte ens är kommunalarbetare. Leka i det här fallet innebär bläddra fram och tillbaka tills hon blir förbannad och därefter riva sönder tidningen i atomstora bitar som sedan ska ätas. Hur kan en unge föredra att tugga på "Kommunalarbetaren" framför vanlig mat?! Nå. Hon är ine döende i feber i alla fall, så mycket står klart. Men Magnus hemkomst efter lunch är efterlängtad! Då ska jag till affären ENSAM och handla mjölk, fixa lunch och sedan lägga mig inför natten. Förhoppningsvis kan Mymlan tuppa med mig en stund då...

På morgnarna brukar vi kolla på "Bolibompa" ibland. (Tills jag märkte att de kör avsnitt av "Beverly Hills 90210" på TV400 fram till HIMYM på trean...) Hur som, de flesta programledare där är suveräna. Undantaget en: Jonas Leksell. (Killen till vänster på bilden) Han är...otäck. Han ser creepy ut. Han beter sig bryskt. Illvilligt. Ondsint. Inte ens Eira verkar gilla denne man. (Får man ens skriva såhär?!) Faktum är att det är den absolut sista person jag skulle vilja hade något alls med barn att göra. Jag menar, klicka på länken - ser han mysig ut? Sympatisk? Snäll? Pedagogisk? Mjuk? Förtroendeingivande? Öh. Nej. Hannibal Lecter tilltalar mig mer.

Nu verkar min Skrot börja tröttna på "Kommunalarbetaren" vilket innebär att vi ska bråka en stund om datorn eller diskmaskinen i vilken man INTE får krypa in.