Jag lever i efterdyningarna av en orkan, kliver över klädhögar, sneglar på flyttkartonger och Magnus säger att jag borde ta hit min kaffebryggare men jag frågar surt var jag ska ställa den då? Än värre att kliva över är arbetshögen som knappast minskar, snarare tvärtom, och det lustiga är att kartongerna kan jag ställa åt sidan och bara tycka att de är sådär lagomt fula och irriterande. Arbetshögen flyttar sig hela tiden: De ligger framför ytterdörren, under huvudkudden i sängen, på tallriken där maten ska ligga... Pluggångest? Oh yes in deed.

Och allt är så... Trist och förutsägbart igen. Men jag hade kul igår kväll, även om jag inte hängde med ut. Toppenkväll in deed och mig veterligen blir det samma sak hos Sandra på lördag igen. Sounds good to me.

Jag måste verkligen skriva en krönika typ nu. Varför är sådant så inihelvetejävlaassvårt på kommando? Duscha hade jag också velat/behövt, men min pojkvän duschar längre än de flesta. Så kan det vara. Krönikehelvete eller personporträtt från fanders, vilket ska jag börja med?! Pest eller kolera är en klyscha men jag får inte ihop något och by the way har jag tillbringat morgonen med att skriva CV och personligt brev och försökt få tag på sommarjobb här uppe... Om inte annat har jag mitt därhemma, men det vore kul och på tiden att testa något nytt...