...och det torde vara fem eller sex veckor kvar tills vi åker till Piteå.

Mym är supersnorig och jag är halvslö men skam den som ger sig - sådan är jag. Torkar man bort allt snor från Eiras näsa gallskriker hon och så är det tröst som gäller. Trots det skär det i mig att höra henne ligga i vagnen och hosta och nysa. Hon är så otroligt superfin och söt att jag blir alldeles fånigt till mig ibland.

Nog om det nu.

Inte mycket annat i rullning i övrigt. Ridning i eftermiddag och Katrin kommer få sig ett gott skratt kan jag tänka mig. Hur länge sedan är det jag satt på en häst? Tio år? Nå, det sägs ju att det ska vara som att cykla, så... I morgon ny frisyr (har inte jag skrivit typ det här inlägget tidigare?) och på lördag soffköp som det verkar. Har också fått i uppdrag av min bättre hälft att börja grunna på semestertripp till sommaren. Piteå är solklart men det hade varit trevligt att se något annat också. Gotland har vi pratat om men bestämt oss för att vänta till Eira har litet mer ut av en sådan resa. Det är litet som att ta henne på Sommarland nu, mycket hon skulle bry sig, liksom. Jag skulle gärna åka till Skottland men... Ah, vi får se.

Nu har Mym sovit den timme hon kan sova och kommer snart börja gnälla och gorma. (Varför hon bara sover en timme åt gången på dagen övergår mitt förstånd... Ja, undantaget i förrgår då hon hade feber och inte gjorde annat än sov.) Vi får plocka i och ur diskmaskinen, hon och jag, och kanske kanske att jag masar oss ut på en promenad. Det visar sig.