Och jag är inte ett dugg bitter. Varför skulle jag vara det? Jag har en fin lägenhet och världens finaste sambo och dotter som sovit mer eller mindre sedan midnatt, suttit med i babysittern när vi storfrukosterat med ägg och sill och därefter slurpat i sig en god del babysemp och därefter somnat igen. THAT's my girl! SÅ ska det vara! Mätt, nöjd, torr och glad och det där med fri fucking amning - my ass. Jag vet faktiskt inte om jag ska amma kommande barn om vi har den ynnesten att få några. Jag menar, den där fria jävla amningen har lett till en enda sak: Ungen är ju aldrig hungrig på riktigt.

Tänk er själva, att ni under dagen går och småäter - hur HUNGRIGA är ni på kvällen, oavsett om det ligger en oxfilé på tallriken? Inte särskilt. Nu ska jag starta operation trappa ner bröst och trappa upp flaska. Kanhända funkar det bättre och allt blir familjevänligt och bra.

Igår kväll var jag mer eller mindre...ett vrak. Jag hade kunnat lämna Eira på ICA när hon började skrika där och jag önskade mig mest av allt ett vadderat, mörkt rum och inga tankar alls. Magnus sövde Eira lagom till midnatt och vi hällde upp ett glas vin och PRATADE till 03. SÅ mycket värt. Vi har inte PRATAT på evigheter och han är det bästaste i världen.

Innan dess åkte vi ut till Oxberg med Valle för att kolla på en traktor. Arton grader kallt och som sagt - ska man övernatta där måste man vara jävligt kär. Men jag hade gärna åkt ut dit över dagen idag och grillat en korv framför brasan med Magnus och Eira. Något mer märkvärdigt behövs inte.

Nu ska vi "klippa gräs" - spela Everquest. Så snart vi säger att vi ska spela vaknar Eira. Därför "klipper vi gräs" här hemma numer.