Under uppväxten fanns det söta tjejer och fula tjejer och de söta tjejerna var antingen snälla mot de fula tjejerna för att de "tyckte synd" om alla som inte var lika lyckligt lottade som de själva. Yäkk, if you ask me; jag formligen HATAR barmhärtiga samariter!! Alternativ två för de söta tjejerna var att vara fullständigt odrägliga mot alla andra som inte riktigt nådde upp till deras höga nivå av utseende och personlighet; mest irriterande.

Så till den kvinnliga skadeglädjen: Jag kan klicka runt på Facebook och kolla på gamla bekanta, varav många varit de där söta, snälla, odrägliga vidriga tjejerna och se att... Haha! Medan jag blev BÄTTRE, ÖDMJUKARE, MER SJÄLVSTÄNDIG och VACKRARE förvandlades de där tjejerna som ALLA VILLE HA till... Något som liknar vad jag var när jag var yngre. 

Något ytterst få tjejer mellan 15 och 20-någonting vet är att det för de allra, allra flesta tjejer med normal hormonproduktion finns något som heter "Haha! Du kommer inte vara liten och skinny resten av livet, såvida du inte blir anorektiker eller bulimiker och det är bara fjantiga fjortisar som blir det!" Och plötsligt kan man - jag - med välbehag efter att ha tampats med just det där klicka runt på nätet och konstatera att ja, det hände dem också! 

Så all of a sudden är de fortfarande söta ja, men... Inte i närheten av vad vi fula ankungar blev. Vi som var tvugna att kompensera vår fulhet med intelligens, personlighet, attityd och you name it. Plötsligt spelar det ingen roll hur dessa cutie-pies from before försöker täcka över en sprucken tatuering, en mage som hänger över jeansen eller smala av ansiktet med allt grejs de kletar in. Jag ler i mjugg - fel - jag SKRATTAR HÖGT AV SKADEGLÄDJE åt dessa tjejer som en gång var men aldrig blev.

Och jag har beställt baby till imorgon eller fredag trots att hon inte har beräknad ankomsttid förrän den 28... Jag undrar om det går att hota med utegångsförbud om hon inte lyder? Nu är jag redigt less på att vara gravid...