En av mina darkest secrets är att jag trots allt gillar den där skiten som i folkmun kallas romantik. Problemet är bara att jag har så otroligt svårt att hantera romantiska situationer. Jag menar, föreställ er scenen i "Vänner", när Monica ska fria till Chandler och har tänt ljus i hela rummet och inte kan få fram orden för att hon är så rörd: Skulle jag komma hem och finna lägenheten full med levande ljus och en Magnus på väg att fria skulle jag troligen kläcka ur mig något i stil med "Har vi glömt att pröjsa elräkningen?" SÅ taskig tajming, liksom.

Istället hävdar jag att romantik är att få en kupévärmare, ett par långkalsonger eller en vetekudde till den onda axeln mitt i natten, trots att jag nyss vräkt ur mig förolämpningar. Och ja, det uppskattas, men trots allt, faktum kvarstår:

NÄR EN MAN KOMMER MED NÅGOT SÅ SVENSSON SOM REJÄLT MED FÄRSKA RÄKOR OCH VITT VIN, JA, DÅ FALLER JAG PLADASK. TVÅ FAVVOSAR I ETT, LIKSOM.


Nu är det lördag och jag har precis tillagat och ätit mina COOP-frysta räkor, slängt i mig en knapp deciliter vitt vin eftersom DFN var matad och klar. Allt till de ljuva tonerna av babyskrik i vänsterörat.

Sade jag att jag var en sucker för romance?