(Varning: Första delen är bara fånig slisk som jag kanske egentligen borde privatposta till käraste Magnusen men bara fick lust att vräka ur mig. Det riktiga inlägget kommer sedan.)

1. Åååh, så jag älskar Magnus grymma dialekt. Norrländska = total trygghet. Me like. No, me LOVE.

2. Min Magnus är en MAN. Han KAN saker. Han VET saker. Och han är... En riktig MAN. Mycket mer man än alla sådana där fjantar som FÖRSÖKER vara män. Magnus behöver inte försöka - för honom räcker det med att VARA.

3. Min Magnus är något av det snällaste på denna jord. Jag kunde aldrig ha hittat en bättre far åt mina barn. Någonstans.

4. Min Magnus är MIN och det är det skönaste. Att jag hela tiden har vetat att han är MIN och - må så vara att ex är ex - men jag kan inte BEGRIPA att hans ex inte insett vilken FÖRLUSTAFFÄR det var att inte leva precis alla sina resterande dagar med honom.

5. Min Magnus har världens vackraste ögon och absolut vackraste händer. Och en ganska gullig rumpa.

6. Min Magnus luktar godast i världen. Till och med efter en hel dags jobbande med ved i gassande sol.

7. Min Magnus finns alltid där och han skulle gå genom eld för mig och Eira.

8. Min Magnus vet vad som är viktigt och hur man prioriterar.

9. Min Magnus är lugnet själv. Mitt hem, min borg och min själ.

10. Min Magnus är det bästa som har hänt mig. Kort och gott.

Så. End of slisk.

Idag blir det ett YouTube-inlägg som följer. Kanske sitter det folk liksom jag själv och läser, sådana som helt enkelt inte orkar bemöda sig om att glo på klipp, men i det här fallet är det helklart värt det. Tycker jag. Men så är jag partisk också.

Piteå har någon slogan, typ "Det är hit man kommer när man kommer hem" eller något, och som inte pitebo eller ens född pitebo i exil kanske det är förmätet av mig att säga att det nog stämmer till stor det. Hur som har jag hört om den där norrländska pessimismen, eller pitepessimismen. Magnus har inte ärvt de anlagen - kanske fick jag, inte ens pitebo, de generna någonstans ifrån. Vad som följer nedan är ett nästan nio minuter långt klipp från 1988 då Euskefeurat spelade ngt grejs i SVT. Glo på klippet - låten (när den kommer) är klockren apropå pessimism (och pratet innan också) och jag tror nog att de flesta känner igen den.





Och så avslutningsvis ytterligare en låt från ovan nämnda grupp - prova uttala namnet. Jag kan det inte. Gruppen är "de där på E som jag inte kan säga" härhemma varpå Magnus på klockrent pitemål säger "Euskefeurat". Den här känner nog folk också igen. En solklar snabbis i bilen att skråla med till.




Så. Godnatt. Jag har en solonatt igen. Lovely. Läsning och sömn. Imorgon marknad med Hanna och Mymmel. Kvällen blir intensivläsning inför måndagens tentakugg.