Ja, jag vill ha ett "lyckat barn"...
Anna Ekelund skriver i Aftonbladet om sin längtan efter "downies", och även om jag förstår att krönikan inte enbart handlar om hennes längtan efter barn med kromosomavvikelser har jag så svårt att försona mig med texten ifråga. För att vara diplomatisk kan jag förstå resonemanget om "allas lika värde" och till och med sträcka mig så pass långt som vissa gör; att det handlar om att skapa en "perfekt" ras. Jag kan begripa resonemangen men jag håller absolut inte med!
"Downs syndrom är ingen sjukdom, det är ett tillstånd. När jag ser "downies" på stan blir jag alldeles salig." skriver Ekelund och raljerar jag friskt blir jag alldeles salig när jag tittar på valpannonserna i FaluKuriren. De där små, söta valparna eller omplaceringsobjekten som förtvivlat söker någonstans att bo. Kanhända Ekelund - precis som många andra människor - har ett behov av något litet och värnlöst att ta om hand? Barn och hundar brukar vara två sådana grupper...
Men face facts: Downs syndrom är en sjukdom med andra sjukdomstillstånd som följd, t.ex. epilepsi, Alzheimers osv. Att skaffa ett barn med DS är givetvis upp till var och en - i Sverige behöver vi inget certifikat för att stryka vår lämplighet som förälder. Men faktum kvarstår: "Man får vara förberedd på extra träning, extra oro, extra allt." Jodu, Ekelund, och det inte på smått vis. Just därför sällade jag mig till skaran av människor som valde att kolla om mitt väntade barn lider av någon kromosomavvikelse.
Just därför sällade jag mig till skaran som av somliga motsäger sig allas lika värde. Jag tror att de flesta (blivande) föräldrar strävar efter att vara den bästa av föräldrar. (Eftersom man får det vackraste barnet osv...) Som förälder till ett barn med DS hade jag varit usel: Jag VILL helt enkelt inte lägga ner den tid och den energi som krävs för att få ett sådant barn så "normalt" som vanligt. Givetvis finns det inga prov i världen som kan garantera en frisk unge, men så långt det är möjligt använder jag mig gärna av vetenskapen.
I vårt samhälle handlar det inte längre om "survival of the fittest". Då leker jag hellre Gud med vetenskapens hjälp och bestämmer själv.
"Downs syndrom är ingen sjukdom, det är ett tillstånd. När jag ser "downies" på stan blir jag alldeles salig." skriver Ekelund och raljerar jag friskt blir jag alldeles salig när jag tittar på valpannonserna i FaluKuriren. De där små, söta valparna eller omplaceringsobjekten som förtvivlat söker någonstans att bo. Kanhända Ekelund - precis som många andra människor - har ett behov av något litet och värnlöst att ta om hand? Barn och hundar brukar vara två sådana grupper...
Men face facts: Downs syndrom är en sjukdom med andra sjukdomstillstånd som följd, t.ex. epilepsi, Alzheimers osv. Att skaffa ett barn med DS är givetvis upp till var och en - i Sverige behöver vi inget certifikat för att stryka vår lämplighet som förälder. Men faktum kvarstår: "Man får vara förberedd på extra träning, extra oro, extra allt." Jodu, Ekelund, och det inte på smått vis. Just därför sällade jag mig till skaran av människor som valde att kolla om mitt väntade barn lider av någon kromosomavvikelse.
Just därför sällade jag mig till skaran som av somliga motsäger sig allas lika värde. Jag tror att de flesta (blivande) föräldrar strävar efter att vara den bästa av föräldrar. (Eftersom man får det vackraste barnet osv...) Som förälder till ett barn med DS hade jag varit usel: Jag VILL helt enkelt inte lägga ner den tid och den energi som krävs för att få ett sådant barn så "normalt" som vanligt. Givetvis finns det inga prov i världen som kan garantera en frisk unge, men så långt det är möjligt använder jag mig gärna av vetenskapen.
I vårt samhälle handlar det inte längre om "survival of the fittest". Då leker jag hellre Gud med vetenskapens hjälp och bestämmer själv.
Kommentarer
Postat av: Tyskungen
Intressant reflektion.
Jag skrev själv om Annas artikel idag:
http://beiersdorfbloggen.blogspot.com/
/Klaus
Postat av: Figge
Göttans, äntligen är fröken igång med skrivande. My god vad jag har saknat det =)
Postat av: figge
Såg att Klaus hann före mig (hittade hans blogg via Niklas Schulman)... länken direkt till hans otroligt bra'iga inlägg är här:
http://beiersdorfbloggen.blogspot.com/2008/10/under-en-filt-hos-en-pojke-som-vill.html
Trackback