På fredagen sade mamma att hon skulle vara nattbarnvakt så jag och Magnus lämnade Eira hos mamma. Då hade hon redan sovit där från 15.30 och kring 19.30 åkte jag och Magnus därifrån.

Vi tog en tripp till Oxberg för att sätta på värmen men kom oss inte ens ner till huset med nya bilen, varför vi gav upp tanken på övernattning där. Åkte hem istället och här kommer det ultimata beviset på hur fånig man blir som nybliven mamma. Allt jag kunde tänka på var 1) vilken usel mamma jag var som lämnade min nio veckor gamla tjej hos MIN mor för att få sova en natt och 2) när jag kom innanför dörren och såg Eiras socka på golvet, den tomma barnvagnen i sovrummet och det blöjklädda skötbordet i badrummet och började gråta över att hon inte var med oss och på hur hemskt det skulle vara om hon dog osv.

När jag coolat ner mig en del spelade vi Everquest 2 ett tag och sedan tog jag en lavadusch. Straxt innan midnatt kröp jag ner i sängen för att läsa Gardells fenomenala "Om Gud" men hann inte så långt innan mor min ringde och sade att jag fick komma och hämta Eira som bara skrek. Vid det laget kändes det litet som att det inte spelade någon roll att hon skrek: Jag längtade förtvivlat mycket efter henne. När jag väl kom till mamma SOV vårt lilla Flarn. Bestämde mig då för att trots det stanna hos mamma över natten och 00.30 vaknade tösen och fick mat av mig. Lade henne därefter i vagnen och hon somnade omedelbums. Halv två kröp jag i säng, somnade en dryg timme senare och vaknade innan 05 av... Att det var tyst i huset. Eira hade sovit hela natten, praktiskt taget. Hon fick mat igen innan 06 och vid 09 var jag tvungen att väcka henne eftersom vi hade akupunkturtid klockan 11.

De som tvivlar på akupunkturens verkan borde ha varit med. Dels satte Mona inte mindre än 20 nålar och tre sådana där klistermagneter eller vad det nu är i mina öron och jag kände hur ett valiumliknande vattenfall sköljde över mig och jag SLAPPNADE AV för första gången på veckor. Sedan stack hon Eira en gång i varje hand och Eira som vid det laget vaknat efter bilturen och börjat korva sig i bilstolen, kasta med huvudet osv slocknade. Rakt av. Stick stick och lights out. Jag sov på vägen hem och sov hemma igen mellan 15 och 18. Eira vaknade för mat men sov även hon därefter.

Kring 20 vaknade Eira på allvar igen och började gasta. Vi försökte avleda med bröst och bad och vaggning och allt möjligt till midnatt då jag tog henne med mig till sängen. Halv två - och nittio minuter bröstätande senare - var jag lika ledsen som liten Eira så Magnus tog henne, lade henne på mage (ajabaja enligt Socialstyrelsen) i vagnen och en dryg halvtimme senare sov knodden. Halv tre sov även jag och Magnus och uppenbarligen vaknade Eira först på morgonen, för när jag vaknade vid 11 hade jag henne intill mig. Hade något vagt minne av att jag matat henne under natten men var inte riktigt hundra, så jag har faktiskt sovit en hel natt för första gången på nio veckor.

Folk har frågat om det är kolik Eira har haft, och jag har svarat att "No, goddammit, det är INTE kolik!" Men frågan är - kolik eller ej? Mona pratade om kolik - att det säkert var så - och när jag Googlade "kolik" märkte jag och Magnus att samtliga symptom stämde in på vårt Flarn. Akupunkturen ska funka på tre gånger, menade Mona, och gör det inte det sticker hon i öronen på Eira också. Imorgon kväll ska vi dit igen och förhoppningsvis, förhoppningsvis är det en god del bättre då. Tre gånger har vi råd med - man får prioritera - men blir det fler är det litet frågan om. Hur som: Jag klarar inte av att ha det som vi haft det i flera veckor nu.

Ooh, en sådan roman jag skrivit om... Absolut inget alls egentligen. Kanske ville jag bara skriva av mig litet. Eira sover efter en lång frukost och nackträning - hon är kanonbra på mage nu, lyfter huvudet och HÅLLER det där också. Hon fattar bara inte riktigt hur hon ska koordinera armar och ben för att ta sig fram, så hon liksom ormar sig fram, sakta men säkert och blir redigt förbannad när det inte går som hon egentligen vill. Hon är en riktig tosis, vår tjej!