Nu så. Efter att ha jobbat sedan onsdagen börjar jag skönja ett slut: På fredag är jag äntligen ledig. Två nätter och en dag kvar och saken torde vara biff. Därefter återstår bara två dagar arbete i juli, åtminstone mig veterligen. Huvudet är i övrigt rätt fucked up av trötthet, arbete och kebab. (Tack syster...)

På hemväg nu alldeles straxt för säng och sömn, även om det bästa vore att vara vaken sent i natt. Orken tryter dock, är jag rädd. I övrigt är jag superkär och längtar mig sjuk efter min Magnus. Riktigt sjuk efter min Magnus. Jag vill aldrig mer vara med om det här - totalt sex veckor utan Magnus. Min Magnus. Love love.