Ja, hade Eira kunnat gnissla tänder hade hon säkert gjort det. Nu är det gråt för att hon ännu inte HAR några tänder, tror vi. Dreglet rinner och händerna är nästintill konstant i munnen, tuggandes på. Bröstet tuggar hon på, sliter i (aj!) och blir helt vansinnig över... Något. Att det kliar? Jag trodde tänderna kom senare men uppenbarligen kan det börja månader innan tänderna ens kommer. Hade hon tagit nappen hade hon gärna fått tugga på den, men vår fröken vägrar i sten - såvida hon inte är hos mamma (alltså min) - att befatta sig med den. Således är nog inte heller bitring ett alternativ. Så vi vyssjar, vi vaggar, vi vankar och ger bröstet. Magontet är i stort borta, med undantag för någon enstaka kväll. Är det inte det ena så verkar det vara det andra. *gnäll gnäll gnäll*

I övrigt är det fredag och det känns skönt. Jag har plockat ner granen som halvstått kvar sedan jul och lagt allt pynt i kassar framför ytterdörren. Om de får fötter och tar sig dit de hör hemma visar sig. (Läs: Om Magnus plockar in allt i förrådet) Dagen ska inledas med Hannabesök och därefter tar jag nog Mym till mor och affären för helghandel. No biggie här, inte. Vi tänkte oss ut till Oxberg över natten men eftersom det inte plogas där förrän imorgon och vi inte kom ner med bilen bestämde vi oss för att låta bli. Drygt, liksom, att bära barnvagn, packning, Eira och oss själva en redig bit i vadhög snö. Istället nöjde vi oss med att sätta på värmen åt Syster Yster och Beris som ska Alla hjärtans dag-mysa därute. Det ska en redig portion kärlighet till om man gör det när termometern visar nästan -20, och eftersom vi har en Eira kan inte vi vara lika värmealstrande som de...