Nu har jag spenderat en timme med att glo på Grey's, och det är knappast det första avsnittet amerikansk serie av mer eller mindre såpakaraktär jag ser, och jag måste bara fråga: ÄR folk verkligen "sådär" där borta?

JA, jag har varit i USA själv, två gånger, men jag reflekterade aldrig över det där då.

Kanske undrar DU icke-tittare vad sjutton jag syftar på men here goes:

Kille är kär i tjej som är kär tillbaka. Men GIVETVIS kan de inte berätta det för varandra utan dejtar men är allmänt otrevliga mot varandra i övrigt, med förhållandeskräck, otrohet etc. Hur ORKAR folk?

Kille ser tjej i handduk. Fjorton avsnitt behandlar denna katastrof - givetvis kan hon längre inte träffa honom, eller ens befinna sig i samma rum.

Så fort det är något livsavgörande kommer en LÅÅÅNG harang om Gud, Amerika och annat blaha.

Och så det där "avgörande scen"-grejen - jag antar egentligen att det bara har med dramaturgi att göra, men please så fånigt. Ni vet när någon får veta något, kameran zoomar in och man ser ett ansikte som liksom "fryser" i ett uttryck.

Okej, jag skulle kunna fortsätta i all evighet, men jag tror nog att folk fattar grejen.

Det blir så fånigt att jag inte ens kunde förmå mig TVINGA fram en tår på Grey's idag.

Imorgon ska vi till Ikea.