Det handlar inte om min oförmåga att hantera kombinationen ettor och nollor på rätt sätt. Det handlar om Murphys lag. I början av månaden knåpade jag(/vi) ihop en ny dator åt mig, på Datorbutiken. Alla pryttlar fanns klara för leverans, undantaget grafikkortet vilket var ett klockrent sådant och det som helt enkelt skulle in i burken. Oktoberlönens mission blev att beställa en ny skärm till den nya datorn, och då det närmar sig löning (fredag/måndag!) utan att datorn p.g.a. grafikkortsfrånvaron levererats såg jag(/vi) hur himla bra det hela kunde bli: En snabb ändring av beställning på fredag och en inkluderad skärm = slippa fraktkostnaderna.

Igår meddelades det att grafikkortet kommit och att beställningen var skickad. Murphy i sitt esse och vi får pröjsa ny fraktkostnad... Hur som kommer jag att ha en ny, snygg dator. Liksom jag kommer att ha tid att hänga framför den med en skrikande baby... (Skratta eller gråta? Jag vet inte, har aldrig haft kids...)  

Och apropå baby: Det vore jättepraktiskt att veta exakt NÄR hon behagar kika ut? Knappt fem veckor kvar och det är inte liksom en utlandsresa är att tänka på. Jag känner mig som en klump utan att vara en och det bor en alien inuti. Sådant är ganska läskigt och Magnus är aslugn. Precis som vanligt. Skönt att någon är vuxen i den här relationen i alla fall...

Nu filmjölksförmiddag och sedan... Siggepromenad kanske? Bilfirmesamtal? Mitt liv går inte i 110 nu, men på något konstigt sätt njuter jag av det ändå. Jag behöver nog varva ner litet...