Jo, realismen säger ju...
Magnus har jobbat sent onsdag och torsdag, vilket har inneburit från 07 till 20, och följaktligen kommit hem framåt 21 först. Idag jobbar han heldag igen och jag känner... *hukar mig litet* Att jag inte tål ungen. Femton veckor tar ut sin rätt och i förrgår åt jag mat det längsta jag ätit sedan november. På kanske fem, sju minuter. Sammanlagt tror jag att jag och Magnus haft TRE tillfällen att prata med varandra innan klockan 23 sedan november.
Och nu är det en hel jävla dag som går åt till att ta hand om den här gnälliga saken. Imorgon är vi två men sedan är det en hel, lång vecka samma visa solo igen. Jag önskar så att jag kunde öppna dörren och GÅ HÄRIFRÅN. Men så gör man visst inte...
Jag är så jävla less, ledsen och låg. Inte hade jag några illusioner om att det skulle vara ett stycke kaka att ha barn men det här är outhärdligt. OUTHÄRDLIGT. Man ska inte behöva roa en fyra månader gammal baby konstant för att hon ska vara nöjd. Jag vill inte mer.
Jag tror du behöver komma ut mer, träffa folk prata och tänka på annat än bara allt "elände" kring Eira..
Jag var sjukt dålig på att komma ut både själv och med Ella. Har som bekant inte så stort socialt behov men jag tror man behöver de när man inte träffar folk "normalt" som tex på jobbet/skolan osv.. Och som plus blir ungen aktiverad av att de händer någe runt omkring:)
Har du testat ÖF än? Kanske kan vara bra att träffa "lika sinnade"?
Med risk för att låta hmm patetisk? Så får du gärna kika förbi här på en kaffe nångång, vi sitter ju lite i samma sits.. Och jag har inge emot skrikiga ungar;)
lilla lisa :/ kram på dig!!
Oj va ja känner med dig...får man inte sova blir man ju fulltändigt rabiat och gnäll- och gråtungar kan verkligen döda livsglädjen. Bra och dåliga dagar. Så är det bara. Min unge är alltsomoftast gratis då jag gått slut på energi. Håll näsan över ytan tills det vänder sa kung Winnerbäck va? Skickar en styrkekram och hoppas att du snart får sova en natt
Hej Lisa. Anna från skrivar-kursen här.
Har inte läst din blogg på ett bra tag nu, och måste säga att jag blev överraskad när jag läste nu och ser att du är mamma. Så roligt. Grattis!
Själv har jag några månader kvar tills allt skrik och sånt börjar, ska ha en grabb till sommaren. Spännande, roligt...men samtidigt skrämmande.
Jaja, hoppas att allt är bra med dej, och tösen, annars. Ha det så bra! Kram.
tack så mycket :). kram
