...eller i alla fall jag gör det, och funderingarna för kvällen är hur enkelt saker och ting kan vara.

För jag minns när jag var litet yngre och ville vara litet mer... Poetisk. Litet mer... Dramatisk. Leva litet mer och göra det levande livet så mycket svårare och större än vad det var.

Och plötsligt slipper jag analysera sönder. Slipper... Försöka så jämrans mycket. Jag menar inte att det måste finnas garantier för allt - jag behöver inga garantier när magen (inte babymagen...) säger att det är en garanti, det där med att försöka lita på. Alltså, jag är omständlig och han så himla enkel och det är det skönaste som finns. Att han är så enkelt och så... Levande och på riktigt. Helt sinnessjukt. Jag trodde aldrig att det kunde kännas så lätt.