I alla fall om man får tro vad Aftonbladet säger.

Och vad säger Lisa? Helt rätt - på sätt och vis.

Men jag har lärt mig följande: När man har fått barn ska man gå omkring i ett rosarött skimmer med förkläde och vårblommor blossande på kinderna och vara den där...bullmamman och hemmafrun som har insett att det där med bajsblöjor och axelkräkaccessoirer är den nya trenden och bort med karriärskvinnan och den egna identiteten för här ska vi numer pippa enbart i reproduktivt syfte. (Pust. Amen. Vilken lång mening.) Och Gud nåde den som gnäller över samtliga saker JAG gnäller över.

- Att inte ha tid - EGENTID - med Magnus längre.
- Att inte få äta middag ifred.
- Att inte kunna planera allt som JAG vill det.
- Att inte bara kunna ta väskan och gå.
- Att inte få sova en hel natt.

För sådant ska man VETA innan man skaffar barn. Och - listen closely - det SPELAR INGEN ROLL att man vet det där innan för det gör absolut ingen skillnad när man väl sitter där med kräk på axeln, en grinig unge i famnen och ringar under ögonen mörka nog att grannen ska fundera om ens sambo slår en. JUST DÅ ser man ingen som helst lycka i att ha ett barn. Oavsett hur mycket ungen ler och jollrar tio minuter senare.

Jag är inte en mamma som gillar att vara spädbarnsmamma - FASTÄN jag visste INNAN vilket jävla slit det skulle vara. Jag är inte en mamma som vränger mig själv ut och in på det sätt en del människor förväntar sig att man ska. För det här gör mig inte ett dugg lyckligare. Kom igen när hon kan gå, prata och jag kan vara den pedagogiska, påhittiga morsan som är skoj. DÅ kommer jag att känna mig bättre.

Hoppas jag.