När man har fött barn flyttas man - om allt gått som det ska - till BB. BB är ett ställe som liksom... Äh.

VARFÖR I HELVETE ERBJUDER MAN INTE ALLA NYBLIVNA MAMMOR EN WEEKEND PÅ BB EFTER TVÅ MÅNADER?

När man nyss klämt ur sig knodd uppskattar man det inte riktigt, fullservicen på BB. Man förstår inte hur otroligt UNDERBART det är att HA MÖJLIGHETEN att trycka på en knapp, få in en barnsköterska, uska eller barnmorska på rummet och kunna säga till denna ett slappt "Jag skulle verkligen få behöva sova någon timme, VILL ni ta henne ett tag? Hon har skrikit i X timmar nu och vägrar tystna..."

Sedan, då man fått sova några timmar, kommer de med babyn som vill ha mat. Därefter skulle de RENT TEORETISKT kunna ta knodd igen, så man får somna om och sova BEKVÄMT (dvs att för första gången på åtta veckor slippa ligga med ena armen ovanför huvudet och andra bakom ryggen för att knodd prompt ska ligga kloss mot ens mage, och dessutom ha mer än 40 cm säng att ligga i) till nästa matning och bajsbyte. Så, på morgonen kan någon knacka på och säga att det finns frukost - bara att gå och hämta - och då man ätit klart i lugn och ro utan skrikande knodd på armen kan man i lugn och ro mata baby.

Dagen som skulle följa skulle vara det bästa: Ingen matlagning att tänka på. Ingen tvätt. Ingen städning. Inga FÖRBANNADE JÄVLA SOPOR som måste gås ut med.

Bara jag och knodd. Hon och jag. Best buddies. Fri amning. Bara peace, love and understanding.

Tills natten kommer och bara VETSKAPEN om att jag ytterligare en natt skulle kunna få sova i stort sett ostört skulle få mig att sova gott, skrik eller ej.


(Nu ska jag hänga tvätt, förbereda en entrecôte jag tog fram ur frysen igår och sedan hålla tummarna för att DFN kanske sover en liten stund. Eftersom hon inte gjorde det inatt kan man ju alltid hoppas på mirakel.)

Förresten fyller jag år i februari. Behöver jag säga vad jag önskar mig i 26-årspresent?