Först: Sempen. Magnus fick i henne semp igår kväll, sent, och sedan sov hon några timmar på det. Jag fick i litet semp för en dryg timme sedan och kompletterade med mig själv och lights out. Med jobb borde hon kunna ta flaska snart. Snart. Snart. Sempen står redo i kylen för nästa vända som INTE får bli före 10.00!

Senare idag vaccination och sedan barnvakt ett tag framåt eftermiddagen/kvällen. Också köra mor och syster till flygtåget. Check. Jag har dagen klar för mig.

Drömde sedan att vi var på besök i Piteå och summa sumarum hade jag bestämt att gå ut och partaja med Emmelie och Sanna. Det var iskallt ute och puben vi var på var Simons...någonting...och Simon var hur mycket pimp som helst. Simons pub var också café och Magnus var där med sina Magnusar och en bärbar dator och jag insåg att jag inte kunde partaja som jag tänkt eftersom någon var tvungen att ta hand om Eira som var...var då? Så jag, E och S ställde oss utanför, i någon trappa och jag försökte urskulda mig för att jag inte kunde delta som planerat och plötsligt kom vi in på huruvida jag ska fortsätta plugga där eller inte och så vaknade jag och var hur förvirrad som helst.

Jag är så ruggigt ambivalent och på ett sätt saknar jag min frihet - eller rättare sagt den forna enkelheten i att fatta beslut - medan jag på samma gång är belåten med tillvaron och inte skulle vilja byta den. Men intellektuellt sett hungrar jag och där var skolan i Piteå guld. Om jag visste att det fanns jobb för mig att få - ett fast jobb - skulle jag gärna fortsätta journalistikpluggandet, men eftersom det verkar vara THE bransch av projektanställningar vet jag inte om det är värt det. Det verkar inte räcka med att vara BRA - man ska vara BÄST och jag har inte självförtroende eller kapacitet nog för det. Och Magnus har jobb här som han trivs med och i dagsläget slutar man DEFINITIVT inte jobba för att sambon får ett ryck. Herregud. Varför ska jag lösa allt innan problemet ens finns?

- Kanske för att jag på ett sätt saknar DÅ.

Problemet i dagsläget är dock att vänja Mym av vid bröst. DET kan jag påverka. Jag ska nog krypa ner och slumra en stund innan det är dags att kliva upp på riktigt... Det här leder ingen vart.