...eller så absolut inte. Apropå inget alls. Inget what so ever. Jag kan förstå Magnus tanke med husvagn i åka ut i bushen och fiska-syfte men annars är husvagn för mig bara jämställt med tragik. Vem fan vill kalla det SEMESTER att ta med sig platsen för den obetalda markservicen till...var då? Tolv mil hemifrån? Tjugotvå mil hemifrån? Åttiotvå mil hemifrån? Och jag menar, de som t.o.m. tar med sig GRANNARNA hemifrån (förvisso de i egen husvagn, men ändå) och staplar upp husvagn etc. på ngn camping år efter år? Neej! Då lägger jag hellre de pengarna på riktiga upplevelser än tar med mig hemmet och skitgörat när det är ledigtid.

Husvagn hade ingenting med någonting alls att göra. Jag behövde bara en rubrik, och så var det med det. Jag är på tämligen uselt humör - har varit sedan igår - och får fnatt på 1) att jag ännu inte riktigt sovit sedan gårdagens nattjobb eftersom Eira är snorbaby och inte vill sova mer än en knapp timme i taget. Följaktligen innebär detta att vi liksom är tillbaka var vi var när hon var yngre och skrek mer eller mindre hela nätterna. Nu skriker hon inte - men gnäller och grinar, trots Nezeril och kärlek.

Fnatt två beror på att jag så totalt borde tvärbyta folk i min umgängeskrets. Jag är så inihelvete less precis tamejfan allt vad mer eller mindre dysfunktionella (familje)relationer kallas. Så inihelvete less bättre-vetare som prompt ska uttala sig till höger och vänster om Gud vet vad. Jag vet faktiskt inte alls riktigt vad jag - vi - ska göra. Ju fler fucking kockar desto sämre jävla soppa och jag har ingen lust att vara en ingrediens i någon maträtt överhuvudtaget.
 
Fnatt tre på att jag bara är så ofattbart, obegripligt trött och nu har Magnus kvällsjobb hela veckan och jag vet att man måste jobba - det är inte det - men det blir så inihelvete ensamt och trist bara.