"Är man bruksfru, så har man inte bara sitt hem att tänka på. När villan är städad, middagsdisken klar och barnen lagda på kvällen - jag har två pojkar och en flicka - börjar föreningslivet, där alla måste dra sitt strå till stacken. '...' Kläder till barnen köper jag i Stockholm, där det finns mer att välja på. Mina egna kläder låter jag sy hos en snäll och duktig landsortssömmerska, som faktiskt har haute couture-snitt på vad hon gör. Jag är inte den, som talar om hennes namn - för då skulle folk snart stå i kö på hennes trappa - men annars bor hon i Västerås." (Fru Kersti Lindqvist, maka till överingenjör Carl-Olof Lindqvist i Skultuna)

Och så vidare. Sådant här är skatter för mig, och tillämpar man t.ex. litet genustänk kan man skratta både en och två gånger. Jag menar, rubriken "Han, hon och hushållspengarna" är ju i sig rätt skrattretande sett ur ett västerländskt jämställdhetsperspektiv.

Oh well. Vi har haft sovmorgon här idag - ända till 07.40 behagade Mymlan sova, till vår stora glädje. Därefter frukost och så påpälsande av Mymlan - overall, mössa, vantar och skor - och så ut en sväng. Är det något Eira formligen avskyr så är det att krypa med vantar och skor, och jag orkar verkligen inte bära henne längre. Hon borde vid det här laget ha passerat tiokilosgränsen och att kånka runt henne när man själv har tjockkläder på sig är... Tungt. Och till råga på allt den där foglossningen som inte underlättar. "Don't blame me, blame the manufacturer" menar Magnus när jag hävdar att det där med foglossning är hans fel. Hur som, hon är inte skillad nog att gå med skor på sig. Utan skor kan hon stappla fram litet, men krypa är fortfarande vad hon helst väljer. Det går fortare så...

Magnus håller på att bryta upp köksgolv och jag ska luncha Mymlan med välling, antar jag, eftersom hon har börjat matvägra igen. Därefter till mamma och träffa mormor en sväng så Magnus får pyssla ifred innan kvällsbestyren med barnet.