Ibland blir man surprised, surprised...
(Varning: Min blogg is becoming a babyblogg. För alla som vill läsa lustigheter, skvaller och världsaktualiteter - sorry. De ligger i AngelCarehinken med x antal blöjor och tvättlappar.)
Igår tjoffade Magnus ner Flarnet i vagnen när vi kommit hem från mamma som satt barnvakt åt henne när vi shoppade kostym. Hon var proppmätt på BabySemp och gnölade trots det. Till slut somnade hon dock och vi gick och lade oss. Kring 01 vaknade Flarnet igen och var VRÅLHUNGRIG. Hennes skrik hade kunnat väcka döda. Efter ytterligare en rejäl dos BabySemp tog Magnus henne igen, lade henne i vagnen... Och hon somnade om. 03.30 var hon hungrig igen, men trött som jag var fick hon krypa ner intill mig och äta istället. Jag hade tänkt lägga henne tillbaka i vagnen, men somnade med henne vid bröstet och vaknade först en timme senare. Lade henne då i vagnen - inga protester alls. Vid 07 vaknade hon igen av svältkänslor och vi försökte somna om ihop i sängen, men då hon trodde att det var lekdags (eller nåt) stoppade jag henne helt sonika tillbaka i vagnen IGEN. Och hon somnade. IGEN.
Hur jag sedan vaknade 10.30 med henne intill mig vet jag inte, men någon gång lär jag ha lyft ner henne i sängen igen. Nu sover/jollrar hon dock i vagnen igen, mätt och belåten.
Har jag fått en baby tillbaka av den barnmorska som bytte vid förlossningen?
(Det har varit ett stående skämt hemma hos mamma, att jag hävdar att C.H. som drog fram Flarnet bytte baby och tog min lugna åt någon annan medan jag fick skrikbabyn...)
Det enda som bekymrar mig med Flarns sovande - en av de stora anledningarna till att jag inte somnar samtidigt - är dels att jag är rädd att hon ska sluta andas. Risken för plötslig spädbarnsdöd är minimal, jag vet, men lik förbannat är jag LIVRÄDD att jag ska hitta henne blå i antingen sängen eller vagnen. Att hon dessutom envisas med att dra täcket över huvudet och köra in näsan antingen i just täcket eller madrassen gör inte saken bättre. Jag drar ner det, och hon drar tillbaka det i sömnen. Det är så hon vill sova, så...
Ja, jag hade gärna spenderat några tusenlappar (en och en halv) på ett andningslarm. Då hade både hon och jag kunnat sova lugnare och bättre.
Nu dags för mig att överväga mat. Jag ska fixa middag hos mor i eftermiddag så fasen vet om jag ska smälla i mig lunch nu...
Igår tjoffade Magnus ner Flarnet i vagnen när vi kommit hem från mamma som satt barnvakt åt henne när vi shoppade kostym. Hon var proppmätt på BabySemp och gnölade trots det. Till slut somnade hon dock och vi gick och lade oss. Kring 01 vaknade Flarnet igen och var VRÅLHUNGRIG. Hennes skrik hade kunnat väcka döda. Efter ytterligare en rejäl dos BabySemp tog Magnus henne igen, lade henne i vagnen... Och hon somnade om. 03.30 var hon hungrig igen, men trött som jag var fick hon krypa ner intill mig och äta istället. Jag hade tänkt lägga henne tillbaka i vagnen, men somnade med henne vid bröstet och vaknade först en timme senare. Lade henne då i vagnen - inga protester alls. Vid 07 vaknade hon igen av svältkänslor och vi försökte somna om ihop i sängen, men då hon trodde att det var lekdags (eller nåt) stoppade jag henne helt sonika tillbaka i vagnen IGEN. Och hon somnade. IGEN.
Hur jag sedan vaknade 10.30 med henne intill mig vet jag inte, men någon gång lär jag ha lyft ner henne i sängen igen. Nu sover/jollrar hon dock i vagnen igen, mätt och belåten.
Har jag fått en baby tillbaka av den barnmorska som bytte vid förlossningen?
(Det har varit ett stående skämt hemma hos mamma, att jag hävdar att C.H. som drog fram Flarnet bytte baby och tog min lugna åt någon annan medan jag fick skrikbabyn...)
Det enda som bekymrar mig med Flarns sovande - en av de stora anledningarna till att jag inte somnar samtidigt - är dels att jag är rädd att hon ska sluta andas. Risken för plötslig spädbarnsdöd är minimal, jag vet, men lik förbannat är jag LIVRÄDD att jag ska hitta henne blå i antingen sängen eller vagnen. Att hon dessutom envisas med att dra täcket över huvudet och köra in näsan antingen i just täcket eller madrassen gör inte saken bättre. Jag drar ner det, och hon drar tillbaka det i sömnen. Det är så hon vill sova, så...
Ja, jag hade gärna spenderat några tusenlappar (en och en halv) på ett andningslarm. Då hade både hon och jag kunnat sova lugnare och bättre.
Nu dags för mig att överväga mat. Jag ska fixa middag hos mor i eftermiddag så fasen vet om jag ska smälla i mig lunch nu...
Kommentarer
Trackback
